Tittar till båten del VI

Nu har jag spenderat en lördagskväll på en sten invid en lansväg intill ett varv där min båt står, fortfarande inte åtgärdad. Trots överenskommelse och flera mail till dem kommer inga svar och inget händer. Var gång åker jag dit i hoppp om att denna väldigt långdragna historia ska få sitt slut. Var gång blir jag påmind om hur värdelös jag är! När jag väl är här och konstaterar det som tar 2 minuter att konstatera får jag sitta 50 minuter vid vägkanten och vänta på färdtjänstbil hem och med tanke på vart platsen är belägen är det alltid förseningar. Det känns som ett hån!

Nu återstår faktiskt bara att ringa och just det hade jag velat undvika. Och det blir ändå bara värre för var dag som går och för vart mail jag skickar som inte får något svar. Jag tycker kort sagt det är gräsligt jobbigt som det är och att ringa för att förnedra mig ännu mer känns just nu oöverstigligt.

Men så här kan det faktiskt inte hålla på längre! Varför de ignorerar mig så totalt vet jag inte. De vill att jag försvinner från varvet eftersom vi inte kunnat komma överens i den gamla historien med drevproblemen.

Men mitt drev ligger inlåst i deras verkstad och de ska montera det. De vet förbannat väl att jag inte heller kan göra det själv.

Men varför de drar ut på det förstår jag inte. Hade de vägrat montera det måste de ju ändå lämna ut det och åtminstone ställa det på en pall med ett ”varså god och försvinn!” På det här viset är det snart vinter igen.

Oron och tankarna gnager förstås, tänk om det inte finns något drev att montera? Tanken är orimlig, lika orimlig som att inget händer trots att vi är överens om att avsluta våra mellanhavanden så fort som möjligt.

Jag samlar styrka att på måndag morgon ringa och se vad det blir för bemötande.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

ThermaCELL myggbekämpning

20120714-164959.jpg

Nu har packandet inför veckan ute i skärgården börjat så smått. Ett av de största störande momenten i idyllen är mygg och de kan faktiskt förstöra tillvaron. Dit vi ska brukar mygg inte vara något enormt problem som på vissa andra håll i landet men klart jobbiga!

När vi var på besök hos Egge och Karin på deras land fick jag tips om ThermaCELL myggbekämpningsmedel. Det är en liten dosa man laddar med en butangaspatron och en liten platta med själva bekämpningsmedlet på. När man tänder gasen värms plattan med bekämpningsmedlet upp och utsöndrar ämnen som ska hålla myggen på avstånd inom en tiometersradie. Varje platta med gift räcker ca 4 timmar.

Åtminstone när vi satt där på verandan i de Östgötska skogarna tyckte jag det verkade som om ThermaCELL fungerade riktigt bra så jag ska prova den även ute på Rånö. På kvällarna när man sitter nere vid grillplatsen vid vattnet och vill ta sitt kvällsdopp och kvällspilsner i lugn och ro kan myggen få än att önska sig in i stugan vilket känns tråkigt. Vi får se om detta blir en lösning.

ThermaCELL säljs bland annat hos Teknikmagasinet och Myggfri.nu.

[tags]Sommar, Semester, Rånö, Mygg, Mygga, Myggor, Myggmedel, Myggbekämpning, Myggfritt, ThermaCELL, Insekter, Insektsmedel[/tags]

Casting till Mot Alla Odds del IV

I onsdags fick jag en djupintervju mailad till mig inför slutcastingen i augusti. Det var en mängd frågor som jag nu sitter och sliter med och svaren ska vara ärliga och utförliga.

När slutcastingen sker, för min del den 22 augusti, ska de 20 utvalda först göra fystester, EKG-prover och blodprover. Andra halvan av dagen ska innehålla ytterligare intervju samt träff med psykolog i Mastiffs lokaler i frihamnen.

Jag har inte fyllt i någon sådan här intervju tidigare i livet men man kan se att det delvis avsett för psykolog. Man ska fylla i vanliga frågor om barndom, uppväxt, utbildning, familj och arbete. Sedan kommer de vanliga frågorna om hur man är som person, negativa och positiva sidor, styrkor och svagheter och hur man arbetar i grupp och under stress. Fler frågor om egna djur, fobier, sjukdomar och mediciner etc. etc.

