När vår 12-årige son tog över mammas iPhone 3GS var man ju alltid lite orolig att barns slarv skulle bli en dyr historia. Men samtidigt en telefon han verkligen ville ha och dög till betydligt mer än att bara ringa med. Kanske det skulle göra att han var mer rädd om den.

Och visst tappade han telefonen då och då men har aldrig slarvat bort den och den har aldrig åkt tvättmaskin eller hittats bland smutstvätten som alla andra telefoner fått utstå.

Men för en tid sedan fick telefonen en spricka i displayens nederkant men fortsatte fungera fungera normalt. Men ett fall från dryga 2 meters höjd fick displayen till slut att krackelera totalt! Det märkliga är att telefonen även efter fallet och splittrad display fortfarande fungerar utan problem =) Men nu måste den nog få en ny display!

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, Barn, Trasig, Display, Reparation

Jag vet att många nog skulle påstå att jag är fånge under prylarnas begär. Och med all rätta, det är bara att läsa lite här i bloggen så behöver man inte vara geni för att förstå det. Och ”inom mig” finns det två typer av glädje över prylar, sådana som faktiskt löser problem, en situation eller ett faktiskt behov. Man känner när man köper just den prylen, att det där var bra.

Sedan finns det också de prylarna som bara är coola, roliga och när man köpt dem försöker man skapa behovet. Eller som vårt gamla galna gäng alltid sa ”det går” när man frågade varför man behövde en pryl eller varför något skulle lösas med teknik som egentligen gick lika bra utan. Och det är väl precis sådant som driver världen framåt så det är inget fel i det. Det är lite dyrt men ”det är bra för Sverige” =)!

Men det finns en baksida som jag har svårt med. Just nu ligger en fin iPod Video 60GB på bordet bredvid mig. Jag hittade den i en låda och satte den på laddning mest för att batteriet inte ska gå sönder. Min namn är graverat på baksidan och jag minns väl när jag köpte den. Jag skulle åka på en kurs med min dåvarande hund Gustav och jag minns hur lyrisk jag var när jag åkte och hade min första riktiga iPod tankad med musik och ljudböcker inför resan. Maskinen var inte särskilt tillgänglig men jag lärde mig hantera ”klickhjulet” för att räkna mig fram till rätt spellista eller bok.

Nu är den ersatt av min iPhone och iPod Nano. Jag tycker fortfarande min gamla iPod Video erbjuder ett klart bättre ljud och orkar driva lurar som varken Nano eller iPhone gör lika bra, men jag använder den så klart inte längre. Jag har dessutom en iPod Video 80GB liggande, som jag ärvt av en kamrat med deffekt batteri. 400kr så är den också helt OK men inte heller den kommer någonsin användas mer.

Problemet är bara att de knappast går att sälja eftersom jag inte ens hittar någon att ge bort de till. Och slänga fullt fungerande bra grejer går bara inte! Så om ingen vill ha dem kommer de ligga här i lådan och skräpa tills båda batterierna är helt slut eller de är så gamla så de varken går att laga eller använda och måste slängas då istället.

Och i källaren står 2 uttjänta ljudsystem, en fin Sony-förstärkare med en knäckt antennkontakt men i övrigt fin med tillhörande satelithögtalare och ett Samsung-system med CD/DVD/MP3-spelarstapel och tillhörande baslåda men utan högtalare. Kommer heller aldrig mer att nyttjas men jag kan inte gå med dem till grovsoporna. Och skulle jag göra det skulle jag vilja sätta en lap på ”lite fix men fungerar” i hopp om att någon kan ha glädje av grejerna.

Och då tänker säkert den kloka läsaren att det finns skänkes-sidor! Javisst, men jag ids inte det heller för då känns det mer som mer jobb än att slänga. Snacka om moment 22!

Så om någon vill ha 2st iPod video, en Sony-förstärkare av mellanklassen och ett delvist Samsung-system så lägg era kommentarer här. Finns för avhämtning i södra Stockholm. Jag har bestämt mig att när semestern börjar och inlägget är gammalt så blir det soporna och hur mycket än kroppen skriker NEJ!

Andra bloggar om: Musik, MP3, MP3-spelare, Apple, iTunes, Ipod, iPod Video

AppStore Twitter update screenshot

När Apple släppte iPhone 3GS var vi många som blev imponnerade av det fullfjädrade stöd för synskadade att använda pekskärm fullt ut. Det var redan från början fullt möjligt att använda telefonens samtliga inbyggda funktioner utan minsta problem.

När sedan lavinen av nya appar på App Store kom var det lite si och så med tillgängligheten i en del appar. Den inbyggda skärmläsaren VoiceOver hade i en del appar svårt att läsa knappar och reglage, identifiera skrivfält och hitta fokus etc. Men det var ändå förvånansvärt bra i många fall.

Jag tog ganska snart för vana att dels skriva en review och dels en bug report i App Store. Den ena är en publik recention där man kan sätta betyg och skriva ett omdöme på appen och den är synlig för alla som tänker köpa eller ladda ner appen. En bug report når enbart utvecklarna och jag tänkte att enbart skriva en sådan skulle inte sätta samma press på dem som om omdömet var publikt.

Jag har enbart fått svar på någon enstaka av de säkert 50–60 felrapporter jag skrivit och ibland har inget hänt och ibland har saker med tiden förbättrats utan att man vetat om det varit med vilja eller av en slump. Delvis har även skärmläsaren VoiceOver förbättrats av Apple för att kunna identifiera icke standardobjekt på skärmen.

Men de första som verkligen svarade var Sveriges Radio Deras app SR Play var ganska bra redan från början men hade lite småsaker som behövde förbättras. Deras utvecklare tog våra synpunkter på stort allvar och det dröjde inte länge förrän en perfekt app släpptes och sedan dess fungerar den väl.

Även andra tillverkare har förbättrat sina produkter tack vare önskemål, för att bara nämna någon, en svensk utvecklare Block21 som gör ett litet ekonomi och utgiftsprogram för iPhone lyssnade på mina önskemål och har gjort sitt program Mina Utgifter fullt tillgängligt.

Fördelen med detta är så klart att befintliga appar förbättras. Men jag tror vinsten i framtida skapelser av dessa ”medvetna” tillverkare är minst lika stor.

Och man blir extra glad när man går in i App Store i mobilen och på en av uppdateringarna kan läsa:

Twitters app för iPhone har alltid fungerat ganska väl. Men under en lång tid har flikarna ”Mentions” och ”Direct Messages” varit oläsliga med VoiceOver. Vidare har en del knappar under More -> My Profile varit oläsliga, så som knappen för ens egna tweets. Allt detta fungerar perfekt nu i senaste versionen och just den raden ”improved accessibility” värmer otroligt och det är bra att vi tycks vara många som gör som jag och hintar utvecklare när de missar tillgängligheten. Det lönar sig tydligen och vi visar att vi finns och är ganska många!

