Unix-tid borde regera =)

Jag tror, att när jag var liten började tidräkningen då Systembolaget öppnade. Åtminstone har jag alltid, så länge jag kan minnas fått höra att jag föddes 15 minuter innan ”bolaget” öppnades. Antagligen var det tur så det hanns med spritinköp innan köerna blev för långa. Vad vet jag? Det är väl kanske något man kan skratta lite åt men någonstans känns det inte så kul att det alltid är det man har hört. inget annat.

Men vi har väl alla vår egen tidräkning. I Unix-världen började tiden ticka 1970-01-01 kl00:00 och sedan dess tickar sekundrarna obönhörligt vidare. Och idag, om 30 sekunder från detta inläggs postande är klockan, eller tidskoden 1234567890 sekunder räknat från 1970-01-01 kl00:00 =)

En gång för länge sedan hade vi en nedräknare på Nomell.Se, har glömt om det var till bröllopet eller någon av förlossningarna eller bara till en fest, som räknade ner antalet sekunder till det var dags =)

Och med samma logik tycker jag det känns bättre att säga att jag är född klockan 100856700, alltså kvart i nio, den 13:e mars 1973. Naturligtvis finns ingen exakt tidsangivelse i historierna om min förlossningstidpunkt, bara en kvart innan systemet öppnar. Och jag utgår bara från att det var klockan 9. Det var i vart fall en tisdag.

Maria föddes: kl167367600
Denise föddes: kl847475940
Jesper föddes: kl899276460
Emilia föddes: kl977081520
Vi gifte oss: kl1024142400
Miranda föddes: kl1120181580
Vi köpte hus: kl1129273200

Och på måndag morgon kommer jag att vara på jobbet kl1234771200 för att påbörja mitt fjärde år på mitt nuvarande jobb =)

[tags]Tid, Tiden, Tidsräkning, Timmar, Minuter, Sekunder, Datorer, Linux, Unix[/tags]

Tre år på jobbet

Idag är det exakt tre år sedan jag lämnade min föredetta arbetsplats och hamnade där jag är nu. Och jag har en viss förkärlek för att summera och snöra ihop säcken men nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Mest för att det är komplicerat och jag vet inte vad jag tycker om den gångna tiden. Jag gillar att sätta upp saker på plus och minus-sidan men det är inte så lätt här.

Första halvåret körde jag i alla fall mitt kontor hemma. Det föreföll som en bra lösning till en början. Snacka om nära till jobbet. Men när dom första kundbesöken började äga rum visade det sig mindre bra på flera sätt. Visst, man kunde städa och röja och ha ett snyggt arbetsrum, men man gick ändå genom en familjs hall på väg in och barnskor och skolväskor är liksom oundvikligt. Och så var det en bit för folk att åka för att komma till mig. Jag som tyckte att våra konkurrenter låg avigt till =)

I september eller oktober hyrde jag in mig hos en föreningpå södermalm i stockholm, en perfekt adress. Ett litet men ganska dyrt rum på 10–12 kvadrat som jag snabbt växte ur. Vid årsskiftet 2006/2007 fick jag en egen stor lokal och i mars en kollega. det var trevligt på många vis, både praktiskt arbetsmässigt och inte minst socialt.

Och nu har det gått tre år och mycket är bra och en del blev inte som jag tänkt mig. Det som är bra är den egna kaffehörnan, internetlänken, det fria arbetssättet och i princip chef över ett kontor. Det som är mindre bra är mera jordnära. När jag började sänkte jag mig i lön ganska rejält i utbyte mot ökad trivsel och att få jobba med det jag verkligen kan och är bra på, handikapphjälpmedel. Målet var ändå att jobba upp ekonomin och därmed lönen tillbaka åtminstone till min ursprungsnivå vilket inte har hänt än. Och fortfarande är det mycket slit för att få sälja på en ganska överetablerad marknad och man undrar om man verkligen är så bra på det man gör som man själv trodde och som folk säger? Det är åtminstone inget som syns i kassan och det börjar minst sagt kännas motigt.

I höstas var jag på en halvt menad anställningsintervju för att jag blev lite dragen i från andra av vårt gamla gäng som skulle dit och för att företaget i mångt och mycket liknade mitt gamla kära efterlängtade UUNET. Men de ville inte ha mig och på väg därifrån kändes det helt ärligt ganska bra.

Men i finanskrisens tecken undrar jag vad jag ska bli när jag blir stor? Var jag ska kunna stanna och trivas någon längre tid, känna mig bra, duktig och att jag gör någon nytta? Slippa känna lättnad varje månad när man ändå gått runt eller något med vinst men inget har varit lättförtjänt. Jag har inte känt av min gamla panikångest och min forna utbrändhet jag råkade ut för vårvintern 2003 ( läs mer under etiketten Panikångest ), men jag är såklart rädd för att detta uppförslut inte ska vara så bra för mig i längden. Jag vet med mig att mitt självförtroende är som en jojjo och att jag lätt tvivlar på mig själv, min egen kunskap och förmåga och just nu är det nog inte allra högst upp.

Så vad vill jag då? Ja.. jag vill jobba på med det jag är bra på, leverera och visa vad jag kan och inte som nu, kämpa för att få någon möjighet att visa det ibland. Jag har ingen önskan att bli särskilt rik och den ändlösa glädjen tror jag inte på och gudarna ska veta att jag fått kämpa för det mesta enda sedan dagistiden och ingenting har varit gratis. Det kanske är just det, så mycke kämpa hela tiden. Och nu är jag lite orättvis, men ibland känns det som om allt detta kämpande inte leder någon vart utan bara leder tillbaka ner igen. riktigt så är det såklart inte, men i just detta sammanhang stämmer det ganska bra. Och jag undrar vad jag gör för fel och om det någonsin ska vända eller om jag måste söka mig vidare igen och i så fall vart?

