Författare: Joakim

SVT tar hutlöst betalt för bilder på mig :)!!!

jocke-i-spjalsangVissa saker i livet kommer man ihåg på ett alldeles speciellt sätt och ibland helt obegripligt och man har ett speciellt förhållande till en del av sina minnen. Egypten-resan med Aktiva Synskadade (dåvarande BBU) var en sådan resa som jag minns.

Och anledningarna till det är nog många, det var i samband med den stora vändpunkten i mitt liv där jag bytte liv och familj och allt äntligen hade börjat sätta sig något sånär. En annan anledning var nog att det var oerhört stort att få åka så långt själv bara med storebror som jag avgudade (då också :D )!

Men att det var just vi två som åkte resulterade i att inga foton finns som minnen från den resan. Vi hade helt andra tankar än att föreviga inför framtiden. Inte trodde man som 15-åring som snart skulle fylla 16, att man nån gång i vuxen ålder skulle sitta och … ja vaddå? Söka någon sorts rötter eller.. Ja jag vet inte.

Men jag har gjort halvhjärtade försök genom åren att maila föreningen och frågat om de haft bilder och kollat runt lite men inte fått något napp. En sak har jag alltid haft i åtanke men aldrig kollat — förrän nu!

Dåvarande SVT gjorde ett nyhetsrepotage om resan. Det var en stor grej, sponsrad av Lions och flygvapnet. Huvudsyftet var att vi skulle åka ner ett gäng blinda dykare och ha med oss 10 kompletta dykutrustningar och utbilda och förse 10 egyptiska blinda ungdomar med dykutrustning. Samtidigt skulle Lions flyga ner en stor hjälpsändning, och flög, gjorde flygvapnet, 2 vändor fram och tillbaka med deras Herkules transportflygplan.

Första svängen ner med mellanlandning på tesaloniki i Grekland fraktade ett 60-tal personer, en stor minibuss med släpkärra med all dykutrustning till Hurghada vid Röda havets strand i Egypten. Sedan vände planet hem, hämtade en stor hjälpsändning och på väg hem, fraktade oss tillbaka — fast utan bil som blev fast i tullen och sedemera fick köras hem om jag minns rätt :)

Nåväl, TV-inslaget handlade primärt om mig och dyklegenden inom synskadedykning — Sven Nahlin. Man filmade först lite bassängövningar — som jag minns det montering av någon sorts ställning. Därefter intervju med 15-årige Joakim Adolfsson som jag hette då och Sven Nahlin själv. Sedan visas bilder av ungdomsgruppen på Arlanda och slutligen starten med Herkules. Det sistnämnda blev jag länga tråkad för eftersom det sista man ser av mig när jag går ombord, är att jag slår huvudet i taket in i planet =) Inget allvarligt, men duckade väl för dåligt =) Men såklart att folk minns det framför dykningen =)

För några dagar sedan mailade jag SVT’s tittarservice och frågade om inslaget fanns att köpa och till vilket pris. Svaret kom idag!

Inslaget finns! Det sändes den 24:e februari 1989, är knappt 2 minuter långt och kan köpas mot strikt privat bruk för — 1500kr! Det är ganska dyra sekunder för gamla minnen som går fortare att titta på än att koka ett löskokt ägg :)

Så nu återstår att bestämma sig för att inte köpa det, köpa det själv, eller försöka dra ihop ett gäng, kanske föreningen har intresse i det. Och köper jag det får jag ändå inte lägga upp det här på bloggen vilket gör det ännu surare. För det priset borde jag åtminstone äga mig själv kan man tycka?

Vi får se om jag får tag på mina minnen. I så fall hittar ni bilder och förhoppningsvis en mer detaljerad reseberättelse av det jag minns, så här snart 20 år senare. Men TV-inslaget får man lösa på annat sätt om jag får tag på det.

[tags]TV, SVT, TV-program, Programförsäljning, Nyheter, Upphovsrätt, Tv-nyheter, 1989, Egypten, Dyka, Dykning, Blind, Blinda, Synskadad, Synskadade, Aktiva Synskadade, Flygvapnet, Herkules, Lions, U-hjälp, Hjälpsändning, Hjälpsändningar, Bistånd[/tags]

Träffat Gustav!

Idag har jag träffat min förra hund Gustav som numera är brorsans hund. Han var samma spralliga hund som tidigare, morrade, flåsade och ville busa med Fassi som nog tyckte han var lite ”på”, men bara lite ;)

Brorsan var här och hämtade en grej och då fick Gustav komma med. Det var nog något år eller så edan jag träffade honom senast och den gången var det så tydligt att han kände igen mig. Det gjorde han nog nu med men det var betydligt mera husse som gällde och det känns OK. Hade varit mycket värre om han kastat sig över mig och inte ville gå som förra gången.

Både jag och bror tycker det skulle vara kul att sätta på honom selen igen för att se om och vad han minns. Det måste provas frammåt sommaren när det närmar sig två år sedan han klev ur tjänst. Jag tror att han nog minns grunderna eftersom hundar inte glömmer så lätt.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Labrador, labradorer, Hund, Hundar, Bror, Bröder, Syskon[/tags]

Kommande boken ”Mia – Sanningen om Gömda” del V

Boken har förvisso redan kommit, men inläggserien får fortsätta heta på samma sätt. Jag har tyvärr ännu inte kunnat läsa boken eftersom den ännu inte finns utgiven i något tillgängligt digitalt media för min del. Men jag har följt debatten och väntar spänt på att boken ska komma och gå att läsa även som ljudbok.

Idag fick vi se Liza Marklund i en första TV-intervju och det var ju ett framsteg att hon visade sig. Där skyddade hon sig med källskydd och att boken Gömda var en dokumentärroman och alltså att en hel del var förändrat för att skydda personer och hon hävdar fortfarande att det finns stöd i dokumentation från 100-tals myndighetspersoner och domar. Något som naturligtvis inte går att säga emot eftersom hon hänvisar till sitt källskydd och inte kan visa vilken dokumentation. Ett omöjligt läge.