Att göra en tillgänglig app för en mobil eller program för en dator är inte ett dugg svårt. Det gäller bara att ha lite kunskap om vad det innebär när man börjar koda så att man gör rätt från början. Oftast är det sådana enkla saker som bra färgkombinationer, möjlighet till att ändra textstorleken för de som ser dåligt, att skärmläsare kan identifiera knappar och andra objekt på skärmen etc. Och en bra början är att använda de APIer som finns. Sedan kan man vara mer avancerad och låta programmet eller appen känna efter om skärmläsare körs, och i så fall få sitt program att bete sig annorlunda. Men ofta är det mindre nödvändigt. Det kan kanske vara för att ge ett renare mindre plottrigt gränssnitt för de som kör med skärmläsare.

Men det finns information att få tag på hur man gör och vad man bör tänka på och framför allt är vi många som säkert hjälper till att titta på resultatet innan det släpps. För det är alltid svårare att rätta till fatala fel i efterhand.

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPod Touch, App Store, Appstore, Appar, Twitter, SR, Sveriges Radio, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet

Jag har ett väldigt enkelt problem jag inte verkar kunna lösa och det förvånar mig lite. Jag har en speciell scanner som OCR-behandlar text och sedan läser upp den med syntetiskt tal. Den är en fristående scanner och dator i ett. Den har kapacitet att spara det inscannade som text eller ljud på ett USB-minne som jag sedan givetvis kan flytta till en vanlig dator.

Eftersom jag vill ha all text jag scannar på maskinen överförd till datorn skulle jag vilja ha en mer konstant koppling mellan scanner och dator. Det enda sättet vore om datorn kunde lotsas att den vore en flyttbar disk. En kabel mellan dator och scannermaskin som utan drivrutiner (det är viktigt) gör en mapp tillgänglig på datorn och presenterar den som ett USB-minne. Scannern skulle då kunna spara filer på USB-minnet i tron att det var ett vanligt sådant fast det i själva verket är en mapp i ”mina dokument” eller Dropbox på datorn.

Men hur jag än letat, både för Mac och PC verkar inget finnas. En mac kan startas i USB client-läge men då är inte vanliga OS:et igång och jag vill ju att datorn ska gå att arbeta med som vanligt under tiden.

För PC finns liknande kablar som gör en dator till USB-klient till en annan, men då krävs drivrutiner och någon sorts överföringsprogram i bägge maskinerna. Även om scannern baseras på en vanlig PC med Windows XP Embedded går det inte att installera några drivrutiner eller programvaror eftersom den startas och körs på en RAM-disk. Alla ändringar som görs försvinner vid nästa omstart.

Så om någon känner till en lösning så hör genast av er. Det skulle lösa det här och andra problem!

Andra bloggar om: Dator, Datorer, PC, Mac, Mac OS X, Mac OSX, Windows, Windows XP, Microsoft, USB, Usb-minne, Scanner, OCR

Nu är jag hemkommen från en resa till Frankfurt där jag för första gången besökt SightCity, Europas största hjälpmedelsmässa för synskadade. Det har varit på gång att åka flera år nu i mitt nuvarande jobb men har inte blivit av.

Vi ställer inte själva ut på den mässan men åkte dit som besökare för att titta efter nyheter, spionera på ”fienderna” och så klart underhålla relationerna med våra leverantörer vilket är minst lika viktigt som relationerna med våra kunder.

Mässan hålls på Sheraton Frankfurt Airport Hotel & Conference Center vilket ligger på själva flygplatsen och i år hade mässan ökat i storlek och upptog nu flera våningar av det enorma hotellet och det var ändå trångt i utställningshallarna.

Bland utställarna fanns allt från Kina-baserade företag som inte hade egna montrar utan gick runt med sina varot (som som vanligt var misstänkt lika andras =)) till små tyska källarföretag och de medelstora och stora etablerade hjälpmedelsföretagen från hela Europa och USA & Canada och så klart även svenska företag.

För oss som återförsäljare till flera av de leverantörer som fanns där så blev mässan mer en mötesplats. Schemat var mer eller mindre fullspäckat med möten och lunchträffar och vi fick slita lite för att få tid att gå runt och själva titta på utställningen. Men det är klart man passar på att träffa så många man kan när alla viktiga samlas på ett och samma ställe.

För mig kändes det inte som det var så mycket nyheter. Det mesta hade jag sett tidigare. Det var många olika varianter på samma saker och det slående temat i år kändes som deisgn. Många tekniska hjälpmedel har tidigare varit ganska fula, fyrkantiga och trista men ofta med väl genomtänkta funktioner. Många beskyllde Apple för den nya trenden och det var mycket Mac-känsla i många saker. En del hävdade att detta nog mest var av ondo. Oklart varför vilket ger en känsla av att många tycker att synskadade gott kan ha fula och gräsliga grejer eftersom de ändå inte ser dem =)

Jag tycker nog själv att även för mig som inte ser är design minst lika viktigt. Det är lika viktigt med en bra känsla när man tar i sina grejer som att få det när man ser dem. Och högblanka rundad utformning är ju alltid trevligare än strävt och kantigt även om Apple nu satt en skönhet även i det rena kantiga vilket känns lite unikt.

På väg hem så kändes det bra, med båda dessa viktiga komponenter med i bagaget. Både nya och förbättrade relationer med leverantörer och en del nyheter som jag givetvis inte kan avslöja här =). Jag trodde faktiskt inte det skulle vara så givande och framför allt inte så stor skillnad på att träffas live mot den vardagliga kontakten via epost och telefonkonferenser. Eller vi kanske har glömt bort hur viktiga verkligen möten med andra människor egentligen är bakom vår Facebook och blogg-fassad?

På Bilderna ovan finns lite ex

Andra bloggar om: Tyskland, Frankfurt, Mässa, Hjälpmedel, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Punktskrift

Nu har vi avslutat uppdateringen av vår fotoutrustning med en ny digital videokamera då den gamla gjort sitt. Även denna spelar in på DV Mini-band. I övrigt har den allt vi saknat på den gamla Sony Handycam HC45E som dessutom gjort sitt efter 4 år i aktiv och hård, trogen tjänst.

Video är minst lika viktigt, kanske viktigare för mig som inte ser än foto då även ljudet från våra barns uppväxt lagras för framtiden. Dock är jag så konservativ att jag vägrar överge band-baserade videokameror. Gillar inte minneskortskameror i det här segmentet för att de känns plastiga för att de komprimerar datat, men kanske mest av allt för att band är ett väldigt bra sätt att lagra och arkivera på. Har man all film på minneskort måste det lagras på hårddisk och därmed automatiskt på 2 hårddiskar för säkerhets skull och då blir det inte billigare lagring per inspelad timme och framför allt väldigt mycket mer omständigt att få en bra säkerhet i det.

Såhär skriver Cyberphoto

:X:

En ny standard för kreativitet: nya Canon LEGRIA HV40

Canon introducerar ett nytt tillskott i sin serie med HD-videokameror: LEGRIA HV40.

LEGRIA HV40 spelar in HDV1080i-bilder på band och är efterföljare till HV30, som utnämndes till Årets europeiska HD-videokamera 2008 av EISA (European Imaging and Sound Association).

