Köpa ny båt, Ferrina 31

Nu är vi åter båtägare igen! Denna gång till en fin stålbåt av typen Ferrina 31. Vi var och tittade på henne för några veckor sedan när vi bestämt att sälja vår Windy som inte fyllde mina/våra behov.

Jag är extremt glad! I inlägget Dåliga val del II skrev jag om hur det började spåra ur när jag sålde stålbåten och gick via en mindre Bonum 25 till en daycruiser och hur fel det blev för mig. Det liksom ruckade hela grunden för min möjlighet och förmåga att ha båt. Tidigare så har liksom bryggseglingen, fixandet och grejandet varit huvudsaken och själva åkandet varit en bonus för mig när någon av mina utmärkta skeppare kunnat och velat. Men om de haft annat i sina liv har det inte vart någon katastrof. Då har jag kunnat sitta där med mitt kaffe och greja med elsystem och annat och det har inte spelat någon roll vilket väder det var. När det väl blev åka av fanns gott om plats för barn och vuxna och hundar.

Men Windyn blev det precis tvärt om. Det var en underbar båt och jag älskade att åka V8 och fort och jag tycker om att kunna ta mig snabbt när man väl ska någonstans. Förut kunde det kännas segt när det tog nästan 30 minuter att bara komma ur viken och runda udden innan färden kunde påbörjas på riktigt.

Men inget av det andra fanns kvar. Inget direkt att pyssla med, ingen möjlighet för hela familjen att bryggsegla, ett väldans besvär för mig att ta ombord ledarhunden om det inte fanns långskeppsplatser
och det kändes plötsligt väldigt dyrt att ha båt. Inte för att kostnaderna ökade så väldigt, utan för att nytta minskade.

Nu tror och hoppas jag att jag är tillbaka på ruta 1 igen och att det är rätt. På lördag ska vi ut och förbereda för den långa färden från Mälaren och hem och på söndag bär det av. Det ska bli rysligt spännande och jag hoppas skärgården bjuder på samma underbara väder då!

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Synskadad, Synskadade[/tags]

Sälja båten del IV

Så, nu är det äntligen klart och vår Windy är såld! Jag har gjort mitt livs sämsta båtaffär rent ekonomiskt men i övrigt tror jag allt kommer bli jättebra! Det kommer att bli en ny båt.

I lördags körde jag, Egge och sonen upp båten till Bromma där båtens nya hemmahamn kommer vara, en tjänst som köparen bad om och som vi mer än gärna utförde. Alltid roligt att åka båt och i strålande väder dessutom.

Så slutligen, segla i frid båten och tack för den här tiden :)

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Annons, Annonsera, Blocket[/tags]

Slutcasting Mot Alla Odds del II

Då var det färdigt, efter en väldigt rolig eftermiddag!

På Mastiffs kontor i Frihamnen var det lite väntetid som jag spenderade med att äta lite och prata med några andra sökande som också väntade. Det var en kille och en tjej. Tjejen var från skåne och hette Titti och killen hette Rickard och kommer från Stockholm. Båda var amputerade. När jag och tjejen Titti hälsade på varandra spillde vi ut min ramlösa över mig så det såg säkert ut som om jag kissat på mig :P Båda var otroligt trevliga och jag skulle bli glad om vi ses igen.

Schemat hade spårat ur lite men till fördel för mig eftersom min planerade väntetid blev kortare än tänkt.

Först fick jag träffa psykologen. Vi pratade lite kring intervjufrågor och det test vi fyllt i och hur jag hamnade i det testet. Det såg bra ut och där fanns egentligen inga konstigheter. Jag hade nog trott att psykologbesöket skulle vara jobbigt men så var det inte.

Efter psykologen blev det en liten stunds väntan igen innan det var dags för sista grejen, en intervju med folk från produktionsbolaget och SVT samt den blivande expeditionsledaren Oskar KihlborgW. Jag kände mig nog mer nervös tidigare på dagen än där på intervjun då det faktiskt kändes väldigt lättsamt och roligt! Intervjun var ganska kompakt och det märktes att de var lite stressade men det störde inte mig. Om ett sådant här äventyr skulle man helt säkert kunna sitta och prata i timmar :)

Men plötsligt var det slut. Man sa att man skulle försöka ha besked till nästa fredag och att om man inte kom med skulle man inte ta det personligt, att de tyckte om min person och insats osv. osv. :) Sedan var det tack och adjö och eventuellt på återseende.

Allt kändes väldigt bra under dagen. Om det är något jag funderar över så är det deras frågor kring hur jag som helt blind ska ta mig fram i djungeln och bergen. Jag tyckte att de uppehöll sig oroande mycket vid dessa frågor och för en som inte har kunskap om synskadade kanske man kan vara orolig för att den biten ska vara svår. Och det är ju något som oroar mig lite också så klart, fast inte så mycket. Jag tror nog att min förmåga att bära och dra och hjälpa andra fysiskt väl kompenserar mina eventuella behov av ledsagning ibland. Men att gå på stigar och vägar och gå bara bredvid eller bakom någon är ju inga konstigheter.

Eftersom expeditionen garanterat ska ha med sig rullstolsburna så kan ju terrängen inte vara värre än att rullstolar ska kunna ta sig fram. Då kommer jag inte heller ha några besvär. Just det sa jag inte under intervjun och det stör mig lite här där jag nu står och väntar på taxi hem.

Men nu är avgörandet i andras händer. Jag kan inte prestera mer och bättre än jag redan gjort och jag är faktiskt nöjd med det. Jag försöker fortfarande känna efter, har även fått frågan idag, hur jag skulle reagera på ett nej. Besviken, lite bitter, lite misslyckad helt säkert, men ingen katastrof som skulle få mig nere på något mer allvarligt sätt.

