Miranda tre veckor

Oj oj va tiden går.. tänk att vi haft henne i tre veckor redan.

Idag är Miranda hela tre veckor, undra hur mycket hon har växt?? De får vi reda på på måndag då vi ska till BVC igen spännande!! Jag tycker de är lite läskigt att tiden går så fort man hänger inte med riktigt. Samtidigt som att man vill att hon ska bli lite större, samtidigt som man vill att hon altid ska va så här liten o go. Men hon blir ju roligare ju större hon blir.. Ja mycket förvirrande är de :) Allt funkar ialla fall bra. Fast den som vi trodde skulle få en lillasyster kris hade de bara i ett dygt.. o de va Emilia.. Nu är de istället Denise som hålle rpå o tycker att vi bara bryr oss om Miranda.. o att Miranda bara får mat o inte hon o massa annat .. lite komiskt :)Jeppe verkar mycket förtjust i sin nya syster. Vill gärna pussa o gosa på henne. Men att han tycker om bebisar är ju ingen nyhet presis :) Nu har ialla fall Miranda fått nåt forma av dygnsrytm. Hon har en vacken period på 2-3 timmar på förmiddagen från de att vi går upp runt nio. Sen sover hon med uppehåll för mat o byte av blöja tillls runt sex tiden då är hon vaken fram till nio ungefär.. sen sover hon för natten till kl 00 -01 o sen sover hon till 3-4 o sen tilll 6-7 o sen går vi ju upp vid nio.. rätt ok. Små jobbigt att iinte få sova längre pass en tre timmar.. men men.. jag får va glad att on inte skriker på nätterna o är jobbig :)

Första dagen som fyrabarnsfamilj

Eftersom de två första barnen kom hem igår, så är de idag första dagen vi är fyrabarnsfamilj.

Härligt att alla i familjen är samlade. Idag va de första dagen som vi va hela familjen igen o de är kul o se hur de två stora barnen tar in sin nya lilla syster i famlijen.De verkar super stolta!! De kör vagnen så duktigt o är med när man byter blöja o ammar. STäller tusen frågor.. O Jeppe vill bara pussa henne på kinden hela tiden.. sååå söt :) Idag va vi till centrum hela familjen o de tog ju 100 år med ammningar o små tjurattacker från somliga men vi överlevde till slut :) O på eftermiddagen kom fam Karlsson o hälsade på för att se Miranda. Nu har vi åtta barn tillsammans så de är ett stort gäng som ses men mycket trevligt. De käkade här o barnen lekte bra från första stund för ovanlighetens skull , de va ute mest, rätt skönt för de kan bli rätt stimmigt med alla barnen inne. Mirande fick en fin pressent oxå söta små byxor o en tröja, som självklart är för stort än :) När fam Karlsson åkt gick vi hem till mormor en sväng för att fika o hämta lite av barnens kläder. Hon är så snäll o tvättar upp alla kläder som de haft med sej :)

Familjen är fulltalig igen

Efter 18 ganska långa och händelserika dagar är barnen hemma igen!

Det kändes ju ganska knasigt att dom skulle vara borta så länge och vi ångrade oss nästan. Samtidigt var det roligt för dom att få resa bort med mormor och morfar när gården här hemma tömdes på lekkamrater och alla klasskompisar försvann iväg på semester. Men nu är dom hemma igen och det är faktiskt riktigt skönt! Idag gick vi och köpte Jespers försenade födelsedagspresent som utlovat, en ny 5-växlad cykel. När vi väl lyckats frakta hem och skruva ihop den gick vi och handlade innan det var dags att åka in till stan. Klockan 7 stod vi på Cityterminalen och väntade Och det var såklart underbart att se dem igen. Jesper fick tårar i ögonen och Emilia hoppade och fnittrade när hon fick syn på sina storasyskon. Hela vägen hem på pendeltåget höll dom låda. Väl hemma åt vi kvällsmat på Sibylla innan vi skildes från mormor och moster Jenny och gick hem. Väl hemma möttes vi av en studsande Labrador och i rummet hittade Jesper sin nya cykel som han givetvis invigde på sista prommenaden med hunden. Kille som han är fattade han det där med växlar och handbromsar på en gång och han vart väldigt glad! Nu har dom äntligen lyckats varva ner och somnat in.

