Kategori: Arbete

Den här snickaren vi anlitat överträffar det mesta! Igår satte han upp reglar för hela väggen, dörrhål samt det blivande fönstret i väggen och det tog inte särskilt lång tid. När han jobbar känns det nästan sävligt, eller lugnt och metodiskt, men med en jädra fart!

Och nej, jag kunde inte hålla mig från att åka förbi och tjuvkika på väg hem från dagens dysleximässa i Sollentuna. Jag råkade göra mig ärenden förbi kontoret och ja, väggen var klar! Glasrutan på plats, dörr och dörrfoder, rubbet! Exakt passform runt ventilationstrummor i taket. Nu återstår bara målarens jobb som ska spackla och måla den i samma röda färg som vår fondvägg i entrén. Jag tror det blir kanon!

Och tyvärr måste ju målaren få göra klart innan man kan börja möblera på allvar men det ska bli riktigt roligt! Äntligen känner jag att vi är i mål med kontoret så som jag tänkte mig det från början för drygt 3 år sedan. Nu känns det verkligen att lokalen är mer trivsam att jobba i och jag hoppas den ska bli ännu mer trivsam att vara kund i.

Lite återstår ännu efter detta så som lite nya fräscha möbler innan jagär helt nöjd! I en framtid finns en önskan till och det är att dela av lagret med en riktig vägg. Det delas idag av med IKEAs garderober. det är väldigt praktiskt eftersom de täcker ända upp och dessutom bildar en väldigt bra förvaringsmöjlighet inne på lagret. Den tydliga nackdelen är att dess baksidor är gjorda för att stå mot en vägg och bågnar lätt utåt när de inte har något stöd. Småspik och packtejp håller det ihop idag och snart ett tyg men riktigt bra blir det när det står en vägg där istället. Det är dock inte lika viktigt och som sagt en fråga för framtiden.

Allt detta passar sig väldigt bra eftersom vi får en praktikant på måndag som ska vara hos oss i tre månader. Känns extra kul att ha en bra arbetsmiljö då förutom alla andra fördelar.

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning

För femte året i rad arrangerade Dyslexiförbundet FMLS sin mässa för personer med läs- och skrivsvårigheter. Detta var första gången vi deltog på mässan och det var skojigt och mycket folk och en väldig blandning av både privatpersoner och från skola och liknande.

Själv deltar jag bara idag tillsammans med mina två kollegor men imorgon stannar jag hemma och låter dem klara sig själva. Läs- och skrivhjälpmedel är inte mitt huvudområde och två personer i montern räcker. Dessutom havererade mina hjälpmedel på min demodator =).

Men som sagt redan hittills en rolig mässa med bra drag och många spännande kontakter.

Andra bloggar om: Mässa, Utställning, Dyslexi, Dyslexiförbundet, FMLS, Läsa, Skriva, Hjälpmedel, Sollentuna, Scandic, Scandic Hotel

Så var äntligen andra fasen i ombyggnationen av lokalen på gång!

Fredagen den 4:e september blev personalrummet klart och det blev så sjukt bra! Äntligen fick vi ett rum att äta och fikai. Förutom det blev lokalen då mycket mer lättmöblerad när den började få lite former. Bara det att det blev en riktig entré så att man inte bara kommer in genom ytterdörren rakt in i lokalen kändes oerhört bra!

Nu är det ett kontor som ska byggas. En vägg som delar av lokalen ungefär på mitten, med glasdörr och ett glasparti för att släppa in ljus från ytterfönstren. Och helt plötsligt kommer man att kunna sitta och jobba, prata med varandra eller i telefon trots att man har kunder i lokalen utan att allt man säger riskerar att höras. Som det har varit hittills har de viktiga samtalen och telefonsamtalen fått skötas mellan kundbesöken. Kontorsdelen har idag varit avdelad enbart med några förvaringsmöbler vilket dämpar lite insyn men inte ljudet.

