Kategori: Loggbok

Så var det då dags för MP att sjösätta sin båt, aningens sent kanske =)

Träbåtar mår ju halvbra av att ligga på land länge. Nu gick det åt mycket tätning och ändå fick vi slita som djur första timmen trots att båten hängde i kranen en stund. Igår vid 17-tiden sjösattes hon och några timmar senare klarade vi oss utan kran och med tre pumpar. Vid 10-tiden på kvällen drog vi bort henne till bryggan vid min båt så att vi kunde ta skydd mot mygg och fukt men ändå hålla koll. MP flyttade in kopplingen till stora länspumpen in i min båt så vi kunde sitta där och slå av och på pumpen vid behov. Straxt efter 12 klarade den sig på dess egna pump trots att den pumpade ganska ofta. Vid 1.30 inatt gick vi och lade oss och hade klockorna ställda på varsitt pass. Jag gick upp vid halv fyra och allt såg bra ut, likaså vid 6-tiden när MP gick upp. Vid 9-tiden idag åt vi frukost och tog Micron upp till Frinsholmen och tog ett förmiddagsdopp. Det blåste lätt nordlig och solen dolde sig bakom målnen så det kunde varit skönare i luften. Men vattnet var helt okej. När vi kom tillbaka körde vi MPs båt för egen maskin bort till rätt bryggplats. Då uppstod nya strålar in i skrovet antagligen av vibrationer och spånningar i skrovet. Men fortfarande gick det med dess egna pump. Vid 2-tiden kom Ulrika med mat och fika och vid 16-tiden åkte vi hem. Det blir väl ett återbesök ganska snart för att se så allt fungerar som det ska.

Det måste vara reckord, tredje gången samma sommar och fler hoppas jag det blir!

Fler visiter till denna oas i skärgården med underbar personal och god mat. Och det är alltid med en känsla av ”nä inte nu ju” man åker därifrån. Vi har preliminärt bestämt att hytra stuga på Rånö nästa år när barnen är lite större och kanske klarar lugnet lite bättre. Jag ska äta på Rånö-källan varje dag =) Idag var vi där med Egge och Karin. Och trots att vi kom iväg aningen sent och fick stanna två gånger för kylvattenpåfyllning så kom vi för en gångs skull i tid med någon minut till godo. Vi skrattade lite galjhumoristiskt åt att vår båt alltid krånglar när vi ska försöka bjuda med kompisar och ha trevligt. Förra gången vi var ute med Egge och Karin fick vi åka bogserbåt hem men idag tog vi oss hem för egen maskin efter bad och kaffe och hemvägen gick smärtfritt utan några vattenpåfyllningstopp =) Mysingen låg näst intill spegelblank på väg hem och jag satt på rufftaket och tänkte att det här är mitt hav, här är jag upvuxen om du så stormar eller som nu, ligger nästan spegel.
Och den lukten som inte är som något annat.

[tags]Rånö, Rånö Källan[/tags]

Det är rätt kul när man har flyt och lugn och ro.

Jag åkte ut själv utan barn för att grotta i det nya elfelet jag upptäckt när vi bryggseglade i helgen. Jätteglappkontakt när man rörde under instrumentpanelen. Jag började som jag brukar med att ta bort allt som inte används längre. En gammal batterimätare från Biltema som bara fungerade delvis, en defrostfläkt som sett sina bättre dagar och lite andra småsaker. Tillsammans reducerade de kabelhärvan en hel del. Sedan drog jag kablarna rakare vägar för att slippa det klassiska ormboet och skalade om och fäste dem igen på skruvplintarna de som var dåiga. Ett par kablar med dåliga kabelskor fick nya. Slutligen drog jag ihop allt med små smidiga buntband. Det jag inte hann med var att fixa jösstaken som slutade fungera under hemtransporten. Lanternorna blinkar och tutan kvider lite så något är trasigt. Men tiden går fort när man har roligt så det får bli nästa gång. Något läcker dessutom sötvatten i skrovet, förmodligen någon överfyllnad när man fyller sötvattentanken, måste också åtgärdat. Sedan är planen att haka på ett varmluftsagregat på värmeväxlaren på motorn så man får gångvärme när man kör, inte så dumt. Den vanliga värmaren som sitter i är dessutom trasig så det får bli ett vinterprojekt att laga eller byta ut den.

