Kompisens båt körs hem från Skärholmens båtklubb i Mälaren till hemmahamnen i trakten av Nynäshamn. En resa på dryga 50nm. Vi avgick 07.30, passerade Hammarbyslussen vid niotiden. Den långa streckan från Baggensfjärden ända ner till Nynäshamn har man gjort förr och den var inte rolig då heller. Särskilt inte i 5,9 knop, med en ny båt, aningens för lågt oljetryck och till en början ett ojusterat slirande backslag som fylldes med kopparflis innan vi slutligen fick det att driva utan att slira. Gamla Ablinmotorer är dock pålitliga och denna O411 var inget undantag. 18.15 landade vi i hemmahamnen straxt intill min egen båt. Fruar och barn väntade med tänd grill, kött, korv och pilsner. Det tog en stund att bli av med träsmaken efter ca 10 timmar till sjöss =). Vi fick dock genomföra hemfärden utan släpjolle backup eftersom vår Micro Fun inte levererats än. Men det gick ju bra ändå.
Efter sjösättningen fick Mattias inte ligga kvar med sin nya båt på Sätra-varvet på grund av platsbrist. Vi fick flytta den till en närbelägen båtklubb som inte låg mer någon disans bort runt en udde. Jag, Mattias och en kompis som heter Kenn flyttade båten efter jobbet. Det var första lite längre turen vi gjorde och allt verkade fungera bra. Man vande sig vid just den här båtens ljud, kontrollerade kylning och liknande. På fredag ska ju båten köras över 50 distans till hemmahamnen. Det är ingen dålig strecka för en första jungfrufärd.
Kompisens nyinköpta Högsjöbåt sjösätts. Den nye skepparen är klart nervös men samlad. Själv har man varit med förr med träbåtar. Det kunde ha läckt mer och det fanns dom på varvet som fick pumpa längre. Hon svällde snabbt och bra och flöt på egen länspump efter någon timme.
Jag och Mia lämnar bort barnen till mormor och följer med Mattias och ulrika till Sätravarvet.
En lite sval men fin vårdag. De har redan kommit långt i sitt målande och slipande av nya träbåten och det blir riktigt fint. Jag och Mattias kikar på elen och konstaterar att den behöver fixas men att det kan tas senare när den är hemkörd till hemmahamnen. Vi intar vår matsäck lätt huttrande i vårsolen innan vi tar oss hemmåt. På väg hem tittar vi på mackarna efter lämpliga släp till vår Micro Fun som — om den levereras i tid — ska få följa med på jngfrufärden. Kan vara lite tryggt att ha med sig.
Nu har vi utökat vårt båtbestånd med en ny jolle. Tanken är att den ska ersätta vår gummibåt som börjar bli för liten. Det blev en Terhi Micro Fun. Mer fakta hittar du här.
Mina föräldrar firar 40-årig bröllopsdag och firar detta med att bjuda alla barn, respektive och barn-barn till Dalarö skans där en bekant numera sköter om verksamheten. Vi träffades på Hotellbryggan på Dalarö där pappa hämtade oss med sin båt och körde den korta biten ut till borgen. Där åt vi tårta och drack kaffe på gräsmattan utanför och firade även brorsans Pontus som fyllt 7 år. Därefter delades vi in i ett antal lag för att leka fångarna på fortet. Vi är ju en ganska stor familj när alla är samlade med 12 (snart 14) barn-barn och 11 vuxna inklussive 2 kusiner från Norge. Lekarna var ganska lätta och väl anpassade för barn och de hade väldigt roligt. När segraren bärgat en skattkista full med gosis om alla fick dela på, var det dags för ombyte och sannering av barn inför middagen. Vi hade inte så mycket att byta om med men det fick gå ändå. Det serverades välkomstdrink före middagen i stora salen. Det var väldigt mysigt inrett och med en stor brasa i en öppen spis som var stor nog att gå in i. Middagen var kanon, aningens lite mat kanske jag kunde tycka — som altid när det är extra fint och gott. Men efter att ha slevat i mig några extra överblivna efterrätter så var jag i alla fall mätt =) Det hölls lite tal och delades ut presenter till bröllopsparet efter efterrätten och sedan var det kort kisspaus innan fyverkeriet. Men här tog kvällen tvärt en trist vändning för vår otursförföljda familj. Min bror var nykter och skötte pangandet. Han placerade ut barn på säkert avstånd.. men det hjälpte inte. Den första