Ordning och reda bland kablarna

img_8006Jag är lite av en expert på ”tattarkopplingar”. Har man inte rätt grejer när man kopplar in något nytt, gör man det temporärt och tänker att — det där fixar jag sen. Men så funkar allt bra och det där ”sen” inträffar aldrig av någon märklig anledning =)

Och visst har jag letat efter ett bra sätt att ansluta många saker i samma nätaggregat och hittade till slut en på Kjell & Company, en laboratoriepanel (artikelnummer 39495) med 6 uttag som klarar en maxbelastning på 20A. Har både polskruvar och hål för banankontakter i toppen vilket gör det både enkelt och flexibelt att koppla i och ur saker.

Och idag gick jag till slut och handlade en sådan eftersom jag börjat få glappkontakt i mina ihopsnurrade kablar intryckta i nätaggretaget och det är obehagligt och det vore så trist om grejerna går sönder.

Men nu är jag där igen och har inte alla grejer. Jag glömde köpa banankontakter och jag har inte tillräckligt många ring/gaffelkabelskor hemma i rätt storlek. Så nu får jag dra fast lösa trådar i polskruvarna vilket inte ärhelt optimalt och det kommer dröja innan jag rättar till det. Men det är ändå bättre än tidigare. Men jag hade tänkt gå och köpa en panel till så fort den kommer in i lager igen eftersom den var så bra och jag inte ska hamna där igen där flera saker delar polskruv. I synnerhet inte med ihopvirade lösa trådar. En banankontakt och flera ringkabelskor på samma polskruv fungerar ju dock bra.

Detta gör ju också att det blir lättare att koppla i och ur saker när man ska iväg och ha grejer med sig. riktigt trevligt.

[tags]Amatörradio, Kjell, Nätaggregat, El, Banankontakt, Slarv, Slarvig[/tags]

Söndagen i bilder

Idag har de varit en skön slappar söndag. Så jag tänkte bara lägga upp lite bilder från idag, en del är tyvärr lite mörka, måste ha fått hjärnsläpp när jag fotade :) . O ute bilderna är mörka, men jag hade så bråttom, de snöade så, så jag ville itne att kameran skulle bli alldeles blöt.

Jeppe snön på altanen
De är bra med plank när man kör snöbollskrig
Denise och Miranda
Mirre
Bus i snön
Emilia och systers hund Stina som vi passade över helgen.
Stina och Fassi myser
Jocke fick sällskap på mattan :)
Fassi ville oxå vara med :)
Jeppe framför datorn som vanligt :)
…och Denise o pappa Jocke oxå :)
Tur att det finns något att luta sig emot :)

[tags]Vinter, Vinterbilder, Vinterfoton, Snö, Foto, Foton, Bilder, Februari, Söndag, Vinterdag[/tags]

Familj med konstnärlig ådra

Igår kväll var det födelsedagsfest hemma hos Jenny som fyllt 21 och det var som vanligt trevligt, god mat och god dryck och ganska sent =)

Barnen satt och ritade stora delar av kvällen. Vi har ju varit ganska dåliga på att spara deras alster tidigare men nu börjar det bli läge att göra det. Vi har bestämt att publicera en del på sidan Barnens teckningar eftersom alla tre stora barn är så otroligt duktiga. Emilia visade sig kunna skissa för att få bättre form och Jesper ritade av vår båt från ett foto i mobilen och gjorde först en skiss och sedan en riktig teckning. Titta in på barnens främsta inspiratiionskälla, Jennys sidor där även hon visar en del av sina alster, både foton och ritade bilder.

[tags]Barn, Teckna, Teckningar, Skissa, Skisser, Rita, Konst, Konstverk, Konstnär, Konstnärlig[/tags]

Windy lull-lull del II

img_7964För ett tag sedan beställde jag lite onödigt krimskrams till båten, sånt som är kul att ha men egentligen inte helt nödvändigt. Och idag kom grejerna. Två nyckelringar till båtens båda nyckelpar samt två Wisceyglas. Jag ironiserade lite över i mitt förra inlägg om att det var porslin och tillbehör som var mer gjorda för lyxbåtar. Jag får ta tilbaka lite av den ironin nu =) Nyckelringarna var förvisso i stål eller liknande och skulle definitivt sjunka som en sten om man tappade dem i sjön. Men wisceyglasen var faktiskt i båtmässigt lämplig hårdplast, sånt som passar alla båtägare, hög som låg =)

Det där med flytkraften i nyckelringen är kanske bra även om jag aldrig (peppar, peppar) tappat någon båtnyckel i vattnet. Men de här små kompakta fyrkantiga brickorna kändes lyxiga och trevliga i handen, med lite tyngd i som om även båten man äger är av dyrare slag. Eller som jag hellre väljer att se det som aldrig kommer få råd att köpa en fabriksny båt, sådan motor, sådan nyckelring — hård, cool och tung =)

Men på något vis känns det ändå bra, jag kan vara nördig i smyg, gå med känslan av nyckeln i fickan och bara vänta på vår!

[tags]Windy, Windy 22, Båtar, Båttillbehör, Tillbehör, Nyckelring, Nyckelringar, Kaffekopp, Kaffekoppar, Kaffe, Lull-lull, Accessoarer[/tags]

Fredag och soool!

img_8400Idag e det fredag och soool! Myyysigt med sol, dock var det inte det imorse.

Idag hämtade jag dagvovvarna vid halv nio och fick ett glatt bemötande. Mötte syrran utanför och följde med henne och lämna Miranda på kyrkis. Alltid lika kul med lite sällskap på prommisarna. Tre hundar är inte alltid lika roliga när alla är kopplade då den ena stannar och så ska den andra nån annanstans så blir det lätt trassel, så syrran tog Stin och Jagpluto och Lydia. Vovvarna gick fin fot hela vägen. Det började snöa stooora flingor och jag kände att ush, jag som hade sånna skogis planer för dagen med vovvarna. Men ändring blev det, nu skiner solen på som bara den och jag ska snart bege mig ut i skog och mark med doggsen innan jag lämnar dom.