Jag har idag börjat fylla i den och valt de enklare delarna. Jag märker ganska fort att en del av svaren självklart kommer hamna hos psykolog. Inte det att jag känner att jag lider av psykisk ohälsa, men min trassliga barndom kommer ju fram i de här frågorna och är inget jag tänkt dölja. Jag tror att mycket av mina upplevelser blir mina styrkor även om jag känner på mig att jag lär få känna på en del svagheter också under resans gång, om jag blir utvald till slutet.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Första lite längre cykelturen del IV

Efter nästan en veckas uppehåll kastade vi oss ut på en dryg 8 mil lång runda jag och min kollega. färden bar av mot Söderby Brygga även om tanken var att ta oss hela vägen ner till Nynäshamn vilket hade givit ytterligare 6 mil. Men vi kom iväg för sent för ett sådant äventyr och det kändes bra nog i ben och rumpa när vi kom tillbaka.

Det var en bra väg att cykla och målet var heller inte så dumt. Solen sken men det blåste en hel del. den här gången räckte strömmen hela vägen med ett extrabatteri men jag fick med mig på tok för lite vatten och vi hittade ingen bra påfyllning längs vägen. 1 liter är alldeles för lite för ett sådant avstånd och dryga 3 timmars cykling.

[tags]Träning, Träna, Fitness, Hälsa, Cykel, Cykling, Tandemcykel, RunKeeper, Puls, Pulsband[/tags]

Tittar till båten del V

Femte gången gillt tänkte jag och åkte ner för att se om båten var klar för sjösättning men akterspegeln gapade lika tom som innan. Vi befinner oss i mitten av juli och jag kan inte få båten i sjön. Jag kan inte montera drevet själv och känner ingen som kan och heller ingen med en kranbil i sitt sortiment som sedan kan sjösätta, ett verk på max en timme.

Om några dagar åker vi till Rånö men det får bli med skärgårdsbåt i år också som det verkar. Snart är sommaren så långt gången att det inte längre är någon mening att sjösätta för att använda och tiden för mig att hitta ett nytt varv eller sälja minskar snabbt.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

Casting till Mot Alla Odds del III

Idag kom så samtalet från produktionsbolaget Mastiff som meddelade att jag gått vidare till steg 2 i uttagningen. Det innebär att jag kommer få göra fysiska och psykiska tester, fylla i en hälsodeklaration, svara på mer djuplodande intervjufrågor och till och med lämna utdrag från belastningsregistret.

Testerna sker den 21 eller 22 augusti ute på Bosön norr om Stockholm och efter det dröjer det cirka en vecka innan man får veta om man slutgiltigt blivit utvald. Då sätter antagligen cirkusen igång på allvar med pass, vaccinationer, information, packning med mera men det är ett senare problem. Fortfarande känns det inte så mycket. Jag ska fortsätta ligga i med träningen men tänka mer på kosten.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Till Egges och Karins land del II

Vi blev åter nedbjudna till våra vänners landställe i närheten av Norrköping och det är alltid en trevlig avslappning. Det är ett litet projekt att få ner hela familjen Nömell dit med två bilar och all packning men flöt på riktigt bra. Senast vi var här var förra året och då var det vackert väder och vi stannade en hel vecka.

I år blir det lite kortare visit. På måndag far vi ut i skärgården till Rånö så vi åker hem på onsdag för att hinna handla, tvätta och packa om inför nästa äventyr.

[tags]Sommar, Semester, Norrköping, Rejmyre, Landställe, Sommarställe[/tags]

Dags för semester del II

Nu har nedräkningen börjat innan det är dags för mig att gå på årets semester! Nästan 5 veckor i rad blir det och det ska bli skönt. Egentligen blir det bara 4 veckor och 3 dagar eftersom jag började på ett nytt jobb i mitten av februari men det är marginellt. Antingen är jag flexledig i 2 dagar till för att få 5 fulla veckor, eller så går jag tillbaka, snurrar på stolen ett par varv, dammar av tangentbordet och värmer upp kaffemaskinen tills allvaret börjar på riktigt :)

Barnen har ju redan varit lediga i flera veckor och det jobbigaste under somrarna är att gå upp när alla andra ligger kvar. Det är så lätt att få sena vanor i förtid och de senaste dagarna har jag verkligen varit grymt trött och haft grymt svårt att komma iväg i tid.

