Kategori: Familj

Familj och släkt

Strukturerat våra familjefilmer

För några veckor sedan påbörjades nästa projekt som stod på tur efter att vi strukturerade våra familjebilder. Trots att mycket redan fanns digitalt sedan 10–12 år tillbaka var det ett digert arbete att få till det.

Men nu var det videofilmernas tur. De första tre åren från 1996 och framåt använde vi en VHSC-kamera och där har vi säkert ett tiotal gamla kassetter. Vi har en kamera utan batteriladdare eller nätdel men jagar för fullt efter en sådan eller komplett kamera. Vi har tidigare använt sådan konverteringskassett för VHSC till VHS med dåligt resultat och fått band avslitna och det känns inte så kul. Alternativet är att lämna in banden för digitalisering hos något företag, men det får bli om vi går bet själva.

Men år 2000 skaffade vi vår första digitala videokamera, det var en Sony PC100. Den var fantastiskt mycket bättre än vår gamla Panasonic VHSC-kamera, men jag köpte den för att jag var ivrig och inte orkade vänta på den jag ville ha, vänta de 3–4 dagar det skulle ta för att beställa hem den. Har man bråttom så har man!

Så ganska precis 2 år senare var det dags för en ny kamera, efterföljaren till den jag trängtat efter den där gången! Det blev en Sony DCR TRV50E som hade en mer avlång form som låg bättre i handen än den gamla PC100-modellen. Visst hade den fler finesser också. Man kunde stega bildruta för bildruta vilket var oerhört bra när man skulle fortsätta inspelningen och hade tappat bort positionen på bandet. Då kunde man placera kameran exakt i bildrutan efter föregående klipp. På så vis blev det inga synliga klipp. Vidare hade den kassettminne för de band som stödde det. Växlade man band ofta skulle kameran minnas senaste positionen om bandet var utrustat med just det lilla minneschippet som krävdes. Jag tror aldrig jag köpte några sådana band pga priset =).

Sedan hade kameran blåtand och en epost-klient och möjligen också en webläsare. Just dessa finesser var det väl mer oklart vad man skulle ha till. Det var i vart fall stor sorg i huset för 4 år sedan när den trotjänaren gick sönder och fick ersättas av en PC100-liknande modell i modernare tappning, en Sony Handycam HC45E som också har samma fula fyrkantiga form som ligger fel i handen, saknar ingång för extern mikrofon och tillbehörskontakt för mick eller lampa. Kort sagt billigt skit som nödlösning i en akut situation =).

Så de flesta familjefilmer finns redan digitalt på band. Men det blir aldrig av att man tittar på dem i det formatet. Det är jobbigt att byta band och segt att spola fram och tillbaka och helt omöjligt att hitta något specifikt. I synnerhet inte som man var urdålig på att datummärka banden och det var tydligen inte heller helt ovanligt att datum och tid i kameran gick fel vid inspelningstillfället. man brydde väl sig inte så mycket och kunde inte se vad det var för viktigt!

Men med digital video är det ju ofta lätt. Bara att ansluta kameran via firewire till Macen och låta iMovie gra jobbet. Den lilla bristen med kassettband jämfört med videokamera med flashminne är att allt måste importeras i realtid och det var ca 40 timmar band som skulle gås igenom. Men ett par kalla och trista lördagar och söndagar gick det åt för att byta band var annan timme och snart var det klart! Vissa dagar gick importen även nattetid.

Det blev som sagt ca 40 timmar video i digitalt råformat och det gick åt ca 600GB i hårddiskutrymme. Här märkte man att iMovie gick lite trögare än iPhoto, men så är också rörlig video betydligt större och tyngre att hantera. Och vår Mac Mini med enbart 4GB är inte så kaxig längre. Trots det är det fullt hanterligt än så länge.

När den delen av jobbet var avslutat kunde vi lätt och snabbt gå igenom alla band. Fortfarande återstod ett digert arbete att rätta till datum i alla de 100-tals klipp som blivit inspelade med felinställd kamera. Jag kommer aldrig mer missa att ställa in datum och tid i en kamera igen!

Så nu kan vi börja titta och redigera video. iMovie är ett lätt och ganska kompetent program för husbehov och det lär nog räcka långt för oss. Plötsigt blev det lika enkelt att klippa ihop en filmsnutt och publicera den på Facebook eller Youtube som det är att publicera ett foto eller en statusuppdatering. Svindlande och tankeväckande men äggande!