En annan intressant vinkling av dagens intervju var gästerna i studion efterråt som ifrågasatte mediadrevet som förföljt Liza Marklund, och då hajade jag till lite. Det är ytterst sällan som någon reflekterar över hur medias hantering påverkar den drabbade. Men att det i det här fallet råkar vara Liza Marklund som pressas hårt verkar väcka den frågan. det är i och för sig inget fel i det, jag hr aldrig varit utsatt och skulle heller aldrig vilja bli det. Men den frågan borde väckas var gång någon blir utsatt, oavsett vem det är. Med det fria ordet som vi alla skulle dö för att försvara, motsätter att någon kontrollerar medias sätt att sköta nyhetsbevakningar i uppskruvade situationer och att media själva skulle ha någon etisk broms när det börjar lukta blod och död, det har ju visat sig helt osannolikt. Så slakten kommer fortsätta om och om igen så fort något dyker upp.

Och där är väl gränsdragningen lika svår som mellan sann historia och dokumentärroman eller ”baserad på en sann historia”. I medias fall är gränsdragningen svår mellan slakt och granskning. Kanske är det så att någon måste förföljas av drevet för att granskningen ska kunna vara just det. Det är ju någon som gjort fel med flit eller obetänksamhet eller någon som har något att dölja, som i Lizas fall. Och då måste kanske drevet gå för att någon gång få fram hur det egentligen förhåller sig. Inte lätt avvägning.

Sedan pratade man också om oss bloggare och vår makt. Såklart, ord är makt och här skriver vi vad vi tycker och alla kan läsa och har lika stor rätt till det som alla andra. Och man ställer kanske inte lika höga krav på vår objektivitet och etik och kanske är vi en egen sorts mediadrev med minst lika stor makt.

Och som sagt, det är något jag tror på om vi alla någonstans försöker behålla etiken och respekten i maktmedlet. För om vi och övriga media inte fanns, skulle så mycket annat bara hända i tysthet.

Men som sagt, jag ser fram emot att läsa Monica Antonssons bok och bilda mig en egen uppfattning. Att Monica framfört mycket fakta och att Liza Marklund inte dementerat att det är den Mia Eriksson, tyder ju på att det finns en del fakta. Men innan jag har läst hävdar jag fortfarande att en dokumentärroman i ett så allvarligt ämne som kvinnomisshandel, är som att be om problem och jag kan förstå människors besvikelse och tal om tappad trovärdighet. Verkligheten är tillräckligt allvarlig för att hitta på och bre på extra för att göra historien bättre om det nu är det som varit avsikten. Den här historien tror jag kommer fortsätta ett bra tag framöver.

[tags]Monica Antonsson, Mia Eriksson, Maria Eriksson, Liza Marklund, Kerstin Weigls, Piratförlaget, Gömda, Asyl, Mias hemlighet, Emma Mias dotter, Mias systrar, Mia sanningen om Gömda, Trossen, Paradiset, Kvinnomisshandel, Misshandel, Förföljelse, Boktips, Böcker, Media, Medier, Medierna, Blog, Blogg, Bloggare, Bloggande, TV, TV4[/tags]

Äntligen är alla möbler monterade!

Äntligen är alla möbler i vardagsrummet monterade! Den Bestå TV-möbel vi köpte som innehåll en felaktig del och där kvittot spårlöst försvunnit fick vi lösa genom att åka till IKEA och handla ett nytt skåp. Antingen för att få ett nytt kvitto och göra en fuling med den felaktiga möbeln, eller i väntan på att det ursprungliga kvittot skulle dyka upp eller kontoutdraget från IKEA skulle komma på posten.

När MP hämtade sitt utlånade barn idag på eftermiddagen mutade jag honom med kaffe så att vi två stora starka karlar kunde hänga upp det på väggen över TVn. Ingen konst med en 180cm lång möbel på väggen om man är två, helt omöjligt om man är ensam :).

Nu sitter det där och en stund senare låg det ursprungliga kvittot på byron i hallen, där vi letat 100 tusen miljoner gånger. Där låg det som om det alltid legat där vilket jag är övertygad om att det inte gjort. Det har inte heller legat bakom byrån och inte heller i byrålådorna. Men nu har vi kvittot och kan antingen åka in med möbeln och byta in den mot presentkort för senare inköp, eller få den felaktiga delen utbytt.

För nu uppstod en annan tanke hos mig som dessvärre inte delas av min fru. På IKEA såg jag att man satt flera sådana här överskåp ovanför varandra med någon knapp decimeters mellanrum. Väldigt snyggt. Och nu när vi har ett likadant skåp över hemma, vill jag göra likadant. Det skåp vi monterade idag satte vi ca 165cm upp för att det skulle få plats över TVn på lagom avstånd och med spottar/LED-lampor under. Det andra skåpet skulle i så fall komma ganska högt upp men ändå — enligt mig — fylla sin funktion väl för filmer man inte använder så ofta. Lite nära taket kanske på ca 190cm höjd. Nu kan vi ju inte fota det, men vad tycker ni?

Den här möbeln, alltså överskåpet var dock rätt tråkig att skruva ihop. Trots att själva TV-bänken är rejäl och väl tilltagen och även överskåpet kändes robust i butiken, visade det sig att gångjärnen till den långa och ganska tunga luckan skruvas med miniskruvar, snett ner i ett träslag som inte är av den bästa kvalliteten. Kändes inte alls så stabilt. Och som alltid, passar inte dörrarna lika perfekt, och luckan i överskåpet glider inte igen lika smidigt som på demomiljön i butik. Det är nackdelen med IKEA, att när man skruvat ihop det hemma, känns det ändå inte lika bra som i butik.

Men nu är möblerna på plats och striden om det överblivna överskåpet får fortsätta en liten stund tills vi har möjlighet att i annat fall frakta det tillbaka till IKEA.

[tags]IKEA, Kundservice, Kundtjänst, Reklamation, Reklamationer, Inredning, Heminredning, Möbler, Vardagsrum, TV-möbel[/tags]

13 år, och fler ska det bli :)

Oj vad fint hon skriver här nedan :)

Och idag är det den 13:e årsdagen i vårt gemensamma liv, och i sommar är det 7 år som gifta. Tiden går vansinnigt fort!

Och visst var det en stor dag när vi bestämde att flytta ihop, efter en självande höst av fester och en växande förälskelse, första kyssen i hissen och nyårsfirandet 1995/1996 där vi hade vattenkrig och till slut hamnade i ett vakum som varade några sekunder. Minns inte om vattenjakten slutade vid diskbänken eller under köksbordet :) Men inget hände då mer än just den där korta stunden när det kändes som om allt avgjordes och var ömsesidigt.

