El och kaffe

Även idag en solig och fin dag. Jag och Matte åkte ut till våra flyttyg. Det var fullt ös på marinan av fejande och fixande båtägare. Jag testade min nya AIS-mottagare i båten. Fungerade ju fint hemma med antenn på balkongen. I båten dök hela flottan i Nynäshamn med omnejd upp. Men den bärbara datorn jag har är under all kritik. Jag lovade Joche här om dagen, att den dag jag får en ny ska jag sänka den här i havet utanför Yxlö, där det är äckligt djupt… Vi började riva elen i mattes båt. Klippte ner alla gamla sunkiga, skarvade kablar så att man kan dra om nytt och klamra upp dem fint istället för att låta dem ligga i kölsvinet. Fint med en kortslutning där. Sedan tog vi hans båt med Micron på släp ut till kaffeholmen och fikade. Gustav (min hund) fick också följa med istället för att ligga kvar på akterdäck alldeles ensam på vår båt. Kaffeholmen var besatt av fler denna dag liksom uddarna på Herrö. Lite mindre måln så hade vi badat. Men när solen försvann kändes det att vinden var nordlig.

Premiär på Rånö Källan

Idag åkte vi med våra vänner Ulrika och Mattias till Rånökällan. Vi var barnfria och det var väldigt lugnt och skönt. Vi tuffade iväg vid 14-tiden och gjorde oss ingen brådska och fikade på vägen. Kan verkligen rekommendera det stället. Förra året byggde de ut sin hamn med en betongbrygga så nu är det gott om plats. Menyn var den samma som tidigare år, så det blev favorit i repris, fläskfillé med deras underbara potatisgrattäng, glass till efterrätt och kaffe och cognac. Riktigt trevligt. Vi gled hemmåt vid halv nio-tiden efter en långprommenad på Rånö så hunden fick bada och springa av sig. Hemfärden var lugn och stillsam och inte alls någon kuling som utlovades. Tvärt om var Mysingen mellan Nåttarö och Nynäshamn i stort sett helt stilla med en knappt märkbar fläkt. Jag har alltid tyckt att havet om kvällarna är något speciellt, speciellt när det är så stilla när solen går ner. Det är samma sak med nattnavigering de gånger man gjort det. Helt suveränt.

[tags]Rånö, Rånö Källan[/tags]

Ny AIS-mottagare

Idag hämtade jag min nya AIS-mottagare hos True Heading. Jag langade iväg min gamla Nasa Marine-mottagare som jag köpte av Marinkedjan i mars. Man kan väl inte säga att dom ljög, men av okunskap eller motvilja undanhöll vässentliga delar av sanningen.. Den var säkert 2-kanalig som man själv påstod men — visade det sig försent — inte full duplex-mottagning på båda kanalerna samtdigit och då försvinner en stor del av vitsen med AIS. Så jag bytte till den från True Heading istället där man arbetat med AIS väldigt länge och kan klart mer. Men jag har inte hunnit testa den. Igår kväll bar det av ut till marinan för att sälja vår ”gamla” trokänare till gummibåt. Vår Akilles LT2 har nu flyttat till Uppsala och här har den flyttat in under Gamla båtar. Det är lite trist. Den är både praktisk och väldigt bra. Men nu när vi har Micron har vi ingen användning av den längre.

Gummibåten såld

Idag fick vi äntligen vår gummibåt såld efter en tids annonserande. Inget vidare att sälja nya grejer när man konkurrerar med stöldgods och begagnade saker. Tanken är att den ska ersättas av vår nyinköpta Micro Fun som nog kan passa oss lite bättre då vi ofta är ganska många och med tiden kan den bli en kul leksak för barnen.

Vrak, naturhamnar och skärgårdskrogar

Jag har under en tid samlat informationer om vrak, naturhamnar och skärgårdskrogar, både från egna erfarenheter och från nätet. Nu håller jag på att bygga en ny del av den här båtlivs-sajten där det kommer finnas tillgängligt inom kort hoppas jag. Det här är egentligen sådant man bör ägna sig åt vintertid men då är inspirationen inte på topp som bekant =) När allt är klart ska man kunna få detaljerad information, namn och position och annat om vrak, naturhamnar och skärgårdskrogar och annat. Man ska även kunna ladda ner vald inforamtion i en färdig fil kompatible med sjökortsprogrammet SeaClear. Det arbetet kommer väl ta en stund men är du intresserad innan, går det bra att maila så skickar jag filen i SRW-format.