Som sagt tog vi en prommis imrose, och gick sen till hundgården för att låta vovvarna springa av sig. Stina ska ju strax börja löpa så jag har ju inte henne lös på prommisarna häller, vet inte om hon löper tyst eller så men hon tillåter inte pluto rida på henne än ialf och det är ju ett tecken på att hon inte är villig..Än! Men det va mysigt i hundgården och vovvarna lekte så fint, en del tjaffs mellan varven men inget som blir allvar.

Lydia har ju en tendens att ligga på Pluto och ”valla” som jag ser det pluto genom att naffsa han i bakbenen, vilket gör att pluto blir förbannad så blir det en konflikt med två vovvar som skäller och Stina som kutar in och försöker agera fredsmäklare, idag fick hon en reäl utskällning av Lydia dessutom, men inget min tjej inte kan ta. Men som sagt, inget är ju allvarligt. Så bara man går emellan mellan varven så e det lugnt. Dessutom har jag infört en ”break” på Stina och Lydia mellan varven då dom kan börja leka väldigt intensivt.

Lydia är rätt på och het i leken och Stina lite mer mjukare och klumpigare, så där kan det bli små konflikter, och när Stina då drar sig undan så tar Lydia Pluto istället, MEN som sagt, efter att jag infört ”breaket” så hinner det aldrig bli så längre, och både Lydia och Stina uppskattar att få sitta ner en stund och bara varva ner! Pluto behöver inte precis varva ner, han är ju cool lugn nästan jämnt:D… Coola Herren!;)

Så efter ca en timmes lek så gick vi hemmåt mot mig då jag blev så fruktansvärt hungrig, och varmt va det inte häller.

Dock hände det en incident på vägen hem som jag aldrig sätt förut hos Pluto. Pluto och lydia fick syn på en ekorre, och Pluto drog, med mig i kopplet, och jag halka efter och fick TACK och lov stopp på han, och tappade inte kopplet. Och i och med att Pluto drog så e ju det självklart att Lydia hänger på, dock såg hon mest chockad ut när hon märkte att jag flög efter som en vante, och stanna! Pluto dock fick jag ta i halsbandet så jag hade full kontroll! Som tur var så var det på gården allt hände så det gick snabbt att komma in. Och tacka gudarna för det, för jag var ju både chockad, rädd för att tappa honom då han sticker när han e lös, och speciellt där hade ju han stuckit efter ekorren, sen fysiskt trött efter den lilla ”kamp” vi gick igenom! SÅ det var en ny sida av Pluto jag fick se. Inte så chockerande igentligen då han ändå är en hund som enbart har jakt raser i sig, men hade ju inte sätt att han varit speciellt intresserad av sånt då vi gått förbi ett gäng harar, det enda han gjort då är att kanske
små dra och gnälla lite och vifta på svansen! Men men… Då vet man att ekorrar är EXTRA roliga! haha..

Nu har jag ju haft hundarna ett tag så ”smkemånaden” är ju över. Och det määrks, dom töjer på gränserna mer och mer för varje dag och testar mig i nästan alla situationer. Lydia förstår nästan på en gång och lägger ner innan jag en behövt säga till på skarpen, Pluto dock stänger av helt mellan varven, och det handlar inte om att han inte förstår tror jag utan att han bara inte vill:P Hans matte som troligen kommer läsa det här förstår nog exakt vad jag menar..:D Och ibland känns det som om han stirrar på en och säger” Du kan prata, skrika, kalla, locka hur mkt du vill, jag tänker INTE lyssna ändå för jag har inte lust, och den här kotten luktar mkt godare än dig” haha… Men det är mycket charm också… :)Pluto är ju ett stor charmtroll! :)

Nä, snart kommer det avta när dom förstår att det går inte att testa mig. Jag är bestämd och menar det jag säger! Så det blir så bra så!:) Lite kul med arbete också, att träna och läsa dom underbara liven!:) Lydiahar dessutom blivit mer frammåt inne hemma hos mig, och tar för sig mer, så de e kul att se att dom börjar vänja sig vid sin dagmatte!:) Igår kom även min bästa kompis hem till mig och blev TOK förälskad i Lydia! Och Lydia verkade tycka Carro vara väldigt mysig också, för hon hoppade upp i soffan och la sig på henne och somna! Så sött!

Så nu ska Carro ut i hundvärlden och se sig om för en vovve med liknande raser som Lydia! HOn blev totalt ner kärrad i hennes personlighet, precis vad hon vil ha en hund som älskar att gosa och som är på G ute och en hund som hon kan träna med. Dock är det ju ett lotto med blandisar, man vet aldrig vilka egenskaper dom får av dom olika raserna, men som sagt, man formar ju sin hund också!Så nu önskar vi alla Carro ett stort lycka till, och hoppas hon hittar sin hund i denna stora värld!:) Du har varit hundlös för länge nu tycker jag själv så nu e det dags för dig att skaffa dig en ny! Jag ska hjälpa dig*nickar* ;)

Nä nu blir det utgång innan hundarna ska hem till sin matte! TÄnkte ta rudan idag och knalla, så myys väder nu också, solen skiiiiner massor:)

Uppdaterar lite om prommisen sen och lägger upp bilder från den, tänkte nämligen vara så duktig att ta med mig kameran igen!:)

Hej så länge!

Uppdatering! 14:41

Ja, nu har jag äntligen kommit hem efter den underbara prommisen! Lämnade hundarna vid två rycket, kändes taskit nu när det e så fint väder, hade kunnat varit ute hur länge som hällst, men jag har såå mkt tt göra inför kvällen och heljen, men deras matte kommer ju hem alldeles snart!:) Vovvarnaär säkert lite små trötta också så dom sussar nog gott nu! Som Stina!

