Joakim – Sida 78 – Nomell.Se

Ett fantastiskt födelsedagsfirande

Dagen började med kaffe på sängen, men det var länge sedan man kände någon födelsedagskänsla vilket till stor del nog berodde på att det var bara ännu en dag på jobbet som väntade. Förvisso en fredag och det var det enda som drev mig ur sängen. Hade ingen alls

Min plan var att träna, äta lunch, få iväg lite leveranser samt packa inför helgens produktvisning ute på Almåsa Konferens i Västerhaninge. Jag hade stora problem att komma ihåg packningen och det beror nog mest på just nu att energin tryter, och ännu en helgs arbete känns sådär.. Sedan skulle jag försöka hinna ut och vinka av min son som skulle på sin första resa med idrottsklubben, utan föräldrar, översovning och en massa äventyr.

Men träningslokalen var bokad på den tid jag tänkt träna så allt blev förskjutet och klockan var redan halv fem när alla ärenden och den förhatliga packningen var klar och jag hade tänkt åka hem.

Väl ute på gatan med packlåda och väskor väntande på att få åka hem blev jag plötsligt påhoppad av min fru och våra bästa vänner Egge och Karin. Jag blev faktiskt först skrämd den där korta bråkdelen av en sekund innan jag kopplade. Gud vet vilka galningar man kan bli påhoppad av och dessa var av värsta sorten :)!

Paff, glad och väldigt överraskad var det bara att släpa ner packningen till kontoret igen och följa med ut på stan. Jag anade såklart genast vad som var på gång, en mycket trevlig fredagsöverraskning som omväxling.

Och färden gick till Filmstaden Söder såklart och tog plats i sallong 1 för Män som hatar kvinnor (film)^W efter boken med samma namn av Stieg Larsson. Vi har läst alla tre böckerna som var lite sega att komma in i, men när man väl plöjt sig in i handlingen blev jag sur när sista sidan i sista boken var slut och man bara ville ha mer!

Filmen är 2 timmar och 24 minuter lång och en som definitivt hamnar i toppen av de bästa svenska filmer jag någonsin sett. Man satt som naglad från första scenen och jag kan inte säga ens lite, att boken var bättre. Filmen följde boken väldigt bra och inget viktigt var utelämnat och det var ett jämnt tempo genom hela filmen.

Det som mer av allt gjorde filmen var skådespelarna. I rollistan fanns bara höjdarnamn, och Michael Nyqvist i huvudrollen som Mikael Blomkvist och Noomi Rapace som Lisbeth Salander, kunde inte ha varit bättre val. Särskilt Noomi Rapace är åtminstone för mig ett nytt namn, och den mycket svåra och tunga rollen hon karaktäriserade var helt underbart. Det finns många bra skådespelare men att genomföra så svåra saker som två våldtäktsscener är beundransvärt samtidigt som hon återspeglade Lisbeths hårda och skumma personlighet precis så som åtminstone jag föreställer mig henne i boken. Samtidigt beundrar jag Peter Andersson, en grym skådespelare som spelar tvättäkta svin så bra så man nästan hatar honom på riktigt =)

När filmen var slut var det bara knäna som påminde om att filmen varat nästan 2½ timme och man ville verkligen inte att det skulle vara slut. Och jag vill definitivt ha fortsättningen i biosallongen vilken tyvärr lär bli en TV-serie.

Efter bion gick vi över söder och hamnade på en grekisk restaurang som jag varit på en gång förut. Fördelen med den här syltan är att de har även annat och inte bara traditionellt grekiskt. Sovlaki är jättegott men denna gången valde jag en god pepparstek på oxfillé och skivad potatis. Alla valde rödvin till maten och öl efter till kaffe och cognac och en ”betalningspilsner” medans vi avklarade notan =).

Väl ute på stan igen stegade Egge och karin ner mot Götgatan för att hugga en cab hem och vi gick tillbaka till kontoret, hämtade packningen, beställde taxi och åkte hem. Vid 00.45-tiden avlöste vi en mycket trött barnvakt Jenny och pojkvän. Men allt verkade ha gått jättebra hela kvällen! Vi är enormt tacksamma att hon ställer upp. Gångerna vi ens kan komma loss en kväll bara för att gå ut och äta eller gå på bio har varit lätträknade dessa 13 år. För att inte tala om längre stunder än så med övernattning.

Så detta var verkligen en underbar födelsedagskväll som jag trodde skulle sluta i god mat och slöa i soffan vilket inte heller hade varit helt fel. Och kvar stannar verkligen känslan av filmen och att vi har flera andra roliga saker planerade framöver, både filmkvällar och annat.

Och appropå film fångades jag av två saker under bioreklamen. Dels den kommande filmen ”Kenny Starfighter” som jag måste tvinga mina barn att se så jag får gå =) Men kanske mest av allt, uppföljaren till filmerna om Johan Falck med Jakob Eklund i huvudrollen, Noll tolerans, Livvakterna och Tredje Vågen — Gruppen För Särskilda Insatser som ska ha premiär under våren! Den SKA jag se!

Och sedan är jag lite stolt över mig själv. Jag var faktiskt orolig för mina stråk av panikångest som jag nog kan få i lätt trängda situationer, bland mycket folk och ingen möjlighet att gå precis när man vill. För min del tar det sig i uttryck att jag måste gå på toa och stressen över att OM jag måste, går det inte på en god stund. Men under reklamfilmen slappnade jag av och försökte ”tänka rätt”. Jag vet inte om jag lyckades så värst bra, jag menar om det egentligen var jag som var så duktig. För plötsligt började filmen och jag blev helt uppslukad av handlingen och glömde totalt allt annat! Och när filmen var slut gick det ytterligare några timmar med mat, vin, sprit, kaffe och öl innan jag verkligen behövde gå på toa. Ser hur fånigt det låter när jag skriver det, men det är i alla fall så det är för mig.

Enklast är det nog att förklara det som att jag blir stressad när jag inte kan riktigt styra över det själv. Jag kan inte själv resa mig, gå ut och gå på toa utan att be någon om ledsagning. Och åker jag tåg, måste jag boka plats alldeles invid toan för att kunna slappna av. Säkert samma typ som flygrädsla, när man inte har egen kontroll, vad vet jag.

Men jag är verkligen så skitglad att jag inte förstörde den här kvällen för mig själv utan lyckades koppla bort allt sånt. Bara det är ju värt att fira.

Trailer till ”Män Som Hatar Kvinnor”, biopremiär 2009-02-27:

Tailer till Kenny Starfighter, biopremiär 2009-03-25:

Tidig trailer ”GSI Grupper För Särskilda Insatser”, biopremiär 2009-04-10:

[tags]Födelsedag, Fylla år, 36 år, Film, Bio, Stieg Larsson, Män Som Hatar Kvinnor, Michael Nyqvist, Mikael Blomkvist, Noomi Rapace, Lisbeth Salander, Lena Endre, Erika Berger, Sven-Bertil Taube, Marika Lagercrantz, Peter Haber, Peter Andersson, Ingvar Hirdwall, Per Oscarsson, Stefan Sauk, Kenny Starfighter, Jakob Eklund, Middag, Mat, Restaurang, Grekisk Restaurang, Barnledig, Barnvakt, Panikångest[/tags]

Spåra stulna fordon

Jag såg information om de kommande spårningssystemen från Axtech i höstas. De var på väg att lansera ny spårningsutrustning för fordon, MC, bilar, båtar och liknande. Små och relativt billiga skulle dom bli.

Jag visste att dom fanns representerade på Båtmässan 2009 men jag fann ingen jätteanledning att leta reda på dem där. Kunde själv kontrollera på webben eller i butik sedan.