Långprommenad på Djurgården

Vi har alltid vart tokiga i långprommenader genom ett sommarvarmt Stockholm.

Och vi kan gå hur långt som helst. Idag åkte vi in med våra grannar med pendeln till stan. Vi gick av i Södra och gick bort till Slussen och tog färgan över till Djurgården. Vi intog mat på en gräsplätt invid kanalen och fortsatte sedan gå långs kanalen och hela vägen runt Djurgården tillbaka till Gröna Lund. Där tog vi båten åter mot Slussen och gick tillbaka till Södra station. En prommenad på över en mil som vår duktiga 4-åring gick, eller snarare sprang utan att klaga det minsta. Bortsett från lite regn och åska som vi skyddade oss emot i lusthusen ute på Djurgården så var vädret perfekt, inte för varmt eller kallt.

BVC besök

Första bvc besöket gjorde vi idag.

Idag va de dax för en liten koll hos bvc för att se så att Miranda växer som hon ska. O de hade hon gjort :) HOn väger nu 3310 o är 49 lång. Mycket glädjande för mej då jag är så osäker på att mjölken ska räcka åt henne.. men de gör den tydligen, skönt :) Sen va vi iväg för att kolla in cykel, som vi funderar på o köpa åt Jeppe i lite försenad födelsedagspressent, hittade tycär ingen men vi får kolla vidare helt enkelt.

Ny GPS med sjökort

garmin-gpsmap-60cSå har då min gamla Garmin GPS48 gått vidare till ny, förhoppningsvis nöjd ägare =)

Vi behövde en ny GPS, framför allt med mer minne för att spara våra resor för framtida nedladdning till datorn. Tanken var först en vanlig Garmin GPS 60C med färgdisplay, 10.000 spårpunkter och 1000 minnesplatser för positioner. Men trots att det kändes aningen för dyrt blev det en Garmin GPSMAP 60C, alltså samma GPS men med möjlighet att ladda in Garmins sjökort BlueCharts.

Nu hoppas jag det är så bra som alla säger och att det fungerar att navigera efter trots den ganska pyttiga displayen. Men det är som vanligt med digital navigering, ett komplement till papperskorten.

Ikväll provkörde vi det hela efter att ha installerat sjökort och det fungerade fint. Lite dyrt kanske, man har ju inte råd att köpa fler delar i brådrasket. Garmin är ju inte kända för att ha speciellt bra priser. Men vektoriserade kort är ju bättre än inskannade kort eftersom de innehåller mer information.

När klockan blev för mycket för att åka båt ut och in i viken, fixade jag mitt elsystem som gick sönder igår. När vi skulle åka hem lossnade ett par kablar ur tändningslåset och jag fick ”tjuvkoppla” för att få igång maskin igår och köra utan instrumentering på väg hem =) ”Någon” hade upenbarligen slarvat. Denne ”någon” fick göra om idag och nu sitter det fast ordentligt. Eftersom en ursäkt är standard, kan jag väl säga att en ny skal- och klämmtång vore på sin plats =)

[tags]Båtar, Sjökort, GPS, Garmin[/tags]

Blågröna alger

Havet var alldeles fullt av blågröna alger, som ärtsoppa eller gräddsås..