I mitt förra inlägg om att strukturera våra familjebilder beskrev jag dilemmat med säkerhetskopiering. Bilder tagna med en digitalkamera har ju ingen papperskopia i någon låda på vinden. Förlorad data är borta, varför man bör tänka noga på just säkerhetskopiering. Just foton är ju förutom det man har i huvudet (och det kan ju variera) de enda minnen man har från ens eget liv och ens barns uppväxt.

Med just våra filmer som kommer från digitala videoband finns ju källan kvar och kan förvaras på annat ställe. Det är inte lika viktigt med backup. Har man dock en flashkamera utan band och bara minneskort, är ju problemet det samma. Men när all grovsortering är klar, all video fått sin rätta tid och datum, trasiga klipp är borta etc, så lär de lagras på speglad nätverkshårddisk förutom den lokala datorn.

Du kan se vad vi hittil publicerat på våra respektive Youtube-kanaler:

Joakim Nömell på Youtube

Maria Nömell på Youtube

[tags]Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine, iMovie, iPhoto, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, Youtube[/tags]

Strukturerat våra familjebilder

Vi har ju på senare år gått och blivit en riktig Mac-familj. Det fanns många vinster i att gå över från PC till Mac, men en av de var bildhanteringen. Visst finns det motsvarigheter i drivor för PC men något så snabbt och enkelt som iPhoto tycker jag är svårt att hitta i PC-världen.

Vi har byggt på vår familj sedan 1996, och de första 3–4 åren använde vi APS-kamera. Men runt 1998/1999 skaffade vi får första digitalkamera. Jag minns den än idag, en Sony Cybershot där objektivet satt på sidan av kamerahuset och kunde vridas i olika vinklar. Det sålde vi och bytte ganska snabbt mot en mer ”normal” Sony-kamera som såg ut som en kamera ”borde” =)

och visst förändrades fotograferingsmönstret redan då. Det var dyrt och väldigt besvärligt med analoga kameror med vanlig film i. När APS gjorde sitt misslyckade intåg i folkhemmet blev det förvisso enklare att byta film — om man nu tyckte att det var jobbigt innan. men det blev dyrare.

Med digitalkameran kunde man fascinerat bara knäppa på tills man var nöjd. Till en början raderade vi bilder som blev dåliga men snart slutade vi även med det. Och genom åren har det blivit bättre och bättre kameror, fler och fler bilder, större datamängder. Nu är vi inne på vår tredje systemkamera och man är ju glad att man då inte visste hur bra bilderna skulle bli framöver. Korniga, suddiga och mörka jämfört med nu.

Idag när jag låter datorn tugga igenom vårt fotoarkiv visar den 32.565 bilder och 121,2GB data. Och då har vi ännu inte scannat in alla analoga bilder som togs innan den digitala tiden, en stor plastlåda på hjul alldeles full med pappersfoton. Det ska scannas det med, men jag ska bara komma på hur det ska systematiseras först eftersom där råder komplett oordning idag.

Men vi har länge tyckt att den ständigt ökande mängden varit besvärlig när man velat bläddra tillbaka eller hitta något specifikt. Ett riktigt fotoprogram var vad som krävdes. Jag tvivlade på att iPhoto skulle mäkta med den enorma mängden bilder i en databas när jag märkte att allt läggs i en enda fil.

Men före jul satte vi igång med importen. Bilderna var då redan snyggt sorterade på en nätverksdisk i datum-mappar insorterade i årsmappar och semestrar var placerade för sig. Ett par gånger fick jag exprementera och göra om importen och när den stora importen väl ägde rum, tog det sin lilla tid. Nästan ett dygn tog det att kopiera från nätverkshårddisken till den lokala datorn och sedan in i iPhoto.

När importen var klar visade det sig, att trots den enorma mängden märks ingen fördröjning när man bläddrar i fotosamlingen. iPhoto körs på en Mac Mini med 4GB RAM-minne. iPhoto tar en liten stund på sig att starta, den ska varva upp den externa USB-hårddisken och öppna datafilen, allt som allt max 30 sekunder. Men när det är gjort kan man lugnt jobba på.