Och nu är alltså utrustningen ute på marknaden. Små, relativt billiga produkter som helt klart är inom räckhåll för privatmarknaden. Små kompakta boxar med inbyggd GSM och GPS-modul som kan placeras lite varstans i båten eller bilen eller på MC’n.

redKnows MiniFinder är den lilla och lite billigare produkten. Den har inbyggd GSM och GPS-antenn och har en storlek på 78x62x28 mm. Den har larm för förflyttning om fordonet rör sig utanför ett visst område eller vibration om någon försöker flytta eller starta fordonet. Den kan larma upp till 3 mottagare via SMS och kan också larma vid låg eller bortfallen spänning.

Deras lite större SBX-3 har måtten 98x73x32 mm och är således lite större och mer avancerad. Dels har den externa GPS/GSM-antenner som kan placeras på bästa möjliga ställen samt ingångar för externa larmgivare, till exempel magnetkontakter för dörrar och luckor. Denna modell har även mikrofon så att man kan ringa enheten och lyssna på ljuden i fordonet.

Om någon rövar ens egendom kan man följa fordonet på karta antingen via dator eller mobilen och se både fart, kurs och position. Tydligen har denna typ av spårningsutrustning löst många stöldbrott det senaste halvåret.

I mitt fall vet jag inte om det är så intressant, eller möjligt rättare sagt. I så fall ska det vara försäkringsmässigt förmånligt och man ska hitta ett bra ställe i båten att dölja utrustningen på men ha fortsatt god GPS-mottagning för en hyfsad positionering. Sedan har jag mitt fartyg kedjat på en bevakad marina så det är väl ingenprioriterad utgift men klart intressant utveckling. I min lilla båt skulle jag nog ha svårt att gömma en sån här pryl på ett bra sätt.

Klart coolt är det i vart fall! Men det är väl som vanligt, att i takt med att allt fler fordon har den här typen av utrutning, allt duktigare blir tjuvarna att hitta dem. Då krävs en snabb insats innan de hinner gå igenom fordonet på en trygg plats på jakt efter trackers.

[tags]Båtar, GPS, Positionering, Position, Tracker, Larm, Spårning, Spåra, redKnows, Stöldgods, Stöld[/tags]

Saker som jag drömmer om

Det här är inget positivt inlägg. Det är bara så man mår ibland, som en bakfyllekräka dagen efter, när allt bara känns skit, man slutar tro på sig själv, slutar kämpa och bara vill lägga sig ner att dö. Visst är det märkligt hur man ändå någonstans alltid tar sig upp och börjar om med nya tag? Någon uråldrig instinkt jag inte begriper mig på men är väldigt glad för.

Jag vet inte om jag i grund och botten är en positiv människa, just nu känns det inte så. Fast jag skulle nog vilja tro det i alla fall. Fast en mer verklig tolkning kanske är åt det mer manodepressiva hållet =) Lika fort som jag kan bli glad, lycklig och full av tillförsikt, lika snabbt kan jag bli låg, känna det som om ingenting är någon idé och allt är för jäves. Upp och ner som en jävla jojo och ibland känns det som om jag mår sämst av just det än något annat =). Snacka om att andra inte vet vart dom har än när man inte ens själv vet =)?

Alla säger ”du är så duktig som gör så mycket, klarar så mycket, gör det du vill trots att du inte ser”. Och det är nog sådan jag försöker och vill vara. Hur skulle man annars stå ut? När jag stöter på ett problem med något jag vill, försöker jag finna en lösning på det hellre än att välja en annan väg. Jag tror ändå trots allt att jag är kung över mitt eget liv och ingen tycks fixa det åt mig, då får man göra det själv =)

Det mest konkreta exempelt är nog min största hobby och mitt största fritidsintresse alla kategorier. Enda sedan jag var liten har jag varit nära skärgården och alltid i en båt, alltid älskat ljudet av dånande V8:a eller utombordare, eller ljudet av fladdrande segel vid slag eller sprutande bogsvall och en stäv som klyver vågorna. Lugna fågelkvittrande vatten en varm sommardag, eller ett blåsigt aggressivt hav känns inte som om det spelar någon roll. Det är som väder på sommaren, vackert fast på olika sätt.

Jag kan verkligen inte tänka mig något annat huvudintresse. Det är liksom det jag älskar och vill göra. Visst, datorer och radiokommunikation har alltid legat mig varmt om hjärtat. Men det stora har ändå alltid varit havet och båtar. Och ingen har någonsin hindrat mig. Tvärt om, jag har fått lära mig segla, åka vattenskidor, köra stora och snabba båtar, till och med off-Shore-båt i hög fart. Jag har haft vänner som liksom jag vågat och velat och löst problemen istället. Kan man inte skrika höger och vänster för att det går för fort eller låter för mycket, får man klämma på axlar eller liknande. Jag har kört SL-buss (inte i trafik =)) och passagerarbåt och jag har till och med som 16-åring flugit Herkules och segelflugit.

När jag blev stor var det nog ingen som blev förvånad när jag skaffade min första båt och nu äger jag min femte båt.

Så man kan säga en jädra massa saker som är fint och ljust. Jag har inte tvingats hålla på med handikapprelaterade sporter eller intressen bara för att jag råkar ”vara sån” som borde göra det. Men allt har ett pris och allt har en baksida. Och nu ska jag skriva om det jag ofta tänker och känner men sällan eller aldrig säger. Allt det där som finns inuti som någon sorts motvikt till allt det där roliga och braiga med mitt liv. Jag ska bara kräkas ur mig allt utan ett enda motargument. Orättvist, mot mig själv ja, men väldigt skönt ibland.

Så här kommer några stunder då jag känner mig svag och liten och helst skulle vilja vara som ”alla andra” och ha synen i behåll.

Den största sorgen handlar såklart, inte helt oväntat om möjligheten att själv köra båt, utan att vara beroende av andra. Jag har två jättefina och bra vänner som gärna kör och tycker om att åka båt. Men dom har också egna liv och familjer och min vilja att åka passar långt ifrån alltid med deras planer såklart.

Jag ville bli sjöpolis när jag var liten och skulle idag tveklöst fortfarande välja kustbevakare om jag bara kunde. I många andra situationer känner jag mig nog mer frustrerad än ledsen. Men just i detta fall är det något som stundtals gör riktigt ont. En gång för 7–8 år sedan hade jag en kontakt på Kustbevakningen. Hon var förvisso kontorsråtta men lyckades ändå få till en tur med en av deras båtar. Jag skulle få åka med från Waxholm och in till stan om inget hände. Men något hände såklart så att transporten inte blev av och det blev inställt. Behövde jag säga att jag följde Kustbevakarna på Kanal5 in i minsta detalj och dessutom spelade in det för att kunna njuta av senare? Väldigt ofta dagdrömmer jag om hur det skulle vara om jag fick synen tillbaka och alltid handlar det just om det, att snabbt bli stor och stark, utbilda mig och söka jobb just där.

Självklart skulle jag vilja ha möjlighet att ta körkort. Det är så självklart för många att man inte ens reflekterar över alla små extra möjligheter det innebär. Vi har alltid löst våra semestrar och sådant på ett sätt som jag nog ärligt tycker funkat bra. Men just dehär små sakerna som blir så fruktansvärt frustrerande i vardagen, som att storhandla till exempel. Hittills har vi haft hjälp av framför allt Marias föräldrar men det är samma sak där, dom har annat för sig än att köra oss. En tid försökte vi storhandla på nätet, men det blev ofta fel vilket ledde till extraarbete och besvär och var väldigt mycket dyrare både matvaror och plockavgifter.

Eller som nu, ett helt garage fullt med sopor som behöver åka till tippen. Att alltid behöva tigga om hjälp och känna sig ivägen och jobbig. Även om man betalar bensin och med middag är det svårt att få till.