[Bild på algblomning]

Vi åkte med Ulrika och Mattias ut mot båtarna. Vi kom inte iväg förrän ett eftersom jag jobbar halvtid nu några veckor för att täcka upp under semestrarna. Väl där ute valde vi att åka med vår båt den här gången eftersom det är lite bättre med plats och lättare att finna skugga för bebisen bland annat. Hela viken var täckt av blågröna alger och det såg riktigt slemmigt ut. På grund av att vi kom iväg så sent blev det ingen lång tur. Vi rundade egentligen bara himmelsö så att vi såg vår marina fast från andra hållet. Kändes lite töntigt men alla var hungriga och badsugna och här fanns inte en blågrön alg så långt ögat nådde. Vattnet var så varmt så det knappt svalkade och jag, Emilia och Mattias badade. Jag passade på att skrapa min ekolodsgivare ren från sådana som bosatt sig där =) Den var täckt av snäckor och jag som haft problem med tempinformationen i ekolodet tyckte att det kanske borde spela roll. Men när den var renskrapade visade ekolodet fortfarande 29 grader i vattnet. Nog för att det var varmt, men inte riktigt så varmt kanske. Vid sjutiden tuffade vi så sakterliga hemmåt. Oerhört vackert väder med en skön frisk ostlig vind men havet var i det närmaste stilla. Det var första gången vi inte fick 10 stilpoäng av 10 möjliga vid tilläggningen eftersom vinden kom från ett ovant håll =) Vi hamnade lite för långt bak bara och fick dra fram båten, men vår granne bakom var inte hemma så det kunde ju kvitta. En gångs ”misslyckad” tilläggning är OK tycker jag =) Man kan också skulla på att en segelbåt lagt sig på tvärsan precis framför vår plats och att man ogärna vill ha närkontakt med deras utstickande utombordare. Men det är så med fiskare och oss sjöfolk, det går att hitta ursäkter för allt =) Sedan tände vi grillen och grillade lite korv och vid nio-tiden åkte vi hem. Emilia var trött och sov på vägen hem och slocknade som en klubbad när hon väl hamnade i sängen.

Glass på stan

Premiär tur på stan med Miranda i sommarvärmen.

Idag va vi iväg in till stan o ut på Djurgården för att äta glass. De va jätte härligt väder o allt flöt på så bra. De va skönt o komma iväg en sväng måste jag säga. Vi tog båten över till djurgården o de tyckte Emilia va kul. När den kom fram fick hon syn på Grönans bergo dalbana o ville att vi skulle in dit istället. Tror hon kommer o bli en åka galning när hon blir större :) Vi prommenerade bort till glasskioskens om vi alltid brukar äta glass vid, De har jätte glassar o de är inte alls dyrt där. Om man jämför med inne i stan där de kostar flera hundra om hela vår familj ska käka glass. Miranda sov på bra hela tiden. så vi prommerade mot centralen på strandvägen o kollade in båtarna som ligger där. Vi avslutdade dagen med att ta hem Mcd o Miranda sov hela tiden , en lyckad dag måste jag säga.

Återbesök på Huddinge.

Idag va vi på Huddinge sjukhus för att göra PKU test o väga o se så att lillan mår bra.

Kl 9 skulle vi va på M88, BB support, fånigt namn tyckte vi… lät som nån data avdelning eller nåt :) Vi kom lite försent som vanligt men de gjorde inget. De började med att göra ett hörseltest som visade utmärkt hörsel, puh, man va ju lite nervös! Emilia va tyst o duktig under undersökningen så hon fick klistermärken :) Sen kom BM in o vi skulle väga. Jag va super nervös för tänk om inte mjölken räcker till o att hon gått ner massor.. Men inte då, nu väger hon 3195 så de va fullt godkänt :) Så nu känns de lite bättre med ammningen. Bm kollade även så att hon låg rätt vid bröstet o de gjorde hon, så jag hoppas nu att mina sår snart försvinner o att jag vet att mjölken räcker till henne så jag kan slappna av. PKU testet gick oxå bra, de gjordes med Miranda åt o hon vart inte alls ledsen, tack o lov. Hatar de där testet annars,, de gör ju så ont i hjärtat när bebisen är ledsen för att de gör ont!! Sen va vi klara o fick en godkänt stämpel :) Så nu är vi hemma o de verkar som att de är mat dax igen för lillan :)

Bad och grill

21° i vattnet, det är inte ofta det händer!

