År: 2008

Trekker Breeze, talande GPS för synskadade

Nu har det kommit ytterligare ett GPS-baserat orienteringshjälpmedel för synskadade. Den första jag hade äran att lägga vantarna på kom 2001 eller 2002 om jag inte minns fel och heter Trekker från företaget Humanware. Den är baserad på en handdator med operativsystemet Windows Mobile, eller Pocket PC 2002 som det väl hette i den första versionen. På den vanliga pekskärmen som seende pekar på med pennan har man trätt på en tangentbordslayout som petar på rätt ställe på skärmen när man trycker på knapparna. Den har väldigt många funktioner men allting pratar, när man närmar sig en korsning eller en intressepunkt såsom en restaurrang eller butik, så läser den inbyggda talsyntesen upp all information istället för att man ska få informationen via pilar och en kartbild. Trekker kan också hjälpa till att orientera i skog och mark genom att man sätter ut referenspunkter som man sedan kan bli guidad till och få veta var dom finns i förhållande till än.

Sommaren 2007 släpptes en ny programvara som man installerar i en vanlig mobiltelefon. Företaget Wayfinder Systems har tillverkat navigatorer för mobiltelefoner och handdatorer och nu släppte man även en produkt som heter Wayfinder Access som är i princip samma produkt men mer textbaserad där man ska få samma information som i en kartvy men i text istället. Detta kräver att man som synskadad redan har skärmläsare och talsyntes i sin telefon som läser upp texten som dyker upp på skärmen.

Och på Hjälpmedelsmässan ID-dagarna 2008 visades en uppfäljare till Trekker Pro som heter Trekker Breeze, även den tillverkad av företaget Humanware. Trekker Breeze är tänkt som en enklare variant av deras tidigare Trekker Pro, med färre knappar och färre funktioner och ett enklare gränssnitt. Maskinen är nu en specialkonstruktion som jag tror har Linux-kärna i grund och botten med tanke på snabbhet och stabilitet. Den har också numera inbyggd GPS-mottagare istället för som tidigare en extern. På gott och ont, en intern mottagare tycker jag ger lite sämre prestanda och man kan inte ha maskinen i fickan eller bältet utan så högt och fritt placerad som möjligt. Men klart enklare att hantera än blåtandskopplade trådlösa mottagare som tidigare.

Trekker Breeze kan nu även spela in en promenadslinga man går tillsammans med någon och man kan sedan välja att följa den vid ett senare tillfälle och få information om när det är dags att svänga, åt vilket håll och hur mycket. Och man kan som tidigare spela in egna intressepunkter längs vägen som navigatorn spelar upp när man passerar dem.

En trevlig utveckling således som gör orientering både i stan och i naturen enklare och mer säker även för en synskadad. Bara det att alltid få veta vilken gata man befinner sig på och vilka gator man har framför sig minskar osäkerheten och rädslan att gå vilse. Nackdelen med alla dessa navigatorer är att de fortfarande baseras på bilkartor som inte innehåller någon information om gångvägar, parker, trappor och liknande information i ens miljö som är mer specifikt intressant för en fotgängare. Man blir alltså guidad som om man skulle köra bil vilket inte alltid är helt rätt. Så man kan inte blint följa instruktionerna man får. Dock blir man inte ledsagad ut på motorvägar vilket man väl får vara tacksam för :-) Ett orienteringsprojekt pågår i Stockholm, göteborg och Malmö där man med en databas innehållande al sådan information, GPS- och gyrobaserad lösning ska försöka kompensera även för dessa brister men detta känns lite för lokalt. Enda vättiga lösningen tror jag ändå är att sådan information kommer in i
de vanliga digitala bilkartorna vilket även skulle kunna användas av turister, cyklister och andra och inte bara synskadade. Annars kommer den lösningen att dö. Men, man bevisar att det går, och det är det som för utvecklingen frammåt.

[tags]Humanware, Trekker, Trekker Breeze, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Navigator, Navigering, Kartor, Mobiltelefoni[/tags]

Håll reda på barnen via mobilen

Mobiltelefonoperatören Tre har nu börjat marknadsföra en tjänst för positionering av barnen med hjälp av mobiltelefonen. Den tjänsten har man nog förvisso haft ett bra tag nu men först nu börjat pusha för ganska rejält. Man gör inställningar för ditt barns mobil att den kan sökas av föräldrarnas mobil och därefter sker positioneringen via GSM, eler snarare 3G-nätet. Föräldrarna kan sedan se på ett ungefär var barnen håller hus antingen på en karta i mobilen eller via inloggning på dator. Eftersom spårningen sker via 3G-master så blir positioneringen inte så exakt — enligt uppgift 400-500 meter men man får ett hum om var dom är. Och tjänsten var inte så farligt dyr för ett familjeabonnemang.

