Etikett: Arbete

Hjälpmedelsvisning

Idag har varit ännu en lördag med arbete. Synskadades Riksförbund har haft så kallat medlemsforum i ABI-distriktet, dvs Stockholms och Gotlands län. En massa aktiviteter och föreläsningar och hjälpmedelsföretag som ställt ut.

Vi plockade upp vårt standardsortiment med en scanner/läsmaskin, netbook-dator med små punktdisplayer och ett par kameralösningar. Och såklart mobiltelefoner. Den stora grejen den här gången var såklart iPhone med skärmläsaren VoiceOver.. Förvisso säljer vi inte iPhone, det får ju bara några operatörer göra. Däremot är vi grymt bra på att utbilda och visa att och hur det funkar. Läs mer om mina egna iPhone-upplevelser.

Och trots att det är lördag och jag nog gärna skulle legat kvar i sängen är just sånt här aktivt direkt arbete bland det roligaste. Träffa folk och visa grejer. Grejer som löser kanske de enklaste vardagsproblem så som att märka saker i skåpen eller skivsamlingen, eller läsa sin egen post utan hjälp av utomstående till mera avancerade problem som att klara skolan eller arbetet. Det är grymt inspirerande!

Nu har vi stått här i 4½ timme och min son har varit med och hjälpt till. Han är grym på iPhone både med och utan talsyntes. Men nu packar vi ihop för idag och åker hem. Nästa vecka väntar den tre dagar långa mässan Id-dagarna på Factory i Nacka Strand. Så det här blir som en liten förövning =)

[tags]Arbete, Jobba, Lördag, Helg, Synskadades Riksförbund, SRF, Mässa, Utställning, Hjälpmedel, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Id-dagarna[/tags]

Kontoret byggs om del III

Nu börjar det faktiskt likna något. Målaren har just gått och färgen har knappt torkat och det luktar — såklart nymålat i lokalen — vad annars =)?

Nu har vi fått ett riktigt personalrum där man kan stänga om sig och äta och fika i lugn och ro. till och med en fondvägg i hallen som bryter av lite. Ett tack till min fru för den och färgvalet!

Vi har också fått en isolerad låda runt ett väldigt — ljudligt — avloppsrör. En krök som ska förhindra att råttor tar sig upp i systemet. Denna krök har varit ganska otrevlig. men nu är den inbyggt och väl isolerad.

Nu återstår bara golvlisterna. Dom är målade och klara, ska bara spikas upp. Sedan ska elektrikern komma på ett sista besök och skruva upp ny belysning och koppla in nya strömbrytare. Det kommer bli kanon! På måndag tror jag det är dags för ett försök att möblera!

Nästa steg är att bygga en vägg för att dela av vårt kontor. Detta kommer förmodligen ske i oktober då denna serie fortsätter. Så stay tuned!

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]

Kontoret byggs om del II

bygge32Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.

Det är märkligt hur så ”lite” kan göra det så mycket roligare att komma hit! Att stå i ett eget personalrum och brygga kaffe, kunna stänga om sig när man behöver ringa privatsamtal, ett eget rum att sitta i och fika ostört även om man har kunder i lokalen. Det är så stort så det är helt otroligt!

För att inte tala om de nya möjligheterna till möblering. Det är inte lätt att möblera på tomma golvytor. Nu blir istället lokalens lite skumma form till fördel.

Sedan tycker jag det är underbart att se riktigt kunnigt folk, riktiga hantverkare jobba. Att smacka upp allt detta på 2½ dag och få det att se så lätt ut! Mäta lite med tumstocken, ett par snabba drag med pennan och så till sågen. När man sedan ställer dit skivan, ja så passar det — såklart! Hantverkaren som varit här skulle lika gärna kunnat vara pappa, snabb, noggrann och perfektionist och det finns lösningar på allt!

Fortsätt läsa ”Kontoret byggs om del II”

Kontoret byggs om

I januari 2007 fick jag ett nytt kontor, en källarlokal på Södermalm. Ca 100 kvadratmeter och med fönster ut mot en innergård, perfekt. Lokalen var stor och lite skum form på så den var svår att möblera och redan då skulle man behöva bygga lite väggar för att få till en kontorsdel och en köksdel.

Och nu, 3½ år senare är det äntligen på gång, åtminstone köksdelen och det beror inte på mig att det tagit sådan tid ;) I skrivandets stund sätter snickaren upp regelverk och bär in gips och spånskivor och det känns riktigt bra. Även om jag vet exakt hur det ska bli och planerat det så länge, så är det svårt att föreställa sig hur det ska bli när det blir klart. Både med själva lokalkänslan och ljudnivå. Men det kommer bli kanon! Det kommer verkligen ge lokalen ett rejält lyft, det är jag heltövertygad om.

Att det är en källarlokal med otroligt mycket rör i taket går ju inte att göra så mycket åt. Fjärrvärme och avlopp kan man inte gärna såga ner hur gärna man än skulle vilja =) Men nu kommer det bli bra mycket mera hemtrevligt. Det ska bli mycket spännande!

