Träffat Gustav!

Idag har jag träffat min förra hund Gustav som numera är brorsans hund. Han var samma spralliga hund som tidigare, morrade, flåsade och ville busa med Fassi som nog tyckte han var lite ”på”, men bara lite ;)

Brorsan var här och hämtade en grej och då fick Gustav komma med. Det var nog något år eller så edan jag träffade honom senast och den gången var det så tydligt att han kände igen mig. Det gjorde han nog nu med men det var betydligt mera husse som gällde och det känns OK. Hade varit mycket värre om han kastat sig över mig och inte ville gå som förra gången.

Både jag och bror tycker det skulle vara kul att sätta på honom selen igen för att se om och vad han minns. Det måste provas frammåt sommaren när det närmar sig två år sedan han klev ur tjänst. Jag tror att han nog minns grunderna eftersom hundar inte glömmer så lätt.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, labradorer, Hund, Hundar, Bror, Bröder, Syskon[/tags]

Kommande boken ”Mia – Sanningen om Gömda” del V

Boken har förvisso redan kommit, men inläggserien får fortsätta heta på samma sätt. Jag har tyvärr ännu inte kunnat läsa boken eftersom den ännu inte finns utgiven i något tillgängligt digitalt media för min del. Men jag har följt debatten och väntar spänt på att boken ska komma och gå att läsa även som ljudbok.

Idag fick vi se Liza Marklund i en första TV-intervju och det var ju ett framsteg att hon visade sig. Där skyddade hon sig med källskydd och att boken Gömda var en dokumentärroman och alltså att en hel del var förändrat för att skydda personer och hon hävdar fortfarande att det finns stöd i dokumentation från 100-tals myndighetspersoner och domar. Något som naturligtvis inte går att säga emot eftersom hon hänvisar till sitt källskydd och inte kan visa vilken dokumentation. Ett omöjligt läge.

En annan intressant vinkling av dagens intervju var gästerna i studion efterråt som ifrågasatte mediadrevet som förföljt Liza Marklund, och då hajade jag till lite. Det är ytterst sällan som någon reflekterar över hur medias hantering påverkar den drabbade. Men att det i det här fallet råkar vara Liza Marklund som pressas hårt verkar väcka den frågan. det är i och för sig inget fel i det, jag hr aldrig varit utsatt och skulle heller aldrig vilja bli det. Men den frågan borde väckas var gång någon blir utsatt, oavsett vem det är. Med det fria ordet som vi alla skulle dö för att försvara, motsätter att någon kontrollerar medias sätt att sköta nyhetsbevakningar i uppskruvade situationer och att media själva skulle ha någon etisk broms när det börjar lukta blod och död, det har ju visat sig helt osannolikt. Så slakten kommer fortsätta om och om igen så fort något dyker upp.

Och där är väl gränsdragningen lika svår som mellan sann historia och dokumentärroman eller ”baserad på en sann historia”. I medias fall är gränsdragningen svår mellan slakt och granskning. Kanske är det så att någon måste förföljas av drevet för att granskningen ska kunna vara just det. Det är ju någon som gjort fel med flit eller obetänksamhet eller någon som har något att dölja, som i Lizas fall. Och då måste kanske drevet gå för att någon gång få fram hur det egentligen förhåller sig. Inte lätt avvägning.

Sedan pratade man också om oss bloggare och vår makt. Såklart, ord är makt och här skriver vi vad vi tycker och alla kan läsa och har lika stor rätt till det som alla andra. Och man ställer kanske inte lika höga krav på vår objektivitet och etik och kanske är vi en egen sorts mediadrev med minst lika stor makt.

Och som sagt, det är något jag tror på om vi alla någonstans försöker behålla etiken och respekten i maktmedlet. För om vi och övriga media inte fanns, skulle så mycket annat bara hända i tysthet.

Men som sagt, jag ser fram emot att läsa Monica Antonssons bok och bilda mig en egen uppfattning. Att Monica framfört mycket fakta och att Liza Marklund inte dementerat att det är den Mia Eriksson, tyder ju på att det finns en del fakta. Men innan jag har läst hävdar jag fortfarande att en dokumentärroman i ett så allvarligt ämne som kvinnomisshandel, är som att be om problem och jag kan förstå människors besvikelse och tal om tappad trovärdighet. Verkligheten är tillräckligt allvarlig för att hitta på och bre på extra för att göra historien bättre om det nu är det som varit avsikten. Den här historien tror jag kommer fortsätta ett bra tag framöver.

[tags]Monica Antonsson, Mia Eriksson, Maria Eriksson, Liza Marklund, Kerstin Weigls, Piratförlaget, Gömda, Asyl, Mias hemlighet, Emma Mias dotter, Mias systrar, Mia sanningen om Gömda, Trossen, Paradiset, Kvinnomisshandel, Misshandel, Förföljelse, Boktips, Böcker, Media, Medier, Medierna, Blog, Blogg, Bloggare, Bloggande, TV, TV4[/tags]

Äntligen är alla möbler monterade!

Äntligen är alla möbler i vardagsrummet monterade! Den Bestå TV-möbel vi köpte som innehåll en felaktig del och där kvittot spårlöst försvunnit fick vi lösa genom att åka till IKEA och handla ett nytt skåp. Antingen för att få ett nytt kvitto och göra en fuling med den felaktiga möbeln, eller i väntan på att det ursprungliga kvittot skulle dyka upp eller kontoutdraget från IKEA skulle komma på posten.

När MP hämtade sitt utlånade barn idag på eftermiddagen mutade jag honom med kaffe så att vi två stora starka karlar kunde hänga upp det på väggen över TVn. Ingen konst med en 180cm lång möbel på väggen om man är två, helt omöjligt om man är ensam :).

Nu sitter det där och en stund senare låg det ursprungliga kvittot på byron i hallen, där vi letat 100 tusen miljoner gånger. Där låg det som om det alltid legat där vilket jag är övertygad om att det inte gjort. Det har inte heller legat bakom byrån och inte heller i byrålådorna. Men nu har vi kvittot och kan antingen åka in med möbeln och byta in den mot presentkort för senare inköp, eller få den felaktiga delen utbytt.

För nu uppstod en annan tanke hos mig som dessvärre inte delas av min fru. På IKEA såg jag att man satt flera sådana här överskåp ovanför varandra med någon knapp decimeters mellanrum. Väldigt snyggt. Och nu när vi har ett likadant skåp över hemma, vill jag göra likadant. Det skåp vi monterade idag satte vi ca 165cm upp för att det skulle få plats över TVn på lagom avstånd och med spottar/LED-lampor under. Det andra skåpet skulle i så fall komma ganska högt upp men ändå — enligt mig — fylla sin funktion väl för filmer man inte använder så ofta. Lite nära taket kanske på ca 190cm höjd. Nu kan vi ju inte fota det, men vad tycker ni?

