Semester – Sida 3

Flaskpost från Rånö del I

SÅ VAR DET PACKAT, LARMAT OCH LÅST HEMMA OCH DAGS FÖR ÅRETS VERSION AV VECKA I SKÄRGÅRDEN. JAG TROR ATT ALLA HAR SETT FRAM EMOT DET FAST PÅ OLIKA SÄTT OCH MED OLIKA SÄTT ATT VISA DET. VISST HAR DET FÖREKOMMIT MUTTER OM ATT VARA BORTA FRÅN STAN OCH VÄNNER SÅ LÄNGE MEN IDAG PÅ DAGEN D FÖREKOM MÄRKLIGT NOG BARA POSITIVA MINER OCH ALLT FLÖT PÅ BRA.

I ÅR PROVAR VI EN NY METOD VAD GÄLLER MATEN. FÖREGÅENDE ÅR HAR VI NÄSTAN INTE SLÄPAT NÅGON MAT ALLS MED OSS UTAN KÖPT ALLT PÅ PLATS. I ÅR PLANERADE VI ALLA MÅLTIDER OCH KÖPTE MED OSS KONSERVER OCH EN DEL TORRVAROR OCH PACKADE ALLT SAMMANS I EN STOR PLASTLÅDA MED SNÄPPLOCK. ETT KLART STORT KOLLI MEN KOMPAKT OCH SMIDIGT ATT BÄRA JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR DÅ VI SLÄPAT LÖSA FÖREMÅL OCH MAT I PÅSAR. Vi har också provat varianten att inte ta någon mat alls med oss och istället handla allt på plats vilket i en lanthandel blir ganska dyrt. Dessutom blir handlandet utan planering dyrt i sig.

Även i år fick vi hjälp att köra större delen av packningen ner till Nynäshamn vilket underlättade enormt. Väl i Nynäshamn var det bara att lasta ombord allt på skärgårdsbåten och det gick väldigt smidigt. Tyvärr blev det ingen egen båt i år heller på grund av alla problem jag har.

Annars har den första dagen förflutit helt normalt. Framme på Rånö hämtade vi ut våra stugnycklar, bokade bastu för hela veckan och handlade inför morgondagens frukost i lanthandeln innan vi gick mot stugbyn.

Sedan spenderades resten av dagen i en solstol trots att vädret större delen av dagen bara bjudit på ett lätt duggregn. Middagen bestod av spagetti och Felix färdiga köttfärssås på burk som är så underbart god. Det är märkligt hur så enkel mat intagen på papperstallrikar sittande vid ett lätt lutande träbord i duggregn kan kännas så lyxigt!

Som vanligt har barnen redan provat på alla veckans aktiviteter redan de första timmarna. Vi hann knappt landa innan pysslet åkte fram och de satt och byggde slangbellor av toarullar och avklippta ballonger och sedan åkte kartongen med gula ärtor och ärtrören fram. Ett krig i liten skala bröt ut och nu är gräsmattan full av ärtor, men trots att jag visste att det var roligt blev jag ändå förvånad över exakt hur kul så enkla leksaker är =).

Veckans första bastu ägde rum ikväll och trots att termometern visade 19 grader i vattnet bet det i skinnet och antingen är det något fel på termometern eller så har jag blivit badkruka deluxe värre än vanligt. Men det var inte bara jag som tyckte det kändes som 16 grader så jag lägger min röst på en trasig termometer =).

Och nu har vi avslutat dagen med té och bullar framför den öppna spisen och jag känner tydligt att just inatt kommer det inte bli svårt att sova!

Bilder från veckan kommer sedan publiceras under semestersidorna.

[tags]Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn[/tags]

Dags för semester

Så firar jag min första semesterdag 2011. Igår semesterkopplade jag telefonen och förberedde mig mentalt för att lämna jobbet för 5, förhoppningsvis sköna veckor i lugn och ro. Mentalt behövde jag knappast förbereda mig =) Det var inte svårt att förlika sig med tanken.

Det har varit tungt en längre tid. En del har varit utanför min förmåga att ändra på och annat har jag inte lyckats förändra. Det har gjort mig energilös och trött, utan någon vilja till något speciellt och väldigt mycket har känts som en lång uppförsbacke trots att en hel lång skön vår passerat. Jag känner alltid när våren passerat att jag borde, ville varit gladare under denna annars så ljusa tid, dessutom efter en lång kall vinter.

Så att äntligen kunna börja tänka semester ska nog kännas som en enorm lättnad. Det gör det inte än, men det har inte gått ett dygn än och det tar ju en stund att ”varva ner” och inse att det är ett faktum.

Bara en sak är bokad under dessa 5 veckor. En vecka i skärgården ute på Rånö där vi hyr stugor tillsammans med en familj. Det är i år femte året vi gör det så man kan väl säga att det börjar bli en tradition. Men annars ska jag bara sova ut på morgnarna, läsa böcker på dagtid istället för sena kvällar och nätter då jag inte kunnat sova, gå långa promenader i Stockholm, njuta av kajerna, raderna av båtar, hämta kraft ur Djurgårdsbrunnskanalens vackra promenadstråk. Jag ska försöka ta tag i min löpträning igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Tyvärr finns ingen riktig semesterkassa. Faktum är att den är riktigt tom på grund av vår misslyckade husaffär förra året så några restaurangbesök eller någon oändlig rad av glasskiosker lär det inte bli. Vi sparar för att kunna äta på restaurangen ute på Rånö åtminstone en gång detta år.

Visst finns det en massa saker jag skulle vilja kunna göra. Kryssning, resa med barnen till Göteborg igen, åka till Kolmårdens djurpark… Det får bli ett annat år.

Sedan finns det saker att se fram emot. När semestern är slut, arbetar jag en vecka innan det är dags att få ny ledarhund. Två veckors rolig kurs och sedan en framtid med en ny fyrbent vän! Men just nu, när det gäller arbetet ser jag inte fram emot mycket. Min hjärna är täppt av misslyckandekänslor som äter upp mig. Men jag ska försöka göra det jag misslyckades med förra semestern, ränsa ut dem och börja om med ny kraft och energi. Även om jag känner mig otäckt tom på allt sådan.

[tags]Barn, Familj, Arbete, Semester, Sommar, Ledig, Ledighet, Stockholm, Djurgården, Rånö, Skärgård, Skärgården[/tags]

Rånö 2010 del II

Lagom tills det är dags att förbereda 2011 års semester så lägger vi nu ut bilderna från förra årets semestervecka på Rånö!

Bättre sent än aldrig kan man tycka och jag vet inte varför det inte blev av. Men det är väl enligt den vanliga principen att gör man det inte på en gång blir det liggande. Sedan har vi också fått en bättre ordning i vår enorma fotosamling vilket ju underlättar.

Men nu ligger dom där i alla fall och i år ska vi försöka bli snabbare.

[tags]Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Rånö 2010

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2010.

Så var vi då hemkomna från årets semestervecka på Rånö. Det har inte blivit så mycket bloggande under veckan. Dels på grund av något så jordnära som brist på ork och lust, dels på grund av så dålig mobil bredbandstäckning att det varit en ren plåga att ta fram mobilupplagorna av olika sajter. Om man offrat en grankotte under skumma former och stått vänd mot sydväst invid det där trädet, så har det gått att surfa lite =)!

Men nu är vi hemma och det har varit en härlig vecka med fint men lite blåsigt väder. Vi funderar på om vecka 30 egentligen är försent, att man borde åka tidigare på året om man vill ha bättre väder. Men vad vet man. Nu har vi bokat samma vecka nästa år så det får gå.

Det har varit ganska kallt i vattnet under veckan, pendlat mellan 13 och 19 grader och vi har badat och bastat nästan varje dag. Här ute kostar det 100kr att boka bastu en timme, men det är det värt. En kväll bokade vi två timmar i följd för att få riktigt gott om tid. Nästa år tror jag helt enkelt att vi ska hyra bastun och bo där istället för i stuga =)

Den här ön är verkligen fantastisk, och inte vet jag exakt varför. Där är fin som många andra öar, inget speciellt med stugorna, men man bara trivs. Rånökällan med sin goda mat och öl besökte vi så klart även i år fast bara en gång.

Det enda som var konstigt med årets vistelse ute på Rånö var väl att vi detta år inte åkte egen båt ut med packningen. Alla tidigare år har vi tagit egen båt och på så vis varit fria att ta egna små utflykter. Men båten har inte ens kommit i sjön i år på grund av allt stök med husförsäljning och flytt. Så jag ska försöka hålla mitt löfte att tvätta, vaxa och sedan täcka om den för nästa vinter i lite bättre tid än tidigare år.