Det är den senaste nyheten i Canons populära HV-serie och ger användaren större kreativ kontroll över sina filmer. Med den nya programmerbara knappen går det att ange en rad olika funktioner för den manuella funktionsratten på videokamerans framsida. För filmskapare, och likaså för de som använder HD för första gången, fungerar HDV-formatet utmärkt med tidigare arbetsflöden. Det är kompatibelt med praktiskt taget alla programpaket för videoredigering.

Nya LEGRIA HV40 höjer ribban för ambitiösa filmskapare och ger dem större kontroll, säger Roel Lammers, produktchef foto/video Canon Svenska AB. Med den här nya videokameran visar vi att vi kan ge kreativa och entusiastiska videofilmare precis vad de är ute efter.

Funktioner:

- Oslagbar HDV1080i-bildkvalitet

- Alla fördelar med Canons HD-kamerasystem

- 2,96 megapixels Full HD-CMOS-sensor

- Canon HD-videoobjektiv med 10x optisk zoom och Super Range optisk bildstabilisator (OIS)

- HD-optimerad avancerad DIGIC DV II-processor

- Instant AF ger otroligt snabbt och exakt autofokus, och Focus Assist kan användas för manuell fokusering

- Progressiv 25p-inspelning med biokvalitet och särskilt CINE-bildläge gör att det går att skapa filmer med äkta biokänsla

- Bättre kontroll med den nya programmerbara knappen som kan användas till att ange flera funktioner för den manuella funktionsratten

- Flexibelt system: Med det avancerade tillbehörsfästet kan flera tillbehör anslutas, manuella ljudkontroller, mikrofoningång och hörlursutgång ger högre ljudkvalitet samt HDMI- och komponentutgångar

- Det är enkelt att komponera bilder och granska dem på den vinklingsbara 2,7-tums LCD-skärmen D/V- och A/V-ingångar, samt omvandling från analogt till digitalt format för överföring av gamla hemvideofilmer till digitala band

- Avancerad fotografering, bland annat histogramvisning med ett enda tryck och samtidig registrering av video och stillbilder med 2,07 megapixels

- Inbyggd blixt och LED-videolampa

Gjord för filmskapare

LEGRIA HV40 bygger vidare på de prisbelönta funktionerna i föregångaren HV30 och ger filmskapare större kreativa möjligheter. En nyhet i LEGRIA HV40 är en programmerbar knapp för att ange olika funktioner för den manuella funktionsratten, vilket kan ge kontroll över fokusering, exponering och ljudnivå. Bland en mängd alternativ för bildanpassning finns 25p Hemmabio-läge som ger en känsla av gammal traditionell film, med motsvarande 25 bildrutor per sekund.

Canons HD-kamerasystem

Canon utformar och tillverkar alla delar i Canon HD-kamerasystemet vilket garanterar bästa bildkvalitet. Objektiv, CMOS-sensor och bildprocessor är konstruerade för att fungera sömlöst tillsammans och du får HDV1080i-bilder med utmärkt detaljskärpa och färgåtergivning. Leveransstart är i april 2009. Rekommenderat cirkapris är ännu inte fastställt. För pressmaterial och högupplösta bilder besök www.canon.se eller vårt europeiska pressrum, www.canon.se/press_centre.

:X:

Canons HD-videokamera LEGRIA HV40

Tekniska specifikationer

Videosystem

Inspelningsmedium HDV

Max inspelningstid HDV: 80 min. DV: 120 min.1

CCD

Typ 1/2,7-tums CMOS

Totalt antal pixels 2,96 megapixels

Effektiva pixels: Videoscener HDV: cirka 2,07 megapixels DV 16:9: cirka 2,07 megapixels DV 4:3: cirka 1,55 megapixels

Effektiva pixels: Stillbild 2,76 megapixels

Filter RGB-filter för primärfärger

Objektiv

Optisk zoom 10x

Digital zoom 200x/40x (inställbart)

Brännvidd 6,1 – 61 mm

Motsvarande brännvidd på 35 mm-kamera HDV: cirka 43,6 – 436 mm DV 16:9: cirka 43,6 – 436 mm DV 4:3: cirka 53,0 – 530 mm STILLBILDER 16:9: Cirka 43,6.436 mm STILLBILDER 4:3: Cirka 40,0.400 mm

Största bländare VIDEOSCENER: f1,8 till f3,0 STILLBILDER: f2,8 till f3,0

Närgräns 10 mm

Bildstabilisator Super Range optisk bildstabilisator

Filtergänga 43 mm

Vidvinkelkonverter JA (WD-H43, tillbehör)

Bildprocessor

Bildprocessor DIGIC DV II

LCD

Skärmstorlek 2,7-tums vinklingsbar LCD-skärm

Pixels 211 000 pixels

Manuell inställning Ljusstyrka, bakgrundsbelysning

Sökare

Skärmstorlek 0,27 tums bredbilds-LCD, färg

Pixels 123 000 pixels

Min. belysning

Min. lux Cirka 0,2 lux (i läget Natt)

Kväll JA

Fokusering

Autofokus/manuell fokusering JA/JA

Kontroll AUTO: Instant AF/TV AF MANUELL: Joystick

Manuell fokuseringsmöjlighet Förstoring, Skärpa

Exponeringsautomatik

Programautomatik 13 Auto, Program(P), Av, TV, CINE, Porträtt, Sport, Natt, Snö, Strand, Solnedgång, Spotlight, Fyrverkerier

zebran JA

Motljuskompensation

Motljuskompensation JA

Vitbalans

Typ TTL

Auto JA

Inställning/förinställning JA (Dagsljus, Skugga, Molnigt, Elljus, Lysrör, Lysrör H)

Slutartid

Kortaste slutartid 1/2 000 sek.

Lång slutartid 1/2 sek.

Digitala effekter

Toning Auto, Wipe

Effekt Svartvitt, Sepia, Konst

Justering av bildkvalitet

Bildeffekter Kraftig, Neutral, Låg skärpa, Mjuk hud

Funktioner för egen programmering Ljusstyrka, Kontrast, Skärpa, Färgdjup

Stillbild

Stillbildsstorlek 1 920 x 1 080, 2 048 x 1 536, 1 440 x 1 080, 848 x 480, 640 x 480

Bildserier JA (normal och hög hastighet)

Automatisk exponeringsvariation JA

Samtidig registrering av stillbilder JA

Inställbar autofokusram JA

Histogram JA

Stillbildsavtryckare JA

Självutlösare

Självutlösare 10 sek. 2 sek. med trådlös fjärrkontroll

Snabbkontroll/-sökning

Snabbkontroll/-sökning JA/NEJ

Inspelningsläge

LP-läge JA (endast DV-läge)

Utökat inspelningsläge (ELP-läge) NEJ

Progressivt inspelningsläge JA (25p)

CINE-bildläge JA

Sökning

Stillbild NEJ

Datum JA

Minneskort

Multi Media Card NEJ

SD-kort JA (MiniSD)

Filminspelning NEJ

Intern dataöverföring NEJ

Ljud

System

DV: PCM digital inspelning (48 kHz/16 bitar eller 32 kHz/12 bitar, inställbart)

HDV: MPEG1 Audio Layer II (samplingsfrekvens: 48 kHz)(Bithastighet: 384kbit/s)