Men nu är det som sagt paus en stund och nu har det regnat färdigt i Stockholm och det fina vädret kommer ösa ner över min ledighet :) Kul för alla er som haft ledigt i juni :P

I sommar händer inte så mycket. En vecka ska vi tillbaka till Rånö där vi redan spenderat en vecka varje sommar i 5 år. Det borde givetvis firats på något vis men glömdes totalt av.

En kort visit på kompisars landställe och resten av tiden ska vi spendera i vår egen vackra stad. Den främsta orsaken är väl att pengarna inte räckte längre. Visst står ett återbesök på Gotska Sandön högt på önskelistan och även trippen till Göteborg 2009 skulle man gärna göra om med barnen som nu blivit äldre.

Men det får bli en annan gång. Nu ska jag bara försöka njuta av stillheten och den tysta väckarklockan, äta lagom, träna mycket och samla krafter!

[tags]Barn, familj, Semester, Semesterledigt, Semestertider, Jobb, Arbete, Skola, Sommar, Sommarlov, Rånö, Gotska Sandön, Göteborg, Stockholm[/tags]

Brev från Fassi del III

Nu har det gått ganska precis ett år sedan min förra ledarhund Fassi pensionerades och fick ett nytt hem. Jag har förvisso fått livstecken från hennes nya matte under året och det har gått jättebra och de trivs med varandra.

Idag kom en hälsning till och så här står det:

:X:

Fassi mår bra och har skaffat sig hundkompisar hemma särskilt fem stycken som hon träffar regelbundet och hon är särskilt förtjust i två av killarna och det är en enormt stor rotweiler kille vid namn Akilles, och sedan så har hon Rufus, och tjejkompisarna är Mimmi och en liten tjej Honey. Jag glömde Nisse – Nisse är lite speciell han var livrädd för stora hundar, men Fassi har byggt upp hans förtroendet så nu kan han faktiskt sitta brevid henne och hon är underbart snäll och vet vad han behöver för att känna trygghet i hennes närhet.

:X:

Sådant är roligt att höra och eftersom man vondas över att lämna bort ett djur i allmänhet och en ledarhund i synnerhet så är det extra kul att få lite hälsningar då och då.

Det var många som ville ta hand om henne när jag annonserade ut att jag sökte ett nytt hem åt henne och det var inte lätt att välja. Det fanns många bra alternativ och det känns helt klart som om jag valde ett av dem. Hoppas de får ett långt och lyckligt fortsatt liv tillsammans!

Se ledarhundar i arbete

Ledarhunden Fassi i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel[/tags]

Vårrusta båten del V

Ikväll har jag, MP och Emilia varit ute och målat klart båten, med påfyllda bottenfärgsförråd och maskeringstejp. Allt gick bra till slut och även missödet med bottenfärgskladd över vattenlinjen togs bort. Jag blev grymt sugen på att pollera och vaxa båten också eftersom det är så roligt, ger direkt resultat och luktar så gott, men det blev en sen kväll och var lite svalt ute. Man vill ha mer tid och mer sol och värme.

Nu är det bara montering av drevet kvar och på den fronten har fortfarande inget hänt.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtplats, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

Vårrusta båten del IV

Idag var jag och MP nere vid båten för att bottenmåla den. Men det var inte mycket som gick bra… Bottenfärg som stänkte på skrovet, färgen tog slut med knappt halva båten kvar, fel färg så den får en skön rosa ton och slutligen satt fortfarande inget drev på plats. Det är tydligt att högre makter vill dra ut på lidandet så långt det bara går…

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtplats, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

Första lite längre cykelturen del III

Avslutade början på veckan med att ta Älvsjö -> Södertälje tur och retur-rundan igen med min kollega. Det blir nog inte så mycket mer cykla innan det blir uppehåll i några veckor för semesterfirande så det är bäst man passar på.

Det gick tungt idag, ont i benen och det var liksom dem som gav upp och jag hade svårt att få upp snittpulsen över 140BPM. Det känns lite stumt att gå efter 6 mil på hojen men en skön känsla i kroppen!

