Joakim Nömell på nätet!
Jag tycker nog att Google Adsense är lite cynisk ibland. Som bekant gör den urval av annonser baserat på innehållet i inläggen.
Igår skrev jag ett inlägg om att det är lite tungrott just nu och då plockade Google fram en annons som den tyckte var passande, en annons om fri hjälp vid skilsmässa :)
Nästan lite roligt :)
[tags]Google Adsense, Google, Adsense, Blog, Blogg, Annons, Annonser, Annonsering, Skilsmässa, Äktenskap[/tags]
”En olycka kommer sällan ensam” och ”regnar det kommer det uppifrån” :) Idag vaknade jag upp med tjock hals och snor i hela hjärnan, värk i lederna.. Och ungefär där någonstans slutade jag känna efter för då hade det säkert blivit feber också :)
Det var bara att resa sig ur sängen och åka till jobbet. Det känns alltid olämpligt att stanna hemma och vara sjuk. Idag har jag ett studiebesök som jag förvisso har en liten del i men ändå. Och att avboka och omboka alla klienter känns inte bra.
[tags]Sjuk, Sjukdom, Förkyld, Förkylning, Feber, Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]
Jag vet ju hur det kan vara med mig, särskilt den mörka tiden på året. Men det är likväl väldigt jobbigt. Kroppen känns helt tom på energi, lust till ingenting och förmåga lika med noll att ta sig för något alls. På något sätt vill jag ju träna och på balkongen står motionscykeln och inne finns skivstång, hantlar och bredvid står löpbandet. Jag har satt upp tydliga mål och det finns att göra. Under resan till Nicaragua i höstas tappade jag 5kg och fick en massa muskler, men musklerna är borta och kilona är tillbaka nästan allihop.
Det är lite jobbigt när inget man tänker på känns speciellt glädjande av det jag normalt sett tycker är roligt. Jag skulle kunna åka in till jobbet och snickra färdigt på hur många poddradioavsnitt som helst och lägga ut, jag skulle kunna drömma om sommarens båtsäsong eller se fram emot värme, semester och cykellopp.
Men det känns bara tyst och tomt inuti. Jag borde åtminstone ställa mig i duschen och raka mig om jag nu inte tänker träna idag heller, men till och med det känns nästan oöverstigligt jobbigt. Det mesta känns kort sagt meningslöst och tråkigt och det är supertrist!
Idag har jag suttit med tangentbordet i knät och försökt skapa ett utkast till blogginlägg som handlar om synen på funktionshindrade i arbetslivet och hur man använder lönebidrag. Det är något jag fundeat mycket på genom åren och det finns något lite skrämmande i människosynen där som jag skulle vilja få ur mig. Men hur allmänt jag än försöker skriva, kommer jag trampa folk, inte bara på tårna utan hela foten. Kruxet är att trampa så många på fötterna så att inte bara en eller ett par blir utpekade. Jag vill ju skriva så som jag tänker och känner, men funderar också lite över konsekvenserna.
Jag har ju haft tur i mitt 15-åriga bloggande. Jag har inte råkat ut för några elaka nättroll och inte fått några arga hatbrev. Kanske för att jag skriver så platt, allmänt och tråkigt att inte ens nättrollen orkar reta upp sig.
Men jag känner mig begränsad när det gäller vad jag kan skriva om. Handlar det om att jag är feg, inte vågar stå för vad jag tycker, att folk ska tycka illa om mig? Till priset av att inte vara helt ärlig kombinerat med att det kanske känns meningslöst och inte leder till någon förändring.
Texten om lönebidragsanställda synskadade ska i alla fall bli mitt nästa inlägg där jag nog sticker ut näsan en del. Jag ska dessutom g ut i stora grupper synskadade och be dem läsa och reagera när inlägget är postat. Om man är rädd för att hoppa fallskärm är kanske bästa sättet att hoppa? :)
Sedan ska jag nog smälta middagsmaten och även om det blir lite sent ändå springa eller cykla minst en mil. Jag vet ju hur skönt det känns i kroppen efteråt.
I morgon börjar en ny arbetsvecka och helgen blåste förbi utan att jag hann med. I går gick mesta tiden åt att vara bakis. Inte för att det varken blev särskilt vått i fredags när jag var på puben eller ens särskilt sent. Men dagen efter är ändå helt förstörd efter ölintag om än väl så försiktigt.
Veckan som kommer bjuder vad jag vet inte på några överraskningar. Jag hoppas på att få äta lunch med ”Mot Alla Odds-Rickard” som jag inte träffat sen vi kom hem från Nicaragua. Han försvann en månad till thailand på förlängd solsemester, sydamerika räckte tydligen inte ;) Sedan har han nog haft många som dragit i honom till skillnad från mig :) Oj, där lät jag lite bitter och avundsjuk, förlåt! :)
Men jag skulle verkligen behöva hjälp med att bli av med känslan ”stick en kniv i mig, jag skulle inte känna någonting. Jag är odödlig, eller redan död!” Det är ingen bra känsla. Inga djupa dalar men heller inga toppar.
Happy sunday!
[tags]Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]
Då börjar min och kompisen Egges cykelsäsong 2013 ta form och det ser redan ut att bli ett ganska aktivt år minst sagt!
Jag har alltid gillat att cykelträna men inte riktigt haft någon att cykla med. Hur jag och Egge började prata om cykling minns jag inte, men plötsligt pratade vi om Vätternrundan, eller snarare Halvvättern och att vi borde cykla den.