Nu är vi förvisso trogna Tele2-kunder sedan 15 år tillbaka så man byter ogärna bort något som i övrigt fungerar kanon. Allt strul med att flytta nummer, faktura brytperioder och sedan lite prestigeförlust för mig att köra Tre :-) Men detta tycker jag något är fler operatörer borde göra till en tjänst eftersom det ju även är en fråga om säkerhet. visst, bristen är att om ens barn vet om det och inte vill bli spårad, stänger man bara av mobilen eller har ett kontantkort i reserv när man är ute på bus, men den sortens problem kommer man aldrig runt. Barnen kanske inte primärt behöver veta om att vi föräldrar kan se dem via mobilen men det är ganska lätt att motivera som sagt ur säkerhetssynpunkt. Och så länge vi föräldrar har ansvar för våra barn så tycker jag inte det är ett stort integretetsproblem. Speciellt inte när sökningen inte är så exakt.

[tags]Tre, Tele2, Positionering, GSM, 3G, Mobiltelefoni, Mobiltelefon[/tags]

Båten upptagen

Jag och MP åkte ut till marinan för att sno åt oss en sista tur med båten innan upptagning som jag beställt till nästa vecka. Men när vi kom ut var bryggplatsen tom och båten uppe på land. Lite snopet att inta kaffe sittandes på en båtvagn på land men det gick bra det också. Tittade igen slangar och kopplingar inför vinterkonserveringen. Men det var inte det man var inställd på så inte ens sådana grejer hade jag med mig. Men nu fick jag se båten underifrån också och det såg fint ut, inga skador. Drevet behöver målas lite och bättra på lite där färgen börjat flaga men annars helt ok. Kommer bli en ny erfarenhet att demontera drev. Tjuvkikade på en båt bredvid hur det ska se ut och det verkar inte vara så svårt.

[tags]Båtupptagning, Windy 22[/tags]

Pinsamt, mycket pinsamt!!!

Jag brukar säga att jag inte följer den här typen av program och här avslöjar jag mig nog lite. Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte har något val i hushållet. Men jag kan också säga att det enda vättiga i den här genren ändå var Fame Factory som gick för ett antal år sedan. Där kändes det som seriös tallangjakt och skapande och bra människor hängde med och de sämre åkte ut i god ordning. visst förekom röstning av flickor som kastade ut bra tjejer och läts ämre killar hänga kvar just för att dom var killar och kanske snygga, men Idol tar ändå priset. alla vet i förväg vem som ”sitter säkert” och vem som hänger löst och det är bara för förutsägbart.

Hur Lars kan sitta säkert gång efter annan bara för att han är knasig fattar jag inte, sjunger uruselt och vem skulle någonsin vilja se honom på scen efter programmets slut. Johan — ja duktig och tuff men den killen borde gå hem och vårda sin röst något år eller två till tills man kan bedöma vad det kan bli av honom. För nu låter det inte bra. Skrikigt och sprucket och sitter ändå kvar enbart på grund av att han är kille och poppis bland småflickorna. Tjejer brukar säga att vi killar tänker med våra könsorgan men det här är ändå en masspsykos och hysteri.

Som idag, när en duktig tjej, Loulou Lamotte åkte ut så drog man bara en tung suck. Skitduktig, suverän, speciell och underbar röst och få kritik av juryn för att hon sagt att det kändes konstigt att sjunga ABBA eller hur hon uttryckte sig. Ändå var hon en av dom klart bästa denna kväll.

Nedan ser ni Loulous framträdande och jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon går segrande ur detta på så vis att hon är den som slutligen står på scen, säljer skivor och är den folk vill se sen när spektaklet är över. I mig har du i alla fall ett stenhårt fan — som inte ens följer Idol :-)

[tags]Idol 2008, TV4, Loulou, Loulou Lamotte[/tags]

Resa till Linköping

Så var det då åter dags för resa i tjänsten. Den här gången bär det av mot Linköping och hjälpmedelsvisning. Oftast detsamma, tåg, hotellrum, middag på stan och några pilsner i baren innan man som nu, hamnar framför datorn på rummet tills det är dags att sova. I de här lägena är jag oerhört glad att jag har mobilt bredband som är min räddning — till och med på tåget ner kan man periodvis köra både MSN och mail.