Bläddra gärna semesterbilderna. Nu ser vi fram emot nästa år.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Semestern bokad

Som vanligt när nyårsklockorna kläntat kommer klådan krypande inifrån och man kan äntligen börja planera för sommaren! Allt blir liksom så mycket lättare då! Och knappt hann de röda dagarna ta slut förrän årets vecka på Rånö bokades.

Så nu är årets sommarvecka bokad. Tyvärr blev det inte samma stugor som de tre tidigare åren. För trots att året knappt börjat så var flera hus upptagna just dessa atraktiva sommarveckor.

Men även i år siktar vi på att lägga båten i en vik straxt norr om stugbyn för att kunna åka till andra närliggande öar. Men vi får se vad det blir för aktiviteter i år.

Tyvärr verkar det inte bli någon resa till Gotska Sandön i år eftersom vårt resesällskap från förra året inte kommer kunna åka med. Men vi får se om vi kommer dit ändå. Ett underbart paradis på jorden!

Titta gärna på alla underbara bilder från Rånö 2007, 2008 och 2009. Är det konstigt att man längtar dit igen???

[tags]Windy, Windy 22, Båtar, Båtliv, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen, Landsort, Öja, Gotska Sandön, Fyr, Fyrar, Gotska Sandön[/tags]

Semestern slut del II

Nu är är semestern verkligen slut. All mjukstart är förbi och det är en vanlig måndag med en helt vanlig fulltidsvecka framför. Inte så mycket bokat i kalendern än, men sådant brukar hinna ändra sig. De första två dagarna denna veckan har jag en av cheferna från huvudkontoret i Göteborg på besök. Resten av veckan är jag ensam tills kontoret åter blir fulltaligt igen och planeringen inför hösten kan börja på allvar.

Aftonbladet skriver om det jag och många andra känner så lägligt nu när semestrarna börjar ta slut i sin artikel Har du fel jobb? | Kropp & hälsa. Fast i mitt fall är det inte chefen, eller snarare cheferna. Jag har bra förutsättningar, är själv ”platschef” och kan fatta rätt mycket av besluten själv utan annan inblandning, så länge det går åt rätt håll =) Den friheten är underbar och inspirerande. Ibland brukar man lite på skämtfullt allvar säga att man borde göra något annat, knyppla, eller sitta i en first line helpdesk och bara svara på idiotfrågor hela dagarna, eller varför inte sortera papper i en fax och koka kaffe? Fast det är ju inte det jag längtar efter =).

Det som känns svårast nu när allt åter drar igång är dessutom svårt att skriva om här. Det kan läsas av fel personer och tolkas på fel sätt och det här är en av få gånger jag känner en begränsning med bloggandet, att man inte riktigt vill skriva fritt. Men jag hoppas att hösten ska vara rolig och givande och driva frammåt och lite mera medflyt och framför allt ork att göra mer saker för att få det dit hän. Jag känner så tydligt att detta är rätt jobb för mig, mycket mer rätt än på länge! Att få jobba med hjälpmedel för funktionshindrade, framför allt synskadade som jag själv är naturligt väldigt bra på är väldigt roligt och jag vet att det gör skillnad för många. Skillnad mellan sjukpension och arbete, mellan tristess och ett ”liv”. Och som sagt, jag vet att jag gör det bättre än många andra. Gäller bara att få chansen att visa det!

Kontoret ska äntligen byggas om och göras mer trivsamt. Svårt att göra en källarlokal till något annat, men klart bättre kan det bli. Och rent privat vet jag att träningen gör att jag mår bättre och blir piggare, det kändes tydligt i våras. Och att känna såhär som jag nu gör vet jag både är direkt ohälsosamt och väldigt destruktivt och inbjuder inte direkt till något kreativt tänkande när allt bara känns tungt och hopplöst.

Såklart är det en rädsla att dessa tuffare tider ska göra mig utan jobb med allt vad det för med sig. Det här med lån och hus kan ju få vilken normal människa som helst att få panikångest vid blotta tanken att en dag inte längre ha någon fast inkomst. Och som det ser ut idag, hur lätt är det att få ett nytt jobb, särskilt som funktionshindrad? Det är det absolut sista jag önskar mig, att åter behöva söka nya jobb i 100-tal och få nej och känna sig komplett värdelös.

Till alla er där ute som känner likadant, vi är aldrig dom enda som känner såhär. Ensam känner man sig alltid i sådana här fall, i alla fall jag. Så fort man gör något fel, klantar sig, glömmer något, får man genast höra det. Men aldrig att någon kommer fram och säger ”gud vilket bra jobb du gjorde, jag är så nöjd!” Visst får jag höra beröm, att jag är duktig och gör bra ifrån mig, men bara på avigvägar, bakvägen, och då känns det inte äkta.

Nu ska jag i alla fall med vemod vinka av sommaren som sakta falnar runt om oss och kämpa på av bara helvete och hoppas att det som känns nu, snabbt försvinner!

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Ångest, Panikångest, Misslyckad, Misslyckas, Framgång, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg, Aftonbladet[/tags]

Resa till Liseberg del III

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

”Välkomna ombord på X2000 mot Stockholm. Vi vill be er vara uppmärksamma på fick/väsktjuvar. En kille har just blivit av med sin väska. Hjälp oss gärna att hålla ögonen öppna. Biston finns i vagn 4…”

Allt underbart är kort och nu är vi redan på väg hem. Ett X2000 från Göteborg till Stockholm ankommer snart Stockholm Central, alla sträcker på sig, gäspar och går på toa och utanför rusar Södertälje, Älvsjö, Stockholm Södra förbi och det är bara minuter kvar innan X2000 byts ut mot ett vanligt pendeltåg och känslan av att resa byts ut mot känslan av transport och återgång till det vardagliga vanliga. Låter jag negativ? Helt riktigt, det känns inte alls kul att det är över!

Dagen har varit bra men lite stressig. På förmiddagen packade vi, åt lite innan vi åter infann oss på Liseberg lagom tills de öppnade kl13. Idag hann vi bara vara där i 4 timmar eftersom vi hade vårt tåg att passa. Men jag tycker vi hann med mycket ändå. En del besvikna miner men på det stora hela hann nog alla åka det dom ville. Jag och Maria hann åka Balder igen och inte minst årets nyhet, Kanonen! Den var värd sina 25 minuter i kö, åtminstone en gång.

Men det är som vanligt när allt närmar sig sitt slut, då har barnen vant sig, lärt sig hitta, känner sig trygga och börjar tycka det är roligt och kunna fara runt på egen hand. Och då är det dags att åka hem. Det är egentligen då man borde stanna 2 dagar till =). Men halv sex lämnade vi Liseberg för den här gången gick gick tillbaka till hotellet för atthämta vår packning och en dryg halvtimme före avgång stod vi vid tåget och väntade.

Det märktes att alla var otroligt trötta och det var sjukt skönt att sätta sig ner och vila ryggen som börjat värka oroväckande mycket efter 2 dagar på stående fot. Efter ett besök i restaurangvagnen blev några av oss grymt besvikna och lurade på hoppet om lite mat men i övrigt har ingen orkat sitta och surfa på internet utan sov, tittade på film i iPoden, lyssnade på musik eller ritade. Och själv sitter jag redan och drömmer om nästa semester, kanske Göta kanal, med turbåt om det inte går med egen? Ganska destruktiva tankar nu när det är så långt kvar. Eller tvärt om, det som håller modet och längtan vid liv.

”Nästa, Stockholm Central, tågets slutstation. Titta runt era platser efter kvarglömda föremål. Tåg mot Uppsala avgår…”

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Göteborg, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Frukostbuffé, Frukostbuffe[/tags]

Resa till Liseberg del II

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det är något speciellt med frukostbuffé på hotell. Egentligen är jag inte så mycket för frukost men det är väl lite som med själva tågresan, man känner att man är på väg. Så är det nog med frukosten, manär inte hemma. Alla sorters pålägg, juicer, kaffet, alla sorters flingor och ägg. Och såklart var detta även stort för barnen, att kunna gå och hämta när och vad man vill. För att inte tala om lyxen att få dricka så mycket oboy man vill =)!

Men inatt har vi alla sovit katastrofdåligt. En orsak är väl normen att en familj består av 2 vuxna och 2 barn efter vilket allt kretsar både vad gäller hotellrum, evenemangspaket etc. Vi som hade lämnat bort ett barn denna resa var ändå för många och fick därför ha ett barn hos oss i dubbelsängen som låg och sparkades. En kudde saknades, dubbelsängen som ständigt gled isär och ett fönster glömde vi stänga så alla nattens ljud av spårvagnar, ösregn och springande människor väckte oss stup i ett =).

På förmiddagen fick vi gå och handla lite kläder vi glömt hemma samt shampoo innan vi kunde duscha och göra oss i ordning för starten på det stora äventyret.