Den här möbeln, alltså överskåpet var dock rätt tråkig att skruva ihop. Trots att själva TV-bänken är rejäl och väl tilltagen och även överskåpet kändes robust i butiken, visade det sig att gångjärnen till den långa och ganska tunga luckan skruvas med miniskruvar, snett ner i ett träslag som inte är av den bästa kvalliteten. Kändes inte alls så stabilt. Och som alltid, passar inte dörrarna lika perfekt, och luckan i överskåpet glider inte igen lika smidigt som på demomiljön i butik. Det är nackdelen med IKEA, att när man skruvat ihop det hemma, känns det ändå inte lika bra som i butik.

Men nu är möblerna på plats och striden om det överblivna överskåpet får fortsätta en liten stund tills vi har möjlighet att i annat fall frakta det tillbaka till IKEA.

[tags]IKEA, Kundservice, Kundtjänst, Reklamation, Reklamationer, Inredning, Heminredning, Möbler, Vardagsrum, TV-möbel[/tags]

13 år, och fler ska det bli :)

Oj vad fint hon skriver här nedan :)

Och idag är det den 13:e årsdagen i vårt gemensamma liv, och i sommar är det 7 år som gifta. Tiden går vansinnigt fort!

Och visst var det en stor dag när vi bestämde att flytta ihop, efter en självande höst av fester och en växande förälskelse, första kyssen i hissen och nyårsfirandet 1995/1996 där vi hade vattenkrig och till slut hamnade i ett vakum som varade några sekunder. Minns inte om vattenjakten slutade vid diskbänken eller under köksbordet :) Men inget hände då mer än just den där korta stunden när det kändes som om allt avgjordes och var ömsesidigt.

Den morgonen, idag för 13 år sedan, det var en onsdag har jag för mig, trodde jag fortfarande hon skulle ändra sig. ända tills det ringde p dörren och vårt nya liv började. Bitterljuvt till en början i en enda stor våg av kärlek men samtidigt förkrossade partners utanför som på olika sätt försökte ändra tillbaka allt som det var.

Och jag minns fortfarande när jag frågade på fullaste allvar om hon ville bli mor åt våra barn. Jag minns inte riktigt att det bara var någon vecka eller så efter att vi flyttat ihop, men det var ointressant, jag menade var enda ord och har aldrig ångrat mig!

Men vårt liv där i min trånga etta blev ohållbart, dels på grund av våra respektive ex, dels på grund av att vi både 2 personer, 2 hundar och en väldans massa saker i en etta på 32 kvadrat, men kanske mest på grund av det som började bli resultatet av vår kärlek som inte syntes än men snart skulle göra det desto tydligare. Den 31:a maj 1996 flyttade vi till Vallavägen i Haninge. En underbar 2:a på gatuplan med en stor altan med en gräsmatta utanför. Kändes som rena drömmen, och det var där vi två blev tre ;)!

Nu är det 2008 och vi är 6 stycken där hon som kom först snart blir tonåring, helt otroligt!

Men som Stefan Sundström sjunger: ”Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng. Det är klart att vi låg kvar, och det är klart att det blev barn. Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar.”

[tags]Familj, Barn, Kärlek, Förhållande, Relation, Flytta, Ex, Sambo, Flytta ihop, Bli ihop, Gifta, Hund, Hundpromenad, Skog, Ledarhund, Liv[/tags]

Lyckligaste dagen i mitt liv!!

Idag för 13 år sen var den största dagen i mitt liv, eller den o sedan den 17 januari :)
Jag kommer ihåg, hur jag försökt att i smyg få tag i ett telefon nummer, til Jockes mobil, o jag hade lyckats :) Satt på jobbet ( ja jag jobbade faktiskt då :) ) o va så nervös att jag kunde dö. Ville bara lyfta luren o ringa.. men vågade inte riktigt..

Men så ringde min telefon Svarade, o där va han :) Jag trodde jag skulle ramla av stolen :) blev så himla lycklig. Vi skrattade när jag berättade att jag tänkt ringa honom presis, men han hann först.

Vi pratade länge. OM allt.. o mycket,, Mycket om mitt ex som va ett svin..

Redan nån månad tillbaka så hade Jovke o jag i smyg gått med hundarna o försökt att ses så ofta vi bara kunde.. så de fanns nåt stort där, de kände jag, han va den jag ville leva med resten av mitt liv!!

Kommerr ihåg hur jag ibland lyssnade ut, efter Jockes ledarhunds klocka,, kände igen den.. hihi.. o då vart de väldigt akut, min hund va väldigt kissnödig :)

I telefon bestämde vi att jag skulle ta mitt pick o pack o sticka ifrån min snubbe, o flytta hem till Jocke. De skulel vi göra på onsdagen, detta va måndag. Jag skulle ringa mej sjuk, näst kommande dag o packa medan idioten jobbade.

Allt kändes så själklart.. samtidigt som jag va rädd, tänk om jag skulle bli påkommen,, Jag klarade inte av att göra slut med honom, var bara tvungen att dra..

Jag kommer inte ihåg så mycket sen, tiden mellan samtalet med Jocke o den dagen jag flyttade in.. Jag har för mej att jag packade mina saker på tisdagen,, Pratade med Jocke i telefon massor.. o jag längtade så de gjorde ont.. Allt kändes så rätt..

Så kom onsdagen den 17 januari… Vaknade tiiidigt.. sen minns jag itne så mycket.. Jag kommer ihåg att ja gpackade minna sak som om jag skulle åka till jobbet. Tog Faxe, min vovve o min väska, sa hej då, o gick.. FAst inte till tunnelbanan,,, utan upp i skogen.. där jag kunde se, när han åkte iväg.. så jag visste att kusten var klar..
Kommer ihåg att jag mötte Jocke, som var på väg från tvättstugen när jag kom ut ur porten.. de va konstigt.. vi sa knappt nåt till varandra.. :)
Jag stod ialla fall o väntade i skogen oo kedjerökte, livrädd att nån skulle se mej :), kände mej som en brottsling eller nåt :).. ha ha.. jag va så nervös, men så lycklig.

Sedan var de bara o gå o ta hissen upp til Jocke o kliva in i mitt nya liv, med en underbar man, som jag älskar mer en något annat!!!!!!!!

[tags]Familj, Barn, Kärlek, Förhållande, Relation, Flytta, Ex, Sambo, Flytta ihop, Bli ihop, Packa, Gifta, Sjukanmäla, Sjukanmälan, Tvättstuga, Hund, Hundpromenad, Skog, Röka, Kedjeröka, Ledarhund, Liv[/tags]

Norges Blindeforbunds kampanj för ledarhundar

dscn1598För snart 16 år sedan (tiden går fort när manhar roligt) fick jag min första ledarhund Farris. Det var verkligen en waypoint i mitt liv, en rejäl vändning. Då visste Svensson definitivt vad en ledarhund gjorde och var det någon som störde eller klappade hunden på tunnelbanan eller bussen, var det alltid minst någon man fick hjälp av ”det är en ledarhund, dom får man inte klappa när selen är på!”