Men nu är det runt en vecka kvar och det är bara att vänta. Det är tur att jag har annat att distrahera mig med under tiden :)

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Slutcasting Mot Alla Odds del I

Nu är första delen av slutcastingen avklarad. Jag är ute på Bosön Idrottsinstitut och har genomfört en läkarundersökning med sedvanligt samtal och genomgång av hälsodeklaration, lyssna på hjärta och lungor samt träffat sjuksköterska för tagning av blodprov och blodtryck. Allt kändes och såg bra ut.

Sedan var det dags för fystestet. Jag visste att det skulle utföras på löpband och jag har tränat rätt mycket bland annat inför detta och hade laddat väskan med träningsutrustning. Jag fick byta om på en toalett vilket var helt OK och därefter skedde testet. Det var ett gångtest där man skulle gå 4 gånger 4 minuter i 5 km per timme. Var fjärde minut stoppade man bandet och noterade puls och tog blodprov i fingret för att testa nivån på mjölksyra. Man skulle under tiden gradera ansträngningen i benen och flåset på en skala mellan 6 och 20 och jag nådde aldrig högre än 6, dvs vilovärden.

Under tiden man stod där på bandet kom ett kamerateam fram och ställde frågor under tiden och det var väl mer ansträngande än själva testet. Att komma på vettiga svar och låta proffsig fick andningen att öka åtminstone lite :)

På mig bröt man testet i förtid med motiveringen att vi skulle få hålla på hela dagen för att få några mätvärden :) Nu har jag fikat, pratat lite och bytt om och ska tillbaka till Mastiffs kontor i Frihamnen för nästa steg.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Inför slutcasting till Mot Alla Odds

OK, nu är det alltså snart dags! I morgon är det slutcasting och det stora avgörandets dag. Planeringen har jag inte helt klart för mig ännu, men först verkar det vara fysiska tester och läkarbesök ute på Bosön norr om Stockholm och därefter en djupare intervju samt psykologbesök.

Inför de fysiska testerna har jag tränat ganska bra hela våren och sommaren med både cykling och löpning. Jag grämer mig över att jag varit lite lat på sistone men sprungit 4 1-milare den senaste veckan och det har känts bra. Nu har jag haft ett par dagars uppehåll för att ladda.

Jag är inte lika nöjd med min styrketräning som nästan varit obefintlig och om jag blir antagen hinner jag inte så mycket på 1½ månad, men jag får göra mitt bästa.

Så visst känner jag mig helt OK förberedd.

Värre är det inför psykologbesöket och intervjun. Där känner jag att det är svårt att förbereda sig. Jag har svårt att beskriva mig själv. Skolgång, familjeförhållanden, arbete och fritidsintressen är ju enkelt. Men att beskriva starka och svaga sidor, vad som gör än arg och ledsen och varför man passar för just detta är skitsvårt! ”Glad, positiv och tycker om människor” är ju saker man helst inte vill skriva för att det låter som en mall till en anställningsintervju :)

Det psykologiska testet jag fyllde i här om dagen kändes också svårt, att gradera på en skala på 1–4 hur mycket man känner sig värd att älska, hur mycket ens vänner bryr sig, hur tydligt man visar sina känslor etc etc. Frågorna kan kännas lätta men det stör mig att de antagligen finns djupare saker att läsa ut ur sådana frågor, som mitt dåliga självförtroende och självbild. Men det är väl det som är meningen :)

Men nu är det bara detta sista kvar och visst, jag känner mig lite nervös :) Jag försöker sortera ut hur jag känner inför detta, hur jag skulle reagera på ett ja eller ett nej. Ett nej skulle nog vara enklast för då var det bara att gå tillbaka till vardagen, jobba på och träna på som vanligt. Jag undrar om jag skulle känna mig besviken nu eller när programmet sedan sänds på TV? Antagligen, även om jag inte drömmer om att synas i TV och inte är någon utpräglad narcissist.

Men om det blir ett ja undrar jag också hur det kommer kännas. Jag har ju inte sökt detta själv utan blivit head-huntad, faktiskt här via bloggen och frågan om jag ville vara med i castingen kom så plötsligt att jag sa ja av bara farten. Visst tycker jag det låter kul och som en rejäl utmaning. Finns en del grejer som skrämmer mig med resan. Främst det kanske att bli för beroende av andra och få svårt med orienteringen och att det ska dyka upp sidor under den pressen som jag inte kände till och inte vill ska synas i TV. Det är kort sagt det okända som så ofta annars skrämmer oss och det är väl det man ska utmana!?

Sedan undrar jag så klart hur genomslaget kommer att vara och vad som händer efteråt. Givetvis hoppas jag på mycket positiva reaktioner men vad jag mer förväntar mig vet jag inte. En egen TV-show? Knappast! Inte heller en massa debattprogram eller matlagningsprogram lockar eller dokumentären ”Joakims liv”, nä känns inte intressant :)

Jag antar att det blir det vanliga, några tidningsartiklar, antagligen rätt igenkänd ute på stan och en massa frågor ett tag innan det blir tyst igen.

Men inget av det där vet man i förväg. Är man med så får man se och det är väl det som lockar. Och även om jag inte vet vilket äventyr som väntar med själva resan och efteråt, tänker jag att det är något man inte lär får vara med om igen i livet och att det då är bättre att försöka än att banga ur vilket annars vore väldigt typiskt mig :)

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Jobbiga telefonförsäljare

Idag blev jag upringd av en typiskt jobbig försäljare från Bomerang Solutions systerföretag Svensk brandsäkerhet. De har ringt mig förut och velat sälja brandvarnare, brandsläckare och brandfiltar och annat som förvisso är väldigt viktig utrustning.