Så en dag i maj förra året cyklade vi plötsligt cykeln till Älvsjö så att vi skulle börja kunna träna ihop. Halvvättern förflyttades till 2013 men uppgraderades till hela Vätternrundan, ca 30 mil :)
2012 blev det totalt 1000km cykling för min del och plötsligt var vi båda ganska bitna. I september cyklade vi vårt första långlopp, Roslagshösten 2012, 135km i norra Stockholm. Efter det var anmälan till Vätternrundan 2013 ett faktum. Det innebar också att vi började snegla på andra långlopp under 2013, men framför allt innebar det en ny tandemcykel. Cykeln vi köpte för ett gäng år sedan var mer en touringcykel för trevliga långfärder, rejäl och stabil men ändå modern med 27 växlar, hydrauliska skivbromsar och navdynamo. Extra allt med andra ord :)
Men det var ingen tävlingscykel. Det kände vi själva under loppet Roslagshösten och där till alla gliringar från andra cyklister med lättviktscyklar som undrade hur vi orkade ta oss fram på ett sådant monster :) Nu tyckte jag kanske inte det var så riktigt. Vi hade det tungt uppför men rullade lätt ifrån alla utför och på raksträckorna höll vi jämt tempo.
Men visst, det var ingen tävlingscykel. Raka styren, grov ram och tjocka däck och en massa extra vikt i skärmar och pakethållare och det skulle bara se förskräckligt ut om man monterade av dessa.
Viktmässigt skiljer den nya cykeln inte många hekto, men det är mer en racer med bockstyre, tunna däck, tunnare ram, SPD-pedaler och betydligt högre utväxling än den gamla cykeln som trots att den var avsedd för landsvägarna var mountainbike-drevad. En massa oerhört lätta växlar som var helt oanvändbara men som säkert skulle lämpa sig väl för att cykla upp för lodräta väggar :)
Och nu är 2013 här! Cykeln står på balkongen, väskan med alla tillbehör, kläder, skor, pulsklocka och vattenflaskor står bredvid. Jag går och petar på den varje dag och längtar. Den ”gamla” cykeln står bredvid. Och visst ser det ut att bli en bra cykelsäsong! Det är ingen brist på möjliga lopp att delta i, frågan är bara hur många för att inte allt för mycket försumma våra familjer.
Men detta är det som planeras för året. En del kanske tillkommer och många mils träning lär det bli inför dessa långdistanslopp.
Vad sägs om den planeringen? Jag fick också ett erbjudande via mitt arbete att cykla Halvvättern också, 15 mil helgen föra hela Vätternrundan. Sista anmälningsdatum är inte passerat än men det känns som om just den helgen kanske man tränar lite vanligt inför den långa utmaningen helgen efter.
Det råder ju ingen brist på cykellopp om man verkligen vill cykla. Det är mest familj, arbete, tid och pengar man får väga in i hur mycket man hoppar på.
[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Cykel, Cykling, tandemcykel, Mountainbike, MTB, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike[/tags]
Emilia fick läxa i hemkunskapen förra veckan att laga frukost till sin familj. Så igår preparerades bakmaskinen och idag när man släpade sig ur sängen var frukosten framplockad :) Kaffe, te och nybakat honungsbröd direkt från bakmaskinen. Det var riktigt mysigt!
Så nu ska hon ha ett omdöme från familjen med sig till skolan och foton i mobilen. Kommer säkert bli kanonbetyg!
[tags]Barn, Familj, Frukost, Mat, Bröd, Bakmaskin, Skola, Läxa, Läxor, Hemkunskap[/tags]
Hemkommen efter en trevlig pubkväll med mat, dryck och goda vänner. Huset var först tyst och öde så jag ställde mig vid diskbänken och brädde mig ett par leverpastejmackor. Men jag fick snart sällskap av tre pratglada och vakna barn :) Vi pratade spel, film och preparerade bakmaskinen för morgonens frukost.
[tags]Barn, Familj [/tags]
Idag är vi på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett årligt läkarbesök. Det var nog tänkt att Denise skulle bli kallad fram emot sommaren men vi bad om att få komma tidigare.
Denise har under längre tid klagat över huvudvärk. En släkting ställde direkt diagnosen migrän medan jag mer lutade åt överansträngning med den lilla syn hon har kvar. Men har man haft cancer så duger inte hemmadiagnoser och gissningar. Man kollar hellre ordentligt.
Har man haft retinoblastomW inns en viss risk för nya tumörer i strålområdet, dvs huvudet. Dessa följdtumörer ska vad jag förstått, vara godartade men är viktiga att hitta i tid.
Nu känner jag mig åtminstone väldigt lugn och inte orolig. Karaktären på hennes huvudvärk tycker jag tyder på spänningshuvudvärk. Den kommer ofta senare på dagen efter lunch i skolan. Ser man dåligt behöver man ofta sitta nära och därmed inte alls särskilt ergonomiskt och har man små synrester använder man dem maximalt vilket fungerar i korta stunder men kan bli rejält jobbigt i längden.
Så nu blev det en remiss till ögonläkare och en ny CT, eller datortomografiW för att undersöka huvudet ordentligt. Det kändes bra att be om det och möta full förståelse och få en sådan remiss utan minsta diskussion.
I år är det också dags för en kontroll av sköldkörtelW som tydligen också kan påverkas av strålbehandling eller cellgifterW.