Så jag och polarn tog Micron upp till favoritstället och badade. Jag är en badkruka egentligen, 18–19° är min nedre gräns om det inte är extremt skönt i luften. Idag var det både varmt i vattnet och skönt i luften. man kunde soltorka utan att huttra ihjäl sig. Sedan bar det av hemmåt och tända grillen innan var och en for hem till sitt.

Emilia kan cykla!

Jag tycker somrarna är den årstid då det händer mest! Kanske känns det inte likadant när stora tjejen dag för dag lär sig läsa och skriva, inte lika mycket som när vi får barn, de stora lär sig simma och som idag, när Emilia tar sina första tramptag på Jespers gamla cykel =) Det både värmer och värker i hjärtat på en gång. Man blir så glad att få vara med, men.. det går för fort.. Både tiden och cykeln.. Man liksom vill bromsa upp och njuta mer i varje ögonblick. Trots det blir allt vardag och man slutar reagera. Men Emilia vill inte bromsa..Fort ska det gå, och det är ju så det ska vara..

Träbåtssuget

Idag åkte jag och Joche till marinan för att njuta lite av solen och hjälpa en kille kolla hur fort hans båt gick med min GPS. En fin och välskött Pettersson med en B16 i fick det att rycka i träbåtstarmen igen. Man fick stålsätta sig. Men det är något visst med lukten, klucket i skrovet som inte återfås i en stålbåt. Förlåt Galadriel, vi ska inte göra oss av med dig i första taget =) Nåja, hans båt gjorde i alla fall 11,2 knop =)

Baddag

Nu har min semester börjat och lilla Miranda har kommit till världen och då kommer givetvis det fina vädret! Jag och min ena dotter och Mattias med familj tog deras båt till Kaffeholmen för sol och bad och fika. Frun fick stanna hemma med vårt nytillskott som är för liten för sådant ännu så länge. Ön ligger nära hemmahamn och det är ofta varmt vatten där. Vi la oss på ostsidan i lä för vinden men med sol. Barnen badade inte utan lekte mest på stranden och samlade snäckor. Det var inte direkt varmt i vattnet men klart okej badtemperatur för en badkruka som mig =) Jag hann bara titta till vår egen båt så att hon låg där hon skulle. Får susa ner imorgon och jobba lite. Idag var parkeringen överfull och alla båtmänniskor var där. Lite tråkigt — för dom — att det måste vara strålande sol för att dom ska bry sig om sina båtar. Jag älskar att vara där lika mycket när regnet öser ner och det blåser på. Då stänger man om sig, drar på värmen och njuter av smattret mot taket och rutorna.

Välkommen till familjen!

Klockan 03.31 föddes lilla Miranda på Huddinge sjukhus, 3240 gram och 48CM. Storebror Jesper fick således en jättefin födelsedagspresent på sin 7-årsdag =) Både mamma och Miranda mår fint och får förhoppningsvis snart komma hem. Bilden är tagen kl12:28 på K77 (spec BB). Fler bilder finns på Mirandas sida

[tags]Bebis, Bäbis, Förlossning[/tags]

Pappans förlossningsberättelse

Det är alltid lika unikt, fascinerande och jävligt skrämmande!