Vi hade fått en sumarisk vägbeskrivning men på den gick vi längs Avenyn upp till Götaplatsen, ner på Södra Vägen och bort mot Liseberg. Det var inte särskilt svårt även om vi missade själva huvudingången och råkade gå bakvägen in. Men där var det betydligt mindre folk så det blev en ren vinst =). För oss alla skulle spårvagn tur och retur kosta 200kr, så att gå 1,4km var ett lätt övervägande. Således lika sjuka priser som hemma vad gäller lokaltrafiken!

320kr inträde och 1950kr 2-dagars åkpass senare stod vi äntligen inne på Liseberg. När vi varit på toa och barnen fått sådana där ”tappa bort-band” runt armen var vi redo att sätta igång. Att tappa bort Emilia som vi gjorde om så bara för en kort stund när vi var på Gröna Lund var något av det värsta jag vart med om. Kanske inte för att jag var så rädd att hon skulle försvinna för alltid. Man hittar ju varandra förr eller senare, men den rädsla och skräck hon måste ha känt har jag väldigt bra kontakt med.. De stora barnen kan åtminstone våra mobilnummer utantill och vet att vi inte går någonstans utan dem. Värre när man är liten och det ska jag aldrig uppleva igen!

Dagens åkande blev väldigt upplevelserikt. trots de ganska långa köerna hann vi åka Flumeride och berg och dalbanan Balder. Båda dessa var något av det bästa jag upplevt i åkatraktion. Den lite mindre Lisebergsbanan påminner väldigt mycket om vår JetLine på Gröna Lund fast kanske snäppet bättre. Men i jämförelse med Balder blev den snabbt tråkig =).

Köandet på sådana här ställen är rena glädjedödaren. Det blir kanske 10–15 åk på en dag om man har tur. Men att spendera upp emot en halvtimme i kö för de mest populära atraktionerna är inte så roligt. Ändå är Liseberg bättre än Gröna Lund eftersom det finns mer yta och inte är lika trångt. Kändes inte heller lika stimmigt och bullrigt och det fanns gott om yta där det var tyst och lugnt om man behövde det.

På kvällen vid 7-tiden kom tre kollegor för att träffa oss. Vi satt ner en stund, käkade och tog en öl och pratade lite med Magnus Bäcklund tolkandes Tom jones-låtar på stora scenen i bakgrunden. Sedan gick vi till dansscenen och tittade på en fjärde kollega, Roy, som normalt spelar i Öckerö Big Band min nu gästspelade i Frölunda Big Band. Inte alls min musikstil men jag kan tycka att dom är väldigt duktiga! 12–14 väldigt samspelta som inte missar många hörbara toner. Att jämföra med vissa skränigare rock/punkband på 3–4 personer som har svårt att hålla sig till samma låt och tonart =).

Men vi tröttnade snart och letade upp våra barn och spenderade sista timmen med att åka i de klart kortare köerna. När tivolit stängde kl23 gick vi ut genom huvudentrén och gick sakta tillbaka mot hotellet. Jesper som är utrustad med ett otroligt lokalsinne guidade oss hela vägen hem. Det var full fest i stan tack vare Göteborgs kulturvecka och Go West så det fanns mycket för barnen att titta på.

Nu är vi åter på hotellet och inatt blir det nog inget snack om att sova gott. En extra kudde har vi fått av receptionen och det glömda öppna fönstret är nu stängt. Bara svaga ljud av fest och spårvagnar utanför. Och nu ska vi sova och jag med en känsla av att jag älskar Göteborg!

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Göteborg, Spårvagn, Lokaltrafik, Avenyn, Götaplatsen, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Storband, Öckerö, Magnus Bäcklund, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Frukostbuffé, Frukostbuffe, Buffé, Buffe[/tags]

Resa till Liseberg

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det blev en liten mjukstart denna första arbetsvecka efter semestern. Bara två dagar och några timmar på kontoret innan det bar iväg mot Stockholms Central för att ta X2000 kl16.10 mot göteborg!

Såklart att det blev en stor grej för barnen när vi i söndags lanserade nyheter, att vi ska åka tåg långt, inte vilket tåg som helst! X2000 som dom sett så många gånger passera när vi stått på Södra Station och väntat på vårt lokala pendeltåg och sagt ”det vill vi åka, fett häftigt!” Senast några av dem åkte tåg långt, var en skakig Kustpilen ner till Hultsfred för många år sedan, något dom knappast minns.

Inte nog med det, vi ska dessutom bo på hotell i två nätter. Det närmaste hotell de kommit, är väl hytten på Silja-kryssningen i somras, men det är inte riktigt samma sak även om det är lyx det med!

Men störst av allt var nog att vi ska gå på Liseberg i två hela dagar! Vilken grej! Jag inser ju hur slut i både fötter, ben och huvud jag kommer vara, men det finns en hel helg att kurera sen och man blir lycklig av andras, sina barns lycka, så är det ju! Och denna gången ska faktiskt även vi vuxna skaffa åkband. Senast jag var på Liseberg måste ha varit i 15–16-årsåldern så jag minns inte så mycket. Men tittar man på deras web tycker jag det ser ut som om de har lite roligare åkatraktioner.

Tågresan ner gick bra. X2000 är bekvämt, tar bara 3 timmar och några minuter. Barnen gick ”husesyn” på tåget, handlade i restaurangvagnen och sov. Väl framme i Göteborg hittade vi till Hotel Robinson ganska lätt, bara några 100 meter från centralstationen. Vi valde det eftersom vi har bott där en gång tidigare när vi var och tittade på Toto för snart tio år sedan med Egge och Karin.

Incheckningen gick bra och rummet var ganska normalt. Tyvärr fanns en svag lukt av mögel i badrummet och toalock och duschkabinen var lite trasig. Sånt där som är småsaker men lite tråkigt och inte alls som jag minns det.

Efter att vi intagit rummet gick vi ut på stan och letade mat. Stan var full av liv och rörelse och musik och vi stod en stund och tittade på något spanskt eller sydamerikanskt som var helt ok. Slutligen hamnade vi på Kinarestaurang där vi åt sen buffé innan vi trötta nu avslutar kvällen =).

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Stockholms Central, Göteborg, Göteborgs Central, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Restaurang, Kinakrog, Kinarestaurang, Buffé, Buffe[/tags]

Semestern slut

Man borde ju alltid skriva något när semestern är slut och hur jobbigt det är att komma tillbaka, komma igång och allt det där. Men i söndags när inlägget egentligen borde postats om hur jag satt där och vondades, kändes det alldeles för mainstream och klyschigt. Sedan att ställa frågan här, om vart jag ska få styrka och motivation ifrån, varför jag känner mig så trött efter att ha varit ledig nästan ända sedan midsommar och borde jag inte vara mer utvilad och taggad nu, känns lite meningslöst. Vem av er skulle ha ett bra svar på det?

Ändå är det lite så det känns. Oj, var det redan slut, vart tog all tid vägen och varför passade jag inte på att njuta mer? Frågorna är ju ingalunda nya, de inträffar varje sensommar vid den här tiden.

Och trots att frågorna och funderingarna hopar sig så vet jag ju egentligen huvuddelen av svaret, varför det känns så tungt att återvända. Jag har haft det här jobbet nu i dryga tre år och det har varit mycket slit för att slå sig in på en liten marknad och jag tycker verkligen att jag försökt. Men ändå inte uppnått det jag trott och hoppats på. Jag hade hoppats att tre år skulle räcka för att få motlutet att bli lite mindre och ge lite medvind så att jag kunde få känna mig lite bra och uppskattad. Vem vill inte det? Men jag vet att hösten innebär minst lika mycket slit, att jag inte alls nått dit jag vill, att ingenting är självklart och att tiden som kommer kanske blir ännu svårare än de tre år som varit. Det innebär att det kommer dröja innan jag får känna mig bra och uppskattad, mest med mig själv. Jag är nog mest rädd för att energin och tron på mig själv inte ska räcka hela vägen.

Ändå känns det inte på riktigt denna veckan. Det blev två ganska häktiska dagar som första arbetsinsats och det kanske hade känts värre om telefonerna varit helt tysta. Men resterande dagar ska vi iväg till Göteborg hela familjen. En gnutta jobb och sedan 2 dagar på Liseberg. Barnen lär få sin hunger efter nöjesfält stillad och jag med. Men det blir som en liten minisemester efter en hård mjukstart. Sedan får vi se hur det känns. Och jag hoppas på en lång fin höst som inte blir grå och regnig och sänker mig ännu mer ner i dyn.

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg[/tags]

Åsele semestern och lite annat!

