Joakim – Sida 72 – Nomell.Se

Farmor borta :(

I april i år gick min farfar bort, 88 år gammal. Min stackars farmor hankade sig kvar i livet med kroppen full av cancer och ett minne som inte längre var sig riktigt likt.

Men nu har även farmor lämnat jordelivet. Hon avled idag i sitt hem på förmiddagen, ugnt och stilla. Och så är det väl ofta med älder människor, att dom kämpar på så länge dom är två. Men försvinner den ena så dröjer det inte länge innan ens livskamrat följer efter.

Jag skrev lite barndomsminnen om min farfar och en del av dem kan väl lika gärna passa in här. Även det faktum att vi inte träffats på över 15 år och inte haft någon riktig kontakt på över 20 år.

Men med farmor förknippar jag doften av nybryggt, riktigt malet kokkaffe. Den där härliga doften som fyller ett helt hus och blandas med doften av mandelkubb och kanelbullar.

Det är lite svårt att skriva om känslor i det här läget. Det svåra är att jag egentligen inte längre har så många färska. Så många år och så mycket vatten under alla broar sedan jag hade en farmor som jag kände och träffade så att det idag är just bara minnen. Jag sörger nog betydligt mer de ytterst få lyckliga dagar i den delen av min barndom där hon och farfar såklart var en del. Det var så skönt att komma till dom och deras gata som lite vila i allt stök, leka med nya vänner. Jag minns bigaråträdet som vi klättrade i och åt tills vi fick ont i magen, äppelträdet och dofterna från en annars välskött trädgård i ett litet villaområde.

Begravning då, ja det lär det ju bli en inom kort. Och nej, jag tänker inte gå på den heller. Jag hedrar min farmor här i bloggen och i tankarna. Jag ser ingen anledning nu heller att visa mig där efter alla år och känna det som eller få släkten att tro att man bara är där för att rota i alla materiella kvarlevor som jag definitivt inte är intresserad av. När jag flyttade bort valde dom bort mig och jag valde bort dom. Det känns som det inte är så mycket att hyckla med.

Nu har jag ingen tro på något liv efter detta. Men hennes lidande och kamp mot sin cancer är i alla fall över.

Vila i frid farmor Maj-Britt.

[tags]Farfar, Farmor, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Västervik, Idyll, Barndom, Barndomsminnen, Minnen, Sorg[/tags]

Söndag till sjöss

Det börjar minsann glesna med fartyg ute på havet nu när augusti lider mot sitt slut. Eller kanske bara det berodde på vädret denna dag som kanske inte var helt tilltalande? När vi gav oss ut kom också några regnstänk och det blåste kraftigt från sydväst. Vi rundade Himmelsö och Herrö på insidan och fick det väldigt lugnt ändå på väg upp förbi Frinsholmen och Jungruhuvud och hittade en trevlig vik på västra Muskö där vi ankarade i lä för vinden.

Då kom såklart solen fram och regnstänken upphörde. Där intog vi sallader, kaffe och munkar och hade ingen större lust att åka hem. Även om det känns i vinden att sommaren ebbar ut så finns många fina dagar kvar innan det är dags för upptagning hoppas jag. Men vattentemperaturen har sjunkit till 16 grader så åtminstone för i år är det färdigbadat för min del.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Muskö, Horsfjärden, Marina, Varv[/tags]

McDonald´s dåliga service, stress eller affärsidé?

Man kan verkligen undra om McDonald´s dåliga service är ett utslag av stress eller om det helt enkelt är en vinnande affärsidé? Vem har inte handlat mat på McDonald´s utan att någon gång ha fått fel i beställningen? Hur många gånger har det hänt när man valt att sitta kvar att äta? I stort sett aldrig! Hur många gånger har man då fått för mycket mat med sig? I stort sett aldrig! Hur många gånger orkar vi konsumenter ta kvitto, och om vi mot förmodan orkar det, hur ofta orkar vi reklamera? I stort sett aldrig!

Här borde jag kanske presentera någon sorts dokumenterad vetskap. Men hur många gånger orkar man skriva upp alla gånger man får fel mat? I stort sett aldrig =)

Men idag har det hänt igen och alla parametrar är uppfyllda. Och det var bara en gång i raden. I närheten av mitt jobb ligger McDonald´s på Götgatan. Oftast begagnar jag mig av den när familjen är på besök på jobbet. Barnen älskar att handla mat på egen hand och det är lärorikt att få göra det.

När felen i beställningarna började irritera på riktigt, började vi skriva ut beställningen på papper. Såklart kan barn komma ihåg fel när man beställer många menyer, med olika drickor och plusmenyer. Men det har verkligen inte hjälpt. Av de 10 gånger i år vi gjort såhär så har kanske 2 blivit helt rätt och alla samlas runt bordet och brister ut i förvåning när allt verkligen är rätt.

Och det är ofta bara ”småsaker”. nu senast saknades två stora pommes, ganska centrala delar i en plusmeny.

Och sådär är det alltid, allt ifrån dippsåser som saknas till extra hamburgare som uteblir. Just denna dag måste det ha varit något speciellt eftersom barnen fick köa ändå från ingången fram till kassorna och även om vi intehar kvitto brukar jag åtminstone tala om mitt missnöje. Men det var inte till att tänka på att köa så länge igen för den usla servicen. Ibland brukar jag ringa. Mitt kontorsfönster vätter ut mot en innergård som råkar vara samma innergård där McDonald´s personal har sin rastgård. Dom brukar få skicka kompensation över staketet eftersom de inte har den servicen att leverera till kund när dom själva klantat sig. Problemet skulle väl då vara att dom inte skulle ha något annat att göra än att leverera felbeställningar! Men av samma anledning som köerna in var gigantiska gick det heller inte att nå dom per telefon. Så här tjänade alltså McDonald´s ytterligare 25–30kr och vad det beloppet blir utslaget på en dag, en månad eller ett år, per butik kan man ju bara fantisera om.