Och jag minns en TV-reklam i Anslagstavlan, ett minne som jag med åren börjat undra om det är verkligt eller rent reversibelt önsketänkande men så var det nog. Där förekom info om ledarhunden, ganska länge som jag minns det. Men då var inte TV så kommersiellt som nu.

Idag är det annorlunda både på gator och torg, restauranger, barer och caféer. Då var det ovanligt att nekas inträde. Idag har jag bara ett par vattenhål att gå till dit hunden är välkommen.

Idag känns det som om Synskadades Riksförbund som sköter om ledarhundsverksamheten mer går allergikerna mer till mötes än sin egen grupp. Idag jobbar man mer för att sänka kvallitetskraven och användningsområdet för ledarhunden och Synskadades Riksförbund drar åt samma håll. Redan 2003 och 2007 när jag skrev i bloggen i ämnet senast spådde jag att det skulle bli värre, och värre har det sannerligen blivit. Människor i våra egna led som själva är hundförare förespråkar att hellre lämna hunden hemma än att ”besvära hunden” med stökig miljö. Och med den inställningen kan leverantörer sänka kraven på hundarna och användningsområdet minskar och därmed rättigheterna för hunden och oss att bevista offentliga lokaler och liknande.

Norge är en förebild i många avseenden. Jag brukar ibland på skämt säga, ”snälla Norge invadera Sverige” och nu är det sannerligen dags igen. Deras motsvarighet till Synskadades Riksförbund, Norges Blindeforbund – Synshemmedes organisasjon driver tvärt emot Sverige en kampanj för att bevara och utveckla ledarhunden som hjälpmedel. I de två reklamfilmerna nedan informerar man allmänheten på ett coolt sätt att man inte ska störa hunden och i det andra klippet till och med uppmanar till nya ledarhundar. SRF i Sverige, det är något att betänka istället för att förstöra för oss!

Läs även:

  • kampanjens hemsida

  • Norska ledarhundssidan

  • Tillgänglighetstest med ledarhund på stan

  • Ledarhundsseminarium i Riksdagen

    • Ikke forstyrr-kampanjen:
    img/pixel-vfl73

    Valpens hevn / Revenge of the puppy:
    img/pixel-vfl73

    [tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Ikke Forstyrr, Norge, Norges Blindeforbund, Handikapp, Handikappade, Restaurang, Restauranger, Bar, Barer, Café, Krog, Krogen, Tillgänglighet, Allergi, Allergiker, Reklam, Kampanj, Kampanjer, Youtube[/tags]

    Ny mobiltelefon, Nokia N85

    nokia-n85Det är tur att man numera arbetar med anpassning av mobiltelefoner för synskadade så att man får sitt lystmäte stillat på området mobiltelefoner. Det är inte längre så kul att packa upp en kartong som innehåller en telefon och man blir inte längre särskilt överraskad eller glad.

    Inte heller denna gång förvisso. Nokia N85 var en trevlig variant av N95 som jag tycker var en riktig flopp. Den var buggig i mjukvaran och trots att Nokia släppte uppdatering efter uppdatering blev det inte bättre. Höljet var vekt och plastigt och gick sönder, både skjutlucka och knappsats och vi hade många kunder som klagade på det och GPSens presition.

    N85 känns betydligt bättre. För det första är den mindre och mer kompakt och känns mer distinkt i skjutluckan även om den glappar lite ihopfälld vilket nog är svårt att undvika på en mobil med skjutlucketeknik.

    En nackdel med telefonen var dess släta knappsats på siffertangentbordet. Man får verkligen känna in en bra fingersättning och avståndsbedömning för att få upp flytet i skrivandet och den översta sifferknappraden tyker jag sitter lite för tätt inpå luckan så att den är lite lätt att missa vid snabbskrivning.

    telefonen har också inbyggd GPS-mottagare, FM-radio samt FM-sändare som jagpersonligen har svårt att hitta något vättigt syfte med men det kanske dyker upp. Som min kollega gjort, streama internetradio och sända ut det i köksradion :) Så KAN man göra och det bevisar väl lite hur svårt det är att hitta något vättigt ändamål. Enda användningsområdet kan väl vara om man väljer att ha den som musikmobil och vill höra det i sin bilstereo vilket ju är grundtanken.

    Det som gör mig riktigt lycklig över den här telefonen är väl egentligen en funktion som funnits i tidigare telefoner men helt obegripligt försvunnit en tid. Och det är tidsinställbara profiler! Att kunna välja profilen ”Möte” och ställa in att den ska vara aktiv fram till ett visst klockslag. Efter att tiden är passerad, växlar telefonen själv tillbaka till den ursprungliga profilen. Det borde vara förbjudet att göra mobiltelefoner med ljudprofiler utan denna funktion. Trots det var det länge sedan jag såg detta i en Nokia-telefon. Och själv saknar jag den här funktionen VARJE gång jag sätter mig i möte och sätter telefonen på tyst. I 9 fall av 10 glömmer jag att direkt aktivera den igen och undrar varför det inte ringer =)?

    Ännu är inte skärmläsarna helt klara för den här telefonen. Finns fortfarande en rad buggar som man jobbar med till nästa release. Men det ser riktigt bra ut i den alpha-version jag kör. Att det nu sedan en tid tillbaka finns stöd för webläsaren i skärmläsaren TALKS är ett stort plus. Synskadade kan numera kolla SL-trafik, surfa på Facebook, beställa färdtjänst och söka på hitta.se och Eniro, surfa dagstidningar och liknande precis som andra.

    Så den här telefonen får helt klart ett stort plus i kanten!

    [tags]Mobiltelefohn, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Nokia, Nokia N85, Symbian, Symbian 60, Symbian S60, Nuance, Talks, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Skärmläsare, Synskada, Synskadade, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]

    Färdtjänsten inför smygförsämringar!

    Färdtjänsten har under åren infört små men märkbara försämringar. Taktiken är enkel, att göra många små förändringar för att dölja ett större sammanhang så folk inte ska gnälla så mycket. Så måste det vara. Och det vore väl en god tanke att minska på människors behov av färdtjänst om man samtidigt förbättrade ledsagningsmöjligheterna, gjorde bussar och busshållplatser mer talande och framför allt säkrare tunnelbaneperronger. Men det sker minsann inte alls i samma takt och med samma iver.