Jag är ingen sådan som det är så lätt att sälja till, jag säger inte ja till en massa saker som dimper ner i brevlådan och sedan ångrar mig. Däremot önskar jag att jag lärde mig säga nej tack i ett betydligt tidigare stadie i samtalet. Men då hade jag faktiskt tänkt på att vi saknade brandsläckare hemma och att åtminstone en sådan vore bra. Så det var lite därför jag lät tjejen prata på.

Men när hon hade fått veta hur många vi var, hur stort vi bodde och gav ett konkret förslag, handlade det typ om en brandsläckare i varje hörn och brandfiltar i varje rum och det skulle ha slutat på en förmögenhet. Så jag sa nej tack, jag löser det själv och avslutade samtalet.

Det var förra hösten. Efter det fortsatte de jaga mig i stort sett varje dag vid olika tidpunkter på dagen. Jag tänkte prova strategin att inte svara eftersom ett ”nej tack” tydligen inte räckte. Jag tänkte om jag inte svarar tröttnar de snart, men det pågick i månader innan det slutade ringa.

Men idag var det alltså dags igen… En hurtig säljar-kille ringde, presenterade sig och sen började tugget: ”Tjena Joakim, hur är läget idag? Skiner solen på dig? Jasså inte men det kanske kommer. Bor du kvar där i Handen? Jasså, lustigt namn, vet du att det finns en ort där som heter Fittja? hahaha!” Sådär fortsatte det en stund och detta trots att jag sa att jag arbetar och att jag antog att han ville sälja saker och att jag redan pratat med dem tidigiare och inte var intresserad.

På något vis har jag svårt för den där familjära attityden, som om vi kände varandra och bli så jävla kompis! Jag undrar om det verkligen är en fungerande säljstrategi? För mig känns det bara fånigt och som om någon kommer för nära. Extra störd och sur blir jag när orsaken till det slemmiga beteendet är att man vill sälja saker.

Trevlig som telefonförsäljare kan man vara ändå utan att vara lismande.

[tags]Telefonförsäljare, Telefonförsäljning, Påträngande, Brandskydd, Brandsäkerhet[/tags]

Casting till Mot Alla Odds del VI

Så var det dags för nästa steg. I morgon är det dags för slutcasting med fys- och psyktester. Därefter är det cirka en veckas väntetid innan beskedet kommer och beroende på vad det blir så börjar väl nervositeten på allvar och antagligen informations- och förberedelsemöten till vansinne :)

Vi fick veta att om man går vidare vill de ha en kopia på ens pass för att kunna ordna med visum. Jag som inte rest långt på många år, har bara haft en EU-legitimation.

Så idag bar det av till polisen för att ordna ett pass. Givetvis blir det pengarna i sjön om det inte skulle bli något, 350 eller 400 kr, vad det nu kostade.

Men det har verkligen blivit smidigt att ordna pass. Man lämnar bara fram sitt ID-kort, blir fotograferad på plats, får lägga sina pekfingrar på två plattor för fingeravtryck och slutligen skriva under sin namnteckning och därefter är det klart. Hela ärendet tog kanske 5 minuter och det kändes nästan lite snopet. Tidsbokning via internet med SMS-påminnelser och även SMS-påminnelse när passet finns att hämta. Jag gillar verkligen när byråkratin utnyttjar tekniken istället för papper och blanketter och underskrifter. Som när man ska söka lån och bankerna gör kreditupplysning. Ändå måste man fylla i vad man tjänar och bifoga lönespecifikationer och allt ska givetvis signeras manuellt och skickas per vanlig post, som om det vore säkrare än skannade dokument via e-post.

Men nu är åtminstone det steget avklarat och det kändes skönt.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Polis, Polisen, Pass[/tags]

Skolstart

Så var sommarlovet slut och idag började alla barnen skolan. Det var en speciell skolstart på många sätt. Yngsta tjejen börjar ettan och det är ju ett tecken på att man håller på att bli stor om något. Näst yngsta tjejen byter skola och börjar sexan, näst äldsta sonen börjar åttan och äldsta tjejen börjar ettan på gymnasiet! Det är inte klokt vad tiden går!

Ännu värre blir det när bara ett barn vill ha sällskap till skolstarten och när näst yngsta tjejen som ska byta skola också föredrar att gå själv. Då undrar man verkligen vad man behövs till :) Men det känns skönt att de är trygga i sig själva och situationen och att alla barn går tillbaka till skolan med glädje. Så borde det vara för alla.

[tags]Barn, Skola, Skolstart, Hösttermin, Läsår, Sommarlov, Lågstadiet, Mellanstadiet, Högstadiet, Gymnasiet[/tags]

Lilla midnattsloppet 2012

Ikväll sprang vår Emilia Lilla midnattsloppet 2012. Jag själv missade tyvärr evenemanget eftersom jag var upptagen med att köra båt.

Men resultatet blev helt OK, 1,7KM på 07.53 och det räckte till en 16:e-plats bland flickor födda -00, riktigt roligt!

Vi sa att vi skulle ge en belöning på 500kr om hon tog sig till medaljplats, men eftersom hon inte alls tränat för att ha en chans till det, utökade vi belöningen till någonting om hon kom bland de 20 bästa, och det gjorde hon ju! Så nu ska vi bara komma på någon lämplig belöning åt vår springare som jag tror kom före alla sina klubbkamrater.

