Nomell.Se

Den här första dryga veckan med min Edge 500 har verkligen inte varit problemfri, men nu känns det som det börjar ordna sig.

Det började med när jag cyklade med min kompis Egge som har samma utrustning som jag. Min GPS klagade på att den hittade flera pulsband trots att jag matat in mitt pulsbands unika ID-nummer för att den verkligen skulle veta vilket pulsband den skulle lyssna på. När jag kontaktade supporten hade man ingen aning om vad detta kunde bero på men gav mig rådet att uppgradera mjukvaran i GPS-enheten.

Jag hade givetvis kollat på deras sida vilken som var den senaste och konstaterat att det var en 3.00 från maj 2012. Det var så länge sedan så jag brydde mig inte ens om att kontrollera att min nya enhet verkligen hade denna version. Men nu upptäckte jag att den hade 2 versioner för gammal mjukvara sig sig, så min enhet måste haft lång väg från fabriken och alstrat rejäl hyllvärme innan den nådde kund. När jag läste ändringshistoriekn stod mitt problem med som ett åtgärdat och känd fel. Bara en sådan sak att supporten då aldrig hört talas om fenomenet…

Jag tog min fru till hjälp att utföra en uppgradering och allt gick bra inledningsvis. Programvaran överfördes till enheten varpå man ombads koppla loss enheten och starta om den för att programvaran skulle installeras.

När enheten sedan startar om ser det ut som om programvaran installeras, men sedan bara dör enheten. Mörk display, inga knappar reagerar, dags för ett nytt samtal till supporten. Där har man givetvis aldrig hört talas om problemet och råder mig bara att sända in enheten för service vilket innebär utan cykeldator minst en vecka och ca 4 cykelpass utan loggad träning…

Efter en kort Google-sökning förstår jag att detta är ett oerhört vanligt problem, speciellt om man uppgraderat på en Mac-dator och speciellt om man haft aktiviteter sparade på enheten. Märkligt att supporten inte känner till något som halva internet skriver om, men jag är väl inte förvånad egentligen. Dock hittar jag ingen lösning, utan folk verkar ha sänt in sin enhet för service.

I ren desperation trycker jag alla 4 knapparna samtidigt, typ den enda kombinationen jag inte fått råd om och inte provat trycka. GPSen ger ifrån sig ett glatt litet ”pip” och meddelandet ”validerar programvara” och en liten progressindikator och sen är den igång med version 3.00!

Jag blir omåttligt glad så klart, jag slipper sända in den till service! Men glädjen varar inte så länge för under en testtur märker jag att knapptonerna låter som vanligt med ganska höga pip, men varningarna för distans och puls som jag har ställt in piper så tyst att de knappt hörs. Jag kan ju konstatera ett mjukvarufel och inte något fel på summern eftersom knapptonerna låter normalt. Ett nytt samtal till supporten, men den här gången vet jag vad de ska svara, ”nej det känner vi inte till, inget dokumenterat och aldrig hört talas om. Gör en fabriksåterställning, alla dina data försvinner”. Gud vad roligt jag har! :(

Eftersom jag inte vill tappa data eller sitta och göra om alla inställningar och fortfarande inte vill skicka den på service, läser jag mig till en mjuk återställning i första hand som egentligen bara startar om GPSen utan att förstöra några data och vid kvällens cykeltur piper den helt som vanligt och jag andas ut av lättnad :)

Jag känner mig lite stukad efter dessa problem med en produkt från ett företag vars produkter jag annars haft så stort förtroende och goda erfarenheter av. Jag hoppas nu jag kan fortsätta cykla utan problem, för funktionerna är verkligen kanon!

Andra bloggar om: Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning, RunKeeper, GPS, Garmin, Cykeldator

Första dygnet efter min TV-premiär är över. Jag har förvisso inte gjort så mycket annat än att jobba och kunnat bevaka både vanliga och sociala medier först nu under sen eftermiddag och kväll. På Twitter och Facebook har det lugnat ner sig så klart och den allmäna meningen verkar fortfarande vara väldigt övervägande positiv.

Det största som skrivits idag är en artikel i Aftonbladet, Anklagar SVT för felbehandling där Maria Lindholm menar att SVT medvetet gjorde henne sjuk för att få ut henne ur programmet genom att ge henne dropp så att hon kräktes och att hon både åt och kissade och inte var så dålig av sin vätskebrist som expiditionsläkaren Ingrid Didriksson menade.

Det är lätt att förstå att Maria är grymt besviken. Att falla redan innan startskottet gått inför något man sett fram så oerhört mycket emot och något som för många av oss innebar en stor förändring i livet. Jag mer än anar smärtan när hon i TV säger något i stil med .här lever jag inte, jag har överlevt. Där kommer jag att leva..

Jag tror det är väldigt vanligt och väldigt mänskligt att man gärna vill hitta konspirationer och att andra gjort felbedömningar. Jag var där och jag är inte läkare så jag tänker inte uttala mig. Jag kände och känner oerhört mycket för Maria och jag hade och har fullt förtroende för vår expeditionsläkare.