    Och nu har det hänt igen. I december märktes det först som ett fel. Tidigare har vi med tillstånd att medta ledarhund och således stått utanför samplaneringssystemet haft möjlighet att i de flesta områden få göra en beställning inom 15 minuter. Plötsligt gick det inte. Men det var så varierande så det renderade i felanmälningar som inte besvarades med annat att man jobbade med bokningssystemet, framförallt de automatiska via webben och telefon. Men samma fel hände även hos den manuella beställningscentralen.

    Ibland kunde man få 15 minuter, ibland 20 eller 35–40 minuter och ibland kunde man knappa in mindre än 15 minuter. Men till slut stabiliserades tiden till 30 minuter, alltså en fördubbling av väntetiden. Detta trots att bilarna oftast stod och väntade långt före utsatt tid.

    Och så kom det ett brev… Som svar på mina felanmälningar och klagomål. I brevet stod att man varit tvungen att i vissa områden revidera förbeställningstiden så att den bättre skulle stämma överens med taxiföretagens möjlighet att leverera i tid. Något som faktiskt aldrig varit problem varesig i stan där jag jobbar, eller på min hemadress. Men man var samtidigt noga med att påpeka att vissa områden faktiskt fått kortare väntetider. Brevet avslutades med att man inte ansett detta vara en så stor förändring för att meddela färdtjänsttagarna utan man har nöjt sig med att ha meddelat handikapporganisationerna.

    Av detta kan man notera ett par saker. Dels, att färdtjänsten skickar brev på papper och vanlig text till sina klienter där en icke helt obetydlig del är synskadade eller blinda. Dels att man gör en i deras tycke en liten förändring och bara meddelar handikapporganisationerna för att låta det gå så obemärkt förbi som möjligt. Och man kan också notera, att antingen har ”handikapporganisationerna” fått meddelande om förändringarna och inte reagerat, eller så har de inte fått något meddelande. Och, alla vi färdtjänsttagare som inte är medlem i någon ”hnadikapporganisation” ska alltså inte ha rätt till och möjlighet att reagera på informationen.

    När man införde ”samplan” för ett antal år sedan innebar det stora förändringar och försämringar för de allra flesta. Möjligheten att få en bil inom 10–15 minuter ändrades till 3 gånger per timme. Det kan låta som en obetydlig förändring, men det stora med samplan var att man införde denna längre väntetid för att kunna samplanera flera körningar för att spara pengar. För tid, sparade man inte, varesig i beställningssteget eller i själva transportsteget. För betänk en patient som har läkartid klockan 14 på ett sjukhus borde kunna lämna hemmet inom rimligt avstnd 20 till 30 minuter före om färden gick raka vägen till sjukhuset. Nu, vet man inte om bilen ska eller harhämtat andra som ska lämnas av ”på vägen”. Antingen riskerar resenären att komma förent och missa sin läkartid eller fritidsaktivitet, eller att planera och åka i god tid före och istället riskera att bli sittande i väntrummet någon timme, eller att bli stående utanför till exempel idrottsanläggning, i värsta fall i sträng kyla vintertid i väntan
    på att det ska öppnas. Så den där lilla förändringen från var 10:e minut till 3 gånger per timme, fick större konsekvenser än vad det lät som.

    Vi som har ledarhundar kunde naturligtvis inte införas i samplaneringssystemet eftersom risken fanns att vi skulle få åka med allergiker eller med någon med rullator eller liknande som upptog bagageutrymmet. Vi friställdes därmed och lycklig vare den tid, så länge den varade. Därför är detta nog ett steg för att försämra för alla grupper och minska leverans och kostnader och istället skylla på taxibolagen vilket ju är fel, eftersom de inget hellre vill än att leverera och råder brist på möjlighet, skaffar man fler förare.

    Om alternativet att åka kollektivt kan man säga mycket. Men lite av det är bland annat att det är omöjligt att vid en busshållplats där det stannar många bussar, gärna på rad efter varandra är omöjligt att hinna gå och fråga varje buss vilket nummer det är, då har dom åkt för länge sedan. Utropen ibland hörs dåligt eller inte alls, de livsfarliga tunnelbaneperrongerna där förvisso allt fler får tydliga markeringar en bit in från kanten , men långt ifrån alla. Och för att inte tala om den bristande eller i de allra flesta fall helt obefintliga möjligheten till ledsagning. Och då belyser jag bara några av de problem som gäller för synhandikappade och inte övriga grupper så som rörelsehindrade. Och man är inte intresserade att i första hand få ut funktionshindrade i kollektivtrafiken, för det kostar också pengar även om man gör vissa satsningar. Man vill spara pengar. För att inte tala om andra länder med sina helt inbyggda perronger avskilda från tunnelbanespåren som man funnit säkert även för ”vanligt” folk.

    [tags]Färdtjänst, Färdtjänsten, Samplan, SLL, Stockholms Läns Landsting, Landstinget, Taxi, Synskadad, Synskadade, Syn, Blind, Blinda, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Handikappad, Handikappade, Ledarhund, Ledarhundar, SL, SRF, Synskadades Riksförbund, Unga synskadade[/tags]

    Miranda började på kyrkis idag :)

    Då har även våran fyra börjat på kyrkis :) Idag var första dagen, o de gickk jätte bra :)

    De andra barnen har oxå gått på kyrkis. När man går hemma som jag gör så kan de ju vara kul för barnen att komma iväg ett par timmar ibland o leka med kompisar o då är de ju kanon att kyrkan har sina verksamhet. Inte för att vi är troende eller så, o de är inte så mycket jesus o gud prat, o de som de pratar om är ju almänbildande så de ska ju ändå lära sej de så småninom :)

    Ialla fall. Dagen gick bra, Miranda vart lite ledsen när de skulle sjunga på morgonen vid samlingen. Men då fick hon sitta med mej o de gick bra. Sedan var de lek o fröknarna visade Mirre rutn lite. O då föjrde hon med o va mycket nyfiken. Sedan lekt hon mest själv med alla sakerna, man måste ju prova allt som är nytt.. :) Medan jag var på sidan om hela tiden, o försökte vara osynlig. Meningen är ju att hon ska vara där själv senare.

    Den ena fröken som jobbade där, har haft Emilia förut, kul. HOn minns Emilia väl berättade hon, som en jätte härlig unge , men väldigt envis :) Hon berättade att de ve en dag då Emilia hade fått en ny mössa, o vill apsolut ha den på sig inne, men de fick hon ju inte då förståss o hon vart ju såååå sur,, o va de länge.. o de tyckt frökan var rätt roligt :)

    Nu är de kyrkis igen på fredag, får se hur de går. :)

    [tags]Barn, Barnverksamhet, Barnaktiviteter, Barntimmar, Barnomsorg, Kyrka, Kyrkan, Kyrkis, Förskola, Förskolan[/tags]

    Semestern preliminärbokad!!!

    landsorts-fyrIgår ringde stugutyrningen på Rånö tillbaka och bekräftade våra önskemål! Det blir en vecka tidigare i år men det kommer bli kanon. Vi har haft vaga planer på att spendera två veckor ute på Rånö. Just ”vår” favoritstuga var dessvärre bokad veckan efter men vi får se. Antingen om den inte betalas eller om man får byta hus efter en vecka vilket i och för sig är lite drygt. Eller så hittar vi på något annat andra veckan. Det har pratats löst om Liseberg och annat, vi får se. Men nu är det äntligen något man kan se fram emot och planera semestern efter!