Manuell inspelningsnivå JA

Ljuddubbning NEJ

Kontakt

Hörlurar JA

Mikrofon JA

USB USB 2.0 Full Speed

DV JA (In/Ut)

Direktutskrift JA (PictBridge)

Analog in JA

AV JA

S-Video NEJ

Komponent JA

HDMI JA

LANC NEJ

Inbyggd laddare JA

Snabbstart

Snabbstart NEJ

Tillbehörsfäste

Tillbehörsfäste JA

Inbyggd videobelysning

Inbyggd videobelysning JA

Inbyggd blixt

Inbyggd blixt JA

Datoranslutningssats

Digital Video Solution Disk JA (v32)

DV Network Solution Disk NEJ

Programvara NEJ

USB-kabel JA

Trådlös fjärrkontroll

Trådlös fjärrkontroll JA

Analog-digital-omvandlare

Analog-digital-omvandlare JA

Laddningsbart batteri

Typ Litiumjonbatteri

Intelligent batterisystem NEJ

Medlevererat batteri BP-2L13

Maximal inspelningstid (med medföljande batt HDV: Cirka 2 tim. DV: Cirka 2 tim. 20 min.

Snabbladdning NEJ

Batteri med lång livslängd BP-2L24H

Längre inspelningstid2 HDV: Cirka 4 tim. DV: Cirka 4 tim. 50 min.1

Mått B x H x D 88 x 82 x 138 mm

Vikt 535 g

Friskrivningsklausuler

1: LP-inspelningsläge

2: med EVF (normal LCD-ljusstyrka utan EVF) och batteri med lång livslängd (tillbehör)

Specifikationerna kan ändras utan föregående meddelande

Andra bloggar om: Canon, Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Youtube

Nog för att vår familj är lite fotogalna, men helt nödvändigt att byta ut vår kära Canon EOS 500D. Hade det inte varit för att det var ett sånt där ”offer you can’t refuse” så hade det inte hänt.

Men Canon EOS 7D (Produktlänk hos Cyberphoto) är verkligen en trevlig kamera. Man behöver bara drägla över de tekniska specifikationerna nedan för att förstå det. Men även känslan rent fysiskt är en upplevelse. ”stor och tung” kan man tycka, men mycket kamera per gram säger jag!

Allt tekniskt står nedan och vi har inte hunnit fotografera så mycket än, men förutom detta med knappar och reglagens placering gillar jag att den kan lägga in Copyright info direkt i bildens EXIF-taggar, en liten småsak jag faktsikt saknat. Sedan kommer det ta ett tag att sätta sig in i alla funktioner, det är då helt klart. Jag måste plötsligt gå och köpa en ny kortläsare igen eftersom denna kamera använder Compact Flash-kort istället för SD-kort. Ett extra minneskort och batteri är något som också behövs med tiden.

Så nu får vår ”gamla” Canon EOS 500D gå vidare till en ny förhoppningsvis lycklig ägare.

Teknisk specifikation

Typ 22,3 mm x 14,9 mm CMOS

Antal effektiva pixlar Cirka 18,00 MP

Totalt antal pixlar Cirka 19,00 MP

Bildförhållande 3.2

Lågpassfilter Inbyggt/fast

Rengöring av sensor Integrerat rengöringssystem

Färgfiltertyp Primärfärg

BILDPROCESSOR

Typ Dual ”DIGIC 4″

OBJEKTIV

Objektivfattning EF/EF-S

Brännvidd Motsvarar 1,6x objektivets brännvidd

FOKUSERING

Typ TTL-CT-SIR med CMOS-sensor

AF System / Punkter 19 AF-punkter av korstyp (f/2,8 vid centrum)¹

AF Arbetsområde EV -0,5-18 (vid 23 °C och ISO 100)

AF metod AI Focus

One Shot

AI Servo

AF punkt val Automatiskt val: 19-punkters autofokus

Manuellt val: Enpunkts autofokus

Manuellt val: Spotautofokus

Manuellt val: Utvidgning av AF-punkt

Manuellt val: Zonautofokus

AF-punkter kan väljas separat för vertikal och horisontell fotografering

Visning av vald AF punkt Visas av en transmissiv LCD i sökaren och på övre LCD-displayen och direktkontrollskärmen

Förutsägande AF Ja, upp till 8 m¹

Autofokuslås Låst när avtryckaren är nedtryckt halvvägs med metoden One Shot AF eller AF-ON.

Hjälpbelysning för autofokus Blixtserie från den inbyggda blixten eller från ett särskilt Speedlite som tillval

Manuell fokusering Väljs med objektivet, standard i direktvisningsläget

Mikrojustering för autofokus C.Fn III-5 +/- 20 steg

Korrigera alla objektiv med samma värde

Korrigera upp till 20 objektiv individuellt

EXPONERINGSINSTÄLLNING

Mätmetoder Fullöppningsmätning med 63-zons Dual Layer-kiselcell

(1) Evaluerande ljusmätning (länkad till alla autofokuspunkter)

(2) Utsnittsmätning (cirka 9,4 % i mitten av sökaren)

(3) Spotmätning (cirka 2,3 % i mitten av sökaren)

(4) Centrumvägd genomsnittsmätning

Mätområde EV 1-20 (vid 23 °C med 50 mm f/1,4 objektiv ISO 100)

Automatiklås Automatisk: Med metoden 1-shot AF och evaluerande mätning låses exponeringen när skärpan ställts in.

Manuellt: med automatiklåsknapp för fotograferingsmetoder i kreativa zonen

Exponeringskompensation +/-5 EV i 1/3 eller 1/2 steg (kan kombineras med automatisk exponeringsvariation).

Automatisk exponeringsvariation 3 bilder +/-3 EV 1/3 eller 1/2 steg

ISO-känslighet* Auto (100-3200), 100-6400 (i 1/3 steg eller hela steg)

ISO kan utvidgas till H: 12800

SLUTARE

Typ Elektroniskt styrd ridåslutare

Slutartider 30-1/8 000 sek. (i 1/2 eller 1/3 steg), Bulb (Totalt slutartidsintervall. Tillgängligt intervall varierar med fotograferingsmetod)

VITBALANSERING

Typ Automatisk vitbalansering med bildsensorn

Inställningar Auto, Dagsljus, Skugga, Molnigt, Elljus, Vitt fluorescerande ljus, Blixt, Egen, Färgtemperaturinställning.

Vitbalanskompensation:

1. Blå/gul +/-9

2. Magenta/grön +/-9

Egen vitbalansering Ja, 1 inställning kan registreras

Vitbalansvariation +/-3 nivåer i enstaka steg

3 varierade bilder per avtryckning.

Inställbar Blå/Gul bias eller Magenta/Grön.

SÖKARE

Typ Penta-Prisma

Täckning (vertikal/horisontell) Cirka 100%

Förstoring Cirka 1,0x¹

Ögonavstånd Cirka 22 mm (från okularlinsens centrum)

Dioptriinställning -3 till +1(1/m) (dioptri)

Fokuseringsskiva Fast (transmissiv LCD-skärm)

Spegel Snabbt återgående halvgenomskinlig spegel (Överföring: reflektion 40:60, ingen spegelavstängning med EF 600 mm f4 eller kortare)

Sökarinformation Autofokusinformation: autofokuspunkter,
fokusbekräftelse.