Äntligen fick jag en liten semester i år! Vi packade våra väskor och for(ja det e vad dom skulle sagt där uppe:P) till norrbotten närmare sagt Åsele! Uppväxt där och hade inte varit där på ca 8 år, så det va UNDERBART att få komma upp igen! Med bilen full av packning och hundar drog vi ca kl. halv 11 på kvällen. Och tobbe körde HELA natten lång. Det tar ju en ca 8 timmar plus hundrastningar och bensträckningar upp, så det va en låång resa. Väl framme möts vi av regn! Och det regnade heeela tiden när vi var uppe med undantag sista kvällen då det faktist blev uppehåll! Men av någon skum anledning så gjorde det ingen. Vi tog det med en klackspark och var mesta dels ute ändå! gotta love REGNKLÄDER och GUMMISTÖVLAR! :D

SÅ vad gjorde vi där uppe då? Jo, vi fiska, och tog promenader i dom vckra skogarna. Han inte med så mkt förens vi skulle åka hem igen, ingen ville åka hem men ja, hem måste man! Vovvarna fick leka vildmarksliv i tre dagar och var sådär sunda och glada! Förutom bella som hade vädligt svårt att gå med sina korta ben i terrängen! haha…Men det var otroligt mysigt! Sista dagen på lördagen kom grannen förbi och körde över oss till Elin, Anders(grannens) mor, som är typ 93 år gammal och friska och pigg som en nötkärna! Och fy vilken tomt hon hade. Har varit där när jag var mindre men kommer ej ihåg det så väl. På tomten har hon en stooor damm där hon föder upp regnbåge. Så vi matade dom och fick se stoora fiskar hoppa upp ur vattnet. Ganska häftigt faktist. En stooor grön tomt med två jordgubbsland med dom godaste jordgubbar jag faktist smakat i hela mitt liv, ett sotrt urval av vackra blommor och en stor ladugård! Hur orkar tanten. Inte ens jag skulle orka med denna tomt! Norrlandsluften måste göra gott.

Sedan trog vi ut på flotten som dom köpt. En stor fyrkant med stacket på och en elmotor som är knäpptyst. Sjön var spegelblank och och bergen spegalde sig så vackert i vattnet. Tystnade väste i öronen. Så underbart. Man glider tyst över en spegelblank sjö och det enda man hör är vildmarkens rop, små fågelbebisar som simmar runt och lommen som dyker och kommer upp någon annan stans. Omringade av svå höga berg och milslånga skogar. Just då, ville jag aldrig hem igen. Jag och Carro sa att nu köper vi ett hus och flyttar hit! Ut i ingenstans!

Så ialf, så gled vi runt där med våra fiske spön och Tobbe fick upp en gädda:) Good work tobbe. Dagen innan fick han upp en stor abborre från vår brygga, fiskelycka har den där mannen! Den enda som fick upp ät dugliga fiskar!:) Både carro och jag fick upp varsin liten sketen mört. Björn fick många på kroken men ingen som höll sig kvar! Så abborren blev hemma rökt av Göran(min farbror) och det va en av dom godaste saker jag ätit i mitt liv, och hör och häpna, BÅDE carro och tobbe åt av den! Och tyckte den smakade okej. Två personer som i stortsätt spyr bara dom hör ordet fisk!

Så efter flotte fisket drog vi oss tillbaka hem och tog vovvarna på en skogis. Och alla vovvarna sprang med näsan i marken. Såå mkt lukter och vilt. En dag spårade Stina och fassi upp en älgryggrad och en benkula! Gott sa dom, USH sa jag, och fick då reda på¨att det va Göran som är jägare som grävt ner dom förra året. Men det va ju inga små ben! Fassi lärde sig noppa blåbär! Så det roade hon sig med alla dagar när inget annat roligt hände. Stina fattade inte riktigt vinken och tog hela buskarna istället. Mindre bra för magen!

Utöver alla utomhusaktiviteter så fick vi ju så otroligt god mat! TACK pyret och mamma! Så mysigt att träffa Pyret och Göran igen, det va så länge sedan! Saknar er redan!

Så nu e vi hemma igen till vardagen! Skönt men ändå tråkigt, men vi har et nu klart för oss att Åsele får se oss igen nästa år!:)

Idag ska vi fondya här hemma ! GOOOOTT! Carro och Tobbe kommer över så det blir en fet rotfruktsgratäng med fondy som gäller och god öl! Ska bli mysigt. Sen bär det nog av utåt för att göra haninge osäkert!haha…

Något mer som har hänt är att Lina syrrans kanin har flyttat till carro(läs mer på syrrans blogg) och jag har fått hem Carros marsvin som ska omplaceras. Nån som läser som känner att dom vil ha två söta marsvin hör av er!:D

Nä nu ska jag måla lite! Och vänta in maten!:P

tjukkuluu!

Bella försöker ta sig fram i skogen..HAHA lilltjejen!

[tags]Semester, Resa, Norrbotten, Norrland, Åsele, Regn, Fiska, Fiske, Lax, Regnbågslax, Laxodling, Fiskodling, Fondue, Djur, Hund, Hundar, Kanin, Kaniner, Fransk Vädur, Omplacering[/tags]

Rånö 2009 del IV

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

Så var det då över för denna gången och det känns inte bra. Vi hade först planerat att stanna en vecka till själva utan våra kompisar om samma stuga fanns ledig. Grannstugan blev förvisso ledig nästa vecka men då hade vi redan styrt om den budgeten på resan till Gotska Sandön. Och egentligen tror jag väl barnen hade ruttnat om vi stannat en vecka till. Fast man vet aldrig! Det man vet helt säkert är att nästa vecka förmodligen kommer bjuda på kanonväder och att jag hade behövt mer vila, mer bastu, bad i havet och promenader.

Igår var det dagen D som barnen hade längtat efter, lördagsgodisinköp i Rånö livs. Vi gick dit efter lunch och åt lite glass och satt en stund på bänkarna innan några av oss blev otåliga efter en kort stund och ville tillbaka till stugbyn. Jag ville nog helst gå och ta en öl på Rånö Källan en sista gång och förstod nog inte vad som var så brådis med all tid i världen. Men jag känner ju själv rastlösheten av att ligga på en strand hela dagarna och vi har väl alla olika sorters rastlöshet. Och jag hade ju kunnat välja att stanna om jag velat.

Igår kväll grillade vi lax och åt färskpotatis och romsås. Grillningen över vedeld lyckades aningen bättre men det var fortfarande svårt att få det färdigt fort.

Efter maten tog vi en sista bastu. Det har verkligen känts perfekt med det upplägget detta år. Tidigare år har vi gått till duschrummen som knappt kunnat leverera något vatten och det har varit svårt att skölja ur håret. Men i bastuhuset fanns 2 duschar som minsann inte snålade på vattenflödet och dessutom hade riktigt varmvatten. Så i år har jag kunnat tvätta håret massor med gånger och aldrig känt mig sådär skitig som tidigare år. Det hör i och för sig till och man blir ju inte skitig på samma sätt som i stan tycker jag.

På kvällen igår satt jag som vanligt och täljde träflis till brasan i öppna spisen. Vi var ju tvungna att elda upp den sista veden mest för att det går och är kul än för att det behövdes någon värme. Jag har täljt mycket den här veckan, som en sorts ro för själen, bara sitta och tänka på kniven, flisorna och inget mer. Men igår slant jag och skar mig i fingret. Det tog inte så illa, ett hack i höger sida på pekfingret som var ganska djupt men fortfarande bara i hudlagren. Men det måste ha träffat någon blodåder för det blödde som helvete. Så nu går jag med bandagerat höger pekfinger, mitt viktigaste finger och hoppas det läker fort. Men jag tog det som ett tecken på trötthet, okoncentration och att jag redan var på väg hem i tankarna.

Men packningen tog vi inte tag i förrän idag på morgonen. Ganska bra kontroll och vana så det gick fort att få ihop väskorna och bära ner dem till båten. Och nu när vi varken hade matkassar eller läsk och öl att släpa på, blev packningen väldigt minimal. Såklart blåste det en del idag igen, men fortfarande västlig vind ca 11 sekundmeter. Vackert väder och inte så mycket sjö, faktiskt inte ens gäss på vågorna trots att det blåste så mycket. Så på det viset är vindriktningen bra.

De andr agick till Waxholmsbåten straxt före 12-tiden och vi la ut precis efter 12. Hem gick det att köra lite fortare, 27 knop över mysingen gjorde att resan tog 15–16 minuter. Framme på marinan lastade vi ur och packade bilen och när allt det där var klart hade inte ens Waxholmsbåten hämtat upp dom andra på Rånö ännu.

Så vi rotade fram badkläder och susade ut över vattnet igen, bara en kort bit till Kaffeholmen straxt utanför viken där marinan ligger. Det var säkert 17-18 grader i vattnet, bet lite i tårna men klart badbart. Blåste lite och växlande sol.