Jag har dock stora problem med strömförsörjningen till telefonen. Med pulsbandet anslutet via bluetooth har jag svårt att få ett fullt iPhone-batteri att räcka i 2½ timme. När jag tyckte RunKeeper varit tyst ovanligt länge upptäckte jag att varningen för 20% batteri dialogrutan stoppat RunKeeper och då hade jag tappat över en kilometers mätning. Det var bara att stänga av och som tur var funkade kollegans telefon ända in i mål och jag blev taggad i den aktiviteten istället.

Jag måste helt klart se över mitt extrabatteri alternativt göra slag i sak och be Egge bygga en anslutning för USB till navdynamon :)

[tags]Träning, Träna, Fitness, Hälsa, Cykel, Cykling, Tandemcykel, RunKeeper, Puls, Pulsband, Navdynamo[/tags]

Tittar till båten del IV

Ikväll var jag förbi båten för fjärde gången för att se om man plockat fram och monterat drevet och för fjärde gången blev det lika lång väg hem. Nu har jag bara en vecka kvar innan vi åker bort en vecka och därefter var det tänkt att båten skulle med ut i skärgården.

Just nu känner jag mig bara trött och less och hela historien börjar kännas tjatig. Hade jag haft en annan ekonomi hade jag gjort som förra gången, tagit in extern hjälp för drevmontering och transport. Som det är nu tar jag mig knappt dit själv för att konstatera att inget hänt och sedan sitta på en sten vid en landsväg och vänta för att färdtjänsten har en framkörning på 50 minuter på sådana avlägsna platser.

Nu känns det helt klart som hög tid för att göra klart, sjösätta och sälja så det går att sätta punkt för det här intresset där så mycket energi går till spillo och omvandlas till besvikelse, frustration och faktiskt sorg över otillräcklighet.

Vi får se när det blir så dags om någon vill köpa en Windy 22DC i något sånär OK skick.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

Dubbelt födelsedagskalas

Det är ändå ganska märkligt att man kan få två barn med sju års mellanrum och pricka in dem precis på samma dag, just idag av årets alla 365 dagar :) Man kan välja att se det som att det är tråkigt att inte få en egen födelsedag, eller så kan man välja att se det som storebror när han själv fyllde 7 2005 och fick en extra födelsedagspresent :) Det har aldrig varit några problem att dela dag och storebror har låtit lillasyster bli väckt före varje år :)

Idag fyller dem 7 och 14 och bortsett från tankarna om att åren går och barnen blir stora och allt det där så var tårtan som systrarna bakade jättegod och presenterna verkade vara helt OK :)

[tags]Familj, Barn, Födelsedag, Födelsedagskalas, Barnkalas, Födelsedagspresent, Present, Födelsedagstårta, Tårta[/tags]

Två år i nya lägenheten

Visst finns det stunder då man saknar radhuset som vi flyttade från för ganska precis två år sedan. Denna tid är en sådan stund. Ja inte just i dagarna kanske när regnet vräker ner, men annars, sommartid när solen skiner så saknar jag vår nybyggda altan inramad av ett högt staket mot omvärlden. Vi hann knappt njuta av altanen innan vi bestämde oss för att det här med radhus nog inte var något för oss trots allt. Hyresgäster hade vi varit och skulle åter förbli och högre makter, dvs turen, skaffade fram rätt lägenhet, på rätt plats vid rätt tidpunkt, minst sagt.

Och visst säger man att det är så skönt att bo i hyresrätt, ”det är bara att ringa” om något är fel. Men vår tid som hyresgäster igen har minsann varit fylld av action. På två år har det hänt mer än vad som skedde under fem år i hus — tack och lov :)

Vintern 2011 blev det stopp i, förvisso en kommunal avloppsledning av central betydelse så vår källare översvämmades av avloppsvatten och en stor del av vårt bohag dränktes och gick inte att rädda och inte en krona fick vi ut på försäkringen.

I december samma år gick hissen sönder och kräktes ut ett antal 100 liter hydraulolja i källarutrymmet. Den gången stod vårt bohag på ett trägolv en dryg decimeter upp och klarade sig och vi slapp arbetet med att tömma förrådet och flytta tillbaka grejerna igen efter sanneringsarbetet var klart.