Exponeringsinformation: slutartid, bländarvärde, ISO-tal (visas alltid),
automatiklås, exponeringsnivå/kompensation, spotmätningscirkel,
exponeringsvarning, automatisk exponeringsvariation.

Blixtinformation: blixt klar, höghastighetssynkronisering,
blixtexponeringslås, blixtexponeringskompensation, blixt för minskning av röda ögon.

Bildinformation: vitbalanskompensation, CF-kortinformation, svartvit fotografering, längsta bildserie (visas med 2 siffror), högdagerprioritet (D+).

Kompositionsinformation: rutnät, elektroniskt vattenpass med dubbel axel

Förhandsgranska skärpedjup Ja, med knappen för skärpedjupskontroll.

Okularlock På remmen

LCD-SKÄRM

Typ 3,0″ Clear View II TFT, cirka 920 000 punkter

Täckning Cirka 100%

Visningsvinkel (horisontell/vertikal) Cirka 160°

Ytskikt Antireflex och stabil struktur

Justering av ljusstyrka Auto: Använder extern sensor för omgivande ljus

Manuell: Justerbar till en av sju nivåer

Visningsalternativ:

(1) Direktkontrollskärm

(2) Kamerainställningar

(3) Elektroniskt vattenpass med dubbel axel

BLIXT

Ledtal för inbyggd blixt (i meter vid ISO 100) 12

Blixttäckning för inbyggd blixt upp till 15 mm brännvidd (motsvarande 35 mm: 24 mm)

Laddningstid för inbyggd blixt Cirka 3 sekunder

Lägen Auto, manuell blixt, multiblixt, integrerad Speedlite-sändare

Reducering av röda ögon Ja

Blixtsynkronisering 1/250 sek.

Blixtexponeringskompensation +/- 3EV i 1/2 eller 1/3 steg

Exponeringsvariation med blixt Ja, med kompatibelt separat blixtaggregat

Blixtexponeringslås Ja

Synkronisering med andra ridån Ja

Blixtsko/PC-kontakt Ja/Ja

Kompatibilitet med extern blixt E-TTL II med Speedlite serie EX, stöd för
trådlöst multiblixtsystem

Kontroll av separat blixtaggregat Via kamerans menyskärmbild

FOTOGRAFERING

Lägen Auto (stillbilder och video), Kreativt autoläge, Programautomatik, Tidsförval AE, Bländarförval AE, Manuell (stillbilder och video), Egen (x3)

Bildstilar Standard, porträtt, landskap, neutral, naturtrogen, svartvitt, användardefinierade (x3)

Färgrymd sRGB och Adobe RGB

Bildbearbetning Högdagerprioritet

Auto Lighting Optimizer (Auto ljuskorrigering) (4 inställningar)

Brusreducering för lång exponeringstid

Brusreducering för höga ISO (4 inställningar)

Automatisk korrigering av objektivets periferibelysning

Matningsmetoder Enbild, Bildserie L, Bildserie H, Självutlösare (2 s+fjärrkontroll, 10 s+fjärrkontroll)

Bildserie Max. Cirka 8 b/s (hastigheten behålls för upp till 126 bilder (JPEG)¹³ (med UDMA-kort), 15 bilder (RAW)) ²³

DIREKTVISNINGSLÄGE

Typ Elektronisk sökare med bildsensor

Täckning Cirka 100 % (horisontellt och vertikalt)

Bildhastighet 30 b/s

Fokusering Manuell fokusering (Förstora bilden 5x eller 10x från valfri punkt på bildskärmen)

Autofokus: snabbläge, Live-läge, Live-läge med ansiktsigenkänning

Mätmetod Evaluerande mätning i realtid med bildsensorn

Aktiv mättid kan ändras

Visningsalternativ Rutnät (x2), histogram

FILFORMAT

Stillbildsformat

JPEG: fin, normal (enligt Exif 2.21 [Exif Print])/Design rule for Camera File system (2.0),

RAW: RAW, M-RAW, S-RAW (14 bitar, Canon original RAW 2:a utgåvan),

Digital Print Order Format [DPOF] Version 1.1-kompatibelt

RAW+JPEG Samtidig Registrering Ja, alla kombinationer av RAW + JPEG, M-RAW + JPEG, S-RAW + JPEG är möjliga.

Bildformat

JPEG: (L) 5 184 x 3 456, (M) 3 456 x 2 304, (S) 2 592 x 1 728

RAW: (RAW) 5184×3456, (M-RAW) 3888×2592, (S-RAW) 2592×1728

Filmtyp MOV (Video: H.264, Ljud: linjär PCM)

Filmformat

1 920 x 1 080 (29,97, 25, 23,976 b/s)

1 280 x 720 (59,94, 50 b/s)

640 x 480 (59,94, 50 b/s)

Filmlängd Max varaktighet 29 min 59 sek, max filstorlek 4 GB

Mappar Nya mappar kan skapas och väljas manuellt

Filnumrering

(1) Löpande numrering

(2) Automatisk återställning

(3) Manuell återställning

ANDRA FUNKTIONER

Egen programmering 27 funktioner för egen programmering med 70 inställningar

Metadatakod Användarens copyrightinformation (kan ställas in i kameran)

LCD Skärm ljusjustering Ja/Ja

Vatten / dammskyddad Ja (motsvarande EOS-1N)

Röstkommentar -

Intelligent orienteringssensor Ja

Förstoring vid visning 1,5x-10x

Visningslägen

(1) Enstaka bild med information (2 nivåer)

(2) Enstaka bild

(3) Index med 4 bilder

(4) Index med 9 bilder

(5) Förstorad vy

Bildspel

Bildval: Alla bilder, efter datum, efter mapp, videoscener, stillbilder

Uppspelningstid: 1/2/3/5 sekunder

Upprepa: På/Av

Histogram Ljusstyrka: Ja

RGB: Ja

Högdagervarning Ja

Bildradering/bildskydd Radera: en bild, alla bilder i en mapp, markerade bilder, ej skyddade bilder

Skydd: raderingsskydd för en bild i taget

Dataverifiering Originalbildens verifieringsdata kan bifogas med bilden (OSK-E3 krävs för verifiering)

Menykategorier

(1) Fotograferingsmeny (x4)

(2) Bildvisningsmeny (x2)

(3) Inställningsmeny (x3)

(4) Meny för egna funktioner

(5) Min meny

Menyspråk 25 språk

Engelska, tyska, franska, nederländska, danska, portugisiska, finska, italienska, norska, svenska, spanska, grekiska, ryska, polska, tjeckiska, ungerska, rumänska, ukrainska, turkiska, arabiska, thailändska, förenklad kinesiska, traditionell kinesiska, koreanska och japanska

Firmware uppdatering Kan uppdateras av användare

GRÄNSSNITT

Dator Hi-Speed USB

Övrigt HDMI-minikontakt, videoutgång (PAL/ NTSC), kontakt för systemtillbehör (till WFT-E5), extern mikrofon (stereominiuttag)