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]

Semestern slut del II

Nu är är semestern verkligen slut. All mjukstart är förbi och det är en vanlig måndag med en helt vanlig fulltidsvecka framför. Inte så mycket bokat i kalendern än, men sådant brukar hinna ändra sig. De första två dagarna denna veckan har jag en av cheferna från huvudkontoret i Göteborg på besök. Resten av veckan är jag ensam tills kontoret åter blir fulltaligt igen och planeringen inför hösten kan börja på allvar.

Aftonbladet skriver om det jag och många andra känner så lägligt nu när semestrarna börjar ta slut i sin artikel Har du fel jobb? | Kropp & hälsa. Fast i mitt fall är det inte chefen, eller snarare cheferna. Jag har bra förutsättningar, är själv ”platschef” och kan fatta rätt mycket av besluten själv utan annan inblandning, så länge det går åt rätt håll =) Den friheten är underbar och inspirerande. Ibland brukar man lite på skämtfullt allvar säga att man borde göra något annat, knyppla, eller sitta i en first line helpdesk och bara svara på idiotfrågor hela dagarna, eller varför inte sortera papper i en fax och koka kaffe? Fast det är ju inte det jag längtar efter =).

Det som känns svårast nu när allt åter drar igång är dessutom svårt att skriva om här. Det kan läsas av fel personer och tolkas på fel sätt och det här är en av få gånger jag känner en begränsning med bloggandet, att man inte riktigt vill skriva fritt. Men jag hoppas att hösten ska vara rolig och givande och driva frammåt och lite mera medflyt och framför allt ork att göra mer saker för att få det dit hän. Jag känner så tydligt att detta är rätt jobb för mig, mycket mer rätt än på länge! Att få jobba med hjälpmedel för funktionshindrade, framför allt synskadade som jag själv är naturligt väldigt bra på är väldigt roligt och jag vet att det gör skillnad för många. Skillnad mellan sjukpension och arbete, mellan tristess och ett ”liv”. Och som sagt, jag vet att jag gör det bättre än många andra. Gäller bara att få chansen att visa det!

Kontoret ska äntligen byggas om och göras mer trivsamt. Svårt att göra en källarlokal till något annat, men klart bättre kan det bli. Och rent privat vet jag att träningen gör att jag mår bättre och blir piggare, det kändes tydligt i våras. Och att känna såhär som jag nu gör vet jag både är direkt ohälsosamt och väldigt destruktivt och inbjuder inte direkt till något kreativt tänkande när allt bara känns tungt och hopplöst.

Såklart är det en rädsla att dessa tuffare tider ska göra mig utan jobb med allt vad det för med sig. Det här med lån och hus kan ju få vilken normal människa som helst att få panikångest vid blotta tanken att en dag inte längre ha någon fast inkomst. Och som det ser ut idag, hur lätt är det att få ett nytt jobb, särskilt som funktionshindrad? Det är det absolut sista jag önskar mig, att åter behöva söka nya jobb i 100-tal och få nej och känna sig komplett värdelös.

Till alla er där ute som känner likadant, vi är aldrig dom enda som känner såhär. Ensam känner man sig alltid i sådana här fall, i alla fall jag. Så fort man gör något fel, klantar sig, glömmer något, får man genast höra det. Men aldrig att någon kommer fram och säger ”gud vilket bra jobb du gjorde, jag är så nöjd!” Visst får jag höra beröm, att jag är duktig och gör bra ifrån mig, men bara på avigvägar, bakvägen, och då känns det inte äkta.

Nu ska jag i alla fall med vemod vinka av sommaren som sakta falnar runt om oss och kämpa på av bara helvete och hoppas att det som känns nu, snabbt försvinner!

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Ångest, Panikångest, Misslyckad, Misslyckas, Framgång, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg, Aftonbladet[/tags]

Semestern slut

Man borde ju alltid skriva något när semestern är slut och hur jobbigt det är att komma tillbaka, komma igång och allt det där. Men i söndags när inlägget egentligen borde postats om hur jag satt där och vondades, kändes det alldeles för mainstream och klyschigt. Sedan att ställa frågan här, om vart jag ska få styrka och motivation ifrån, varför jag känner mig så trött efter att ha varit ledig nästan ända sedan midsommar och borde jag inte vara mer utvilad och taggad nu, känns lite meningslöst. Vem av er skulle ha ett bra svar på det?

Ändå är det lite så det känns. Oj, var det redan slut, vart tog all tid vägen och varför passade jag inte på att njuta mer? Frågorna är ju ingalunda nya, de inträffar varje sensommar vid den här tiden.

Och trots att frågorna och funderingarna hopar sig så vet jag ju egentligen huvuddelen av svaret, varför det känns så tungt att återvända. Jag har haft det här jobbet nu i dryga tre år och det har varit mycket slit för att slå sig in på en liten marknad och jag tycker verkligen att jag försökt. Men ändå inte uppnått det jag trott och hoppats på. Jag hade hoppats att tre år skulle räcka för att få motlutet att bli lite mindre och ge lite medvind så att jag kunde få känna mig lite bra och uppskattad. Vem vill inte det? Men jag vet att hösten innebär minst lika mycket slit, att jag inte alls nått dit jag vill, att ingenting är självklart och att tiden som kommer kanske blir ännu svårare än de tre år som varit. Det innebär att det kommer dröja innan jag får känna mig bra och uppskattad, mest med mig själv. Jag är nog mest rädd för att energin och tron på mig själv inte ska räcka hela vägen.