Jag tog barnen med mig till båten för att bryggsegla och lämnade mamma och Miranda hemma för lite lugn och ro.

Det blev en liten överraskningstur. Vi packade allt och meddelade den glada nyheten precis när det var dags att gå. Det var inte alls lyckat. De var mitt i en lek och delar inte alls mitt båtintresse. Vi åt ships och dipp och tittade på film men det var svårt att hålla de sura minerna borta. När vi gick till kojs var jag den enda som inte hade sovsäck och tur var väl det..Efter flera veckors värme fick det för sig att bli kallt, ner mot 10 grader på natten. Förutom filt och lakan drog jag över mig tröjor och handdukar och lyckades till sist behålla värmen och kunna somna. Idag på morgonen hade toaletten runnit över lite på golvet och dom sura minerna fortsatte. Det var bara att packa och åka hem.

Jag, Joche och Kenny lastade båten med mat och öl och begav oss mot Rånö.

Vi kom iväg vid 3-tiden på lördagseftermiddagen och hade bokat bord på Rånö Källan. Det var strålande sol och vackert väder men med hot om regn och åska frammåt kvällen och natten. Halvvägs över Mysingen dog maskinen och när jag lyfte motorluckan ångade och pös det ur expansionskärlet — överhättning, inte bra.. Jag förstod genast att det var elfelet jag hittade förra helgensom nu visat sig på riktigt. Helt plötsligt startade åter igen cirkulationspumpen i kylningen och efter påfyllning av sötvatten sjönk tempen igen. Vi tuffade sakta mot Rånö med 100% fokus på instrumenteringen. Två gånger till dog elsystemet innan vi kunde lägga till vid Rånö-bryggan. Två timmar försneade intog vi restaurrangen. Det var mycket folk tack vare det fina vädret och vi dök dessutom på mina föräldrar som tydligen också tänkt äta på samma ställe =) Middagen var guld som vanligt även om Landsortslager från Nynäshamns bryggerier var slut och man fick dricka Mariestad istället =) Enda tråkiga med denna kväll
var väl att man plockade fram storbilds-TV och vred på stora ljudanläggningen för att visa matchen mellan Tyskland och nåt land till som slogs om 3:e och 4:e platsen i fotbolls-VM. Det var alldeles för högt så man inte längre kunde prata normalt. Föräldrar hyschade till och med ner sina skrattande barn och jag blev kastad 25 år tillbaka till min barndom och sportfanatikersläkt där man nätt och jämt fick andas när det var sport på TV. Jag blev lika anti nu som då, så vi tog in notan och lämnade min oas aningens besviken. Annars hade jag nog suttit några timmar till. Vi slog oss ner i båten och drack pilsner och bläddrade i båttillbehörskataloger, fiskade och snackade. Tanken var att tuffa ner mot Nåttarö men under rådande omständigheter låg vi kvar. Dagen efter väcktes vi tidigt, som vanligt i båt av solen som gjorde det olidligt att sova i en båt med ruff och kapell. Fast jag kände mig utvilad och bryggde kaffe, cabbade av kapellet och slog mig ner på akterdäcket (stort nog
för min rumpa typ =)) och drack kaffe och intog sjöfågelsång, kluck och havslukt. När kaffet och frukosten var urdrucken satte jag och Kenny igång att leta elfel. Instruktionsboken med fullgott kopplingsschema låg såklart kvar hemma så vi fick leta utan den. En glappande kabel i sockerbit åtgärdades samt en glappande kabelsko i säkringsdosa fixade vi och efter att ha lagat de två felen hittade vi inget mer som kunde orsaka både instrumenterings- och pumpbortfall. På hemvägen tog vi det lugnt och släppte inte tempmätaren många sekunder åt gången. Maskinen startade snällt och gick och varvade som vanligt så jag hoppas inte den tog någon skada av varmkörningen. Risken finns ju alltid att topplockspackningen dragit och då blir det ju lite trist. Men jag får kolla efter vatten i oljan. Men hem kom vi trots allt utan problem efter ett stopp vid Slangholmarna utanför Yxlö. Där kokade vi färskpotatis och åt sill och köttbullar och drack Fanta och kaffe. Allt till akompanjemang av
havets serenad som jag aldrig kan lyssna mig trött på. Men till skillnad från min sportfanatiska släkt som förstört min barndom, skulle jag aldrig hyscha ner barnen..