    Hoppas på strålande väder även i år. Längtar efter stränderna på Nåttarö dit det blir ännu lättare att ta sig i år med en snabbare båt.

    Fler saker vi planerat länge är besök på Landsort och besöka fyren och tjejerna kan gå i alla små pysselbodar som det lär finnas mycket av där. Jag har varit där en gång som mycket liten men minns inte så mycket annat än att det var en stor upplevelse och speciellt. Då var vi också där med vår Windy 22 som pappa hade när vi var små har jag bestämt för mig :)

    Något annat jag länge velat och som vi också varit på väg till när jag var liten men aldrig lyckats, är Gotska Sandön som lär vara otroligt speciell och vacker på sitt karja sätt. Men med nuvarande båt skulle man förvisso ta sig dit på knappt 2 timmar i vackert väder men jag tror ändå i så fall det blir turbåt med tanke på att vädret kan slå om väldigt hastigt och då är det inte lika roligt längre i liten båt.

    Som vanligt så här års som sagt, drömmarna bubblar och det känns åter som liv i kroppen!

    [tags]Windy 22, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen, Landsort, Öja, Fyr, Fyrar, Gotska Sandön[/tags]

    Semesterplanerna igång

    Ungefär vid den här tiden börjar sommarsuget på allvar. Just nu blåser det ute, plusgrader och det torkar och snön smälter bort. Och det börjar ju verkligen bli dags att planera och boka om man ska ha någon chans att få det man vill ha. Och vi vill sannerligen till Rånö i år igen, för tredje året i rad! Jag och Mia har suttit ikväll och laddat upp semesterbilder till semestern på Rånö 2007 och ska fortsätta imorgon med Rånö 2008. Så undra på att det börjar suga i semestertarmen lite!?

    Vi har idag frågat våra vänner hur de tänker sig sommaren och jag har sänt våra önskemål till stuguthyrningen får vi se. Det lutar åt en vecka tidigare i år, men å andra sidan kanske vi väljer att vara där två veckor i år, vi får se.

    I år har vi ju en något mindre båt så det är nog inte tal om att frakta ut oss alla och all packning i den. Men jag hoppas ju att de övriga ska tycka det är OK att ta större delen av packningen i båten och damerna och barnen tar Waxholmsbåten. Då har man åtminstone en fin möjlighet tilldagsturer ner till Nåttarö och liknande platser.

    Men guuud vad jag längtar efter en kall pilsner i vackert väder på Rånö källan med god mat och strålande service!

    [tags]Windy 22, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen[/tags]

    Resa till Danmark del II

    Så har då resan hem påbörjats, en mycket lång resa på väldigt kort tid. Den började kl04:00 igår morse och avslutas ikväll kl22:30 då jag förhoppningsvis kommer vara hemma. Trött men nöjd!

    När vi kom fram till vårt mål vid 14:30 bjöds vi på dansk ”frukost”, dvs lunch bestående av mackor av den mörka danska typen, ”smörebröd” eller något liknande heter det väl. Med bland annat leverpastej, och inte med sådana tunna diskreta skivor man tänker sig hemma. Man kunde hitta brödliknande materia under berget av leverpastej :D Själv tog jag en macka med ägg och räkor. Väldigt mäktigt, rejält och gott!

    Efter maten gick vi igenom programet och fick sedan en rundtur i produktionen och blev presenterade för medarbetare. Sedan hamnade vi i labbet för att som ekorren gå direkt på nötens kärna. Ett problem vi försökt förklara under lång tid fann snabbt sin förklaring och förhoppningsvis med tiden även sin lösning. Lite tips och trix gicks igenom angående skruvande i produkterna.

    Vid 18 gav vi oss iväg ut på lokal för att äta mat. En fantastiskt bra restaurang. Jag drack vin och åt kyckling från grillen med mina favoritpommes, stora rejäla bitar.

    När vi sa adjö till våra värdar landade vi i hotellbaren, tog en nattpilsner och pratade igenom en del innan det blev en rätt tdig kväll. Tacksamt för mig som nästan hållit igång i 20 timmar. Just då kände jag mig dock oförskämt pigg.

    Dagen har också varit trevlig och givande med produktgenomgång och problemanalys och lite marknadsföring. Avslutades vid 12-tiden med ”smörebrödsfrukost” samt tack och hejdå.

    Resan hem genom Danmark gick smidigt och vädret visade sig från sin bästa sida. Tidsplanen vi skapat klaffade perfekt eftersom jag gled in på Malmö Central 29 minuter innan tåget gick. Och nu lägger jag åter rälsmil bakom mig.

    Maten jag justätit var helt OK. Någon risröra till förrätt, fisk med potatis som varmrätt och någon sorts päron med nötflarn och vanilj till efterrätt. Väldigt små portioner men helt OK och alldeles lagom. På väg hem bestämde jag mig för att ge SJs bredband en ny chans eftersom det ändå ingår i första klassbiljetten. Och visst, det fungerar men är väldigt segt i jämförelse med det mobila bredbandet. En enda tappad session och det åker fram istället.

    Nu återstår bara sista timmen hem och det ska bli väldigt skönt. Jag harinte handlat något i Danmark men har dock med mig ett roligt minne hem, se bilden nedan :D

    [tags]Tåg, X2000, SJ, SJ Prio, Första klass, Mobilt bredband, Bredband, Tjänsteresa, Resa, Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Danmark, Öresundsbron[/tags]

    Skönhetsdag!

    img_7982Idag har vi alltså haft en liten skönhetsdag! Stina är väl inte den gladaste, skulle hon få bestäma skulle hon springa runt lerig varje dag och trivas till hundra men ja! Matte blev glad ialf!:P Badad, fått klorna klippta och filade(har så långa pulpor så måste fila också, vågar inte klippa så mkt) .