Så nu är vi klara här för idag och kommer göra minst tre besök till inom loppet av en månad. Men ett trevligt, varmt och välkomnande sjukhus så i alla fall jag har verkligen ingenting emot att vara här. Att ledarhunden är välkommen här behöver man inte ens nämna :)
[tags]Barn, Läkare, Läkarbesök, Barnläkare, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Barncancer, Retinoblastom, Cellgift, Cellgifter, Cytostatika, CT, DT, Datortomografi, MR, Magnetröntgen, Röntgen, Sjukhus, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB, Karolinska, Karolinska sjukhuset[/tags]
Förutom att se hur många besökare per dygn man har så är halva nöjet att se vad folk har sökt på för ord när de hamnar hos mig. Ofta är det vanliga sökbegrepp som är självklara. Mycket båtmodeller och båttermer, mycket Mac, iPhone och Apple och nu börjar sökningarna på Mot Alla Odds öka.
Men idag kom nog den roligaste sökningen in i loggen. Någon har sökt på ”kan en 11 åring ha ärtrörs krig” :)
Jag blir så nyfiken på vad man egentligen letar efter när man söker på sådant. Annat är ju helt uppenbart, men detta? Är det en 11-åring som undrar om han eller hon är normal som älskar ärtrörskrig, eller är det en förälder som undrar om ärtrör kan vara en lämplig present till en 11-åring? :)
I båda fallen kan jag ge svar och tröst! Som 38-åring letade jag land och rike runt efter den gamla sortens galgar som man som liten använde för att blåsa ärtor med. Inför en semester 2011 fick jag ihop 5–6 stycken av dessa rariteter och tog med dem ut i skärgården tillsammans med 4kg gula ärtor :) En del vuxna i vårt sällskap kanske tyckte jag var aningen besvärlig som lärde barnen smyga och blåsa ärtor. Det svider rätt fint i häcken eller mot bar hud kan jag tipsa ;)
Så svaret är tveklöst: japp en 11-åring inte bara kan, utan bör ha ärtrörskrig :) Jag tycker någon borde börja tillverka det där tvärröret på de gamla galgarna och sälja dem separat som produkten ”ärtrör” :) Men å ena sidan vill vi vuxna inte att våra barn ska spela TV-spel och dataspel hela dagarna. Å andra sidan får leksaker inte låta eller panga högt, det får inte finnas minsta risk att man ska få ett litet blåmärke och det finns heller knappt några fritidsgårdar för kidsen att leka på längre!
Så alla gamla far- och mormödrar, fastrar, mostrar och gamla far- och morbröder, in i garderoberna och inventera om ni har sådana galgar av den gamla sorten med ett ihåligt tvärrör som går att ta bort. Demontera och ge bort eller sälj dem och skapa lite glädje. Eller varför inte själva stå bakom husknuten och sätta en ärta i häcken på någon som glömt lite för fort hur kul det var när man var liten :)
[tags]Barn, Barndom, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Lek, Lekar, Leksak, Leksaker, Ärtrör, Ärtor, Galgar, Fritid, Fritidsgård, Fritidsgårdar, Blog, Blogg, Sökning, Google[/tags]
Jag tycker att jag ganska ofta råkar ut för att jag står med telefonen i handen, 3G-symbolen i statusfältet i displayen och full mottagning med 4 eller 5 streck av 5 möjliga. Då kommer det ett SMS från Telias mobilsvar där någon just lämnat ett meddelande.
Just nu hände det igen. Jag stod och väntade på ett viktigt samtal som aldrig kom, mitt i centrala delarna av Haninge med full mottagning.
Jag funderar vad det beror på. ”Telefonen, SIM-kortet” skulle operatören säga om jag ringde deras support men jag tror inte så mycket på det. Jag jobbar inte med mobiltelefoni men det känns som om det är underkapacitet i operatörernas nät. Telefonen har kontakt med nätet men det finns kanske inte tillgängliga kanaler i cellen när samtalet ska kopplas fram? Eller beror det på något annat?
Jag har upplevt problemen både med iPhone i modern tid men även under tiden jag körde Nokia och efter lång erfarenhet av både Telia och Tele2 känns det inte som att det är telefonmärke det beror på.
Det är bland annat det här som får mig att inte fullkomligt kasta mig handlöst in i den mobila världen och byta till mobilt bredband och mobil hemtelefoni även hemma. Man kan tycka att Telias telefoni till hushållen över kopparnätet må vara dyr, men samtalen kommer åtminstone alltid fram.
[tags]Telefon, Telefoni, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, GSM, 3G, 4G, Hemtelefon, Hemtelefoni, Teleoperatörer, Mobiloperatörer, iPhone, Nokia, Telia, Tele2[/tags]
I det här avsnittet demonstrerar jag Apple Podcaster för iPhone och hur det fungerar med VoiceOver.
Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast
[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Apple, iPhone, VoiceOver, Skärmläsare, Tillgänglighet[/tags]
Idag sändes P1 Dokumentär den andra och sista delen av ”Den fastspända flickan” som handlar om Nora som efter många år inom ungdomspsykiatrin och efter en våldtäkt inte får den vård hon behöver och har rätt till. Det är en skrämmande, rörande och otroligt sorglig historia och den är väl värd lyssning.
Jag ska inte säga att jag har så många kloka ord att säga. Jag är inte så påläst i ämnet och har heller ingen erfarenhet att tala om egentligen. Jag tror bara det är så otroligt vanligt att det är just såhär.
I mars 2009 förlorade jag en nära vän. Hennes resa genom tvångspsykiatrin i de delar jag känner till, påminner skrämmande mycket om det ”Nora”, som flickan i repotaget kallas, berättar om. Jag tycker det fanns många likheter i argumentationen från personalen med det jag såg. ”Nora” förvägrades en kvinnlig terapeut tills hon kunde visa att hon skötte sig under en bestämd tidsperiod. Terapeuten behöver hon kanske för att just få hjälp med att ”sköta sig”.