[tags]Rånö, Rånö Källan, Nåttarö[/tags]

Jag och MP åkte ut till marinan efter jobbet för att göra lite nytta och ta igen det vi inte fick gjort igår =)

Målet för dagen var att med varmluftspistol och kaffetermos i lasten skrapa rent rufftaket på MPs båt så att den kunde lackas om. Målet var att hjälpa till men eftersom vi bara hade min varmluftspistol slutade det med att jag mest var socialt stöd. Helt lönlöst att skrapa utan varmluftspistol. Men med gick det såklart fint. Minns när jag själv hade träbåt vilken lättnad varmluftspistolen innebar efter att ha försökt utan både med vanlig skrapa och stämjärnsmaskin. Vid 10-tiden var MP klar och jag hade tillbringat lite tid med mitt glappande elsystem som visat sig igår. Jag lokaliserade kabeln det var fel på men lyckades inte konstatera om det var i kabeln eller i kopplingslisten. Jag lyckades få matarpumpen att sacka när jag rörde kabeln och kunde dra slutsatsen att någonstans i närheten var det inte 100% kontakt. Men när kaffet var urdrucket, myggen blev mer påstridiga och klickan gick, så packade vi in oss i bilen igen och for hemmåt. MP blev klar med sin skrapning och kan nu se fram emot att slipa lite och dra på ny fin lack och sedan sjösätta. Jag är glad att jag inte har träbåt även om en fin och välskött dito slår mycket.

Tanken var att börja skrapa MPs båt men solen sken och barnen lekte och vi hade ingen lust =)

Så istället tog vi kaffetermos och lastade de 2 barn vi hade med oss och tuffade mot kaffeholmen. Det blåste lite men var i övrigt strålande väder. Barnen lekte kanonbra. När vi skulle hem hände inget när MP vred på nyckeln =) Inte ens ett klick. Vid närmare undersökning upptäckte jag att inte ens den pump som alltid går igång vid vrid till tändläge 2 gick igång. Ett litet elfel såhär på söndagen, gud vad roligt! Vi pysslade en stund men hittade inga säkringar som gått sönder och inga kablar verkade ha hoppat ur. Vi kände inte att vi riktigt hade tid att jungla med det där och ringde marinan för att höra om någon kunde dra oss hem den korta biten, bara några minuters resa. Mats skulle bara avsluta det han höll på med och sedan hämta oss men vi satt ju inte i skön på det viset. Under tiden letade vi vidare. MP lyfte på en luftslang som låg över en bunt kablar och vips surrade matarpumpen igång. Vi avbokade draghjälpen och tuffade hem för egen maskin med ytterligare en sak på att-göra-lsitan — ett skumt elfel..

Det är en höjdpunkt jag ser fram emot varje år!

Vi lämnade bort barnen, det var värsta arrangemanget. Jesper följde med kompisar till Gröna Lund, Emilia gick med sin kompis på badkalas och Denise var hos mormor. Vi packade båten med Sandra och Kim och gav oss iväg. Först strulade marinans dieselpump och vi var i starkt behov av bränsle. Till slut spottade den ur sig 80 liter och vi kom aningens sena iväg. Efter mat- och badstopp vid Kaffeholmen tuffade vi vidare mot Rånö. Vädret var strålande och nya navigatorn funkade perfekt. Enda missödet på väg dit var kaffetermosen som blev kvarglömd i bilen och kaffesuget är ju aldrig så stort som när man inte hr något kaffe =) Vi åt Rånö-källans underbara fläskfillé med potatisgrattäng som måste vara skärgårdens absolut godaste och mest mättande. Även om de hade en hel del nyheter på matsedeln tog vi ändå det säkra kortet. Efter god mat, efterrätt och kaffe tuffade vi en annan väg hem, norr om Rånö genom Ryssundet och över Mysingen mot hemmahamnen. Aningens försenade hämtade vi upp barn hos grannar och mormor och vi stupade alla trötta isäng efter en underbar dag.