I övrigt har det hänt smågrejer, som att portkoden varit ute på stan och valsat knappt ett dygn efter kodbyten och att vi haft fyllon som knoppat över i trappuppgången och jag har flera gånger fått ringa ordningsmakten för att våra barn ska kunna känna sig trygga. Hissen har fastnat otaliga gånger och alltid på fredagar och nu senast gick mekaniken i hissdörren sönder på vårt våningsplan (högst upp) så att den gick att rycka upp med våld trots att ingen hiss fanns på plats, något som är livsfarligt och ”inte kan hända”. Men hissreparatören visade och det gick fint. Dörren plomberades omedelbart tills låset och givaren var lagad. Vid kraftiga regnväder läcker det in regnvatten i hissshaktet, förmodligen genom någon ventil så det droppar vatten och gammal hydraulolja in i hisskorgen. Det känns sådär tryggt med all el i hissar, knappsatser etc.

2010 fick vi våra två balkonger inglasade, dels för att slippa duvor som lade ägg och dels för att kunna nyttja balkongerna bättre vid sämre väder. Den ena balkongen krävde dessutom att man byggde ett litet plasttak eftersom halva balkongen var utan tak. Än idag läcker taket kraftigt när det regnar så det är helt omöjligt att ha utemöbler, matta eller annat där man normalt sett annars har på inglasade balkonger.

När det regnar kraftigt läcker det i taket i köket. Mitt på köksgolvet bildas en rejäl pöl och i princip alla fönster har lcäkt så det blåst och regnat in och både trä och tapeter runt omkring förstörts av fukten.

Men då är det ju ”bara att ringa” hyresvärden :) Vilken tur! Eftersom hyran höjs med flera procent varje år är det ju självklart att åtminstone sådana basala saker som underhållet sköts?

Och visst har en takfirma varit på besök för att hitta läckan som gör att det regnar in i köket. Man har inte hittat något och skylt på att det är så det blir vid slagregn och att vatten kryper och att själva läckaget därmed inte går att hitta och med det har man nöjt sig och dessa dagar har det droppat kan man säga :)

Fönstren som läckt har man åtgärdat genom att skicka en snickare som bytt ut trälisterna innanför men inte tätat fönstren varför det snart såg likadant ut igen och balkongen har man ännu inte åtgärdat med motiveringen att ”inglasade balkonger är inte hermetiskt täta” så att det rinner floder på balkonggolvet och att balkongen är helt oanvändbar och att vi således betalar 4–500kr i onödan varje månad för inglasningen är helt i sin ordning :)

Så i början av juni fick min fru nog och klagade hos hyresvärden där hon i ett långt mail rabblade upp alla saker vi önskar få åtgärdade och det blev en ganska fet lista. Vi fick besök och några saker bestämde man att åtgärda även om man inte tänkte göra något åt det mesta. Hantverkare kom och tätade fönstren på rätt sätt denna gången men bara de fönster som läckte istället för att ta resterande fönster också som garanterat inte heller är tätade på rätt sätt. Det får bli ett framtidsproblem.

Och tackvare det läckande fönstren som man åtgärdat med fusk hittades fuktskador i ett av rummen så där står nu sedan snart en vecka tillbaka en fläkt och rummets innehavare bor i vardagsrummet :) Men det är åtminstone renovering på gång.

Så visst trivs vi. Jag har inte ändrat uppfattning sedan vi firade ett år i nya lägenheten. Så här års saknar man altan, möjligheten för barnen att bara springa rakt ut till lekparken och närheten till hundrastning i skog och mark istället för välklippta gräsmattor och parker. Men närheten till butiker och kommunikationer överväger fortfarande. Vi slogs av här om dagen när vi gick förbi vårt gamla hus att oavsett var man bor längtar man alltid på något vis till motsatsen. Först längtade vi efter eget istället för hyresrätt, avskildhet och miljö. Sedan längtade vi tillbaka till civilisationen och hyresrätten och nu när vi sitter här kan vi helt klart känna lite saknad av det som var bra i huset.