Min väninna straffades också på liknande sätt. Saker som hon alldeles uppenbart skulle ha mått bra av drog man ut på eller helt vägrade låta henne få eller göra. Som att hämta tillhörigheter hemma under tiden hon var tvångsomhändertagen för sitt skadebeteende, fick besöksförbud tills hon ”slutade jävlas” och liknande.
Jag vet inte om det bara gällde mina besök hos henne, men under en lång period fick vi inte vara ensamma, utan var tvungna att befinna oss i allmäna utrymmen och med personal närvarande. Jag misstänkte att de trodde att jag smugglade medicin eller annat till henne, så för att få träffas i fred och kunna prata ostört och obesvärat, erbjöd jag mig frivilligt att låta de kroppsvisitera mig vilket de inte ens föreslagit. Men det erbjudandet bemöttes bara med ignorans.
Så vi lät personalen hållas, gjorde besöken längre medvetet för att se hur länge de tyckte det var värt att spendera resurser på bevakningen och plötsligt upphörde den. Det blev väl tråkigt att sitta och lyssna på skvaller och prat om amatörradio och gemensamma bekanta timme efter timme :)
Vid ett tillfälle tog jag och min kompis och kollega, vår lunchmat med oss till hennes avdelning för att underhålla henne. Vi stod där i dörren med 3 matlådor och det verkade först som om de inte tänkte släppa in oss. En stunds förvirring utbröt innan de, säkert mer av förvåning lät oss komma in.
Ibland, eller ganska ofta fick jag den bestämda känslan av att personalen njöt av bestraffningarna och frustrationen deras behandling skapade. Just ”men lilla vän” användes ofta trots att hon blev vansinnigt provocerad av det förringande sättet att bli tilltalad.
Så jag känner mig väldigt säker på att ”Noras” historia inte är så unik på många sätt. En vansinnigt bra dokumentär och det ska bli spännande att se vad det leder till.
Det mest otäcka kanske ändå inte är att sådant här händer. Ondska händer hela tiden överallt i världen och den tror jag är svår, för att inte säga omöjlig att besegra. Det mest ruttna och otäcka är nog att när sådant här hänt, händer ofta ingenting. En läkare får anmälning efter anmälning på sig och Socialstyrelsen ”framför kritik”. Antingen säger då läkaren ”ok jag bättrar mig” och så hoppas man att det också blir så. Eller så gör man som det verkar i det här fallet, käftar emot och då verkar ändå ingenting hända.
Lyssna på ”Den fastspända flickan” del 1 och del 2. De är mycket, mycket värda att lyssna på!
[tags]Radio, SR, Sveriges Radio, P1, P1 dokumentär, Den fastspända flickan, Samhälle, Barn, Göran Lindberg, Psykiatri, BUP[/tags]
Jag ska inte säga att jag mår dåligt efter hemkomsten från Nicaragua, för så är det verkligen inte. Jag ångrar mig inte ett spår att jag åkte med på äventyret. Jag snarare bävar för hur det hade varit om jag tackat nej av någon anledning! Men efter hemkomsten har jag tänkt väldigt mycket och jag trodde inte det skulle kännas riktigt såhär.
Direkt efter hemkomsten kändes det bara skönt att vara hemma igen. Träffa familjen, sova i en säng, äta och dricka saker man längtat efter och duscha så ofta man ville :Sonia var den som tidigt skrev i sin blogg om saknad och längtan tillbaka, att hon kände sig ensam plötsligt bland alla gamla vänner och om det var frustration eller sorg över att vara den som behövde hjälp jämt och inte kunna ge så mycket till någon annan som hon, som vi alla gjorde under resan.
Men jag är lite sen av mig i reaktionerna. För mig kom de där känslorna krypande efter ett par veckor. Det kanske tog lite tid att inse att det var över och aldrig skulle komma tillbaka.
Men jag tänkte att nu har jag vänner för livet, både bland deltagarna och i filmteamen. Och redan första veckan på jobbet efter hemkomsten dök Arkan upp på ett spontant besök och jag blev oerhört glad! I mellandagarna träffades jag, Pax och Arkan över en middag och det var också oerhört trevligt.
Men samtidigt funderar jag rätt mycket kring vad varaktig vänskap är. Vi skriver i våra hemliga grupper på Facebook att vi måste ses, att vi saknar varandra så otroligt mycket och att det ska bli så kul nu när det snart är återträff i ett mer officiellt sammanhang.
Men när alla skriver sådär vilket jag ju också gör, undrar jag om det är något jag missat, om jag är utanför på något sätt. För förutom dessa meddelanden är det ganska tyst och dött hos mig. Jag undrar om de andra ringer eller SMSar varandra eller om det är samma sak hos dem?
Kanske räcker det med att se till sig själv för att hitta åtminstone en del av svaret. Det är inte bara det att min telefon är ganska tyst på inkommande trafik, den är även ganska tyst när det gäller utgående också.Jag hör ju inte heller av mig så ofta. Jag sitter här och undrar hur det går för Titti och hennes jobb, Niclas som jag väldigt snabbt tyckte väldigt bra om, hur Sonia mår nu och hur Nina har det! Det går inte en dag utan att fingrarna leker över knappsatsen på telefonen och jag tänker att jag borde ringa Rickard för att jag är så sugen på hans lunchsällskap och jag undrar hur Maria mår… Kort sagt jag tänker på dem alla mest hela tiden men gör inget, visar det inte på annat sätt än ett gruppmeddelande på Facebook, ”Saknar er massor!”