Trots deras nya kassasystem där inget ska kunna bli fel så finns förvisso alltid kopplingen datorer och människor. Datorn håller ju reda på hur mycket av varje, men att det verkligen blir så i påsarna, är ju upp till människan. Men jag tycker inte det spelar så stor roll vart man går, så möts man av samma problem och att det alltid sker när man tar mat med sig och att dom aldrig frågar om kvitto talar sitt tydliga språk. Man är så medveten om att det per kund är för jobbigt att klaga och för jobbigt att åka eller gå tillbaka för en futtig dippsås eller pommes.

De få gånger man orkat och lyckats klaga har kompensationen varit överväldigande. Vi har fått påsar med pajer, dippsåser och dubbelt extra av varje som har blivit fel. Man får lätt känslan av deras goda vilja om en hög servicenivå. Men för mig ser det bara löjligt ut. Man kan kosta på sig att ösa på och verka bredvillig de så gånger någon verkligen orkar klaga. Då känner sig kunden nöjd och ompysslad och välkompenserad.

Men sedan kan det som sagt också vara en mänsklig faktor. Det höga tempot och de hårda arbetsvilkoren som nog på många håll liknar mer slaveri än arbete som gör att slarvet är påtagligt. Jag vet inte om det är någon drömsituation att stå och skyffla skräpmat i mängder med en arbetsledare bakom som säger upp dig om du går på toa mer än utsatt antal gånger och antal sekunder per dag. Jag för min del äter där för barnens skull och då vill jag åtminstone ha det jag betalar för…

[tags]Familj, Barn, Restaurang, Restauranger, Mat, Snabbmat, Skräpmat, Hamburgare, McDonalds, Mc Donalds, Affärsidé, Service, Dålig Service, Kund, Kunder, Kundservice, Reklamation[/tags]

Kontoret byggs om del II

bygge32 Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.

Det är märkligt hur så ”lite” kan göra det så mycket roligare att komma hit! Att stå i ett eget personalrum och brygga kaffe, kunna stänga om sig när man behöver ringa privatsamtal, ett eget rum att sitta i och fika ostört även om man har kunder i lokalen. Det är så stort så det är helt otroligt!

För att inte tala om de nya möjligheterna till möblering. Det är inte lätt att möblera på tomma golvytor. Nu blir istället lokalens lite skumma form till fördel.

Sedan tycker jag det är underbart att se riktigt kunnigt folk, riktiga hantverkare jobba. Att smacka upp allt detta på 2½ dag och få det att se så lätt ut! Mäta lite med tumstocken, ett par snabba drag med pennan och så till sågen. När man sedan ställer dit skivan, ja så passar det — såklart! Hantverkaren som varit här skulle lika gärna kunnat vara pappa, snabb, noggrann och perfektionist och det finns lösningar på allt!

Fortsätt läsa ”Kontoret byggs om del II”

Rippa musik i mängder del II

Herre min skapare, vad har jag givit mig in på egentligen =)?

Det blev lite krångel att komma igång. Min ”iTunes-dator” har flyttat hem och fått en hel ny hårddisk på 1TB för att klara mitt projekt. Nu har jag räknat med att alla skivor ska sluta på 30GB diskutrymme så det borde inte vara något problem även med den gamla disken. Men den har gått sedan 2006 och det känns bra att stoppa i en ny så den inte går och dör lagom tills man hunnit halvvägs! iTunes har jag nu ställt in att fortsättningsvis spara på den nya disken och då var allt klart att sätta igång på allvar!

En av de två flyttlådorna med CD-skivor har jag nu konkat ner och staplat upp skivorna på ett bord. Och bara vetskapen om att detta bara är hälften gör mig trött =)

Redan de 2 första skivorna krånglade och ville inte läsas in så högen ”felskivor” har redan bildats. Får se om en rengöring räcker sen men tanken är att spara den högen till sist. Men den normala tiden att rippa en felfri skiva verkar bli ca 5 minuter. En snabb överslagsräkning borde då visa att det kommer ta 37 timmar konstant arbete att rippa 450 CD-skivor!

Jag har att göra ett tag!

[tags]Musik, CD, CD-samling, Skivor, Skivsamling, Rippa, iTunes, iPod, iPhone, Databas, MySQL, Artist, Artister, Johan Johansson[/tags]

Rippa musik i mängder

Jag har just påbörjat ett jätteprojekt, att rippa alla musik-CD vi har. Jag har varit på gång länge och velat göra det men nu har jag tagit tag i det och börjat. Om jag kommer ro i land det eller tröttna efter en stund, återtår att se. Varje skiva tar ju en god stund att rippa och jag vet heller inte hur många som har kopieringsskydd och inte kommer gå att rippa.

Enligt min gamla databas i MySQL jag gjorde över alla CD-skivor så har vi 485 stycken och det har köpts ganska lite skivor sedan den uppdaterades senast, så det kan nog stämma ganska bra.

Musiken ska in i iTunes för att sedan kunna användas i iPod och iPhone.

Det skulle vara väldigt roligt att lyckas med detta. Idag ligger alla skivorna i två flyttlådor inpackade på vinden och även omjag ibland längtar efter endera skivan så är det alldeles för jobbigt att gå och leta. tidigare stod dem prydligt uppradade i hyllor i bokstavsordning men så får jag inteha det längre, det är fult ;)!

En annan sak som oroar mig en smula är alla fel i CD-databasen. Jag hann bara provrippa tre skivor när jag kom till första felstavade artisten, Johan Johansson med 2 N i ”Johann”. Jag är rädd för att allt för många spån velat bidra till innehållet i den där databasen och att närjag väl genomlidigt rippningsfasen som lär ta hela hösten, så kommer nästa fas, att rätta alla fel och det lär bli betydligt svårare. Och att lägga in de skivor som inte finns alls i databasen. Jag hoppas just dom inte är så många =)

Vi får se hur det går, håll tummarna!

Fortsättning lär följa =)

[tags]Musik, CD, CD-samling, Skivor, Skivsamling, Rippa, iTunes, iPod, iPhone, Databas, MySQL, Artist, Artister, Johan Johansson[/tags]

Kontoret byggs om

I januari 2007 fick jag ett nytt kontor, en källarlokal på Södermalm. Ca 100 kvadratmeter och med fönster ut mot en innergård, perfekt. Lokalen var stor och lite skum form på så den var svår att möblera och redan då skulle man behöva bygga lite väggar för att få till en kontorsdel och en köksdel.