För ett antal år sedan fick vi för oss att skaffa hus. Vi behövde yta och det vore skönt med en egen tomt och allt det där. Och det började genast renoveras — känner ni igen er? Det finns förvisso sätt att lösa det så att man kan såga en stor träskiva rakt genom att spänna reglar som man kan följa men förutom allt arbete med det innan man kan komma igång att såga, så behöver man ofta hjälp att mäta. Att måla huset vilket vi är i stort behov av kan ingen av oss göra ordentligt.

Normalt sätt tänker jag inte så mycket på alla små ”vardagsbekymmer” som det innebär att inte se. Om jag gjorde det tror jag seriöst att jag skulle bli sinnessjuk och allt skulle bli komplett omöjligt. Listan över sådana småsaker kan nämligen göras alldeles för lång. Och oftast handlar det bara om till synes skitsaker. Jag nämnde tidigare att handla, sortera tvätten, fylla i alla äckliga blanketter från myndigheter och skolor som alltid kommer på papper istället för mail och alltid måste lämnas in i pappersform. Ett annat ganska påtagligt hinder är att inte ha möjligheten att ta sig fram vart man vill. man är nästan bara hänvisad till kända miljöer och så fort något vägarbete eller bygge påbörjas spårar allt ur för än.

Och även om man rör sig längs kända stråk måste man oftast koncentrera sig så när man kommer fram är man redan bra trött i huvudet och det enda man inte vill bli är en sådan som sjunker ner i baksätet i en färdtjänsttaxi. Men jag kan förstå att det blir så och har för länge sedan slutat vara så dömmande mot mig själv och andra som gör så.

När hopplösheten kryper inpå än sådär är det sannerligen inte lätt att hitta styrkan igen eller ens förstå att man kanske haft den! Man kan tänka att mycket av allt detta hade man sluppit om man fötts med synen i behåll, men å andra sidan kanske man inte varit här, inte haft samma barn… i all oändlighet kan tankarna snurra runt och man måste sluta tänka så för att inte bli tokig.

Det är en hård värld vi lever i. På min fassad syns sällan alla dessatvivel och funderingar. Jag biter ihop, kommer på nya lösningar och när folk säger att jag är duktig och cool, nickar jag lite blygsamt och säger något i stil med ”det finns lösningar på allt, det gäller bara att komma på dem”. När jag blir ledsen eller känner sorg över ett handikapp, ett förlorat sinne och allt jag går miste om som andra kan göra, stänger jag in mig, stänger både munnen och öronen för ingen är ändå särskilt intresserad eller — helt förstårigt — har några bra svar. Vi får alla bita ihop ibland fast av olika saker och andra tycker mina sorger inte är mer värda än en Pepsi i skärselden.

Men vi människor är märkliga varelser. Vi tar oss alltid upp igen, ofast i alla fall. En del av oss orkar inte och det är också fullt begripligt. Lösningen finns oftast, men inte alltid styrkan och förmågan att hitta den och i svåra stunder är man ganska ofta väldigt ensam.

Min balansgång är nästan omöjlig. Samtidigt som jag försöker göra det jag vill och tycker om, försöker jag minimera sådant som får mig att må såhär. Jag älskar mina båtar, fotografering och video vilket egentligen är ”helt omöjliga” saker för en sådan som mig. Men jag vill inte bli en sådan som bara ”har min talbok och min säng”.

Tankarna har så smått väckts att hus kanske inte är rätt grej för oss. alla dessa orosmoment med underhåll och annat kanske inte är värt glädjeämnena med det. Vi får se vart det leder.

Jag kan acceptera stunder av tvivel som dessa då jag känner mig värdelös och sämst! Jag är bara så rädd för att fastna i det, jag vägrar!!!

[tags]Synskada, Synskadade, Båt, Båtar, Båtliv, Kustbevakningen, Hus, Körkort[/tags]

Vad ledarhunden gör när den inte jobbar

Jag får ofta frågan vad ledarhunden gör när den inte jobbar. Jag försöker svara att det är mest som en vanlig hund som blir sprallig och kelig när selen som är hundens arbetstecken åker av. Och sen är det en Labrador oftast, bara lite knäppare än alla andra varelser på jorden =) Men visst kan hon njuta!

Detta är en vanlig dag på jobbet när husse vänder papper och pratar i telefon. Fick man som hund välja — vilket man ju sällan får — skulle det även sitta fint med lite leverpastej. Då skulle hon orka gapa. Annars får det bli intravenöst =)

[tags]Djur, Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, Labradorer, Synskadad, Synskadade[/tags]

En blivande 36-årings önskelista

Jaha om två dagar fyller jag 36 år. Det känns för att vara ärligt helt sjukt overkligt.

Inuti känns det ingen större skillnad. Jag är nog som jag alltid varit, lite barnslig, omogen och … ja jag vet inte. Man kan ju som vanligt bara komma på ens negativa sidor =)

Det enda som verkligen märks är alla de livets mil man lagt bakom sig, allt som hänt, alla år, alla barnen och alla helt nya måsten, bekymmer och glädjeämnen.

Jag är ju vanligtvis lite förtjust i summeringar, men jag vet inte om det blir någon när man fyller 36? Det borde gjorts kanske vid 35 och nästa milstolpe känns mer som 40 och då är jag så gammal och cenil att jag inte kommer komma ihåg hur man bloggar =)? Ni minns väl hur gamla 36, 40 eller för den delen 25-åringar var när man var 15? Men när jag fyllde 35 borde jag ha skrivit att det var det 20:e året sedan jag rymde hemifrån och bytte liv. Det blev min räddning. Men i år, kan man fira att det var 20 år sedan allt med rättegång, lagenom vård av ungdom och allt sådant stök var över. Dom föll och alla beslut var klara och alla hot från mitt tidigare liv började avta och jag började kunna sova om nätterna. På min födelsedag om två dagar, var det 20 år sedan jag stod på flygplatsen i Kairo på väg hem från min Egyptenresa med storebror, två kungar på väg hem från ett stort äventyr.

Och vi hade växt, jag fyllde 16 och storebror var nyförälskad och i år firar även han och hans fru 20 år som ett par, även dom med 4 barn!

Så visst rullar livets mil på i god fart och jag är ändå tacksam att jag inte känner något mer än så. Förhoppningsvis klokare med åren. Men om jag ska försöka önska mig något så blir det alltid svårt? Materiella ting gillar jag, prylar och teknik, båtar och kommunikationsradio. Men det är inget man får i present, det är för dyrt och kanske köper jag det helst själv för att det ska bli rätt. Förutom fred på jorden, ekonomiskt oberoende, mera tid, mera barnvakt och högre lön så önskar jag mig nog fortfarande en ny, akustisk stålsträngad, vackert klingande akustisk eller halvakustisk gitarr och en tvärflöjt. Jag skulle så gärna vilja lära mig spela tvärflöjt igen. Jag var ganska duktig när när jag var 20–21 och började spela på en lånad tvärflöjt som tillhörde min syster.

Fast den troligaste och ändå bästa presenten är middag, god mat med några av våra bästa vänner och ett gott rödvin i munnen och en lång sovmorgon dagen efter.

[tags]Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagsfest, Fylla År, Fyller år, 1973, 1989, 36 år, Önskelista, Presenter[/tags]

Plastkortens dilemma

Det är för mig lite som Lars Winnerbäck sjunger: ”jag är så trött på alla mejl och koder”. För så är det verkligen. Det finns bara en sak i det här segmentet som suger mer, och det är alla dessa laddare till olika saker, kameran, mobilen, MP3-spelaren… =)!

Men i min plånbok bor en hel liten armé av plastkort, allt från tjocka riktiga kontokort till små laminerade papper. Och lite av det som finns i min plånbok kan nog reduceras ner lite. De tre VISA-korten skulle kunna bli två till exempel, men sen är det inte så mycket mer.