ALlt gick jätte bra och Stina och Lydia kuta gärnet, och Pluto var nöjd med sitt stros, lite drag kamp blev det också för plutos del med en pinne, men han inte få fram kameran då:(…

Nä, nu fr jag en liten pause under heljen bland vovvar och frilufsliv! Imorgon åker Stina till syrran för att sova där under natten, då matte ska parta loss lite! Och det ska bli lite skönt faktist, att bara få vara en dag!:)

Nä nu ska jag rulla vidare, stackars Stina får aldrig sova!

Trevlig helj!

så gott kan man sova på carro sa lydia!
en trött Lydia!
Pluta tar sej en vila under soffbordet som blivit en favvo plats här hemma!
Stina på golvet, avis på Lydia som fick ligga i soffan och gosa!
Stina och pluto i köket!
Stina med sin snutte gris!
pinne e goooott
Lydia flyyyger fram:)
drag kamp!
bus bus
Vacker bild!
Lydia bus frö
Pluto tog sig friheten…
Ser nått gott?
Stiinis
MIN sötnos!
Stros i skogen!

[tags]Hundar, Labrador, Border Collie, Schäfer, Stövare, Jämthund, Hundpromenad, Dagmatte, Hundvakt, Hundpassning, Daghund, Rudan[/tags]

SVT tar hutlöst betalt för bilder på mig del III

Den 27:e januari la jag beställningen på SVT’s gamla Aktuelltklipp från 1989 och idag damp det ner ett tjcokt vadderat kuvert i brevlådan innehållande en DVD! Och visst var det lite nervöst men jag bestämde mig för att inte dra ut på det. In med skiten i DVD-spelaren och kör bara =)! Och det var ju inte så långt, och inte så farligt och nu såhär efterråt önskar jag att det var längre. Har inte mycket från mig från den där tiden, varesig stillbilder eller video så det här var alltid något.

Så hur lät jag då? Ja ungefär som idag, lite coolare och aningens yngre. Tyvärr då får jag ju behålla materialet för mig själv. Enda lösningen är att bjuda hem sig på en fika eller pilsner så får man se. Förhoppningsvis ska jag få tag på lite privatfoton som jag kan publicera under Egypten-sidan som går live på 20-årsdagen, dvs den 24:e februari.

[tags]TV, SVT, TV-program, Programförsäljning, Nyheter, Upphovsrätt, Tv-nyheter, 1989, Egypten, Dyka, Dykning, Blind, Blinda, Synskadad, Synskadade, Aktiva Synskadade[/tags]

Stina och dagvovvarna…

img_8317Jaha, nu vad det ett bra tag sen jag skrev något här, det mesta pga av allt dator strul och att jag inte ha någon egen data för tillfället.. Men rätt mycket har hänt sen senast!

Jag har tagit mig ett par daghundar, dels för att jag känner att jag har den tiden och för att skaffa lite extra pengar, och finns det något bättre än att tillbringa dagarna till dom underbara liven och låånga skogspromenader och bus?

Hundarna jag är dagmatte åt heter Pluto och Lydia. Pluto är en jämthund/stövare blandis på 8 år. En otroligt stor och bestämd herre som pratar och piper mycket. Vill alltid vara med! Märks vilka raser han har i sig! Men har lätt till lek, och är lydias och Stinas lekpolis i rastgården. Går det för hett till kommer Pluto till undersättning!:) En herre som man verkligen kan kalla herre tycker jag! Hans matte säger att han ”väljer sin människor” och det måste jag verkligen hålla med om!:)

Lydia är en schäfer/labrador/border collie blandis på 2 år. En energi knippe med stort E. Alltid med och otroligt lyhörd. Mycket border i henne skulle jag tro. Otroligt sött ansikte som gör så man nästan tycker synd om henne ibland, hon kan se otroligt övergiven och ledsen ut!:P haha.. Älskar när man sparkar kottar och busa, men som sagt, hon är ju bara två år än, så det e mycket bus i henne!:)

Nu har inte jag haft hundarna så länge, men man lär känna dom på nytt varje dag! Och varje dag ser man en annan sida av dom!:) Men två otroligt egna och fina hundar är dom! Och har en jätte trevlig matte! Så det smittar väll!:)

Alltså ska jag försöka uppdataera här så ofta jag kan och kommer alltså inte alltid bara handla om Stina utan Stina och dagvovvarna! SKa försöka vara duktigare på att ta med mig kameran också!

Idag har vi varit ute i skogen på en låååång prommis, och offroad blev den också! Jag packade väskan med lite diverse saker godis och tennisbollar. SYftet var att jag skulle lägga ett spår till Stina samtidigt, men kom ju på att det va helt onödigt då Stina faktist var med haha…ibland har man ju inte hjärnan med sig. Men ialf, så bar det ut skogen, och jag hatar ju vägarna de e roligare att gå offroad. SÅ det blev mycket klättra berg, dessutom lyckades jag att självklart trampa sönder is som jag inte såg, hundarna är ju lite lättare än mig, så jag blev lerig och blöt, som senare frös till is, jätte mysigt..Nooot.! haha… Tur hade jag med vädret ialf för solen tittade fram och den värmde så mysigt! Väl uppe på ett berg lekte vi ”sök bollarna” då mest stina faktist var på, Lydia ville bara att jag skulle kasta dom, men lite tanke gympa blev det, dock inte för Pluto som var helt uppe i sitt sökande efter den perfekta isbiten eftersom jag hade råkat trampat upp en förfrusen vattenpöl. Körde lite godis spår
också och det var uppskattat! Men mest blev det motion och bus bland träden! Jag lyckades också SJÄLVKLART tappa bort mig så prommisen blev lite längre än den var menad att bli! Men hundarna klagade inte, inte jag häller igentligen, det var ju så myyysigt väder!