Och nu, 3½ år senare är det äntligen på gång, åtminstone köksdelen och det beror inte på mig att det tagit sådan tid ;) I skrivandets stund sätter snickaren upp regelverk och bär in gips och spånskivor och det känns riktigt bra. Även om jag vet exakt hur det ska bli och planerat det så länge, så är det svårt att föreställa sig hur det ska bli när det blir klart. Både med själva lokalkänslan och ljudnivå. Men det kommer bli kanon! Det kommer verkligen ge lokalen ett rejält lyft, det är jag heltövertygad om.

Att det är en källarlokal med otroligt mycket rör i taket går ju inte att göra så mycket åt. Fjärrvärme och avlopp kan man inte gärna såga ner hur gärna man än skulle vilja =) Men nu kommer det bli bra mycket mera hemtrevligt. Det ska bli mycket spännande!

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]

Grabbtur till Askö

20090822-IMG_8794 Egge hämtade upp mig efter lunch med bilen redan fylld med mat och pilsner och vi åkte gemensamt ut mot marinan. Vi kom iväg lite sent hemifrån, så vi packade i båten och intog lunchen innan vi drog iväg.

Vi hade inte bråttom och tuffade i 6–7 knops fart ner mot Nynäshamn för att bunkra bränsle. Det var varmt och skönt och ganska mycket båtar ute. Vid macken satt vi och planerade vägen mot vårt mål som vi bestämt till Askö i Trosas skärgård. Gamla invanda platser i närheten av vårt båtvarv är alltid trivsamma och inget fel på, men då och då är det skönt med lite nya äventyr och ner åt det hållet var det väldigt länge sen jag åkte. Senast måste ha varit någon gång i tonåren med föräldrarna.

Vi valde inre vägen genom Dragets kanal på insidan av Järflotta istället för att gå runt. Nere vid Landsort styrde vi västerut mot Askö. När vi kom fram hade vi lagt 15nm bakom oss. Vi kom fram perfekt i tid straxt före 6 lagom tills man blev fika och middagssugen.

Vi hade en hel strand, Storsand för oss själva. Vi monterade grillen på en klippa och satte fart på den. Det var en sån där grill i form av en hink som jag aldrig provat förut. Men den rymde en ordentlig mängd briketter och var något mellanting mellan värdelös engångsgrill och för stor klotgrill. Det blev i alla fall en perfekt värme även om grillytan inte är så enorm. Men för två funkade den perfekt!

Grillat kött, Coops jättegoda potatissallad och en mängd Landsorts Lager från Nynäshamns Ångbryggeri, inte mycket mygg och en svag vind från nordväst och lätta vågor, kan det bli bättre? Där satt vi och pratade skit.

Men ingen sjötur utan dramatik! Ungefär 21:45 sitter vi där, en snabbgående båt med utombordare kommer farande ute i mörkret. Man ser bara lanternorna. Sedan hörs två skarpa smällar som av metall mot sten, en rusande motor och sedan tystnad. Lanternorna låg plötsligt stilla ett antal 100 meter utanför och det enda man såg var en skugga som rörde sig där ute. Jag bedömde att det nog ”gick bra” eftersom jag inte hört något skrov mot sten, alltså förmodligen ingen läcka. Men vi försökte ändå göra oss uppmärksammade med busvisslingar och blixtar med kameran utan någon reaktion. Eftersom det rörde sig där ute och inga nödsignaler eller rop kom, så var det inte läge att lägga ut med båten. Dels var vi inte nyktra vilket kanske hade kvittat för det korta avståndet om det stod liv på spel vilket det ju inte gjorde. Dels hade vi ju själva bara lanternor och inga sökarljus.

När klockan slog 22:20 och båten fortfarande låg kvar där ute förstod vi att den inte skulle komma därifrån för egen maskin. Jag ringde först Stockholm Radio för att få prata med Sjöassistans om de fått in någon begäran om hjälp och i så fall meddela att vi fanns här vid behov. Men där hade man inte hört något. Jag bestämde mig för att ringa sjöräddningen för att antingen ge dom ett larm eller säkerställa att dom redan fått det.

Detta blev andra gången i mitt liv jag ringer 112 och jag blev lite full i skratt när jag ringde ”112 vad har hänt?” Fan, här satt jag vid en varm grill på en sandstrand med en kall öl i handen och jag fick en tvångstanke om att säga något i den stilen, men bad istället om sjöräddningen. Där hade man heller inte fått in något larm men tog alla uppgifter och lovade att skicka ut en enhet och vi ombads meddela om båten tog sig iväg för egen maskin.

Efter ca 20 minuter hördes donandet långt bort av dubbla motorer och snart syntes lanternor och blåljus i fjärran och en stund senare slogs sökarljuset på. Man hittade båten vid den lilla kobben och från vår position såg det ut som om man sökte även i vattnet med sökarljuset. Shit, tänkte jag, man borde kanske ringt tidigare. Bara 15–16 grader i vattnet. Sjöräddningsenheten uppehöll sig där ute rätt länge innan den började bogsera båten iväg. Först då, hämtade vi min bärbara VHF i båten. Det kändes ju lite skamligt att sköta sjöräddning via telefon när man har radio. Men den låg i båten säkert 50 meter bort — långt att gå!

Via VHF ropade jag upp sjöräddningsenheten, meddelade att det var anmälaren som undrade om allt gått bra. Jodå, inga personskador och båten var nu på väg mot säker hamn. Då gick det att andas ut igen.

Vårt skitprat fortsatte i båten med chips och ölkorv tills sömnen lockade. Jag fick för första gången inviga vår nya båt som jag inte hunnit sova i än. Jag intog aktersoffan som jag alltid gjorde när jag var liten. Den funkade perfekt fortfarande bara det att nu var jag så lång att jag nådde från sida till sida om jag sträckte på tårna. Tur att man inte är lång!