Idag har vår favoritsnickare börjat sätta upp regelverk och är klar med det. Imorgon är vi på mässa och han får härja fritt i lokalen och jag tror det kommer vara ett helt annat kontor som möter oss på måndag morgon! Det ska bli otroligt spännande. Jag tror att jag måste in via kontoret på väg hem från mässan för att tjuvkika, men jag ska försöka hålla mig =).

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning

Idag har varit ännu en lördag med arbete. Synskadades Riksförbund har haft så kallat medlemsforum i ABI-distriktet, dvs Stockholms och Gotlands län. En massa aktiviteter och föreläsningar och hjälpmedelsföretag som ställt ut.

Vi plockade upp vårt standardsortiment med en scanner/läsmaskin, netbook-dator med små punktdisplayer och ett par kameralösningar. Och såklart mobiltelefoner. Den stora grejen den här gången var såklart iPhone med skärmläsaren VoiceOver.. Förvisso säljer vi inte iPhone, det får ju bara några operatörer göra. Däremot är vi grymt bra på att utbilda och visa att och hur det funkar. Läs mer om mina egna iPhone-upplevelser.

Och trots att det är lördag och jag nog gärna skulle legat kvar i sängen är just sånt här aktivt direkt arbete bland det roligaste. Träffa folk och visa grejer. Grejer som löser kanske de enklaste vardagsproblem så som att märka saker i skåpen eller skivsamlingen, eller läsa sin egen post utan hjälp av utomstående till mera avancerade problem som att klara skolan eller arbetet. Det är grymt inspirerande!

Nu har vi stått här i 4½ timme och min son har varit med och hjälpt till. Han är grym på iPhone både med och utan talsyntes. Men nu packar vi ihop för idag och åker hem. Nästa vecka väntar den tre dagar långa mässan Id-dagarna på Factory i Nacka Strand. Så det här blir som en liten förövning =)

Andra bloggar om: Arbete, Jobba, Lördag, Helg, Synskadades Riksförbund, SRF, Mässa, Utställning, Hjälpmedel, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Id-dagarna

Nu börjar det faktiskt likna något. Målaren har just gått och färgen har knappt torkat och det luktar — såklart nymålat i lokalen — vad annars =)?

Nu har vi fått ett riktigt personalrum där man kan stänga om sig och äta och fika i lugn och ro. till och med en fondvägg i hallen som bryter av lite. Ett tack till min fru för den och färgvalet!

Vi har också fått en isolerad låda runt ett väldigt — ljudligt — avloppsrör. En krök som ska förhindra att råttor tar sig upp i systemet. Denna krök har varit ganska otrevlig. men nu är den inbyggt och väl isolerad.

Nu återstår bara golvlisterna. Dom är målade och klara, ska bara spikas upp. Sedan ska elektrikern komma på ett sista besök och skruva upp ny belysning och koppla in nya strömbrytare. Det kommer bli kanon! På måndag tror jag det är dags för ett försök att möblera!

Nästa steg är att bygga en vägg för att dela av vårt kontor. Detta kommer förmodligen ske i oktober då denna serie fortsätter. Så stay tuned!

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning

Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.

Det är märkligt hur så ”lite” kan göra det så mycket roligare att komma hit! Att stå i ett eget personalrum och brygga kaffe, kunna stänga om sig när man behöver ringa privatsamtal, ett eget rum att sitta i och fika ostört även om man har kunder i lokalen. Det är så stort så det är helt otroligt!

För att inte tala om de nya möjligheterna till möblering. Det är inte lätt att möblera på tomma golvytor. Nu blir istället lokalens lite skumma form till fördel.

Sedan tycker jag det är underbart att se riktigt kunnigt folk, riktiga hantverkare jobba. Att smacka upp allt detta på 2½ dag och få det att se så lätt ut! Mäta lite med tumstocken, ett par snabba drag med pennan och så till sågen. När man sedan ställer dit skivan, ja så passar det — såklart! Hantverkaren som varit här skulle lika gärna kunnat vara pappa, snabb, noggrann och perfektionist och det finns lösningar på allt!