Ändå känns det inte på riktigt denna veckan. Det blev två ganska häktiska dagar som första arbetsinsats och det kanske hade känts värre om telefonerna varit helt tysta. Men resterande dagar ska vi iväg till Göteborg hela familjen. En gnutta jobb och sedan 2 dagar på Liseberg. Barnen lär få sin hunger efter nöjesfält stillad och jag med. Men det blir som en liten minisemester efter en hård mjukstart. Sedan får vi se hur det känns. Och jag hoppas på en lång fin höst som inte blir grå och regnig och sänker mig ännu mer ner i dyn.

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg[/tags]

Vårens sista hjälpmedelsvisning

20090605071Nu är det snart över för den här säsongen. Igår och idag sitter jag på Förbundet Sveriges Dövblinda FSDBs kongress och visat hjälpmedel.

Igår var en ganska seg dag med inte särskilt många besökare. Vi satt här 7 utstllare gömda nere i enkällare dit inte många hittade. Men nu ska informationen gått ut att vi finns här. Även om deras program är ganska speckat så kanske det blir lite besök under fikapauser och luncher.

Vi har ganska mycket kul i vårt sortiment som passar dövblinda. Framför allt sådana displayer som gör att man kan läsa av skärmen på sin mobiltelefon i punktskrift om man varken ser telefonens skärm eller hör en talsyntes. Med dessa hjälpmedel kan man ändå läsa och skriva SMS och hantera telfonens alla funktioner.

Redan i slutet på 80-talet var jag med och delade ut punktskriftsbaserade texttelefoner os dövblinda så att de själva kunde ringa med texttelefon via förmedlingscentralen eller Tolkcentralen som det väl heter nu. Men också börja använda de BBSer som växte fram i det som sedan blev FidoNet. Innan dess var man ju som dövblind i väldigt hög grad beroende av teckenspråkstolkar och vad de förmedlade och de begränsade urval av litteratur och information som fanns tillgängligt på papper.

En av mina absolut roligaste händelser när jag jobbade med dövblinda som jag aldrig glömmer hände på ett läger. Jag tror det var 1994 eller 1995. Jag och en kompis skulle ha ett dykpass för att man skulle få prova på dykning. Efter dykningen satt vi i herrbastun och dack lite pilsner och pratade snusk. Bland oss fanns en dövblind kille som fick våra samtal tolkade av en manlig tolk.

Det finns bra och det finns dåliga tolkar. Oftast är de jag träffat väldigt bra. Men att vara tolk innebär ett stort ansvar att verkligen tolka allt i en diskussion och inte bara väl valda (läs censur) delar. Efter en stund tyckte vi det var konstigt att han inte skrattade eller deltog i debatten så som en ung man i sina bästa år kanske borde. Så när tolken gick ut för att svalka sig, frågade jag på mitt då mycket knackiga teckenspråk varför. Då visade det sig att tolken bara berättade en del om vad vi sa. Resten var en egen diskussion.

Under den tden var detta en viktig fråga för mig som själv led av bristen på tillgänglig information så när tolkenåtervände frågade jag varför han inte tolkade allt. En het diskussion uppstod där jag blev förbannad och han med och jag fick stöd av hans klient som han tolkade för. Då gick han och sa något i stil med att få får han klara sig själv.

Sedan började det roliga. På visserligen långsamt teckenspråk med många missförstånd tolkade vi själva och då blev det en helt ny situation och killen deltog med eld och lågor!

Som en liten parentes kan nämnas att vi fick stöd av lägrets övriga deltagareoch närvarande tolkar. Här om året träffade jag en av tolkarna igen och det var roligt. Hon var den sortens tolk som minsann inte varrädd för att tolka snusk och gärna bidrog själv =) Idag tro och hoppas jag att det där är bättre. För då hävdade jag att tolkarna begränsade och styrde den information dövblinda fick ta del av vilketär väldigt känsigt och farligt.

Och här idag har jag faktiskt hört att killen från bastun på det där lägret är här. Jag har hört hans namn men inte stött på honom. Men det är lite svårt bland 300 deltagare.

Nedan följer ett par bilder från FSDBs utställning med museieföremål. Där finns en del gamla godbitar som visar hur man kunde kommunicera förr utan tolkar och utan datorer. Det påminner mig om en annan rolig historia. Jag gick på Tomtebodaskolan som låg i Solna och var specialskola för synskadade. En gång anordnademan ett disco och bjöd in döva elever från ManillaskolanW. Min bror Christopher kom också på discot och han charmade någraflickor från Manilla. Men det var då en uppenbar brist på tolkar så när dom ville ge honom sina kärleksförklaringar och flörtiga hälsningar, skrev dom dem helt enkelt på meterlånga remsor med toapapper. När discot var över, fanns en inte obetydlig del av skolans toapapperbestånd utspritt över golven =) Ett praktsikt och smart sätt att lösa ett kommunikationsproblem =)

Efter det här ska jag lämna utrustning på kontoret i stan och därefter hem och fira lördag.