Idag sprang även Emilias kompis Elliot och pappa MP. MP gjorde senare på kvällen en sjukt bra tid på milen, straxt över 49 minuter! Så där har jag något att slå som ligger och flåsar på runt 55 minuter. Men det är i och för sig lite skillnad på prestation i träningsspåret och på löpbandet än i tävlingssammanghang, tror jag :) Det måste vara så åtminstone :)

[tags]Löpning, Träning, Midnattsloppet, Lilla midnattsloppet[/tags]

Båt till Bromma

Idag kör vi upp vår båt till Bromma för att förbereda försäljning. Det var vackert väder men kunde ha varit lite mera sol.

Jag, Jesper och Egge gav oss iväg med lunch, kaffe, sjökort och en massa bensin och vid halv tolv-tiden hade vi tankat och packat klart och lade ut från marinan.

Har har jag då varit kund i ganska precis 10 år och nu är det alltså slut. De har meddelat att de tycker vi ska avsluta vår relation efter allt tjafs som varit och det kanske är lika bra det. För mig har marinan varit bra, jag har kunnat ha båt trots min synskada, få bra och lättorienterade brygg- och vinterplatser och jag har lärt mig att hitta här, men nu får jag leta nytt ställe för nästa båt.

Det kändes lite faktiskt att åka ur viken, förmodligen för sista gången. Det var både vemodigt för det där med båtplatsen och säkert också en del vemod över att båten nu ska byta ägare. Jag har väldigt dubbla känslor för den här båten. Jag gillar farten och V8 och jag gillar båttypen. samtidigt är inte det här båten som passar mina behov bäst.

Men det som bara skulle bli en snabb transport raka vägen, som ett jobb, blev en heldags underbar båttur. Trots att solen mestadels höll sig bakom moln var det varmt och skönt även i fartvinden och måttliga vågor. Vi körde upp längs insidan på Muskö, förbi Gålö och genom Dalarö kanal som både är lugnt och trevigt och också sparar några distansminuter på avståndet.

Efter Dalarö lade vi till vid Älgholmen i en lugn trevlig vik. Ljudbilden var perfekt, någon snickrade långt borta, båtar passerade i farleden utanför, fiskmåsarna tjöt, fisken hoppade inne i viken och de små vågorna kluckade mot skrovet.

Vi åt vår lunch och njöt av lugnet och sedan blev det ombyte till badkläder. Det var en chock att hoppa i men helt OK, rent av behagligt efter en stund och alla tre badade.

När vi gått upp och torkat oss blev det kaffe och kakor alldeles för länge och man glömde nästan bort att vi var på väg och även om vi inte hade direkt bråttom tickade klockan på. Emilia skulle springa lilla midnattsloppet och det insåg jag att jag skulle missa. Så det var bara att ta det lugnt även i fortsättningen :)

Jag gillar sista biten upp till stan efter Dalarö. även om det bara är halvvägs händer mycket mer när man passerar Erstaviken. Trafiken ökar och vi fick flera gånger slå av på farten för att ta oss fram i jyttret av segelbåtar. När vi kom in till Saltsjöbaden beundrade vi husen och båtarna och det var skönt att köra långsamt en stund.

När vi närmade oss Fjäderholmarna blev det skvalpigt av all sjöfart. Vi kom igenom slussen direkt utan väntetid och slussningen in i Mälaren gick jättebra. Jesper fick vara med och slussa för första gången.

Inne i Mälaren händer ju mycket och vi tog vägen genom kanalen innanför Långholmen. Fullt med folk och båtar och jag fascineras alltid av vår huvudstad, särskilt från vattnet.

Vid pampas marina var det kisspaus och då kom vi på att vi hade kaffe kvar, så vi stannade till en stund ute på redden och tittade på vattenskoter- och vattenskidåkare. Vi fluktade även lite avundsjukt på husbåtarna vid Pampas och sa — ungefär som i Baggensstäket — att en sån skulle man ha :)

När vi fikat klart för andra gången hade vi inte långt kvar till vår destination i Ulvsundaviken. Vi tuffade upp i lugnt takt och hittade anvisad plats direkt. Vi förtöjde och packade ur det mesta och gav oss iväg hemåt, ganska trötta och nöjda med dagen :)


Visa Stora Båtvarvsvägen på en större karta

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Muskö, Gålö, Dalarö, Bad, bada, Saltsjöbaden, Nacka, Fjäderholmarna, Slussen, Mysingen, Mälaren, Stockholm, Bromma, Vattenskoter, Vattenskidor, Pampas Marina, Husbåt[/tags]

Casting till Mot Alla Odds del V

Här om dagen skickade jag in djupintervju, hälsodeklaration samt utdrag ur belastningsregistret hos Polisen. Igår kom ett informationsbrev med mera detaljer inför slutcastingen som är på onsdag den 22/8 i mitt fall. Då är det fystester på förmiddagen, läkarbesök med hälsoundersökning och blodprovstagning och på eftermiddagen blir det intervju med producent och projektledare och slutligen besök hos psykolog.

Med anledning av psykologbesöket skickade de idag ut ett test man ska fylla i. 60 frågor man ska gradera 1–4. Jag har fyllt i något liknande för länge sedan i samband med en rekrytering och jag störde mig på då som nu att de antagligen kan läsa ut rätt mycket ur dessa till synes enkla frågor. Ibland tycker jag att samma fråga återkommer men annorlunda formulerad och jag försöker svara lika på dem men undrar om jag är klarsynt nog att se det. Det känns inte så :) Jag undrar vad de kan utläsa om mig med hjälp av dessa frågor. Kanske lite svårt att visa känslor, svårt att gråta eller säga hur jag känner, lite dåligt självförtroende som kanske inte tror att så många gillar mig och liknande. Det stämmer väl rätt bra med den jag är åtminstone ibland.