[tags]Vrak, Naturhamnar[/tags]

Slangholmarna

[Bild på 4 barn bakifrån] [Bild på 4 barn framifrån]

Det skulle ju bli regn men dom hade som vanligt fel =) Vi lastade in oss i Galadriel tillsammans emd Ulrika och Mattias med barn och styrde mot Slangholmarna. Det blåste en del och Mysingen gick ganska grovt men annars var det skönt väder. Vi ankrade på svaj och åt lunch. Sedan lastade jag och matte ungarna i micron och gasade in till en av holmarna och vallade barnen. Här var jag mycket som ung, grillade, drack öl och seglade Trissjolle ner från landstället på sydöstra Muskö. Lite nosalgi att återvända till samma lilla sandstrand som det var många år sedan jag besökte.

Barnen samlade snäckor och badade fötterna i 14°:igt vatten. Till slut var vi tvungna att vända hem igen, motvilligt åter mot allvaret.

Mattläggning

Mycket bryggfix och lite åka dessa dagar. Men vädret är väl lagom kul ännu och semestern har ju ännu inte börjat. En utmärkt tid för att fixa och pula och sådant har vi gott om. Jag ville ta en paus i elfixandet och åkte till mattaffären och köpte grå pluppmatta för att byta alla mattor inombords. 8M2 matta köpte jag och styrde ut mot båten. Den ena mattan gick som en dans att skära ut eftersom jag hade den gamla som mall. Enda tråkiga var att jag glömde ta reda på var den var dåligt skuren sedan tidigare och dom små skönhetsfelen ärvde även min nyskurna matta. Men som min far brukar säga, det är ingen skönhetstävling. Värre blev det i försallongen och förpiken. Där fanns inga formskurna mattor sedan tidigare. Durken måste förvisso slipas och lackas men matta håller värmen och håller ljudet borta vilket det ju är gott om i en resonanslåda som en stålbåt med dieselknota är. Jag blev inte klar idag innan det var dags att åka hem till grillad kyckling och nötkött.

Kort tur

Idag sken solen hemma i Haninge och vi hoppades på vackert väder även ute vid marinan. Vi tog pendeln och bussen ut till båten hela familjen denna lediga dag. Ute vid marinan var det dåligt med folk som vanligt. Barnen täljde, rodde och roade sig ganska bra. Jag pysslade en aning tafatt med mitt elarbete. Efter en stund kom våra vänner Mattias och Ulrika ut med sina barn vilket var en liten överraskning. Vi tog en kort tur med deras båt till Kaffeholmen, inte mer än 10–15 minuters långsam färd. Vi tog vår Micro på släp och satte ungarna i den vilket dom tyckte var kul. Vi drack kaffe och kissade barn på löpande band. Antagligen för att vi var på den båten utan toalett =) Sämre sätt att fira Sveriges nationaldag kan jag tänka mig. Men den enda nationaldagskänsla vi fick var genom att sätta upp flaggan :)

Rökförbud på krogar

Idag införs det av många efterlängtade rökförbudet på krogar och restauranger och ingen är idag gladare än jag! Jag har följt debatten och har haft väldigt svårt för att hålla mig för skratt. Alla motargument har varit så komiska. Man har tyckt att det väl är bättre att folk röker som galningar och att det stinker av det än att man känner ”doften” av armhålor, fotsvett och annat. Av alla rökningens dåliga ursäkter är nog just det där det bästa tror jag.

Visst, ibland när man är ute och äter lunch, speciellt vintertid och höstar så kan det ligga en vag stank av våta strumpor och det är väl inte så jädra kul kanske. Man undrar ju rent allmänt ibland när man går på stan och passerar människor när dom senast passerade duschen. Men att kompensera det med giftig cigarettrök är en udda lösning på problemet.