Så prommisen slutade med att vovvarna fick busa lite i rastgården, då mest för Plutos skull då han inte kan vara lös! Sen gick vi hem till mig och det va tre trötta hundar som lunkade vid min sida hela vägen hem! Nu ligger dom alla tre och har total deckat. Stina på mina fötter(självklart), Lydia vid dörren och pluto under soff bordet. Och dom lyfter inte ens huvudet som dom brukar när jag knallar runt. Snuttisar!

Men snart bär det av på en till kortare prommis för att sedan lämna hem vovvarna!

Lägger upp lite bilder från skogen, dock hade jag helt fel inställning på kameran så korten blev inte alls bra, men det får duga:)

Voff voff!:)

Pluto har fått syn på något!
hopp över!
Luktar gott?
Fiiiint!
Va e det här för spår?
snö på nosen…
STina…fullirulle
pluto
Stina och Lydia…Dåligt kort men fin tanke:)

[tags]Hundar, Labrador, Border Collie, Schäfer, Stövare, Jämthund, Hundpromenad, Dagmatte, Hundvakt, Hundpassning, Daghund[/tags]

Minda såld del I

dsc01577Så var det då äntligen på gång! Ikväll skrev vi på första delen i kontraktet om försäljningen av vår gamla Bonum 25 som gått under arbetsnamnet Minda men inte blivit officiellt döpt till det. Köparen har besiktat båten på land och kontraktet fullföljs när båten provkörts i vattnet och uppfyller de krav vi specifiserat, dvs inte sjunker och fungerar — typ =) Lite ovanlig och långdragen process att göra på det viset. Jag har själv antingen köpt båt i vattnet eller på land. Möjligheten att titta på båten både uppe och prova den i vattnet är naturligtvis optimalt för köparen och rätt sällan man har möjlighet till det till ett rimligt pris och rimlig insats. Men omständligheten till trots så är det även en trygghet för mig.

Nog för att jag var inställd på att det skulle bli tufft i höstas i och med de lite tuffare ekonomiska tiderna och att det är en del inredningsfix på henne. Men i höstas var det näst intill helt tyst. Två spekulanter tittade men i övrigt bara några få mejlfrågor om bilder och sånt där man alltid får när man säljer men som man vet bara är halvt seriöst. Jag jag var väl inte heller så ihärdig och la ner pengar på att hålla annonsen högt upp bland nya objekt.

Men nu när nyåret passerat och räntorna sjunkit och sommarsäsongen ligger betydligt mer inom räckhåll förändrades allt. Tre seriöst intresserade spekulanter. Men vi valde dom som kom och tittade och dessutom hade med sig en kunnig båtmänniska och de som var trevligast =)

Och när man ska köpa båt är det alltid bra att ha med sig någon, antingen kunnig bekant eller en besiktningsman. En sådan för privatpersoner brukar inte kosta många hundralappar och dom går igenom båten ordentligt och lämnar ett åtgärdsprotokoll efter sig. Då får man ingen garanti, men ett bra ”kvitto” på hur objektet ser ut. Jag har själv en gång köpt båt och anlitat besiktningsman och då blev nästan säljaren sur, som om man ifrågasätter trovärdigheten hos säljaren. Det kanske är en naturlig reaktion. Antingen döljer man saker man vet inte är helt 100%, eller så är man rädd att en besiktningsman ska hitta något man inte känner till.

Som säljare tycker jag nog mest det är skönt när en köpare kommer med seriös kunskap i släptåg. Visst är man nervös att de ska hitta något som är obekant även för mig. Men mest är det skönt. När man säljer något privat och skriver avtal är det ju befintligt skicks om gäller. Det tyngsta ansvaret åligger köparen och vad jag förstår är det näst intill omöjligt att hävda något efter kontraktet är skrivet från köparens sida. Möjligen om man kan påvisa att säljaren dolt någonting men hur lätt kan det vara att bevisa? Och jag som säljare vill helst aldrig mer höra av köparen, i vart fall inte på grund av att något problem uppstått. Så det är någon sorts trygghet även för mig eftersom jag vet hur mycket pengar det rör sig om och att det inte alltid är snutet ur näsan.

Så nu återstår bara att åtminstone den värsta kylan ger med sig så att vi kan sjösätta och genomföra det sista testet och sedan önska Minda god seglats vidare ut på haven.

[tags]Båtar, Båtköp, Köpa Båt, Avtal, Kontrakt[/tags]

Äntligen till Gotska Sandön!!

gotska-sandon-satelitbildJag har alltid velat åka till Gotska Sandön. Jag tror drömmen började när min pappa berättade om ön, att den låg straxt norr om Fårö där han var uppväxt eller haft sommarstuga, jag måste fråga honom hur det var =)

En gång var vi på väg till Sandön i samband med att vi skulle till Gotland med vår Windy 22DC, men jag tror att vädret styrde vår väg direkt till Visby istället, eller om det var de begränsade/obefintliga bunkringsmöjligheterna som gjorde att vi inte skulle klara Nynäshamn -> Sandön -> Fårö utan att behöva släpa med en massa bränsle. Och vi var ganska många så det gick inte.

Sedan dess har jag såklart sett filmen ”Husbonden” som handlar om gotberg som levde på att plundra skepp, läst boken om Madame Söderlund från Gotska Sandön och läst en mängd reseberättelser på forum och annat. Målet har ändå alltid varit att jag ska dit!!!

Egentligen har jag velat åka dit i egen båt och jag började nästan planera en resa när vi hade vår gamla stålbåt Galadriel som var stor nog att frakta oss dit med övernattning även om vi skulle tvingas stanna längre på grund av dåligt väder. Men den långa resan dit i 7–8 knops fart. Det blev helt enkelt aldrig av.