Nu har vi påbörjat det oändliga arbetet med att låta datorn känna igen ansikten. I början fick man namnge många personer men numera klarar den av ganska många. Problemet med vår fotosamling är dock att den omfattar 4 barns utveckling från 0–14 år, en pappa som ändrat hårfärg och klädstil under 16 års tid. Kort sagt tiden förändrar och det gör att datorn nog inte får det så lätt att automatiskt känna igen alla människor. Därtill är det inte bara vi på alla dessa bilder, utan våra nära vänner och släktingar som också har barn som växer upp. Men det är ett roligt arbete som jag tror ger lön för mödan framöver. Att be datorn plocka fram bilder på något av barnen, och genast har man dem framme och kan följa utveckling och händelser.

Vi har redan provat på att göra fotoböcker i iPhoto. När man gjort sin bok, köper man den direkt i programmet med sitt Apple ID och den beställs och levereras några dagar senare. Ännu har vi bara gjort fotoböcker för att ge bort, men snart ska vi göra egna.

Nästa steg är som sagt att digitalisera alla gamla analoga bilder. Jag har letat efter en snabb och högupplöst scanner för att inte göra arbetet ännu mer drygt. Min Canon Lide 90 tar väl så god tid på sig för att scanna i full upplösning. Därefter vill man gärna ha datum på de bilder som har det på baksidan. Det är ett jobb som kräver en mörk och lång vinter och eftersom vi just tagit oss ur en, får det kanske blir nästa.

Tips på scanner mottages tacksamt! Jag önskar mig en som inte är A4, som rymmer ett foto och inget mer och på så vis snabbar upp scanningsprocessen. Att lägga flera foton i scannern och låta den automatiskt detektera att det är flera bilder i den, har inte fungerat bra för mig.

Och när man gör allt det här bör man också fundera på säkerhetskopieringen. Enorma mängder data utan någon källa. Förloras datan är bilderna från 16 år av våra och barnens liv borta! Det vore en verklig katastrof. Därför gör vi på följande sätt:

  • Alla bilder från kamerorna sparas på en nätverkshårddisk med speglade diskar.

  • Bilderna importeras därefter i iPhoto

  • Macen gör själv Inkrementell säkerhetskopieringW på iPhoto-databasen med hjälp av den inbyggda backupprogramvaran time Machine till en Time Capsule nätverksbackup.

    • Det innebär att all data finns på en NAS (nätverkshårddisk], en Time Capsule [också en nätverkshårddisk mer avsedd för säkerhetskopiering) samt lokalt på vår arbetsstation. Det är en rutin som borde räcka. Den enda ordentliga bristen i hela upplägget är att allt finns här hemma. Inbrott är alltid en risk, men diskar går att gömma så att de tar lång tid eller är omöjliga att hitta. Men för att skydda sig mot brand bör man lagra data parallellt någon annanstans. Alterantiven är väl då främst manuell backup på hårddisk då och då som man förvarar i kassaskåpet på jobbet eller i bankfack eller en molntjänst eller annan nätverkshårddisk som står på distans och tar backup lite då och då. Men vår tids enorma datamängder i ett vanligt litet privat hem som vårt, är ett problem.

    Så alla fotofantaster där ute, dela gärna med er av era tips och erfarenheter!

    [tags]Kamera, Digitalkamera, Systemkamera, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, iPhoto, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine[/tags]

    Plastkortens dilemma del II

    Så blev det än liten uppföljning på det här nästan på dagen två år gamla inlägget, Plastkortens dilemma. Jag skrev och ondgjorde mig över alla poäng-, bonus- och medlemskort man har, förutom alla kort man samlat på sig i diverse butiker under åren. Dels har antalet vuxit till fåniga mängder, och dels blir det extra fånigt när man funderar över nyttan man haft av alla dessa kort genom åren. Det känns ytterst tveksamt om det ens är mödan värt att ha dem i plånboken och strulet med att rota fram dem vid varje köp eftersom det liksom aldrig ger något. Och varför man inte kan eller vill knyta alla dessa poäng och rabattsystem till ens kontokort eller legitimation eller mobiltelefon, är ett mysterium!

    Här om dagen blev vi kontaktade av en journalist på Expressen som hade hittat mitt gamla inlägg och ville skicka en fotograf för att fotografera och sedan skriva en artikel i ämnet. När fotografen kom samlade vi ihop alla kort vi knappt hade en aning om att vi hade längre och fick ihop över 40 plastkort!

    Idag finns alltså vår familj i reducerad form i tidningen, men tyvärr enbart i pappersupplagan som det verkar. Så det blir ingen referens här i bloggen dessvärre =).