Fortsätt läsa ”Kontoret byggs om del II”

I januari 2007 fick jag ett nytt kontor, en källarlokal på Södermalm. Ca 100 kvadratmeter och med fönster ut mot en innergård, perfekt. Lokalen var stor och lite skum form på så den var svår att möblera och redan då skulle man behöva bygga lite väggar för att få till en kontorsdel och en köksdel.

Och nu, 3½ år senare är det äntligen på gång, åtminstone köksdelen och det beror inte på mig att det tagit sådan tid ;) I skrivandets stund sätter snickaren upp regelverk och bär in gips och spånskivor och det känns riktigt bra. Även om jag vet exakt hur det ska bli och planerat det så länge, så är det svårt att föreställa sig hur det ska bli när det blir klart. Både med själva lokalkänslan och ljudnivå. Men det kommer bli kanon! Det kommer verkligen ge lokalen ett rejält lyft, det är jag heltövertygad om.

Att det är en källarlokal med otroligt mycket rör i taket går ju inte att göra så mycket åt. Fjärrvärme och avlopp kan man inte gärna såga ner hur gärna man än skulle vilja =) Men nu kommer det bli bra mycket mera hemtrevligt. Det ska bli mycket spännande!

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning

Nu är det snart över för den här säsongen. Igår och idag sitter jag på Förbundet Sveriges Dövblinda FSDBs kongress och visat hjälpmedel.

Igår var en ganska seg dag med inte särskilt många besökare. Vi satt här 7 utstllare gömda nere i enkällare dit inte många hittade. Men nu ska informationen gått ut att vi finns här. Även om deras program är ganska speckat så kanske det blir lite besök under fikapauser och luncher.

Vi har ganska mycket kul i vårt sortiment som passar dövblinda. Framför allt sådana displayer som gör att man kan läsa av skärmen på sin mobiltelefon i punktskrift om man varken ser telefonens skärm eller hör en talsyntes. Med dessa hjälpmedel kan man ändå läsa och skriva SMS och hantera telfonens alla funktioner.

Redan i slutet på 80-talet var jag med och delade ut punktskriftsbaserade texttelefoner os dövblinda så att de själva kunde ringa med texttelefon via förmedlingscentralen eller Tolkcentralen som det väl heter nu. Men också börja använda de BBSer som växte fram i det som sedan blev FidoNet. Innan dess var man ju som dövblind i väldigt hög grad beroende av teckenspråkstolkar och vad de förmedlade och de begränsade urval av litteratur och information som fanns tillgängligt på papper.

En av mina absolut roligaste händelser när jag jobbade med dövblinda som jag aldrig glömmer hände på ett läger. Jag tror det var 1994 eller 1995. Jag och en kompis skulle ha ett dykpass för att man skulle få prova på dykning. Efter dykningen satt vi i herrbastun och dack lite pilsner och pratade snusk. Bland oss fanns en dövblind kille som fick våra samtal tolkade av en manlig tolk.

Det finns bra och det finns dåliga tolkar. Oftast är de jag träffat väldigt bra. Men att vara tolk innebär ett stort ansvar att verkligen tolka allt i en diskussion och inte bara väl valda (läs censur) delar. Efter en stund tyckte vi det var konstigt att han inte skrattade eller deltog i debatten så som en ung man i sina bästa år kanske borde. Så när tolken gick ut för att svalka sig, frågade jag på mitt då mycket knackiga teckenspråk varför. Då visade det sig att tolken bara berättade en del om vad vi sa. Resten var en egen diskussion.

Under den tden var detta en viktig fråga för mig som själv led av bristen på tillgänglig information så när tolkenåtervände frågade jag varför han inte tolkade allt. En het diskussion uppstod där jag blev förbannad och han med och jag fick stöd av hans klient som han tolkade för. Då gick han och sa något i stil med att få får han klara sig själv.