Men i januari bestämde vi/jag att nu MÅSTE det ske och vi frågade våra vänner Egge och Karin om de ville följa med. Det är alltid roligare att åka flera! Och dom var såklart på! Så i helgen bestämde vi när vi ville åka och idag ringde jag och bokade resan så nu kan nedräkningen äntligen börja!

Så nu ser det ut som ännu en barndomsdröm och längtan ska gå i uppfyllelse och det är åtminstone för mig stort! Nu återstår att planerapackningen i huvudet och att få tag på filmen Husbonden så man får upp den rätta stämningen. Tills dess, njut av deras bildgalleri! Visst ser det störtmysigt ut?!

[tags]Gotska Sandön, Nationalpark, Naturskyddsområde, Gotland, Visby, Fårö, Nynäshamn, Semester[/tags]

Ibland blir det för mycket

Det var nog länge sedan jag hade en gråtande kund i telefon och jag är glad att det inte händer så ofta. Mitt starkaste minne är nog från UUNET-tiden när jag satt med registry (domänhantering och IP-tilldelning) och en av våra stamkunder ringde in och grät hysteriskt och skrek ”jag pratar bara med han Joakim” varpå samtalet kopplades till mig. I vissa situationer har jag ett gudomligt tålamod och tio minuter senare närhennes ärende var löst och hon slutat gråta ocdh åter var glad, ringde hon alltid till mig och vägrade prata med någon annan. Spelade ingen roll om det gällde fakturering, internetsupport eller annat. Det var en rätt kul händelse sådär i efterhand. Man kan förstå när människor vars främsta kompetensområde inte är datorer inte kommer någon vart och frustrationen stegras. Det kan man ju själv känna även om man både kan och vet hur man ska lösa det man inte kan =)

Idag hände det igen. Den kunden har alltid haft en gråtmild ton, sådär som när barn är på gränsen till gråt men att det inte brutit ut ordentligt. Och jag har känt mig säker på att det någon gång ska ske. Och idag gjorde det det…

Dels blir man tagen på sängen och dels är det ju lite svårt att bedriva någon sorts konstruktiv support med en kund som gråter och snyftar ”det går inte”. Då har man god lust att be dom att ta en långpromenad, lugna ner sig och ringa sen. Den här gången löste det sig inte lika smidigt som där på UUNET för en massa år sedan. Så antingen har jag legat av mig eller så har även solen sina fläckar. Och att Word kostar pengar, att vederbörande inte kunde en epostadress i huvudet, att adressboken försvunnit vid en hårddiskkrasch och att filer man ville bifoga inte låg där man trodde att dom skulle ligga, är ganska lite jag kan påverka =)

[tags]Arbete, Support, Kunder, Kundsupport, Datorer, Frustration, Frustrerad[/tags]

Ännu en helg lider mot sitt slut

Hur är det nu hon brukar skriva min vän och kollega Sandra, att det känns som det är fler måndagar än söndagar? Måndagarna kommer hela tiden medans lördagar och söndagar är något man måste kämpa sig till och förtjäna. Det är rätt konstigt.

Helgen har varit ganska lugn. Igår var jag och Egge inne på Sheraton på Tegelbacken och besökte HIFI-mässan. Det var rätt mycket folk och trångt. Vi tittade, eller rättare sagt lyssnade på några demos av olika ljudsystem och gled runt lite men ledsnade rätt fort eftersom det var ganska rörigt och trångt. Men så var det heller inte riktigt vi som var målgruppen, när bara en högtalarkabel kostade 250000kr och man gjorde en grej av att det faktiskt var för 2 meter kabel och inte 1 meter =) Helt sjukt, en kvarts jävla miljon för en kabel som man dessutom behöver en 4–5 stycken till av. Helt vansinnigt =).

På kvällen åt vi middag hemma hos oss och tittade på Arn-film. Meningen var att vi skulle se båda men tidsplaneringen spårade ur lite så första filmen kom igång rätt sent och med avbrott för läggning av barn och liknande. Och vi avundades Egge och Karin som var barnfria. Men jag älskar verkligen filmerna Arn – Tempelriddaren och Riket Vid Vägens Slut. Jag tycker dom växer för varje gång jag ser dem och jag ser fram emot tills vi i något sånär lugn och ro kan se andra filmen.

Idag har det varit en kall och strålande dag med sol och ett par minusgrader. Jag och Mia gick närmare en mil. När vi kom hem sjönk vi ner framför en action flygfilm och det var ganska skönt för benen. Ikväll blir det väl en kopp té, ostmacka och Beck-film fast på DVD. Dock är vi så väldresserade att vi ser samma film som går på TV ikväll. Är det inte skumt hur man funkar =)?

Och sedan kommer den där beryktade måndagen och arbetsveckan igen, dag ett på mitt fjärde år på mitt nuvarande jobb, men inte kommer det vara så speciellt för det. Träna, den ständiga frågan om vad man ska äta till lunch och räkna timmar till hemgång. Det enda som ska bli riktigt kul imorgon är förstadiet av lite sommarplaner som jag ska göra. Ringa och kolla lite, men jag avslöjar inget förrän det är bestämt.

[tags]Helg, Lördag, Söndag, Måndag, Sheraton, HIFI, Hifi-mässa, Film, Filmkväll, Arn, Tempelriddaren, Riket Vid Vägens Slut, Arbete[/tags]

Unix-tid borde regera =)

Jag tror, att när jag var liten började tidräkningen då Systembolaget öppnade. Åtminstone har jag alltid, så länge jag kan minnas fått höra att jag föddes 15 minuter innan ”bolaget” öppnades. Antagligen var det tur så det hanns med spritinköp innan köerna blev för långa. Vad vet jag? Det är väl kanske något man kan skratta lite åt men någonstans känns det inte så kul att det alltid är det man har hört. inget annat.