På den här mässan ska vi väl visa det vanliga, någon punktdisplay, läsmaskin och lite telefoni. Roligast att prata om denna gång var vår nya OCR-kamera EyePal som tar ett foto av ett papper med text och tolkar det och sedan läser upp det i datorn. Riktigt kul.

[tags]Tjänsteresa, Linköping, Hjälpmedel, Synskadade[/tags]

Anställningsintervju

I fredags var jag på anställningsintervju på ett norsk/svenskt företag som heter Basefarm. Jag blev tipsad av en gammal kollega som också sökt och vår — eller i alla fall min förhoppning av att åter igen bli kollegor. Såklart var det inte bara det som gjorde att jag helt plötsligt började titta efter jobb. Jag känner nog lite att jag avstannat i utvecklingen vilket är både lite synd och onödigt eftersom det finns så mycket mer att ge. Men det går trögt med både etableringen av kontoret jag startade upp våren 2006. Men ibland vet jag inte om jag är en fighter som aldrig ger upp eller om jag lite för lätt tappar sugen när det blir lite motlut i livet. Men just nu känns det tungt att finna nya vägar och strategier.

Egentligen trivs jag rätt bra med situationen. jag är platschef med stor frihet, eget kontor och en kollega som jag fungerar bra ihop med. Och vi har kommit långt redan och det finns potential kvar. Så det var väl inte med någon jätteglöd och jävlar anamma jag gick dit och jag hittade inga positiva egenskaper eller kompetensområden hos mig själv och drog bara till med det klassiska ”glad, positiv och är bra på att samarbeta eller jobba ensam och såklart under stress”. Men det kändes inte äkta och väldigt slätstruket och så uppfattades det nog. Innan jag gick dit ville jag avboka men jag tänkte ge det en chans.

Man sökte bland annat en helpdesk-tekniker av mer avancerad sort och jag skickade in ett intressebrev där jag skrev om mig själv lite kortfattat. Inte ens en seriös CV men de nappade och jag blev kallad till intervju.

Och företaget verkade kanonroligt och trevligt att jobba på. tillbaka till den lilla täta teknikergemenskapen med kundfokus och problemlösningar, nästan som på gamla UUNET-tiden som jag väldigt ofta längtar tillbaka till.

Men jag gick därifrån och det kändes på deras farväl att jag inte var rätt för dom, eller så hoppades jag bara det. I vart fall hoppades jag att jag inte skulle behöva ställas inför ett jobbigt beslut.

Och idag ringde dom och kort meddelade att jag var en av de man valt bort av fyra kandidater. Nu fick inte kollegan heller jobbet, då hade det nog känts tristare. Synd att kalla honom kollega förresten, en av familjens bästa vänner, men just nu pratar vi ju jobb :-)

Så nu står jag här med en lättnad men också samma maktlöshet och oinspiration kvar i kroppen och letar med ljus och lykta efter min kreativitet och inspiration. Kanske är det den jag ska leta efter i första hand istället för ett jobb, som jag redan har, som egentligen är som klippt och skuret för mig. Jag fortsätter leta…

[tags]Arbete, Söka jobb, Jobb, Anställningsintervju[/tags]

Fika med Sandra :)

Idag träffade jag o Miranda, Sandra o Molly över en fika.. De va jätte jätte länge sen vi sågs, eller rättare sagt, vi träffades sist när Molly föddes :) o de är ju fem månader sen :)

Miranda va så söt. Först va hon jätte blyg o vågade inte prata med Sandra Men till mej sa hon , va söta ögon Molly har, o öron.. hihi.. så söt :) Men hon vågade inte klappa eller gå fram. Inte förän senare,, då frågade hon Sandra, får jag klappa Molly, o sen vågar jag de :) h a ha.. så hövlig :)

Molly är ju så söt, o så snäll.. man vill bara äta upp henne :)

Nu ska vi försöka ses hela familjerna över en middag snart,, de ska bli så kul.. de va ju jätte länge sen jag träffade Ella!!!!! så jag hoppas vi ses snart igen.