    [tags]Expressen, Plånbok, Pengar, Ekonomi, Plastkort, Kortköp, Visa Kort, Visakort, Kontokort, Betalkort, Kreditkort, Kortsäkerhet, Medmera, Rabattkupong, Rabatt, Rabatter, Rabatterbjudanden, Poäng, Bonuskort, Rabattkort, ICA, Coop, Business[/tags]

    Motorhelg med Aktiva Synskadade

    I helgen så var Jag, min lillasyster Emilia och en kompis till mig Madde uppe i mälargårdarna ensamma. Det var motor helg och vi har fått gjort en massa saker.

    Vi tog tåget från Handen till centralen och sedan där efter tog vi tunnelbanan mot Fruängen. Vi gick av vid Telefonplan och inväntade bussen som skulle föra oss till mälargårdarna. Det var otroligt kallt ute och vi fick vänta ett tag innan bussarna kom. Det tog ungefär 2 timmar att färdas med buss. När vi kom fram så lämnade vi sakerna i rummet och sedan var det kvälls fika med mackor och te. Under kvälls fikat informerar dem om allt som kommer hända under helgen.

    Efter fikat så gick vi runt och tittade lite och eftersom det var första gången för Madde så visade vi henne vart allt låg och hur det såg ut där. Sedan gick vi in i det så kallade ”brasrummet” och tittade på tv och tog det för det mesta bara lugnt.

    Lördag

    Vi vaknade mycket tidigt och gick upp för att få i oss lite frukost och ladda in för dagen som skulle vara händelserik. Med mycket aktiviteter och grillning. Efter frukosten så fick vi reda på vilka som skulle ta hand om köks tjänsten under helgen. Som tur var slapp vi. När det var färdigt gick vi in i rummet igen och gjorde oss i ordning för en lång dag ute i solen. Vi skulle tillbringa större delen av dagen på isen nere vid sjön. Vi klädde oss varmt så vi kunde klara dagen och inte frysa. Snart nere på isen så fanns det massor utav maskiner vi kunde testa att köra. Som T.ex

    Bil, fyrhjuling , kross. Vi testade allt förutom krossen. Både madde och jag körde bil med Pelle. Medan körde Emilia runt på fyrhjulingen som en annan dåre. Vid lunch tid så serverades korv och hamburgare med tillbehör. När vi ätit oss mäta och var helt klara så drog vi ut på isen igen för att köra ännu mer. Det var sjukt kul att köra exempel vis bil eftersom det var första gången och något jag inte kommer få göra senare i livet. Fyrhjuling har jag kört förut och är nu så pass vann att jag kunde köra som en dåre. Madde tyckte att jag och Emilia var lite galna. Men förstår henne…haha.

    Till middag fick vi kött och potatis och en god gräddsås. Vi var väldigt trötta på kvällen och nöjde oss med att ligga i soffan och titta på en bra film och äta massor av snacks och dricka läsk. Efter filmen spelade vi lite spel innan vi gick och la oss. Vi somnade väldigt snabbt.

    Söndag

    Som föregående morgon så gick vi upp väldigt tidigt och åt frukost. Laddad in för en städ dag, Efter frukosten som var den samma som går dagen var väldigt god och vi njöt. Vi gick och klädde oss för att hinna köra lite Bil och Fyrhjuling innan lunchen och städningen. Vi körde inte lika mycket idag som går dagen. Utan vi tog det väldigt lugnt och skönt men ändå hade vi väldigt kul. Efter lunchen så började vi städa vårt rum som var väldigt rörigt efter helgen och vi hade svårt att hitta alla våra saker. När vårt rum var rent och snygg så gick vi ut för att hjälpa till med resten av huset. Vi tog hand om matsalen och datarummet. Det gick väldigt fort och snart var klockan 16:00 och bussen skulle av gå från mälargårdarna. Vi lämnade Mälargårdarna nöjda och glada och framför allt Emilia som fått köra vilt på isen och hur snabbt hon ville.

    Snart var vi framme vid telefonplan och på väg hem. Vi tog tunnelbanan mot Stockholm Central och sen Pendeln mot Västerhaninge och hemma väldigt snart. När vi kom hem så fick vi i och lite middag och var nöjda och trötta.

    [tags]Aktiva Synskadade, Familj, Barn, Ungdom, Fritid, Fritidsaktiviteter[/tags]

    Översvämning i källaren del II

    Idag är stora dagen D då vi tagit tag i vårt skadade källarförråd. Medan Maria och barnen började bära ut allt oskadat och placera det på torrt område åkte jag och Frans till Bauhaus för att handla reglar. Jag har bestämt att vi ska bygga ett golv av reglar som bygger upp en dryg decimeter så får man både luft och ventilation under alla kartonger och förhindrar liknande katastrofer i framtiden.