Nästan lika roligt är alla röster som Aftonbladet fört fram. Så tycker läsarna om rökförbudet. Här framförs förståss många positiva kommentarer men såklart också även en och annan säger att när rökförbudet inträder så slutar jag och mina vänner att gå ut! Jag antar att tanken då är att vi ska tänka ”å nej, snälla, vi ändrar på detta för att just DU ska få fortsätta förstöra våra liv!” =) Men jag känner bara — stanna hemma då. Men likväl kommer ju ändå just DU att gå ut på krogen om några veckor när den här hysterin lagt sig och jag sätter då en pilsner på att Du kommer tycka att det ändå är rätt skönt.

Ett av mina favorithak på Södermalm i Stockholm är Soldaten Svejk, en trevlig pub med god mat och god pilsner. Men när man suttit där som icke rökare en hel kväll och vaknar upp dagen efter känns halsen som om man varit storrökare hela sitt liv och hela badrummet stinker av inrökta kläder. Och om kreti och pleti stinker svett på krogen slipper jag åtminstone få med mig stanken hem.

Sist och absolut inte minst har det ju varit personalens hälsa som vart i fokus. Att dag efter dag leva i detta är inte hälsosamt även om man själv är storrökare. Att det sedan kommer innebära en del minskade intäkter i form av rökverk tror jag lätt kompenseras med att fler kan gå ut och vill sitta längre. Kanske kan vi se fler barnfamiljer ute på de svenska krogarna? Det vore väl trevligt! Jag skulle hittills inte drömma om att ta med mina barn ut i den miljö som varit hittills. Vi är väl ändå rätt många 70-talsfödda barn som minns rökande föräldrar i bilen, som öppnade fönstret för att vädra men som bara fick till följd att allt blåste in i baksätet.

Nä, att rökare ska få förgifta andra är lika absurt som att narkomaner skulle dela med sig av sitt missbruk och biverkningar. Var och en måste få välja själv och nu kan även rökare välja att antingen sitta kvar eller gå ut!

[tags]Krog, Krogen, Restaurang, Restauranger, Röka, Rökning, Rökförbud, Rökfri, Rökfritt, Cigarett, Cigaretter, Kropp, Hälsa[/tags]

Skitjobb

Många klagar när det regnar småspik och blåser nordligt. Och det är klart, inte så roligt att vara ute till sjöss då.. Då vill man helst ha sol, bad och god matsäck. Men dessa dagar lämpar sig utmärkt för att fixa med båten. Efter jobbet bar det av mot marinan. Huttrande och kurande småsprang jag över bryggan och låste upp båten och drog igen om mig. Snart hade värmaren tickat igång och det enda som saknades var kaffetermosen. Mysigt med regn mot båttak när det är varmt och gott och man går runt i strumplesten och man kan hänga av sig jackan. Dagordningen innehöll — just det — skitjobb. Vår trasiga toa måste åtgärdas innan den planerade utflykten i helgen. Blir det ingenutflykt till föräldrarnas landställe ute på Muskö, blir det bryggsegling med grill och sällskapsspel om vädret är hyfsat. Vi köpte ny toa av märket PAR förra året och redan efter några veckor hade ett barn sönder pumpen. En ny toa kostar 1500kr och en ny pump 1100kr. Det är så man tycker det är lite småjobbigt. Men jag hade tänkt försöka få det på garantin eftersom jag inte tycker en så dyr grej ska gå sönder så lätt. Men innan jag monterade ner den upptäckte jag att delen där pumpen läckte gick att skruva loss och således borde innehålla en packning. Packningen var mycket riktigt lite skadad på grund av att barnet förmodligen pumpat när vipp-armen för spolvatten stod mellan två lägen. Jag hade förståss ingen ny packning med mig — kostar säkert flera hundra bara den.. Så jag försökte räta ut den och tvinga den på plats igen. Det var pyssligt att få den att stanna där medans locket trycktes på igen. Men till slut gick det och jag hade just besparat oss en stor och onödig utgift. Återstår dock en tanktömningspump eftersom även den gick sönder förra året. Men den, går inte att laga. Vi köpte en handjagad dito som man kan använda både för läns och toatankstömning men den var för tjock och gick inte ner på det enda ställe den kan sitta. Nu måste jag köpa en elpump för 1500kr vilket stör mig.. Nästa vinter har den väl frusit sönder trots glycol. Resten av kvällen innan hemfärd ägnade jag åt att krypa i motorrummet för att lokalisera de kablar för oljetryck och temp och en del annat oidentifierat. Men till slut bar det av hem för att provsmaka nybakta bullar, dricka varmt té och slutligen sträcka ut sig och sova.