Sista turen för i år

Skönt att det blev ännu en sån där härlig söndag med sol och vackert väder. Tanken var att byta olja och oljefilter i båten vilket ju alltid är en bra ursäkt att ta en extra lång tur för att få oljan riktigt genomvarm. Jag och Egge avgick hemifrån redan vid 8.30-tiden med kaffe och smörgåsar ut mot marinan. Vi valde att runda Herrö under Högbron mellan Herrö och Himmelsö och upp längs västra sidan av Herrö. Eftersom ingen av oss ätit frukost gjorde vi ett stopp i viken bara på andra sidan vägen från marinan. Sedan fortsatte vi upp längs Herrö och och ner mot Skramsösund där jag ringde mina föräldrar för att se om dom var hemma och ville ha besök. De har ju inte heller sett nya båten.

Vi bjöds på kaffe på bryggan i solen och blev sittande alldeles för länge och pratade, och tittade på nya bastun som höll på att byggas. När vi väl lyckades slita oss tog vi ungefär samma väg hem fast genom det tidigare förbjudna sundet mellan Muskö och Skramsö och tog sedan Rännilen/Yxlö Kanal tillbaka mot hemmahamnen Wik-Inn Marina igen.

Oljebytet gick bra och den nya manuella handpumpade vakumsugen jag skaffat fungerade utmärkt. Jättefina utrymmen runt maskinen. Bara oljefiltret satt inte helt lättillgängligt men det gick ganska bra utan spill. Vi körde igenom oljan och fick som vanligt efterfylla lite när filtret fyllts på men sedan var det klart och jag kan beställa upptagning och fortsätta med konserveringen. Känns lite trist att ta upp nya båten innan man knappt hunnit använda den. ändå konstaterade vi att vi hunnit med fler turer och tillryggalagt mångfallt fler distansminuter nu än totalt med förra båten. Farten och smidigheten är helt klart avgörande :-)

Läs även Egges artikel i ämnet.

[tags]Windy 22, Muskö, Båtar, Båtmotor, Motor, Oljebyte[/tags]

On the road again

Så var man då på resa i jobbet igen. Hotell, dyr, lite men ganska god mat, en stund i baren och sedan rummet med nattmacka och gosa hund. Det ska bli ganska skönt att sova.

Imorgon, eller senare idag börjag uppdraget innanman åter får fara hem mot Stockholm igen. I Örebro var amatörradiolivet helt stendött — tråkig stad. Tursamt nog finns internet :-) Inte dett svar på flera försök till allmänt anrop på deras förmodligen enda repeater — jättetrist.

[tags]Tjänsteresa, Örebro, Amatörradio[/tags]

Podcast: ID-dagarna 2008

Vi gör ett besök på ID-dagarna 2008, en mässa där det visas olika typer av hjälpmedel för funktionshindrade. Vi fokuserar främst på synområdet.

Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast

[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Synskadade, Funktionshinder, Funktionshindrade, Hjälpmedel, Mässa[/tags]

Skolan har blivit en värre plats

Jag har aldrig haft några höga tankar eller särskilt goda erfarenheter om skolan. Min egen skolgång har nästan uteslutande kantats av mobbing, utfrysning, elittänkande och om man inte passat in i något mönster så harman varit annorlunda — och det har jag alltid varit i så fall.

I lågstadiet gick jag på specialskola för synskadade — det var så på den tiden. I mellanstadiet skulle alla integreras ut i vanliga skolor och för mig gick det sådär. Många har haft det värre. Första veckorna var man speciell och människor runt omkring än blev nyfikna och ville vara ens vän. Sedan fick man för mycket uppmärksamhet och det vändes till avundsjuka och ersattes av mobbing och utanförskap.

I högstaidet bytte jag skola, mitt i allas indentitetskris. Ingen mobbing att jämföra med tidigare skola, men heller inte många riktiga vänner, ingen förmåga att våga ta till sig de få som ville vara vän. För rädd att misslyckas. Först i gymnasiet kändes det riktigt bra. Visst, man blev inte bjuden på alla fester, men inte heller utanför och inte längre ensam.