På väg hem maxade vi båten. Fick upp den i 38,5 knop. Jag lyckas tydligen inte få upp den över 40. Lekte lite med powertrimet för att få den i rätt läge i sjön men det gick inte fortare än så. Dock hände något med powertrimet eftersom det inte längre gick att hissa upp eller ner drevet när vi lagt till. Något elfel eller hydraulpumpen som inte klarade belastningen. Jag blev mest trött och ledsen efter att ha lagt ner dryga 40000kr på drevservice =( Så jag drog på kapellet, klappade hejdå och på återseende. Får kika på det där i veckan och hoppas att det är något lätt. Fast det är det ju sällan.

Och nu är vi hemma, tvättmaskinen går redan och barnen pysslar som galna i sina rum som alltid när vi kommer hem från att ha varit borta någon längre stund. En ganska trivsam stämning och känsla förutom det där vemodet att det ännu en gång är över, långt till nästa gång och en känsla av att ”batterierna” som var så tomma bara börjat få nytt liv.

En sak är dock säker, att vi återvänder nästa år!

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Rånö 2009 del III

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

5:e dagen med bara 2 dagar kvar och jag skulle nog ljuga om jag sa att jag inte känner lite ångest över att det snart är slut för i år! Men jag ska njuta så länge det går!

Idag fredag har det inte hänt så mycket till en början. Tanken var att gå på en långpromenad och plocka blåbär något som misslyckades i förrgår. Precis när vi skulle gå kom en båt in till bryggan och ville lasta ur. Jag och MP tänkte först flytta oss motvilligt tillbaka upp till Skutviken, men vips låg vi inklämda innanförf en båt som raskt började lasta av. Kort därefter kom 2 båtar till och la sig utanför och alla fick bära sin packning över båtarna. Vi skämtade lite om Rånö som värsta Smögen med båtar i flera led utanpå varandra. Tyvärr var kameran på annan plats, annars hade det varit en kul bild.

Så vi fick sätta oss ner och avvakta. Jag plockade ner kapellet och vi drack en kall öl i solen och tittade på hur de slet med sin packning. Fanns ingen plats för oss i kedjan, allt flöt på så bra. Annars hade vi såklart hjälpt till.

När urlastningen var klar och vi hade bestämt att låta båten ligga kvar nu när vi ändå legat i vägen, hördes en väldigt välbekant röst från bryggan. ”Jocke, hör du vem det är?” Jag hatar verkligen sånt där och vägrade såklart gissa. Men det visade sig att den andra båten innehåll Linda med familj, en tjej från gymnasietiden som då var tillsammans med min bäste vän. Vi sågs senast på mitt bröllop 2002 men sedan dess bara sett hennes namn på Facebook.

Det blev ett kort möte och inte mycket sagt förutom det vanliga och sen försvann hon. Jag fick den där välbekanta klumpen i magen, saknaden av förlorade vänner och en svunnen tid. Hade såklart velat prata mer, men så blev det inte.

Sedan blev det bastu ikväll igen. Har nog blivit beroende =)

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Utflykt till Utö

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

idag bedömde vi att vädret var tillräckligt fint för en utflykt. Först var målet Nåttarö och dess underbara sandstränder, men vi var alla överens om att just denna dag inte var någon baddag.

Så här bröt vi det som blivit en tradition även det och åkte istället norrut till utö. Ingen lång resa, 7–8 distansminuter, en resa i lugn takt på ca 20 minuter. I gästhamnen hade vi lite problem att hitta en ledig plats så vi bunkrade bränsle först och hittade till slut en. Tilläggningen gick bra även om det var väldigt mycket båtar och ankarlinor kors och tvärs :)

Vi åt medhavd matsäck på bryggan innan vi bestämde oss för att planlöst gå en liten sväng på ön. Utan karta så följde vi första bästa väg upp från gästhamnen, genom ”Utö city” med en restaurang, en ICA och lite sådant och otrligt mycket flakmoppar och traktorer. Väldigt få vanliga fordon. Jag har ju varit här förr med mina föräldrar men det var länge sen nu.

Vägen ledde oss förbi södra båthamnen och tältplatsen och när vägen inte längre såg ut att ha något slut vände vi om. Satt en stund på klipporna vid tältplatsen med båtar på svaj utanför och dom där ljuden som bara finns i en sån miljö. Någon som ror, lagar mat, badar, kör in med snurran till stranden för att rasta hunden. Ljud som jag aldrig kan bli mätt på.

Men Stockholm Radio varnade för dålig sikt och nu såg vi även dimman komma inrullande från Mysingen så otåligheten den malplacerade, infann sig. Vi gick tillbaka, köpte glass och drack kaffe på bryggan innan vi la ut och styrde hemmåt. Hemresan var lite sådär, periodvis var dimman väldigt tät och särskilt mot slutet, när vi passerade Skutviken tappade vi visuell kontakt med land trots att vi körde så nära. Känsla och GPS fick räcka och plötsligt dök stugbyn och bryggan upp alldeles inpå. Jag hann aldrig bli nervös men har såklart respekt för dimma. Dock är det ju ingen fara på ett kav lugnt hav.

Men dimman gjorde att vi lämnade båten kvar vid bryggan vid stugbyn trots att öns tillsyningsmän nog inte gillar det så värst. Men just då hade vi dimman att skylla på. På kvällen har vi gjort en favorit i repris i bastun som blev lite misslyckad till en början eftersom det var något fel på termostaten så bastun var näst intill kall. Men vi ringde och snart kom Micke på en fyrhjuling och vred igång bastun åt oss igen. Sista halvtimmen blev givande men vi fick boka en ny tid gratis nästkommande dag.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Rånö 2009 del II

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

dag 3 i paradiset har förflutit. Igår kom Ulrikas bror ut med barn över dagen för att hälsa på. Blåsigt och kallt och på eftermiddagen kom regnet. Jag och MP tog tandemcykeln upp till Skutviken för att titta till båten men de västliga vindarna består så där var det lä och lugnt.

På kvällen bokade vi bastun, något vi provade en gång förra året. Men då var jag så solbränd och feber på grund av det så jag kunde inte njuta av det. Men dels har jag bestämt mig för att inte klanta mig som förra året, dels finns inte så värst mycket sol att bränna sig i =)

Men det var kanon att basta och svalka sig i havet. Och jag upptäckte att det faktsikt är mycket skönare att upphettad efter bastu kasta sig i havet än utan bastu. Men temperaturen i havet ligger å andra sidan runt 19–20 grader så det är ingen kyla direkt.

Idag onsdag gick vi hela familjerna genom skogen upp till Skutviken för att hitta en genväg som skulle vara mycket närmare. Dit gick det sådär, hamnade lite fel och fick klättra i berg och få benen uppätna av insekter =) Men när vi suttit vid båten en stund, barnen badat och vi gick hem hittade vi en betydligt bättre väg.

Ikväll har vi ätit på Rånö Källan en sjökrog jag hävdar har den absolut bästa potatissalladen, trevligaste personalen och den bästa miljön och min favoritöl från Nynäshamns ångbryggeri. Det blir nog bara ett besök där denna veckan om ekonomin ska få styra och det var kanon. Även om Oxfilén var i minsta lager så var den gudomligt god och när jag känt efter en stund så var jag faktsikt dessutom mätt =). Hit rekommenderar jag alla att komma och äta! Lite som med Rånö över huvud taget, inte lätt att sätta fingret på varför detta är så bra i all sin eklehet, det bara är perfekt! Och just när det gäller Rånö Källan är det nog personalens lättsamma stil, acceptansen av vilda och glada barn, de stora ytorna för dom att rusa på mellan rätterna, lukten i vinden! Hoppas verkligen jag får komma hit fler gånger i år!

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Rånö 2009 del I

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

Så var det då äntligen dags för vår vecka ute på Rånö. Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

Om man nu kan säga att tredje året har blivit en tradition, så är det numera en tradition =). Rånö har för mig blivit ett litet paradis, en plats att vila ut på i all sin enkelhet. Om någon frågar vad som är så speciellt med just den ön finns nog inget bra svar.

I år hade vi bestämt oss för att göra packningen bättre och mer kompakt. De två tidigare åren var ett väldans släpande av resväskor, lösa påsar och saker. Men efter lite övning från vår resa till Gotska Sandön blev det klart bättre. Allt bara i ryggsäckar och några få påsar med mat samt öl och läsk. Det blev förvisso 2 billass ut, ett igår och ytterligare en full bil idag, men när det väl var instuvat i båten såg det inte längre så mycket ut.

Klockan ringde före sex och straxt efter 7 var vi iväg. Mia, Ulrika, barnen och en tandemcykel tog pendeltåget ner mot Nynäshamn och Utöexpressen. Jag, MP och 2 barn tog bilen ner till marinan för att åka över i egen båt.