pjäsen var det något fel på. Den steg först men vek sedan av längs marken, fräsande rakt igenom hopen av barn, vidare ut över havet och exploderade. Mitt i högen av förskräckta barn stod vår äldsta dotter gråtande. Raketen hade passerat förbi henne på kort avstånd i midjehöjd. Hennes nylonjacka hade smält i nederdelen och runnit ner över byxorna. Vi rusade in och klädde av henne och konstaterade en brännskada över magen, under naveln. Medans vi med personalens hjälp la om med brännskadeförband slutfördes fyverkeriet där ute utan fler missöden. Jag som annars brukar behålla kontrollen i de allra flesta situationer blev enormt rädd, först innan jag visste hur allvarligt det var, sedan när jag tänkte på hur det kunnat sluta. Jag försökte vara ett starkt stöd för mind otter som i hela sitt liv haft klippkort på sjukhus, men det var svårt. Frusna, rödgråtna och nedstämda lasta vi snabbt båten och for tillbaka mot Dalarö. Vi fick skjuts av min brors fru och vi åkte hemmåt i natten. När vi kom hem tittade min syster över skadan och konstaterade att vi inte behövde söka sjukvård under natten. Brännskadan tog flera veckor på sig att läka undan och nu två månader senare finns ett dyligt ärr kvar som minne från en annars väldigt trevlig kväll.
Så nu är även han båtägare, riktigt roligt. Nu ska den vårrustad och sedan köras hem. Fast, han och jag börjar ju bli vana att köra den här streckan nu =)
Mattias har börjat dräggla båtannonser igen, precis som förra året..
Men den här gången känns det som om det verkligen kan bli av. Idag var vi på Sätravarvet och tittade på den Högsjöbåt han är intresserad av. Den verkar vara i fint skick och efter att ha stuckit i skrovet, petat och klämt tyckte jag Mattias skulle slå till. Lite pengar för mycket båt. Såklart en del att göra som alltid med båtar, i synnerhet träbåtar. Men på den nivån att det fortfarande är angenämt.
Teknikdåre som man är har man då beställt en AIS-mottagare, en sorts ”radar” där man i datorn kan se omkringvarande farytg. Fartygen måste ha en transponder motsvarande de flygplan har som sänder sin identitet, kurs, fart och annat. I mitt sjökortsprogram SeaClear kan jag se båtarna, vart de är på väg och deras position i förhållande till min båt. Riktigt smidigt. Under året lär fler fartyg få AIS-transpondrar, typ passagerarfartyg etc. Jag hade egentligen velat köpa en mer kvallitativ mottagare från True Heading. Den här från Nasa Marine känns lite skum och lär vara en-kanalig trots att leverantören påstår att det ska vara två. Men men, prisskillnaden får avgöra tills vidare så får jag köpa en ny den dagen antalet kanaler blir ett problem.
Idag har min instruktör varit hos mig och Gustav och kontrollerat så att allt fungerar och om det finns några önskemål och ytterligare behov. Enda problemet jag och Gustav har är att han ställer upp mot andra hundar och att det kan vara lite frustrerande vid plötsliga möten med andra hundar. Annars är det en helt underbar hund, lyhörd och väldigt aktiv :)
För några veckor sedan fick jag svaret från HO angående kinarestaurangen Ming Garden vid Medis där jag blev portad med ledarhund i september 2004.
Här om dagen blev jag uppringd av en journalist för en taltidning som intresserat sig för ämnet förr. Redan 2003 gjorde vi en Tillgänglighetstest med ledarhund på stan och testade fik. Nu var det dags igen för att se om löftet från restaurangen höll. Och för att verkligen testa var vi två hundförare denna gång.
Men allt gick bra. Vi blev artigt bemötta och inga kommentarer om hundarna. Något gick dom väl omvägar kring dem där dom låg på golvet. Och hundarna låg helt stilla under hela måltiden och skötte sig såklart alldeles ypperligt.
Nu får vi se vad det blir för repotage av det här. Ändå en saga med ett lyckligt slut i det träsk av elände som det här med ledarhundar på offentliga platser har blivit. Tål verkligen att bevakas och jag är glad att någon intresserar sig för ämnet.
Komiskt när det är en kvinna som är handläggare. Har vi språkdiskriminerande problem också?