[tags]Rånö, Rånö Källan[/tags]

Så var det då dags för tredje gången att köra hem en ny båt. Och denna gång genom en stor del av Mälaren. Det blev ganska hastig planering för att få ihop det tidsmässigt. De nya ägarna till vår gamla stålbåt ville köra hem båten redan idag fredag och jag fick till slut ihop det så att vi kunde göra detsamma. Vädret talade dessutom mycket för dagvalet även om det skulle blåsa en del. Sent igår stod jag och Maria och skar sallad och kokade ägg och bredde mackor. Tio över fem ringde klockan och det var bara att trycka igång den förpreparerade kaffebryggaren och stoppa ner kylvarorna i kylväskan. Allt stod framme och i ordning. Halv sju hämtade jag Egge i Älvsjö för vidare färd upp till väsby. Där mötte vi Åsa som kört ner Peter till Wik-Inn Marina för att hämta vår stålbåt. Hons läppte in oss på båtklubben och vi började stuva och gå igenom båten och kontrollerade kranar och vart allt fanns. Allt var i väldigt bra ordning och efter en snabb kopp kaffe och att vi konstaterat
att elförsörjningen till Egges dator inte fungerade, gav vi oss av en halvtimme efter tidschema. Vi tuffade ner genom mälaren i strålande sol och lätt vind och nådde Karl-Johan-slussen vid halv tolv-tiden. Sedan käkade vi lunch på gästbryggan vid Waldemars udde på Djurgården. Där fick vi sånt svall i sidan på båten att Egges kamera och dator for all världens väg.Kameran studsade runt i båten och gick efter denbehandlingen inte att få liv i igen. Datorn verkade ha klarat sig tack vare att skärmen var igenslagen och hårddisken avstängd. Att man aldrig lär sig! Jag har förstört två bärbara datorer på det viset. Innan vi lämnade Djurgården stuvade vi allt resterande klart bättre. Vi tuffade förbi Nacka och Värmdöbron och ner mot Baggenstäket. Före stäket lade vi oss på nytt för fika och lite mat eftersom det var sista bra platsen att ta en paus på innan den långa slutetappen ner mot Muskö började. Vid 2-tiden mötte vi Peter med vår gamla båt. Allt hade gått fint för dem förutom att de saknade bestick att äta med
och hade gjort så gott de kunde med morakniv och tång =) Vi överlämnade våra som vi inte behövde längre, snackade lite och vinkade sedan av varandra. Vi tuffade vidare genom stäket, över Baggensfjärden, vidare ner mot Erstaviken, förbi Smådalarö och Dalarö på insidan genom kanalen för att spara både tid och få det lite lugnare. Efter Dalarö Skans ner mot Gålö och vidare ner mot Muskö hade vi en tuff period. Mysingen gav oss upp mot två meter höga vågor — som tur var rakt framifrån. Vår plan var att vika in väster ut och köra på insidan Muskö över Horsfjärden, men tack vare den höga sjön kunde vi inte hålla den kurs vi ville. När vi kom ner i lä vid Muskös nordspets fick vi vika av tillbaka en bit och runda Vitsgarn och ner runt Muskö, en omväg på säkert en timme. Väl inne på lugnare vatten kunde man slappna av igen och vi tyckte nog båda att det var aningens tufft för att vara jungfrufärd med ny båt och utan drivankare om vi skulle ha fått motorstopp. Det hade inte varit särskilt kul med dom vågorna i
sidan. Men allt gick bra och sista 1,5 timmarna ner förbi Muskö, genom Rännilen, runda Herrö och in i vår hemmavik kunde vi åter igen dricka kaffe och solen sken. 19.45 la vi till, ganska trötta efter en lång dag. Vi packade ihop och åkte hem. En störtrolig dag med både sol och lite äventyr och framför allt en jädra massa båtåkande =) Imorgon ska jag ner och städa efter kaoset i kulingen när både bullar och kaffekoppar for runt som projektiler i båten =)

[tags]Båtliv[/tags]

Idag såldes Galadriel efter tre år i vår ägo.