Man får konstatera att man aldrig är riktigt nöjd och lära sig leva med det och bo där det passar bäst.

[tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Hyresvärd, Lägenhet, Haninge, Handen, Stena Fastigheter[/tags]

Fredagsmys eller fitness?

Är man riktigt normal, när man väljer ett tufft träningspass en fredagskväll efter jobbet istället för att åka hem och sätta sig i soffan framför en juste film med chips och Cola? Det ena mår man bra av och det andra är direkt dåligt och då är det klart man väljer det som är bra, i alla lägen?

Idag var det Egges och min tur att cykla Södertälje-rundan som skapades i förra veckan. Det blev andra 6-milsrundan för min del och hans första riktigt långa tur men för mig kändes det knappast som rutin ännu.

Det blev en kort vätskepåfyllning på MC Donalds i Södertälje innan vi vände hem igen. Samma fenomen som förra gången, att snittpulsen sjönk på vägen hem men benen kändes olidligt trötta när vi närmade oss Älvsjö igen :) Men trots ett drickastopp i södertälje blev det några minuters bättre resultat denna gången.

En tjej vi mötte på väg ner som frågade oss om vägen några kilometer från Södertälje, hann vi ikapp igen flera mil norrut på väg hem igen och passerade henne. Det kändes faktiskt rätt ok för egot :)

[tags]Träning, Träna, Fitness, Hälsa, Cykel, Cykling, Tandemcykel, RunKeeper, Puls, Pulsband[/tags]

Fuktskadat hem

För någon vecka sen tröttnade min fru på alla skavanker på vårt hem och skickade ett mail till fastighetsförvlataren. Det var en lång lista med allt från trasiga och spruckna golv, bubbliga tapeter, samtliga fönster som läcker, taket i köket läcker och fuktskadade trädetaljer i ett badrum. Jag tror det ända hon glömde var myrinvationen som har börjat dyka upp :)

Svaret lät inte dröja och förvaltare och fastighetsskötare kom upp för att gå igenom alla punkter och den generella känslan man fick var väl att det mesta var normalt och kunde inte åtgärdas.

Men de läckande fönstren tog man äntligen tag i och det var inte första gången direkt som vi klagat. Nu har vi fått hem hantverkare som inte bara bytt ut fuktskadade lister utan även gjort något åt grundproblemet, tätat fönstren utifrån något som tydligen inte alls gjorts!

En fuktmätning i ett av barnens rum resulterade dessutom i en avfuktare som nu står och brummar och ska fortsätta med det en vecka till minst :)

Man ska ju också vara rättvis och säga att nya golv är på gång i åtminstone två rum varav det ena också ska få nya tapeter. Och ett trasigt badrumsgolv har redan renoverats så visst har det hänt saker sedan vi flyttade in, men om några dagar när jag postar inlägget om vårt tvåårsjubileum i lägenheten, kan man också se att det är annat som inte hänt :)

[tags]Hem, Lägenhet, Hyresrätt, Fuktskada, Fuktskador, Badrum, Stena Fastigheter[/tags]

Det börjar likna ett gym hemma

Våren 2010 skaffade jag ett löpband för att jag upplevde det som svårt och bökigt att gå på ett vanligt gym. Det var svårt att hitta ett som var lättorienterat, som tog emot ledarhund, inte spelade för hög musik och som var någorlunda på vägen till och från arbetet för att det över huvud taget skulle bli av.

Löpbandet tar förvisso mycket plats hemma men sedan dess har jag sprungit 634KM och merparten av dem det senaste året. Det är kalorier jag inte skulle ha bränt annars.

På min förra arbetsplats hade jag tillgång till ett gym i samma hus, som man dessutom bokade helt själv och fick vara där i 2-timmarspass, helt ensam i ett fullutrustat gym, det var perfekt! Löpningen skötte jag fortfarande hemma men tillgången till framför allt hantlar och skivstång och olika bänkar var perfekt.

Det har jag saknat väldigt mycket. Jag har därför kompletterat utrustningen hemma med skivstång, hantelstänger och 40KG viktplattor som ska utökas med tiden. Visst det tar lite plats hem nu har jag allt jag behöver förutom en situps-bänk som jag definitivt inte har utrymme för :) Men nu kommer jag komma långt och ett golv är gott nog för både situps och armhävningar.