    När vi kom tillbaka med allt virke och började såga upp det hade de andra kommit väldigt långt och börjat bära ut även skadade kartonger ut från källaren. Det fick bli en egen drypande stinkande hög som senare skulle fraktas till ett grovsoprum som i det här laget inte alls var extra tömt som utlovat, utan helt överfullt.

    Stanken var enorm och det var väldigt äckligt att ta i allt som det verkligen rann ur. De andra använde handskar men det fanns inte till mig och man spritade händerna mer än ofta kan jag försäkra!

    När förrådet var tömt, skurade vi upp allt vatten och andra odefinierade partiklar och dränkte sedan golvet i ren sjukhussprit och skurade sedan ut det över hela golvet. Den processen upprepade vi mer än en gång tills vi gjort av med avsevärda mängder sprit innan vi var nöjda.

    När golvet började torka satte jag och Frans igång att snickra regelverk. Det tog sin lilla tid men blev väldigt bra! Med värkande ryggar satte vi sedan igång att bära in allt oskadat igen och stapla det på snygga högar och aningens mer sorterat än det varit tidigare. Efter detta blev det betydligt mer plats i förrådet och man såg klart och tydligt att vi förlorat en del. Men det kändes inte så sorgligt eftersom vi inte förlorat något vi kommer att sakna eller behöva. En del kläder förlorade Maria som nog var lite trist, men som legat i kartonger de sneaste 2 flyttarna och således inget som används. Jag var själv glad för att mina båtsaker, CD-, DVD- och VHS-samling var oskadad. De kartongerna borde ha stått på golvnivå på grund av sin tyngd men gjorde lyckligtvis inte det. Även kartongen med allt vårt vitrin hade stått en våning upp.

    Trötta efter arbete som känns väldigt onödigt är vi nu äntligen klara, en vecka senare. Inget finns att få ut på försäkringen, inte ens för sveda och värk så vi tänker inte ens försöka.

    [tags]Bostad, Familj, Hyresrätt, Fastighet, Hyresvärd, Bovärd, Kälalre, Källarförråd, Källarutrymmen, Vattenskada, Översvämning, Försäkring[/tags]

    Översvämning i källaren

    Idag fick vi ett ganska trist papper i brevlådan. bostadsbolaget meddelade att det var stopp i ett större avloppssystem i centrala delarna där vi bor och detta hade fyllt hela fastighetens källarutrymmen med en decimeter avloppsvatten. Även hissshakten hade fått svälja några kubikmeter. Vi ombads se över våra källarförråd och alla fick ta vara på sitt och använda sina respektive försäkringar.

    Jag träffade en bekymrad bovärd som meddelade att han fått gå i sjöstövlar, att stanken var enorm men att vattnet var fritt från klumpar. Man hade ställt ut avfuktare och beställt extra tömning av grovsoporna eftersom vi alla nu skulle få en del att slänga.

    Tankarna börjar givetvis snurra, vad kan ha stått nere i golvnivån? Våra viktiga papper från husförsäljningen som vi behöver inför deklarationen, alla fotoalbum med våra bröllopsfoton vi fått, all teknisk utrustning vi inte haft användning för men inte kunnat slänga, alla videobanden med barnens uppväxt, stod de i källaren? Nu måste vi gå ner och ta tag i det och förbereda sig på förlust av oersättlig egendom!

    Nu har vi varit nere och inspekterat skadorna i vår källare. Förutom att en del kartonger med kläder, några gamla videoband, ljudböcker och en hel del annat, har inget oersättligt och ovärderligt förstörts! Lådan med foton fanns uppe i lägenheten, men däremot fanns tre album med 100-tals bröllopsbilder i en kartong i botten som dränkts men som av en oändlig tur låg albumen överst i kartongen och hade undgått att drunkna i avloppsvatten med några centimeters marginal. Allt under var genomblött!

    Bland de tekniska sakerna hade en kartong med stereoprylar dränkts, däribland min minidisk-spelare och en CD-spelare. I samma kartong låg en gammal vinylspelare som var ganska dyr och avancerad och som jag dessutom lånat av en kompis. Just denna låg dock ovanpå de andra maskinerna och hade således klarat sig!