Och trots att jag nu är fyrabarns-far kan jag lätt konstatera att man aldrig vänjer sig =) Det är väl heller inte meningen. Vi glömmer bort det man helst vill komma ihåg, hur dom lät, hur dom kändes i famnen, första riktiga ljuden, orden, stegen.. Istället växer dom med oss i tiden och varje sekund är självklar som om det aldrig har varit på något annat sätt. Var period har sina bekymmer och glädjeämnen.. Fan, jag tror jag börjar bli gammal! På grund av högt blodtryck och läckande äggviteämnen i urinet fick Maria under några veckor springa på allt tätare kontroller och till slut hamnade vi på specialmödravården på Huddinge. I måndags blev hon inlagd för ett dygns kontroll och där blev hon kvar till onsdag då de bestämde att hon fick permis en tid. Lättade åkte vi hem. Det var en smula rörig period eftersom de stora barnen skulle åka bort med mormor och morfar idag (fredag) och Jesper fyllde år samma dag. Vi hade således både packning och att försöka fixa något sorts kalas på
dagordningen, förutom att maten var slut hemma =) Vi spenderade denna dag i affärerna, släpade hundmat, frysvaror och födelsedagspresenter. Igår torsdag skulle vi vara tillbaka på Huddinge för att få svar på proverna och vi kände väl båda på oss att det skulle bli en ny inläggning. Desto mer viktigt att hinna vixa allt så att mamma fick säga hejdå till barnen på riktigt. Mycket riktigt, det tog sådan tid inne hos läkaren att jag förstod att vi inte skulle få åka hem. En stunds förvirring inträffade. Läkaren meddelade att man inte ville vänta längre och låta Maria bli sjukare. Barnet var ändå färdigt, bara 10 dagar kvar. Man ville sätta igång förlossningen nästkommande dag. En stund senare ombads vi gå och ta prover eftersom man ämnade sätta igång det redan på torsdagskvällen. Förvirrade och med stigande nervositet uppsökte vi provtagningscentralen och återvände till avdelningen. Maria fick ett tillfälligt rum i väntan på att något på förlossningen skulle bli ledigt. Det skulle ta
några timmar, så vi bestämde att jag skulle åka hem och hämta grejer. Stressad och nervös åkte jag hem och bryggde kaffe medans jag packade den klassiska väskan. Grannen Ulrika rastade hunden vilket var oerhört snällt då jag nog inte skulle fått ihop det annars =) Två timmar senare var jag på väg tillbaka. Halv sju fick vi ett rum på förlossningen. Det var ett stort rum, väl vädrat och pop-musik strömmade emot oss när vi klev in. Det kändes märkligt nog hemtrevligt och musiken fick — säkert som avsett — tankarna att skingras en smula. De startade ett CTG för att se så bebisen mådde bra. Jag har aldrig tyckt om hjärtljud, särskilt inte via CTG. Jag är nog rädd att det ska stanna och varje gång det ändrar tempo eller helt försvinner för att barnet rör sig blir jag hispig.. Musiken hjälpte oerhört och jag tänkte att varför skulle hjärtat stanna nu efter nio månader när det bara återstod några timmar =) Straxt efter åtta kom en förlossningsläkare in som tillkallats. Man ville
utreda om det skulle sättas in en ”balong” för att hjälpa till vid vidgningen av livmodertappen. Den kvinliga läkaren klev in, hälsade inte ens, tog Marias framsträkta hand men sa inget. Var precis så där dryg som jag numera efter alla år på täta sjukhusbesök lärt mig att många är. Barnmorskan sa något roligt om att det nog bara var doktorerna som ville ha kvar dedär runda stålpallarna med hål i som vi pappor väl känner till. Kanske överensstämmer dessa stolar väl med läkarnas stil. Det är en stil som borde ändras som bara gör att man känner sig obekväm. Enda stället vi inte stött på denna attityd är på Astrid Lindgrens barnsjukhus där vi haft klippkort de senaste 2 åren. 20 minuter i nio sattes ”ballongen” in och 2 timmar senare hade den fullföljt sin uppgift. Vid midnatt satte man dropp för att stimulera värkarna att sätta igång och då startade man även ett nytt CTG för att se om det gav resultat. Därefter ökades takten på droppet var 20:e minut för att succesivt få fart på
värkarbetet. Straxt innan lilla tösen valde att komma ut (eller om det var mamman som fått nog) sänktes droppet igen för att hålla igen lite på värkarna. Slutet gick som ofta oerhört fort. När väl krystandet satte fart tog det bara någon halvtimme tills allt var över. Mitt i allt frågade barnmorskan om jag ville vara med och ta emot henne när hon kom! Roligt, för vi hade pratat om det på en middag med våra grannar för några veckor sedan, att jag gärna ville men aldrig skulle våga utan en halvpanna sprit eller lustgasmasken till hjälp =) Men nu frågade hon och jag ville självklart gärna. Det här kanske är sista gången man har möjligheten. Så jag fick vara med och ta emot henne, en enorm upplevelse om än aningens kladdig =) När lilla Miranda kom till världen, 03.31 inatt släppte allt som vart jobbigt och nervöst. Hon andades, skrek och ville snutta, knep om fingret. Det var som alla de andra tre gångerna en enorm lättnad när allt var över. Allt det självklara gick fort och
smidigt, navelsträngen klipptes som vanligt av pappan, moderkakan togs ur och Maria tittade på den för första gången =) Sedan lämnades vi ensamma en god stund med vårt nyfödda barn och den klassiska brickan med mackor, kaffe och flagga. Ca 2 timmar senar ekom de tillbaka för att väga och mäta, 3240g och 48cm. Barnmorskan tog kort åt oss. Från 7-tiden och frammåt vilade vi, ryckigt och i korta stunder ihopträngda på en 90-säng. Vid 12-tiden fick vi komma till BB och Maria fick dela rum med en annan tjej. Jag drog mig hemmåt för att ta hand om Emilia som var ensam kvar och lekte hos grannen efter att syskonen åkt med mormor och morfar. Jag fikade, rastade hunden och duschade och slappnade av efter allt. Vid 4-tiden åkte jag med Emilia tillbaka till BB och mötte min mamma där som givetvis ville titta på sitt 14:e barnbarn. Dagen innan födde min syster nummer 13 =) Det togs lite kort och lilla Miranda fick en present och sedan fick vi skjuts hem. Emilia var väldigt skeptisk, arg och
tittade inte på bebisen alls. Chocken för henne var nog större än för oss. Först en stor mage och en massa prat om något där inne i flera månader. Sedan låg hon där och skrek. Det var nog väldigt konstigt. Vi åkte hem igen och sov gott den natten. På lördagsförmiddagen åkte vi tillbaka till sjukhuset och Emilia var på betydligt bättre humör. Vi kom lagom till läkarundersökningen som jag tog hand om medans Maria åt sin lunch. Jag blev tyvärr inte så förvånad när barnläkaren hade samma gamla vanliga attityd. Den här läkaren hälsade men verkade inte så imponnerad av sitt jobb och det var barnmorskan som fick stå bredvid och berätta vad han tittade efter för Emilia som fascinerat tittade på. Sedan sa han som i förbifarten att allt såg OK ut och lämnade oss. Vi fick alla åka hem den dagen eftersom allt fungerade och såg bra ut. Idag är Miranda 5 dygn gammal, äter och sover regelbundet. Vi tycks alltid ha tur med våra barn, hoppas det består.