DIREKTUTSKRIFT

Canon-skrivare Canon kompakta fotoskrivare och PIXMA skrivare med stöd för PictBridge

PictBridge Ja

LAGRING

Typ CompactFlash typ I/II (Microdrive-kompatibel, UDMA-kompatibel), externa lagringsmedia med WFT-E5

OPERATIVSYSTEM SOM STÖDS

PC och Macintosh Windows XP (SP2/SP3) / Vista inkl. SP1 (exkl. Starter Edition) OS X v10.4-10.5

PROGRAMVARA

Bildvisning och Utskrift ZoomBrowser EX/ImageBrowser

Bildbearbetning Digital Photo Professional

Övrigt PhotoStitch, EOS Utility (inkl. fjärrstyrd mottagning, möjlighet till trådlös filsändning*), Picture Style Editor

* Kräver extra tillbehör

STRÖMKÄLLA

Batterier Uppladdningsbart litiumjonbatteri LP-E6 (medföljer), 1 x CR1616 för datum och inställningar

Batteriets kapacitet Cirka 800 (vid 23 °C, AE 50 %, FE 50 %)¹ Cirka 750 (vid 0 °C, AE 50 %, FE 50 %)

Batteriindikator 6 nivåer + procent

Strömsparfunktion Strömmen stängs av efter 1, 2, 4, 8, 15 eller 30 minuter.

Strömkällor och batteriladdare Nätadaptersats ACK-E6, batteriladdare LC-E6, bilbatteriladdare CBC-E6

FYSISKA DATA

Kamerahusmaterial Skal i magnesiumlegering

Driftsmiljö 0-40 °C, 85 % luftfuktighet eller lägre

Mått (B x H x D) 148,2 x 110,7 x 73,5 mm

Vikt (bara hus) Cirka 820 g

TILLBEHÖR

Sökare Ögonmussla Eg, korrektionslins Eg, ögonmussla med imskydd Eg

Väska EH20-L

Trådlös filsändare Trådlös filsändare WFT-E5

Objektiv Alla EF- och EF-Sobjektiv

Blixt Canon Speedlite (220EX, 270EX, 270EX II, 320EX, 380EX, 420EX, 430EX, 430EX II, 550EX, 580EX, 580EX II, Macro-Ring-Lite, MR-14EX, Macro Twin Lite MT-24EX, Speedlite-sändare ST-E2)

Batterigrepp BG-E7

Fjärrkontroll Fjärrkontroll med N3-kontakt, trådlös fjärrkontroll LC-5, fjärrkontroll RC-1/RC-5

Övrigt Handlovsrem E2

AF System / Punkter

¹ AF-punkter av korstyp i ytterområden fungerar inte som AF-punkter av korstyp med följande objektiv: EF 35-80mm f4-5,6 (II/III/USM), EF35-105mm f4,5-5,6 (USM). EF 80-200mm f4,5-5,6 (II)

Förutsägande AF

¹ Med EF 300 mm f/2,8L IS USM vid 50 km/h

Förstoring

¹ Med 50 mm objektiv vid oändligt, -1 (1/m) dpt

Bildserie

¹ Stor / fin (kvalitet 8) upplösning

² Baserat på Canons testmetoder, JPEG, ISO 100, bildstilen Standard.

Varierar beroende på motivet, minneskortets märke och kapacitet, bildregistreringskvalitet, ISO-tal, matningsmetod, bildstil, funktioner för egen programmering etc.

³ Maximalt antal bilder per sekund och buffertkapacitet kan minska beroende på kamerainställningar och ljusnivå

Batteriets kapacitet

¹ Baserat på CIPA Standard när batterierna och det minneskortsformat används som medföljer kameran, förutom där så anges

* Rekommenderat exponeringsindex

Alla data baseras på Canons standardtestmetod, förutom där så anges.

Andra bloggar om: Kamera, Kameror, Systemkamera, Systemkameror, Digitalkamera, Digitalkameror, Canon, Canon Eos, Canon eos 500d, Canon eos 7d, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala bilder, Digitala foton

Ett av de många vardagsproblem man står inför som synskadad är hur man ska identifiera saker, hemma eller på jobbet. Det kan handla om CD- och DVD-samlingen, matvaror och kryddor, mediciner, alla dessa flaskor man har i städskåpet. Egentligen handlar det mer om hur självständig man vill eller behöver vara. För visst finns det teknik för att lösa detta och har funnits i flera år. Men kvaliteten skiftar väldigt.

Den första jag stötte på hette Sherlock från Caretec och var en etikettläsare som använder sig av RFID-teknik. Man håller läsaren mot etiketten och spelar in ett röstklipp där man själv läser in vad etiketten är för något. Nästa gång man håller läsaren mot etiketten, spelas röstklippet upp. Men det flyttade aldrig in någon Sherlock i mitt hem, mest på grund av de dyra etiketterna och dels på grund av den urusla inspelningskvaliteten i maskinen. En annan stor nackdel var att det inte gick att ta backup på data, så hade man lagt ner tusentals kronor och en massa timmars jobb på att märka sina CD- och DVD-skivor och maskinen gick sönder och behövde sändas in på service, kunde det mycket väl hända att allt jobb gick förlorat. Och som jag nämnde så är RFID-etiketterna väldigt dyra, flera kronor per styck och att märka en film- och musiksamling på flera 100 skivor kunde bli ganska kostsamt.

Nästa utmanare ute på marknaden var Milestone från Bones. Milestone är egentligen mycket mer än en etikettläsare. Den nuvarande modellen, 212, är väl främst ett fickminne, DAISY-spelare (för att läsa ljudböcker), radio och MP3-spelare. Vidare kan den utrustas med bland annat en kalenderfunktion och etikettsystemet ”Speakout”. Man trycker in en RFID-läsare i SD-kortplatsen vilket dels begränsar arbetet till Milestones interna minne eftersom kortplatsen blir upptagen av etikettläsaren men är också ett extra litet tillbehör man måste ha koll på. Men Milestone har den fördelen att etikettdata lagras på maskinens interna flashminne och är väldigt lätt att säkerhetskopiera från Utforskaren i datorn. Vidare gillar jag maskiner som inte bara är en sak. Ofta som funktionshindrad får man hjälpmedel som löser en sak åt gången och det blir till slut många apparater som ska laddas och skötas.

PenFriend från Iris Hjälpmedel är inget direkt nytt hjälpmedel. Den har funnits på marknaden ett par år nu och har sedan en tid importerats till Sverige. Den ser ut som en penna — med något obsen form kanske =) — och använder etikketter med en sorts mikrokod som avläses med OCR-teknik. Det innebär inte bara att etiketterna blir små och mycket billiga, utan också att man i princip kan skriva ut nya etiketter från en högupplöst skrivare.

Till systemet finns det små runda etiketter och lite större rektangulära. Här finns ytterligare något som säkert kan vara en fördel. Varje etikett är fylld med samma mikrokod vilket gör att den kan klippas i små bitar och placeras på flera saker som ska ha samma röstetikett. Man kan i och för sig fråga sig i vilket sammanhang just det skulle kunna vara användbart, men om man köper 10l mjölk och 10l filmjölk eller liknande storinköp. Då kan man namnge en etikett i Penfriend och sedan klippa den i 10 delar och klistra på förpackningarna.