Ochnär IKEA delade upp sitt kort så att ett blev två — IKEA Handla och IKEA Family, höll jag på att få spel!

Förutom alla betal- och kreditkort, ID-kort, SL-kort och bensinkort finns ju alla dessa poäng- och medlemskort som gör mig galen. Två bra exempel är ICA och MedMera-korten. Man drar dom nästan tvångsmässigt i kassan och visst, man kanske tjänar en slant på rabattvaror, men i övrigt känns det mest som dom är till besvär och man får inget verkligt för ansträngningen att hålla reda på dem. Båda dessa ligger numera i min frus plånbok som är betydligt duktigare på det där.

Varje litet kort har sitt eget poäng- och rabattsystem och man lär sig aldrig hur dom ska användas för att man ska få någon högst eventuell utdelning. Det mest ironiska i allt mitt poängjagande, är att det enda stället jag känner att det händer något på, är det enda stället jag inte hr något plastkort. Här om dagen damp det ner en rabattkupong från Båtaccenten, butiken med stort B, bäst i alla kategorier. Visst, där handlade jag för en del pengar förra året, kanske 12–13000kr och fick drygt 1000kr att handla för. Och det är möjligt att summan av alla rabatter är liknande på exempelvis ICA och Coop men inte sparar man kassakvitton och slår ihop varje månad eller år för att se hur mycket man faktiskt sparar. Jag skulle hellre se det systemet att man får en rejäl bonus varje år istället att handla för. Då skulle man verkligen känna att man tjänade på det.

Men det läskigaste med allt detta, som dessutom har blivit en business av, är faran med att tappa sin plånbok med alla dessa mer eller mindre värdefulla plastkort. Många ojjar sig över säkerheten. Samma människor som antagligen mer förlitar sig på en underskrift på ett papper med ett ID-kort man sällan kontrollerar särskilt noga än en datasignerad betalning med ett E-legitimation från banken. De som ser faran i att ha allt i ett kort eller en enhet — till exempel mobilen, hur tänker man då? Jag ser en betydligt större fara i att förlora min plånbok med alla 10–15 plastkorten än att förlora ett kort. Hur ska jag minnas alla kort jag har och än värre, vart jag ska ringa för att spärra alla korten?

Men just detta har det som sagt blivit business av. Företag som erbjuder mot en liten avgift att registrera och hålla reda på alla dina kort och spärra dem åt dig om olyckan skulle vara framme. Jag blev uppringd av en sådan för några dagar sedan. Jag tror förvisso det var en av de större bankerna som låg bakom, men ändå? Dels ska informationen om mina kort hamna på fler ställen, dels ska jag komma ihåg att rapportera alla kort samt alla ändringar så att allt väl fungerar om det behövs! Och för att inte tala om risken för stöld av dessa enorma kortregister.

Och lösningen på allt detta vore enkel. Knyt alla våra rabatter och poängsystem till ett kort, betalkortet, ID-kortet eller varför inte mobilen — som är teknik som redan finns i andra länder. Då tror jag vi skulle få ett säkrare och väldigt mycket bekvämare liv. Och att knyta mycket till ett föremål går ju bra annars, vi bär runt på våra hemnycklar som i många fall döljer oändligt mycket värde och dom är vi vana att hålla hårt i.

Och när vi ändå är i farten, en laddare till allt, kameran, mobilen, MP3-spelaren… =)

[tags]Plånbok, Pengar, Ekonomi, Plastkort, Kortköp, Visa Kort, Visakort, Kontokort, Betalkort, Kreditkort, Kortsäkerhet, Medmera, Rabattkupong, Rabatt, Rabatter, Rabatterbjudanden, Poäng, ICA, Coop, Business, Laddare, Batteriladdare[/tags]

Digital motorinstrumentering

Jag har länge längtat efter digitala motorinstrument, att kunna se temperatur, oljetryck, varvtal, bränsleförbrukning och liknande i samma display som ekolod och sjökorten. Det är ju allmänt kanon och massor av båtägare skulle säkert uppskatta denna funktionalitet. Att kunna se temperaturen i exakta gradtal skulle nog göra det enklare att se tendenser om en termostat är på väg att ge upp och reagerar långsammare. Man skulle också kunna få akustiska larm vilket jag tror fler än jag skulle uppskatta.

För mig vore det enklare som åker med flera navigatörer. Det kan vara svårt för dom att beskriva hur nålen står i ett ograderat grönt fält men det kan vara nog så viktigt att se om den ligger någon centimeter högre än normalt. Ett exakt gradtal i siffror skulle definitivt lösa det och såklart den akustiska biten.

Jag har sett det ett tag på nya feta båtar och tänkt att detta skulle jag vilja ha men det kommer inte att komma. Ett visst hopp väcktes i höstas när jag köpte ny GPS till båten, en Garmin 525S med inbyggt ekolod. Som tillbehör köpte jag en flödesmätare som jag tidigare bara sett för dieselmotorer för rimliga priser. Denna hade ett klart rimligt pris, så vi får hoppas att den fungerar bra när den väl ska installeras.

Det var åtminstone ett steg på vägen. Men när jag på båtmässan 2009 såg ett Garmin-instrument GMI-10 som kan visa data från motorer blev jag förhoppningsfull. Just då och där orkade jag inte leta upp någon personal att fråga om det även gick att applicera även på min Volvo AQ271C V8.

Men nu har jag kollat och fick mina små växande drömmar grusade. Detta kräver att motorerna redan från början är utrustade med NMEA 2000-interface och skickar data från maskinens olika givare. Det går således inte vad jag förstår att installera i efterhand på äldre maskiner. I vart fall inte ännu. Jag har inte läst på så noga om NMEA 2000 ännu men tydligen finns kompatibilitetsproblem och att olika fabrikat gör olika och funktionaliteten inte på långa vägar är garanterad.

Men om nu det börjar dyka upp olika sorters givare med NMEA-utmatning så tror jag det skulle finnas en enorm marknad. Jag skulle inte tveka en sekund.

[tags]Båtar, Båtmotor, Motor, Motorer, V8, Garmin, Plotter, Ekolod, Givare, Olja, Temperatur, Termostat[/tags]

Nyprogrammerad rigg

Förvisso ingen amatörradio-rigg men jag har bara den kategorin och den är ju ändå en kommunikationsradio =)

Idag fick jag tillbaka min marin-VHF, en Icom M33 från ”service”. Den gick tillsammans med en annan rigg som skulle tömmas på mitt marina MMSI-nummer till Swedish Radio Suply i Karlstad. Den nollställda VHFen ska gå med vår båt som är på väg att säljas och då passade jag på att lämna in min bärbara M33 för lite påfyllning av kanaler.

Nu fick den de 7 nya fria kanalerna inlagda som tidigare var avsedda för jakt och jordbruk. Det kan nog komma till pass i sommar. Men jag valde att inte lägga in några amatörkanaler. mest för att riggen saknar sådana bekvämligheter som subton och 1750-ton. Så den får fortsätta vara marin VHF och PMR-radio. Jag tycker fortfarande det är coolt att den verkligen flyter. Känns fånigt lätt i handen även om den har rätt storlek för att vara en ”riktig” radio =)

[tags]Amatörradio, Icom, VHF[/tags]

Planering för antennbygge del IV

I december började jag planera för att bygga en ny antenn för att kunna köra kortvåg lite bättre. Den vertikalpinne jag har idag — en CP-6 — har inte fungerat så bra och jag har haft S9 i störningar i stort sett överallt och sedan oktober/november har 20-metersbandet varit helt tyst och oanvändbart för min del.