[tags]Barn, Förlossning, Förlossningsberättelse, Gravid, Graviditet[/tags]

Barnen ska resa bort

Här klagar man över att man får barnvakt allt för sällan..

Och inte har det blivit så många barnfria nätter eller helger genom åren. Men alla föräldrar vet, att när det händer är det väldigt skönt. Helgen före midsommar var vi barnfria och åkte med våra grannar till Rånö och käkade. Det var så skönt att komma hem utan att behöva lägga barn, att få vakna när man vill utan barn som tjatar om frukost. Fast alla föräldrar vet också att man inte önskar bort barnen på det viset. Man behöver bara andas lite då och då. Men mormor brukar avlasta oss då och då och det är vi henne evigt tacksam för =) Nu kom hon dessutom och ville ta med de 2 stora barnen till norrland på fredag. De ska vara borta i 19 dagar! 19 dagar, herre gud! Det mesta vi varit barnfria är från fredag till söndag men allra vanligast bara en natt. Och då har man alltid känt stressen över att dom måste hämtas. Men nu, 19 dagar! Det är lång tid. Fast vi ska ju få nytillskott snart och Emilia kommer ju vara hemma med oss så helt solo blir vi inte. Men när vår bebis kommer kan det vara skönt att ha mindre att tänka på. Och de stora barnen får vara med mormor och morfar, fiska, bada och ha det kul. Det kommer bli kanon. Men nån riktig glädje känner nog varken jag eller Maria =) Mest konstigt. Visst är man lite underlig ?