Även Penfriend är precis som Milestone, utrustad med USB-port vilket gör säkerhetskopieringen väldigt enkel. Vidare drivs den med vanliga batterier vilket inte kräver någon laddare. Alla dessa laddare kan för övrigt vara en utmärkt sak att märka upp eftersom de kan vara ruskigt svåra även för seende att skilja åt.

Något annat som kan vara en nackdel, åtminstone i teorin, är att systemet är begränsat till 1725 unika etiketter, men det är tveksamt om man uppnår den siffran med fasta saker som behöver märkas och vad gäller förbrukningsvaror och sådant som byts ut, är det ju inget problem. Skulle man ha en väldigt gedigen skivsamling så är systemets pris ändå inom rimlighetens gränser att man skulle kunna ha en Penfriend för CD, en för DVD och en för hushåll. Då finns nog väldigt få som skulle kunna uppnå denna begränsning.

Jag kan tänka mig flera användningsområden till en sådan här enhet. Man kan till exempel sätta de små runda etiketterna invid knapparna på en maskin och sedan spela in instruktioner för respektive knapp. Man behöver sedan bara starta pennan, hålla den mot etiketten och tillhörande röstklipp spelas upp. Det är därför inte enbart synskadade som kan ha nytta av en Penfriend. Har man minnesproblem skulle det säkert kunna vara en utmärkt lösning. Då kan man till exempel även bygga veckans matsedel eller matlådor med Penfriend.

Själv sitter jag just nu och tänker på proppskåpet i hallen. Varför inte märka varje propp eller grupp av proppar med en etikett så slipper man någonsin fråga igen och ta barnen till hjälp för att försöka tyda proppscheman som av åren blivit suddiga och otydliga. Knapparna på tvättmaskinen i tvättstugan är ytterligare ett sådant användningsområde eller vid knapparna i en hiss man besöker regelbundet där det saknas taktil märkning. Eller varför inte pärmar och instruktionsböcker och annat viktigt administrativt man måste ha koll på och definitivt måste fråga om hjälp för att identifiera annars.

Det stora kruxet blir bara det extrajobb allt detta medför. Det blir ett pyssel att märka upp direkt efter handling och att behålla den diciplinen och rutinen brukar vara det svåra.

Så egentligen är detta en väldigt flexibel produkt med ett brett användningsområde. Det är bara att låta fantasin flöda!

Lyssna på en demonstration av PenFriend (på engelska) på Blind Cool Tech.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Synskadades Riksförbund, SRF, Hjälpmedel, Tekniska Hjälpmedel, Dyslexi, Kognition, Kognitiva Hjälpmedel, Minnesproblem, OCR, RFID, Etikett, Etiketter

För några veckor sedan påbörjades nästa projekt som stod på tur efter att vi strukturerade våra familjebilder. Trots att mycket redan fanns digitalt sedan 10–12 år tillbaka var det ett digert arbete att få till det.

Men nu var det videofilmernas tur. De första tre åren från 1996 och framåt använde vi en VHSC-kamera och där har vi säkert ett tiotal gamla kassetter. Vi har en kamera utan batteriladdare eller nätdel men jagar för fullt efter en sådan eller komplett kamera. Vi har tidigare använt sådan konverteringskassett för VHSC till VHS med dåligt resultat och fått band avslitna och det känns inte så kul. Alternativet är att lämna in banden för digitalisering hos något företag, men det får bli om vi går bet själva.

Men år 2000 skaffade vi vår första digitala videokamera, det var en Sony PC100. Den var fantastiskt mycket bättre än vår gamla Panasonic VHSC-kamera, men jag köpte den för att jag var ivrig och inte orkade vänta på den jag ville ha, vänta de 3–4 dagar det skulle ta för att beställa hem den. Har man bråttom så har man!

Så ganska precis 2 år senare var det dags för en ny kamera, efterföljaren till den jag trängtat efter den där gången! Det blev en Sony DCR TRV50E som hade en mer avlång form som låg bättre i handen än den gamla PC100-modellen. Visst hade den fler finesser också. Man kunde stega bildruta för bildruta vilket var oerhört bra när man skulle fortsätta inspelningen och hade tappat bort positionen på bandet. Då kunde man placera kameran exakt i bildrutan efter föregående klipp. På så vis blev det inga synliga klipp. Vidare hade den kassettminne för de band som stödde det. Växlade man band ofta skulle kameran minnas senaste positionen om bandet var utrustat med just det lilla minneschippet som krävdes. Jag tror aldrig jag köpte några sådana band pga priset =).

Sedan hade kameran blåtand och en epost-klient och möjligen också en webläsare. Just dessa finesser var det väl mer oklart vad man skulle ha till. Det var i vart fall stor sorg i huset för 4 år sedan när den trotjänaren gick sönder och fick ersättas av en PC100-liknande modell i modernare tappning, en Sony Handycam HC45E som också har samma fula fyrkantiga form som ligger fel i handen, saknar ingång för extern mikrofon och tillbehörskontakt för mick eller lampa. Kort sagt billigt skit som nödlösning i en akut situation =).

Så de flesta familjefilmer finns redan digitalt på band. Men det blir aldrig av att man tittar på dem i det formatet. Det är jobbigt att byta band och segt att spola fram och tillbaka och helt omöjligt att hitta något specifikt. I synnerhet inte som man var urdålig på att datummärka banden och det var tydligen inte heller helt ovanligt att datum och tid i kameran gick fel vid inspelningstillfället. man brydde väl sig inte så mycket och kunde inte se vad det var för viktigt!

Men med digital video är det ju ofta lätt. Bara att ansluta kameran via firewire till Macen och låta iMovie gra jobbet. Den lilla bristen med kassettband jämfört med videokamera med flashminne är att allt måste importeras i realtid och det var ca 40 timmar band som skulle gås igenom. Men ett par kalla och trista lördagar och söndagar gick det åt för att byta band var annan timme och snart var det klart! Vissa dagar gick importen även nattetid.

Det blev som sagt ca 40 timmar video i digitalt råformat och det gick åt ca 600GB i hårddiskutrymme. Här märkte man att iMovie gick lite trögare än iPhoto, men så är också rörlig video betydligt större och tyngre att hantera. Och vår Mac Mini med enbart 4GB är inte så kaxig längre. Trots det är det fullt hanterligt än så länge.

När den delen av jobbet var avslutat kunde vi lätt och snabbt gå igenom alla band. Fortfarande återstod ett digert arbete att rätta till datum i alla de 100-tals klipp som blivit inspelade med felinställd kamera. Jag kommer aldrig mer missa att ställa in datum och tid i en kamera igen!

Så nu kan vi börja titta och redigera video. iMovie är ett lätt och ganska kompetent program för husbehov och det lär nog räcka långt för oss. Plötsigt blev det lika enkelt att klippa ihop en filmsnutt och publicera den på Facebook eller Youtube som det är att publicera ett foto eller en statusuppdatering. Svindlande och tankeväckande men äggande!