Sedan började det roliga. På visserligen långsamt teckenspråk med många missförstånd tolkade vi själva och då blev det en helt ny situation och killen deltog med eld och lågor!

Som en liten parentes kan nämnas att vi fick stöd av lägrets övriga deltagareoch närvarande tolkar. Här om året träffade jag en av tolkarna igen och det var roligt. Hon var den sortens tolk som minsann inte varrädd för att tolka snusk och gärna bidrog själv =) Idag tro och hoppas jag att det där är bättre. För då hävdade jag att tolkarna begränsade och styrde den information dövblinda fick ta del av vilketär väldigt känsigt och farligt.

Och här idag har jag faktiskt hört att killen från bastun på det där lägret är här. Jag har hört hans namn men inte stött på honom. Men det är lite svårt bland 300 deltagare.

Nedan följer ett par bilder från FSDBs utställning med museieföremål. Där finns en del gamla godbitar som visar hur man kunde kommunicera förr utan tolkar och utan datorer. Det påminner mig om en annan rolig historia. Jag gick på Tomtebodaskolan som låg i Solna och var specialskola för synskadade. En gång anordnademan ett disco och bjöd in döva elever från Manillaskolan^W. Min bror Christopher kom också på discot och han charmade någraflickor från Manilla. Men det var då en uppenbar brist på tolkar så när dom ville ge honom sina kärleksförklaringar och flörtiga hälsningar, skrev dom dem helt enkelt på meterlånga remsor med toapapper. När discot var över, fanns en inte obetydlig del av skolans toapapperbestånd utspritt över golven =) Ett praktsikt och smart sätt att lösa ett kommunikationsproblem =)

Efter det här ska jag lämna utrustning på kontoret i stan och därefter hem och fira lördag.

Andra bloggar om: Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Dövblind, Dövblinda, Döv, Döva, Hörselskada, Hörselskadad, Teckenspråk, Teckenspråkstolk, Tolk, Manilla, Utställning, Visning, Nynäshamn

Idag har jag varit på vårens näst sista hjälpmedelsvisning. Sedan är det bara en kvar innan allt varvar ner för sommaren och det känns ganska skönt.

Dagens visning var för Stockholms Syncentralers all personal gick helt OK. Men att stå och prata konstant i nästan tre timmar är ganska jobbigt. När man packar in i bilen igen för att återvända till kontoret är det som om luften går ur och man hoppas bara att det ska ge något. Denna dag stod vi tillsammans med en av våra kameratillverkare. Tre personer på ganska stor monteryta kändes helt ok.

Nu är det bara en aktivitet kvar fredag och lördag denna veckan. Två långa dagar med mycket dödtid men det ska bli roligt. Jag är lite skeptisk till att spendera mina lediga helger ute på jobb. Sånt är alltid lite svårt att ta igen senare. Särskilt för oss som inte får övertidsersättning utan får ta ut tiden i komptid.

Andra bloggar om: Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Utställning, Visning, Syncentral, Syncentralen, Stockholms Läns Landsting, SLL

Så har man varit ute på lite resa i tjänsten igen. Denna gång till Linköping för en visning. Tåget gick halv nio imorse och först kl14.45 började utställningen. Folket var indelade i 6 grupper som fick en kvart vardera. En ganska jobbigt upplägg. En kvart, vad ska man göra då? För kort tid för att visa något i detalj och för lång tid för att bara prata rent allmänt. I mitt tycke sämsta upplägget. Och det är ju inte direkt jordens lättaste grejer att bara visa lite snabbt.

Men men, nu är det över för denna gång. Egentligen var det en middag ikväll men eftersom det inte fanns något på programmet för oss utställare imorgon valde jag att strunta i middagen och åka hem istället. Kändes sådär men chefen stannade kvar och representerade oss vid middagen.