    Dagen började med en kort morronprommis, följt av massa träning hemma.Vi tränade lite gamla trix, och började även på nya. Hon är en klippa på ord alltså! Nu kan hon runt(går runt i en cirkel) och ANDRA runt,(går runt andra hållet). Tog henne några repetitioner sen satt det:) tränade även in en del freestyle trix.(inte för att vi ska tävla eller så men det är kul och bra stimulans)

    Sedan gick vi ut på en långis! Tyvär glömde jag kameran och kom på det när jag kom förlångt hemmifrån så det blev inga kort . Men väl i skogen körde vi lite godis sök, vilket är en barnlek för stina. Sedan började vi än en gång på inkallning med pipa. Tredje gången gillt nu! Nu ska det banne mig funka. (har varit dålig med att ha med mig den och det har resulterat i att det aldrig suttit som det ska)… Nu funkar det väl OK! Men hon e fortf. seg och blir dövöra när hon hittat nått spår eller nått gott att lukta på. Men det är väl så dom är!:P Vankas det nått gott(?) någonstans i närheten så finns inget annat runt om, Stina ska hitta det pungt slut. Idag avslutade hon till och med en bajsning för att hon fick vittring på något att äta, sprang dit, åt(vet ej vad, säkert nått jätte mumma..noot)och satte sig sedan igen för att avklara sin bajsning. Dum hund!

    Ja ja, nu faller snön här i mängder och Stina e ny badad, så nu blir det till med hårtorken, en vilostund för stina tills nästa rastning! Stina fick ju vattensvans i våras och det är inget vi vill ha här igen. Så nu måste hon vara relativ torr och varm om rumpen nu när det e så kallt ute. Igentligen skulle jag väll inte badat henne nu nä det e som kallast, men hon har rullat sig i nått kladd, och var otroligt smutsig så ja, då blev det en dusch! Får väll knåpa ihop någon hemmagjord rumpvärmare som hon får ha på sig idag…Hatar kläder på hundar men det kanske e bra på henne nu så hon inte får vattensvans igen. Får se vad jag kan hitta på! Rent och ny bäddat i korgen ska hon få också! :)

    Ut i snön och lek nu!:)

    Hej hopp!

    [tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Hunddressyr, Dressyr[/tags]

    Resa till Danmark

    Klockan ringde 03.30 imorse, färden påbörjades hemifrån kl04.00 mot Stockholms central, tåget mot Malmö avgick 05:21 och här sitter jag nu, gruvligt trött, glad att jag kom med!

    Om dryga 5 timmar ankommer tåget Malmö där förhoppningsvis cheferna är i tid och hämtar upp mig för vidare förd över bron och ca 30 mil till innan vi når vårt mål. Har till och med glömt vad orten heter. Vi ska i alla fall träffa en leverantör, så mycket vet jag ;)

    Detta är faktiskt första gången jag åker X2000 första klass. Prisskillnaden på den här resan var bara 300kr (nästan dubbla priset hehe) men det var i alla fall inte mycket pengar. Dessutom fick jobbet betala en plusmeny för 96kr som ska innehålla frukost alternativt trerätters meny. Just nu hoppas jag det är fruksot som gäller :D

    Men jag tyckte att jag var värd första klass, trots att det är emot firman policy. Normalt är det emot mina principer att åkahemifrån straxt efter att man somnat för att resa i över 8 timmar för att sedan arbeta och antagligen gå ut och äta och vara trevlig, gå upp imorgon och jobba fram till lunch och sedan resa samma väg igen. mitt i allt detta ska man försöka förstå danska…

    Internet har ju blivit bättre på de här tågen. När man åker till Göteborg fungerar ju det mobila bredbandet i stort sett hela vägen, till och med genom Södertäljetunlarna. Bara en bit sista milen in mot Göteborg som bredbandet leker jojo. Så det ska bli kul att se hur det går här. Jag har bara modemet med mig och inte min feta router. SJs bredband ingår förvisso i första klass-biljetten men den enda jag jag betalat för det och testat var det katastrofdåligt och fungerade knappt alls.

    Det fina med första klass är att man får en ensam plats längst bak i vagnen. Bredvid mig har jag en konferenscupé och toaletten. Annars har jag lite svårt för att trängas med andra och man måste flytta på sig eller be folk flytta sig för att man ska kunna gå på toa.

    Sedan är det underbart med biljettlösa resor med SJ Prio och jag gillar egentligen att åka tåg. Bara man har sin dator, en fulladdad IPOD och kanske inte fullt såhär tidigt. Sedan saknar jag hunden såklart, men hon får inte åka med till Danmark. Men jag överväger starkt att ansöka om pass för hunden så slipper man förlita sig allt för mycket på SJ’s ledsagarservice. De har blivit bättre, men inte bra. Man kan fortfarande inte vara helt säker på att inte bli bortglömd.

    Nej, nu ska jag luta mig tillbaka och invänta och se vad plusmenyn innehåller för något spännande. Jag har beställt samma vagn, samma plats och plusmeny även hem imorgon med 17:14-tåget och då lär jag få se vad SJ kan bjuda på under middagstid, trerätters minsann. Men 96kr är nog inte så väldans avancerat.

    [tags]Tåg, X2000, SJ, SJ Prio, Första klass, Mobilt bredband, Bredband, Tjänsteresa, Resa, Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Danmark, Öresundsbron[/tags]

    Separationsångest, kottar och träning…

    Muuumma...Snööö!Jahapp, så här lagom EFTER jul och nyår så kommer snön…Jag personligen vill ju bara ha vår nu, men ja, vet ialf en som blev glad…STINA! Odågan fick tokryck, och sprang i cirklar igår kväll…

    För att komma till sak.. Nu när Stinas blogg äntligen kommit igång kanske jag ska skriva lite om vad som hänt och så!

    Stina kom alltså till mig den 14 april 2008. Och det va den lyckligaste dagen i mitt liv. Kunde aldrig fått en bättre jycke.

    Och nu har redan drygt nio månader gått sen vi fann varandra, och jag måste säga att gud så snabbt tiden går. Känns som igår!

    Det är ju tanken att denna blogg ska bli som en Stinas träningsblogg där jag uppdaterar om Stinas framgångar när det gäller träning, bla spår och lydnad. Men även annan mental träning. Och jag måste säga. Stina är en klippa när det gäller lära sig nya saker. Hon snappar upp allt på bara några få ”genomgångar” och förstår vinken på en gång. Har nog aldrig träffat en så smidig labbe som henne.

    När Stina kom hade hon ju den vanliga grundlydnaden och mer därtill eftersom hon var/är utbildad ledarhund. Men hon kunde nästan inga konster alls. Fick till och med lära in tass för det va lite knakigt. För mig som bara ”lekt” och umgåts med sällskapshundar var det konstigt:P så jag satte igång på en gång med alla olika trix. Och på två veckor drygt hade hon lärt in sig runt tio trix. :O Till min stora förvåning. Trodde inte hon skulle tycka det var alls kul, men jo då, bland det bästa hon vet. Att få tänka. Och göra något nytt, och speciellt ihop med matte. En klapp på bringan är som en godisbit för denna tjej. Så några trix som Stina kan idag är ex. sitt, ligg, tass, andra tassen, stå, gå, sitta fint, high five, vinka, slalom,kö,hopp över ben, vad säger hunden, snurra runt ,är väl dom jag kommer på så här på rak arm.