Den morgonen, idag för 13 år sedan, det var en onsdag har jag för mig, trodde jag fortfarande hon skulle ändra sig. ända tills det ringde p dörren och vårt nya liv började. Bitterljuvt till en början i en enda stor våg av kärlek men samtidigt förkrossade partners utanför som på olika sätt försökte ändra tillbaka allt som det var.

Och jag minns fortfarande när jag frågade på fullaste allvar om hon ville bli mor åt våra barn. Jag minns inte riktigt att det bara var någon vecka eller så efter att vi flyttat ihop, men det var ointressant, jag menade var enda ord och har aldrig ångrat mig!

Men vårt liv där i min trånga etta blev ohållbart, dels på grund av våra respektive ex, dels på grund av att vi både 2 personer, 2 hundar och en väldans massa saker i en etta på 32 kvadrat, men kanske mest på grund av det som började bli resultatet av vår kärlek som inte syntes än men snart skulle göra det desto tydligare. Den 31:a maj 1996 flyttade vi till Vallavägen i Haninge. En underbar 2:a på gatuplan med en stor altan med en gräsmatta utanför. Kändes som rena drömmen, och det var där vi två blev tre ;)!

Nu är det 2008 och vi är 6 stycken där hon som kom först snart blir tonåring, helt otroligt!

Men som Stefan Sundström sjunger: ”Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng. Det är klart att vi låg kvar, och det är klart att det blev barn. Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar.”

[tags]Familj, Barn, Kärlek, Förhållande, Relation, Flytta, Ex, Sambo, Flytta ihop, Bli ihop, Gifta, Hund, Hundpromenad, Skog, Ledarhund, Liv[/tags]

Norges Blindeforbunds kampanj för ledarhundar

dscn1598För snart 16 år sedan (tiden går fort när manhar roligt) fick jag min första ledarhund Farris. Det var verkligen en waypoint i mitt liv, en rejäl vändning. Då visste Svensson definitivt vad en ledarhund gjorde och var det någon som störde eller klappade hunden på tunnelbanan eller bussen, var det alltid minst någon man fick hjälp av ”det är en ledarhund, dom får man inte klappa när selen är på!”

Och jag minns en TV-reklam i Anslagstavlan, ett minne som jag med åren börjat undra om det är verkligt eller rent reversibelt önsketänkande men så var det nog. Där förekom info om ledarhunden, ganska länge som jag minns det. Men då var inte TV så kommersiellt som nu.

Idag är det annorlunda både på gator och torg, restauranger, barer och caféer. Då var det ovanligt att nekas inträde. Idag har jag bara ett par vattenhål att gå till dit hunden är välkommen.

Idag känns det som om Synskadades Riksförbund som sköter om ledarhundsverksamheten mer går allergikerna mer till mötes än sin egen grupp. Idag jobbar man mer för att sänka kvallitetskraven och användningsområdet för ledarhunden och Synskadades Riksförbund drar åt samma håll. Redan 2003 och 2007 när jag skrev i bloggen i ämnet senast spådde jag att det skulle bli värre, och värre har det sannerligen blivit. Människor i våra egna led som själva är hundförare förespråkar att hellre lämna hunden hemma än att ”besvära hunden” med stökig miljö. Och med den inställningen kan leverantörer sänka kraven på hundarna och användningsområdet minskar och därmed rättigheterna för hunden och oss att bevista offentliga lokaler och liknande.

Norge är en förebild i många avseenden. Jag brukar ibland på skämt säga, ”snälla Norge invadera Sverige” och nu är det sannerligen dags igen. Deras motsvarighet till Synskadades Riksförbund, Norges Blindeforbund – Synshemmedes organisasjon driver tvärt emot Sverige en kampanj för att bevara och utveckla ledarhunden som hjälpmedel. I de två reklamfilmerna nedan informerar man allmänheten på ett coolt sätt att man inte ska störa hunden och i det andra klippet till och med uppmanar till nya ledarhundar. SRF i Sverige, det är något att betänka istället för att förstöra för oss!

Läs även:

  • kampanjens hemsida

  • Norska ledarhundssidan

  • Tillgänglighetstest med ledarhund på stan

  • Ledarhundsseminarium i Riksdagen

    • Ikke forstyrr-kampanjen:
    img/pixel-vfl73

    Valpens hevn / Revenge of the puppy:
    img/pixel-vfl73

    [tags]Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, SRF, Synskadades Riksförbund, SLHF, Ikke Forstyrr, Norge, Norges Blindeforbund, Handikapp, Handikappade, Restaurang, Restauranger, Bar, Barer, Café, Krog, Krogen, Tillgänglighet, Allergi, Allergiker, Reklam, Kampanj, Kampanjer, Youtube[/tags]

    Ny mobiltelefon, Nokia N85

    nokia-n85Det är tur att man numera arbetar med anpassning av mobiltelefoner för synskadade så att man får sitt lystmäte stillat på området mobiltelefoner. Det är inte längre så kul att packa upp en kartong som innehåller en telefon och man blir inte längre särskilt överraskad eller glad.

    Inte heller denna gång förvisso. Nokia N85 var en trevlig variant av N95 som jag tycker var en riktig flopp. Den var buggig i mjukvaran och trots att Nokia släppte uppdatering efter uppdatering blev det inte bättre. Höljet var vekt och plastigt och gick sönder, både skjutlucka och knappsats och vi hade många kunder som klagade på det och GPSens presition.

    N85 känns betydligt bättre. För det första är den mindre och mer kompakt och känns mer distinkt i skjutluckan även om den glappar lite ihopfälld vilket nog är svårt att undvika på en mobil med skjutlucketeknik.

    En nackdel med telefonen var dess släta knappsats på siffertangentbordet. Man får verkligen känna in en bra fingersättning och avståndsbedömning för att få upp flytet i skrivandet och den översta sifferknappraden tyker jag sitter lite för tätt inpå luckan så att den är lite lätt att missa vid snabbskrivning.

    telefonen har också inbyggd GPS-mottagare, FM-radio samt FM-sändare som jagpersonligen har svårt att hitta något vättigt syfte med men det kanske dyker upp. Som min kollega gjort, streama internetradio och sända ut det i köksradion :) Så KAN man göra och det bevisar väl lite hur svårt det är att hitta något vättigt ändamål. Enda användningsområdet kan väl vara om man väljer att ha den som musikmobil och vill höra det i sin bilstereo vilket ju är grundtanken.