Mer elarbete

Denna dag var vi ett barn kort och packade väskan med kaffe och mackor och begav oss ut mot båten. Barnen behövde annat än gården hemma och pappan behövde fortsätta sitt fixande med elsystemet tills den planerade turen till mina föräldrar kommande helg. Jag fortsatte där jag slutade i förrgår med att flytta instrument från att vara konstant igång från dess att huvudströmbrytaren slogs till över till startnyckeln. Svårt att komma åt under instrumentpanelen och ett virr-varr av trådar om vart annat. Den som kopplat in detta skulle man vilja…. hårt. Men jag lyckades flytta amperemätaren samt ansluta en summer till oljetryckslampan. Men mycket längre än så kom jag inte. Egentligen skulle jag vilja montera ner styrningen och göra om hela instrumentpanelen men jag vill ogärna riva det som nästan fungerar. Det finns ingen dokumentation på någonting och gud vet vilka speciallösningar som döljer sig där inne. Det får bli myrstegsmetoden tills det någon gång i framtiden ser mer ordentligt ut där under. Vid 17-tiden stängde och låste vi, kontrollerade förtöjningar och åkte hem.

Elarbete

Inspirerad av söndagens erfarenheter gav jag mig ut till min egen skuta efter arbetsdagens slut. Enda sedan hon besiktades 2003 har elskåpet hängt över mig som en skugga. Men det går ju alltid att sätta för luckan så ser man inte eländet =). Men igår tog jag mig äntligeni kragen och inhandlade relän och tändningslås för att förverkliga planerna. Den förre ägaren hade som hobby att klaga på mina ”tattarkopplingar” som förvisso inte alltid var utan substans. Det blir lätt så, dit med plus och minuskablar och få det att funka. Men tittar man in i elcentralen på vår båt ser man att även den som sitter i glashus kastar sten ibland. Men nu var det alltså dags att ta tag i det. När jag plockat fram kabelskor, ny kabel, tänger, multimeter och skruvmejslar och satte igång kände jag samma motstånd som hindrat mig de senaste två åren. Så jädra mycket kablar, kors och tvärs, en del avklippta, dragna runt och bakom styrkedjor som ger än rysningar av blotta tanken på vad som kan hända om en pluskabel sliter sig och landar på något olämpligt ställe. Mitt första mål var att avlägsna uppenbart oanvänt kablage. Därefter började jag koppla in ett nytt tändningslås. Hittills har hela instrumenteringen slagits på så fort huvudströmbrytaren slagits till vilket dragit onödig ström. Nu skulle alla instrument gå via startnyckeln. Oljelampan har tidigare slagits till med två lösa tåtar som stuckit upp ur instrumentbrädan så att man ska kunna koppla isär dem när motorn inte går. Helt vansinnigt. Min uppgift var också att koppla ett relä på startläget på tändningsnyckeln som drar igång startmotorn. För att göra det extra komplicerat har man både 12 och 24 volt i båten. Till slut fungerade start, och oljelampa och bränslemätare var flyttade till startnyckeln. När klockan slog 21 och ryggen värkte packade jag ihop och åkte hem. Tre instrument återstår att flytta till startnyckeln. I det arbetet blir det att dra om kablar och på så vis skapa mer ordning. När detta är klart får vi se hur råttboet ser ut och vad jag ska ta tag i härnäst.

Elfel

Jag och Mattias tog kaffetermosen med oss ut till marinan för att byta olja i hans båt. Oljebytet gick smärtfritt och vi ville ta en tur för att se så oljetryck och annat bestod. Precis utanför vår vik tvärdog båten, jättekul :-)! Efter lite undersökningar visade det sig att all el var borta, ingenting fungerade. Vi vinkade åt en förbipasserande på väg in mot marinan men de avvisade vårt behov av hjälp. Deras egen motor lät inte helt frisk, hackade och gcik dåligt och dom ropade något om för mycket olja. Men lätt iriterade över deras osjömannamässiga beteende fick vi börja rota bland kablarna för att försöka lokalisera felet. Vi svor en smula över att vi just för denna korta tur bestämt att lämna Micron hemma. Annars hade vi kommit hem för egen maskin. Det visade sig att båten var i lika stort behov av en genomgng av elsystemet som min båt. Gamla slitna, mångfaldigt skarvade kablar, liggande huller om buller i vattnet i kölsvinet. Snart hittade vi ett glappande kabelnystan som det blixtrade oroväckande om.
När det var kontakt, startade maskin igen och vi kunde tuffa hemmåt. På väg in mötte vi anders från marinan som fått besked om vårt problem ute på fjärden men han kunde vända hem igen.