Det fina med den platsen tyckte jag alltid var alla ljud som kom oisolerade. Vågskvalpet och fram emot morgonen fartyg på avstånd och sjöfågel. När solen började göra bastu under kapellet gjorde jag som när jag var liten, vek upp bakre flärpen på kapellet och kunde kura ihop i sovsäcken igen med frisk luft som luktade hav och salt. Kan det bli bättre?

Men det var segt att vakna. Men så går det när man lägger sig för sent! En lätt frukost innan vi tog en promenad på ön — man måste ju åtminstone ha sett lite mer än stranden av ett nytt utflyktsmål =). Sedan plockade vi ihop, tömde grill och kastade sopor och städade sand ur båten innan vi la ut. Det tog en stund. Nu var vi dock inte ensamma längre på stranden. Tre båtar till hade hunnit komma och folk badade, åt och pratade. Underbar stämning!

Precis klockan 12 la vi ut och styrde öster ut mot Landsort och hem igen. Första sträckan mellan Askö och Landsort var skumpig men väl norr om landsort blev det nästan kav lugnt igen. Vi åt lunch i en vik på järflotta innan vi körde de sista distansen hem.

En kanontur med fint väder även om man kände i vindarna att högsommaren bytts mot sensommar. Glad att vi hann med åtminstone en sån här grej denna sommar när båten legat på verkstad halva sommaren.

Fortsätt läsa ”Grabbtur till Askö”

iPhone 3GS – i väntans tider

I november i år skrev jag om En första Mac-upplevelse där jag för första gången stötte på Apples skärmläsare VoiceOver som ingår i deras operativsystem.

Just då var jag inte så imponerad av och skulle nog inte kunna använda det. Fast där är det mer oklart om det beror på min gamla oförklarliga MAC-fientlighet =)

Men det var grymt att se en tillverkare av dator och operativsystem som jobbar så hårt med frågan om tillgänglighet och en egen integrerad skärmläsare. Dessutom i ett operativsystem som ansetts som grafiskt och svårt, för att inte säga omöjligt att ta del av om man inte ser.

Väldigt kort efter den svenska lanseringen av iPhone så började man prata om tillgänglighet för synskadade och vi var många som funderade på hur dom skulle lösa det. En självklar lösning åtminstone jag tänkte mig, var att trä över ett sorts ”överdrag” över skärmen med taktila tryckpunkter så att man skulle veta var man tryckte på skärmen. Så har till exempel Humanware löstproblemet med handdatorer med pekskärm. Men med tanke på hur avancerat iPhones peksystem är, skulle det bli svårt att få en bra funktionalitet i det.

Och nu är produkten här, iPhone 3GS med samma inbyggda skärmläsare VoiceOver i operativsystemet och syntetiskt tal. Man har inte löst pekskärmsproblematiken med något överdrag utan man använder fingrarna på skärmen som vanligt och allt man trycker på beskrivs med tal. Och enligt uppgift ska det mesta fungera. Det lilla jag testat på min kamrats telefon, är grymt imponerande. Jag som har en medfödd skepsism undrar verkligen om jag kommer att lägga min telefon med knappar och skärmläsare för Symbian helt åt sidan? Men jag blev så påverkad att jag efter en kortare betänketid beställde en telefon även till mig själv. Det lär visa sig. Man kan komma långt med demonstrationer och testa andras telefoner, men helt på riktigt blir det bara om man har en egen och kan göra vad man vill och när man vill. Och nu hoppas jag butiken snart ringer så att jag kan sätta igång! Jag lär berätta vidare hur det går.

tills vidare, lyssna gärna på ett podcast-inslag som min kamrat gjort om grunderna i iPhone och VoiceOver.

[tags]Datorer, Apple, iPhone, iPhone 3G, iPhone 3GS, Macintosh, Mac, MacBook, MacOs, OSX, OSX Leopard, Leopard, Safari, OpenOffice, Open Office, iTunes, Audium X, Audium, Assistiveware, iVox, VoiceOver, Skärmläsare, Talsyntes, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]

Semestern slut del II

Nu är är semestern verkligen slut. All mjukstart är förbi och det är en vanlig måndag med en helt vanlig fulltidsvecka framför. Inte så mycket bokat i kalendern än, men sådant brukar hinna ändra sig. De första två dagarna denna veckan har jag en av cheferna från huvudkontoret i Göteborg på besök. Resten av veckan är jag ensam tills kontoret åter blir fulltaligt igen och planeringen inför hösten kan börja på allvar.

Aftonbladet skriver om det jag och många andra känner så lägligt nu när semestrarna börjar ta slut i sin artikel Har du fel jobb? | Kropp & hälsa. Fast i mitt fall är det inte chefen, eller snarare cheferna. Jag har bra förutsättningar, är själv ”platschef” och kan fatta rätt mycket av besluten själv utan annan inblandning, så länge det går åt rätt håll =) Den friheten är underbar och inspirerande. Ibland brukar man lite på skämtfullt allvar säga att man borde göra något annat, knyppla, eller sitta i en first line helpdesk och bara svara på idiotfrågor hela dagarna, eller varför inte sortera papper i en fax och koka kaffe? Fast det är ju inte det jag längtar efter =).

Det som känns svårast nu när allt åter drar igång är dessutom svårt att skriva om här. Det kan läsas av fel personer och tolkas på fel sätt och det här är en av få gånger jag känner en begränsning med bloggandet, att man inte riktigt vill skriva fritt. Men jag hoppas att hösten ska vara rolig och givande och driva frammåt och lite mera medflyt och framför allt ork att göra mer saker för att få det dit hän. Jag känner så tydligt att detta är rätt jobb för mig, mycket mer rätt än på länge! Att få jobba med hjälpmedel för funktionshindrade, framför allt synskadade som jag själv är naturligt väldigt bra på är väldigt roligt och jag vet att det gör skillnad för många. Skillnad mellan sjukpension och arbete, mellan tristess och ett ”liv”. Och som sagt, jag vet att jag gör det bättre än många andra. Gäller bara att få chansen att visa det!

Kontoret ska äntligen byggas om och göras mer trivsamt. Svårt att göra en källarlokal till något annat, men klart bättre kan det bli. Och rent privat vet jag att träningen gör att jag mår bättre och blir piggare, det kändes tydligt i våras. Och att känna såhär som jag nu gör vet jag både är direkt ohälsosamt och väldigt destruktivt och inbjuder inte direkt till något kreativt tänkande när allt bara känns tungt och hopplöst.