    Det som gör mig riktigt lycklig över den här telefonen är väl egentligen en funktion som funnits i tidigare telefoner men helt obegripligt försvunnit en tid. Och det är tidsinställbara profiler! Att kunna välja profilen ”Möte” och ställa in att den ska vara aktiv fram till ett visst klockslag. Efter att tiden är passerad, växlar telefonen själv tillbaka till den ursprungliga profilen. Det borde vara förbjudet att göra mobiltelefoner med ljudprofiler utan denna funktion. Trots det var det länge sedan jag såg detta i en Nokia-telefon. Och själv saknar jag den här funktionen VARJE gång jag sätter mig i möte och sätter telefonen på tyst. I 9 fall av 10 glömmer jag att direkt aktivera den igen och undrar varför det inte ringer =)?

    Ännu är inte skärmläsarna helt klara för den här telefonen. Finns fortfarande en rad buggar som man jobbar med till nästa release. Men det ser riktigt bra ut i den alpha-version jag kör. Att det nu sedan en tid tillbaka finns stöd för webläsaren i skärmläsaren TALKS är ett stort plus. Synskadade kan numera kolla SL-trafik, surfa på Facebook, beställa färdtjänst och söka på hitta.se och Eniro, surfa dagstidningar och liknande precis som andra.

    Så den här telefonen får helt klart ett stort plus i kanten!

    [tags]Mobiltelefohn, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Nokia, Nokia N85, Symbian, Symbian 60, Symbian S60, Nuance, Talks, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Skärmläsare, Synskada, Synskadade, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]

    Färdtjänsten inför smygförsämringar!

    Färdtjänsten har under åren infört små men märkbara försämringar. Taktiken är enkel, att göra många små förändringar för att dölja ett större sammanhang så folk inte ska gnälla så mycket. Så måste det vara. Och det vore väl en god tanke att minska på människors behov av färdtjänst om man samtidigt förbättrade ledsagningsmöjligheterna, gjorde bussar och busshållplatser mer talande och framför allt säkrare tunnelbaneperronger. Men det sker minsann inte alls i samma takt och med samma iver.

    Och nu har det hänt igen. I december märktes det först som ett fel. Tidigare har vi med tillstånd att medta ledarhund och således stått utanför samplaneringssystemet haft möjlighet att i de flesta områden få göra en beställning inom 15 minuter. Plötsligt gick det inte. Men det var så varierande så det renderade i felanmälningar som inte besvarades med annat att man jobbade med bokningssystemet, framförallt de automatiska via webben och telefon. Men samma fel hände även hos den manuella beställningscentralen.

    Ibland kunde man få 15 minuter, ibland 20 eller 35–40 minuter och ibland kunde man knappa in mindre än 15 minuter. Men till slut stabiliserades tiden till 30 minuter, alltså en fördubbling av väntetiden. Detta trots att bilarna oftast stod och väntade långt före utsatt tid.

    Och så kom det ett brev… Som svar på mina felanmälningar och klagomål. I brevet stod att man varit tvungen att i vissa områden revidera förbeställningstiden så att den bättre skulle stämma överens med taxiföretagens möjlighet att leverera i tid. Något som faktiskt aldrig varit problem varesig i stan där jag jobbar, eller på min hemadress. Men man var samtidigt noga med att påpeka att vissa områden faktiskt fått kortare väntetider. Brevet avslutades med att man inte ansett detta vara en så stor förändring för att meddela färdtjänsttagarna utan man har nöjt sig med att ha meddelat handikapporganisationerna.

    Av detta kan man notera ett par saker. Dels, att färdtjänsten skickar brev på papper och vanlig text till sina klienter där en icke helt obetydlig del är synskadade eller blinda. Dels att man gör en i deras tycke en liten förändring och bara meddelar handikapporganisationerna för att låta det gå så obemärkt förbi som möjligt. Och man kan också notera, att antingen har ”handikapporganisationerna” fått meddelande om förändringarna och inte reagerat, eller så har de inte fått något meddelande. Och, alla vi färdtjänsttagare som inte är medlem i någon ”hnadikapporganisation” ska alltså inte ha rätt till och möjlighet att reagera på informationen.

    När man införde ”samplan” för ett antal år sedan innebar det stora förändringar och försämringar för de allra flesta. Möjligheten att få en bil inom 10–15 minuter ändrades till 3 gånger per timme. Det kan låta som en obetydlig förändring, men det stora med samplan var att man införde denna längre väntetid för att kunna samplanera flera körningar för att spara pengar. För tid, sparade man inte, varesig i beställningssteget eller i själva transportsteget. För betänk en patient som har läkartid klockan 14 på ett sjukhus borde kunna lämna hemmet inom rimligt avstnd 20 till 30 minuter före om färden gick raka vägen till sjukhuset. Nu, vet man inte om bilen ska eller harhämtat andra som ska lämnas av ”på vägen”. Antingen riskerar resenären att komma förent och missa sin läkartid eller fritidsaktivitet, eller att planera och åka i god tid före och istället riskera att bli sittande i väntrummet någon timme, eller att bli stående utanför till exempel idrottsanläggning, i värsta fall i sträng kyla vintertid i väntan
    på att det ska öppnas. Så den där lilla förändringen från var 10:e minut till 3 gånger per timme, fick större konsekvenser än vad det lät som.

    Vi som har ledarhundar kunde naturligtvis inte införas i samplaneringssystemet eftersom risken fanns att vi skulle få åka med allergiker eller med någon med rullator eller liknande som upptog bagageutrymmet. Vi friställdes därmed och lycklig vare den tid, så länge den varade. Därför är detta nog ett steg för att försämra för alla grupper och minska leverans och kostnader och istället skylla på taxibolagen vilket ju är fel, eftersom de inget hellre vill än att leverera och råder brist på möjlighet, skaffar man fler förare.