Idag såldes Galadriel och gick vidare till nya ägare. Det känns lite vemodigt och oerhört roligt på samma gång eftersom vi istället hittat precis det vi letat efter från början. Nu blir det en Bonum 25 istället. Vi återkommer så klart med mer info och bilder. Hemtransport sker de närmaste dagarna. Vi önskar de nya ägarna lycka till och hoppas att de får henne så fin som möjligt.

Det blev tre väldigt goda år men nu har vi annonserat ut vår stål-fia =)

Igår satte vi ut en annons på blocket.se och har fått stort gensvar. Beslutet att sälja Galadriel efter tre år har mognat under vintern. Det har inte bara att göra med att vi blivit med hus, utan också att viljan och intresset att göra något bra av henne saknas. Det är ju en otrolig båt med utrymmen och möjligheter. När vår bekant köpte henne i juni -99 var min första ganska malplacerade kommentar ”om du någonsin ska sälja, ring mig!” Just då kändes det ganska otroligt eftersom han och hans tjej var lika frälsta som vi var 2003 när vi fick chansen att ta över henne när de flyttade söderut. Men jag är inte tillräckligt händig och lilla tid jag har att försöka går numera åt till vårt hus. Jag har bestämt mig för att ha plastbåt utan några stora projekt, bara täcka av, bottenmåla, sjösätta, ta upp och täcka igen. Men något annat än båtmänniska kommer jag aldrig bli =)

En regnig men norsk nationaldag!

Jag, Kim och Jesper lastade Micron på trailler och körde ut denna duggregniga svala majdag och sjösatte Micron. Det kändes i senaste laget men så var ju våren sen i år. Det blev en kort provtur för att se så att allt fungerade innan vi begav oss hem igen.

Jag och MP tog med oss varsin knodd och åkte ut för att titta till våra båtar för första gången i år.

Båda kände vi nog ett sting av dåligt samvete eftersom vi normalt sett redan hunnit med både en och flera turer vid den här tiden på året. Men sedan vi blivit husägare båda två känns det som om tiden inte riktigt räcker till. MPs täckställning hade blåst sönder under hösten och vintern och krossat vindruteramen på styrbordsidan men det såg inte så farligt ut. Det skulle gå att pussla ihop igen om än med några få skönhetsbrister. Vår båt låg som dens kulle även om jag inte var helt nöjd med förtöjningen vid sässongslutet förra året på grund av brist på föröjningsdon i bryggan. Gamla diesle-Bettan startade på första försöket, aningens motvilligt till en början men efter en stund desto bättre. Det var skräpigt och stökigt och kändes inte alls kul och jag funderade faktiskt på om jag hade tid för både hus och en båt, en båt som dessutom behöver fortsätta rustas för att bli trivsam. Jag skulle nog aldrig vilja vara utan båt men kanske ha något ännu enklare och mer färdigt. Vi diskuterade hemma sedan om vi skulle göra den i ordning och försöka få en hyfsad slant för henne men vi får se.

Då var det väl ändå dags att se båtsässongen som avslutad =)

När man väl står där med snöig båt och frusna fingrar undrar man varför man alltid ska vara ute i sista stund =) Stora båten konserverades för några helger sedan och i fredags togs jollen upp. Nu står den tryggt och säkert hemma i garaget och den värsta lorten är avskrapad. Nu återstår bara att titta till förtöjningarna på stora båten samt hämta hem lite verktyg och maskiner och därefter kan man bara invänta våren. Men om lite knappt en månad går vi ju mot ljusare tider igen om man ska försöka tänka positivt =)

Så var sommaren slut och det var väl inte den allra finaste sommaren vi skådat..