Såklart är det en rädsla att dessa tuffare tider ska göra mig utan jobb med allt vad det för med sig. Det här med lån och hus kan ju få vilken normal människa som helst att få panikångest vid blotta tanken att en dag inte längre ha någon fast inkomst. Och som det ser ut idag, hur lätt är det att få ett nytt jobb, särskilt som funktionshindrad? Det är det absolut sista jag önskar mig, att åter behöva söka nya jobb i 100-tal och få nej och känna sig komplett värdelös.

Till alla er där ute som känner likadant, vi är aldrig dom enda som känner såhär. Ensam känner man sig alltid i sådana här fall, i alla fall jag. Så fort man gör något fel, klantar sig, glömmer något, får man genast höra det. Men aldrig att någon kommer fram och säger ”gud vilket bra jobb du gjorde, jag är så nöjd!” Visst får jag höra beröm, att jag är duktig och gör bra ifrån mig, men bara på avigvägar, bakvägen, och då känns det inte äkta.

Nu ska jag i alla fall med vemod vinka av sommaren som sakta falnar runt om oss och kämpa på av bara helvete och hoppas att det som känns nu, snabbt försvinner!

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Ångest, Panikångest, Misslyckad, Misslyckas, Framgång, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg, Aftonbladet[/tags]

Lilla midnattsloppet 2009

Så var vi då hemkomna från andra upplagan av Lilla Midnattsloppet. I år deltog både Jesper och Emilia i pojkar 11 och flickor 9.

Kvällen började med svalt väder, perfekt för löpning och slutade i duggregn.

Starten gick som vanligt på Ringvägen vid Zinkensdams idrottsplats och målgången var på Hornsgatan. Stämning och mycket folk som vanligt och våra barn var jätteduktiga.

Jesper kom på plats 16/106 med tiden 8:26 och Emilia kom på plats 10/87 med tiden 10:04. Jesper slog sitt eget resultat från förra året, jättebra, och var bara 1:12 efter 1:an!

Vi avslutade kvällen med ett gratis Happy Meal på MC Donalds innan vi tog tåget hem i duggregnet. Det mesta fungerade bra, starterna höll sina tider och allt det där. Dock saknar jag ett system för borttappade barn. Släpper man ut 8–9-åringar i spåret så är det väldigt svårt att hitta varandra i folkhavet i målgången. Jesper väntade på sin syster i målområdet och sedan höll dom ihop. Det tog en halvtimme innan de hittade någon att låna telefon av och kunde ringa oss. Där tycker jag minimaran funkade bättre, där det fanns väl utmärkta mötesplatser. Här släpper man bara ut barnen ur målområdet vind för våg. Det gillade jag inte. Kanske bättre upplägg nästa år?

[tags]Barn, Fritid, Evenemang, Midnattsloppet, Lilla Midnattsloppet, Löpning, Springa, Stockholm, Ringvägen, Zinkensdam, Hornsgatan, Södermalm, Mc Donalds, Mcdonalds, Happy Meal, Augusti[/tags]

Bloggar.se strular del II

I februari i år skrev jag Bloggar.se strular eftersom den inte indexerade min RSS-feed ordentligt. Jag fick då en välförtjänt uppläxning av den som spakar systemet som påpekade att systemet faktiskt inte hade tid att indexera hela min RSS-feed som då innehöll alla våra 5–6 hundra inlägg — vilket man kan förstå =). Den skulle inte ha så mycket annat att göra än att hantera min feed vilket ju är lite orättvist.

Sedan dess har det fungerat bra tills för någon eller några veckor sedan när den slutade fetcha under en tid. Något gick nog sönder. Men när den väl började hämta RSS-feeden igen så verkar den inte tycka om mig längre. Indexerar inte alla mina nyckelord. Nu följer jag sällan riktlinjerna att ha 7 nyckelord vilket jag ju knappast är ensam om, men försöker ofta hålla en hög relevans bland dem åtminstone. Och det har funkat jättebra. Men nu är det något som gör att den inte indexerar ordentligt igen och jag undrar om jag eller något annat är trasigt igen?

Trots att vi ibland av olika skäl bakåtbloggar några dagar så har Bloggar.Se varit tollerant och indexerat nyckelorden, trots att nya inlägg inte alltid varit först i RSS-feeden. Har varit väldigt praktiskt när man vart på semester och liknande.

Jag tycker verkligen om tjänsten som indexerar nyckelord i våra svenska bloggar vilket jag själv använder flitigt när jag söker och det var verkligen ett lyft när jag slutade använda min egen hemmagjorda blogg och gick över till WordPress. Precis allt har blivit enklare!

[tags]Blog, Blogg, Bloggar, Bloggar.se, Nyligen.se, Knuff.se, Nyckelord, Sökord[/tags]

Resa till Liseberg del III

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

”Välkomna ombord på X2000 mot Stockholm. Vi vill be er vara uppmärksamma på fick/väsktjuvar. En kille har just blivit av med sin väska. Hjälp oss gärna att hålla ögonen öppna. Biston finns i vagn 4…”

Allt underbart är kort och nu är vi redan på väg hem. Ett X2000 från Göteborg till Stockholm ankommer snart Stockholm Central, alla sträcker på sig, gäspar och går på toa och utanför rusar Södertälje, Älvsjö, Stockholm Södra förbi och det är bara minuter kvar innan X2000 byts ut mot ett vanligt pendeltåg och känslan av att resa byts ut mot känslan av transport och återgång till det vardagliga vanliga. Låter jag negativ? Helt riktigt, det känns inte alls kul att det är över!

Dagen har varit bra men lite stressig. På förmiddagen packade vi, åt lite innan vi åter infann oss på Liseberg lagom tills de öppnade kl13. Idag hann vi bara vara där i 4 timmar eftersom vi hade vårt tåg att passa. Men jag tycker vi hann med mycket ändå. En del besvikna miner men på det stora hela hann nog alla åka det dom ville. Jag och Maria hann åka Balder igen och inte minst årets nyhet, Kanonen! Den var värd sina 25 minuter i kö, åtminstone en gång.