    Om alternativet att åka kollektivt kan man säga mycket. Men lite av det är bland annat att det är omöjligt att vid en busshållplats där det stannar många bussar, gärna på rad efter varandra är omöjligt att hinna gå och fråga varje buss vilket nummer det är, då har dom åkt för länge sedan. Utropen ibland hörs dåligt eller inte alls, de livsfarliga tunnelbaneperrongerna där förvisso allt fler får tydliga markeringar en bit in från kanten , men långt ifrån alla. Och för att inte tala om den bristande eller i de allra flesta fall helt obefintliga möjligheten till ledsagning. Och då belyser jag bara några av de problem som gäller för synhandikappade och inte övriga grupper så som rörelsehindrade. Och man är inte intresserade att i första hand få ut funktionshindrade i kollektivtrafiken, för det kostar också pengar även om man gör vissa satsningar. Man vill spara pengar. För att inte tala om andra länder med sina helt inbyggda perronger avskilda från tunnelbanespåren som man funnit säkert även för ”vanligt” folk.

    [tags]Färdtjänst, Färdtjänsten, Samplan, SLL, Stockholms Läns Landsting, Landstinget, Taxi, Synskadad, Synskadade, Syn, Blind, Blinda, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Handikappad, Handikappade, Ledarhund, Ledarhundar, SL, SRF, Synskadades Riksförbund, Unga synskadade[/tags]

    Semestern preliminärbokad!!!

    landsorts-fyrIgår ringde stugutyrningen på Rånö tillbaka och bekräftade våra önskemål! Det blir en vecka tidigare i år men det kommer bli kanon. Vi har haft vaga planer på att spendera två veckor ute på Rånö. Just ”vår” favoritstuga var dessvärre bokad veckan efter men vi får se. Antingen om den inte betalas eller om man får byta hus efter en vecka vilket i och för sig är lite drygt. Eller så hittar vi på något annat andra veckan. Det har pratats löst om Liseberg och annat, vi får se. Men nu är det äntligen något man kan se fram emot och planera semestern efter!

    Hoppas på strålande väder även i år. Längtar efter stränderna på Nåttarö dit det blir ännu lättare att ta sig i år med en snabbare båt.

    Fler saker vi planerat länge är besök på Landsort och besöka fyren och tjejerna kan gå i alla små pysselbodar som det lär finnas mycket av där. Jag har varit där en gång som mycket liten men minns inte så mycket annat än att det var en stor upplevelse och speciellt. Då var vi också där med vår Windy 22 som pappa hade när vi var små har jag bestämt för mig :)

    Något annat jag länge velat och som vi också varit på väg till när jag var liten men aldrig lyckats, är Gotska Sandön som lär vara otroligt speciell och vacker på sitt karja sätt. Men med nuvarande båt skulle man förvisso ta sig dit på knappt 2 timmar i vackert väder men jag tror ändå i så fall det blir turbåt med tanke på att vädret kan slå om väldigt hastigt och då är det inte lika roligt längre i liten båt.

    Som vanligt så här års som sagt, drömmarna bubblar och det känns åter som liv i kroppen!

    [tags]Windy 22, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen, Landsort, Öja, Fyr, Fyrar, Gotska Sandön[/tags]

    Semesterplanerna igång

    Ungefär vid den här tiden börjar sommarsuget på allvar. Just nu blåser det ute, plusgrader och det torkar och snön smälter bort. Och det börjar ju verkligen bli dags att planera och boka om man ska ha någon chans att få det man vill ha. Och vi vill sannerligen till Rånö i år igen, för tredje året i rad! Jag och Mia har suttit ikväll och laddat upp semesterbilder till semestern på Rånö 2007 och ska fortsätta imorgon med Rånö 2008. Så undra på att det börjar suga i semestertarmen lite!?

    Vi har idag frågat våra vänner hur de tänker sig sommaren och jag har sänt våra önskemål till stuguthyrningen får vi se. Det lutar åt en vecka tidigare i år, men å andra sidan kanske vi väljer att vara där två veckor i år, vi får se.

    I år har vi ju en något mindre båt så det är nog inte tal om att frakta ut oss alla och all packning i den. Men jag hoppas ju att de övriga ska tycka det är OK att ta större delen av packningen i båten och damerna och barnen tar Waxholmsbåten. Då har man åtminstone en fin möjlighet tilldagsturer ner till Nåttarö och liknande platser.

    Men guuud vad jag längtar efter en kall pilsner i vackert väder på Rånö källan med god mat och strålande service!

    [tags]Windy 22, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen[/tags]

    Resa till Danmark del II

    Så har då resan hem påbörjats, en mycket lång resa på väldigt kort tid. Den började kl04:00 igår morse och avslutas ikväll kl22:30 då jag förhoppningsvis kommer vara hemma. Trött men nöjd!

    När vi kom fram till vårt mål vid 14:30 bjöds vi på dansk ”frukost”, dvs lunch bestående av mackor av den mörka danska typen, ”smörebröd” eller något liknande heter det väl. Med bland annat leverpastej, och inte med sådana tunna diskreta skivor man tänker sig hemma. Man kunde hitta brödliknande materia under berget av leverpastej :D Själv tog jag en macka med ägg och räkor. Väldigt mäktigt, rejält och gott!

    Efter maten gick vi igenom programet och fick sedan en rundtur i produktionen och blev presenterade för medarbetare. Sedan hamnade vi i labbet för att som ekorren gå direkt på nötens kärna. Ett problem vi försökt förklara under lång tid fann snabbt sin förklaring och förhoppningsvis med tiden även sin lösning. Lite tips och trix gicks igenom angående skruvande i produkterna.

    Vid 18 gav vi oss iväg ut på lokal för att äta mat. En fantastiskt bra restaurang. Jag drack vin och åt kyckling från grillen med mina favoritpommes, stora rejäla bitar.

    När vi sa adjö till våra värdar landade vi i hotellbaren, tog en nattpilsner och pratade igenom en del innan det blev en rätt tdig kväll. Tacksamt för mig som nästan hållit igång i 20 timmar. Just då kände jag mig dock oförskämt pigg.

    Dagen har också varit trevlig och givande med produktgenomgång och problemanalys och lite marknadsföring. Avslutades vid 12-tiden med ”smörebrödsfrukost” samt tack och hejdå.

    Resan hem genom Danmark gick smidigt och vädret visade sig från sin bästa sida. Tidsplanen vi skapat klaffade perfekt eftersom jag gled in på Malmö Central 29 minuter innan tåget gick. Och nu lägger jag åter rälsmil bakom mig.