Men nu är det 5 dagar kvar till det sista testet och sedan avgörs det. Ca en vecka senare, runt den 28/29 augusti borde svaret komma och då börjar det väl pirra på allvar kan jag tro.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Intervjuad om bloggandet

För någon dag sedan blev jag kontaktad av Synskadades Riksförbunds tidning Perspektiv som ville intervjua synskadade bloggare. Man ville skriva om varför man bloggar, hur man gör det, varför man använder foton och om man skriver för sig själv eller om man får någon respons på det man skriver.

Det där är frågor åtminstone jag ställer mig hela tiden :) Men visst, varför jag bloggar är för att jag tror att jag har något intressant att berätta, åtminstone ibland. Ofta känns det som en lite naiv tro, främst med tanke på hur lite respons bloggandet ger. Jag ser i min statistik att jag har ett 100-tal träffar om dagen med alla sökmotorer borträknade men det är ända kvittot på att någon eller något läser inläggen. Jag vet ju själv hur jag läser andras bloggar, det är sällan man kommenterar eller lämnar spår efter sig. I mitt fall handlar det förvisso om att det ofta är krångligt att kommentera på en del bloggportaler och att jag avstår därför. vore det lättare skulle jag nog lämna mer avtryck efter mig.

Det jag bloggar om har ju varierat en del under åren. Det handlar mycket om mitt båtintresse, hur det är att leva med en ledarhund, lite teknik och musik och familj. Jag har provat att skriva bok-, musik- och lite filmrecentioner men det var inget jag fastnade för.

Det enda jag nog aldrig skrivit om är politik :) Det är ett ämne som inte intresserar mig alls och där kunskapen är alldeles för dålig. OK, matlagning är väl ett sådant ämne till som jag aktar mig för :)

På frågan om varför jag använder foton i min blogg när jag ändå inte själv ser dem är förvisso en bra fråga. Jag är ju udda på många sätt, jag älskar foton, eller rättare sagt de minnesmärken foton skapar i våra liv. Från när jag var barn finns i princip ingenting och det kan ibland kännas tomt. Idag finns förvisso en annan teknik och mina barn ska inte behöva undra hur de såg ut eller lät när de var små.

När jag började mina trevande försök med bloggandet 1996 var den främsta målgruppen för mitt bloggande familj och vänner. På den tiden fanns ju inte Facebook eller andra sociala medier att hålla kontakt med. Det var pappersbrev, fax eler ibland epost till vissa som höll sig långt framme :) Men när internet började sprida sig var bloggen ett bra sätt att berätta för alla närstående vad vi gjorde och hur vi mådde och förse de som bodde långt bort med foton på oss.

Jag tänker alltid foto när jag funderar över ett blogginlägg. Numera är det så lätt att lägga in bilder i sina inlägg jämfört med förr när man fick anpassa bilderna manuellt i något fotoredigeringsprogram och lägga in dem manuellt i filstrukturen och sedan lägga in dem i HTML-koden. Det var alldeles för jobbigt. Idag skriver jag en text ute på äventyr i telefonen, tar en bild och publicerar texten. Ofta ber jag om hjälp att sköta fotograferingen eller välja en befintlig bild. Jag fotograferar inte jätteofta själv även om det är fullt möjligt. Men jag vill ju ändå kontrollera med någon seende först om bilden blev bra innan jag publicerar den eftersom jag skarpt ogillar kapade människor och halva föremål. Dessutom vet jag att foton är viktigt för den som eventuellt läser, att det blir roligare så. Det här inlägget blir dock helt fotolöst, för att lägga ut en bild på mitt tangentbord eller kaffekoppen känns tråkigt :)

Hur jag gör när jag bloggar? För länge sedan var det ren HTML och ni som var med då vet hur jobbigt det var att bygga varje sida manuellt. Att byta ”tema” på sin blogg innebar att koda om 200 HTML-filer vilket man inte gjorde i en handvändning. Ni som börjat blogga nu på senare år i och med publiceringsverktygens intåg skulle aldrig orka hålla på :)

Någon gång i början på 2000, jag har det i bloggen men orkar inte leta, så skapade en kompis ett publiceringsverktyg åt sig och lät mig använda det också. Man skapade en mall i 2 filer för HTML-kod och menyer och varje sida man sedan skapade fyllde man med text och kallade på layout-modulen som lade på utanverket. Det var en enorm lättnad för mig.

Från det hoppade jag direkt till WordPress, jag tror det var 2008 och livet blev ännu enklare och idag när jag bloggar nästan allt från min iPhone är det nästan för enkelt.

Jag fick också frågan om vad jag hade för råd för de som ville börja blogga och det finns väl hur många råd som helst. Men det första är väl att fundera över vad man vill blogga om. Just det är ju ingenting som står skrivet i sten och har åtminstone för mig förändrats under åren. Men att åtminstone fundera över en röd tråd. Något annat som är viktigt att tänka på och som åtminstone inte jag tycker är så lätt, är hur öppen man ska vara med sitt privatliv. Ska man skriva med sitt riktiga namn vilket jag har valt att göra, ska man berätta om känslor, relationer, vänner, hur ska man skriva för att inte kränka någon och hur ska man avpersonifiera människor man skriver känsliga saker om så att de själva och framför allt inte andra vet vem man skriver om.

Jag har skrivit en del om min uppväxt och under mina sidor under familjen har jag börjat skriva om en del upplevelser som en del i min familj kanske inte anser är så fördelaktiga. Man kan undra om det är rätt att göra så, men jag ser det som att jag berättar om något som andra kan ta lärdom av, känna igen sig i och reagera på. När jag var liten och saker hände önskade jag inget högre än att någon enda skulle reagera.