Jag behöver på något vis få upp en dipol och hittade en ritning på en förkortad 80-metersdipol som skulle bli totalt 17 meter istället för 40 meter lång. Även 17 meter är ganska långt men monterad i ett upp och nedvänt V med högsta punkten på ett maströr mitt på mitt hus och ”benen” i V:et sträckta ned mot respektive grannes bortre hörn och fäst i stuprännan skulle löst problemet.

Att få OK från två grannar förstod jag skulle bli statistiskt svårt men man måste ju ändå göra ett försök. Så jag lämnade ett följebrev och en skiss över antennbygget i deras brevlådor och fick nästan genast svar från ena grannen som gick ut på att det var helt OK, bara att bygga på. Men det var talande tyst från andra sidan länge tills jag i torsdags lämnade en liten försiktig påminnelse i brevlådan och frågade om de funderat vidare på min förfrågan.

Och svaret kom idag. Tyvärr inte alls oväntat hade dom ingen alls lust att ha mina leksaker fäst i sin stupränna även om det handlade om en persientråd fäst vid en vanlig FK-ledning snett upp över taket. FK-ledning är samma typ av tråd man använder för dragning av el i hushåll. Jag tvivlar på att det ens skulle synas särskilt mycket. Särskitt om man målade de två cylinderformade spolarna ca 16cm långa på var sida så skulle det bli ganska diskret.

Men det där var min sista lösning på problemet. Att blanda in helt okända grannar och dra antenntråden på andra ledden har jg nog inget för och tänker inte ens försöka. Antingen önskar jag att man kunde välja grannar, eller bo i en villa med 3km till närmaste granne =). Nu får jag höra om någon i klubben har förslag på ny lösning med lite yta måste man ju ha, annars går det inte. Inte utan att man blir lite avundsjuk på de som inte har några problem. Men jag tror dom är lätträknade.

99 de SAØBCC!

[tags]Amatörradio, Kortvåg, Elecraft, Elecraft K2, SK0QO, Antenn, Antenner, Dipol, Halvvågsdipol, Trådantenn, Trådantenner, Grannar, Grannsämja, Radhus, Haninge[/tags]

Bildtolkning för synskadade del II

I början av 2008 blev jag inbjuden till projektet Bildtolkning för synskadade som jag berättade om här i bloggen. Nu har det gått ett drygt år och projektet har blivit förlängt ett par gånger i väntan på en bra utvärdering och plan för vad som ska hända med tjänsten sedan.

Och jag tyckte då och jag tycker fortfarande att idén är bra. Problemen rent allmänt har varit svårigheter för synskadade att med mobilen ta bra bilder. Det handlar så mycket om rätt avstånd, vinkel, ljusförhållanden förutom kvallitetsskillnaderna i de olika telefonernas kameror.

Problemen på tolksidan har varit att få folk som vill ställa upp och de som vill ställa upp ska komma ihåg att logga in varje gång och göra sig tillgängliga. Och det har varit si och så med det bland vänner och bekanta.

Själv har jag haft svårt att hitta något bra användningsområde. Mycket av det beror nog på att jag är bortskämd med seende i hushållet och att det går fortare att fråga någon här än att logga in och hoppas på en ledig tolk och inleda fotografering.

Men ibland har jag verkligen behövt tjänsten. Ett par gånger har det inte fungerat för att det jag velat veta stått på etiketter som varit för små. Men ibland har det fungerat bra, som när man velat veta vilken öl man tar ur kylen och liknande.

Men idag har flera användningsområden dykt upp på rad som gjort mig lite glad. det första idag var när jag tränade och var ensam. Jag nollställde maskinen och ville efter avslutat träningspass veta vad jag presterat. Då kunde jag med min polares och Bildtolkens hjälp fotografera maskinens display och få resultatet avläst på distans. Riktigt fint.

Andra gången hände nu ikväll när jag satt och lekte med mina radioapparater. Familjen sitter förvisso framför TVn men vill ogärna bli störda med så ointressanta frågor och vet inte heller exakt vilken information på displayerna jag är ute efter. Så jag provade Bildtolken med stor framgång. Jag tycker inte att jag har någgra större svårigheter att sikta in mig på det jag vill fota även om det iibland är svårt. Nedan kan ni se hur bilderna som min tolk får upp på sin skärm.

Vill du veta mer om hur det fungerar, eller är du sugen på att bli en frivillig tolk åt mig eller andra? Hör av dig till mig eller gå in på www.bildtolken.se.

[tags]Synskadad, Synskadade, Bildtolken, Bildtolkning för synskadade, Bild, Bilder, Foto, Foton, Tolka, Mobiltelefon, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Mobilkamera, Mobilkameror, Mobilbild, Mobilbilder, Nokia, Symbian, Symbian 60, Skärmläsare[/tags]

Äntligen fredag!

Ännu en arbetsvecka är slut. Den började sådär, med vansinnigt låg inspiration och lika vansinnigt mycket som borde göras men inte blivit gjort. Dessutom kantad av ovanligt många misslyckanden vilket såklart inte känns bra och gör det ännu svårare att ta tag i saker och ting.

Sedan blev det lite bättre. Dels därför att en del surdegar avslutades och ett par andra surdegar som åtminstone ser ut att få ett hyfsat lyckligt slut.

Men summan av det hela är ändå att jag är väldigt glad att veckan är över för den här gången. Det som gjorde veckan extra rolig och gick fort var såklart de båda besöken på båtmässan vilket jag sett fram emot väldigt länge, men också att snön har töat bort väldigt bra och vägarna åter är fria och framkomliga. Och sedan har jag fått ett nytt ryck att börja ta tag i mina gamla vänskapsförhållanden som gått i stå för att vi inte sets på 100 år och för att tiden bara går och går. Man har knappt längre koll på vilka som fått barn, hur många och med vem =)!

Så idag satte jag igång att prata med lite folk, förvisso digitalt via MSN för att jag är för ”feg” för att ringa. Tror väl inte att dom ska tycka det är så intressant och kul när lilla jag ringer. Men vi bestämde att dra ihop ett gammalt gäng och ses, dra ett antal pilsner, äta god mat och en stor portion ”ljuga”! Först tänkte vi dra ihop ett stort gäng från vår gamla gemensamma arbetsplats men bestämde att det fick vänta tills vi sets någon eller några gånger, om det var kul och om det fungerade i allas våra väldigt upptagna och sönderstressade liv där vi bara har koll på varandras liv via Facebook och MSN.

Och sen blev jag riktigt glad när en av mina gamla vänner och kollegor, ringde upp och frågade om vi inte borde ses lite mer pronto, låta barnen leka, fika? Jag blev såklart skitglad och tänker att det nog är fler som börjar få ångest över att tiden rusar ifrån oss och vi tappar bort varandra alldeles i onödan.

Om träffen blir av i slutet på mars och alla kommer så har jag lovat mig själv att inte vara så satans snar att tro att folk inte vill kännas vid än längre, och försöka anordna liknande träffar. Kanske inte varje månad, men åtminstone var annan. Det vore en grym tradition att starta upp!

Nu ska vi snart äta en lite trevlig fredagsmiddag. Jesper är borta hos kompis över natten så familjen känns halv och okomplett. Annars är helgen lugn och fri från planer. Första anhalten är en rejäl sovmorgon!

[tags]Arbete, Arbetsvecka, Fredag, Kollegor, Båtmässan, Vänner, Vänskap[/tags]

Den som övar, den tränar!

Den 22:a januari i år började mitt nya liv som jag dokumenterade i bloggen, Ett första tappert försök och än så länge har det gått bra. Ett kortare uppehåll för sjukdom under sportlovet men annars har jag hållit mitt löfte till mig själv!