Hur som helst kom svar från HO idag angående min anmälan jag gjorde efter mitt besök på Ming Garden i september när jag var ute med kompisar och käkade. Svaret var positivt och gick ut på att man haft möte, att serveringspersonalen inte haft kunskap i det undantag som gäller ledar- och servicehundar i restauranglokal. Man hälsade att vi var mycket välkomna dit i fortsättningen.
Just det utslaget kändes bra och som om det ledde någon vart. Tråkigt så till vida att det inte blev någon tvist så lagen fick prövas ordentligt. Men att en restaurang rättar sig är gott nog.
Midvinternattens köld är hård.. Fan att man alltid ska vara ute i sista stund! Men det har varit milt över jul och ingen is. Jag, brorsan och farsan tar oss ut till båten för att byta olja och köra igenom en extra skvätt glycol. Brorsan har en sån där injektorsug som passar bra för min maskin som rymmer över 20 liter olja i tråget. Den funkade fint även om vi kunde kört motorn varmare så hade oljan blivit lite mindre trög. Men det tar en stund att få upp en gammal D96:a i arbetstemperatur bara genom tomgångskörning. Mina norska kusiner Cecilia och jon kom förbi på väg till Arlanda, det var trevligt! Det kändes väldigt bra att ha bytt olja, det var inte igår. Den var kolsvart som sig bör =) Ska nog kosta på mig ett byte till innan hösten.
Nu är äntligen betatestversionen för min Nokia 9500 på gång ochjag har börjat. Hittar en del fel men inget allvarligt än så länge. Självklart vill man att det ska fungera perfekt men det funkar redan nu förvånansvärt bra. Någon liten ruta här och där som inte återges i tal, annars jättekul!
Så har man då blivit betatestare för skärmläsare för mobiltelefoner. Testar TALKS och rapporterar fel och saker som kan bli bättre. det är riktigt kul eftersom den tyska tillverkaren verkar vara liten och lyhörd och snabb. Har ju dessutom gått och skaffat mig en till telefon, en Nokia 9500 Communicator, uppföljaren på den gamla 9110I jag skrivit om. Denna är utrustad med Symbian 80 och går snart att använda med skärmläsaren TALKS. Det ska bli spännande eftersom den har ganska tuffa funktioner för kalender och annat.
Igår var jag inne på The Phone House — har blivit en dålig vana :) — och införskaffat mig en ny telefon! Lätt lyrisk av möjligheterna med skärmläsarna som uppenbarar sig!
Idag var jag och hämtade telefonen. Denna gång blev det en Nokia 9500 Communicator som inom kort kommer stödjas av skärmläsaren TALKS och jag har fått ett halvt löfte om att vara med och testa. Det är en ganska ovanlig telefon.
Den är ganska tuff, jag gillar ju lite större lurar. Valde den för dess avancerade kalender och epost-funktioner. Nu får jag nog vänta några dagar på skärmläsaren.
Julen är här, en årstid som åtminstone inte är min grej. Men gör man nåt roligt går det fortare och lättare.
Så vi bjöd mina svärföräldrar på julbord på Grinda värdshus. Vi har ju varit på Grinda på semester väldigt många år i rad och trivs bra där ute och är man som jag — lite crasy i havet — smakar även julbord bättre på en ö! Vi tog båten från Strandvägen vid 17-tiden. På väg ut drack vi några öl, det bjöds på glögg och pepparkakor. Barnen tyckte såklart det var jättekul! Väl framme gick vi från västra ångbåtsbryggan upp mot värdshuset. Det luktade god mat och öppen eld, urmysigt! Som vanligt vid julbord äter man ju mindre än man tänker sig från början, men det var riktigt gott och barnen hade high-life och sprang maraton mellan bordet och godisbuffén. Klockan 22 avgick båten hemmåt igen och landade åter på strandvägen. Pappan bjöds med barnen som ursäkt upp på bryggan för att titta. Barnen var mest trötta och jag fick väcka Jesper. Annars hade han nog blivit sur om han fått veta att vi vart på bryggan medans han sov. Framme i stan igen tog vi oss via Hamngatan och Sergels torg upp
igenom ett nattstökigt Stockholm, genom tunnelbanan och upp till pendeltåget för att åka hem. Alla slocknade som ljus, nöjda med en trevlig kväll :-)
Detta urtråkiga centrum, kantat med klädaffärer! Expert-butiken är väl det ända som varit något att ha. Ett tag hade vi John Wall här men dom var så dyra så dom konkade. Nu öppnar äntligen Clas Ohlson här och jag slipper åka till farsta för misnta skruv. Vi har såklart varit där idag och tittat och jag är SÅÅ lycklig!!!