När jag själv 2003 drabbades av panikångest hade jag enorm glädje av andra människors öppenhet på nätet. Jag slukade bloggar och forum där människor skrev om sina känslor och upplevelser och sin ångest. Jag hävdar att det, tillsammans med min samtalsterapi hos kurator och psykolog samt min träning var det som främst botade mig.

Jag hamnar ofta i diskussioner om bloggande, etik och integritet vilket jag dock inte skriver om så ofta. Nu senast var på jobbet här om dagen när några inte alls förstod varför och för vem man skrev och att det var för utlämnande. Och visst, vissa skriver för utlämnande och kränkande om andra människor. Jag kan ibland stanna upp och få en attack av att vilja bli mer privat och inte skriva så mycket men då blir ytligheten snabbt ett faktum och då vill definitivt ingen läsa.

Men man kan förstå att kritikerna undrar. vi skriver vad vi gör, med vilka vi gör det, vi postar bilder ibland utan eftertanke och genom att geotagga både bilder och inlägg så kan man ni också se exakt vart vi är när vi bloggar. På jobbet här om dagen trodde man på konsekvenser på denna detaljrikedom om våra privatliv. Jag kan inte riktigt se den faran. Jag försöker tänka på vad jag skriver och vilka bilder jag postar och jag har svårt att se hur det skulle kunna skada mig. Kanske har jag fel och en dag blir motbevisad, vem vet.

Så jag fortsätter min vingliga balansgång och ta ständig lärdom.

I och med intervjun fick jag tips på andra synskadade bloggare. Jag har inte tittat igenom alla men jag fyller gärna på min bloggroll till höger så titta gärna under ”Andra bloggar” till höger i menyn. Egentligen vill jag inte länka bara för att de är synskadade men jag är alldeles för dålig på att uppdatera den med bra bloggar. Hojta gärna till om Du vill bli länkad genom att skriva i den gammalmodiga företeelsen gästboken, jag bara älskar hälsningar där men de kommer alldeles för sällan!

[tags]Blog, Blogg, Bloggar, Bloggare, Integritet, Personligt, Intervju, Bloggosfär, Bloggosfären, Bloggkarta, Karta, Kartor, Geotag, Geotagg, Geotaggar, Geotags, Geotagging, GPS, Synskadade, Synskadades Riksförbund, SRF, Båtar, Båtliv, Ledarhund, Ledarhundar, Tillgänglighet, teknik[/tags]

Semestern slut

Så var det då slut på ännu en semesterperiod och för första gången på 3–4 år känns det helt OK att gå tillbaka till jobbet och inte ett tungt måste.

Fast egentligen börjar jag inte jobba idag utan redan i torsdags var tanken. Men förra söndagen såg det kommande vädret värdelöst ut och vi hade inget planerat och det kändes som om de tre återstående semesterdagarna lika gärna kunde sparas till ett annat och bättre tillfälle.

Så jag började jobba så smått redan förra veckan. Det fanns sannerligen inte mycket att göra. Verksamheten i Älvsjö var stängd på grund av ombyggnad och semester men det blev ändå lite förberedelser, några som började ringa och lite sådant.

Men det är en ganska skön känsla, att kunna gå tillbaka till jobbet efter 4 veckors ledighet, 3 dagar för tidigt och känna att det är OK, mer än så, rent av trevligt att åter igen gå igenom korridorerna. Jag kan nog ärligt säga att det var nog 10–12 år sedan jag satt på ett arbete och kände att jag gjorde nytta, behövdes och drev något framåt. Åren där emellan har varit viktiga eftersom de tagit mig hit men jag har inte känt att jag skapat något eller utfört något viktigt.

Här hjälper jag förhoppningsvis människor framåt i sina liv med hjälp av teknik och jag tror åtminstone såhär långt att det passar mig utmärkt. Det här första halvåret har givit så mycket positiv feedback från både kollegor och klienter att det känns bra att komma hit, efter semestern och varje morgon. Visst längtade jag lite efter ledighet där i slutet på juni, möjligheten att sova längre flera dagar i streck, men jag kände mig inte utmattad, slut och bränd som många gånger tidigare. När det var dags att börja igen, fanns ingen av den klassiska ångesten över att det var slut. Ja, att sommaren tar slut ger mig alltid svårmod, men inte att semestern är slut och jobbet börjar igen.

Det är en skön känsla man hoppas ska bestå och som man gärna skulle unna fler!

[tags]Arbete, Jobb, Semester, Ledighet, Sommar, Jobbångest, Ångest, Utbränd, Utbrändhet, Stress[/tags]

Båtsöndag

Det såg verkligen bättre ut på väderprognosen och numera förlitar man sig slaviskt på väder-apparna och blir förvånad och arg när solen visar sig vara regn :) Så där satt vi först under kapellet och undrade vad vi skulle ta oss till men så fort det blev uppehåll la vi ut för att ändå trotsa vädret om så för en kort tur nu när vi ändå släpat oss ut.’

Men vi åkte inte så långt, vi har ankrat upp i en vik på Yxlö. Här intar vi nu vårt fika och även om det inte regnar direkt och viken ligger i lä för de sydliga vindarna så känns det som om det liksom aldrig riktigt upphör att droppa :)

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Yxlö, Muskö, Mysingen[/tags]

Sälja båten del III

Nu har vi lagt ut vår Windy 22DC till försäljning på Blocket igen. Senast vi försökte var 2010 och det var några som ringde men jag orkade aldrig göra båten i ordning för visning och tänkte nog att jag låter det vara i år och se om saker förändras till nästa säsong.