Ner hit var det skakigt obekvämt dubbeldäckartåg som man får nackspärr av att försöka sova på. Nu sitter jag på ett betydligt mer tystgående och bekvämt X2000. Ibland tycker jag en soft hotellbar är skönt, med en kall öl tillbakalutad i en skön fotölj. Men just idag kändes det bra att komma hem.

Andra bloggar om: Arbete, Tjänsteresa, Resa, SJ, Sj Prio, Tåg, Dubbeldäckare, X2000, Linköping, Hjälpmedel, Synskadade, Utställning, Visning

Då var man äntligen hemma igen. Resan till Örnsköldsvik gick bra. Idag hade vi två inbokade visningar och möttes av betydligt större intresse och uppslutning än jag förväntat mig. Sedan är det ju fortfarande osäkert om det ger någon affärsverksamhet i den regionen men det är ju sådant man får se.

Att flyga propellerplan gick även det över förväntan. Det var inte alls lika skramligt som när jag flög sådant sist. men detta var ju ett betydligt modernare SAAB 2000^W än senast då jag tror jag flög med ett SAAB 340^W. Men jag måste ändå medge att jag föredrar tåg om det är möjligt. Några pluspoäng till flyget för dess snabbhet när man väl är uppe i luften, gott kaffe och skön känsla i magen när man halvslumrar. Men några tusen minuspoäng för allt strul som omgärdar flygandet.

Först ska man ta sig ut till Arlanda med Arlanda Express och sedan hämta biljetter, säkerhetskontroll och väntan. Jag är mycket väl medveten om reglerna för flyg, ändå torskade jag på för mycket vätska i mitt handbagage. Av någon anledning tyckte jag inte en flaska schampo var vätska =) Så en helt ny sådan fick jag lämna ifrån mig och slänga. Sedan pep det om mig i metalldetektorn av både skärp och munktröja rikligt försedd med metall i dragkedjor och spännen. Det är inte ofta man blir genomgången så ordentligt av en tjej, ändå var det inte så skönt för någon av oss :D Och för mig är det trots att jag kan förstå mycket i säkerhetsbestämmelserna obegripligt att de först måste genomlysa datorerna separat och dessutom öppna dem och titta visuellt. På vägen upp var jag tvungen att ha tre datorkomponenter i mitt handbagage eftersom de inte kunde åka med posten, så även det blev lite pyssel.

På hemvägen kunde jag reducera det tack och lov och dessutom byta tröja och packa skärpet i ryggsäcken så jag fick ändå en fläckfri säkerhetskontroll på hemvägen.

Nu känner jag mig väldigt mör och ska kasta mig i säng. Tyvärr är det en vanlig arbetsdag imorgon och helgen har jag lovat delta i föreningen Sveriges Ledarhundsförares årsmöte ute på Almåsa Konferens. Just nu ångrar jag mig nästan eftersom jag mycket hellre skulle vilja sova ut och pyssla med båten när det ska vara så fint väder.

Andra bloggar om: Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV

På resande fot i tjänsten igen. Denna gång med flyg till Örnsköldsvik. Där ska vi visa hjälpmedel för synskadade och i synnerhet CCTV, det vill säga förstoringskameror. Igår skickade vi ett berg av prylar i förväg som jag hoppas ska stå på plats när vi kommer.

Med på denna resa är förutom jag och Joche, vår norrlänske kollega från göteborg. Ja, det låter avigt och det är det också. men han ska följa med som guide och tolk i egenskap av inföding =)!

Det är inte så ofta man får flyga i tjänsten. Vi ska alltid välja billigaste resealternativ. Men det visade sig vara ogörligt, eller i vart fall tidsmässigt orimligt. Så det fick bli flyg med Golden Air i ett litet jävla tvåmotorigt SAAB 2000 propellerflygplan (Wikipedia.se om SAAB 2000^W).