[tags]Arbete, Anställning, Jobb, Hjälpmedel, Synskadade, Framtidsplaner, Tankar[/tags]

Ny rigg, Motorola GP300 VHF

motorola-gp300Har skaffat en ”ny” rigg igen. denna gång en begagnad sak som jag skaffade mest för känslan i handen. Den kostade inte så många kronor, den ärmest kul att ha och det ska bli roligt att jämföra med nyare riggar.

En Motorola GP-300 VHF med 16 kanaler, knappsats och stöd för CCIR – 5-tons selektiv. Detta är egentligen ingen amatörradio, utan är mer vanlig som yrkesmaskin. Används mycket av vaktbolag, budfirmor och liknande. Men jag gillar den för sin gamla design och tyngd och riktiga ”radiokänsla” när man har den i handen. Jag har lagt in de vanligaste 2-metersrepeatrarna och en direktfrekvens samt jakt/PMR-kanalerna och några marina kanaler. Här även skaffat en ny rigg för 70cm-bandet och jag tycker mig märka stor skillnad på mottagningskänsligheten när man använder monobandriggar.

Problemet just nu är att jag bara får in 10 av 16 kanaler. Då blir minnet fullt och det känns lite skumt. Men jag får leta efter någon som kan den här typen av riggar och kan förklara varför det blir som det blir.

[tags]Amatörradio, Motorola, Motorola GP300, UHF, VHF[/tags]

Nu kanske städning kan bli mindre tråkigt del II

I mitten av december kom den skurmaskin vi beställt till jobbet. det stod mellan städbolag eller en egen maskin. Att handmoppa nästan 100kvm kändes inte som något bra alternativ.

Men maskinen fick ingen bra start. Det var den billigaste och enklaste av skurmaskiner och vi fick ganska snart problem med att vattenflödet var ojämnt och otillförlitligt. Antingen kom inget, eller så kom det på tok för mycket vatten. Sedan har vi i efterhand förstått att den snurrande borsten under mer skvätte iväg smutsen än tog upp den.

Men idag kom städfirman med ett annat alternativ som funkade MYCKET bättre. Dels var vattnet elektroniskt styrt så en jämn vattenmängd pumpas ut hela tiden, dessutom har den dubbla ”sugfötter” så att den suger upp smuts och vatten när man både backar och kör frammåt — något sämre vid backning dock men det kan man leva med. En annan enorm fördel är att borsten inte snurrar på samma sätt. Denna ligger som en rulle mot golvet istället som på den tidigare som funkade som en rondell som snurrade. Denna borstar och allt den tar upp skickar den bakåt mot sugfoten som kommer efter.

Sedan har maskinen andra fördelar, mer batteri, löstagbara ren- och smutsvattentankar som gör påfyllning och tömning betydligt lättare.

Lite större, lite tyngre och lite dyrare, men jädrar vilken höjdare!

[tags]Arbete, Städa, Städning, Städartiklar, Städföretag, Städfirma, Städmaskin, Städmaskiner, Dammsuga, Dammsugare, Lokalvård, Damm, Skräp, Smuts[/tags]

Ny rigg, Yaesu VX-177

yaesu-vx-170_177Idag damp den ner en ny rigg med posten, en Yasu VX-177. Det är en ren UHF/70CM-rigg och tanken är att den ska ersätta min VX-7:a.

Det var egentligen inget fel på VX-7:an men när jag skaffade den hade jag kört FT-60 en tid och det var en bra rigg. Enda nackdelen med FT-60 var att laddaren inte fick stå i mer än max 4 timmar. Sedan var man tvungen att koppla ur den för att undvika överladdning. Det fanns förvisso mer smarta laddare men det hade jag missat. Den sortens laddningsteknik passar i alla fall inte in i mitt liv.

Så jag skaffade VX-7 mest för att den skötte det där helt själv. Men jag tyckte mig genast märka en försämring i känslighet i mottagaren. Dels var riggen mindre till formatet vilket jag ju tror spelar roll. Så har jag gått runt och klurat lite och bestämde mig till slut för VX-177. Jag tycker den är trevligare i formatet, större och mer ”radiokänsla” och lite tyngd i den. Fick möjlighet att klämma på en annan amatörs exemplar och det var då jag bestämde mig.

Nu ska den laddas och programmeras och sedan kan jämförelsen börja. Den har en liten kort antenn vilket man väl undrar om det ska fungera men eftersom det bara är 70cm-bandet så kanske det gör det. Vi får se, annars får man använda en längre antenn. Just nu känns det åtminstone väldigt bra!

Specifikation

  • Uteffekt 5/2/0,5 W valbart

  • Kanalsteg 5/10/12,5/15/20/25/50/100 kHz

  • Frekvensområde 420-470 MHz (RX), 430-440 MHz (TX)

  • Trafiksätt FM

  • Drivspänning 7,2 V (batteri), 6-16 VDC (extern)

  • Antennkontakt SMA

  • Storlek 60 x 120 x 32 mm

  • Vikt 390g (med batteri och antenn)
  • [tags]Amatörradio, Yaesu, Yaesu VX-177, Yaesu FT-60, Yaesu Vx-7R, Yaesu Vx7R, VHF, UHF[/tags]

    Varje hobby har sina töntiga uttryck

    Folk brukar gnälla på mig över alla båttermer som man använder till sjöss. Att höger och vänster heter styrbord och babord, att hink heter spann, fören och akter, koj istället för säng. Och ibland blir jag trotsig och för att reta andra kör med ”putt-ifrån-korvar” istället för fender och liknande. Men där tycker jag ändå det finns en viss vikt i att alla ombord åtminstone förstår varandra. Sen måste man inte slänga sig med termer bara för att vilja visa sig kunnig och insatt.