[tags]Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Dövblind, Dövblinda, Döv, Döva, Hörselskada, Hörselskadad, Teckenspråk, Teckenspråkstolk, Tolk, Manilla, Utställning, Visning, Nynäshamn[/tags]

Vårens näst sista hjälpmedelsvisning

Idag har jag varit på vårens näst sista hjälpmedelsvisning. Sedan är det bara en kvar innan allt varvar ner för sommaren och det känns ganska skönt.

Dagens visning var för Stockholms Syncentralers all personal gick helt OK. Men att stå och prata konstant i nästan tre timmar är ganska jobbigt. När man packar in i bilen igen för att återvända till kontoret är det som om luften går ur och man hoppas bara att det ska ge något. Denna dag stod vi tillsammans med en av våra kameratillverkare. Tre personer på ganska stor monteryta kändes helt ok.

Nu är det bara en aktivitet kvar fredag och lördag denna veckan. Två långa dagar med mycket dödtid men det ska bli roligt. Jag är lite skeptisk till att spendera mina lediga helger ute på jobb. Sånt är alltid lite svårt att ta igen senare. Särskilt för oss som inte får övertidsersättning utan får ta ut tiden i komptid.

[tags]Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Utställning, Visning, Syncentral, Syncentralen, Stockholms Läns Landsting, SLL[/tags]

Resa till Linköping del II

Så har man varit ute på lite resa i tjänsten igen. Denna gång till Linköping för en visning. Tåget gick halv nio imorse och först kl14.45 började utställningen. Folket var indelade i 6 grupper som fick en kvart vardera. En ganska jobbigt upplägg. En kvart, vad ska man göra då? För kort tid för att visa något i detalj och för lång tid för att bara prata rent allmänt. I mitt tycke sämsta upplägget. Och det är ju inte direkt jordens lättaste grejer att bara visa lite snabbt.

Men men, nu är det över för denna gång. Egentligen var det en middag ikväll men eftersom det inte fanns något på programmet för oss utställare imorgon valde jag att strunta i middagen och åka hem istället. Kändes sådär men chefen stannade kvar och representerade oss vid middagen.

Ner hit var det skakigt obekvämt dubbeldäckartåg som man får nackspärr av att försöka sova på. Nu sitter jag på ett betydligt mer tystgående och bekvämt X2000. Ibland tycker jag en soft hotellbar är skönt, med en kall öl tillbakalutad i en skön fotölj. Men just idag kändes det bra att komma hem.

[tags]Arbete, Tjänsteresa, Resa, SJ, Sj Prio, Tåg, Dubbeldäckare, X2000, Linköping, Hjälpmedel, Synskadade, Utställning, Visning[/tags]

På resa till Örnsköldsvik del II

saab2000Då var man äntligen hemma igen. Resan till Örnsköldsvik gick bra. Idag hade vi två inbokade visningar och möttes av betydligt större intresse och uppslutning än jag förväntat mig. Sedan är det ju fortfarande osäkert om det ger någon affärsverksamhet i den regionen men det är ju sådant man får se.

Att flyga propellerplan gick även det över förväntan. Det var inte alls lika skramligt som när jag flög sådant sist. men detta var ju ett betydligt modernare SAAB 2000W än senast då jag tror jag flög med ett SAAB 340W. Men jag måste ändå medge att jag föredrar tåg om det är möjligt. Några pluspoäng till flyget för dess snabbhet när man väl är uppe i luften, gott kaffe och skön känsla i magen när man halvslumrar. Men några tusen minuspoäng för allt strul som omgärdar flygandet.

Först ska man ta sig ut till Arlanda med Arlanda Express och sedan hämta biljetter, säkerhetskontroll och väntan. Jag är mycket väl medveten om reglerna för flyg, ändå torskade jag på för mycket vätska i mitt handbagage. Av någon anledning tyckte jag inte en flaska schampo var vätska =) Så en helt ny sådan fick jag lämna ifrån mig och slänga. Sedan pep det om mig i metalldetektorn av både skärp och munktröja rikligt försedd med metall i dragkedjor och spännen. Det är inte ofta man blir genomgången så ordentligt av en tjej, ändå var det inte så skönt för någon av oss :D Och för mig är det trots att jag kan förstå mycket i säkerhetsbestämmelserna obegripligt att de först måste genomlysa datorerna separat och dessutom öppna dem och titta visuellt. På vägen upp var jag tvungen att ha tre datorkomponenter i mitt handbagage eftersom de inte kunde åka med posten, så även det blev lite pyssel.

På hemvägen kunde jag reducera det tack och lov och dessutom byta tröja och packa skärpet i ryggsäcken så jag fick ändå en fläckfri säkerhetskontroll på hemvägen.

Nu känner jag mig väldigt mör och ska kasta mig i säng. Tyvärr är det en vanlig arbetsdag imorgon och helgen har jag lovat delta i föreningen Sveriges Ledarhundsförares årsmöte ute på Almåsa Konferens. Just nu ångrar jag mig nästan eftersom jag mycket hellre skulle vilja sova ut och pyssla med båten när det ska vara så fint väder.

[tags]Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV[/tags]

Resa till Örnsköldsvik

saab2000På resande fot i tjänsten igen. Denna gång med flyg till Örnsköldsvik. Där ska vi visa hjälpmedel för synskadade och i synnerhet CCTV, det vill säga förstoringskameror. Igår skickade vi ett berg av prylar i förväg som jag hoppas ska stå på plats när vi kommer.