Men det är som vanligt när allt närmar sig sitt slut, då har barnen vant sig, lärt sig hitta, känner sig trygga och börjar tycka det är roligt och kunna fara runt på egen hand. Och då är det dags att åka hem. Det är egentligen då man borde stanna 2 dagar till =). Men halv sex lämnade vi Liseberg för den här gången gick gick tillbaka till hotellet för atthämta vår packning och en dryg halvtimme före avgång stod vi vid tåget och väntade.

Det märktes att alla var otroligt trötta och det var sjukt skönt att sätta sig ner och vila ryggen som börjat värka oroväckande mycket efter 2 dagar på stående fot. Efter ett besök i restaurangvagnen blev några av oss grymt besvikna och lurade på hoppet om lite mat men i övrigt har ingen orkat sitta och surfa på internet utan sov, tittade på film i iPoden, lyssnade på musik eller ritade. Och själv sitter jag redan och drömmer om nästa semester, kanske Göta kanal, med turbåt om det inte går med egen? Ganska destruktiva tankar nu när det är så långt kvar. Eller tvärt om, det som håller modet och längtan vid liv.

”Nästa, Stockholm Central, tågets slutstation. Titta runt era platser efter kvarglömda föremål. Tåg mot Uppsala avgår…”

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Göteborg, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Frukostbuffé, Frukostbuffe[/tags]

Resa till Liseberg del II

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det är något speciellt med frukostbuffé på hotell. Egentligen är jag inte så mycket för frukost men det är väl lite som med själva tågresan, man känner att man är på väg. Så är det nog med frukosten, manär inte hemma. Alla sorters pålägg, juicer, kaffet, alla sorters flingor och ägg. Och såklart var detta även stort för barnen, att kunna gå och hämta när och vad man vill. För att inte tala om lyxen att få dricka så mycket oboy man vill =)!

Men inatt har vi alla sovit katastrofdåligt. En orsak är väl normen att en familj består av 2 vuxna och 2 barn efter vilket allt kretsar både vad gäller hotellrum, evenemangspaket etc. Vi som hade lämnat bort ett barn denna resa var ändå för många och fick därför ha ett barn hos oss i dubbelsängen som låg och sparkades. En kudde saknades, dubbelsängen som ständigt gled isär och ett fönster glömde vi stänga så alla nattens ljud av spårvagnar, ösregn och springande människor väckte oss stup i ett =).

På förmiddagen fick vi gå och handla lite kläder vi glömt hemma samt shampoo innan vi kunde duscha och göra oss i ordning för starten på det stora äventyret.

Vi hade fått en sumarisk vägbeskrivning men på den gick vi längs Avenyn upp till Götaplatsen, ner på Södra Vägen och bort mot Liseberg. Det var inte särskilt svårt även om vi missade själva huvudingången och råkade gå bakvägen in. Men där var det betydligt mindre folk så det blev en ren vinst =). För oss alla skulle spårvagn tur och retur kosta 200kr, så att gå 1,4km var ett lätt övervägande. Således lika sjuka priser som hemma vad gäller lokaltrafiken!

320kr inträde och 1950kr 2-dagars åkpass senare stod vi äntligen inne på Liseberg. När vi varit på toa och barnen fått sådana där ”tappa bort-band” runt armen var vi redo att sätta igång. Att tappa bort Emilia som vi gjorde om så bara för en kort stund när vi var på Gröna Lund var något av det värsta jag vart med om. Kanske inte för att jag var så rädd att hon skulle försvinna för alltid. Man hittar ju varandra förr eller senare, men den rädsla och skräck hon måste ha känt har jag väldigt bra kontakt med.. De stora barnen kan åtminstone våra mobilnummer utantill och vet att vi inte går någonstans utan dem. Värre när man är liten och det ska jag aldrig uppleva igen!

Dagens åkande blev väldigt upplevelserikt. trots de ganska långa köerna hann vi åka Flumeride och berg och dalbanan Balder. Båda dessa var något av det bästa jag upplevt i åkatraktion. Den lite mindre Lisebergsbanan påminner väldigt mycket om vår JetLine på Gröna Lund fast kanske snäppet bättre. Men i jämförelse med Balder blev den snabbt tråkig =).

Köandet på sådana här ställen är rena glädjedödaren. Det blir kanske 10–15 åk på en dag om man har tur. Men att spendera upp emot en halvtimme i kö för de mest populära atraktionerna är inte så roligt. Ändå är Liseberg bättre än Gröna Lund eftersom det finns mer yta och inte är lika trångt. Kändes inte heller lika stimmigt och bullrigt och det fanns gott om yta där det var tyst och lugnt om man behövde det.

På kvällen vid 7-tiden kom tre kollegor för att träffa oss. Vi satt ner en stund, käkade och tog en öl och pratade lite med Magnus Bäcklund tolkandes Tom jones-låtar på stora scenen i bakgrunden. Sedan gick vi till dansscenen och tittade på en fjärde kollega, Roy, som normalt spelar i Öckerö Big Band min nu gästspelade i Frölunda Big Band. Inte alls min musikstil men jag kan tycka att dom är väldigt duktiga! 12–14 väldigt samspelta som inte missar många hörbara toner. Att jämföra med vissa skränigare rock/punkband på 3–4 personer som har svårt att hålla sig till samma låt och tonart =).

Men vi tröttnade snart och letade upp våra barn och spenderade sista timmen med att åka i de klart kortare köerna. När tivolit stängde kl23 gick vi ut genom huvudentrén och gick sakta tillbaka mot hotellet. Jesper som är utrustad med ett otroligt lokalsinne guidade oss hela vägen hem. Det var full fest i stan tack vare Göteborgs kulturvecka och Go West så det fanns mycket för barnen att titta på.

Nu är vi åter på hotellet och inatt blir det nog inget snack om att sova gott. En extra kudde har vi fått av receptionen och det glömda öppna fönstret är nu stängt. Bara svaga ljud av fest och spårvagnar utanför. Och nu ska vi sova och jag med en känsla av att jag älskar Göteborg!