    Amatörradio har också sina uttryck och dom har jag lite svårare att anamma och har min ”våga vägra använda”-klubb. Och här kommer några exempel. Ni som har fler får såklart gärna lägga till.

  • Vrida vänster: syftar på att man vrider volym/avstängningsknappen åt vänster och stänger av riggen = gå och lägga sig

  • Hälsa bakåt: att hälsa till övriga familjen

  • ”Namnet på den här kanten är Jocke”: ja, alltså, jagheter.

  • ”Vi hörs och störs”
  • Sedan finns det en rad sifferkombinationer som förvisso är lättare att begripa. Jag skulle tro att de uppkommit i telegrafisammanhang precis som bokstavsförkortningarna – de så kallade Q-förkortningarna. Men siffer. Men av alla sådana uttryck så är de tre ovan nog i nämnd ordning de allra värsta. Hälsa bakåt, och namn på vilken kant? Så ibland förstår jag alla er som tycker alla marina uttryck kan te sig något onödiga och nördiga =)

    [tags]Amatörradio, Båtar, Fraser, Uttryck, Töntigt, Nördigt, Nerdigt[/tags]

  • Bloggar.se strular

    Gillar inte när tekniken är elak och oberäknerlig. Men ibland händer det att bloggar.se inte indexerar mina etiketter. Jag ser i loggfilen att den hämtar min RSS efter att ha fått en ”knuff” när någon av oss postar ett inlägg. Men vissa inlägg nappar den inte på. Till exempel inlägget Haninge Open från den 31:a januari. Inlägget postades först utan etiketter och redigerades kort efterråt för att lägga till relevanta etiketter. RSS-flödet hämtades på nytt men sökorden dök aldrig up i bloggar.se, i alla fall inte i skrivandets stund. till exempel etiketterna ”Haninge Open” och ”Torvalla” borde finnas där.

    Har sett samma fenomen några gånger och mailat felet till dem men aldrig fått något svar. Det är lite tråkigt.

    Men oftast funkar det bra, man blir bara lite frustrerad.

    [tags]Blog, Blogg, Bloggar, Bloggar.se, Nyligen.se, Knuff.se[/tags]

    Tjejer på jobbet

    Jag tycker min mamma är så cool — på många sätt — men när hon ska ”ut med tjejerna” och äta middag eller på någon aktivitet. Många skulle nog säga ”en skock kärringar mellan 80 och döden”. Allt handlar mest om inställning till livet och sig själv och då låter ”ut med tjejerna” klart bättre =)

    Och ikväll var dom på jobbet med sitt tjejgäng. Vet inte exakt hur ofta dom ses, men en gång per månad, gör något och går ut och äter. Och idag var dom hos mig på jobbet och tittade på kameror och vad som finns om man börjar se dåligt. Och en så trevlig, intresserad och mysig publik var det nog länge sedan jag hade! Och när jag möter sådana, framför allt äldre och pensionärer så är bara en tanke, att sån vill jag också bli när jag blir gammal. För det hoppas jag oundvikligen drabbar även mig =) Då vill jag försöka vara glad, se och jaga möjligheter i livet och vårda det som är värt mest (näst efter familj) som vi sköter oftast sämst — vänner. Några av dem hade lite svårt att gå men dom var med ändå, gjorde saker. Sånt gör mig så glad!

    [tags]Tjejer, Kvinnor, Tanter, Kärringar, Pensionär, Pensionärer, Vänner, Vänskap, Livet, Ålder, Ålderdom[/tags]

    Misslyckad myskväll

    Ibland känner man verkligen på sig hur saker kommer att spåra ur, trots att man gör allt för att det ska bli bra. Just denna dag hade jag och Maria varit ute vid båtarna och barnen var hos mormor och ”Taggis” var hemma själv och tittade på film. Det brukar hon aldrig vilja annars men nu kände hon sig nog i behov av att få vara själv och dessutom trygg en stund ensam hemma.

    På väg hem bestämde vi oss för pizzeriamat igen, äta i vardagsrummet och titta på film. Det blev Guldkompassen som vi försökte se för någon vecka sen men av tidspress misslyckades.

    Jag vet inte hur det började, med smågruff och bråk om platser i soffan och framför TVn, någon satt ivägen, någons pizza på golvet och sedan triggade det igång. Som krydda på moset var det skoldag dagen efter. Men vi bestämde oss för att avsluta kvällen tidigt, duscha och lägga alla.

    Den planen föll verkligen direkt.. Nattning som brukar vara snabb och smidig tog flera timmar, som bara bestod av bråk, skrik, gråt och barn som vägrade göra som man sa. Så fort man öppnade munnen kom genast något tillbaka och till slut kändes allt bara så hopplöst! Nu har alla somnat och vi fick andas ut några minuter framför Beck. Men man känner sig så trött, ledsen och misslyckad när alla är arga och uprivna och somnar mer eller mindre osams, enbart på grund av skitsaker, eller inget alls. Och man känner sig kass som förälder som inte hittar någon väg runt det. Hur man än gör och vad man än säger, klampar man rakt igenom minfältet och helvetet bryter ut.