[tags]Oljebyte, Motor[/tags]

Med familjen på marinan

Igår var vi på fest så det var lite segt upp. Och vädrets makter gjorde inte sitt allra bästa. Men vi kom iväg till den lokala ICA-butiken och införskaffade kött och hamburgare för kvällens grillning. Köttet lades i marrinad och en härlig sallad skas och sedan bar adet av, vi och våra bästa kompisar och alla barnen. Självklart lekte vi med Micron, både pappor och barn ville få sitt lystmäte i fart och fläkt tillfredställt =) När vi ätit lunch skulle alla iväg i deras båt på jungfrufärd med alla fruar och barn — totalt 4 vuxna och 5 barn. Jag och Mattias flyttade båten till nocken på bryggan där vi lättare kunde lasta i barn, min höggravida fru och annat innan det bar av. På väg ut visar det sig att styrningen inte längre fungerar. Vi glider runt i cirklar ute på viken och konstaterar att wirern hoppat av sitt hjul. Jag fick agera styrman på knä på durken dragandes i rätt wire för att svänga. När vi lagt till hade vi några minuters pyssel att få den på plats igen men till slut fungerade styrningen som den skulle. Vi la med förnyat hopp åter ut och satte kurs på Kaffeholmen någon distans bort. Det blåste lite och var inte jättevarmt när vi ankrade och fikade. 4 vilda barn som hade myror i baken var lite mycket för den lilla båten och jag undraded vart jag gjort för fel i min barnuppfostran eftersom jag växt upp många syskon på en så liten båt i veckor i streck. Jag antar att det var efter lång träning som det fungerade. Väl i land satte fruarna igång med grillen medans vi tog micron ut och fotograferade våra båtar från sjön. Vi behöver båda lite bra bilder på. Grillningen gick bra och vi käkade inne i värmen i vår båt och då kom även regnet i riklig mängd. Som vanligt började barnen leka perfekt sista halvtimmen före hemfärd efter en hel dags uttråkat klagande. Väl hemma igen somnade barnen helt ovaggade.

Med familjen på marinan

Idag åkte både vi och våra grannar ut till båtarna med grillkorv och kaffetermos. Målsättningen var att göra lite nytta och byta oljefilter i kompisens båt. Under hemtransporten den 6:e maj låg oljetrycksmätaren oroande lågt och min egen gyllene regel, börja med det enklaste. Och när oljefiltret väl var bytt hoppade mätaren upp på grönt som en möbelfjäder =) Det gamla filtret var tungt som bly så det var nog inte bara olja i det och det var heller inte bytt i förrgår. Trist när folk slarvar med sånt. Sådant gör att motorerna lever längre helt klart och i det här fallet kostade det inte mer än ca 150kr. Lite värre på min båt som har en annan sorts filter som inte går att byta. Det går att rengöra genom att snurra på en vev före och efter gång men jag skulle vilja byta ut det mot ett vanligt utbytvart filter. Får se om det går att få tag på och om jag vågar skruva i dom där gamla grejerna. Risken är väl att man aldrig får ihop det igen.

Micro Fun montering

Idag efter jobbet bokade jag tid med personalen på marinan för att få vara med att snickra ihop vår nya leksak. Jag köpte den förvisso inklussive montering och är fortfarande glad i efterhand att jag överlät ansvaret till dem. Men det var ändå kul att vara med och titta och skruva lite. En del pill blev det när Tohatsu inte skickat med rätt adapter för styrningen så personalen fick gå och fixa en hemmagjord bricka. Men till slut rullade vi den på kära, handdragen av fyra starka karlar mot vatten och sjösättningsramp och till slut låg den där och guppade. Anders på Marinan körde in den och justerade motorläge och styrning tills allt gick perfekt. Sedan brände vi 10 liter bensin tills mörkret och klockan satte stopp för verksamheten.

