Då är årets första motionslopp här,
Skandisloppet 2014. Loppet startar i Uppsala och banan finns i olikadistanser, 30km, 80km och 167km om jag minns rätt. Vi, det vill säga jag,
Egge som är pilot och
Patrick som kör på egen cykel körde givetvis den långa banan på 167km.
Dagen började med lite strul. Förutom att vi var lite sena i starten, fick vi punktering någon kilometer före start. Vi bytte slang snabbt och vant, men fick inte i tillräckligt med luft med min kolsyrepump. Vid start fanns bara en enda pump som dessutom inte riktigt fungerade normalt, så vi tvingades rulla till start med lite för lite luft i bakhjulet. Vi tänkte att det löser sig i första depån efter ca 35km.
Vår start var egentligen 08:48 men på grund av förseningen startade vi 2 grupper senare, kl09:00 istället och det gick ju lika bra. Det kändes skönt att äntligen rulla och det är en speciell känsla just efter start, när en rad cyklister gemensamt rullar ut ur stan inför en lång ansträngning. Patrick var ganska taggad och tyckte vi skulle släppa den ganska långsamma startgruppen vi hamnat i, men vi blev kvar en stund. Mest för sällskapet en liten stund.
Den första timmen ner till det första depåstoppet efter 34km i Sigtuna var påfrestande. Regnet kom i ganska ordentlig mängd och det tillsammans med vinden gjorde att det blev riktigt kallt. I depån fanns ingen pump eller annan service och musklerna i armarna och benen skakade okontrollerat av kölden. Vi blev kvar lite för länge i den depån. När vi väl började rulla igen kändes det bra efter en stund. Det är en skön känsla när musklerna sakta fylls med värme igen och man slutar huttra. Men vid den tidpunkten var vi alla ganska låga. Vädret och den obefintliga servicen med så många mil kvar. Hade regnet fortsatt då hade i alla fall inte jag varit rätt klädd för att fortsätta på ett behagligt sätt. Frysa är det värsta jag vet.
Nästa depåstopp kom vid 78km och inte heller där fanns någon service för oss som var i trängande behov av pump och kedjeolja. Under hela vägen hittade vi inte heller en enda funktionärsbil som kunde hjälpa oss.
Fram till 10 mil kände vi oss starka och pigga alla tre. Vi körde ofta ensamma men ibland hittade vi singelcyklister eller större klungor att jaga och det behövdes för motivationen.
Den tredje och sista depån kom vid 11,6 mil och inte heller där fanns någon pump men vi fick låna en fungerande handpump av en annan cyklist. Men vår kedja gnisslade och knäppte allt mer för varje mil och det kändes tydligt i pedalerna hur drivlinan kärvade och det varken lät eller kändes hälsosamt. Just då svor jag en del över arrangemanget med den bristen trots sin ambition och storlek.
Efter 10 mil kom också ett längre avsnitt på ca 3 mil med lätt uppförslut vilket gjorde att det kändes tungt och segt. Bara när man tittade bakåt förstod man att det gick uppför och just de där långa, långa svaga backarna är tråkiga. Finns lite sådana även under Vätternrundan att se fram emot. Jag gillar bättre kurviga småvägar med korta uppför- och nedförsbackar så att det blir lite variation.
De sista 1,5–2 milen bjöd också på sådan terräng och det blev lite roligare igen även om vi alla började bli lite sammanbitna och se fram emot målet. Rumpor, ben, ryggar och nackar började göra sig påminda efter nästan 6 timmar på cykel och det var dessutom Patricks och Egges första distanser längre än ett par mil, så det var en hård premiär på långdistanslopp. Själv har jag förutom inomhusträningen åtminstone fått några distanser på mellan 6–9 mil.
Gatorna inför målgången i Uppsala kändes som en befrielse :) Sista otroligt branta backen upp på borggården orkade vi knappt. Jag försökte stå i den men efter 17 mil tyckte benen att det faktiskt fick räcka :) Det blev ingen målgång med stil och fart direkt men skönt var det när vi cyklade igenom den pipande målportalen och kunde klicka ur, stänga av GPSerna och få våra medaljer.
Slutligen parkerade vi våra cyklar och gick och hämtade mat och kaffe. Det var väldigt gott men det gick inte att sitta så länge. Kläderna hade torkat i vinden, men fukten i lagret längst in mot kroppen lockade fram kylan igen och vi hade dessutom en transportsträcka på en dryg mil kvar att se fram emot.
Märkligt nog, efter lite mat, kaffe och vila kändes det rätt OK att cykla lite igen. Tog man i kändes det helt klart i låren, men återhämtningen gick i övrigt väldigt fort och det känner jag mig väldigt nöjd med. Det är också ett tecken på bra kondition.
Så nu väntar middag och fika innan vi lastar oss i bil och kör tillbaka mot Stockholm. Jag föreslog i planeringen att vi även skulle cykla tillbaka till Stockholm, men just nu känns det helt OK med bil. Hade vi cyklat de 10 milen tillbaka till Stockholm, hade det handlat om en ren utmaning snarare än trivsel och utmaningar har vi fått för den här dagen :) Sedan skulle klockan vara en bit efter 16 då vi skulle påbörjat vår återresa och då skulle vi inte varit hemma igen förrän sent ikväll.
På det hela taget är jag mycket nöjd med att säsongen med motionslopp äntligen är igång. Detta är det första i en lång rad fram till hösten.
Det jag är mindre nöjd med är mina tekniska haverier idag. Min cykeldator hängde sig förmodligen redan igår och hade laddat ur batteriet imorse. När jag skulle få igång den med en omstart, tryckte jag fel så att den nollställde sig helt och tömde hela sitt minne. Vi fick inte igång pulsmätaren och cykelns kadensmätare och det var för kallt att pyssla med det under loppet. Dessutom hann den inte ladda ordentligt under frukost så den dog efter några timmars körning. Tack och lov fungerade Egges cykeldator och jag får ta hans datafiler när vi är klara. Då får jag förvisso hans pulskurva men vi brukar ligga väldigt lika så det gör inte så mycket. Man ser mer vart det var jobbigt längs vägen och det var det ju för oss båda :)
Sedan det här med punkteringen och bristen på service och att vi fick cykla stora delar av loppet med för lite luft i hjulet och en alldeles för torr drivlina. Det var ganska onödigt och hade inte behövt vara på det viset.
Patrick lekte för mycket med min actionkamera i början och filmade lite för långa avsnitt i början så även det batteriet gav upp efter halva loppet ungefär. Men det är inte lätt för honom att veta. Men vi fick med starten och delar av målgången och kanske några användbara klipp längs vägen, vi får se när vi går igenom materialet sen.
Nu ska jag äta och sedan hem och sova och plåstra om min ömmande bakdel och vila mina värkande lår. En smärta som dock är skön och leder framåt. :)
Bansträckning och karta
[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Svenska Cykelförbundet, SCF, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Motion, Skandisloppet, Uppsala[/tags]