Det svåra blir nu att hålla kontinuiteten och försöka dra när på ätandet av allt onyttigt.

[tags]Träna, Träning, Kalorier, Löpband, Gym, skivstång, Hantlar, Situps, Armhävningar[/tags]

Tittar till båten del III

Idag åkte jag och Frans för att hämta lite styrketräningsutrustning hos en kollega och ”på vägen” åkte vi för att se om något hänt ute vid båten. I mitten av juni skulle varvet fullfölja sitt åttagande för att jag skulle kunna flytta mig därifrån men allt såg ut som vanligt och inget drev fanns monterat och det börjar bli dyrt att åka fram och tillbaka.

Nu närmar sig semestern på Rånö med stormsteg och vi har väl nästan bestämt att försöka ta med båten dit ut i år, dels för att köra packning och lite folk och framför allt för att kunna göra små dagsutflykter om vädret tillåter. Framför allt finns en massa dötid som jag inte klarar av att spendera i en solstol på stranden. Bättre då att ta med sig utrustning så man kan tvätta och vaxa båten invändigt, slipa och olja trädetaljer och bara njuta av lukten av båt, så länge det nu är möjligt.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Båtmotor, Båtmotorer, V8, Marina, Varv[/tags]

Ny säsong av Mot Alla Odds

Nu har SVT bekräftat att man ska köra ännu en säsong av Mot Alla Odds. Idag skriver en artikel om att det är en ny säsong på gång och att en ny expeditionsledare är utsedd. Det blir Oskar KihlborgW, äventyrare, fotograf och bergsbestigare som ska leda expeditionen i ett ännu hemligt men exotiskt land.

Ryktet började spridas på internet för några dagar sedan och som ett brev på posten har debatten som uppstod efter förra säsongen blossat upp igen.

Tidskriften Normat uppmanar alla att bojkotta programmet på sin Facebook-sida och samma gäller några av de som deltog aktivt kritiskt i debatten förra gången.

Argumenten är än så länge lite oklara men säkert samma grund som förra gången, att det är för mycket fokus på funktionshindret och för lite fokus på ”människan” samt att man vill att funktionshindrade ska synas mer i media och i ”vanliga” program istället för ett specialprogram.

Jag blev fundersam då och jag blir fundersam nu eftersom man inte tycks bli nöjd med att det äntligen rör sig i rätt riktning, att man fått ett äventyrsprogram där det är fullt av funktionshindrade som dessutom verkade vara grymt populärt bland svenska folket med sina 1,2 miljoner tittare förra säsongen.

Det här med att fokusera på människan och inte funktionshindret är förvisso en fin men rätt utopisk tanke och den applicerar funktionshindrade inte ens mellan funktionshindergrupper eller inom den egna gruppen funktionshindrade. Man behöver inte åka på speciellt många tillställningar för att se mobbing eller nedvärdering från de som klarar sig bra mot de som kanske är lite sämre på att hitta eller liknande.

Alla människor går nog på första intrycket och det oavsett funktionshinder eller ej. Är du gammal, ung, tjock, smal, eller har speciella ögon eller en benprotes, är sådant man lägger märke till innan man ens inlett en kommunikation. Visst kan det vara lite störande och visst kan jag ibland önska att jag var som alla andra men frågan är då vad det skulle innebära på bussen eller tunnelbana. Folk interagerar inte mer med varandra för att man inte är funktionshindrad vilket många tycks tro.

Jag kan ibland störa mig på att om någon inleder en kommunikation med mig dröjer det inte länge förrän frågor om min synskada dyker upp, att det alltid måste vara ett hinder som ska passeras för att kunna gå vidare i en relation. Men jag brukar försöka tänka att det kanske inte är så konstigt. Jag tror inte det går många minuter av en dag från dess vi vaknar tills vi somnar, utan att vi på något vis påverkas av vårt funktionshinder. Ser man inte, kan det börja direkt med valet av färg på kläder, eller varför inte hitta rätt sorts klockradio som jag kan sköta själv. Sedan fortsätter det med frukosten, är det mjölk eller fil, vägen till jobbet, ropas busshållplatserna ut eller stannar bussen ens på samma ställe varje gång, och för att inte tala om att handla och allt vad det innebär med att hitta, få hjälp, hur blir det med ledarhunden. När jag kommer hem måste det till specialmaskiner för att jag ska kunna läsa min post.