Nu blir det ett nytt mer seriöst försök. Båten är i sjön och rengjord och bara att visa.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Annons, Annonsera, Blocket[/tags]

Kvällstur med bad

Barnen blev som galna när någon råkade andas om att jag och MP skulle ta en sväng med båten ikväll för att se så att allt funkade normalt. Det var åtminstone den allmäna ”ursäkten” till att åka ut och köra lite :) De kastade sig ner i källaren och rotade fram flytvästar och sjökort och stod på led som de 7 små sjungande dvärgarna när jag kom hem för att lämna av väskan och hunden :)

I Älvsjö där jag jobbar och hela vägen hem vräkte regnet ner och jag blev lite orolig att min tes inte skulle hålla, att det bara är i stan det finns dåligt väder och att det alltid är fint, eller i vart fall olika sorters väder i skärgården :)

När vi kom ut till båten med 4 av de stora barnen sken faktiskt solen men försvann sedan bakom moln, men regnet höll sig borta. Vi åkte en sväng rakt ut på Mysingen för att varva ur ordentligt och få upp maskinen i arbetstemperatur. Efter en stund stannade vi vid vår vanliga badplats Kaffeholmer och badade. Planen var faktiskt att bada, badkläderna låg med i väskan men både jag och MP fegade ur när det väl gällde, det var för kallt framför allt i luften. Men alla 4 barnen kom i efter någon tvekan. Självklart drack vi kaffe, fattas bara vid kaffeholmen :)

Alla ville så klart turas om och köra så det blev ett nytt varv ut på Mysingen ner mot Nynäshamn innan vi vände hemåt igen.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Bad, Bada, Hav, Havet, Mysingen, Nynäshamn[/tags]

Bloggkarta del II

För några veckor sedan började jag arbetet med en Bloggkarta där man kan se vart i världen alla inlägg är skrivna. Det kräver att inläggen är geotaggade, försedda med koordinater med longitud och latitud där de skrivits.

En hel del inlägg som jag skapat med telefonen har automatiskt fått denna information inlagd, andra har jag gjort det manuellt lite vart efter när jag passerat platser där inlägg skrivits. Men det gick för långsamt för min smak. Så jag bestämde mig att göra det från början och grundligt och när jag snöar in på något fortsätter det snöa tills det är klart och det var ett terapiarbete utan dess like :)

Just nu, när detta inlägg publiceras finns det 1272 inlägg i bloggen. 250 av dem hade geotaggar redan så det fanns ett tusental att gå igenom. Jag har nu betat av något år varje kväll. Vissa väldigt bloggtäta år tog flera kvällar och nu är det äntligen klart!

I början gick det lite trögt och kändes yxigt men när jag samlat på mig postadresser och koordinater till de platser jag vanligtvis brukar besöka gick det fortare. Städer jag rest till och bott på något hotell någonstans, fick inlägget taggas mitt i centrum i respektive stad för jag orkade inte vara hur petig som helst.

Förutom att mina bostadsadresser de senaste 16 åren är helt nedklottrade med punkter, så finns nu prickar i rätt många svenska städer, de flesta nordiska länder, en del i Europa och USA. Även om blogg inte fanns som fenomen 1989, har jag ändå skapat inlägg även i Egypten och Grekland eftersom de ska ingå i den reseberättelse med bilder jag kommer publicera framöver.

Och nu när allt detta är klart ska man bara komma på vad man ska använda det till! :) Något vettigt måste det ju vara med tanke på hur många timmar jag lagt ner kan man tycka? Men antagligen är det bara som vanligt, en cool grej :)

Förutom en karta med alla inlägg på som du hittar på länken ovan eller under Om sjaten -> Bloggkarta så kan man numera också se vart varje inlägg är publicerat. Klicka bara på länken under varje inlägg för karta.

[tags]Blog, Blogg, Bloggar, Bloggkarta, Bloggosfär, Bloggosfären, Karta, Kartor, Geotag, Geotagg, Geotaggar, Geotags, Geotagging, GPS[/tags]

Tankar om döden

Nu är allt inskickat, djupintervju, hälsodeklaration samt utdrag ur belastningsregistret. Det senare var ett föredömligt lätt kuvert som jag hoppas bara innehöll ett försättsblad utan bilagor men kuvertet fick inte öppnas utan skulle skickas direkt till produktionen.

Jag tycker djupintervjun var knepig. Att svara på frågor om familj, skola, uppväxt, arbete och intressen var väl inte någon direkt utmaning. Samma med djur, fobier och liknande vanliga frågor.

Men sedan blev det genast tuffare tag, det här vanliga med starka och svaga sidor, vad man är bra respektive dålig på, vad man tar för roll i en grupp och hur man arbetar under stress är svårt att svara på. Det slog mig att när jag skulle skriva vad jag har för starka och svaga sidor och vad mina vänner stör sig på hos mig, blev det som luft i huvudet. Jag tänker att känner man sig själv inte bättre än så? :) Vad gör mig glad, ledsen, irriterad och arg? Jag tycker att jag är en ganska bra människokännare man kanske bara känslomässigt. Jag känner ofta genast om en person är behaglig eller inte men kanske inte så lätt kan analysera och sätta ord på någons egenskaper.

Sedan gick frågorna vidare till att handla om hur man ser på döden. Den frågan kändes svår till en början men blev faktiskt riktigt lätt att svara på sen.