Har jag en konstig bild av hur det skulle ha varit? Trodde jag kanske det var som när man var tonåring och låg halva nätterna och pratade i telefon och fick räkna till 3 för att avsluta samtalet samtidigt? Är jag och andra otroligt skadade av sociala medier att man är fullkomligt avtrubbad vad gäller behovet av riktig mänsklig kontakt? Nu när det finns 100 sätt att kommunicera på tappar man kanske det viktigaste?
I alla fall jag saknar deras röster och närhet otroligt mycket. Det kan låta urfånigt, men den fras jag aldrig ska glömma och som är ett så ljust minne från resan, är kamera-Peter som säger ”nu filmar jag dig Jocke så skärp dig för helvete :)” Det är otroligt störande att inte längre ha en sådan människa omkring mig. Det finns andra saker också men som det kanske ska bli TV av så jag får hålla dem för mig själv tills vidare.
Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att höra av mig ”på riktigt” till de jag bryr mig om. Ringa och säga ”hej, hur är det? Jag saknar dig!” Ändå sitter jag här och tycker synd om mig själv för att ingen ringer mig och säger så, det är nästan lite lustigt :)
[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerade, Mastiff, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Saknad, tomhet, Vänskap[/tags]
Så där ja, nu har jag tagit steget fullt ut och slagit samman mitt gamla MSN Messenger-konto med mitt Skype-konto. Det är egentligen inte förrän 15:e mars som MSN slår igen för gott och min tanke var nog att hålla igång till sista andetaget.
Men jag hatar att vänta på allt, oavsett om det är bra eller dåliga saker så jag tog tag i sammanslagningen av kontona idag. Och det blev en allmän upprustning med uppgradering av Skype-klienter lite här och var och koppling till Facebook.
Sammanslagningen av mitt gamla MSN-konto med mitt Skype-konto fungerade inte riktigt som jag trodde. Det gamla MSN-kontot länkades i mitt Skype-konto ungefär som Facebook brukar länkas med program. Loggar jag in med mitt Skype-namn ”joakimnomell” ser jag bara mina Skype-kontakter. För att det ska fungera med båda tjänsterna måste jag logga in med mitt gamla MSN-konto. Då ser jag både Skype-kontakter och Messenger-kontakter och kan kommunicera med båda.
Om det är tänkt att fungera såhär den dagen MSN stängs ner eller om det bara är under övergångsperioden vet jag inte. Jag hade ju hoppats att mitt Skype-namn skulle vara det enda som gällde. Dessutom trodde jag att jag skulle få upp de gamla MSN-kontakter som bytt till Skype bland mina Skype-kontakter, men så verkar det inte heller vara.
Men nu är det gjort och det går inte längre att logga in med en Messenger-klient. Jag känner att mig stör det inte så mycket förutom den sentimentala ådran i mig som gillade Messenger och tycker den borde vara den enda chat-tjänsten :) Men eftersom jag tycker det finns för många dylika tjänster idag så tycker jag en nedläggning av någon tjänst mest gör till än från. Lite upprensning skadar inte och det kan bli lite för mycket av valmöjligheten och friheten så att antalet sociala tjänster gör det svårare att få tag i folk istället för lättare.
Nu finns bara två problem som jag kan se just nu. Det ena är att jag inte kan se mina Facebook-kontakter i iPhone-klienten trots att jag anslutit med Facebook. Men det kanske är en funktionalitet som kommer framöver eftersom sammanslagningen inte ens är avslutad än.
Det andra problemet är att den Skype-klient jag använder på min PC, GWConnect inte har stöd för att logga in med Microsofts gamla MSN-konton. Så jag kan inte kommunicera med dessa kontakter från min PC i nuläget. Men det kanske också är en sak som löser sig framöver.
[tags]Dator, Datorer, Internet, MSN, MSN Messenger, Messenger, Chat, ICQ, IRC, Facebook, Skype, MS, Microsoft, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet[/tags]
Sonen som länge spelat World Of Warcraft har haft en stående kortbetalning för sitt spelabonnemang. Det har fungerat bra och tickat på under en tid.
Men nu har han tröttnat och vill inte spela längre och när vi skulle logga in efter en tids inaktivitet visar det sig att spelkontot är hackat och låst och går inte att komma åt. Epost-adressen som var knutet till spelkontot var en hotmail-adress som även den var hackad och inte gick att logga in på. Så det lönade sig inte att begära ett nytt lösenord till den registrerade epost-adressen :)
Vi hamnade i en återvändsgränd där en av två möjligheter var att ringa spelleverantören i USA för att få dem att ta bort kortbetalningen. Men det kändes enklare att ringa banken och be dem spärra transaktioner från en viss nätbutik.
När jag ringde upp dem visade det sig att det inte gick. Banken kunde inte blockera en specifik transaktion. Enda lösningen var att spärra VISA-kortet i fråga och beställa ett nytt. Just det var i och för sig gratis men man blir utan kort och betalningsmöjligheter några dagar. Men hellre det än att låta hundratals kronor ligga och ticka varje månad.
Så nu är det löst i alla fall! Omständigt och bökigt!
[tags]Dator, Datorer, Internet, Spel, WOW, World Of Warcraft, Bank, Kort, Kontokort, Kreditkort, VISA, Kortbetalning, Kortbetalningar, Ehandel, E-handel, Betala, Betalningar[/tags]
I slutet på resan till Nicaragua gick digitala anteckningshjälpmedel sönder. Under hela resan hade jag skrivit dagbok varje kväll, om vad som hänt under dagen, vad folk sagt och gjort och hur det kändes att ligga där i djungeln. Jag skrev ganska mycket för att verkligen vara säker på att inte glömma, att få med så mycket detaljer som möjligt.