Med på denna resa är förutom jag och Joche, vår norrlänske kollega från göteborg. Ja, det låter avigt och det är det också. men han ska följa med som guide och tolk i egenskap av inföding =)!

Det är inte så ofta man får flyga i tjänsten. Vi ska alltid välja billigaste resealternativ. Men det visade sig vara ogörligt, eller i vart fall tidsmässigt orimligt. Så det fick bli flyg med Golden Air i ett litet jävla tvåmotorigt SAAB 2000 propellerflygplan (Wikipedia.se om SAAB 2000W).

Det var inte igår jag flög propellerflyg. Senast måste varit 1993 när jag hämtade min första ledarhund Farris uppe i Solefteå. Då flög vi till Kramfors. Men när jag var liten och bodde i de smålänska skogarna och gick i skola i Stockholm, flög jag var och var annan helg en de Havilland Twin Otter om jag inte minns fel. Även det ett tvåmotorigt propellerplan känt för sina korta start- och landningsstreckor (ca 300 meter). Men helt klart föredrar jag jetflyg =)

Ikväll checkat vi in på ännu ett Scandic-hotell så får vi se om räkmackor och hotellbar blir godkända precis som i Örebro =). Fler bilder kommer i galleriet om det händer något roligt.

Imorgon sker två visningar innan vi åter packar lådorna och tar flyget hem igen. Tyvärr bjuder inte fredagen på någon sovmorgon, för nu börjar jag känna mig trött i själen och semestersuget ökar för var dag.

[tags]Jobb, Jobba, Arbeta, Arbete, Resa, Tjänsteresa, Flyg, Flyga, Flygplan, Skyways, Golden Air, Högakustenflyg, SAAB, SAAB 2000, Stockholm, Arlanda, Stockholm-Arlanda, Flygplats, Arlanda Express, Snabbtåg, Örnsköldsvik, Övik, Scandic, Scandic Hotel, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV[/tags]

På resa till Örebro del II

Så var man då äntligen på hemväg igen. Tåget beräknas ankomma till huvudstaden om någon dryg timme. Det har varit en rolig och inspirerande tjänsteresa men som sagt är det alltid skönt när man är på väg hem. Och i synnerhet nu när en 5 dagar lång påskledighet väntar.

Igår deltog vi i invigningen av ett så kallat möjlighetscenter, dit man som funktionshindrad ska kunna komma och se vilken teknik och vilka hjälpmedel och därmed möjligheter som finns till ett aktivt och givande yrkesliv. Det var mycket folk, lysande från landshövdningen och initiativtagarna till detta intressanta upplägg. Något jag definitivt tar med mig hem som en bra idé.

Idag träffades vi igen på möjlighetscentret för att packa och prata affärer och nu rullar äntligen spårmilen i rsande fart under hjulen. Och tåg är skönt att åka och jag gillar känslan av att vara på väg. ”Målet är inget, vägen är allt” stämmer nog in på min relation till resandet.

Scandic Grand i Örebro visade sig från sin bättre sida denna gången. Jag hade inte hunden med mig och då slapp vi rökrum och man kunde andas när man vaknade. Jag var också tvungen att göra favorit i repris på deras grymma räkmackor igår kväll Jag bad dessutom om extra räkor, och nu har jag ätit räkor så att jag till och med hoppas att det inte ingår i vår planerade påskmiddag på fredag =)

Jag hoppas att påsken bjuder på vackert väder så jag kan ta tag i båtarna och äntligen få dem i sjön.

[tags]Arbete, Tjänsteresa, Resa, Örebro, Tåg, SJ, Sj Prio, Hotell, Scandic, Scandic Grand, Nattmacka, Räkmacka[/tags]

På resa till Örebro

20090406046Så var man på resande fot igen. Den här gången bar det av mot Örebro för att göra lite uppdrag i tjänsten. Idag åkte jag vid 11 och kom fram vid 13-tiden, lämnade packningen på hotellrummet och träffade kund vid 15-tiden. Denna dag slutade i normal tid och det blev middag på Burger King och därefter landade vi i en av mina favorithotellbarer, på Scandic i Örebro. En perfekt bar med sköna fotöljer och bord och en lugn gemytlig miljö.

Men nu håller vi på att avsluta kvällen som brukligt med lite slösurfa och nattmacka. Detta var den godaste räkmacka jag någonsin ätit! Och den första med MYCKET räkor på för en gångs skull.

Men nu är jag trött och ska sova så att man orkar med morgondagens uppgfiter.

[tags]Arbete, Tjänsteresa, Resa, Örebro, Tåg, SJ, Sj Prio, Hotell, Scandic, Scandic Grand, Nattmacka, Räkmacka[/tags]

Vår i stan

Ja, nu känns det verkligen att det på riktigt håller på att vända. Inga bakslag med snö och rusk ska få mig ner igen, det lovar jag mig själv — och hoppas jag att jag kan hålla =)! Idag mitt på dagen luktade det… sådär underbart, och den där fågeln — vad den nu heter — talade om att nu är det på gång! Och jag har på allvar börjat planera för avtäckning av båtarna och rusta färdigt den som ska säljas samt min egen som vill ut på vårrus över vågtopparna!