Jag kommer ofta tillbaka till 2003, en fredagskväll efter jobbet i januari när jag utvecklade det som jag senare lärde mig var panikångest, men då trodde var en allvarlig hjärtsjukdom. Innan dess var jag rätt obekymrad om det mesta och jag tänkte inte så mycket på döden. Men två månader innan jag skulle fylla 30 var typ döden och rädslan för den det enda som upptog stora delar av min tankeverksamhet.

Livet kändes plötsligt så meningslöst, som om vi trampar runt ett helt långt liv, pluggar, jobbar, köper saker, försöker få det så bra som möjligt och ha det så roligt som möjligt, som om det skulle vara någon sorts mening med livet?! När vi dör sen skulle allt det slitet vara till ingen nytta?! Bara det gav mig enorm ångest. Det kändes som att det enda sättet att få ett ”meningsfullt” liv och att sätta ordentliga spår i historien vore att bli äckligt rik och berömd, antingen genom att bli något bra eller något riktigt dåligt! :)

Inget av det där är jag född och lottad till. Jag är tänkt att vara, på sin höjd en medelmåtta och när jag dör kommer inte ett skit påverka jordens rotation och möjligen en generation senare är allt glömt och borta.

Så kändes det då och det kändes enormt meningslöst. Men när jag tog mig ur min panikångest, med självhjälp och enorm hjälp av alla andra fick jag en annan syn på det och känner mig efter det mycket mera harmonisk vilket jag är enormt glad för. Det mesta av det vi gör är bara till nytta för oss själva. I mitt jobb kan jag möjligen se att min insats förändrar och förbättrar andras tillvaro. Att det förändrar deras liv känns överdrivet att påstå. Inte mycket finns kvar när ögonen slutligen slocknar.

Meningen fanns närmare än jag trodde. Man ser för långt framför sig. Runt om mig finns 4 skapelser, 4 underbara barn som växer och läser sig livet och där allt jag gör spelar roll. Och när de blir stora och kanske tänker och känner som jag, har de förhoppningsvis redan egna rika liv med andra som för dem vidare.

Och i det fann jag förklaringen till varför jag själv tycker det är så viktigt med foto och film från vårt liv och kanske också varför jag skriver det här utan någon märkbar respons vilket förmodligen betyder att ingen förutom sökmotorerna läser det jag skriver. Men allt det där kommer förhoppningsvis också finnas kvar.

Sedan får döden vara ett mysterium i övrigt. Hur något bara kan skapas ur två människors ”kladd” och hur någon bara kan upphöra till ingenting. Det är lika obegripligt som att rymden är oändlig och att det kanske finns andra som vi någonstans där ute.

Ungefär det försökte jag fylla i fast i något förkortad form. Det kunde jag svara på och ha tankar om. Men vem jag är, vad jag brinner för och vad jag har för dåliga och goda sidor har jag ingen aning om :)

Frågan om döden snuddar mig bara lite när det gäller den kommande resan. Finns säkert en risk att gå och dö där nere i djungeln och visst känns tanken på att dö utan att säga farväl till sina nära och kära långt borta i världen. Men dö kan man göra när som helst och garanterat utan att ta farväl. En propp i hjärnan, överkörd, krocka med bil, tåg eller buss … Precis när som helst och helt oförberett helt säkert.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Kvällsdopp i Rudan

Det är märkligt att man inte gör det oftare när man bor så nära. Jag badade förvisso inte men tre av barnen badade medan jag satt uppe och blev myggbiten. Men det blev ett ganska kort besök för det var inte helt varmt i vattnet och uppe blåste det lite så badarna frös.

[tags]Bad, Bada, Rudan, Rudansjön, Kvällsdopp, Haninge, Handen[/tags]

Sälja båten del II

Idag träffade vi en eventuell intressent ute på marinan. Vi har inte ens annonserat ut båten ännu men det slumpade sig så ändå. Det var strålande soligt väder vilket ju är skönt sådana här dagar.

Ett par ungefär i vår egen ålder kom och tittade. Det var sådana där trevliga människor man direkt känner för och tänker att dt hade varit trevigt om ens vägar korsats på något sätt i livet. Jag brukar själv hävda att jag är bra på att känna av människor om nu någon kan vara det.

Efter att de tittat runt lite tog vi en provtur och det var årets första efter sjösättningen. Ingen av mina båda skeppare fanns i stan vilket i normala fall hade det gjort svårt med en sådan provtur. Men med de här människorna kändes det helt OK.

Båten var ju heller inte provkörd ordentligt annat att den provstartades på land för några veckor sedan och gått vid bryggan igår efter sjösättningen. Men den har ju inte fått jobba ordentligt och det kändes väl först lite lätt nervöst sådär innan man vet att alt funkar med temperatur och oljetryck etc. Men allt gick så fint så det var oro i onödan!

Men båten verkade inte vara riktigt deras typ och det hade väl varit att få det för lätt på första försöket utan att ens ha annonserat. Jag ser i och för sig inte fram emot den biten så mycket, främst för att det är väldigt sent på säsongen och dels för att det finns ganska gott om båtar om än inte så värst många av den typen.

Egentligen har vi väl ingen brådska. Jag gör ett försök före vintern och det värsta som kan hända är att man får ta hand om den en vinter till. Ja och att jag får vänta med att eventuellt rätta till mitt misstag vad gäller val av båt :) Jag kommer ändå aldrig bli så rik så jag kan få det jag vill helst vill ha :P

När spekulanterna lämnat stannade vi kvar på marinan. Vi hade ett barn med oss, men de andra tre kom ut efter en stund med kaffe och mackor och så klart rustade med badkläder och det blev några lugna och sköna timmar innan vi alla åkte hem.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Annons, Annonsera, Blocket[/tags]