Jag hade valt just det här anteckningshjälpmedlet för dess enkelhet och stabilitet jämfört med alla andra liknande produkter på marknaden. Den var kanske inte minst till storleken, men det faktum att den gick på 4 vanliga R6-batterier var en tung fördel när jag skulle vara borta en hel månad utan möjlighet att ladda.
Jag tog med ett helt 20-pack batterier för att verkligen inte hamna i ett läge där jag var utan ström. Men under hela resan behövde jag aldrig byta batterier.
Ett par dagar innan vi nådde vår destination vid Stilla Havet började maskinen krångla. Den ville inte riktigt starta upp och pep konstigt men funkade ibland. Jag bestämde mig då för att låta den vara och inte använda den de sista dagarna och tanka ur informationen ur den när jag kom hem.
Men det gick inte. ”Fatal error in file system” och inga filer överfördes till datorn.
Den fick åka akut till leverantören ICAP i Göteborg men där kom man inte längre med den och skickade den direkt till tillverkaren Handytech i Tyskland. Där har den varit ett par veckor nu för kontroll.
Igår kom det preliminära utlåtandet och det lämnade inte mycket hopp. Maskinen är utrustad med en äldre typ av flashdisk från slutet på 90-talet kanske och från tiden då jag jobbade med att sälja dessa och som det är i övrigt med USB-minnen, börjar filsystemen krångla finns sällan någon räddning.
Ändå bad man mig utveckla hur felet uppstått vilket jag försökte beskriva så noga det gick. Varför man undrade när man i princip dömt ut möjligheterna att få tillbaka dagböckerna vet jag inte.
Men det satte en ny liten gnista hopp när de ville ha mer utförliga svar. Inte vet jag om man kan tanka filer av sådana äldre flashdiskar med trasig filallokeringstabell, antagligen inte…
Så jag får nog leva med att informationen för evigt gått förlorad, den som var så otroligt viktig för mig! Kanske kan jag återskapa en del av det med de andra deltagarnas hjälp, minnas platser, händelser och annat gemensamt. Men mina egna personliga tankar och reflektioner är nog borta. Kanske minns jag en del när vi sedan får foton och ser serien, vi får se.
Men nu känns det inte så kul. Även om jag rent tekniskt visste förutsättningarna redan från början, hoppades jag i alla fall lite.
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Hjälpmedel [/tags]
Igår lade Synskadades Riksförbund – SRF ut följande informationstext på sin hemsida:
Informationsfilm om ledarhundar i SVT
Efter ett idogt arbete från vår kommunikationsavdelning så är det nu klart att Sveriges Television under våren kommer att visa en informationsfilm om ledarhundar på ”Anslagstavlan”. Filmen är cirka 45 sekunder och producerad i Norge.
Det är naturligtvis väldigt glädjande nyheter och inte en dag för tidigt! Otaliga är de inlägg där jag här i bloggen ropat på mer marknadsföring från SRF och att Norges Blindeforbund varit en stark förebild med sina olika reklamfilmer gällande synskadade som varit både moderna och provokativa fast på ett mycket bra sätt tycker jag.
Ta bara SRFs reklamfilm som exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=uKAB_MdkU2c
Den är ju så torr och tråkig så man bara dör! Jämför den med Blindeforbundets rekalmfilm, en bland många:
Lite mer action och humor i den. Men ”sådant kostar pengar” och ”folk kan ta illa upp” skulle det låta i Sverige.
Men nu har det alltså hänt något! I vår ska SVTs Anslagstavlan tydligen sända en ca 45 sekunder lång informationsfilm om ledarhundar. Man har inte bekräftat det från Synskadades Riksförbund ännu, men troligast är att de äntligen sänder en svensk version av Norges Blindeforbunds film nedan! Det var på tal under 2012 men blev inget av till min stora besvikelse. Men nu kanske det händer! Titta bara på klippet nedan och njut!
Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal
[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Norges Blindeforbund, Ikke Forstyrr, Diskrimineringsombudsmannen, DO, Reklamfilm, reklam[/tags]
I detta avsnitt av poddradion gör jag en kort demonstration av ett alldeles nytt spel som hade release i dagarna, SilverDollar för Mac. Ett spel för synskadade användare som enbart bygger på ljudupplevelsen.
Spelet har inga grafiska element och är helt ljudbaserat. För att spela använder du enbart dina öron och styr spelet gör du med tangentbordet.
I spelet besöker man en saloon i westernstil där man kan slåss, prova sina färdigheter med puffran eller testa sin lycka på den enarmade banditen.
Spelet var riktigt roligt och bra för den prislappen. Dock hade jag gärna betalat några kronor till för lite fler saker man kunnat göra i spelet, möjligheten att tjäna pengar till den enarmade banditen på sitt skytte och spara sina resultat. Men jag hoppas vi får se en utveckling av detta spel snart!
Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast
[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Datorer, Datorspel, Spel, Ljudspel, Synskadade, Tillgänglighet, Skärmläsare, Mac, voiceOver[/tags]
Nu vet jag att en del av mina Android-vänner kommer studsa av glädje. Det gör de alltid så fort man framför något dåligt om iPhone. Men jag hör sällan någon av dem ens antyda brister och missnöje med sina telefoner vilket ju så klart inte beror på att de alltid är supernöjda med sina telefoner och Android som operativsystem. Bara brist på att kunna visa att även solen har fläckar :) Men så är kriget mellan iOS- och Android-användare ganska fånigt men roligt :)
Jag tycker fortfarande iPhone 4/4S och 5 är bland det snyggaste som tillverkats och funktionerna och snabbheten och framför allt integrationen med Apples övriga produkter felfri och genomtänkt. Jag kommer inte byta så länge det fortsätter vara så även om tillgängligheten för synskadade blir bättre i Android vilket den blir även om det går mycket långsamt och är långt kvar till nivån i iOS.
Men det finns ett par konkreta saker som stör mig och som är en del av kritiken som kommer från Android-användare. Jag tycker att iPhone och iTunes fungerar mycket bra ihop. Det är det program man måste använda för att överföra musik, film, böcker och TV-program mellan sin dator och telefon. För de allra flesta fungerar det perfekt, men ibland begränsar det faktiskt. Jag har aldrig gillat enheter där det krävs ett speciellt program för att överföra data. Det spelar ingen roll om det har gällt kameror, navigatorer, cykeldatorer eller som min Qstarz GPS datalogger som jag köpte för resan till Nicaragua. Ibland halvdanna program och ofta finns inte stöd för både PC och Mac.
När det gäller iPhone och övriga Apple-produkter är åtminstone inte programmen halvdana. Däremot är man beroende av dem för att få ur informationen ur sin enhet. Tar jag en bild eller spelar in ett videoklipp vill jag kunna ansluta enheten i vilken dator som helst och tanka av den som vilken USB flashdisk som helst.
Nu har jag till exempel ett videoklipp i min frus telefon som jag vill lägga upp här på webben. Det finns möjligheter i WordPress-appen att ladda upp bilder och filmer men så klart är filmen för stor för att laddas upp även om man väljer den lägsta kvaliteten. Då blir stegen för att få filmen till datorn enligt följande:
Har man Dropbox installerad i sin telefon går numera bilder och videoklipp att ladda upp i originalformat till sitt Dropbox-konto vilket är smidigt men en tredjepartslösning.
Man kan tycka att iPhoto borde räcka för att exportera filmen, det är ju där den hamnar vid import från telefonen. Det finns också möjlighet att göra det men antingen bara i originalstorlek, ofta på flera hundra megabyte eller i något pyttelitet QuickTime-format där en film på någon minut blir 50KB vilket ju istället är galet litet och antagligen inte ens användbart.
Ett annat problem jag har som jag inte vet hur jag ska lösa eller ens om det går, är att om man importerat alla bilder från sin telefon in i iPhoto så finns de där. Men jag skulle vilja kunna markera alla bilder och videoklipp på telefonen och kopiera dem någon annanstans för backup exempelvis.
Om jag använder anteckningsapplikationen i telefonen går dem att synkronisera via iCloud.com och få in dem i anteckningsapplikationen i min Mac. Men gammalmodig som jag är vill jag kunna kopiera en bunt textfiler över till min dator och göra Word- eller PDF-dokument av dem. Som det är nu är det enklaste sättet att mejla anteckningen till mig själv och klippa texten ur mejlet och klistra in den i lämplig ordbehandlare.
Som sagt integrationen i de olika programmen fungerar väldigt bra om man nöjer sig med det. Men de här gamla DOS- och Linux-ränderna går liksom aldrig ur och jag vill ha kontroll på mina filer, kunna kopiera och flytta dem vart jag vill.
Och som sagt är det här knappast unikt för Apple. När jag fick hjälp av kompisen Egge att leta efter en GPS-logger inför resan till Nicaragua hittade vi en som både gick på vanliga batterier och som betedde sig som en USB flashdisk när man anslöt den till dator. Bara att kopiera filerna med loggarna i som vilka filer som helst och göra vidare behandlingar i de verktyg man behagade. Tråkigt nog gick just den loggern inte att importera från vare sig USA eller England.
Till vårens cykelsäsong överväger vi båda att skaffa en Garmin cykeldator för att få en bättre analys av våra cyklingar. Det lilla jag läst på säger att även den produkten kräver ett eget program för att tömma informationen ur den in i deras eget webverktyg och först därefter exportera till det format man vill.
Men mot sådant hör man sällan kritik när det gäller andra än Apple. När det gäller Apple är det inlåsning, begränsning etc, men i andra fall är det en feature eller i värsta fall lite irriterande :)
Min telefon löser nästan allt åt mig idag, men det finns fortfarande saker som telefonerna är dåliga på och detta tycker jag är just en av dessa saker. Jag minns gamla Nokia-telefoner som vi synskadade var hänvisade till före iPhone-tiden. Det gick att kopiera bilder och musikfiler och det gick även att exportera hela sin adressbok till vcard-filer till minneskortet för säkerhetskopiering eller import i annan telefon eller program. Däremot var det omöjligt att ta vara på sina SMS eller kalender utan att använda Nokias synkroniseringsverktyg.
Jag hoppas att få se lite förbättringar på det här området framöver. Jag kan tänka mig att det otroligt lättskötta iOS skulle kunna få brister om användaren läts lägga in filer av skiftande format lite här och var i telefonens filsystem. Men att kunna komma åt sina filer via Utforskaren eller Finder för att kopiera sina musikfiler, filmer och bilder vore inte omöjligt att lösa.