    Sen kan hon hämta (apportera) olika saker på kommando, som bollen, kopplet, ge matte en öl;),hämta flaskan, ta den etc. det finns inge stopp på henne. Sen har hon ju kvar saker från ledarhundutbildningen också som att söka upp och plocka upp saker jag tappar ute som vantar, nycklar etc. hon kan även plocka upp kreditkort, och riktigt små saker. Hon lär sig vägar som en ledarhund ska och vet exakt vart vi ska om vi går åt vissa håll. Stannar vid trottoarer och markerar vägar. Som sagt, hon har mycket i skallen denna dam. Dock måste jag säga att jag varit slarvig med att hålla ledarhundsträningen. Dock behöver jag ingen ledarhund, men som sagt, det dom lär sig är riktigt bra saker att behålla i vardagen. Så får skärpa mig med det:P

    Nu blev det mycket ”skryt” om henne, men jag tycker att jag har rätt att göra det för hon är värd det:) Nånstans måste jag ju få skryta om min snutta…

    Det vi har framför oss nu är väll att ta upp viltspår ordentligt. Man märker att hon verkligen behöver använda näsan. En till första placering så blir damen viltspårs champion och det är ju inte illa pinkat.Och sedan lite mer lydnad. Sen kommer väll det en mängd nya trix också. Se hur mycket hon får in:)

    Har även ett litet eget experiment som jag snart ska börja med, och det är att se hur många olika benämningar/namn hon kan lära sig. Har redan börjat med bollen, vilken hon nu kan, sedan har jag nu börjat avancera med pipis och grisen. Det går sakta framåt, och damen tänker så det knakar, men det går framåt.

    Några trix som jag börjat lite smått på är: Skäms, rulla runt, pang(spela död)…

    Men nu under julen och nyår har det inte blivit så mkt träning så ja, vi får nog börja om på ny kula..:)

    Utifrån träningen så har vi verkligen kommit nära varandra. Hon har blivit en i ”gänget” redan och polarna blir chockade när inte Stina kommer skuttandes bakom mig på fredagskvällarna. Hon har även fått ett par riktiga hundhatare att öppna ögonen för denna underbara art. Och det är ju lite kul… Hon är så bra med nya människor, hon ligger inte på och läser människor ovanligt bra. Hon är inte precis den hunden som stojjar runt överallt. Hon lägger sig i alla miljöer och kan sova som en stock, så länge jag är i rummet dvs. går jag ut ur rummet vankar hon efter.

    Det är nog det enda jobbiga med Stina, att hon har separationsångest. Och lämnar mig knappt ur synfältet. Men det har lugnat ner sig enormt sen hon kom. Men ja, lite charmigt e det ändå. Måste jag säga. Dom gånger hon inte är mig hack i häl så e det nästan jag som får separationsångest:P Närå, som sagt, det är viktigt att jag tränar bort det till viss del också för det är stress framkallande och det är inte bra, man har ju sätt vad stress kan göra hundar.

    Sedan har ju Stina fått för sig den senaste tiden att kottar är svingott. Och tuggar i sig ett helt gäng under prommisarna. Tills det sa stopp, hon satte sig och bajsa, och ut kom ENBART kottflisor som ramlade ur henne. Jahapp tänkte jag, vad gör jag nu då? FÖrstoppad av kottar var hon ett dygn, och jag va livrädd för att det skulle riva upp hennes tarmar. Så det blev att springa till affären och köpa en munkorg till odågan.. Som inte alls var uppskattad av fina damen, så hon vägrade gå till att börja med, för att sedan ta några steg och sedan dra huvet i marken. Man kan ju inte gå med en tygbit runt munnen häller? … Men men, nu är magen igång och mer korrigering krävs från min sida när det gäller kottar. Byta ut med leksaker, och andra saker och berömma. Men nu är ju snön här så nu går hon som en plog med öppet gap i snön istället. Avmaskning!!!!!!! Ja ja, det river inte upp tarmarna ialf.

    Sommarna betar hon gräs som en kossa, hösten är det kottar som gäller, vinterna är det plogen, och nu får vi se vad våren bjuder på för ”smaskigt”…Läängtar…inte..

    Det är ju så det är att leva med labbe. Kan ju vara glad att hon inte käkar hundbajs ialf. ush!

    Vink vink!

    [tags]Hund, Hundar, Labrador, Labradorer, Hunddressyr, Dressyr, Vinter, Snö[/tags]

    Ja får en ny mobil :D

    nokia-5320De hände med ett tjut då ja kännde den hårda kartången under mitt täcke. De va de som ja trodde. De va den mobilen ja har vellat ha hela tiden sen i måndags! Hihi…..Nokia 5320 den e som en musik mobil 8 gigabite mm. Den e svart med blåa kanter och minten knappen e blå runt om kring. Ja ÄLSKAR den helt änkel!!!

    Tack mamma o pappa ja älskar er

    [tags]Nokia, Mobil, Mobiltelefon, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Musikmobil, Musikmobiler, Xpressmusic[/tags]

    Hemsidekreativ afton

    Ikväll har jag fått hjälp av Joche och Egge att fixa till minhemsida ytterligare så att den blev som vi ville ha den. Det var ganska många önskemål som skulle uppfyllas:

    * En toppmeny för huvudsidorna
    * Menyn till höger som bara ska visa sidor beroende på menyval
    * Ett mer kompakt arkiv där man bara ser år och antal posts och en pil för att ”öppna” åren och se månader
    * Två stycken underbloggar där innehållet i den ena inte ska visas på förstasidan. Löstes både med kod och plugins
    * Visa senaste inläggen i en viss kategori i listformat. Till exempel under Båtliv och mina amatörradiosidor och säkert på fler ställen med tiden.

    Jag är mäkta nöjd med resultatet så nu kan jag finna ro och gå och lägga mig! Imorgon väntar årets nästan första arbetsdag. Tjuvstartade ju lite igår :).

    [tags]Bloggning, Hemsidor, WordPress[/tags]

    Misslyckat IKEA-besök

    Idag fick vi skjuts av svärför för att försöka rätta till felet med vårt Bestå Burs överskåp där vi fått tre gavlar istället för två gavlar och en mittdel.

    När vi kom dit var det hur mycket folk som helst. Köer in och i rulltrappan och jag var glad att vi bara bestämt oss för att gå raka vägen in, titta på hyllnumret på den möbeln samt passera krokar och belysning och på båda avdelningarna komplettera med varor vi visste var dom låg. Allt detta gick smidigt även om det gick med snigelfart längs gångarna på grund av alla människor.