Den här dagen har varit helt OK. Lite sen i starten och följaktligen sen upp i gymmet där det bara blev en knapp timme. Körde lite armstyrka och bröst/ryggmuskler och sedan bestämde jag mig för att klocka mig på 600 meter på löpbandet. Sonens personbästa är 2,02 och jag ville se hur långt efter jag skulle hamna. Och det var ju inte så lysande, 14km/h nästan hela streckan förutom på slutet då orken tröt och jag fick dra ner till 12km/h. Tiden slutade på 2,54!

Som den ädla kämpe jag försöker vara, talade jag om för sonen att han äger mig på den distansen och att jag nog får jobba lite för att komma ikapp. Svaret jag fick var inte det jag väntat mig, ”jo, det var jättebra!” Det är min grabb det :)!

Skämt åsido, jag blev så glatt överraskad eftersom han enda sedan han var liten vart en sån dålig förlorare och svårt att acceptera att någon är bättre och därmed kanske legat på lite när någn varit sämre. Men den korta tiden inom friidrotten har verkligen förändrat den inställningen. Han är långt ifrån bäst, men det gör inget, det är kul att vara med och inom klubben är det ryggdunkar och ”du tar dom nästa gång” även till den som kommer sist och den som kommer sist säger ”äh, du fick ju ändå dom svåra motståndarna!” Som förälder blir man ju lätt gråtmild av att se hur goa dom kan vara mot varandra och att man har en hel del att lära där. Såvida man inte vänder på det och säger, gud vad jag lyckats med mitt barn! Men berömma sig själv går ju inte =)…

Och jag tycker inte man ser det så ofta inom andra grenar i idrotten. Allt är sån kamp och prestation. Det var nog därför även jag pysslade med simning och friidrott — främst löpning när jag var mindre. Man blir inte kanonrik kanske, men man blir heller inte apdryg som vissa fotbolls- och hockeyproffs som man bara mår illa av att lyssna på. Och många barn i dessa sporter tar efter och lär sig skrämmande tidigt attityderna inom sin sport.

Nåja, min enda motståndare nu är mig själv. Bara intressant att notera att man får spö av en 10-åring med nästan en hel minut =)

Och idag genomförde jag och min kollega en liten föreläsning om skärmläsare på ett stort IT-bolag. Det var nog en av få gånger jag faktiskt var nervös. Men det gick fort över. Det kändes riktigt bra efterråt. Föreläsningen var mycket ovan eftersom vi berättade om skärmläsare och tillgänglighet i detalj för fullt seende tekniker som egentligen inte alls har kopplingar till branschen men behövde kunskap för sin framtida utveckling. Det var ett något annorlunda upplägg än när vi gör samma för en beställare eller en användare som oftast redan vet grunderna. Detta var nytt och kul!

Och så en långpromenad ikväll. Trots träningsvärk i vader och fötter. Ett vårtecken lika säkert som den där pippifågeln är Mirre som ska hoppa i varenda vattenpöl med förklaringen ”det gör inget, det torkar”. Är man snusförnuftig och snart 4 år så är man. Och skratten är helt oemotståndliga!

[tags]Vår, Tö, Töväder, Vårfåglar, Träning, Gym, Löpning, Friidrott, Fotboll, Ishockey, Sport, Attityder, Föreläsning, Seminarie, Workshop, Skärmläsare, Tillgänglighet, Synskadad, Synskadade, Promenad, Vattenpöl, Vattenpölar, Barn, Barnskratt[/tags]

Lite helgarbete

Så var man då hemkommen från en knapp halvdag ute på Almåsa Konferens i Västerhaninge. Synskadades riksförbund arrangerar en helg där ute och jag var inbjuden som leverantör för att visa hjälpmedel. På det viset var helgen perfekt, en stor del av vår målgrupp samlad på ett och samma ställe, men upplägget var som vanligt inte helt optimalt. Vi fick som utställare betala en ganska ordentlig avgift men fick inte speciellt mycket tid till vårt förfogande. Grundtanken var en halvtimme under en fikapaus och seminarier på 2 x 20 minuter. Jag förstod direkt att upplägget skulle spåra ur. Under kaffepausen vill folk så klart fika så då hade vi inte särskilt många besökare. Under vårt första 20-minuterspass hade vi bra med deltagare men till andra sittningen kom ingen, då hade upplägget havererat och vi hade bara några enstaka sporadiska besökare.

Så ur det perspektivet var det en ganska hög timkostnad även om det var helt uteslutet att inte stå där alls. Hoppas bara man fick något förmedlat. Jag stod kvar även över lunchen och hade bara 2 besökare innan jag riggade ner och åkte hem med min plastlåda.

Men jag är rätt nöjd ändå. Hann säga det jag tänkt i stort sett. Det jag är direkt missnöjd över var väl att jag nte hann dela ut visitkort eller fånga mejladresser. Jag får hoppas att folk minns oss och hör av sig själva.

Jag har deltagit i ganska många liknande helgvisningar och det är ganska ofta upplägget är rörigt eller alldeles för lite tid i förhållande till kostnad och vad det ger. Men jag hade ju nära ut dit och det började vid halv elva så dagen är inte förstörd på det viset.

Ute töar det. Jag hann inte springa ner till Horsfjärden för att se men antagligen ligger den isfri igen.

Nu väntar en halvhektisk vecka. Halva företaget är på en stor mässa i USA men det ska nog funka ändå.

[tags]Synskadad, Synskadade, Hjälpmedel, Handikapphjälpmedel, Almåsa, Almåsa Konferens, Horsfjärden, Konferensanläggning, Konferens, SRF, Synskadades Riksförbund, Tö, Töar, Töväder, Arbete, Mässa, USA[/tags]

Ibland blir det för mycket

Det var nog länge sedan jag hade en gråtande kund i telefon och jag är glad att det inte händer så ofta. Mitt starkaste minne är nog från UUNET-tiden när jag satt med registry (domänhantering och IP-tilldelning) och en av våra stamkunder ringde in och grät hysteriskt och skrek ”jag pratar bara med han Joakim” varpå samtalet kopplades till mig. I vissa situationer har jag ett gudomligt tålamod och tio minuter senare närhennes ärende var löst och hon slutat gråta ocdh åter var glad, ringde hon alltid till mig och vägrade prata med någon annan. Spelade ingen roll om det gällde fakturering, internetsupport eller annat. Det var en rätt kul händelse sådär i efterhand. Man kan förstå när människor vars främsta kompetensområde inte är datorer inte kommer någon vart och frustrationen stegras. Det kan man ju själv känna även om man både kan och vet hur man ska lösa det man inte kan =)

Idag hände det igen. Den kunden har alltid haft en gråtmild ton, sådär som när barn är på gränsen till gråt men att det inte brutit ut ordentligt. Och jag har känt mig säker på att det någon gång ska ske. Och idag gjorde det det…

Dels blir man tagen på sängen och dels är det ju lite svårt att bedriva någon sorts konstruktiv support med en kund som gråter och snyftar ”det går inte”. Då har man god lust att be dom att ta en långpromenad, lugna ner sig och ringa sen. Den här gången löste det sig inte lika smidigt som där på UUNET för en massa år sedan. Så antingen har jag legat av mig eller så har även solen sina fläckar. Och att Word kostar pengar, att vederbörande inte kunde en epostadress i huvudet, att adressboken försvunnit vid en hårddiskkrasch och att filer man ville bifoga inte låg där man trodde att dom skulle ligga, är ganska lite jag kan påverka =)

[tags]Arbete, Support, Kunder, Kundsupport, Datorer, Frustration, Frustrerad[/tags]

Tre år på jobbet

Idag är det exakt tre år sedan jag lämnade min föredetta arbetsplats och hamnade där jag är nu. Och jag har en viss förkärlek för att summera och snöra ihop säcken men nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Mest för att det är komplicerat och jag vet inte vad jag tycker om den gångna tiden. Jag gillar att sätta upp saker på plus och minus-sidan men det är inte så lätt här.

Första halvåret körde jag i alla fall mitt kontor hemma. Det föreföll som en bra lösning till en början. Snacka om nära till jobbet. Men när dom första kundbesöken började äga rum visade det sig mindre bra på flera sätt. Visst, man kunde städa och röja och ha ett snyggt arbetsrum, men man gick ändå genom en familjs hall på väg in och barnskor och skolväskor är liksom oundvikligt. Och så var det en bit för folk att åka för att komma till mig. Jag som tyckte att våra konkurrenter låg avigt till =)

I september eller oktober hyrde jag in mig hos en föreningpå södermalm i stockholm, en perfekt adress. Ett litet men ganska dyrt rum på 10–12 kvadrat som jag snabbt växte ur. Vid årsskiftet 2006/2007 fick jag en egen stor lokal och i mars en kollega. det var trevligt på många vis, både praktiskt arbetsmässigt och inte minst socialt.

Och nu har det gått tre år och mycket är bra och en del blev inte som jag tänkt mig. Det som är bra är den egna kaffehörnan, internetlänken, det fria arbetssättet och i princip chef över ett kontor. Det som är mindre bra är mera jordnära. När jag började sänkte jag mig i lön ganska rejält i utbyte mot ökad trivsel och att få jobba med det jag verkligen kan och är bra på, handikapphjälpmedel. Målet var ändå att jobba upp ekonomin och därmed lönen tillbaka åtminstone till min ursprungsnivå vilket inte har hänt än. Och fortfarande är det mycket slit för att få sälja på en ganska överetablerad marknad och man undrar om man verkligen är så bra på det man gör som man själv trodde och som folk säger? Det är åtminstone inget som syns i kassan och det börjar minst sagt kännas motigt.

I höstas var jag på en halvt menad anställningsintervju för att jag blev lite dragen i från andra av vårt gamla gäng som skulle dit och för att företaget i mångt och mycket liknade mitt gamla kära efterlängtade UUNET. Men de ville inte ha mig och på väg därifrån kändes det helt ärligt ganska bra.