    Maten jag justätit var helt OK. Någon risröra till förrätt, fisk med potatis som varmrätt och någon sorts päron med nötflarn och vanilj till efterrätt. Väldigt små portioner men helt OK och alldeles lagom. På väg hem bestämde jag mig för att ge SJs bredband en ny chans eftersom det ändå ingår i första klassbiljetten. Och visst, det fungerar men är väldigt segt i jämförelse med det mobila bredbandet. En enda tappad session och det åker fram istället.

    Nu återstår bara sista timmen hem och det ska bli väldigt skönt. Jag harinte handlat något i Danmark men har dock med mig ett roligt minne hem, se bilden nedan :D

    [tags]Tåg, X2000, SJ, SJ Prio, Första klass, Mobilt bredband, Bredband, Tjänsteresa, Resa, Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Danmark, Öresundsbron[/tags]

    Resa till Danmark

    Klockan ringde 03.30 imorse, färden påbörjades hemifrån kl04.00 mot Stockholms central, tåget mot Malmö avgick 05:21 och här sitter jag nu, gruvligt trött, glad att jag kom med!

    Om dryga 5 timmar ankommer tåget Malmö där förhoppningsvis cheferna är i tid och hämtar upp mig för vidare förd över bron och ca 30 mil till innan vi når vårt mål. Har till och med glömt vad orten heter. Vi ska i alla fall träffa en leverantör, så mycket vet jag ;)

    Detta är faktiskt första gången jag åker X2000 första klass. Prisskillnaden på den här resan var bara 300kr (nästan dubbla priset hehe) men det var i alla fall inte mycket pengar. Dessutom fick jobbet betala en plusmeny för 96kr som ska innehålla frukost alternativt trerätters meny. Just nu hoppas jag det är fruksot som gäller :D

    Men jag tyckte att jag var värd första klass, trots att det är emot firman policy. Normalt är det emot mina principer att åkahemifrån straxt efter att man somnat för att resa i över 8 timmar för att sedan arbeta och antagligen gå ut och äta och vara trevlig, gå upp imorgon och jobba fram till lunch och sedan resa samma väg igen. mitt i allt detta ska man försöka förstå danska…

    Internet har ju blivit bättre på de här tågen. När man åker till Göteborg fungerar ju det mobila bredbandet i stort sett hela vägen, till och med genom Södertäljetunlarna. Bara en bit sista milen in mot Göteborg som bredbandet leker jojo. Så det ska bli kul att se hur det går här. Jag har bara modemet med mig och inte min feta router. SJs bredband ingår förvisso i första klass-biljetten men den enda jag jag betalat för det och testat var det katastrofdåligt och fungerade knappt alls.

    Det fina med första klass är att man får en ensam plats längst bak i vagnen. Bredvid mig har jag en konferenscupé och toaletten. Annars har jag lite svårt för att trängas med andra och man måste flytta på sig eller be folk flytta sig för att man ska kunna gå på toa.

    Sedan är det underbart med biljettlösa resor med SJ Prio och jag gillar egentligen att åka tåg. Bara man har sin dator, en fulladdad IPOD och kanske inte fullt såhär tidigt. Sedan saknar jag hunden såklart, men hon får inte åka med till Danmark. Men jag överväger starkt att ansöka om pass för hunden så slipper man förlita sig allt för mycket på SJ’s ledsagarservice. De har blivit bättre, men inte bra. Man kan fortfarande inte vara helt säker på att inte bli bortglömd.

    Nej, nu ska jag luta mig tillbaka och invänta och se vad plusmenyn innehåller för något spännande. Jag har beställt samma vagn, samma plats och plusmeny även hem imorgon med 17:14-tåget och då lär jag få se vad SJ kan bjuda på under middagstid, trerätters minsann. Men 96kr är nog inte så väldans avancerat.

    [tags]Tåg, X2000, SJ, SJ Prio, Första klass, Mobilt bredband, Bredband, Tjänsteresa, Resa, Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Danmark, Öresundsbron[/tags]

    Hemsidekreativ afton

    Ikväll har jag fått hjälp av Joche och Egge att fixa till minhemsida ytterligare så att den blev som vi ville ha den. Det var ganska många önskemål som skulle uppfyllas:

    * En toppmeny för huvudsidorna
    * Menyn till höger som bara ska visa sidor beroende på menyval
    * Ett mer kompakt arkiv där man bara ser år och antal posts och en pil för att ”öppna” åren och se månader
    * Två stycken underbloggar där innehållet i den ena inte ska visas på förstasidan. Löstes både med kod och plugins
    * Visa senaste inläggen i en viss kategori i listformat. Till exempel under Båtliv och mina amatörradiosidor och säkert på fler ställen med tiden.

    Jag är mäkta nöjd med resultatet så nu kan jag finna ro och gå och lägga mig! Imorgon väntar årets nästan första arbetsdag. Tjuvstartade ju lite igår :).

    [tags]Bloggning, Hemsidor, WordPress[/tags]

    Misslyckat IKEA-besök

    Idag fick vi skjuts av svärför för att försöka rätta till felet med vårt Bestå Burs överskåp där vi fått tre gavlar istället för två gavlar och en mittdel.

    När vi kom dit var det hur mycket folk som helst. Köer in och i rulltrappan och jag var glad att vi bara bestämt oss för att gå raka vägen in, titta på hyllnumret på den möbeln samt passera krokar och belysning och på båda avdelningarna komplettera med varor vi visste var dom låg. Allt detta gick smidigt även om det gick med snigelfart längs gångarna på grund av alla människor.

    Väl på ta-själv-lagret visade det sig att hyllan som skulle innehålla möbeln var tom. Men ovanför uppe i taket låg det sex exemplar av den möbel vi skulle ha. Så vi ställde oss snällt i kö i infodisken och bad dom plocka ner en med trucken. Men nej, det gick inte. Det gör man av säkerhetsskäl bara två gånger per dag och nästa tillfälle var 15.30 och då var klockan bara 13.

    Så det var bara att gå ut genom kassorna, och vänta tills tiden var inne var inget alternativ när man är klar och har kommit så långt som till ta-själv-lagret.

    Denna gång provade vi deras nya självscanning som gick hur fint som helst, tack och lov för det, för köerna ut genom de vanliga kassorna var gigantiska!