Men vi har väl alla vår egen tidräkning. I Unix-världen började tiden ticka 1970-01-01 kl00:00 och sedan dess tickar sekundrarna obönhörligt vidare. Och idag, om 30 sekunder från detta inläggs postande är klockan, eller tidskoden 1234567890 sekunder räknat från 1970-01-01 kl00:00 =)

En gång för länge sedan hade vi en nedräknare på Nomell.Se, har glömt om det var till bröllopet eller någon av förlossningarna eller bara till en fest, som räknade ner antalet sekunder till det var dags =)

Och med samma logik tycker jag det känns bättre att säga att jag är född klockan 100856700, alltså kvart i nio, den 13:e mars 1973. Naturligtvis finns ingen exakt tidsangivelse i historierna om min förlossningstidpunkt, bara en kvart innan systemet öppnar. Och jag utgår bara från att det var klockan 9. Det var i vart fall en tisdag.

Maria föddes: kl167367600
Denise föddes: kl847475940
Jesper föddes: kl899276460
Emilia föddes: kl977081520
Vi gifte oss: kl1024142400
Miranda föddes: kl1120181580
Vi köpte hus: kl1129273200

Och på måndag morgon kommer jag att vara på jobbet kl1234771200 för att påbörja mitt fjärde år på mitt nuvarande jobb =)

[tags]Tid, Tiden, Tidsräkning, Timmar, Minuter, Sekunder, Datorer, Linux, Unix[/tags]

Tre år på jobbet

Idag är det exakt tre år sedan jag lämnade min föredetta arbetsplats och hamnade där jag är nu. Och jag har en viss förkärlek för att summera och snöra ihop säcken men nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Mest för att det är komplicerat och jag vet inte vad jag tycker om den gångna tiden. Jag gillar att sätta upp saker på plus och minus-sidan men det är inte så lätt här.

Första halvåret körde jag i alla fall mitt kontor hemma. Det föreföll som en bra lösning till en början. Snacka om nära till jobbet. Men när dom första kundbesöken började äga rum visade det sig mindre bra på flera sätt. Visst, man kunde städa och röja och ha ett snyggt arbetsrum, men man gick ändå genom en familjs hall på väg in och barnskor och skolväskor är liksom oundvikligt. Och så var det en bit för folk att åka för att komma till mig. Jag som tyckte att våra konkurrenter låg avigt till =)

I september eller oktober hyrde jag in mig hos en föreningpå södermalm i stockholm, en perfekt adress. Ett litet men ganska dyrt rum på 10–12 kvadrat som jag snabbt växte ur. Vid årsskiftet 2006/2007 fick jag en egen stor lokal och i mars en kollega. det var trevligt på många vis, både praktiskt arbetsmässigt och inte minst socialt.

Och nu har det gått tre år och mycket är bra och en del blev inte som jag tänkt mig. Det som är bra är den egna kaffehörnan, internetlänken, det fria arbetssättet och i princip chef över ett kontor. Det som är mindre bra är mera jordnära. När jag började sänkte jag mig i lön ganska rejält i utbyte mot ökad trivsel och att få jobba med det jag verkligen kan och är bra på, handikapphjälpmedel. Målet var ändå att jobba upp ekonomin och därmed lönen tillbaka åtminstone till min ursprungsnivå vilket inte har hänt än. Och fortfarande är det mycket slit för att få sälja på en ganska överetablerad marknad och man undrar om man verkligen är så bra på det man gör som man själv trodde och som folk säger? Det är åtminstone inget som syns i kassan och det börjar minst sagt kännas motigt.

I höstas var jag på en halvt menad anställningsintervju för att jag blev lite dragen i från andra av vårt gamla gäng som skulle dit och för att företaget i mångt och mycket liknade mitt gamla kära efterlängtade UUNET. Men de ville inte ha mig och på väg därifrån kändes det helt ärligt ganska bra.

Men i finanskrisens tecken undrar jag vad jag ska bli när jag blir stor? Var jag ska kunna stanna och trivas någon längre tid, känna mig bra, duktig och att jag gör någon nytta? Slippa känna lättnad varje månad när man ändå gått runt eller något med vinst men inget har varit lättförtjänt. Jag har inte känt av min gamla panikångest och min forna utbrändhet jag råkade ut för vårvintern 2003 ( läs mer under etiketten Panikångest ), men jag är såklart rädd för att detta uppförslut inte ska vara så bra för mig i längden. Jag vet med mig att mitt självförtroende är som en jojjo och att jag lätt tvivlar på mig själv, min egen kunskap och förmåga och just nu är det nog inte allra högst upp.

Så vad vill jag då? Ja.. jag vill jobba på med det jag är bra på, leverera och visa vad jag kan och inte som nu, kämpa för att få någon möjighet att visa det ibland. Jag har ingen önskan att bli särskilt rik och den ändlösa glädjen tror jag inte på och gudarna ska veta att jag fått kämpa för det mesta enda sedan dagistiden och ingenting har varit gratis. Det kanske är just det, så mycke kämpa hela tiden. Och nu är jag lite orättvis, men ibland känns det som om allt detta kämpande inte leder någon vart utan bara leder tillbaka ner igen. riktigt så är det såklart inte, men i just detta sammanhang stämmer det ganska bra. Och jag undrar vad jag gör för fel och om det någonsin ska vända eller om jag måste söka mig vidare igen och i så fall vart?

[tags]Arbete, Anställning, Jobb, Hjälpmedel, Synskadade, Framtidsplaner, Tankar[/tags]

Ny rigg, Motorola GP300 VHF

motorola-gp300Har skaffat en ”ny” rigg igen. denna gång en begagnad sak som jag skaffade mest för känslan i handen. Den kostade inte så många kronor, den ärmest kul att ha och det ska bli roligt att jämföra med nyare riggar.