Men i finanskrisens tecken undrar jag vad jag ska bli när jag blir stor? Var jag ska kunna stanna och trivas någon längre tid, känna mig bra, duktig och att jag gör någon nytta? Slippa känna lättnad varje månad när man ändå gått runt eller något med vinst men inget har varit lättförtjänt. Jag har inte känt av min gamla panikångest och min forna utbrändhet jag råkade ut för vårvintern 2003 ( läs mer under etiketten Panikångest ), men jag är såklart rädd för att detta uppförslut inte ska vara så bra för mig i längden. Jag vet med mig att mitt självförtroende är som en jojjo och att jag lätt tvivlar på mig själv, min egen kunskap och förmåga och just nu är det nog inte allra högst upp.

Så vad vill jag då? Ja.. jag vill jobba på med det jag är bra på, leverera och visa vad jag kan och inte som nu, kämpa för att få någon möjighet att visa det ibland. Jag har ingen önskan att bli särskilt rik och den ändlösa glädjen tror jag inte på och gudarna ska veta att jag fått kämpa för det mesta enda sedan dagistiden och ingenting har varit gratis. Det kanske är just det, så mycke kämpa hela tiden. Och nu är jag lite orättvis, men ibland känns det som om allt detta kämpande inte leder någon vart utan bara leder tillbaka ner igen. riktigt så är det såklart inte, men i just detta sammanhang stämmer det ganska bra. Och jag undrar vad jag gör för fel och om det någonsin ska vända eller om jag måste söka mig vidare igen och i så fall vart?

[tags]Arbete, Anställning, Jobb, Hjälpmedel, Synskadade, Framtidsplaner, Tankar[/tags]

Nu kanske städning kan bli mindre tråkigt del II

I mitten av december kom den skurmaskin vi beställt till jobbet. det stod mellan städbolag eller en egen maskin. Att handmoppa nästan 100kvm kändes inte som något bra alternativ.

Men maskinen fick ingen bra start. Det var den billigaste och enklaste av skurmaskiner och vi fick ganska snart problem med att vattenflödet var ojämnt och otillförlitligt. Antingen kom inget, eller så kom det på tok för mycket vatten. Sedan har vi i efterhand förstått att den snurrande borsten under mer skvätte iväg smutsen än tog upp den.

Men idag kom städfirman med ett annat alternativ som funkade MYCKET bättre. Dels var vattnet elektroniskt styrt så en jämn vattenmängd pumpas ut hela tiden, dessutom har den dubbla ”sugfötter” så att den suger upp smuts och vatten när man både backar och kör frammåt — något sämre vid backning dock men det kan man leva med. En annan enorm fördel är att borsten inte snurrar på samma sätt. Denna ligger som en rulle mot golvet istället som på den tidigare som funkade som en rondell som snurrade. Denna borstar och allt den tar upp skickar den bakåt mot sugfoten som kommer efter.

Sedan har maskinen andra fördelar, mer batteri, löstagbara ren- och smutsvattentankar som gör påfyllning och tömning betydligt lättare.

Lite större, lite tyngre och lite dyrare, men jädrar vilken höjdare!

[tags]Arbete, Städa, Städning, Städartiklar, Städföretag, Städfirma, Städmaskin, Städmaskiner, Dammsuga, Dammsugare, Lokalvård, Damm, Skräp, Smuts[/tags]

Tjejer på jobbet

Jag tycker min mamma är så cool — på många sätt — men när hon ska ”ut med tjejerna” och äta middag eller på någon aktivitet. Många skulle nog säga ”en skock kärringar mellan 80 och döden”. Allt handlar mest om inställning till livet och sig själv och då låter ”ut med tjejerna” klart bättre =)

Och ikväll var dom på jobbet med sitt tjejgäng. Vet inte exakt hur ofta dom ses, men en gång per månad, gör något och går ut och äter. Och idag var dom hos mig på jobbet och tittade på kameror och vad som finns om man börjar se dåligt. Och en så trevlig, intresserad och mysig publik var det nog länge sedan jag hade! Och när jag möter sådana, framför allt äldre och pensionärer så är bara en tanke, att sån vill jag också bli när jag blir gammal. För det hoppas jag oundvikligen drabbar även mig =) Då vill jag försöka vara glad, se och jaga möjligheter i livet och vårda det som är värt mest (näst efter familj) som vi sköter oftast sämst — vänner. Några av dem hade lite svårt att gå men dom var med ändå, gjorde saker. Sånt gör mig så glad!

[tags]Tjejer, Kvinnor, Tanter, Kärringar, Pensionär, Pensionärer, Vänner, Vänskap, Livet, Ålder, Ålderdom[/tags]

Jobb i Västerås

Så var man då på resande fot i tjänsten igen. Denna gång med en last kameror/CCTV till Västerås för utställning inför en upphandling i området. Alla våra sex konkurrenter är här och får en halvtimmes presentationstid var. Lite segt och mycket väntetid blir det och vi ställer ut näst sist och sedan är det dags att åka hem igen. Och nog känns det lite surt att gå upp 05.30, komma fram vid 9 och sedan sitta av tiden fram till kl14 för en halvtimmes tid i rampljuset. Men ibland, eller ganska ofta är mina resor i jobbet just på det här viset.

Så nu sitter jag här i en folktom utställningslokal i lunchtid och längtar hem!

[tags]Tjänsteresa, Tåg, SJ, SJ Prio, Västerås, Hjälpmedel, Synskadade, CCTV, Mässa, Utställning[/tags]