Det var inte igår jag flög propellerflyg. Senast måste varit 1993 när jag hämtade min första ledarhund Farris uppe i Solefteå. Då flög vi till Kramfors. Men när jag var liten och bodde i de smålänska skogarna och gick i skola i Stockholm, flög jag var och var annan helg en de Havilland Twin Otter om jag inte minns fel. Även det ett tvåmotorigt propellerplan känt för sina korta start- och landningsstreckor (ca 300 meter). Men helt klart föredrar jag jetflyg =)

Ikväll checkat vi in på ännu ett Scandic-hotell så får vi se om räkmackor och hotellbar blir godkända precis som i Örebro =). Fler bilder kommer i galleriet om det händer något roligt.

Imorgon sker två visningar innan vi åter packar lådorna och tar flyget hem igen. Tyvärr bjuder inte fredagen på någon sovmorgon, för nu börjar jag känna mig trött i själen och semestersuget ökar för var dag.

Andra bloggar om: Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV

Så var man då äntligen på hemväg igen. Tåget beräknas ankomma till huvudstaden om någon dryg timme. Det har varit en rolig och inspirerande tjänsteresa men som sagt är det alltid skönt när man är på väg hem. Och i synnerhet nu när en 5 dagar lång påskledighet väntar.

Igår deltog vi i invigningen av ett så kallat möjlighetscenter, dit man som funktionshindrad ska kunna komma och se vilken teknik och vilka hjälpmedel och därmed möjligheter som finns till ett aktivt och givande yrkesliv. Det var mycket folk, lysande från landshövdningen och initiativtagarna till detta intressanta upplägg. Något jag definitivt tar med mig hem som en bra idé.

Idag träffades vi igen på möjlighetscentret för att packa och prata affärer och nu rullar äntligen spårmilen i rsande fart under hjulen. Och tåg är skönt att åka och jag gillar känslan av att vara på väg. ”Målet är inget, vägen är allt” stämmer nog in på min relation till resandet.

Scandic Grand i Örebro visade sig från sin bättre sida denna gången. Jag hade inte hunden med mig och då slapp vi rökrum och man kunde andas när man vaknade. Jag var också tvungen att göra favorit i repris på deras grymma räkmackor igår kväll Jag bad dessutom om extra räkor, och nu har jag ätit räkor så att jag till och med hoppas att det inte ingår i vår planerade påskmiddag på fredag =)

Jag hoppas att påsken bjuder på vackert väder så jag kan ta tag i båtarna och äntligen få dem i sjön.

Andra bloggar om: Arbete, Tjänsteresa, Resa, Örebro, Tåg, SJ, Sj Prio, Hotell, Scandic, Scandic Grand, Nattmacka, Räkmacka

Så var man på resande fot igen. Den här gången bar det av mot Örebro för att göra lite uppdrag i tjänsten. Idag åkte jag vid 11 och kom fram vid 13-tiden, lämnade packningen på hotellrummet och träffade kund vid 15-tiden. Denna dag slutade i normal tid och det blev middag på Burger King och därefter landade vi i en av mina favorithotellbarer, på Scandic i Örebro. En perfekt bar med sköna fotöljer och bord och en lugn gemytlig miljö.

Men nu håller vi på att avsluta kvällen som brukligt med lite slösurfa och nattmacka. Detta var den godaste räkmacka jag någonsin ätit! Och den första med MYCKET räkor på för en gångs skull.

Men nu är jag trött och ska sova så att man orkar med morgondagens uppgfiter.