En Motorola GP-300 VHF med 16 kanaler, knappsats och stöd för CCIR – 5-tons selektiv. Detta är egentligen ingen amatörradio, utan är mer vanlig som yrkesmaskin. Används mycket av vaktbolag, budfirmor och liknande. Men jag gillar den för sin gamla design och tyngd och riktiga ”radiokänsla” när man har den i handen. Jag har lagt in de vanligaste 2-metersrepeatrarna och en direktfrekvens samt jakt/PMR-kanalerna och några marina kanaler. Här även skaffat en ny rigg för 70cm-bandet och jag tycker mig märka stor skillnad på mottagningskänsligheten när man använder monobandriggar.

Problemet just nu är att jag bara får in 10 av 16 kanaler. Då blir minnet fullt och det känns lite skumt. Men jag får leta efter någon som kan den här typen av riggar och kan förklara varför det blir som det blir.

[tags]Amatörradio, Motorola, Motorola GP300, UHF, VHF[/tags]

Nu kanske städning kan bli mindre tråkigt del II

I mitten av december kom den skurmaskin vi beställt till jobbet. det stod mellan städbolag eller en egen maskin. Att handmoppa nästan 100kvm kändes inte som något bra alternativ.

Men maskinen fick ingen bra start. Det var den billigaste och enklaste av skurmaskiner och vi fick ganska snart problem med att vattenflödet var ojämnt och otillförlitligt. Antingen kom inget, eller så kom det på tok för mycket vatten. Sedan har vi i efterhand förstått att den snurrande borsten under mer skvätte iväg smutsen än tog upp den.

Men idag kom städfirman med ett annat alternativ som funkade MYCKET bättre. Dels var vattnet elektroniskt styrt så en jämn vattenmängd pumpas ut hela tiden, dessutom har den dubbla ”sugfötter” så att den suger upp smuts och vatten när man både backar och kör frammåt — något sämre vid backning dock men det kan man leva med. En annan enorm fördel är att borsten inte snurrar på samma sätt. Denna ligger som en rulle mot golvet istället som på den tidigare som funkade som en rondell som snurrade. Denna borstar och allt den tar upp skickar den bakåt mot sugfoten som kommer efter.

Sedan har maskinen andra fördelar, mer batteri, löstagbara ren- och smutsvattentankar som gör påfyllning och tömning betydligt lättare.

Lite större, lite tyngre och lite dyrare, men jädrar vilken höjdare!

Arcomat Wet städmaskin
Arcomat Wet städmaskin

[tags]Arbete, Städa, Städning, Städartiklar, Städföretag, Städfirma, Städmaskin, Städmaskiner, Dammsuga, Dammsugare, Lokalvård, Damm, Skräp, Smuts[/tags]

Ny rigg, Yaesu VX-177

yaesu-vx-170_177Idag damp den ner en ny rigg med posten, en Yasu VX-177. Det är en ren UHF/70CM-rigg och tanken är att den ska ersätta min VX-7:a.

Det var egentligen inget fel på VX-7:an men när jag skaffade den hade jag kört FT-60 en tid och det var en bra rigg. Enda nackdelen med FT-60 var att laddaren inte fick stå i mer än max 4 timmar. Sedan var man tvungen att koppla ur den för att undvika överladdning. Det fanns förvisso mer smarta laddare men det hade jag missat. Den sortens laddningsteknik passar i alla fall inte in i mitt liv.

Så jag skaffade VX-7 mest för att den skötte det där helt själv. Men jag tyckte mig genast märka en försämring i känslighet i mottagaren. Dels var riggen mindre till formatet vilket jag ju tror spelar roll. Så har jag gått runt och klurat lite och bestämde mig till slut för VX-177. Jag tycker den är trevligare i formatet, större och mer ”radiokänsla” och lite tyngd i den. Fick möjlighet att klämma på en annan amatörs exemplar och det var då jag bestämde mig.

Nu ska den laddas och programmeras och sedan kan jämförelsen börja. Den har en liten kort antenn vilket man väl undrar om det ska fungera men eftersom det bara är 70cm-bandet så kanske det gör det. Vi får se, annars får man använda en längre antenn. Just nu känns det åtminstone väldigt bra!

Specifikation

  • Uteffekt 5/2/0,5 W valbart

  • Kanalsteg 5/10/12,5/15/20/25/50/100 kHz

  • Frekvensområde 420-470 MHz (RX), 430-440 MHz (TX)

  • Trafiksätt FM

  • Drivspänning 7,2 V (batteri), 6-16 VDC (extern)

  • Antennkontakt SMA

  • Storlek 60 x 120 x 32 mm

  • Vikt 390g (med batteri och antenn)

    • [tags]Amatörradio, Yaesu, Yaesu VX-177, Yaesu FT-60, Yaesu Vx-7R, Yaesu Vx7R, VHF, UHF[/tags]

    Varje hobby har sina töntiga uttryck

    Folk brukar gnälla på mig över alla båttermer som man använder till sjöss. Att höger och vänster heter styrbord och babord, att hink heter spann, fören och akter, koj istället för säng. Och ibland blir jag trotsig och för att reta andra kör med ”putt-ifrån-korvar” istället för fender och liknande. Men där tycker jag ändå det finns en viss vikt i att alla ombord åtminstone förstår varandra. Sen måste man inte slänga sig med termer bara för att vilja visa sig kunnig och insatt.

    Amatörradio har också sina uttryck och dom har jag lite svårare att anamma och har min ”våga vägra använda”-klubb. Och här kommer några exempel. Ni som har fler får såklart gärna lägga till.