Och nu har jag hunnit genomlida åtminstone en del av de faser som jag känner igen från förr när jag var betydligt smalare, duktigare och fysiskt i bättre kondition. Första fasen när man ställer sig på löpbandet eller lägger sig i bassängen eller under skivstången, man orkar ingenting och blir knäckt. Andra fasen, hur man lyfter, orkar mer och märker hur träningen ger snabbt resultat. Det mesta i den här fasen tror jag mest sitter i huvudet. Man har lärt sig hantera de första larmsignalerna i kroppen att ge upp så fort det börjar bli lite tungt.

Enligt min träningsfilosofi är jag då nu i nästa steg, där det känns som det står stilla, eller rent av bakåt. Jag till och med måste lyfta av lite från skivstången från mitt förra framsteg. Kanske sitter det också mest i huvudet, kanske är det nedbrytningen av muskler innan uppbyggnaden igen, vad vet jag. Men jag kämpar på och tänker inte ge upp.

Fast kanske jag mest ska vara glad. Första passen orkade jag inte ens springa 1000 meter på löpbandet över 8km/h. Nu ligger jag och snittar på 10km/h, mellan 8–12km/h och springer inte längre kortare streckor än 3km. Och sedan jag började mäta mig själv i crosstrainern har jag ökat på 380 steg på 23 minuter till 435 på 25 minuter. Kanske något långsammare utslaget per minut men mer uthållighet och fler steg!

Men visst blir man ledsen när man förr gjorde rätt långa serier i bänkpress på 60–65kg och nu ligger på hälften och tycker att 3×10-set är tungt. Men vad annat att vänta efter så långt uppehåll?

Jag har skrivit i bloggen tidigare om min Talande våg med vikt:iga fel del II, och den vågen är förvisso lätt dum i ”huvudet”, men den är åtminstone ganska konsekvent skitdålig och jag tycker mig kunna se att min vikt — som förvisso tycks pendla +/- 2–3kg — ändå har sjunkit ganska markant bara på denna korta tid. Och det är kul. Man kan redan märka att en viss degighet runt axlar, armar och bröstkorg minskat och det brukar sporra mig i crosstrainern när kroppen skriker ”LÄGG AV, DET RÄCKER! GÅ Å ÄT EN SEMLA ISTÄLLET!!”. Jag ska vinna, så är det bara och i sommar ska jag inte behöva shippa efter andan efter upptagning av ankare och jag längtar efter en lång simtur!

[tags]Träning, Motion, Kondition, Gym, Gymmet, Styrketräning, Crosstrainer, Skivstång, Bänkpress, Kalorier, Friskvård, Hälsa, Kropp[/tags]

Båtmässan 2009 del II

I lördags gick jag ett första varv på båtmässan 2009. Idag var det dags för ett andra och förmodligen sista varv för i år. Idag gick jag med min andra båtnördspolare MP =) Parkeringshuset var knökfullt så vi befarade att det skulle vara pintjockt inne på mässan, men väl inne var det väldigt glest med folk.

Vi tog hallarna i tur och ordning och spenderade mest tid i Alpha-hallen. Förutom Nord West, Targa, Anytec och Windy, kikade vi även på Princess som det denna gång inte var någon kö till. Den var rysligt stor, massor med sallonger och minst två badrum, mjuka mattor som man sjönk ner i när man gick och till och med knak i golvet som vi först trodde var en lucka som glappade men till slut enades om att det nog var immitation av knakande trägolv i fina hus =). Pentryt var inget pentry, utan kök och enorma ytor. I min smak alldeles för vräkigt och ingen som helst båtkänsla. Samma gällde Storebro som jag tror var en 42-fotare och kanske något trevligare men fortfarande för mycket.

Sedan kikade vi även på Minor, ett nytt båtmärke min pappa tipsade mig om som han gillade. Och det var helt klart en trevlig typ som påminner mycket om Targa-stuket. Helt klart är att många modeller har det utseendet med styrhytt med dörrar ut antingen bakåt och frammåt, eller ut åt sidorna för att öka säsongen i vårt kalla klimat. Och den typen av mer praktiska båtar tilltalar mig mycket mer.

Vi besökte även Ericssons tävlingsbåt från Volvo Ocean Race. 21,5 meter lång och 14 ton, i glasfiber. Enormt spartanskt inredd, men så är det ju ett tävlingsredskap och ingen semesterbåt. Grymt cool hur som helst.

I Bravo-hallen tittade vi igenom rätt många båtmärken tack vare att vi var näst intill ensamma ombord och sällan trängdes med andra besökare. Vi tittade både på Nimbus, Flipper, Aquadore, en RIB. Klart roligt att glida runt där och ha mer eller mindre fritt fram överallt.

I Charlie-hallen hittade vi alla besökare. Kanske blir människor realister i dåliga tider och håller sig bland prislappar som man åtminstone har en chans att betala =). Men där fanns inte så mycket av intresse för mig. Jag håller mig ändå ganska uppdaterad på instrument och plottrar, det som intresserar mig mest. Visst har jag som sagt lite frågor om motorövervakning men det tar jag hos min egen handlare istället.

Men efter tre timmar fick vi nog och började röra oss hemmåt. Hade inte tänkt på det tidigare men just när vi gick blev jag grymt törstig, alldeles för upptagen tidigare för att fundera på sådana jordnära behov =) Nu blir det nog inget mer besök i år. Nu ska jag omvandla alla drömmar och orealistiska fantasier till energi att börja fixa med mitt eget så fort det slutar snöa och töa om vart annat =)

[tags]Anytec, Nord West, Targa, Windy, Windy 22, Princess, Flipper, Volvo Ocean Race, Ericsson, Garmin, Navigering, Navigation, Sjökort, Båtar, Båtliv, Båttillbehör, Sommar, Skärgård, Skärgården, Hav, Havet, Mässa, Båtmässa, Båtmässan, Stockholmsmässan, Älvsjömässan[/tags]

Båtmässan 2009

Så var det då äntligen dags för årets besök på båtmässan Allt För Sjön 2009, något som jag verkligen sett fram emot väldigt länge. Jag och Egge gick idag som var premiärdagen och jag trodde nog det skulle vara mera folk. Men dels hängde vi på låset klockan 10, dels är det fortfarande sportlov här i Stockholm så många har nog inte hunnit hem från fjällresor och annat.

Vi började med en snabb genomgång genom Alfa, Bravo och Charlie-hallarna för att sedan kunna göra insatser där man var mest intresserad. Och som vanligt låg det större motor- och segelbåtar i A och B-hallarna och tillbehör och hantverk i C-hallen.

Som vanligt i A-hallen låg de stora dyra monstren man bara kan drömma om. Och som vanligt var mina favoriter Anytec med sina praktsika grova allroundbåtar i aluminium, perfekta båtar för att utnyttja säsongen fullt ut. Kanske inte det finaste och mest lyxiga men klart genomtänkt, välplanerat och sjömannamässiga byggen och jag skulle ge bra mycket av min själ för att få prova att köra en sådan, i sol med öppna dörrar susa fram i skärgården, eller en en vacker höst- eller vårdag, susa fram i en folktom skärgård med stängda dörrar och påslagen värme. Man liksom känner kaffelukten och hör svag musik från stereon blandas med ljudet från turbodiesel =)

Hos Nord West cruising yachts drömde jag om att ha vunnit 15 eller 100 millar. Jag är inte säker på vad den vi gick ombord på kostade, tror det var en 37-fotare. Men säkerligen 6–8 miljoner. Och jag undrar hur det fungerar rent praktiskt att köpa en båt, cash, utan lån =). Hur det skulle kännas att vänta på leveranstiden och att hämta den från fabrik och köra hem en alldeles ny båt av den typen. Mycket kan man förutse ska hända i livet, men just det kommer aldrig inträffa. Men vakendrömmarna är väldigt behagliga =).

Även Nord West är väldigt gedigna, välplanerade och båtmäsiga och med en oerhörd lyx, med infällda spottar, plattskärm nere i pentryt som visar båtens position och färdväg, dubbla sovhytter med dörrar och en dusch med riktig duschcabin.

Targa 37 är också en ständigt återkommande favorit jag besöker varje år med ganska exakt samma drömmar som i Nord Wests monter. Det jag gillar med Targa är utgångar på babords- och styrbords sida och att man kan stå ute på däck och styra om man av någon anledning inte vill nyttja flybridgen. Kanske inte heller den vackraste skapelsen i sin lite klumpigare form men också en perfekt allroundbåt. Om jag någon dag skulle få möjlighet att välja mellan dessa tre är valet inte helt enkelt. Men det är nog inget jag heller behöver fundera djupare på =)

Windy ställde inte själva ut i år men deras 32″ Grand Tornado — som för övrigt representerade Fortuna i göta Kanal 2 — fanns hos en av deras återförsäljare. Eftersom jag numera själv är en lycklig Windy-ägare så var det lite kul att se deras betydligt mer moderna och nya skapelser. Och såklart går en hel del igen i de nyare modellerna och den norska kvalliteten har verkligen inte sjunkit. Detta är ju då mer daycruiser med mycket plats ute, sköna soffor och bord. Men det ger också mer partykänsla med mugghållare och annat. Eller så var det bara de som besökte båten samtidigt som oss som skrävlade om bärs, supa och uthällda pilsner över moccaklädsel som förstärkte det intrycket =).

Så dessa 4 är mina favoriter även om vi var ombord på långt ifrån alla båtar. Kön till Princess var även i år alldeles för lång och man körde modellen insläpp och det orkade vi inte vänta på. Av någon anledning gillar jag inte Princess. Svårt att sätta fingret på det men känslan av lite plastigt och fokus på lyx hellre än sjömannaskap. Fast det kanske är en orättvis bedömning och dessutom var det länge sedan jag var ombord på en Princess. Men man kan inte älska alla båtar.

I Volvo Pnetas monter kikade jag på en V8 som motsvarar den AQ271C jag har idag. Fanns mellan 270–330HK. Jag hittade inget pris men gissar att en ny sådan kostar över en kvarts miljon. Men dom var blanka och fina =) Sedan klämde jag på en 9-liters 6-cylindig diesel på 700hk som i alla fall inte går ner i min båt (se bilder nedan) =)

Det enda jag fastnade för i C-hallen bland tillbehören var motorgivare till Garmin-instrument. Att kunna få upp temperatur, varvtal och oljetryck i plotterdisplayen och följaktligen också larm för dessa vore guld värt. Jag ska genast hem och läsa på och se om min Garmin 525S kan ta in och visa information från sådana instrument. Bränslegivare har jag redan vilket ju är ännu ett av strålande möjligheter, att de exakt förbrukning vid ett visst varvtal för att få hyfsad ekonomi i sin körning.

I år hittade jag inte tändkulemotorer som de hade där i en monter för två år sedan har jag för mig. Då startade man en motor varje eller var annan timme. Men dom hittade jag inte i år.

Annars var det ett första kanonbesök och jag ska hinna gå minst en gång till i år, om inte annat för att kompensera att jag inte gick alls förra året =)

Och helt klart är att det även fyllde sin funktion på vårkänslorna. Hem och planera, längta och drömma och hoppas på en riktigt skön och givande båtsommar med vår egen ”nya” Windy 22 DC.

[tags]Anytec, Nord West, Targa, Windy, Windy 22, Princess, Garmin, Navigering, Navigation, Sjökort, Båtar, Båtliv, Båttillbehör, Sommar, Skärgård, Skärgården, Hav, Havet, Mässa, Båtmässa, Båtmässan, Stockholmsmässan, Älvsjömässan[/tags]

Tele2-undersökning om mobilt bredband

Idag ringde något företag för att göra en marknadsundersökning för Tele2s mobila bredbandstjänst. Det var det gamla vanliga om hur man uppfattade kundtjänst, svarstider, snabbhet, trevlighet och kunnande, fakturans överskådlighet och liknande. Frågorna som rörde bredbandstjänsten var mer hur det fungerade, om det var lätt att koppla upp och liknande.

Och eftersom jag är väldigt nöjd med mitt mobila bredband hade jag inte så mycket annat att säga än betyg 4 och 5 på allt. Jag har ju en gång valt Tele2 för att jag anser att dom är bäst helt enkelt =)!

På bara ett ställe fick jag chansen att framföra vad som var viktigast för mig när det gäller tjänsten. Då passade jag på att nämna fri trafik/datamängd och pris. Att priserna kommer att stiga på de mobila bredbanden känner jag mig ganska övertygad om. Och jag skulle kanske ha lite förståelse för mobiloperatörerna om de gör det också. Om det är mobiloperatörerna som själva missbedömt hur det skulle gå för tjänsten när de började marknadsföra den, eller om de ehlt enkelt slog på för fullt för att sälja många och sedan kunna ändra vilkoren vet jag inte. Men idag har det ju i många fall blivit så att man skippar bredband hemma till förmån för det mobila bredbandet på samma sätt som många inte längre finner något behov av hemtelefoner när mobiltelefonin är så billig.

Och åtminstone jag har funnit det orimligt att jämföra ett mobilt bredband med ett vanligt bredband via ADSL eller TV-nät eller fiber hemma. Jag tycker det säger sig självt att dels borde trafiksättet vara dyrare, och dels kapaciteten inte alls lika stor.

För mig har det mobila bredbandet blivit nödvändigt. Först när jag är ute på tjänsteresa, långa kvällar på hotell eller långa stunder på tåg eller i vänthallar. Eller varför inte under sammanträden för att kunna ta del av och dela med sig av dokumentation och mail etc. Eller varför inte ute hos kund för att snabbt hämta hem någon drivrutin eller manual. Då är det lätt och snabbt förutsatt att man har täckning att koppla upp sig hellre än att börja koppla om bland kundens kablar om man ens har bredband.

Sedan skapades ett annat behov med tiden som väl är mer ett I-landsproblem, att kunna köra Facebooks mobilsida, kolla tåg/buss-tider på SLs mobilsidor.

Får man nu för sig att höja priset kan jag nog leva med det. Men inför man datamängdsbegränsningar av snävare slag tror jag det blir problem. Idag har jag 4GB per månad och det är långt mer än det åtminstone jag förbrukar så som jag använder tjänsten och som jag tycker man ska använda tjänsten.

Sedan upprörs många också över att man säljes mobila bredbandstjänster som 7,2Mbit datahastighet som egentligen bara är en tekniskt teoretisk hastighet som inte ens går att uppleva med full mottagning, ensam i en 3G-cell. Att man bara erbjuds hälften av hastigheten i bästa fall. Jag undrar lite stilla vad som är så unikt med detta för just mobilt bredband? Sedan när fick man det man blev lovad och betalar för när man köper en bredbandstjänst över huvud taget? Nu på senare tid har man ju lärt sig säga ”upp till” en viss hastighet vilket i praktiken innebär att konsumenten inte kan klaga oavsett vad det blir i verkligheten.

Så det ska bli mycket spännande att se vad det blir av min kära tjänst.

[tags]Tele2, Mobilt bredband, Mobiltelefoni, Mobiltelefon, GSM, 3G, 3g-bredband, Teleoperatörer, Mobiloperatörer[/tags]

En dag i stan

Trots halsont, rethosta, trött och matt och hemma från jobbet, kände jag för att göra något, rastlös av att bara sitta inne. Så jag blev lättad när hela familjen hade ärende in till stan för att jaga spikskor till Jespers kommande tävling eftersom han redan vuxit ur de han fick i höstas när han började tävla.