Såklart har vi studerat vädret och det skulle vara blåsigt men fint väder. Inatt kom regnet och kort därefter vinden som ryckte och slet i taket över uteplatsen. Jag låg och tänkte att det nog skulle bli en lustig dans över Mysingen idag om det fortsatte sådär. Och idag på morgonen rapporterade Stockholm Radio risken för vindar upp mott 11 sekundmeter till 100%. Men västliga vindar så vi skulle få nästan medvind över och kanske inte så mycket sjö skulle hunnit byggas upp under natten.

De västliga vindarna gjorde att det rådde ett bedrägligt lugn ute vid marinan. Vi lastade i båten och straxt efter 8 la vi ut. Visst skumpade det en hel del men vi åkte med vågorna och vinden snett bakifrån. Mysingen har jag oftast den streckan bara upplevt i sju knop. Då har resan tagit nära 2 timmar och man har sakta upplevt Mysingens skiftande områden med lite högre vågor straxt utanför Slangholmarna, längre vågor ute över de stora djupet för att sedan bli högre igen när man närmar sig öarna. Mitt ute på Mysingen kommer dessutom vågorna från alla håll på något skumt sätt. Nu fick jag susa fram i 24 knop och uppleva Mysingens skiftningar i något helt annat än Ultrarapid.

Men solen sken och det var varmt. Denise och Jesper satt bak och stänktes ner av sjön och hade det nog ordentligt roliigt. Väl framme på Rånö gick urlastningen lika bra och när vi var 2 vuxna och 2 barn som bar, räckte det med 2 vändor upp till stugorna så var båten tömd.

Vår plan var att runda Rånö och möta de andra vid Waxholmsbåten. nog för att vi inte kunde ta med dom på grund av tandemcykeln men vi ville ändå ut och åka lite. Men tiden blev för knapp så vi åkte ut en sväng och buskörde lite i vågorna och stänkte ner oss lite till innan vi slutligen la båten i Skutviken några kilometer norr om stugbyn, förtöjde och gick vägen hem.

I övrigt har vi inte gjort så mycket denna blåsiga och soliga dag, precis som det ska vara. Vi åt en snabb lunch, låg lite på stranden och grillade sedan kött över vedeld. Det gick sådär att få en bra glöd på ved i en grill där gallret låg alldeles för högt men till slut fick vi äta. Resen av veckan ska det slöas så mycket som möjligt och hoppas på lite fint väder.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Resa till Gotska Sandön del III

Gotska Sandön Dag 3! Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Sista dagen på detta nyupptäckta paradis och vi sitter på båten på väg hem. Värre än så, vi är snart framme. Stockholms skärgård med Nåttarö på styrbord sida och snart lägger vi till i Nynäshamn. Det känns trist, vemodigt, för kort och känslan ”vill ha mer, längre” är påtaglig.

Dagen har varit kanon såklart! Vaknade som vanligt vid 8-tiden av barnen som började röra sig ur sina sängar och ville gå och se vilka sovenirer som fanns att köpa. Jag kände mig åter igen sådär utvilad men varm och svättig och en smärtande solbränna och en rygg som bar djupa spår av träpanelsvägg i skinnet =).

När vi ätit frukost började vi förbereda packningen. Det kändes inte som om allt var över och ”då kan man lika gärna åka hem”-känslan. Det var gott om tid kvar och mer att utforska. Men himlen var inte alls lika positiv som igår. Och straxt före lunch kom ovädret. Ett fascinerande fenomen. Först hörde man hur havet reste sig på avstånd, sedan började det dansa ner kottar från träden och därefter kom vinden. Efter vinden passerat blev det helt tyst sånär som åska på avstånd. Och när vi åt vår lunch bestående av nudlar kom regnet och vräkte ner. Men allt kändes bra! Vi satt där vid långbord under tak och åt, det var inte kallt och alla var glada. Några entuseaster vid bordet sjöng barnsånger och maten var god. Och inte fan tänkte jag sura för lite regn, det är bara vatten.

Att det ”bara var vatten” kanske inte var något tröstens ord sen när Egge försökte göra en välgärning och tömma segeldukstaket från sina vattenpölar och några fick det över sin packning =). Till Egges försvar kan man säga att han faktiskt varnade, frågade om alla var med på det. Ändå låter några sina väskor stå kvar. Jag ljög om jag sa att jag inte njöt lite av skadeglädjen. Tyckte bara lite synd om Egge som kände sig skyldig, jag hade gärna gjort det själv =).

Efter maten kom de nya hyresgästerna till vårt hus så vi fick frakta iväg vår packning bort till släpet märkt ”Nynäshamn”, hur fan man nu åker traktor dit från en ö? Jaha, släpet kanske gick till båten?! Sedan gjorde vi oss klara att gå och då hade regnet helt upphört och ovädret passerat.

Båten skulle komma 16.30 och vi bestämde oss för att gå en om väg för att se Schipkapasset som är ett handgrävt pass genom höga åsen som skiljer öns norra och södra delar åt. Passet byggdes av fyrpersonalen för att underlätta fyrbygget på Tärnudden. På Wikipedia kan man läsa om Gotska Sandön^W och hur passet fick sitt namn.

Vägen i sig var ett par kilometers omväg men vägen visade sig vara jämn och bra för att vara en sandväg på ön. Inte så mycket pulsande. Passet i sig var inte så spännande i sig. Men om man betänker att det är handgrävt förstår man vilken enorm insats det måste ha varit. Vi tänker ju utifrån dagens mått mätt, att det där fixar en sprängare och en grävmaskin på ett kick. Men att handgräva och genom sand som ständigt rasar och rör sig, det är imponnerande!

Vägen tillbaka till stranden ”Las Palmas” gick på en skogsstig och var ca 3km. Först tänkte jag att trassla sig genom skogen så långt kunde bli ett drygt arbete. Men stigen var smal men vältrampad och jämn. Tack vare öns unika vegitation och att den inte växer så fort gör att stigen inte växer igen. Det gör det ju också viktigt att inte förstöra någon vegitation utanför stigarna eftersom det är den som ”håller ihop” ön. så marchen gick fort och smidigt och vi kom fram till stranden 45 minuter innan planerad ankomst av båten.

Men båten var en halvtimme försenad så där satt vi och njöt av de sista minutrarna av ön och bara sög in allt om igen. Att ligga där i den låga vegitationen ovanför stranden och bara höra havet (ja och barnskrik…) var kanon. Våra barn badade såklart.

När båten kom in bildades langningskedjan utan oss denna gången, det var fullt tillräckligt med folk. Så det var bara att kliva ombord och inta samma bord och platser som på utvägen. En stund på däck för att vinka av vårt nya paradis men det var också prioriterat att vänta på den beställda maten. Här kom väl några små besvikelser om dom ens är värda att kalla det. Maten var god men trots att den var ganska dyr saknades sylt till barnens pannkakor och på resan ut tog den kokta korven slut tidigt förutom att både sylt och grädde saknades då. Men kanelbullarna var bara halvgräddade och alldeles smetiga och degiga inuti och jag hade kunnat äta flera 100! Funderade på att be serveringspersonalen att låta dom vara inne ytterligare lite kortare tid. Dom och kaffet var kanon liksom laxröran och de bakade potatisarna som möjligen var lite små.

Men nu kändes det att det var slut och det var en tråkig känsla. Att bara vara här tre dagar var för kort. Men nu vet vi det till nästa gång, för en nästa gång, nästa år, blir det garanterat!

Nästa gång ska jag gå runt hela ön, en promenad på ca 3 mil av stränder, ängar, tallskog. En bit av södra stranden innehåller klappersten och ytterligare än är svårtillgänglig och måste gås runt. Men annars 3 mil längs havet. Det lär ta cirka en dag att gå säkert med mat och fikapuaser och kanske stannar barnen på lägerplatsen just då. En annan dröm jag nog ska uppfylla om man får, är att sova en natt på stranden, precis utom räckhåll för havet. bara en sovsäck och ett liggunderlag. Man får bara tälta inom inringat område, men kanske får man sova under bar himmel, vi får se. Sedan har vi husen, gamla gården på södra ön kvar att se. Och jag vill ha sol och vackert väder, men jag vill se ön och havet i storm. Dom där mätkiga vågorna som bryter och slår in, dånar, så mäktigt!

Bättre kärleksförklaring än såhär kan jag inte skriva med ord. Resten sitter i huvudet och ni andra som varit där, gå gärna in på vår sida om gotska Sandön och lämna en kommentar.

Kanske blir det en ”Resa till Gotska Sandön del IV” när jag kommit hem och sorterat tankar och intryck om det går att säga på ett nytt sätt eller finns något att tillägga. Vi får se.

Vi ses igen ön!

Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

[tags]Gotska Sandön, Nationalpark, Naturskyddsområde, Gotland, Visby, Fårö, Nynäshamn, Semester, Resa, Resor, Reseprogram, Reseskildring, Reseskildringar, Reseberättelse, Reseberättelser, Båttur, Båt, Båtar, Packa, Packning, Ryggsäck, Ryggsäckar[/tags]

Resa till Gotska Sandön del II

Gotska Sandön Dag 2! Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Nu har jag inte bara fått resa till, gå på och somna på Gotska Sandön. Nu har jag även fått vakna en gång här! Alla vaknade av sig själva vid 8-tiden och jag kände mig märkligt nog utvilad. Frukost är kanon på sådana här ställen. Jag brukar inte vara hungrig eller uppleva att det är gått förutom i skärgården. Nu får jag väl revidera det där med ”skärgården” till ”mitt ute i havet” =) Risifrutti, filmjöl, bröd och kaffe. Jag skulle till och med kunna få en bit bark att smaka gott i den här miljön!

Planeringen av dagen slutade med beslutet att gå till stranden vi besökte igår på förmiddagen och se lite sevärdheter på eftermiddagen. Jag är inte så mycket för att ligga och pressa på stranden några längre stunder. Jag hade hellre spenderat en dag på att gå runt ön i sin helhet, men inser att det inte kommer hinnas med denna resan.

När vi kom ner över sanddynerna slogs jag av hur konstiga människor är. Svenskt eller tyskt, eller bara mänskligt syndrom. Men precis nedanför stigen ner på stranden, låg alla människor utspridda. 3 mil strand, heltoändliga möjligheter att vara ensamma, och så sker detta fenomen =) Dessutom satt somliga nakna mitt i klumpen av människor och bara det behovet om jag hade ett sådant skulle få mig att gå längre bort för att få vara ifred. Men vi är alla människor — tydligen…

Vi tog av mot nordost och gick säkert någon kilometer längs stranden med en liten udde som mål. Jag kan inte riktigt beskriva känslan. Det var som en miniatyrvariant av hur det nog är att gå runt hela ön. Att gå kilometer efter kilometer, mil efter mil i ett vattenbryn på hårt packad sand som känns som betong. Några meter upp, små trappformade kanter skapade av vågor och hög- och lågvatten och ovanför dessa kanter, potatismjölssanden som knarrar under fötterna. Bitvis bestod sanden som av någon sorts skare som på snön på vintern. Säkert samma fenomen, våt ovanpå och mjuk torr under. Man kunde skala av små kakor av det översta lagret, eller ta fuktig sand under och rulla till ”snöbollar”!

Framme vid udden slog vi oss ned en bit bort för att inte sitta bland alla fåglar som höll till där ute. Barnen ledsnade fort och gick snart hem medans vi fyra stannade kvar. De tre halvsov där i solen medans jag satt och faktiskt kände mig lite rastlös, men lyckades ändå slapna av och lyssna in det stora. ”Tyst” är fel ord även om det kändes just tyst. Hur det nu kan vara tyst vid ett hav. Men det var väl bara det att det inte fanns några tunnelbanor, bilar, gräsklippare eller högtryckstvättar. Bara naturens egen milda storhet. Och om man nu kan känna hur ett batteriladdas upp, energi fylls på, vattendunken blir tyngre och kallare eller gasballongen fullare och fyllare och till slut stiger, så kände jag mig ungefär så!

Jag önskade att jag hade en bra inspelningsmaskin som kunde föreviga ljudet även om jag tvivlar på att någon sådan skulle kunna göra det rättvist. Jag försökte ändå låta kameran spela in så får vi se hur det blir sen. Det var i vart fall det enda jag hade.

19 grader i vattnet och strålande sol, vore väl fan om inte jag skulle bada! Solbrännan gjorde nog att jag kände mig mer frusen än vad jag var för skönt vore nog synd att säga att det var. men jag har nu även badat på Gotska Sandön! Vandrat på en undervatensdyn långt utanför stranden där vågorna bryts och kände att just det här vill jag se även i storm någon gång!

Ett fenomen vad gäller vågor upplevde jag igår kväll men glömde skriva om. Jag låg där i sanden och lyssnade på evighetens ljud och plötsligt trodde jag öronen och hjärnan fått nog. Det lät som rasslande grus långt ute i vattnet. Det visade sig vara långa vågor över en sanddyn som inte bröts men som antagligen just flyttade tonvis med sand fram och åter över bottnen. Jag lyckades inte höra det igen idag, fel sorts vågor. Ett ljud som jag aldrig glömmer. Ett ljud som förklarar allt, hur ön skapades, hur den formas, ombildas och flyttas hela tiden. Det är just så det låter, öns eget liv!

När vi återvände från stranden blev det sen lunch bestående av ravioli alternativt spagettiringar i tomatsås. Karin sa något om att sova middag och då blev jag akut trött och somnade väldigt ovaggad, en liten powernap i en halvtimme.

Vid halv fem tiden gav vi oss iväg för att titta på lite sevärdheter. Först blev det kapellet. Vi hade som målsättning att även besöka gudstjänsten. Inte för att någon av oss är det minsta troende, utan som med bröllop och dop, för att det är fint. Men det hanns inte med. På väg mot Petter Gottbergs lada där det sägs att han lockade in sjömän från strandade fartyg, bjöd dem på mat och dryck och sedan skjöt dem genom små hål i väggarna för att sedan plundra deras fartyg. 2 bröder som levde ute på ön, tror jag under 1900-talet lär ha hittat blykulor i ladans väggar och hålen han ska ha tillverkat själv för att skjuta igenom, fanns där. Detta har för övrigt skildrats i TV-serien Husbonden – piraten på Sandön^W. En underbar TV-serie jag mycket gärna skulle vilja se igen men som jag inte lyckats få tag i.

Näst sist på kvällens schema stod visningen av fyren klockan 18 vilket vi inte ville missa. Jag och Mia fick leta lite efter barnen så att de inte skulle missa det. Det passade tydligen att vara på stranden när mamma och pappa inte var det =). Jag tror detta var min andra fyr jag varit i, den första var den på Landsort men det var så länge sen så jag knappt minns det. Fyrar fascinerar mig lika mycket som annat som har med havet att göra. Vi såg till att få gå upp sist av alla. Det blev lite väntan men mindre stress. Vi klättrade upp för den smala spiraltrappan och sista biten som mer liknade en stege. Där uppe kunde man gå runt fyren och det fotograferades så klart en massa.

På väg hem från fyren passerade vi öns museum. Vi tittade på lite saker men det var inte så spännande tyckte jag. Vi tittade på den infofilm som gick på TV som inte helt otippat handlade om — Gotska Sandön =). Den var rätt sumarisk och innehöll inget nytt.

På kvällen åt vi sen middag vid 21-tiden bestående av makaroner och köttbullar, tyvärr utan ketchup men som vanligt smakade det gott. Efter middag satt vi och drack ur våra sista pilsner för att ”slippa släpa hem dom” och åt chips och godis och spånade. Egge och Mia lekte mörkerfotografering. En sån spångrej som väl bara är rolig där och efter några öl, var att vi funderade på att lägga i förslagslådan att man borde ha en sandlåda för barnen, öhh, ja.. Som sagt då var det kul och lite kul är det fortfarande =). Eller varför inte en skyld nere på stranden som deklarerar Sandstrand bara så att man vet =)!

Ungefär på den nivån låg humorn nu när kvällen avslutas till musiken av havet på avstånd och en kraft känsla av att JAG VILL INTE ÅKA HEM!

Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Resa till Gotska Sandön del I

Gotska Sandön Dag 1! Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Så har ett stort äventyr äntligen börjat och det har pågått en hel dag redan! Det kommer bli svårt att beskriva hur det känns att äntligen vara här, men stormförtjust är nog nära sanningen! Dels att äntligen vara här men framför allt, att verkligheten med råge än så länge överträffat alla tankar på hur det ska vara. Och även om de berättelser och böcker jag läst inte missvisat på något vis, känns dom ändå som klara underdrifter. Ön ska verkligen upplevas, det har jag alltid vetat!

Förberedelserna har varit underbara dom också. Att gå och köpa dom där extra stora ryggsäckarna, planera packningen och maten är som en liten extra försmak. Igår när vi packade inför resan och insåg att allt skulle få plats och att det dessutom fanns gott om plats kvar. All mat som såg så mycket ut uppställt på bordet, fick plats i en kylväska, en ICA Maxipåse och i väskorna. Tungt blev det men inte så mycket lösa extragrejer.

En annan rolig förberedelse var att åka ner till Nynäshamn igår och lämna Jespers födelsedagspresenter som vi firade idag på väg ut.

Morgonen började tidigt 05.30 men det var inte svårt att sova och inte svårt att gå upp. Det kändes väldigt bra att allt var packat och klart, det var bara att duscha och stoppa ner tandborste och nycklar och gå när klockan blev dags. Till och med frukost hanns med utan brådska.