    Nu ska jag sova och hoppas på en ny dag med lite gladare miner. Men jag vet ju att om kvällen slutat i kaos har det en tendens att ligga kvar och pyra dagen efter. Och förutom bråk och strul kommer alla i säng försent och är trötta redan innan en bara i sig ansträngande skoldag med andra relationsbetingade konflikter.

    Och jag är bara sååå trött…

    [tags]Familj, Familjeliv, Barn, Mys, Myskväll, Bråk, Gräl, Osams, Osämja, Föräldrar, Föräldrarskap[/tags]

    Vårtecken bland båtarna

    Idag var jag och Maria ute på marinan för att träffa en spekulant på vår gamla båt. Dom var jättetreviga och noggranna. Vi får se om det blir affär. Men det känns sådär att sälja båten när det är visst jobb på den, även om priset är anpassat och jobbet ine är svårt. Eftersom jag ruttnat kan man ju förstå att andra också vill ha mindre att göra. Det finns ju ett par kategorier av båtägare, sådana som jag som vill ha lagom med fix och sådana som vill ha allt helt klart och skinande blankt och de som bara köper båt för att renovera och sedan tröttnar och säljer och letar något nytt objekt.

    Men det var skönt där ute och första gången i år. Lite rått och blött såklart men ändå sådär så att det andades hopp och framtid. Och några fanns där ute som hade börjat fixa, eller som vi gick runt och överblickade läget och liksom förbereder sig.

    Nu ska det ju bli lite kallt igen och kanske är det för tidigt men jag överväger starkt att lägga i henne, göra i ordning. Det blir lite pyssel som jag egentligen inte vill lägga ner men fördelen blir ju att man då istället kan höja priset som är lägre bara för att man är lat. Men vi får se, det får nog gå några veckor till så att klockan åtminstone får hinna slå mars. Blir det inte kallt och snö då så blir det inget långvarigt sedan heller.

    [tags]Båtar, Vår, Vårtecken, Sjösättning[/tags]

    Lilla GE Galan 2009

    Jaha. då har man haft en hel tväloingsdag igen :)

    Denna gången var de i Sätra, som vanligt, o Lilla GE Galan. En av de största inomhus tävlingar för ungdomar vad jag förstår. Mycket barn var de där.

    Vi började dagen tiiiidigt,, kl halv åtta stod Åsa, Elin o Natta utanför i bilen o väntade på oss. Tack Åsa för att vi får åka med dej, vi är sååå himla tacksamma för de, :)

    Sedan var vi där vid åtta tiden ugnefär. Lååånga köer till avprickningen och nummerlappsuthämtningen. Men sedan var de lugnt ett tag, fick platser på läktaren o allt.

    Vid kvart över nio kom Egge, Tuva o Karin oxå, jätte kul att dom ville titta förbi o kolla när Jeppe tränar, o så fick jag mycket trevligt sällskap :) Halv tio var de dax för 60 m försök. Jeppe kom tre i sitt heat men tiden räckte inte.. den va dessutom sämre än sist.. Men denna gången så startade han för första gången med startblock, o de va ju ett framsteg om något :)

    Kl 11 var de dax för höjdhopp. Den rol,igaste grenen av de alla . Vi bänkade oss på golvet vid matten o hejjade på . Egge fotade, tack Egge.. :)

    Jeppe klarade höjderna 1m,104m, 108m, 112m, 116, på första försöket.. han bara for över.. :) o redan på 116 så hade han slagit pers. Men sen kom 120, där han rev i första försöket.. men gled över snyggt i andra.. O nuuuuu var de späannande.. nästa höjd 124 o de va i nte många kvar.. Men den höjden va liiite för svår.. han hade ner ribban med ena handen tyvär på sista.. Men jag tror att han kommer o klara de nästa gång :)

    Sen var de dax för Egge o Karin o åka hem.. vi hann tyvär inte fika.. deras parkeringstid gick ut.. synd :)

    15.00 var de dax för 600 m O idag körde Jeppe utan spikskor på de långa loppet.. Man ska ju bara ha spikskor när man kör korta o mycket snabba lopp.. På långa lopp blir man mest trött av att springa med spkskor..

    Jeppe gjorde ett jätte fint lopp.. o kom trea.. men tiden räckte inte där heller tyvär..

    Lite fina bilder som Egge har tagit, tack :)

    [tags]Lilla Ge-galan, Ge-galan, Sätrahallen, Friidrott, Friidrott, Tävling, Löpning, Långdistanslöpning, Kortdistanslöpning, Längdhopp, Höjdhopp, Barn, Fritid, Fritidsintresse, Fritidsintressen[/tags]

    Synd att det slutade såhär när det började så bra Spotify!

    Jag blev inviterad och motvilligt frälst i Spotify i oktober förra året. Jag trodde nog inte att det skulle fungera så bra som det sedan visade sig göra. Och att det gick att söka på en ganska bred musiksmak både nytt och gammalt. Visst fanns en hel del som saknades men Spotifys mål var nog att få in all världens tillgängliga musik.

    Men så blev det ju inte. Jag satt och funderade på om det var dags att bli betalande kund eftersom jag tycker man ska betala för något man gillar när dessutom priset är mer än överkomligt. Jag satt dessutom och drömde om ”Spotify movie edition”. Tänk att kunna söka på filmer och se dem streamat. Vi har ju sett att musikindustrin både är bakåtsträvande och styvnackade gränsande till dumma som försöker stoppa en utveckling man inte har någon möjlighet att förhindra.