Extra MVC-besök

Ytterligare ett mvc besök för att kolla mina värden.

Idag va de dax igen för att gå till mvc. Kände mej pigg somvanligt.. inga känningar alls av nåt. Men mitt protein i urinet hade ökat till +2 o mitt blodtryck va på 130/85 så Inger ringde in till spec mvc o de ville att vi skulle komma in för en koll kl kvart i två. Så de va bara o studsa hem o käka lite, fixa barnvakt o lite sånt. Väl på Huddinge gjordes en ctg kurva o nytt blodryck togs oo nytt urin prov o allt såg likadant ut som tidigare på dagen. Sen fick vi träffa doktorn som kollade mina reflexer o dom va tydligen rätt kraftiga vilket kunde innebära havandeskapsförgiftning. Så de ville lägga in mej.. urk :( Men men. man vill jut ein bli sjuk så att bebis skulle må dåligt. Jag fick ett rum o Jocke åkte hem för att hämta saker åt mej, hade ju inget med mej. Vid middagen hittde jag två till som låg innen som va jätte trevliga, Den ena hade samma symtom som jag o den andra hade börjat öppna sej o va bara i v 33. Men dessa människor gjorde min sjukhusvistelse mycket roligare. Sov illa den natten, hård säng o smal.. blä för sjukhus sängar när man är gravid. Plus att jag skulle samal urin så de va ett himla pysslande så fort man skulle på toa.. Tisdagen började med vägning o blodtryck, nu va blodtrycket 140/95 trots att jag hade sovit innan de togs. Sen gjordes nya ctg o sen fick jag träffa doktron igen som ville att jag skulle stanna ytterligare en natt.. urk. Men tiden rann iväg , pratade med dessa mammor o sen kom Jocke o hälsade på mej så vi fikade lite. Jobbigt o va ifrån honom så där.. Onsdagen kom o de va samam prosedur som dagen innan. Doktorn kom o tyckte jag skulle få åka hem, fast jag skulle samla urin över natten igen för att se så att jag inte fick mer äggviteämnen o urinen. Skönt o komma hem då barnen skulle åka bort på fredagen så jag hae massa att göra när jag kom hem. O de va så himla härligt att komma hem igen o sova i sin egen säng.

[tags]MVC[/tags]

Sval tur till sjöss

Jag börjar bli ledsen för att jag inte får fira midsommar till sjöss nu för tiden. Packa båten och gå mot en fin vik med bra klippor och stränder för barnen, lunch me dsaltvattenkokt färskpotatis, sill och nubben, middag, grillning och sedan sitta i båten när barnen somnat, spela kort och ta en och annan pilsner och vakna upp myggbiten och ont i ryggen.. Det är livet det! Nu blev det inget dåligt firande förutom att det var hemma på en balkong i ett hyreshusområde. Men maten var god och sällskapet kanon och sprit och öl i rätt mängd. Idag åkte vi dock till sjöss med Ulrika och Mattias båt och barnen i Micron på släp. Vi puttrade upp i Yxlö kanal och letade badvik men det vi hittade var antingen ankring förbjuden eller lerig sörja på bottnen som ungarna vägrade sätta fötterna i. Jag och Mattias tog minstingarna i Micron och susade uppåt för att reka om det fanns något bättre. Mitt mål var Frinsholmen där det lär finnas en fin strand men vi vände halvvägs för att klockan började bli mycket och det skulle ta sin tid att puttra uppåt med stora båten. Vi åkte tillbaka och la till vid Kaffeholmen som åtminstone har vättiga stränder. Men det blåste och var svalt och solen nådde inte riktigt över klipporna till nordsidan där vi låg Barnen badade såklart men jag hade nog av att gå till knäna. Ska man bada ska det vara skönt både i vattnen och uppe i luften.