    Så, det blir till att återvända vid annat tillfälle. Jättekul… Men vi lyckades åtminstone komplettera med ytterligare en rislampa Duderö till vardagsrummet. Nu står dom en i varsitt hörn och jag måste motvilligt erkänna när ingen hör, att jag gillar formen på den lampan :)

    [tags]IKEA, Möbler, Vardagsrum, Heminredning[/tags]

    Familjerådet

    Idag har vi bestämt att försöka åstadkomma lite skärpning i familjen vad gäller hushållsarbetet. Hittills har somliga kommit lindrigtundan medans mamma och äldsta dottern gjort det mesta. Tidigare har vi försökt med veckomatsedlar och det har väl fungerat sådär. Men nu ska vi försöka äta mer varierad kost, bara pasta en gång per vecka till exempel. men framför allt hjälpas åtmer med disken. Alla har fått varsin dag och pappan bistår dom minsta på deras dagar och sin egen såklart =) Sedan är målet att göra samma med städning av egna rum och hjälpas åt med huset. Men vi provar såhär så får vi se hur det går.

    [tags]Familj, Familjeliv, Barn, Disk, Diskmaskin, Mat, Matlagning, Hushåll, Hushållssysslor, Städa, Städning[/tags]

    När livet gör små krumsprång

    Kära RSS-läsare — för det här riktar sig främst mot er som kommer märka att något snart händer i bloggen.

    Tidig vinter 2003 upplevde jag mitt livs värsta stund och det var ett rejält uppvaknande för mig. Efter jobbet en dag, jag tror det var en fredag — huset var tomt och jag la mig framför TVn för att andas ut efter ännu en jävligt jobbig vecka. Det var då det hände, när det var som lugnast och allt var över för den här veckan. Pulsen steg till över 130 slag i minuten och desto mer jag klockade mig själv, desto högre blev pulsen. Värken i bröstet, hättan i hela kroppen och stickningarna i armar och ben… Jag var heltövertygad om att jag skulle dö där och då, och jag hade aldrig upplevt något liknande!

    Jag skrev dagbok flitigt under den här tiden, avsedd för att åtminstone delvis hamna här i bloggen. Men då ville jag inte lämna ut mig själv, den svaga delen av mig som jag inte ville visa andra, inte ens själv ville veta av.. Men nu känns det läge. Vet fortfarande inte varför men kanske hjälper det någon annan i samma situation. Eller kanske är det bara terapi för mig själv.

    Så under den närmaste tiden kommer inlägg publiceras i bloggen under åren 2003 och 2004 och de kommer framför allt dyka upp i RSS-flödet. Vill du läsa allt som så småning om kommer stå i ämnet så läs under taggen Panikångest

    [tags]Ångest, Panikångest, Paniksyndrom, Panikattack, Depression, Ledsen, Trötthet, Vardag[/tags]

    Planering för antennbygge del II

    skiss_dipolbyggeOm nu inte kopplingen till min förbannade nätverksskrivare hemma hade krånglat så hade det här kanske gått lite bättre =) Men nu är det i alla fall dags. Brevet till grannarna är snart utskrivet och skissen är kopierad.

    Så idag läggs den i deras brevlådor och hoppas på ett positivt svar från dem. Den bör inte störa någon men man vet aldrig. Om det inte går vet jag inte vad jg ska göra. Vertikalantennen fungerar verkligen inte alls. Just nu sitter den förvisso lite lågt, bara 2 meter över marken på ett altantak. Men jag hör inte ett ljud på varesig 20- eller 80-metersbanden annat än svaga röster mitt på dagen ibland. Men det är S9+ i signalstyrka på störningar.

    Nu har klubben dessutom bokat in två kvällar i januari och februari för antennbygge. Då ska vi linda spolar och provbygga den förkortade halvvågsdipol jag har fått skiss på. Det kan bli riktigt roligt.

    Håll tummarna för att jag har bra grannar. Jag känner dom knappt och har inte utväxlat mer än ett par hej under dehär tre åren. Så jag har ingen aning om hur det kan gå. Och det räcker ju med att en av de två säger nej så blir det inget. Vi får se…

    [tags]Amatörradio, Kortvåg, Elecraft, Elecraft K2, SK0QO, Antenn, Antenner, Dipol, Halvvågsdipol, Trådantenn, Trådantenner, Grannar, Grannsämja, Radhus, Haninge[/tags]

    IKEA-fel…

    20081221_ikea8_bestaVi har ju beställt en del möbler från IKEA de senaste åren, från hösten 2005 när vi flyttade in i huset. Dessutom en hel del till jobbet när vi bytte lokal på nyåret 2006/2007. Det enda fel vi råkat ut för var när vi köpte 6 stycken billiga köksstolar som jag tror hette Ivar. Enklaste trästolarna. När vi skulle montera dem hade vi fått en stol med två högergavlar istället för en höger och en vänstergavel. Ganska surt att åka och reklamera en så billig stol även om man får milersättning för besväret.

    När vi monterade vårt kök — minns inte hur många tusen delar det bestod av — saknades inte så mycket som en skruv. Men nu när vi skulle montera ihop vår Bestå Burs-möbel råkade vi ut för Ivar-problemet igen, en vänstergavel, två högergavlar men ingen mittdel.

    Att ringa till deras kundtjänst går bra, dom svarar snabbt och är hyfsat trevliga. En del av dem är bra på att läsa ritning och förstå vilken del man saknar även om det inte blev så just i det här fallet. Felanmälan är gjort och en mittdel skulle kunna gå med posten som reservdel till oss ganska snabbt. Bara det att jag inte hittar kvittot och för att kunna slutföra reklamationen behövde dom kvittonumret! Ganska slarvigt att tappa bort ett sådant kvitto i och för sig även om det är sällan man behöver dem. Men man brukar ju åtminstone spara tills man konstaterat att allt är med och fungerar. Men nu står kvittot verkligen inte att finna någonstans. Och trots att vi använt både IKEAs betalkort vid köpet och poängkort säger dom sig inte ha någon möjlighet att ta fram köpet den vägen. Idag känns det ju mer som regel än undantag att så länge du har samma betalkort som vid köpet kan dom alltid hitta transaktionen direkt i kassan.