Först besökte vi Runners Store på Vasagatan mitt emot T-centralen för att köpa spikskor. Därefter gick vi på jakt efter Kjell & Company på Kungsgatan för att komplettera mitt kontaktbehov till radiohörnan.

Därefter tog vi en promenad genom stan ner till Medis för att käka på Burger King. Från Kungsgatan traskade vi Drottninggatan ner och det var soligt och varmt, mycket folk ute och goda dofter och riktigt vårigt. Men när vi kom ner till riksdagshuset och gick in i Gamla Stan kom slasket tillbaka igen, osopade gator och jag blev både kall och blöt om fötterna =(

Äta på Burger King är alltid gott även om personalen är rörig och toaletterna grymt äckliga. Känns trist på en restaurang och man vill bara därifrån.

Sedan skyndade vi oss hem och jag kände mig lite trött och besviken på att det kändes som vår först, men att jag nog var ute lite för tidigt och hoppades på för mycket. Men känslan var skön så länge den varade och det var faktiskt riktigt skönt att vara utanför hemorten igen. Nu blir det kvällsté och sova och försöka komma till rätta med halsen och hostan.

[tags]Stockholm, Drottninggatan, Kungsgatan, Gamla Stan, Friidrott, Spikskor, Kjell, Burger King, Vårväder, Vår, Sol, Slask[/tags]

Sportlovsironi

Lite naiv kanske, men det började faktiskt kännas som om våren var på väg och det började kännas som om någon sorts hopp och glöd började spritta i kroppen. Det hjälpte mot mitt tungsinne och oförmåga att inspirera mig själv varesig till att göra bra ifrån mig på jobbet eller på fritiden. orkar ingenting, vill ingenting men är ändå grymt rastlös. Är inte det en ganska tragisk kombination så säg =)?

Och i lördags sken solen och den var verkligen varm och det luktade sådär friskt och gott ute som bara en tinande natur kan lukta och fåglarna var så otroligt glada!

Sedan började det snöa.. Det var som att få en spark i häcken raka vägen ner i helvetet igen från den lilla position jag lyckats jobba upp mig till. Trots att man vet att det ordnar sig, värmen är snart här, snön ligger inte länge, så blir man så knäckt och genomledsen. Men jag försökte tänka att OK, det var väl lägligt tills barnens sportlov började. Och det såg ju bra ut en dag eller så. Snödrivorna som plogbilen byggt upp var skyhöga och när det väl gick att gå ute igen så kom den där februari-vinter-lukten som också är ganska hoppgivande lustigt nog. Och samma fåglar kvittrade fram samma hopp som innan snön kom.

Och precis när barnen börjat planera med mamma den första och förmodligen enda pulkdagen så smälter det! Garageuppfarten är nästan fri från snö nu och det är sådär genomkladdigt ute. Och lite skönt var det att åter gå ut och gå idag i en sol som nästan orkade fram men ändå värmde märkbart. Och fågelkvitter i alla väderstreck! Tidigare tyckte jag att det kom mest från enstaka ställen i skogen. Men nu var det överallt. Eller så var det min hörsel som också känner liv och helt plötsligt hör i stereo =).

Och gudarna ska veta att jag längtar, ut ur det här tunnelseendeliknande levenet, till båtarna, havet, glassen, promenader i vår sommarstad och alla mycket gladare människor!

[tags]Vinter, Snö, Snökaos, Pulka, Tö, Töväder, Februari, Sportlov, Längtan, Vinterdepression[/tags]

Ordning och reda bland kablarna

Jag är lite av en expert på ”tattarkopplingar”. Har man inte rätt grejer när man kopplar in något nytt, gör man det temporärt och tänker att — det där fixar jag sen. Men så funkar allt bra och det där ”sen” inträffar aldrig av någon märklig anledning =)

Och visst har jag letat efter ett bra sätt att ansluta många saker i samma nätaggregat och hittade till slut en på Kjell & Company, en laboratoriepanel (artikelnummer 39495) med 6 uttag som klarar en maxbelastning på 20A. Har både polskruvar och hål för banankontakter i toppen vilket gör det både enkelt och flexibelt att koppla i och ur saker.

Och idag gick jag till slut och handlade en sådan eftersom jag börjat få glappkontakt i mina ihopsnurrade kablar intryckta i nätaggretaget och det är obehagligt och det vore så trist om grejerna går sönder.

Men nu är jag där igen och har inte alla grejer. Jag glömde köpa banankontakter och jag har inte tillräckligt många ring/gaffelkabelskor hemma i rätt storlek. Så nu får jag dra fast lösa trådar i polskruvarna vilket inte ärhelt optimalt och det kommer dröja innan jag rättar till det. Men det är ändå bättre än tidigare. Men jag hade tänkt gå och köpa en panel till så fort den kommer in i lager igen eftersom den var så bra och jag inte ska hamna där igen där flera saker delar polskruv. I synnerhet inte med ihopvirade lösa trådar. En banankontakt och flera ringkabelskor på samma polskruv fungerar ju dock bra.

Detta gör ju också att det blir lättare att koppla i och ur saker när man ska iväg och ha grejer med sig. riktigt trevligt.

[tags]Amatörradio, Kjell, Nätaggregat, El, Banankontakt, Slarv, Slarvig[/tags]

Familj med konstnärlig ådra

Igår kväll var det födelsedagsfest hemma hos Jenny som fyllt 21 och det var som vanligt trevligt, god mat och god dryck och ganska sent =)

Barnen satt och ritade stora delar av kvällen. Vi har ju varit ganska dåliga på att spara deras alster tidigare men nu börjar det bli läge att göra det. Vi har bestämt att publicera en del på sidan Barnens teckningar eftersom alla tre stora barn är så otroligt duktiga. Emilia visade sig kunna skissa för att få bättre form och Jesper ritade av vår båt från ett foto i mobilen och gjorde först en skiss och sedan en riktig teckning. Titta in på barnens främsta inspiratiionskälla, Jennys sidor där även hon visar en del av sina alster, både foton och ritade bilder.

[tags]Barn, Teckna, Teckningar, Skissa, Skisser, Rita, Konst, Konstverk, Konstnär, Konstnärlig[/tags]

Windy lull-lull del II

För ett tag sedan beställde jag lite onödigt krimskrams till båten, sånt som är kul att ha men egentligen inte helt nödvändigt. Och idag kom grejerna. Två nyckelringar till båtens båda nyckelpar samt två Wisceyglas. Jag ironiserade lite över i mitt förra inlägg om att det var porslin och tillbehör som var mer gjorda för lyxbåtar. Jag får ta tilbaka lite av den ironin nu =) Nyckelringarna var förvisso i stål eller liknande och skulle definitivt sjunka som en sten om man tappade dem i sjön. Men wisceyglasen var faktiskt i båtmässigt lämplig hårdplast, sånt som passar alla båtägare, hög som låg =)

Det där med flytkraften i nyckelringen är kanske bra även om jag aldrig (peppar, peppar) tappat någon båtnyckel i vattnet. Men de här små kompakta fyrkantiga brickorna kändes lyxiga och trevliga i handen, med lite tyngd i som om även båten man äger är av dyrare slag. Eller som jag hellre väljer att se det som aldrig kommer få råd att köpa en fabriksny båt, sådan motor, sådan nyckelring — hård, cool och tung =)

Men på något vis känns det ändå bra, jag kan vara nördig i smyg, gå med känslan av nyckeln i fickan och bara vänta på vår!

[tags]Windy, Windy 22, Båtar, Båttillbehör, Tillbehör, Nyckelring, Nyckelringar, Kaffekopp, Kaffekoppar, Kaffe, Lull-lull, Accessoarer[/tags]