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Göteborg, Spårvagn, Lokaltrafik, Avenyn, Götaplatsen, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Storband, Öckerö, Magnus Bäcklund, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Frukostbuffé, Frukostbuffe, Buffé, Buffe[/tags]

Resa till Liseberg

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det blev en liten mjukstart denna första arbetsvecka efter semestern. Bara två dagar och några timmar på kontoret innan det bar iväg mot Stockholms Central för att ta X2000 kl16.10 mot göteborg!

Såklart att det blev en stor grej för barnen när vi i söndags lanserade nyheter, att vi ska åka tåg långt, inte vilket tåg som helst! X2000 som dom sett så många gånger passera när vi stått på Södra Station och väntat på vårt lokala pendeltåg och sagt ”det vill vi åka, fett häftigt!” Senast några av dem åkte tåg långt, var en skakig Kustpilen ner till Hultsfred för många år sedan, något dom knappast minns.

Inte nog med det, vi ska dessutom bo på hotell i två nätter. Det närmaste hotell de kommit, är väl hytten på Silja-kryssningen i somras, men det är inte riktigt samma sak även om det är lyx det med!

Men störst av allt var nog att vi ska gå på Liseberg i två hela dagar! Vilken grej! Jag inser ju hur slut i både fötter, ben och huvud jag kommer vara, men det finns en hel helg att kurera sen och man blir lycklig av andras, sina barns lycka, så är det ju! Och denna gången ska faktiskt även vi vuxna skaffa åkband. Senast jag var på Liseberg måste ha varit i 15–16-årsåldern så jag minns inte så mycket. Men tittar man på deras web tycker jag det ser ut som om de har lite roligare åkatraktioner.

Tågresan ner gick bra. X2000 är bekvämt, tar bara 3 timmar och några minuter. Barnen gick ”husesyn” på tåget, handlade i restaurangvagnen och sov. Väl framme i Göteborg hittade vi till Hotel Robinson ganska lätt, bara några 100 meter från centralstationen. Vi valde det eftersom vi har bott där en gång tidigare när vi var och tittade på Toto för snart tio år sedan med Egge och Karin.

Incheckningen gick bra och rummet var ganska normalt. Tyvärr fanns en svag lukt av mögel i badrummet och toalock och duschkabinen var lite trasig. Sånt där som är småsaker men lite tråkigt och inte alls som jag minns det.

Efter att vi intagit rummet gick vi ut på stan och letade mat. Stan var full av liv och rörelse och musik och vi stod en stund och tittade på något spanskt eller sydamerikanskt som var helt ok. Slutligen hamnade vi på Kinarestaurang där vi åt sen buffé innan vi trötta nu avslutar kvällen =).

[tags]Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Stockholms Central, Göteborg, Göteborgs Central, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Restaurang, Kinakrog, Kinarestaurang, Buffé, Buffe[/tags]

Semestern slut

Man borde ju alltid skriva något när semestern är slut och hur jobbigt det är att komma tillbaka, komma igång och allt det där. Men i söndags när inlägget egentligen borde postats om hur jag satt där och vondades, kändes det alldeles för mainstream och klyschigt. Sedan att ställa frågan här, om vart jag ska få styrka och motivation ifrån, varför jag känner mig så trött efter att ha varit ledig nästan ända sedan midsommar och borde jag inte vara mer utvilad och taggad nu, känns lite meningslöst. Vem av er skulle ha ett bra svar på det?

Ändå är det lite så det känns. Oj, var det redan slut, vart tog all tid vägen och varför passade jag inte på att njuta mer? Frågorna är ju ingalunda nya, de inträffar varje sensommar vid den här tiden.

Och trots att frågorna och funderingarna hopar sig så vet jag ju egentligen huvuddelen av svaret, varför det känns så tungt att återvända. Jag har haft det här jobbet nu i dryga tre år och det har varit mycket slit för att slå sig in på en liten marknad och jag tycker verkligen att jag försökt. Men ändå inte uppnått det jag trott och hoppats på. Jag hade hoppats att tre år skulle räcka för att få motlutet att bli lite mindre och ge lite medvind så att jag kunde få känna mig lite bra och uppskattad. Vem vill inte det? Men jag vet att hösten innebär minst lika mycket slit, att jag inte alls nått dit jag vill, att ingenting är självklart och att tiden som kommer kanske blir ännu svårare än de tre år som varit. Det innebär att det kommer dröja innan jag får känna mig bra och uppskattad, mest med mig själv. Jag är nog mest rädd för att energin och tron på mig själv inte ska räcka hela vägen.

Ändå känns det inte på riktigt denna veckan. Det blev två ganska häktiska dagar som första arbetsinsats och det kanske hade känts värre om telefonerna varit helt tysta. Men resterande dagar ska vi iväg till Göteborg hela familjen. En gnutta jobb och sedan 2 dagar på Liseberg. Barnen lär få sin hunger efter nöjesfält stillad och jag med. Men det blir som en liten minisemester efter en hård mjukstart. Sedan får vi se hur det känns. Och jag hoppas på en lång fin höst som inte blir grå och regnig och sänker mig ännu mer ner i dyn.

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg[/tags]

Bloggkartan.se

Det var ett stort lyft att i oktober gå över till WordPress för vår blogg. Att få sin blogg indexerad och mer synlig gör att skrivandet känns klart mer meningsfullt

Nu har jag tagit ytterligare ett steg för att synas lite till! bloggkartan.se visar var i Sverige vi som bloggar finns. Exempelvis vilka som just nu sitter och knappar i Stockholm.

[tags]Blog, Blogg, Bloggar, Bloggar.se, Nyligen.se, Knuff.se, Bloggkartan, Bloggkartan.se, Stockholm, Nyckelord, Sökord[/tags]

Kort söndagstur till sjöss

Idag var verkligen en strålande dag! Soligt och bara lite vind. Och man vill verkligen passa på när sommarens dagar är räknade och nu när båten fungerar igen.