Det är en stor del av våra liv, en vardag fylld med hundratals praktiska små och större hinder. Hade jag inte varit funktionshindrad hade jag säkert bott någon annanstans, haft ett helt annat jobb och säkert inte ens träffat många blinda människor.

Är man rörelsehindrad, döv eller liknande är vardagen proppfull med motsvarande hinder. Och jag brukar fråga mig om det då är så konstigt att det även är en central fråga för människor vi möter ute i vardagen, fast kanske på ett annat sätt?

Visst kan det vara jobbigt att ständigt vara en levande reklampelare som exempelvis det innebär att vara ledarhundsförare. Man ska ständigt vara beredd och redo på folks frågor om hunden och synen och man känner att man inte kan vara trött och grinig en dag och bara sluta sig in i sig själv och bara vara ifred. En polisman eller tågvärd får betalt för att vara serviceminded och trevlig, jag är bara funktionshindrad.

Som stöd i sådana stunder brukar jag tänka att de allra flesta människor jag möter ändå är nyfikna på ett positivt sätt och de undrar verkligen en massa saker. Om jag tar mig lite tid och kraft och svarar så kanske jag förändrat en människas liv om så i smått och nästa möte med en funktionshindrad kanske bli avgörande olikt på ett bra sätt.

Samtidigt, hur ofta kommer någon fram till mig och frågar om min syn eller ledarhund? Händer det en eller ett par gånger i veckan så kanske man inte behöver känna sig så överansträngd och begreppet ”levande reklampelare” smått överdrivet.

När SVT sände Mot Alla Odds var ett annat argument att man ville se fler funktionshindrade i media över lag, som programledare, hallåor eller nyhetsuppläsare. Idag lär det finnas en rörelsehindrad på SVT:s barnprogram och någon hörselskadad på ABC. Men visst det kryllar inte av oss. Nu är det ju inte heller så att det kryllar av mediakompetent folk bland funktionshindrade, lika lite som att alla tunnelbaneförare från andra länder egentligen är hjärtkirurger. Men när nej-sidan tycker att Mot Alla Odds är fel sätt att lösa problemet på saknas ändå förslag på hur det istället ska göras.

Om nu världen är full av människor med fördomar och okunskap — vilket den är — tycker jag personligen att Mot alla Odds var ett utmärkt sätt att börja på och tittarsiffrorna visade detsamma. Kanske leder det till ökad kunskap och förståelse, kanske leder det till fler jobb för funktionshindrade över lag och inom media i synnerhet. Som det gamla ordspråket säger, ”målet är allt, vägen är inget” och om detta visade sig vara fel eller inte helt rätt sätt kanske det öppnar för nya lösningar och försök framöver.

Jag undrar hur människor ser på oss funktionshindrade som ständigt skriker nej så fort något görs och alltid tycks det vara fel saker som görs? Det demonstreras, marscheras och protesteras för att allt är så dåligt och otillgängligt och när något så stort som Mot Alla Odds görs, höjs samma röster mot det.

Det är faktiskt så att ibland känns det som om man skäms över att vara en del av det, som grupp. Om det blir en säsong 2 av Mot Alla Odds tycker jag ni alla ska bänka er framför TV:n igen oavsett vad ni tycker och först efteråt tycka en massa och gärna konkret och inte prata i svepande termer.

En slutlig fundering som även drabbade mig förra gången jag skrev i ämnet, är att det tycks mig vara övervägande synskadade som klagar. Man hörde väldigt lite från övriga funktionshindergrupper förra gången, inget om att brännskadade, rörelsehindrade eller amputerade kände sig förnedrade och uthängda på ett negativt sätt eller att programmet bara handlade om handikapp och krämpor. Synskadade som enligt min uppfattning är en av de funktionshindergrupper i landet som har det bäst och lättast på många sätt vad gäller att få hjälp och hjälpmedel borde enligt den teorin klaga minst. Eller är vi lite bortskämda månne?

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]