Genom alla dessa år har det varit samma sak, likgiltighet från lärare, ingen ser något, ingen hör något. Klart som fan dom gjorde, men vågade, ville eller orkade inte bry sig. Vad som försegick på toaletterna på raster och efter skolan var inte deras ensak. Temat mobbing var schemalagt till 1 dag per läsår, eller per termin i bästa fall.

Och nu med egna barn i årskurs 2 till 6 så slår det mig att inte mycket har blivit bättre. Klasskompisar väntar på min son utanför gymnastiken, hotar, slår och sparkar. Min minsta dotter blir nedbrottad och får glåpord och svordomar kastade efter sig, barn väntar på varandra på väg hem från skolan för att ge igen för ett eller annat. Vi som föräldrar kan gå in på skolgården och ta två steg innanför grinden och hör då ett språk mellan barnen som innehåller mer ord som inte står i varesig bibeln eller svenska akademiens ordlista. Allt, slagsmål, glåporden, hoten, knuffar och sparkar, allt pågår mitt utanför matsal, gymnastik och fritids och vid gungställningen, inte direkt undanskymt, men ingen ser något, ingen hör något. Skolans rastvakter som alltid ska vara ute, syns aldrig till. När vi varit där och tittat har vi antingen inte hittat någon alls, eller så har dom befunnit sig mitt i detta kaos. Och ibland har barnen letat upp någon när något hänt men blivit mötta med likgiltighet och ignorerade.

En annan intressant inställning från skolan vi fått höra är från klasslärare ”jag vill inte höra om vad som händer på rasterna, det får rastvakterna sköta.” Man blir lite rädd, trött och ledsen, främst över att barnen är tvingade att gå dit, annars hämtar polisen dom eftersom vi har skolplikt i vårt land Men att vi tvingar dom in i mobbing, förtryck och rasism, det är tydligen ointressant.

Och det är med rasism är intressant och ett stort problem. Det har många belyst för och det tänker jag inte göra här. Däremot den omvända rasismen som blivit där det är förbjudet att säga blatte, turk och annat i nedlåtande syfte. Men jävla svenne och liknande är helt ok!?

Bara en sak gör mig slutligen riktigt glad i allt detta. Min dotter bytte just till en skola i Pysslingens regi. Det är den första skola jag stött på där lärarna är bland eleverna, med på raster, pratar med dom i korridorerna, fikar med dom i deras kaffeteria. Lärarna har inget eget fikarum utan ska fika med eleverna och trots att hon bara gått där några veckor känns det redan mycket tryggare, allt tas tag i på en gång. Om den känslan består tills fler barn ska byta så vet vi var vi ska sätta dem. För, om inte barnen får en trygg uppväxt med bra förebilder så kan man sen inte ställa så höga krav å dem.

[tags]Skola, mobbing, Pysslingen, Familj, Barn[/tags]

ID-dagarna 2008

Så har då årets hjälpmedelsmässa ID-dagarna ägt rum på Factory i Nacka Strand. Massor av företag har visat sina hjälpmedel för olika funktionshinder och även jag var där med jobbet. det var jobbigt men kul såklart att stå där i tre dagar, träffa och prata med jättemycket människor, både nya och gamla kunder och såklart både träffa och spionera på konkurrenterna :-)

På tisdags- och onsdagskvällen var vi ute med jobbet och åt och drack gott, hade trevligt och pratade affärer. På torsdagskvällen var vi bjudna på middag hos en leverantör som tillverkar syntetiskt tal. Så det är inte utan att man är helt slut idag. Som tur var stängde mässan kl14 så att man kunde packa och komma hem i rimlig tid.

[tags]Mässa, hjälpmedel, ID-dagarna, Handikappinstitutet, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Factory, Nacka, Nacka Strand[/tags]

Blinda rasar mot den kommande filmen ”Blindness”

Den tredje oktober 2008 publicerar Dagens Nyheter artikel Blinda rasar mot filmen ”Blindness”. De blindas riksförbund i USA, NFB, är väldigt upprörda över hur blinda framställs i filmen. I korthet handlar filmen om en stad i USA som drabbas av en epidemi som gör invånarna blinda och kaos uppstår. Man tycker att blinda framstår som hjälplösa och inkompetenta och så vidare, och så vidare.