    Först trodde jag att något var fel när musik började försvinna ur mina spellistor. Men jag satte det aldrig i samband med att man införde GRM – Geographical Rights Management, eftersom det mestadels var svensk musik som försvann, visor och svensk punk och ganska — som jag trodde — ointressant musik för skivindustrin. Man kan läsa i deras blogg att man gjort förändringar i musikkatalogen och detta hänvisade Spotify support till när jag frågade varför min svenska punk försvunnit.

    Idag är en stor del v mina spellistor tomma av det jag byggt upp och det som gjorde jag älskade Spotify. Man kan säga att tanken på att bli betalande användare upphörde och Spotify har tydligen tappat stora mängder betalande kunder.. Märkligt!

    Jag kan tro att man borde ha känt till det här när Spotify startade upp. Istället har man kört hårt med reklam i de fria versionerna om att man ska bli betalande kund vilket ju lätt ger intrycket att inga orosmoln finns.

    Att sedan skivindustrin skjuter sig i foten som inte stöttar bra koncept för att ge möjlighet till att lyssna på musik över internet utan att skivindustrin skulle behöva förlora så mycket på det. De som kör gratis skulle få stå ut med reklam som ger intäkter och de betalande, ja dom betalar ju för sig! Man skulle också kunna tänka sig att införa olika nivåer för betalning och ha en liten bantad version för ett mindre belopp och en fullskalig för lite dyrare peng. Det skulle säkert finnas många varianter på hur man skulle lösa det. Men nu går det istället åt andra hållet.

    Trist och beklagligt och det är inte utan att man tycker skivindustrin gott kan ha det om nedladdningen fortsätter med oförminskad styrka. Man visar ju tydligt sin goda ovilja…

    [tags]Spotify, Musik, Nedladdning, Nerladdning, Skivbolag, IFPI, IPRED[/tags]

    Medlem i SLHF igen

    Det blev en liten after work igår när en kund kom och bjöd på ”flytande semla” som det kalades. Inte fan var det nån grädde på, lite lagom med skum =)

    Och man säger ju att där alkoholen strömmar in, strömmar vättet ut i samma takt. Så där mitt i en diskussion om ledarhunds-Sverige så lovade jag att åter bli medlem i Sveriges Ledarhundsförare – SLHF. Jag har haft hund i 16 nu i juni och några år där i början var jag medlem, till och med satt i styrelsen. Jag sprutade av idéer och kreativa förslag och vi var några som anordnade aktiviteter så som stadspromenader och utflykter och deltog ständigt i hunduppvisningar på både Vattenfestivalen och räddningshunds-SM uppe i Rosersberg. Jag såg redan då problemen som höll på att växa sig allt större. Då var det kanske 1 av 3 restauranger där man inte blev insläppt men det gick oftast att snacka sig in. Och såklart skötte sig alltid hunden så efter ett eller två besök var det grönt ljus igen. Man gjorde reklam för ledarhunden i TV’s Anslagstavlan och alla på stan visste vad en ledarhund var och att man inte fick klappa eller störa dem på annat sätt.

    Men några i den dåvarande styrelsen skrattade åt mina idéer och satt problemen satt i mitt huvud eftersom jag var så inbillningssjuk. Så jag lämnade styrelsen och föreningen med löfte att aldrig återvända. Att man kunde sitta där och leka dadda hink och spade i klubben för inbördes beundran medans ledarhunden sakta tynade bort som hjälpmedel.

    Och se var vi hamnat idag? Hur producenter och vår egen handikapporganisation vill minska kraven och funktionen på vårt utmärkta levande fyrfota hjälpmedel och hur tillgängligheten för oss med hundar ganska avsevärt har försämrats.

    Och kanske tycker man att man åstadkommer en hel del men jag vet inte. Visst har man lyckats påverka SJ och något mer stort kanske men jag tycker kanske att man börjat i fel ände. Kanske börjar man med småsaker när det finns så mycket större saker att göra. Och idéer och förslag finns det ju och öppningar har man haft. Ta till exempel mötet med Riksdagens handikappråd 2007. Där fick man ihop en bra skara som man kunnat fortsätta bearbeta och påverka och följa upp de positiva antydningar som fanns.

    Men nu har jag alltså vid något svagt tillfälle lovat att jag åter ska bli medlem. Jag vet inte vad det ska tjäna till egentligen eller vad jag ska göra. Jag har väl känt att jag inte velat bidra med min ynka medlemsavgift till något jag inte stödjer. Kanske om man bytte ut stora delar av ledning och lyckades med det nästan omöjliga konststycket att placera enbart sugna, hungriga och energiska människor i styrelsen. Men alltid tycks det finnas någon som vill sträva åt andra hållet eller är knähund åt de som motarbetar våra hundars existens. Men föreningslivet tycks vara mer intriger och internt tjafs än konstruktivt arbete. Och det är klart, har man fullt upp med att reda ut meningsskiljaktigheter och missförstånd kostar det all energi som kanske borde slösats på något bättre?

    Men nu är det gjort och kanske åker jag på årsmöte och ser en ny ordförande väljas, det kanske är en bra början :)?

    [tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Tillgänglighet, Synskadade[/tags]

    Skönt med helg, eller?

    Nu är klockan slagen fredag och om några timmar tänker jag lämna min arbetsplats. Normalt förknippar man juhelgen med vila, sovmorgon, té och scones i soffan framför morgon-TV och lite sådant. Och när våra helger var ungefär så fnös man åt alla vars liv var uppbokade med träning, tävling, köra barn hit och dit, måla fassaden, snickra staket, kakla badrum, lägga innertak och diska..

    Och nu har vi det ungefär så själva. Inte många helger har varit fria efter nyår. Visst är det kul att två av kidsen hittat något dom tycker är kul, men när lördagar startar kl7 med samma gnäll och bråk som vilken vardag som helst, då känns det inte bra längre.

    Nu i helgen åker Maria med Jesper på tävling i tidig gryning medans jag går med Emilia på träning, hem och städa huset för att få trevligt middagsbesök och på söndag ut till marinan för en båtvisning — tack och lov mitt på dagen.

    Och nu när man sitter här halvkrasslig och ganska trött och led är det inte överdrivet kul att se fram emot.

    [tags]Familj, Helg, Vardag, Barn, Fritidsaktiviteter, Fritid, Ledig, Ledighet[/tags]

    Fel på Comhem och TV3 del III

    På måndag var det planerat teknikerbesök från Comhem för att titta på vårt konstiga ljud som bara hörs i ena högtalaren på TV3. Trots att grannar haft samma problem så ansåg man tydligen att felet var hos mig.

    Men imorse innan jag åkte till jobbet fick jag för mig att dubbelkolla och se, problemet var borta! Ljudet lät helt normalt även på TV3, lika starkt ur båda högtalarna. Jag hade tänkt ringa Comhems kundtjänst under dagen och avboka teknikerbesöket men dom hann ringa före. Tekniker hade tydligen varit ute igen och hittat felet. Har man gammal analog kabel-TV som vi har, sänder inte TV3 ut stereoljud. Men när Comhem sänder ut det till hushållen har man haft stereoljud påslaget vilket fick till följd att det bara hördes ljud ur ena högtalaren — såklart. Så Comhem hade slagit av stereo och nu funkar det. Åtminstone så till vida att det inte låter ur en högtalare och skorrar i en annan.

    Så teknikern är avbokad och denna långbänk avslutad, va skönt!

    [tags]Com Hem, Comhem, TV, Kabel-TV, KabelTV, Kundtjänst, Kundservice, Felanmälan, Support[/tags]

    När tekniken spårar ur…

    Det tog ändå en viss tid och kostade en hel del möda när man väl bestämde sig för vilket kanalupplägg jag ville ha i mina amatörradioriggar.

    Att mata in närmare 500 kanaler, ofta med skilda in- och utfrekvenser, inställningar för subtoner, banker och effekt, namn och beskrivning tog sin lilla tid. Sedan uppstod nästa lilla problem, att få över samma kanalupplägg till alla tre riggarna jag hade. Trots att det var samma mjukvara och samma märke på riggarna, gick det inte att importera dess kanalfiler utan problem. Just då hatade jag Yaesu väldigt mycket, och framför allt RT Systems, Inc som tillverkar mjukvaran för att programmera radioapparaterna.

    Men efter mycket om och men låg kanalerna där, på samma sätt i alla riggarna. Men i fredags när jag skulle uppdatera kanalerna i min VX-7 med nya PMR-kanaler hände det.. Det fanns en nyare uppdatering till mjukvaran som jag hämtade ner, eftersom jag även haft problem att överföra data till radioapparaterna. Trots att samma rigg suttit ikopplad kunde den säga att det var fel radio den skulle skriva till trots att jag nyss läst från radion. Så uppdateringen kändes nödvändig.

    Och när jag tankat upp den nya kanallayouten till radion märkte jag att hälften av alla kanaler försvunnit, närmare bestämt var annan kanal. Det verkade som om den inte längre godkände 12,5Khz-steg mellan kanalerna utan brutalt tog bort mellankanalerna. Det var förvisso en del skit som jag inte använder men även och annan repeater. Och detta märkte jag efter att jag sparat filen.

    Provade då att importera från en annan radio med den gamla layouten i kanalerna, allt såg bra ut tills jag tryckte på ”Spara”. I samma ögonblick som filen sparades, togs de udda kanalerna bort.

    Nu har jag provat lägga in en udda kanal på nytt och då verkar den stanna kvar. Men jag ser inte fram emot att lägga in alla igen, närmare 100 stycken =(

    Och idag när jag skulle flasha om min FT-8800 för att kanalerna på ena VFOn spårat ur, tycker jag mig se att även namnfälten hamnat lite här och där! Man blir bara så matt!

    [tags]Amatörradio, Yaesu, Yaesu Vx7r, Yaesu Ft-8800[/tags]

    Saker som gör mig lycklig

    Vår vardag är alldeles för tom på solskenshistorier. Nyheter, granskningar, dokumentärer och repotage är bara fyllda av barn som lider, krig i andra länder med obeskrivligt lidande och nu gäss som plockas levande på dun. Allt detta är viktigt och rätt och förbannat sorgligt. Och jag lyssnar, tar in och tänker efter och försöker stoppa det någonstans där man kan ha nytta av det if ramtiden.

    Men visst är det som vi alla blivit lite avtrubbade och likgiltiga. delvis beror det nog på allt elände vi matas med, och dels beror det på att människor som vi, ganska högt upp på trivselskalan inte kan ens föreställa sig hur det är när stridsflyg dånar in över staden, låser sina vapen på målen — i bästa fall — och sedan skjuter. Hur det känns att få splitterbomber och kemiska stridsmedel.. Ja vi kan helt enkelt inte fatta. Sådant måste upplevas, det som ingen borde behöva uppleva.

    Men när det dyker upp solskenshistorier som en Safranfrö i sockerkakan, lika gott som ovanligt, då lyssnar jag! Som idag ramlade det ner en podd från dokumentär i P1 som heter ”Våga vara lycklig”. Jag har inte lyssnat på hela än för jag är rädd att det ska sluta som det brukar, som vi är vana vid. Men den handlar än så länge om ett gäng före detta kriminella i Umeå som tagit sig upp, startat nya liv och verkar klara sig. Är det ett lyckligt slut får jag skärpa mig hårt för att inte få tårar i ögonen. En av de medverkande hade fått en begagnad, alldeles egen bil på årsdagen av sin drogfrihet. Framgick väl inte hur många år men ett par, av en tjej som hade en bil över och tyckte han skulle ha det för att — han var bra!

    Eller varför inte svenska hjältar på TV med Mark som gick nyss där dom lyfter fram barn som räddat någon från att drunkna, unga killar som stoppar våldtäkt och misshandel och liknande.

    Och som killen i dokumentären sa när han fick bilen, så van vid att bara få höra alt dåligt man gjort och ska ta ansvar för. Jag kan tänka mig hur det är när man väl gör något bra, då händer — oftast ingenting. Kronofogden hade hört av sig till honom och meddelat att bilen inte var utmätningsbar, så den kunde han behålla. Dom har nog inga känslomässiga bevekelsegrunder på det viset, men att ändå få behålla något man bygger upp eller åstadkommer senare i livet, måste vara lycka!

    Och så är det nog för dom flesta av oss. När jag själv misslyckas på jobbet, får jag höra både från kollegor och chefer att hmm, det där var ju inte så bra, får vi ta nya tag och göra om och bättre nästa gång, som lite grädde på misslyckandet som bränner så välbekant. Men när man gör något bra och både kund och chefer är nöjd, då är allt normalt och som det ska och inte mycket att orda över. Men någon lycka är det inte.

    Och tittar jag på mitt eget liv, som ändå varit så fullt sorg, svek, uppförsbacke, missbrukande föräldrar, misshandel, ensamhet och brist på kärlek så borde dom jämförelsevis lätträknade stunder av lycka väga lätt i jämförelse? Ändå är det dom som driver än vidare, dom som räknas och allt annat ”glömmer” man.

    Lycka är för mig är stora saker, som när jag fick ett ”friskt” och drogfritt hem där jag kunde koncentrera mig på skola, vänner och pubertet och annat vardagligt besvär =) Sedan dalade det igen, när tonåren och sorgen hann ikapp och vår relation sattes på prov så höll den inte för och jag fick börja om igen. Lycka var då åter igen att få ett eget krypin i tillvaron.

    Sedan gick en tid med ensamhet, jakt på vänner och bekräftelse och jobb innan dom där stora lyckorna avlöste varandra. Jag blev vi och inte minst varje gång som vi blev flera. Och nu, att se dom växa upp, betrakta livet med sina ögon och den obeskrivliga lycka att se dom slippa det jag inte kom undan.

    Ändå kan jag av ren instinkt och som ett sugande behov söka mig till soffan och sätta på filmer som Pip-Larssons, Saltkråkan, Rädda Willy och Pippi, ja kort sagt allt som har ett garanterat lyckligt slut bara för att som ett litet spädbarn tanka på av lycka i det där stora jävla hålet. Det kan nog aldrig fyllas till brädden och förbli fullt eftersom det känns som något grundläggande saknas som lyckliga slut åtminstone hjälpligt ersätter. Ens barndom får man aldrig igen, inte heller en riktig familj som vill och kan hjälpa till med barnpassning när man behöver andas och sådana vardagliga saker.

    Och nu har jag flummat iväg alldeles =) Men lyssna på dokumentären och sug i er av något som är ganska positivt!

    [tags]Sveriges Radio, P1, SR, Dokumentär, Lycka, Misslyckas, Misslyckad, Kriminell, Kriminella, Svenska Hjältar, TV3, Barndom, Uppväxt, Solskenshistoria[/tags]

    Windy lull-lull

    2003 när vi köpte Galadriel beställde jag en stor kaffemugg från USA med en fint foto på båten på avstånd. Det var lite coolt och kaffet smakade därefter väldigt mycket godare =)! Framför allt rymde muggen typ en kanna kaffe — nästan. Säkert 3dl åtminstone, en rejäl balja med andra ord!

    Men suget efter något liknande infann sig aldrig med vår gamla båt Minda. Har funderat på det men kanske var det för att den var för mainstream? Kallas ju för ”havets Folkvagn” och kanske är den så ekonomisk och enormt praktisk att den gränsar till tråkig? Jag vet inte. Men Galadriels kaffekopp har jag inte druckit ur sedan båten gick vidare. Kanske borde muggen gått med båten, men dels stod det Nomell.Se på den och dels skulle jag nog inte vilja dricka ur någon annans gamla slitna kaffekopp =). Så den står där i skåpet på jobbet och ska sparas.

    Men vår nuvarande Windy 22DC är lite hårdare, oekonomisk och går fort, så det kanske är läge att hitta något igen. Så jag började leta och frågade Windy själva om tillbehör i stort och smått. Dels ville jag kolla pris på nya blåa dynor med Windys namn och logga på och passade även på att fråga om små tillbehör som kaffemugg och liknande.

    Och visst har dom, en liten service som ni kan se på bilden nedan. Säkert jättefin men dels är nog kaffekoppen lite för liten för mina dagliga behov då jag tror man kan få musarm av att ständigt fylla på nytt kaffe. Men framför allt funderar jag över varför man har porslin i marint sammanhang? Passar i vart fall inte sportbåtar av den typ jag har. Då behöver man hårdplast som tål lite hårda tag.