Micro Fun

[Bild på Micro Fun} Nu står vår Micro Fun på trailler på marinan och väntar på att bli monterad. Efter jobbet idag skyndade jag mig till marinan för att peta lite på underverket. Jag hann till och med spretta kartongen till motor och lyfta på den innan personalen jagade ut mig ur hallen till förmån för ishockeyn mellan Sverige och Schweitz.

Minnen från förr – Sara

Att börja åttan i en ny skola, en ny stad och en ny familj var en prövning. Sommaren som gått då jag rymde hemifrån hade givit mig så mycket nya vänner och så många glädjeämnen samtidigt som jag skulle hantera det kaos som omgav mig kring rymningen. Det var alla ömsom bedjande, ömsom hotande samtal hemifrån och ändå var det nog bara en bråkdel som nådde mig. resten sorterade mina fosterföräldrar bort.

Nätterna som jag tidigare skrivit om, som tidigare under sommaren varit ett litet problem växte. De tidigare så trygga ljuden från bilarna ute på vägen på kvälarna och nätterna blev plötsligt hotfulla. Den branta backen med den skarpa kurvan utanför vår tomt där bilarna körde försiktigt, blev hotfulla, spanande bilar som letade efter mig. Felringningarna där någon ringde och bara la på blev samtal från mitt förra liv där någon ville kolla om jag var hemma. Kom en bil kort efter det kunde min kropp låsa sig i panik. I mitt och brorsans rum hade vi en garderob man kunde gå in i. Längst in i den fanns en lönndörr där vi byggt ett kuddrum mellan toalettens innervägg och husets yttervägg. Där gömde jag mig ibland när jag var ensam hemma på dagarna.

Någon av mina första skoldagar minns jag. Skolan hade inte hunnit ordna något stöd åt mig ännu då jag sats in i klassen så sent. Jag hade inga hjälpmedel eller böcker ännu och satt i en vanlig skolbänk längst fram. Läraren hette Arne och malde på som i ett töcken som jag hörde på avstånd och bredvid mig satt en flicka som hette Sara. Självklart blev jag kissnödig! Jag hade inte lärt mig hitta i skolan och efter att ha försökt dra ut på det länge fanns ingen annan lösning än att fråga henne, ”snälla, skulle du vilja visa mig till toaletten?” Grymt genant men det var vår första kontakt. Hon sa ”javisst” och reste sig och vi gick.

Det var min första kontakt med henne eller någon alls i den klassen och efter det var vi vänner. Hon ville vara med mig på rasterna, hon frågade om vi skulle plugga ihop och hon var den första från min klass som kom hem till mitt hus i österskär. Hon var gediget snäll, verkade tänka väldigt mycket precis som jag, brydde sig om andra och var väldigt ”ocool” men verkade inte ha några problem med det. Någon retade henne någon gång men det hände inte igen eftersom hon inte verkade bry sig och jag minns inte ens vad de sa. När de pikade henne för att hon var med mig, att vi var kära och allt det vanliga verkade hon bry sig lika lite. Jag var väldigt förälskad :) Hon var den finaste men jag vågade aldrig säga det till henne.

Sara var allt som jag inte var. Hon stod med båda fötterna på jorden och kändes lugn och trygg. Jag var ett kaos på vingliga ben med en glappande kompass. Så här efteråt har jag förstått att vänskap, vänlighet, minsta tecken på ömhet eller betydelse blev en drog för mig och det jag fick var aldrig nog. Det är något jag nog fortfarande på många sätt lider av. Jag svalde allt med hull och hår, kände inte av ytlighet eller falskhet. När Victoria sa hej var Sara glömd för en tid. Jag fick sola mig i en cool flickas glans en stund och jag trodde jag lämnat de mobbades outsider-skara för alltid och att det var bra och viktigt.

När den ytliga vänskapen tog slut och intresset falnade föll jag pladask med näsan i gruset. Med kinden mot stenarna och tårarna rinnande kände jag mig värdelös och ensam. Då satt hon där igen, tröstade och följde mig hem. Om inte förr så då, borde jag förstått värdet i en äkta vän.