Om en äventyrares roll är att utmana öde och ta risker, så är läkarens roll den motsatta, att inte försätta någon i livsfara. Där vi befann oss fanns inga stora sjukhus och inga stora snabba vägtransporter. Om något hände var det timmar med bil och flyg för att komma till en stor stad med ett stort sjukhus. Att då tänka sig att någon ger preparat eller annat för att påverka att man mår sämre är egentligen ganska oerhört och inte särskilt troligt att man vill leka med liv för att skapa dramatik.

Jag har förstått att det är lätt att tänka kring konspirationer när det gäller TV. Visst, det kan säkert vara bra för dramatiken att någon blir allvarligt sjuk och tvingas bryta, kanske rent av i första avsnittet för att öka på spänningen och få människor att fortsätta titta. Kanske i en annan kanal och någon annan produktion med en cynisk målsättning att göra ”bra TV”.

Jag har läst i sociala medier att grundförutsättningen ju var att om man tvingats bryta så får man inte komma tillbaka. En annan variant är kostnader och försäkringar. Jag är säker på att vi var försäkrade upp till öronen för att få bästa vård på plats och transport hem i händelse av sjukdom. Om man då blir sjuk en gång så tror jag dessa försäkringar försätts ur spel och tas man då ut igen och blir sjuk på nytt täcks inte sådant av försäkringar och är helt säkert förknippat med galna kostnader för sjukhusvård, helikoptertransport och flygtransport med sjukvårdspersonal hem. Inget man vill betala ur egen ficka.

Men jag vet hur viktigt detta var för Maria och hur viktigt det varit för oss att få haft henne med. När vi satt där och åt och fick beskedet kändes det oerhört tungt trots att vi bara känt varandra ett dygn. Det är svårt att förklara hur man kan knyta ann så snabbt, men det var situationen och målet som gjorde det. Jag hoppas Maria får sin revanch någon gång, i ett nytt Mot Alla Odds eller något annat sammanhang.

Jag har tänkt väldigt mycket på Maria under månadernas gång sedan hemkomsten och så klart förstått att hon inte mått så bra av detta. Att uppleva misslyckandet om och om igen nu när det sänds i TV. Ge henne allt stöd ni kan!

expeditionsläkaren Ingrid Didriksson är en kompetent läkare och underbar människa, varm och trygg och klok med ett hjärta av guld. Det mesta och största jag lärde mig om mig själv under expeditionen lärde jag mig av henne. Det kändes nog inget vidare att fatta det beslutet och förstå vad det skulle innebära för deltagaren.

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Mot Alla Odds Teaser

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Press, Media, Aftonbladet, Twitter, Facebook

De sociala medierna har flödat i ämnet det senaste dygnet efter att SVT’s Uppdrag Granskning lagt upp ett klipp inför ett kommande avsnitt på Youtube (se nedan). Klippet visar en rad kända kvinnor som alla har det gemensamma att de fått fruktansvärda hot och kränkningar via post.

och att skriva känns kanske lite överflödigt. Men det är ett ämne som berör och berör många vilket är bra.

När jag ser sådant som i klippet nedan tänker jag precis samma saker som jag tänkte när jag såg TV3′s Stalekrs med Hasse Aro^W, Sveriges Radio P1′s dokumentär ”Den fastspända flickan” och mycket annat, varför händer aldrig något? Varför kan bara saker pågå och först när radio eller TV belyser ett problem, får många plötsligt fart och börjar utreda och undersöka, aggera och visa handlingskraft.

Om polisen får in drivor med hot per mejl, brev, i form av meddelanden på telefonsvarare och direkta hot, om det görs Lex Maria^W och Lex Sarah^W-anmälningar, om det kommer in drivor med klagomål mot läkare för allvarliga brister i vård eller hantering av patienter, varför görs inget? Varför måste något hända för att samhället ska aggera eller varför måste en journalist belysa ett problem för att väcka myndigheter?

Alldeles i början när dokumentären ”Den fastspända flickan” sändes sades det att Socialstyrelsen ”framför kritik” om det nu var till enheten eller läkaren själv! Vad ska man säga om den formuleringen? Hur kan ”kritiken” ha låtit? ”Fortsätt vårda du men var snäll och gör det ite bättre” och sen inget mer.

Sedan det här säkert högst mänskliga fenomenet att alla blir enormt engagerade och upprörda när det sänds och händer och när flodvågen lagt sig tystnar rösterna. Jag vet, jag är likadan själv, det är bara så tråkigt.

Jag sitter fortfarande och filar på en text just om ”Den fastspända flickan” för att berätta om mina, förvisso ringa erfarenheter av vänner i tvångsvård inom psykiatrin. Det ledde till ett dödsfall och när jag hörde dokumentären och smyginspelningarna av personalen så var det nästan exakt likadana ordval som jag hört. ”Om du sköter dig så får du gå ut till helgen”. ”Nej tyvärr, läkaren sa nej, vi får visa lite acceptans nu när det är såhär”. Kanske får jag texten klar.

Andra bloggar om: Internet, Nät, Nätet, Näthat, Våld, Kvinnor, Kvinnovåld, Den fastspända flickan, Daniel Velasco, Psykiatri, Tvångsvård, LPT, Polis, Stalker, Stalkers, TV3, Hot, Samhälle, Radio, TV, SVT, Uppdrag Granskning, TV3, Hasse Aro