[tags]Telefon, Telefoni, Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4S, iPhone 5, iPad, iTunes, iPhoto, iMovie, Mac, PC, iOS, Mac OS X, Windows, iCloud, Mobiltelefon, Mobiltelefoner, Android, Bilder, Filmer, Musik[/tags]
För en tid sedan meddelade Microsoft att man lägger ner MSN Messenger och alla befintliga användare migreras över till Skype. Många har så klart blivit upprörda. Jag tillhör väl dem på sättt och vis men känslan är väl mer sorgsen än arg och upprörd. För min del var det samma sak när folk gjorde en massflykt från ICQ över till MSN för typ 10 år sedan. Då kände jag oro för att flytta från något som fungerade tillfredställande till något nytt och okänt.
Idag vet jag att Skype fungerar utmärkt. Det finns till och med en speciellt anpassad Skype-klient för synskadade användare som använder skärmläsare på sin dator och upplever att den vanliga Skype-klienten är svårhanterlig.
Och jag har tyckt att de senaste årens explosion av sociala medier och chattjänster har medfört en klar nackdel. Förr fanns IRCW och ICQW i princip och det var de huvudsakliga sätten man kunde chatta på. Nu skulle man säkert kunna räkna upp minst 15 stora olika varianter man mer eller mindre måste ha för att integrera med alla sina kontakter. Så om en läggs ner är det ingen större förlust om det inte bara gällt MSN Messenger.
Skype är bra för röst- och videokommunikation men kanske inte min favorit när det gäller textkommunikation. Kanske gör Microsoft nu en uppryckning på den fronten när man migrerar alla MSN Messenger-användare.
Och slutligen kanske det inte blir någon stor förlust. De senaste 4 åren har listan med aktiva kontakter i min MSN sjunkit dag för dag. Idag har jag ca 80 kontakter på MSN och 5–6 stycken av dem är online dagligen. Och kanske är folk lika trötta på att behöva ha 5 program startade för att kunna kommunicera som jag är. Det är inte nog med att man ska ha MSN Messenger, Skype och Facebook på datorn, det ska installeras och konfigureras i mobilen också.
Jag vill gärna vara en person som ser framåt och tycker utveckling är bra. Ibland blir jag dock som en 3-åring, eller som en 75-åring snarare, som tycker att åtminstone en del saker var bättre förr :) Men egentligen handlar det kanske mest om att lära sig ta förändringar som kommer vare sig man vill eller inte.
[tags]Dator, Datorer, Internet, MSN, MSN Messenger, Messenger, Chat, ICQ, IRC, Facebook, Skype, MS, Microsoft, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet[/tags]
Det verkar som om podcastandet har börjat öka igen och det är roligt. För den oinvigde är podcast, eller PoddradioW ett sätt att publicera ljudfiler på internet. En blandning av att blogga och sända radio skulle man kunna säga. Att publicera en ljudfil i sitt RSSW-flöde är lika enkelt som att publicera ett blogginlägg och lyssnare kan sedan prenumerera på sändningen och så fort ett nytt avsnitt läggs ut, kan lyssnares program i datorn eller app i telefonen ladda ner ljudfilen för lyssning. Användaren kan så klart också lyssna strömmande.
Jag gillar blogg och poddradio för att vem som helst kan nå ut med sina åsikter och budskap och det blir nåbart i hela världen på några få sekunder. Jag har alltid under tiden jag bloggat fascinerats av att det jag nu skriver snart kan läsas vart som helst på jorden där det finns internet och en intresserad läsare. Samma gäller poddradio.
Jag och kompisen Joche började med poddradio i juni 2007. Min idé var att göra poddradio för att demonstrera tekniska hjälpmedel för synskadade lyssnare. Jag tyckte att text ganska ofta inte räckte till för att förklara hur en grej såg ut eller fungerade och kan man inte klämma, känna och prova själv rent fysiskt så kan lyssna på en beskrivning och en demonstration av hur en apparat låter vara ett bra alternativ.
Så jag gjorde lite demonstrationer av telefoner med talande nummerpresentatör, läsmaskiner som kunde omvandla text på ett papper till syntetiskt tal och liknande saker. Det blev ganska många avsnitt under den första tiden men sedan glestnade det lite, mycket på grund av tidsbrist. Det tar ändå en stund att spela in och sedan klippa och fixa ljudet innan man publicerar.
Men nu har lusten fallit på igen. Idéerna har jag sparat i en lång lista på vilka poddradioavsnitt jag ska göra och en del ligger halvfärdigt för publicering. Det ökade intresset har så klart bidragit till att jag nu vill återuppta det igen.
Men nu fortsätter jag här på nomell.se istället. De gamla poddsändningar som jag producerat har jag även lagt upp här.
För att prenumerera och lyssna kan man antingen gå in på länken till flödet eller skaffa sig ett podcast-program. För iPhone finns Apples Podcaster som jag tycker funkar väldigt bra. Här på Nomell.se finns nu 2 flöden. Dels min podcast som kommer innehålla lite av varje med fokus på tekniska hjälpmedel men säkerligen också en del vardagliga inslag och dels vår videocast där vi publicerar små videoklipp. tanken är att hålla det mer inom barn & familj och vardag, men vi får se vad det blir av det.
Sätt igång att prenumerera! Inom kort kommer till exempel en gammal och ett par nya demonstrationer av läsmaskiner, minst 2 avsnitt om talande GPS-navigatorer för synskadade samt hur man som synskadad kan träna på löpbandet och få kontinuerlig röståtergivning med information hur långt man sprungit, tempo och puls. Vidare finns en hel serie avsnitt om hur man som synskadad hanterar iPhone. Så det finns all anledning att lyssna!
Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast
[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet[/tags]