Jag kunde inte låta bli att kommentera, för trots allt så inser man hur lite humor en del har, eller för den delen inlevelseförmåga och hur man orkar uppröras för något sådant. Min spontana tanke var att — ja men — om en stad skulle drabbas så så skulle ju kaos uppstå. Jag menar vi blinda har ju övat, lärt oss och levt med det och kan allt. Men om en hel stads invånare skulle drabbas så så skulle det verkligen bli katastrof. Således inget att uppröras över.

[tags]Dagens Nyheter, blinda, NFB, film[/tags]

Börjat läsa ny bok

lat_den_ratte_komma_inNu är hösten verkligen här, det märks både på väder och humör. Den enda fördel jag kan se med hösten är varmt té och mackor och en god bok på kvällarna. Då får gärna stormen ryta utanför husknuten.

Vi har just börjat läsa en ny bok, Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Vi fick för oss att läsa den eftersom vi råkade se att den går upp på bio i slutet av oktober. Det verkade vara en grymt otcäk och bra film och därför köpte vi den nedladdningsbara versionen av boken och började läsa. Och redan efter några sidor var man fast med hjärtat ihalsgropen. Vi har inte läst ut den än såklart, började igår, men kan redan varmt rekommendera den för er som vill ha lite skräckmys i höstmörkret :-).

[tags]John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komme in, Bokrecention, Vampyrer, Vampyrfilm, Film, Bio[/tags]

Arbetet hemma fortsätter

Renoveringen hemma fortsätter med myrsteg frammåt. Igår och idag har det målats och tapetserats på mellanvåningen och nu är vardagsrummet äntligen helt klart. ja eller nsätan, dörrfoder på det nybyggda rummet saknas fortfarande.

Nästa steg är övervåningen och vårt sovrum och när det är målat och klart är det dags att kalla på elektriker för inkoppling av elen. Det är skönt när det äntligen rör på sig igen om än sakta så åtminstone i rätt riktning.

[tags]Hemmafix, renovering[/tags]

Färjan på Kanal5

Ikväll gick första avsnittet av Färjan på Kanal5. De har filmat passagerare och besättning ombord på M/S Cinderella under några veckor och gjort serie av det. Det ska bli spännande. som Arne Anka sa, eller han citerade nog någon ”en dramatikers främsta uppgift är att visa folk så som dom inte vill bli sedda” och lite så är det nog i den här serien. Expressen skriver idag i sin artikel ”Visa inte vår otrohet i tv” att många resenärer är oroliga för att deras otrohet ska synas i TV. Jag känner inte så stor sympati annat än för alla dom pojk- och flickvänner, äkta män och fruar som suttit hemma intet ont anande. Om ett och annat äktenskap eller förhållande kraschar på grund av det kanske det är mer skönt för dom att det sker nu istället för att bedras om igen.

Men jag tittade på kvällens program, emot mina principer om förnedrings-TV och det motsvarade väl förväntningarna. Bartendern kändes inte som någon strålande kompetens annat än möjligen i att blanda drinkar. men visst, han kanske fyller sitt syfte på sin post. Den påminde mig om en dokumentär som Sveriges Radio gjorde som jg tror hette ”en bartenders bekännelse”. Kändes ungefär som om serien kommer framställa det ungefär likadant. Hångel och sprit.

[tags]TV, Kanal5, Färjan, Cinderella[/tags]

Registrerat mig på Facebook

Ungefär som sista människan på jorden — det är bara mamma kvar typ — så har jag registrerat mig på Facebook :-). Jag har tidigare ignorerat det på grund av någon odefinierad princip, antagligen den där — allt som är på som alla gör vill jag undvika — man vill inte vara en main-streamer. Men nu tog alltså nyfikenheten överhanden och jag hade gruvligt tråkigt :-)

Nu har jag laddat upp profilbild och börjat söka efter vänner, kollegor, familjemedlemmar och bekanta och bläddra igenom deras vänner för att se vilka man känner och det blir snabbt en hel drös. Fast redan nu undrar jag vad man ska alla dessa kontakter till? Har man inte hörts förr, kommer det bli annorlunda nu? Jag behöver bara gå till mig själv, jag som aldrig orka sitta och uppdatera sidor och skriva vad jag gör, ladda upp bilder, skicka små söta kramar och björnar och allt vad det är. Jag som har fullt upp med vår hemsida.

Men OK, jag ska göra ett ärligt försök och se var det leder och vara en öppen och mottaglig individ för en gångs skull :-).

[tags]Facebook, Internet[/tags]