Andra bloggar om: Arbete, Tjänsteresa, Resa, Örebro, Tåg, SJ, Sj Prio, Hotell, Scandic, Scandic Grand, Nattmacka, Räkmacka

Så var man då hemkommen från en knapp halvdag ute på Almåsa Konferens i Västerhaninge. Synskadades riksförbund arrangerar en helg där ute och jag var inbjuden som leverantör för att visa hjälpmedel. På det viset var helgen perfekt, en stor del av vår målgrupp samlad på ett och samma ställe, men upplägget var som vanligt inte helt optimalt. Vi fick som utställare betala en ganska ordentlig avgift men fick inte speciellt mycket tid till vårt förfogande. Grundtanken var en halvtimme under en fikapaus och seminarier på 2 x 20 minuter. Jag förstod direkt att upplägget skulle spåra ur. Under kaffepausen vill folk så klart fika så då hade vi inte särskilt många besökare. Under vårt första 20-minuterspass hade vi bra med deltagare men till andra sittningen kom ingen, då hade upplägget havererat och vi hade bara några enstaka sporadiska besökare.

Så ur det perspektivet var det en ganska hög timkostnad även om det var helt uteslutet att inte stå där alls. Hoppas bara man fick något förmedlat. Jag stod kvar även över lunchen och hade bara 2 besökare innan jag riggade ner och åkte hem med min plastlåda.

Men jag är rätt nöjd ändå. Hann säga det jag tänkt i stort sett. Det jag är direkt missnöjd över var väl att jag nte hann dela ut visitkort eller fånga mejladresser. Jag får hoppas att folk minns oss och hör av sig själva.

Jag har deltagit i ganska många liknande helgvisningar och det är ganska ofta upplägget är rörigt eller alldeles för lite tid i förhållande till kostnad och vad det ger. Men jag hade ju nära ut dit och det började vid halv elva så dagen är inte förstörd på det viset.

Ute töar det. Jag hann inte springa ner till Horsfjärden för att se men antagligen ligger den isfri igen.

Nu väntar en halvhektisk vecka. Halva företaget är på en stor mässa i USA men det ska nog funka ändå.

Andra bloggar om: Synskadad, Synskadade, Hjälpmedel, Handikapphjälpmedel, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Konferensanläggning, Konferens, SRF, Synskadades Riksförbund, Tö, Töar, Töväder, Arbete, Mässa, USA

Det var nog länge sedan jag hade en gråtande kund i telefon och jag är glad att det inte händer så ofta. Mitt starkaste minne är nog från UUNET-tiden när jag satt med registry (domänhantering och IP-tilldelning) och en av våra stamkunder ringde in och grät hysteriskt och skrek ”jag pratar bara med han Joakim” varpå samtalet kopplades till mig. I vissa situationer har jag ett gudomligt tålamod och tio minuter senare närhennes ärende var löst och hon slutat gråta ocdh åter var glad, ringde hon alltid till mig och vägrade prata med någon annan. Spelade ingen roll om det gällde fakturering, internetsupport eller annat. Det var en rätt kul händelse sådär i efterhand. Man kan förstå när människor vars främsta kompetensområde inte är datorer inte kommer någon vart och frustrationen stegras. Det kan man ju själv känna även om man både kan och vet hur man ska lösa det man inte kan =)

Idag hände det igen. Den kunden har alltid haft en gråtmild ton, sådär som när barn är på gränsen till gråt men att det inte brutit ut ordentligt. Och jag har känt mig säker på att det någon gång ska ske. Och idag gjorde det det…

Dels blir man tagen på sängen och dels är det ju lite svårt att bedriva någon sorts konstruktiv support med en kund som gråter och snyftar ”det går inte”. Då har man god lust att be dom att ta en långpromenad, lugna ner sig och ringa sen. Den här gången löste det sig inte lika smidigt som där på UUNET för en massa år sedan. Så antingen har jag legat av mig eller så har även solen sina fläckar. Och att Word kostar pengar, att vederbörande inte kunde en epostadress i huvudet, att adressboken försvunnit vid en hårddiskkrasch och att filer man ville bifoga inte låg där man trodde att dom skulle ligga, är ganska lite jag kan påverka =)

Andra bloggar om: Arbete, Support, Kunder, Kundsupport, Datorer, Frustration, Frustrerad