    Väl på ta-själv-lagret visade det sig att hyllan som skulle innehålla möbeln var tom. Men ovanför uppe i taket låg det sex exemplar av den möbel vi skulle ha. Så vi ställde oss snällt i kö i infodisken och bad dom plocka ner en med trucken. Men nej, det gick inte. Det gör man av säkerhetsskäl bara två gånger per dag och nästa tillfälle var 15.30 och då var klockan bara 13.

    Så det var bara att gå ut genom kassorna, och vänta tills tiden var inne var inget alternativ när man är klar och har kommit så långt som till ta-själv-lagret.

    Denna gång provade vi deras nya självscanning som gick hur fint som helst, tack och lov för det, för köerna ut genom de vanliga kassorna var gigantiska!

    Så, det blir till att återvända vid annat tillfälle. Jättekul… Men vi lyckades åtminstone komplettera med ytterligare en rislampa Duderö till vardagsrummet. Nu står dom en i varsitt hörn och jag måste motvilligt erkänna när ingen hör, att jag gillar formen på den lampan :)

    [tags]IKEA, Möbler, Vardagsrum, Heminredning[/tags]

    Nya året..

    Nu har år 2008 precis passerat livet och blivit ett minne blott. Under året har jag många roliga upplevelser och minnen som kommer följa mig till graven men även ett gäng tråkiga händelser. Men det är väll så livet ska vara, upp och nedgångar. Utan nedgångar märker man ju inte uppgångarna.

    Stina kom in i mitt liv, jag kom ut ur ett dåligt förhållande för gått, träffat ett gäng mycket trevliga människor, och gjort små resor som varit otroligt roliga. Vänner har flygit till himlen aldeles för tidigt(Rest in peace) och jag har gjort klantiga saker som jag fått sota för. Men som sagt, det är ett minne blott och livet går vidare.

    Så sjukt det där igentligen. Även fast tiden står still ibland i hemska tider så går ändå livet vidare. Man vaknar upp efter två månader och upptäcker att fan, tiden går och jag står kvar, och då får man den där känslan av att man är ett litet pollen som flyger med vinden, varken sig den vill eller ej. Den flyger vidare, och sitt trygga hem är ett minne blott. Och man kan inget göra.

    Tiden kontrollerar oss, och vare sig vi vill eller ej så kommer den alltid gå, den stannar inte upp för att man själv gör det. Därför har jag lärt mig en av dom viktigaste sakerna i livet detta år, att inte stanna och blicka bakåt, utan gå samtidigt som man blickar bakåt. För vi alla har ett mål som vi ska nå. Och det hjälper inte att stanna, för tiden går! Tick tack, tick tack!

    Livet är som en bok, vare sig man ville ller ej så tar en rad slut, och man börjar på en annan! Kapitlen tar slut, och höjer ribban till nästa, och rätt vad det är så är boken slut. Då e det slut! The end, stopp, och noll! Så då har man två val… Stå stilla och skriva en halvdan roman, eller gå framåt och skriva en otrolig bok som har alla olika kategorier i sig. Det lär bli en best seller! (stavning?)

    Ja ja…Då e det… Nu börjar ett nytt kapitel för mig och jag ahr många planer för detta år, och jag hoppas jag kan genom gå alla.

    Har börjat en nu. Idag började jag plugga, en konstkurs på malmfältens folkhögskola. En kurs där jag får lära mig mer om teckning, och akvarell målning. Känns JÄTTE kul och jag ser framemot detta något enormt! Så nu jävlar kommer tavlorna ramla in här! Dessutom har min kamera som var ”trasig” lagats av (harkel:P)Jockes tydligen magiska händer. För så fort han tog den i händerna fungera den normalt igen. Så ja, det va en billig reparation:P Så nu ska jag snygga upp konst sidan här inne med ordentliga fotton som inte missvisar färger och dylikt!

    I år kommer även om allt går som det ska Stina få valpar. Har en kompis vars pappa har en renrasig Labbe vid namn Master som ville ha valpar efter honom, och jag ville ha valp efter stina så vi slog ihop och ja! Går alla undersökningar och sådant som vi vill så blir det valpar till våren! :) Master och Stina skulle ge otroligt fina valpar ihop, båda är av den bredare typen, men ändå inte den klassiska ”utställnings”varianten utan av den äldre varianten. Båda kommer från mcket fina linjer och två mycket bra kennlar. Inga sjukdommar etc. så troligen går allt otroligt bra!:)

    Jag ska även föröska hitta ett jobb detta år så jag får in pengar. Drömmen är ju att kunna fly boet i år, men ja, det får vi se hur det blir med det! En sak i taget som mamma alltid säger till mig!;)

    Nä, nu har jag skrivit av mig lite skit, och ska väll pallra mig ut med hunden! Usha…Det e SÅÅÅ kallt nu! 13 minus igår nu är det 8 minus. Och jag e inte ensam om att frysa, Stina har börjat frysa om tassarna så hon haltar mellan varven. DÅ får man stanna och värma lilla tassen och sedan gå vidare för att stanna igen och värma en annan. Vet inte om det bara är tassarna, eller om det är köldkramp som det så fint heter. Som gör att musklerna i benen stelnar, eller om hon tom kabnske fått svamp som gör ont. Men har inte märkt av att hon slickat sig mer undertassarna inne eler så så tror mer på köldkramp. Blir det ännu kallare s blir det att köpa täcke till henne eller nå slags benvärmare.

    Ush…Hatar hundar med kläder men ja, vad gör man när ens älskling fryser!

    Förhoppningsvis så kommer väll kanske Stinas blogg igång här snart så jag kan skriva om henne där istället!:)

    ja ja, god fortsättning och allt sådant!

    Hej hopp!

    [tags]Vinter, Vinterkyla, Kyla, Kallt, Hundar, Labrador, Labradorer, Valpar, Hundvalpar, Hundvalp, Hunduppfödning, Kennel, Kennlar, Foto, Fotograf, Fotografera, Fotografering, Kameror, Systemkamera, Konst, Akvarell, Målning, Teckning, Folkhögskola, Plugga[/tags]

    Familjerådet

    Idag har vi bestämt att försöka åstadkomma lite skärpning i familjen vad gäller hushållsarbetet. Hittills har somliga kommit lindrigtundan medans mamma och äldsta dottern gjort det mesta. Tidigare har vi försökt med veckomatsedlar och det har väl fungerat sådär. Men nu ska vi försöka äta mer varierad kost, bara pasta en gång per vecka till exempel. men framför allt hjälpas åtmer med disken. Alla har fått varsin dag och pappan bistår dom minsta på deras dagar och sin egen såklart =) Sedan är målet att göra samma med städning av egna rum och hjälpas åt med huset. Men vi provar såhär så får vi se hur det går.

    [tags]Familj, Familjeliv, Barn, Disk, Diskmaskin, Mat, Matlagning, Hushåll, Hushållssysslor, Städa, Städning[/tags]