En annan Sara dök upp i min tillvaro. Hon var kanske mer lik mig med trassliga hemförhållanden och ett trasigt inre. Jag tyckte hon var en frisk fläkt fastän hon i själva verket var ett kärleks- och vänskapstörstande monster precis som jag. En kort tids bekantskap innan jag var ensam igen. Denna gång fanns ingen Sara som tröstade och sa att allt skulle bli bra…

Under alla år sedan dess har hon funnits i mina tankar. Jag undrade vart hon blev av och hur hon mådde men vågade aldrig fråga. Ibland hörde jag av hennes vänner vart hon fanns och gjorde men jag visste vad jag gjort och att jag aldrig skulle höra av mig igen.

Nu, flera år senare sitter jag på mitt jobb och jag har bytt avdelning. Jag sitter mitt emot Andrea, en ny tjej jag aldrig träffat förut. Vi pratar om allt möjligt. Plötsligt frågar hon om jag känt någon Sara från Åkersberga. Naturligtvis minns jag Sara, det spritter till i bröstet och jag minns mycket väl. De är goda vänner, har just träffats på en middag och Andrea har pratat om sin blinda kollega som heter Joakim. Jag får aldrig veta vad hon säger, vågar heller inte fråga men ber henne hälsa och frågar om hon har mejl, men det har hon inte. Det kanske är tur, för mitt förlåt skulle ändå inte betyda något eller ändra något. Hon är gift precis som jag, har barn precis som jag och verkar lycklig.

Jag hatar mig själv. Jag kan se hur jag så många gånger sårat andra på samma sätt som jag själv blivit sårad, hur jag stött bort de som velat vara mina vänner och tyckt om mig och hur jag dragits till de som inte varit bra för mig. Jag var så lättförförd. Någon sa något vänligt, räckte ut en hand och jag kastade mig helhjärtat in i det och glömde allt annat, alla andra. Vissa fraser jag sagt kan jag ännu höra ordagrant och jag minns dem bara för att de skär i mig och jag upprepar dem för mig själv bara för att plåga mig själv, för att jag ska förstå hur dålig jag är.

Och här kommer den patetiska avslutningen: jag är glad att hon verkar ha det bra, att hon åtminstone verkade kunna skilja på det som var bra och dåligt för sig själv och sortera bort annat. Jag tror inte hon sitter och tänker såhär och jag tror inte hon minns den där första frågan, ”snälla, skulle du vilja visa mig till toaletten?” Jag är glad att hon inte har mejl, att hon inte bett om mitt nummer för jag skulle ändå inte stå ut med vad hon hade att säga.

För mig är hon det första och bästa minnet ur min högstadietid. Hon var min räddning att ta mig vidare genom det jobbiga då. Henne klev jag på i min strävan uppåt istället för bara draghjälp framåt.

Det är nu som då, en nästan outhärdlig blandning av goda och dåliga känslor och minnen som strömmar genom kroppen. Jag önskar att jag kunde släppa taget om dem. Kanske är det bara jag som förstorar. Kanske minns hon det inte alls så här eller ens egnar en sekund av sitt liv åt det. Förmodligen är det så.

[tags]Klasskamrater[/tags]

Vårjippo

Helgen bjuder på vårjippo på vår marina. Visning av båtar till försäljning, information och visning av brand ombord på båtar, korv, kaffe och vofflor. På det hela taget en trevlig, aningens ostrukturerad och blåsig dag. Vi blev de som slutligen invadderade stället med närmare 15 stycken, släktingar och vänner. Märks tydligt att folk vill ut och röra på sig när vintern äntligen släppt sitt grepp om vårt kalla land. Jag passade på att städa båten från gamla flaskor med oljor, rengöringsmedel och dunkar med oanvänd motorolja för framtida oljebyten. De gör sig bättre i svärfars garage än tar plats i vår båt. Dessutom kom jag ett steg närmare beslutet till en ny stereo ombord. Den vi har klarar knappt CD-skivor, än mindre hembrända då man ogärna släpar orginalskivor med ut på sjön. Men, det är ju inte bara den utgiften man har att tänka på. Stereo hamnar dessvärre en bit ner på prioritetslistan.