I mitt förra inlägg om att strukturera våra familjebilder beskrev jag dilemmat med säkerhetskopiering. Bilder tagna med en digitalkamera har ju ingen papperskopia i någon låda på vinden. Förlorad data är borta, varför man bör tänka noga på just säkerhetskopiering. Just foton är ju förutom det man har i huvudet (och det kan ju variera) de enda minnen man har från ens eget liv och ens barns uppväxt.

Med just våra filmer som kommer från digitala videoband finns ju källan kvar och kan förvaras på annat ställe. Det är inte lika viktigt med backup. Har man dock en flashkamera utan band och bara minneskort, är ju problemet det samma. Men när all grovsortering är klar, all video fått sin rätta tid och datum, trasiga klipp är borta etc, så lär de lagras på speglad nätverkshårddisk förutom den lokala datorn.

Du kan se vad vi hittil publicerat på våra respektive Youtube-kanaler:

Joakim Nömell på Youtube

Maria Nömell på Youtube

Andra bloggar om: Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine, iMovie, iPhoto, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, Youtube

Vi har ju på senare år gått och blivit en riktig Mac-familj. Det fanns många vinster i att gå över från PC till Mac, men en av de var bildhanteringen. Visst finns det motsvarigheter i drivor för PC men något så snabbt och enkelt som iPhoto tycker jag är svårt att hitta i PC-världen.

Vi har byggt på vår familj sedan 1996, och de första 3–4 åren använde vi APS-kamera. Men runt 1998/1999 skaffade vi får första digitalkamera. Jag minns den än idag, en Sony Cybershot där objektivet satt på sidan av kamerahuset och kunde vridas i olika vinklar. Det sålde vi och bytte ganska snabbt mot en mer ”normal” Sony-kamera som såg ut som en kamera ”borde” =)

och visst förändrades fotograferingsmönstret redan då. Det var dyrt och väldigt besvärligt med analoga kameror med vanlig film i. När APS gjorde sitt misslyckade intåg i folkhemmet blev det förvisso enklare att byta film — om man nu tyckte att det var jobbigt innan. men det blev dyrare.

Med digitalkameran kunde man fascinerat bara knäppa på tills man var nöjd. Till en början raderade vi bilder som blev dåliga men snart slutade vi även med det. Och genom åren har det blivit bättre och bättre kameror, fler och fler bilder, större datamängder. Nu är vi inne på vår tredje systemkamera och man är ju glad att man då inte visste hur bra bilderna skulle bli framöver. Korniga, suddiga och mörka jämfört med nu.

Idag när jag låter datorn tugga igenom vårt fotoarkiv visar den 32.565 bilder och 121,2GB data. Och då har vi ännu inte scannat in alla analoga bilder som togs innan den digitala tiden, en stor plastlåda på hjul alldeles full med pappersfoton. Det ska scannas det med, men jag ska bara komma på hur det ska systematiseras först eftersom där råder komplett oordning idag.

Men vi har länge tyckt att den ständigt ökande mängden varit besvärlig när man velat bläddra tillbaka eller hitta något specifikt. Ett riktigt fotoprogram var vad som krävdes. Jag tvivlade på att iPhoto skulle mäkta med den enorma mängden bilder i en databas när jag märkte att allt läggs i en enda fil.

Men före jul satte vi igång med importen. Bilderna var då redan snyggt sorterade på en nätverksdisk i datum-mappar insorterade i årsmappar och semestrar var placerade för sig. Ett par gånger fick jag exprementera och göra om importen och när den stora importen väl ägde rum, tog det sin lilla tid. Nästan ett dygn tog det att kopiera från nätverkshårddisken till den lokala datorn och sedan in i iPhoto.

När importen var klar visade det sig, att trots den enorma mängden märks ingen fördröjning när man bläddrar i fotosamlingen. iPhoto körs på en Mac Mini med 4GB RAM-minne. iPhoto tar en liten stund på sig att starta, den ska varva upp den externa USB-hårddisken och öppna datafilen, allt som allt max 30 sekunder. Men när det är gjort kan man lugnt jobba på.

Nu har vi påbörjat det oändliga arbetet med att låta datorn känna igen ansikten. I början fick man namnge många personer men numera klarar den av ganska många. Problemet med vår fotosamling är dock att den omfattar 4 barns utveckling från 0–14 år, en pappa som ändrat hårfärg och klädstil under 16 års tid. Kort sagt tiden förändrar och det gör att datorn nog inte får det så lätt att automatiskt känna igen alla människor. Därtill är det inte bara vi på alla dessa bilder, utan våra nära vänner och släktingar som också har barn som växer upp. Men det är ett roligt arbete som jag tror ger lön för mödan framöver. Att be datorn plocka fram bilder på något av barnen, och genast har man dem framme och kan följa utveckling och händelser.

Vi har redan provat på att göra fotoböcker i iPhoto. När man gjort sin bok, köper man den direkt i programmet med sitt Apple ID och den beställs och levereras några dagar senare. Ännu har vi bara gjort fotoböcker för att ge bort, men snart ska vi göra egna.

Nästa steg är som sagt att digitalisera alla gamla analoga bilder. Jag har letat efter en snabb och högupplöst scanner för att inte göra arbetet ännu mer drygt. Min Canon Lide 90 tar väl så god tid på sig för att scanna i full upplösning. Därefter vill man gärna ha datum på de bilder som har det på baksidan. Det är ett jobb som kräver en mörk och lång vinter och eftersom vi just tagit oss ur en, får det kanske blir nästa.

Tips på scanner mottages tacksamt! Jag önskar mig en som inte är A4, som rymmer ett foto och inget mer och på så vis snabbar upp scanningsprocessen. Att lägga flera foton i scannern och låta den automatiskt detektera att det är flera bilder i den, har inte fungerat bra för mig.

Och när man gör allt det här bör man också fundera på säkerhetskopieringen. Enorma mängder data utan någon källa. Förloras datan är bilderna från 16 år av våra och barnens liv borta! Det vore en verklig katastrof. Därför gör vi på följande sätt:

Det innebär att all data finns på en NAS (nätverkshårddisk], en Time Capsule [också en nätverkshårddisk mer avsedd för säkerhetskopiering) samt lokalt på vår arbetsstation. Det är en rutin som borde räcka. Den enda ordentliga bristen i hela upplägget är att allt finns här hemma. Inbrott är alltid en risk, men diskar går att gömma så att de tar lång tid eller är omöjliga att hitta. Men för att skydda sig mot brand bör man lagra data parallellt någon annanstans. Alterantiven är väl då främst manuell backup på hårddisk då och då som man förvarar i kassaskåpet på jobbet eller i bankfack eller en molntjänst eller annan nätverkshårddisk som står på distans och tar backup lite då och då. Men vår tids enorma datamängder i ett vanligt litet privat hem som vårt, är ett problem.

Så alla fotofantaster där ute, dela gärna med er av era tips och erfarenheter!

Andra bloggar om: Kamera, Digitalkamera, Systemkamera, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, iPhoto, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine