Etikett: Familj

Idag tog vi farväl av Marias farfar Bengt.

Och jag instämmer verkligen med min fru att det känns på ett helt annat sätt när en människa lämnar oss efter ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv. Jag har svårt för döden och det är jag nog inte så ensam av. Jätterädd för det enda vi verkligen kan vara säkra på och det enda vi alla garanterat har gemensamt. Ändå är döden skrämmande just för att det är så okänt. Jag tror själv inte på något. Jag tror det är som när vi kommer till, en befruktning och celldelning tills vi föds och skriker =) Så är det med döden också. Vi dör och förmultnar och går inte vidare. Det går i linje med min tro på religion, att vi skapar något att tro och hoppas på för att tanken på ett evigt tyst och tomt slut är så fruktansvärt skrämmande. Men ändå önskar jag bara mig själv och andra ett långt liv och en rättvis död vilket är lika omöjligt som fred och mat åt alla. Det här farvälet skedde i ett kapell på Skogskyrkogården och det var en kvinlig präst som höll ett bra tal, inget ”dravel” om gud och himmelen som bara känns förljuget. Jag själv kände inte Bengt särskilt väl men blev glad av hans gamla kamrater från gallärvarvets fina ord, och Bengt fick ändå det jag önskar oss människor. Ett långt liv och lämnade efter sig en stor familj vilket för mig är viktigare än avtryck i minnen och dåd.

Idag kl 15,30 somnade min farfar Bengt in efter en tids sjukdom.

Känns lite sorligt men ändå rätt så lättat, han har levt ett lååångt o bra liv, 85 år gamal. Så jag känner bara en lättnad att han itne behövde lite mer. Tycker mer synd om min lilla farmor som är ensam kvar. HOn är så gamla o sjuk, o dement.. HOn förstod nästan itne att farfar va död. Så hemskt.. Hoppas hon får komma in på ett mysigt hem snart!! Samtidigt som min farfar somnade in, va min kära kusin Sandra på vul o fick se sin lilla groda i magen,, så härligt o roligt för henne. Men så är de ju en dör o en föds :)

Det blev en förvånansvärt lugn och skön jul!

Vi firade hemma i nya huset med svärföräldrar och Marias syskon Jonas och Jenny. Somliga hade lite brådis iväg till krog och vänner frammåt kvällen vilket var lite tråkigt när man väl ses en gång om året, men jag har slutat orka hetsa upp mig =) Annars var det trevligt och mycket god mat och dryck och barnen var nöjda med sina julklappar. Emilia fick äntligen sin bondgård och lek & lär-dator, Denise fick en MP3-spelare och Jesper fick spel till Playstation och alla barnen fick nya filmer till samlingen. Normalt sett är julen inte min favorithögtid vilket delvis beror på att det kort och gott är vinter och den årstiden känns det som om jag måste genomleva med respirator =) Men i år kändes det över förväntan okej, mycket på grund av huset som vi trivs så bra i och att vi var bland människor man inte behöver bete sig och göra om sig inför. Helt enkelt avslappnat. Dessutom bestämde vi att inte gå någonstans i år utan de som ville fick komma till oss och huset gjorde sig verkligen bra i juletid. Nu ser jag fram emot våren och sommaren!

Så har vi genomlevt den första alla helgona-helgen i nya huset =)

Och vi klarade oss från påringningar även denna gången =) Tur var väl det för av glömska eller ren motvilja fanns inte en godisbit i huset denna lätt förutsägbara dag. Men jag fick inte använda min favoritreplik i år heller =) Våra barn däremot gjorde området med gott resultat i två eller tre vändor och vi sparade således in lördagsgodiset denna helg =) Grannarna tog högtiden på största allvar. Med ljudeffekter i trädgården av spöklika skratt med eko och en projecerad siluettbild på väggen försökte man inge stämning för förbipasserade och andra grannar hade kletat ner huset, eller snarare fönstren med blod =) Aja, bara fantasin sätter begränsningarna och tur att vår yngsta är en liten tuffing och inte skräms så lätt =)

Idag fick jag de riktiga första leendet :)

Tänk.. hon är redan en månad gammal o idag kom leendet.. de är ju de man väntar på att äntligen få en respons från bebben. o de är sååå underbart :) Samtidigt får man ju ångest tiden går ju så fort.. snart är hon stor o ingen bebis längre , snyft. Nu får vi bara vänta på de underbara jollret :)

Det är alltid lika trevligt!

Mattias och Emeli komi lördags kväll. Vi här hemma blev alla väldigt glada eftersom det var länge sedan de var här. Den natten satt jag och lillebror uppe till fem, drack vin och pratade nytt och gammalt. På söndagen hann vi inte med så mycket annat än att gå en sväng i centrum innan affärerna stängde och sedan gick vi hem och grillade fläskfillé. På måndagen åkte vi alla till Kungens kurva. Tjejerna gick på IKEA och jag och lillebror gick på Jula och drägglade över verktyg och andra kuligheter. Jag köpte lite saker till båten, bland annat kompressor och oljesug. På tisdagen gjorde Mattias och Emeli stan på egen hand och träffade kompisar. Jag satt här hemma och scannade gamla foton från vår farfars gamla album de haft med sig upp. Dessvärre hann jag bara 1½ album av de tre de hade med sig men det blev ändå nästan 300 bilder från barndomen. På onsdagen var de tvungna att åka hem på grund av att jobbet kallade dagen efter. Tråkigt men vi hoppas verkligen att det inte blir lika långt till nästa gång =)

Andra bvc besöket idag o denna gången va de vår vanliga sköterska som va tillbaka från semestern.

Jag är sååå stolt.. Vår Miranda har gått upp massor, idag är hon 3 veckor o 3 dagar gammal o väger 3840g o var 51 cm lång, huvudmått 35,8. O jag är såå stolt, tänk att man kan producera mat åt en så liten bebis så att hon våxer o frodas så som hon gör. de känns så härligt :) O allt annat va så bra så bra tyckte Agneta så härligt o höra :) O nu förstår jag varför hon varit så kinkig den senaste tiden, hon har ju växt massor ju:) klart man kan ha lite ont i magen när man käkar som en häst :)

Oj oj va tiden går.. tänk att vi haft henne i tre veckor redan.

Idag är Miranda hela tre veckor, undra hur mycket hon har växt?? De får vi reda på på måndag då vi ska till BVC igen spännande!! Jag tycker de är lite läskigt att tiden går så fort man hänger inte med riktigt. Samtidigt som att man vill att hon ska bli lite större, samtidigt som man vill att hon altid ska va så här liten o go. Men hon blir ju roligare ju större hon blir.. Ja mycket förvirrande är de :) Allt funkar ialla fall bra. Fast den som vi trodde skulle få en lillasyster kris hade de bara i ett dygt.. o de va Emilia.. Nu är de istället Denise som hålle rpå o tycker att vi bara bryr oss om Miranda.. o att Miranda bara får mat o inte hon o massa annat .. lite komiskt :)Jeppe verkar mycket förtjust i sin nya syster. Vill gärna pussa o gosa på henne. Men att han tycker om bebisar är ju ingen nyhet presis :) Nu har ialla fall Miranda fått nåt forma av dygnsrytm. Hon har en vacken period på 2-3 timmar på förmiddagen från de att vi går upp runt nio. Sen sover hon med uppehåll för mat o byte av blöja tillls runt sex tiden då är hon vaken fram till nio ungefär.. sen sover hon för natten till kl 00 -01 o sen sover hon till 3-4 o sen tilll 6-7 o sen går vi ju upp vid nio.. rätt ok. Små jobbigt att iinte få sova längre pass en tre timmar.. men men.. jag får va glad att on inte skriker på nätterna o är jobbig :)

Eftersom de två första barnen kom hem igår, så är de idag första dagen vi är fyrabarnsfamilj.

Härligt att alla i familjen är samlade. Idag va de första dagen som vi va hela familjen igen o de är kul o se hur de två stora barnen tar in sin nya lilla syster i famlijen.De verkar super stolta!! De kör vagnen så duktigt o är med när man byter blöja o ammar. STäller tusen frågor.. O Jeppe vill bara pussa henne på kinden hela tiden.. sååå söt :) Idag va vi till centrum hela familjen o de tog ju 100 år med ammningar o små tjurattacker från somliga men vi överlevde till slut :) O på eftermiddagen kom fam Karlsson o hälsade på för att se Miranda. Nu har vi åtta barn tillsammans så de är ett stort gäng som ses men mycket trevligt. De käkade här o barnen lekte bra från första stund för ovanlighetens skull , de va ute mest, rätt skönt för de kan bli rätt stimmigt med alla barnen inne. Mirande fick en fin pressent oxå söta små byxor o en tröja, som självklart är för stort än :) När fam Karlsson åkt gick vi hem till mormor en sväng för att fika o hämta lite av barnens kläder. Hon är så snäll o tvättar upp alla kläder som de haft med sej :)

Efter 18 ganska långa och händelserika dagar är barnen hemma igen!