    Och visst hade dom nyckelring. Va bra tänkte jag! Om jag vore båttillverkare och göra en nyckelring med namn och logga på till mina båtar, skulle ju det första kriteriet vara flytande och snygg. Jag kan inte uttala mig om den här nyckelringen Windy kan erbjuda är snygg, men den är definitivt inte flytande. Gjord i stål och fungerar utmärkt som sänke =) Även den passar således bäst på lyxbåtar där man angör med elektriskt ankarspel och landgång så man inte riskerar att tappa nyckeln i sjön, och där porslinservicen står tryggt och stadigt i skåp =)

    Men hur det nu är, en sådan nyckelring måste jag ha! Man får väl i värsta fall ha den på vanlia nycklarna och sätta något mer marint på båtnycklarna!

    [tags]Windy, Windy 22, Båtar, Båttillbehör, Tillbehör, Nyckelring, Nyckelringar, Kaffekopp, Kaffekoppar, Kaffe, Lull-lull, Accessoarer[/tags]

    Vintervakum

    Jag tror det är Gyllene Tider, eller möjligen Per Gessle solo som sjunger ”trött som februari” och sedan något om ”fallen som september” eller om det var november.

    Och det ligger en del i det. Trots att vi nu går åt rätt håll och att det snart är vår känns det bara sååå tungt! Svårt att vakna, svårt att motivera sig att gå till jobbet, jobbigt att lyfta fötterna och gå hem, och för att inte tala om att det är jobbigt att somna!

    Och ändå känns allt mycket lättare nu. Jag skrev för ett tag sedan att jag tyckte man hörde fågelkvitter och att solen helt plötsligt började värma lite de dagar den visar sig så fort klockan slår nytt år och januari. Och det är ändå mycket lättare nu än det där med ”fallen som september” eller om det var november. Då är sommaren slut och det är som att falla och skrapa ansiktet i gruset. Båten ska upp, sommaren är slut, skolan har börjat och med den vardagen, tjatet om vilket mat som barnen tycker eller inte tycker om, kylan som bara kommer tillta, det våta klibbiga och sen julen.

    Nu finns ändå mycket att se fram emot! Värmen som kommer, alla lediga dagar utspridda över våren, båten som snart kan vårrustas och göras i ordning och sjösättas. Och vi som har sådana roliga planer inför sommaren både med Rånö och ett besök på Gotska Sandön och allra helst också Landsort. Och jag längtar efter ett soldränkt Stockholm, gågatan genom gamla Stan med doft av kaffe och smaken av mjukglass!

    Så visst finns det att se fram emot och det är väl det man får tänka på och längta till när det är såhär..

    [tags]Vinter, Vintertrött, Trötthet, Mörker, Februari, Båtar, Vår, Sommar, Semester, Rånö, Gotska Sandön, Landsort[/tags]

    Seg söndag

    Då var helgen snart slut. Och trots att det är måndag och arbetsvecka som stundar, känner man mest för att gå och lägga sig, somna och vända blad så att man kan börja på något nytt.

    Igår var det tävlingar för Emilia och Jesper, Denise var med kompis på bio så jag och Miranda låg själva i soffan och tittade på film hela dagen. Sånt där man normalt sätt uppskattar ibland. Men igår kände jag mig vansinnigt rastlös och uttråkad. Kända inte för att sitta en hel dag på en svättstinkande idrottsläktare och inte heller för att ligga och halvslumra framför Monsters Inc och liknande. Men jag ville inte heller gå ut, vad ska man göra där, kallt och snuskigt. Surfade runt på nätet, MSN var nästan tom och ingen pratglad, rattade runt på radioapparaterna lite men allt var antingen dött eller kändes tråkigt.

    Nä jag ville gå på Djurgården eller längs Skeppsbron i ett soldränkt och varmt Stockholm som luktar hav och svagt av avgaser från båtar, äta mjukglass med nötkross eller sitta på någon uteservering och ta en kall pilsner. Jag vill kort sagt ha sommar och vara ledig. Jag är så innerligt trött på vinter och kyla och att sitta inne. Stå i en pulkabacke och frysa häcken av sig som egentligen är skittråkigt vore ändå bättre än det här. Men det är ju inte ens snö ute tillräckligt för att åka pulka!

    Mia och barnen bakade en kladdkaka idag, eller två rättare sagt som vi packade ner och gick över till UP och MP och fikade. Det avbrottet fick åtminstone barnen att sluta sura vilket dom gjort i omgångar hela helgen. Och vi pratade om semestern på Rånö som är bokad och betald. Och det var så skönt att sitta där och prata om detaljer i packningen, vad man ska ha med sig och i vilka väskor och hur vi ska transportera oss dit ut. Egentligen helt onödigt så här tidigt på året men väldigt bra för själen som mer känns som ett fruset torskblock bortglömt längst in i frysen..

    Och vi bestämde att vi bara vill ha väder.. Skitsamma vilken sorts väder. Allt är bra mycket bättre än det här. Och för min del kan det gärna regna när man åker båt eller går promenader på öarna.

    Planen i år är att försöka packa ännu mer slimmat än förra året. Allra helst i ryggsäckar och så lite annat som möjligt.

    Så ikväll ska jag gå och lägga mig med huvudet fullt av sommarplaner. Semesterönskemålen är redan insända till vår semesterkoordinator — bara en sån sak :)! Drömma om barfota fötter mot mjuk sandstrand och långa dyningar mot land, och lukten av hav och tong!

    [tags]Vinter, Kyla, Sommar, Semester, Rånö, Rånö Källan, Längtan[/tags]