Idag har jag varit hemma hos Joche och träffat hans nya ledarhund Skip. De kom hem nyligen från grundkurs 1 i Solefteå. tydligen kallt av bara helvete där uppe så det är väl skönt att vara hemma =)
En söt Labrador av modellen gul. Och han blev såklart godkänd av Gustav också =)
Nu är det äntligen möjligt!! Att ha talsyntes i sin mobiltelefon och jag har den i min hand! Det har jag i och för sig haft några dagar nu men nu har jag bestämt mig för vilken skärmläsare och talsyntes.
Detta har ju varit på gång ett tag nu. Redan för en tid sedan hade jag Nokias 9110I communicator där en tysk tillverkare hade ett program sm heter TALKS som gick att installera i den telefonen. Det var väldigt begränsat eftersom det bara var förbestämda promptar som kunde läsas upp och bara på engelska. Men man kunde bläddra runt i telefonens menyer och inställningar om den var inställd på engelska såklart. Men så fort den stötte på ett ord den inte kände igen, dvs hela svenska språket så stavade den det istället. Inget praktiskt sätt att läsa och skriva SMS på. förklaringen var att den var alldeles för enkel i sin konstruktion.
Men Nokia har en alldeles speciell typ av telefoner utrustade med operativsystemet Symbian 60 där det går att installera program som på en dator och där bland annat TALKS från den tyska utvecklaren nu blivit fullfjärdrad och kan läsa allt! Finns även en spansk tillverkare som gör ett program som heter Mobile Speak som gör samma sak.
Förra måndagen, den 15:e var jag på ett företag som heter Insyn och tittade på 2 telefoner och fick programmet Mobile Speak demonstrerat som man är generalagent för. Tittade på Nokias 6600 och nya 6260. Jag föll helt klart för Nokia 6260 som både var nyare, viktelefondeisgn och mer minne och mer funktioner. Nokia 6600 har ju funnits ett tag nu, vet inte hur länge men den kändes inget vidare. Dessutom kändes inte servicen på företaget så imponnerande. Man talade väldigt varmt för 6600 som i sammanhanget var en gammal telefon med mer än hälften så mycket minne och inte alls samma avancerade kalenderfunktion förstod jag av Nokia i efterhand. Deras främsta argument att välja deras produkt Mobile Speak var dessutom att ge mig en lista över om det var ”100 skäl att inte välja TALKS” och det kändes inte seriöst oavsett.
Sedan gick jag och köpte mig en 6260 på the Phone House och installerade en demoversion av programmet. Och det funkar! Idag var jag på Syncentralen och träffade den andra generalagenten för tyska TALKS, ICAP i Göteborg och fick även det programmet demonstrerat och det har helt klart sina fördelar. Snabbare och mindre hackigt i talet så valet föll på TALKS. Jag körde ju även TALKS en kort tid på en Nokia 9110I så jag litade mer på den tillverkaren.
Idag fick jag min licens och har installerat programmet och det funkar skitbra! Alla menyer läser den, adressbok, SMS och allt sådant! Det är som rena julafton här! Allt som andra gjort i 100 år är nu äntligen möjligt! Helt suveränt!
![[Bild på Olivia]](/bilder/batliv/loggbok/olivia.jpg)
Kompisens båt körs hem från Skärholmens båtklubb i Mälaren till hemmahamnen i trakten av Nynäshamn. En resa på dryga 50nm. Vi avgick 07.30, passerade Hammarbyslussen vid niotiden. Den långa streckan från Baggensfjärden ända ner till Nynäshamn har man gjort förr och den var inte rolig då heller. Särskilt inte i 5,9 knop, med en ny båt, aningens för lågt oljetryck och till en början ett ojusterat slirande backslag som fylldes med kopparflis innan vi slutligen fick det att driva utan att slira. Gamla Ablinmotorer är dock pålitliga och denna O411 var inget undantag. 18.15 landade vi i hemmahamnen straxt intill min egen båt. Fruar och barn väntade med tänd grill, kött, korv och pilsner. Det tog en stund att bli av med träsmaken efter ca 10 timmar till sjöss =). Vi fick dock genomföra hemfärden utan släpjolle backup eftersom vår Micro Fun inte levererats än. Men det gick ju bra ändå.