Det kändes ju ganska knasigt att dom skulle vara borta så länge och vi ångrade oss nästan. Samtidigt var det roligt för dom att få resa bort med mormor och morfar när gården här hemma tömdes på lekkamrater och alla klasskompisar försvann iväg på semester. Men nu är dom hemma igen och det är faktiskt riktigt skönt! Idag gick vi och köpte Jespers försenade födelsedagspresent som utlovat, en ny 5-växlad cykel. När vi väl lyckats frakta hem och skruva ihop den gick vi och handlade innan det var dags att åka in till stan. Klockan 7 stod vi på Cityterminalen och väntade Och det var såklart underbart att se dem igen. Jesper fick tårar i ögonen och Emilia hoppade och fnittrade när hon fick syn på sina storasyskon. Hela vägen hem på pendeltåget höll dom låda. Väl hemma åt vi kvällsmat på Sibylla innan vi skildes från mormor och moster Jenny och gick hem. Väl hemma möttes vi av en studsande Labrador och i rummet hittade Jesper sin nya cykel som han givetvis invigde på sista prommenaden med hunden. Kille som han är fattade han det där med växlar och handbromsar på en gång och han vart väldigt glad! Nu har dom äntligen lyckats varva ner och somnat in.

Första bvc besöket gjorde vi idag.

Idag va de dax för en liten koll hos bvc för att se så att Miranda växer som hon ska. O de hade hon gjort :) HOn väger nu 3310 o är 49 lång. Mycket glädjande för mej då jag är så osäker på att mjölken ska räcka åt henne.. men de gör den tydligen, skönt :) Sen va vi iväg för att kolla in cykel, som vi funderar på o köpa åt Jeppe i lite försenad födelsedagspressent, hittade tycär ingen men vi får kolla vidare helt enkelt.

Vi har såklart pratat med dom varje kväll!

Och dom trivs som fisken i vattnet. Dom fiskar och badar varje dag. Båda håller på att lära sig simma! Då får man en sån där tidsattack igen, att allt går för fort och att dom är stora =)

Idag va vi på Huddinge sjukhus för att göra PKU test o väga o se så att lillan mår bra.

Kl 9 skulle vi va på M88, BB support, fånigt namn tyckte vi… lät som nån data avdelning eller nåt :) Vi kom lite försent som vanligt men de gjorde inget. De började med att göra ett hörseltest som visade utmärkt hörsel, puh, man va ju lite nervös! Emilia va tyst o duktig under undersökningen så hon fick klistermärken :) Sen kom BM in o vi skulle väga. Jag va super nervös för tänk om inte mjölken räcker till o att hon gått ner massor.. Men inte då, nu väger hon 3195 så de va fullt godkänt :) Så nu känns de lite bättre med ammningen. Bm kollade även så att hon låg rätt vid bröstet o de gjorde hon, så jag hoppas nu att mina sår snart försvinner o att jag vet att mjölken räcker till henne så jag kan slappna av. PKU testet gick oxå bra, de gjordes med Miranda åt o hon vart inte alls ledsen, tack o lov. Hatar de där testet annars,, de gör ju så ont i hjärtat när bebisen är ledsen för att de gör ont!! Sen va vi klara o fick en godkänt stämpel :) Så nu är vi hemma o de verkar som att de är mat dax igen för lillan :)

Jag tycker somrarna är den årstid då det händer mest! Kanske känns det inte likadant när stora tjejen dag för dag lär sig läsa och skriva, inte lika mycket som när vi får barn, de stora lär sig simma och som idag, när Emilia tar sina första tramptag på Jespers gamla cykel =) Det både värmer och värker i hjärtat på en gång. Man blir så glad att få vara med, men.. det går för fort.. Både tiden och cykeln.. Man liksom vill bromsa upp och njuta mer i varje ögonblick. Trots det blir allt vardag och man slutar reagera. Men Emilia vill inte bromsa..Fort ska det gå, och det är ju så det ska vara..