Men det blev ingen avancerad resa. Dels kom vi iväg sent eftersom jag behövde sova ut och barnen var på friidrottsskola. Dessutom har vi kört en del och jag har strötankat ur smådunkar och har verkligen ingen koll på hur mycket bränsle som finns i båten. Enda lösningen vore att åka ner till Nynäshamn och tanka fullt och sedan nollställa tripmätaren i GPSen, men det har jag inte råd med idag =).

Klockan var närmare tre när vi la ut, jag, Mia, Emilia, MP och hans barn. 2 reducerade familjer, men med kaffetermos och bullar. Motorn hann knappt nå arbetstemperatur när vi susat ut ur viken, rundat Kaffeholmen och åkt tvärs över fjärden in i en vik. Resan tog kanske 3 minuter och skulle ha tagit 33 med gamla båten =). Nu kändes det fånigt kort. Men vi fick åka båt och vi fick bada och dricka kaffe på svaj med vågornas kluck mot skrovet.

Igår när vi var ute badade jag inte. Vet egentligen inte varför, inte på humör trots att det sades vara varmt i vattnet. Ekolodet visade då på 20–22 grader men det trodde jag inte på. Men idag visade det samma sak och idag hoppade jag i. Och idag var det väldigt behagligt, lätt över 20 grader och det gick att ligga i länge och man ville inte riktigt gå upp. Jag simmade från solfläck till solfläck och bara låg och njöt en bra stund.

Väl uppe igen blev det lite svalt i vinden men när man torkat blev det snabbt behagligt igen. Vi drack en sista kaffe innan vi plockade ihop och styrde hemmåt igen.

Jag hoppas verkligen det blir en lång skön höst. Även om det kanske är slut med badandet och att ligga i gassande sol på fördäck så kan det finnas många underbara båtdagar kvar innan det är dags att ta upp. Jag brukar vänta tills det hänger iskristaller i tamparna och man får bygga täckställning och konservera med jacka och vantar. Just då önskar man att man tog upp lite tidigare =).

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Nynäshamn, Bad, Bada, Simma, Kaffe[/tags]

Storytel.se del II

Nu har vi haft Storytel.se en månad på prov och vi har redan läst 4 böcker! Tjänsten fungerade sådär i början. Andra boken vi läste verkar man ha haft problem med tjänsten, det hackade och stannade men sedan har det funkat bra. Mobilapplikationen som finns har jag inte haft möjligheter att prova. Den är skriven i Java och hjälpmedlen till mobilen som talar skärmen är helt tyst. Jag har tipsat dom om problemet så får vi se om man gör något åt det. Men svaret ”jag trodde bara att det funkade med Symbian-applikationer” visar ändå att man åtminstone tänkt tanken kring tillgänglighet. Men jag meddelade att både Java-applikationer går att anpassa och att deras egen hemsida borde fixas till för oss som använder skärmläsare så får vi hoppas att det ger lite resultat med tiden.

Jag tycker fortfarande idén är bra precis som Spotify och att så länge man har tillgång till internet är allt frid och fröjd. Men att läsa och lyssna på resande fot, ombord på ett tåg eller landsvägsbuss där mobila bredbandsmöjligheterna kan vara lite si och så med, så är det inte fullt lika bra. Som med musiken, så finns det ändå en ådra inom mig som vill ha saker lokalt på min dator eller iPod. Jag tycker inte om att till 100% vara så upplåst kring tillgången till internet. Men med bloggen, Facebook och mailen så är frågan om man inte redan är 100% låst =)?

[tags]Bok, Böcker, Ljudböcker, Talböcker, Storytel, Bokförlag, Musik, Spotify, Fildelning, Nedladdning, Illegal Nedladdning, Illegal Fildelning, Skivbolag, Skivindustrin, Streama Musik[/tags]

Powertrimfel del II

Ibland känns det bra att medge att man haft fel och gjort dåligt ifrån sig på det mest enkla sätt. Egentligen är svagström som i båtar inga konstigheter. Man har plus och minus, man har antingen spänninge ller ingen spänning och oftast byter man en säkring eller en kontakt så är problemet löst.

Men nu har jag spenderat en hel del tid med att försöka felsöka mitt icke fungerande powertrim som slutade fungera på väg hem från semestern på Rånö.

Och nu såhär i efterhand är ju allting som alltid väldigt enkelt. Två relän som får spänning från en vippknapp, relän som släpper till spänning från annat håll och ger en pump liv antingen åt ena eller andra hållet för att pumpa upp eller tömma hydraulkolvar. Två relän krånglade till det för min hjärna och det faktum att allt i mitt elsystem är så bra gjort och jag var tvungen att klippa lite för att kunna mäta.

Det skumma var att jag inte fick något utslag när jag mätte på huvudmatningen som ska driva pumpen. Minus var jordad i motorblocket och pluskabeln satt i något jag tolkade som en kabelsko vid startmotor och tändspole. Efter ett tag upptäckte jag att det inte fanns någon spänning på ena sidan kabelskon men på andra. Aha, kanske en säkring? Det såg verkligen inte ut som en säkring som jag tänker mig som. Men bortmonterad visade det sig stå ”55A” på den och det var ingen kontakt mellan kontaktskruvarna.

En stunds letande hos de närmaste båtbutikerna ledde mig till Lindströms båtvarv ute på Dalarö. Det blev en liten tur för att få tag i säkringen.

Det mest ironiska i den här historien kommer vi till nu. det är inte att jag är en glad amatör som ständigt lär mig nya saker. vi är alla människor och allt jag lärt mig, har jag lärt mig själv i stort sett. Undra på att det går långsamt! Men ironin var ändå att det visade sig sitta en säkring i reserv med buntband på en kabel alldeles nära vilket hade sparat den där resan till dalarö. Men både jag och Egge som båda gnuggat våra hjärnceller fram till detta, hade noterat att den satt där men inte förrän efterråt förstått att det var en säkring. Men nu sitter den kvar där, i reserv tills nästa gång och då vet jag om det =)

Dagen slutade med en tur upp genom rännilen, runt Yxlös norra udde och ankring med kaffe och bullar vid Byviken. Där åkte jag mycket vattenskidor som barn.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Båtmotor, Båtmotorer, Volvo Penta, Mekaniker, Meka, Mecka, Hydraulik, Semester[/tags]