  • Vrida vänster: syftar på att man vrider volym/avstängningsknappen åt vänster och stänger av riggen = gå och lägga sig

  • Hälsa bakåt: att hälsa till övriga familjen

  • ”Namnet på den här kanten är Jocke”: ja, alltså, jagheter.

  • ”Vi hörs och störs”

  • Sedan finns det en rad sifferkombinationer som förvisso är lättare att begripa. Jag skulle tro att de uppkommit i telegrafisammanhang precis som bokstavsförkortningarna – de så kallade Q-förkortningarna. Men siffer. Men av alla sådana uttryck så är de tre ovan nog i nämnd ordning de allra värsta. Hälsa bakåt, och namn på vilken kant? Så ibland förstår jag alla er som tycker alla marina uttryck kan te sig något onödiga och nördiga =)

    [tags]Amatörradio, Båtar, Fraser, Uttryck, Töntigt, Nördigt, Nerdigt[/tags]

    • Tjejer på jobbet

    Jag tycker min mamma är så cool — på många sätt — men när hon ska ”ut med tjejerna” och äta middag eller på någon aktivitet. Många skulle nog säga ”en skock kärringar mellan 80 och döden”. Allt handlar mest om inställning till livet och sig själv och då låter ”ut med tjejerna” klart bättre =)

    Och ikväll var dom på jobbet med sitt tjejgäng. Vet inte exakt hur ofta dom ses, men en gång per månad, gör något och går ut och äter. Och idag var dom hos mig på jobbet och tittade på kameror och vad som finns om man börjar se dåligt. Och en så trevlig, intresserad och mysig publik var det nog länge sedan jag hade! Och när jag möter sådana, framför allt äldre och pensionärer så är bara en tanke, att sån vill jag också bli när jag blir gammal. För det hoppas jag oundvikligen drabbar även mig =) Då vill jag försöka vara glad, se och jaga möjligheter i livet och vårda det som är värt mest (näst efter familj) som vi sköter oftast sämst — vänner. Några av dem hade lite svårt att gå men dom var med ändå, gjorde saker. Sånt gör mig så glad!

    [tags]Tjejer, Kvinnor, Tanter, Kärringar, Pensionär, Pensionärer, Vänner, Vänskap, Livet, Ålder, Ålderdom[/tags]

    Misslyckad myskväll

    Ibland känner man verkligen på sig hur saker kommer att spåra ur, trots att man gör allt för att det ska bli bra. Just denna dag hade jag och Maria varit ute vid båtarna och barnen var hos mormor och ”Taggis” var hemma själv och tittade på film. Det brukar hon aldrig vilja annars men nu kände hon sig nog i behov av att få vara själv och dessutom trygg en stund ensam hemma.

    På väg hem bestämde vi oss för pizzeriamat igen, äta i vardagsrummet och titta på film. Det blev Guldkompassen som vi försökte se för någon vecka sen men av tidspress misslyckades.

    Jag vet inte hur det började, med smågruff och bråk om platser i soffan och framför TVn, någon satt ivägen, någons pizza på golvet och sedan triggade det igång. Som krydda på moset var det skoldag dagen efter. Men vi bestämde oss för att avsluta kvällen tidigt, duscha och lägga alla.

    Den planen föll verkligen direkt.. Nattning som brukar vara snabb och smidig tog flera timmar, som bara bestod av bråk, skrik, gråt och barn som vägrade göra som man sa. Så fort man öppnade munnen kom genast något tillbaka och till slut kändes allt bara så hopplöst! Nu har alla somnat och vi fick andas ut några minuter framför Beck. Men man känner sig så trött, ledsen och misslyckad när alla är arga och uprivna och somnar mer eller mindre osams, enbart på grund av skitsaker, eller inget alls. Och man känner sig kass som förälder som inte hittar någon väg runt det. Hur man än gör och vad man än säger, klampar man rakt igenom minfältet och helvetet bryter ut.

    Nu ska jag sova och hoppas på en ny dag med lite gladare miner. Men jag vet ju att om kvällen slutat i kaos har det en tendens att ligga kvar och pyra dagen efter. Och förutom bråk och strul kommer alla i säng försent och är trötta redan innan en bara i sig ansträngande skoldag med andra relationsbetingade konflikter.

    Och jag är bara sååå trött…

    [tags]Familj, Familjeliv, Barn, Mys, Myskväll, Bråk, Gräl, Osams, Osämja, Föräldrar, Föräldrarskap[/tags]

    Vårtecken bland båtarna

    Idag var jag och Maria ute på marinan för att träffa en spekulant på vår gamla båt. Dom var jättetreviga och noggranna. Vi får se om det blir affär. Men det känns sådär att sälja båten när det är visst jobb på den, även om priset är anpassat och jobbet ine är svårt. Eftersom jag ruttnat kan man ju förstå att andra också vill ha mindre att göra. Det finns ju ett par kategorier av båtägare, sådana som jag som vill ha lagom med fix och sådana som vill ha allt helt klart och skinande blankt och de som bara köper båt för att renovera och sedan tröttnar och säljer och letar något nytt objekt.

    Men det var skönt där ute och första gången i år. Lite rått och blött såklart men ändå sådär så att det andades hopp och framtid. Och några fanns där ute som hade börjat fixa, eller som vi gick runt och överblickade läget och liksom förbereder sig.

    Nu ska det ju bli lite kallt igen och kanske är det för tidigt men jag överväger starkt att lägga i henne, göra i ordning. Det blir lite pyssel som jag egentligen inte vill lägga ner men fördelen blir ju att man då istället kan höja priset som är lägre bara för att man är lat. Men vi får se, det får nog gå några veckor till så att klockan åtminstone får hinna slå mars. Blir det inte kallt och snö då så blir det inget långvarigt sedan heller.

    [tags]Båtar, Vår, Vårtecken, Sjösättning[/tags]