Klockan 03.31 föddes lilla Miranda på Huddinge sjukhus, 3240 gram och 48CM. Storebror Jesper fick således en jättefin födelsedagspresent på sin 7-årsdag =) Både mamma och Miranda mår fint och får förhoppningsvis snart komma hem. Bilden är tagen kl12:28 på K77 (spec BB). Fler bilder finns på Mirandas sida

[tags]Bebis, Bäbis, Förlossning[/tags]

Här klagar man över att man får barnvakt allt för sällan..

Och inte har det blivit så många barnfria nätter eller helger genom åren. Men alla föräldrar vet, att när det händer är det väldigt skönt. Helgen före midsommar var vi barnfria och åkte med våra grannar till Rånö och käkade. Det var så skönt att komma hem utan att behöva lägga barn, att få vakna när man vill utan barn som tjatar om frukost. Fast alla föräldrar vet också att man inte önskar bort barnen på det viset. Man behöver bara andas lite då och då. Men mormor brukar avlasta oss då och då och det är vi henne evigt tacksam för =) Nu kom hon dessutom och ville ta med de 2 stora barnen till norrland på fredag. De ska vara borta i 19 dagar! 19 dagar, herre gud! Det mesta vi varit barnfria är från fredag till söndag men allra vanligast bara en natt. Och då har man alltid känt stressen över att dom måste hämtas. Men nu, 19 dagar! Det är lång tid. Fast vi ska ju få nytillskott snart och Emilia kommer ju vara hemma med oss så helt solo blir vi inte. Men när vår bebis kommer kan det vara skönt att ha mindre att tänka på. Och de stora barnen får vara med mormor och morfar, fiska, bada och ha det kul. Det kommer bli kanon. Men nån riktig glädje känner nog varken jag eller Maria =) Mest konstigt. Visst är man lite underlig ?

Ytterligare ett mvc besök för att kolla mina värden.

Idag va de dax igen för att gå till mvc. Kände mej pigg somvanligt.. inga känningar alls av nåt. Men mitt protein i urinet hade ökat till +2 o mitt blodtryck va på 130/85 så Inger ringde in till spec mvc o de ville att vi skulle komma in för en koll kl kvart i två. Så de va bara o studsa hem o käka lite, fixa barnvakt o lite sånt. Väl på Huddinge gjordes en ctg kurva o nytt blodryck togs oo nytt urin prov o allt såg likadant ut som tidigare på dagen. Sen fick vi träffa doktorn som kollade mina reflexer o dom va tydligen rätt kraftiga vilket kunde innebära havandeskapsförgiftning. Så de ville lägga in mej.. urk :( Men men. man vill jut ein bli sjuk så att bebis skulle må dåligt. Jag fick ett rum o Jocke åkte hem för att hämta saker åt mej, hade ju inget med mej. Vid middagen hittde jag två till som låg innen som va jätte trevliga, Den ena hade samma symtom som jag o den andra hade börjat öppna sej o va bara i v 33. Men dessa människor gjorde min sjukhusvistelse mycket roligare. Sov illa den natten, hård säng o smal.. blä för sjukhus sängar när man är gravid. Plus att jag skulle samal urin så de va ett himla pysslande så fort man skulle på toa.. Tisdagen började med vägning o blodtryck, nu va blodtrycket 140/95 trots att jag hade sovit innan de togs. Sen gjordes nya ctg o sen fick jag träffa doktron igen som ville att jag skulle stanna ytterligare en natt.. urk. Men tiden rann iväg , pratade med dessa mammor o sen kom Jocke o hälsade på mej så vi fikade lite. Jobbigt o va ifrån honom så där.. Onsdagen kom o de va samam prosedur som dagen innan. Doktorn kom o tyckte jag skulle få åka hem, fast jag skulle samla urin över natten igen för att se så att jag inte fick mer äggviteämnen o urinen. Skönt o komma hem då barnen skulle åka bort på fredagen så jag hae massa att göra när jag kom hem. O de va så himla härligt att komma hem igen o sova i sin egen säng.

[tags]MVC[/tags]