Men det har varit skönt att vara långledig. Båtmässigt har det varit en usel sommar där vi verkligen inte gjort skäl för ryktet att vara de flitigaste besökarna på marinan. Men dels fick vi tillökning mitt i högsässongen, dels stod det tämligen tätt mellan regnskurarna periodvis som ju drar ner lusten en hel del. Däremot har vi vart flitiga med arbetet på båten. Vi har lackat hela skutan invändigt inklussive durkar smat bytt alla dynor och gardiner vilket var hög tid. En del pumpar och motorrumsfläktar är bytta och större delen av elsystemet är omdraget och samtliga lampor utbytta. Så det är snart dags att ta upp lillbåten och dra glycol genom maskineriet på storbåten och lägga på vinterförtöjningen inför höststormarna där den första kom inatt. Vi får hoppas på mer åkande nästa sommar och Gotska sandön står fortfarande kvar på önskelistan.

Så var Micron åter i sjön, hjälpligt rengjord..

De senaste veckorna hade sjölivet verkligen bosatt sig under lillbåten som vi inte bottenmålat. Men efter skrapa och högtryckstvätt blev den i alla fall hjälpligt ren, resten får vi ta i höst. Dessutom har vi börjat lackera stora båten invändigt. Inget har lackats tidigare så allt måste göras från början. Maria slet med penseln och jag slipade för glatta livet. Ändå han vi bara en tredjedel av båten och dessutom bara en omgång. Sedan tog både dagen och lacket slut =) Men det är ett ganska tacksamt arbete där man ser kvickt resultat =)

Så var det dags att plocka upp vår Micron Fun för lite rengöring.

Eftersom den varit omålad har den fått många hyresgäster undertill. Men med skrapor och högtryckstvätt fick vi bort det värsta. Man får väl överväga att förlora någon knop på att ha den målad för att slippa plocka upp den efter halva sässongen och rengöra.

Havet var alldeles fullt av blågröna alger, som ärtsoppa eller gräddsås..

Vi åkte med Ulrika och Mattias ut mot båtarna. Vi kom inte iväg förrän ett eftersom jag jobbar halvtid nu några veckor för att täcka upp under semestrarna. Väl där ute valde vi att åka med vår båt den här gången eftersom det är lite bättre med plats och lättare att finna skugga för bebisen bland annat. Hela viken var täckt av blågröna alger och det såg riktigt slemmigt ut. På grund av att vi kom iväg så sent blev det ingen lång tur. Vi rundade egentligen bara himmelsö så att vi såg vår marina fast från andra hållet. Kändes lite töntigt men alla var hungriga och badsugna och här fanns inte en blågrön alg så långt ögat nådde. Vattnet var så varmt så det knappt svalkade och jag, Emilia och Mattias badade. Jag passade på att skrapa min ekolodsgivare ren från sådana som bosatt sig där =) Den var täckt av snäckor och jag som haft problem med tempinformationen i ekolodet tyckte att det kanske borde spela roll. Men när den var renskrapade visade ekolodet fortfarande 29 grader i vattnet. Nog för att det var varmt, men inte riktigt så varmt kanske. Vid sjutiden tuffade vi så sakterliga hemmåt. Oerhört vackert väder med en skön frisk ostlig vind men havet var i det närmaste stilla. Det var första gången vi inte fick 10 stilpoäng av 10 möjliga vid tilläggningen eftersom vinden kom från ett ovant håll =) Vi hamnade lite för långt bak bara och fick dra fram båten, men vår granne bakom var inte hemma så det kunde ju kvitta. En gångs ”misslyckad” tilläggning är OK tycker jag =) Man kan också skulla på att en segelbåt lagt sig på tvärsan precis framför vår plats och att man ogärna vill ha närkontakt med deras utstickande utombordare. Men det är så med fiskare och oss sjöfolk, det går att hitta ursäkter för allt =) Sedan tände vi grillen och grillade lite korv och vid nio-tiden åkte vi hem. Emilia var trött och sov på vägen hem och slocknade som en klubbad när hon väl hamnade i sängen.