    Så dyker inte kvittot upp inom kort så återstår bara att antingen få köpa en reservdel eller en helt ny möbel…

    [tags]IKEA, Kundservice, Kundtjänst, Reklamation, Reklamationer, Inredning, Heminredning, Möbler, Vardagsrum, TV-möbel[/tags]

    Nytt år, nya planer

    Så var år 2008 till ända och ett nytt år har börjat. Några saker som varit särskilt bra med det här året var den långa sommaren och lyckade semestern. Veckan på Rånö blev lyckad både vädermässigt och trivselmässigt. Ja, förutom att jag på ditvägen brände sönder praktsikt taget hela överkroppen och drogs med brännskador som övergick i blåsor som varade ända till hemkomsten. Ganska otrevligt men självförvållat =) Något annat som var bra var att hösten började bra med vårt lyckade köp av vår nya båt, en Windy 22 DC. Resten av hösten var ekonomiskt tung tack vare dom stigande räntorna och att vi dumt nog band våra huslån i lite fel läge, precis dagarna innan de börjae sjunka. Det var väl ingen katastrof förutom att kostnaderna steg tillbaka de tusenlappar per månad vi lyckats dra ner tidigare under året. Så i slutändan blev det en plus minus 0 affär.

    Resten av hösten var ganska tung för mig mentalt. Svårmotiverad och oinspirerad, den där apatiska ledsenheten som mörkret i kombination med annat så lätt ger mig. Trots det gick hösten fort, november och december swishade förbi och detta mycket tack vare mycket jobb och att min bror kom på besök. Jag är ganska bra på att ibland leva på roliga händelser både i förskott och efterskott.

    Och 2008 års jul gick också bra och nu har även nyårsafton passerat. Den blev väl inte riktigt som vi tänkte oss tack vare att våra planerade gäster som blivit lite av en tradition de senaste 4–5 åren blev sjuka och allt blev inställt samma dag. Inget man kan göra åt men det kändes lite konstigt att sitta hela kvällen och läsa bok, inte sitta så länge och äta och inte ens ett glas vin. Till och med skumpan åkte tillbaka ur frysen in i barskåpet efter tolvslaget :) En känsla av snopenhet efterråt.

    Fast det slog mig att så är det nog även när man har gäster. Man äter middag, dricker kaffe, snackar, rusar ut en kvart och pangar lite raketer och sen blir alla trötta och plötsligt är det slut, det som man på något vis sett fram emot är till enda 30 minuter efter tolvslaget. Då tystnar raketerna och lugnet sänker sig och man går sista svängen med hunden.

    Det är som jag hörde någon säga på radion, av någon anledning minns man bara sista delen av året, från maj/juni och frammåt och så är det även för mig nu. Jag minns inget speciellt innan sommaren som om det är en brytpunkt i minnet. Det slår mig nu när summeringen börjar med sommar och semester. Och om jag nästa år har svårt att minnas början av 2009 kan jag åtminstone skriva hur jag tänker mig det. Först vara ledig någon vecka till. Kidsen börjar skolan den 8:e och då börjar jag nog jobba på allvar. Jag vet att båttankarna på allvar börjar vakna nu i januari och än mer när båtmässan närmar sig. Vi ska försöka städa upp julekonomin under januari / februari, ett öde som även det är en tråkig tradition som jag tror vi delar med många. Man lever lite över sina tillgångar före jul och trots att jag avskyr det går det inte undvika. Men är man duktig och inte äter för mycket godis, äter medhavd lunch ofta istället för att gå ut och äter så ordnar sig det snabbt. Vi ska försöka börja planera semestern och se om
    någon vill fira den med oss i år eller om vi blir själva och såklart ska vi försöka sälja vår gamla båt som vi misslyckades med i höstas tack vare ränteläget så tror jag folk blev försiktigare. Dumt för både oss och köparna eftersom jag måste rusta och göra i ordning den mer inför säsongen för att göra den mer atraktiv, dels för att priserna stiger för en köpare när räntorna lugnar ner sig och säsongen närmar sig och intresset stiger. Men det är en bra och fin båt som ligger mer rätt i det ekonomiska läget än det vi köpt så intresset borde finnas.

    Sedan har jag lite på jobbfronten att tänka över. Jag sökte ju lite sporadiskt jobb i höstas men inte särskilt helhjärtat. Och jag vet inte hur jag ska göra med det. först utreda min trivsel och frustration och se vad som går att göra något åt.

    Men det viktigaste återstår. Jag har inte tänkt nämna det som ett nyårslöfte, det blir så tungt och kravfyllt då. Men jag borde börja träna, äta mer rätt och mindre skit och försöka få bort den här fysiska tröttheten. Jag vet att den själsliga hänger ihop med både tröttheten och självförtroendet. Jag har en träningslokal i samma uppgång som jobbet som jag har tillgång till. Om jag bara tar mig för. Och jag tror jag begår mindre våld på mig själv om jag gör mig den tjänsten.

    Men de här ”nyårslöftena” har jag lovar mig själv många gånger, både dagar som den här och andra mindre högtidliga dagar. Så frågan är var man ska finna kraften och lusten att göra verklighet av det den här gången.

    [tags]Nyår, Nyårsafton, Nyårsdagen, Nyårsfirande, Nyårslöfte, Nyårslöften, Nyårskrönika, 2008, 2009, Arbete, Hus, Ekonomi, Räntor, Båtar, Windy 22, Träning, Motion[/tags]

    Ensamma på nyår

    Så verkar det som om vi blir ensamma pånyår. UP och MP stannar hemma på grund av sjukdom. Barnen är sura både för det och för att fyrverkerierna är slut i de mest närbelägna butikerna och det småttiga vi fick tag på tycker även jag är lite lätt tråkigt. Men nu utan gäster kan det faktiskt kvitta. Laxen får stanna i frysen, så cyklar vi upp och handlar lite oxfillé istället. Kändes på något vis som ett antiklimax. Jag som sett fram emot trevlig långrandig middag med god pilsner och god efterrätt. Fyrverkerisegern får vi släppa till grannen, det är han väl värd och vi får ta igen det nästa år :)

    Efter handlingen ska jag roa mig med att sätta upp handtag på skåpen vi satte upp igår och kanske montera överskåpet till vår TV-möbel. Vid tre-tiden kommer Joche och lämnar Skip som vi ska vara hundvakt åt medans Joche och väninna roar sig på Ålandskryssning. Just det vet jag inte om jag är så avundsjuk på heller.

    [tags]Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårsmiddag, Nyårsmeny, Mat, Middag, Fyrverkerier, Raketer, Smällare, Kryssning, Åland, Hundvakt, Ledarhund[/tags]