Egge och Karin kom klockan sju och lastade in några barn och väskor i sin bil samtidigt som taxin kom så vi alla kom iväg i tid. En första plan var att vi alla skulle åka tåg ner till Nynäs men det här kändes som ett enklare arrangemang. ”Gudarna” ville nog prova vårt tålamod eftersom regnet kom just i den stunden efter flera dagars hätta. Men det påverkade i alla fall inte mig. Om jag så ska vandra i hagel och snöstorm, så ska jag vandra och känna glädje!

Jag hade nog tagit tag i överkant vad gällde tidsmarginalen eftersom vi var framme i Nynäshamn nästan en timme innan båten gick. Hade väl gjort mindre om det varit vackert väder men rökeriet alldeles vid båtplatsen erbjöd tag som skydd mot regnet. Att ha för bråttom och känna stress och komma springande i sista sekund hade känts värre. Och när det var dags att gå ombord slutade regnet.

Fartyget var ganska litet, alla data finns på deras sida under rubriken Resa. Vi fick ett reserverat bord i aktersallongen eftersom vi planerat vårt barnkalas för Jesper. Vid ombordstigningen bestämde vi lite diskret med sytrman att det skulle ske vid 10-tiden. Vi hann fika och gå på däck innan det var dags och plötsligt stod kapten Torsten Lindqvist där och frågade efter födelsedagsbarnet och med sig hade han presenter som han överlämnade och hälsade oss välkomna upp på bryggan när vi ätit tårta. Tårta och saft kom servitören/matrosen med och Jesper var tyst men väldigt glad =).

När tårtan var uppäten gick jag, Egge och barnen upp på bryggan och Jesper fick ta plats i kaptenens stol och överta spakarna med hjälp av styrman Irene. Han fattade snabbt hur navigationsinstrumenten fungerade så som radar, AIS och sjökort, men så har han ju lite förutsättningar från sin båtgalne far ;) Där uppe stannade vi ända tills Gotska Sandön växte fram borta i horisonten då Jesper lämnade tillbaka kommandot till styrman och kapten och vi gick ner för att förbereda avstigningen.

Vid lugnt väder och en våghöjd under 30cm och rätt vindar, brukar båten angöra stranden ”Las Palmas” på öns nordost-sida. Båten kör med fören rakt upp på land och tillsyningsmän och lägervärdar hjälper till med landgången. Alla passagerare bildar langningskedja ända från båtens bagageutrymmen, över däcket och landgången och på land fram till traktor och vagn. Vi såg till att hamna bland de 15 som stod i kedja på land och urlastningen gick fort och ganska smidigt. Många ganska tunga väskor, lådor med öl och vin var det men det var roligt och många skojiga kommentarer om folks val av packning och sätt att packa på =). Vi kände viss glädje över att vi valt bort papperspåsar som packmetod eftersom de såklart blir våta eller fuktiga och lätt går sönder.

När urlastningen var klar klev de få ombord som skulle tillbaka mot Fårö och därefter la båten ut och försvann mot nordost.

Här började intrycken som nog kommer bli svåra att beskriva. Strumpor i sandaler var inte helt rätt. Men sanden, stora vågor mot stranden och lukten av ett stort och friskt hav! Det var otåligt att vänta på lägervärdinnan Erika som hälsade oss välkomna och berättade vart alla skulle bo samt en mängd regler som gäller på ön. Bland annat med rökning och eldningsförbud, att inte plocka med sig ”stenar och grenar” från ön och liknande.

När informationen var över tog vi lägervärdinnan på orden att ”ta gärna en promenad, packningen väntar vid lägerplatsen”. Strumpor och skor åkte av och hängdes upp på ryggsäcken och sedan gick vi mot nordost, åt motsatt håll mot lägerplatsen som låg 4km åt andra hållet. Vädret var fortfarande mulet men uppehåll och barnen hade badat innan ankomstinformationen ens var över. Och när vi gick mot Säludden, badade dom som galningar i de halvstora vågorna. Stranden Las Palmas var kanske inte en besvikelse men inte som jag tänkt mig, lite stenigare och inte så skön att gå på. När det gjorde för ont att gå i strandbrynet gick vi uppe i den lösa sanden vilket var mycket jobbigare.

Att komma fram till Säludden var ett ”antiklimax” om något sådant nu finns ute på den ön. Några sälar såg vi i alla fall inte. Man fick inte gå ända fram till udden för att inte störa dem.

Vägen tillbaka beslutade vi ta genom skogen istället för stranden i tron att det skulle bli en lättare promenad. Den blev helt klart annorlunda. När vi klättrat över sanddynen som skilde stranden från skogen, blev det en annan sorts tystnad. fågelkvitter och vinden, men havet hördes inte annat än som ett dovt muller i marken när vågorna slog mot stranden. vi trodde först det var åska på avstånd.

Marken bestod även här av övervägande sand, ljung och tallar. Det var drygt 5km att gå och det tog sin lilla tid. Jesper och Emilia ledsnade på allt vårt fotograferande och sprang i förväg och vi hoppades att dom inte skulle gå vilse. Men det var bra skyltat och till slut kom vi fram aningens trötta i benen efter en dryg 7km lång promenad. Vi hittade vårt hus — Madame — som vi skulle bo i. Jag slogs av ödet eftersom jag läst boken om Madame Söderlund och hennes liv ute på ön och så fick jag bo just i huset uppkallat efter henne.

Huset bestod av två rum med 2 våningsängar i varje. I mittendelen fanns ett kök med både stor kyl, spis och mikrovågsugn och rinnande vatten, en klart förvånande standard. Hade sett framför mig att bära vatten och diska snålt som ute på Rånö.

När vi hämtat all vår packning satte vi igång med en lite tidigare middag som bestod av köttfärssås på burk och spagetti. Lunchen hade vi hoppat över till förmån för vår långa vandring så alla var hungriga som vargar!

Efter mat och disk gick vi ner till stranden som låg närmast lägerplatsen, ca 500 meter bort. Barnen badade såklart. Stranden var mer belägen mot nordväst och klart mer som jag trott att den skulle vara. Sanden var som potatismjöl, och knarrade som det, eller mycket kall snö när man gick barfota på den. Där satt vi och inväntade solnedgången men gav upp och gick tillbaka mot lägerplatsen igen och åt lite godis, chips och drack ett par kalla pilsner. Nu är det sovdags och kroppen känns väldigt mör, både ryggslutet och benen efter ett klart annorlunda och mer intensivt sätt att ta sig fram. Men lycka är det enda ord jag kan tänka nu när jag börjar blunda. Och jag tror inte det kommer ta så lång tid att somna.

Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Packning inför Gotska Sandön

Så var det äntligen dags! Imorgon är dagen D då jag äntligen ska få åka till Gotska Sandön, som jag drömt om och längtat till ända sedan jag var barn! Dels var vi på väg dit några gånger med egen båt när jag var 10–12 år men hindrades av väder. Men sedan kom TV-serien Husbonden – piraten på Sandön^W som fängslade mig. Som jag har letat efter den idag! Skulle så gärna vilja se den igen! Och så har jag såklart läst böcker och reseskildringar.

Det blev ingenting av med drömmen att få åka dit i egen båt. Vi hade ju chansen medans vi hade Galadriel som var stor nog att ta oss och även andra över dit. Men det blev inte så. Den åtta timmar långa körningen var väl bara ett av skälen.

Men nu är det på gång! Det blir turbåt men ändå är jag snart där! Ryggsäckarna står packade i hallen, allt är nog med, åtminstone allt av värde. Jag har ju packat inför både läger och resor förr så man har viss vana. Alla bär en ryggsäck var, en sovsäck var och en matpåse och kameraväska som jag spänner bak på min ryggsäck. Då blir det perfekt. Vi ska ju inte bära så långt och maten ska ju inte bäras hem igen.

Ikväll åkte jag ner till båten som ligger inne i Nynäshamn för att fixa ett litet arrangemang. Jesper och Miranda fyller år imorgon, 11 och 4 år. Miranda firar hemma hos mormor men Jesper firar på båten och ute på ön. Jag är nog rätt dålig på att komma på saker men ibland blixtrar det till med en idé. Och denna gång var idén att låta personalen ombord komma med tårta och presenter en stund efter avgång. Så jag åkte ner med hans paket ikväll och lämnade dem till fru styrman som lovade att lösa överraskningen. Då slipper vi frakta paketen och dölja dem under själva resan i en redan ganska kompakt packning.

Väl hemma igen gjordes allt klart och nu sover alla och väckarklockorna står på 05.30 så att man hinner duscha och 07.00 bär det av söderut.

Det kommer att bloggas dag för dag, men på grund av bristande tekniska möjligheter kommer reseberättelserna publiceras med text och bild först efter hemkomsten. Till och med jag kommer känna det som en liten befrielse att vara utan dator och internet ett par dagar. Stödanteckningar i mobilen, bilder i kameran så får det bli bloggning hemma sen. Så håll ut, stay tuned!