    Videobanden fanns i en kartong men de låg en bit upp i staplarna och i en plastlåda så de har vi nu tagit upp i lägenheten för att försöka säkerhetskopiera på något vis.

    men vi har inte börjat tömma förrådet än. Allt måste rivas ut och vi har MYCKET i vårt förråd. Från golv till tak med någon enstaka kvadratmeters yta att stå på. Allt måste bäras ut och ställas på torr yta och sedan måste allt blött bäras iväg. Därefter måste vi sannera golvet med sprit på grund av bakterierna eftersom det är avloppsvatten och sedan ska allt in igen. Vi fick idag rådet av bovärden att försöka bygga någon sorts golv i förrådet för att komma upp en bit vilket hjälper mot fukt och mögel om det luftas under, men framför allt mot liknande olyckor i framtiden.

    Vi ska ta tag i allt detta när det blir helg och vi kan få hjälp att transportera virke och bygga. Det kommer bli jobbigt och VÄLDIGT äckligt!

    [tags]Bostad, Familj, Hyresrätt, Fastighet, Hyresvärd, Bovärd, Kälalre, Källarförråd, Källarutrymmen, Vattenskada, Översvämning, Försäkring[/tags]

    Trivselhelg med Aktiva Synskadade

    Nu är vi hemkomna från en ”trivselhelg” med Aktiva Synskadade ute på Mälargårdarna utanför Enköping. Och det var verkligen soft och trivsel.

    När jag i fredags kastat mig av tåget från min tjänsteresa till Göteborg hann jag bara hem och vända, byta kläder och väska innan det bar av igen. familjen stod färdigpackad och klar innanför dörren och det handlade bara om minutrar innan tåget gick in mot stan.

    Samling vid Telefonplan som vanligt. Det börjar ju bli rutin för oss också eftersom detta är tredje aktiviteten med föreningen. Denna gång var det så få deltagare så det räckte med två minibussar istället för den stora turistbussen. Några kom försent så vår buss åkte i förväg upp och kom fram till ett svinkallt hus och mängder med snö. Vi packade in oss i valfria rum och Denise och Jesper fick välja eget rum, vilken lyx!

    I väntan på den andra bussen hämtade vi ved och skyndade oss att tända en rejäl brasa och det tog tid innan man kunde sitta där och värma sig. När de andra kom var det kvällsfika och en rutinmässig information för ett litet gäng rutinerade deltagare.

    Temat för helgen för utom trivsel skulle ha varit lite Mac och musik. Men eftersom det bara var vi där som skulle ha visat men ingen att visa för slutade det med att vi satt i soffan i brasrummet och slöade och det gav verkligen temat trivsel sin rätta ton.

    Vår familj hade lunchpasset och det blev grillat ute men vi åt inne =) Under eftermiddagen åkte vi snöskoter på Mälarens isar och det var grymt kul. tyvärr fanns bara en av två snöskotrar hela så det blev till att stå och frysa och vänta en del. Vid en lite våldsam lek gjorde sonen illa sitt redan skadade knä, men i övrigt förflat allt med alla armar och ben i behåll.

    På kvällen efter en god lasagne till middag, spelade vi frågespel. Först Pest eller Colera och sedan MIG. Jesper var en förträfflig spelledare. Förutom att sådana spelsessioner brukar kunna bli lite långrandiga mot slutet och man bara vill att eländet ska ta slut, så var det trevligt.

    Under söndagen skulle vi bada vedeldad tunna men den var inte fylld och hyggligt varm förrän efter lunch det det egentligen skulle städas och packas. Men vi var så få deltagare så det gick bra. Men bada riktig tunna har jag nog aldrig gjort tror jag och det var grymt skönt. Det hade gärna fått vara kallare ute eftersom det nästan töade och var väldigt isigt. Men det kan jag absolut tänka mig att göra om. Föreningen äger också en bastuflotte som invegs under höstens aktiviteter men det missade jag.

    När stressen med städningen var klar var vi äntligen på väg hem. Alla somnade som små ljus i bussen på väg hem. Istället för Telefonplan släpptes vi av på centralen eftersom det var mest lämpligt för de flesta. Mirandas skor hade blivit blöta vid tunnbadet så henne fick jag bära över hela centralen och hemma vilket hon var mycket nöjd över!

    Det var väldigt skönt att komma hem ikväll. Här råder också trivsel. Borta bra men hemma är ändå alltid bäst!

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Snöskoter, Mälaren, Badtunna[/tags]

    Lilla julafton med Aktiva Synskadade

    Nu har vi firat ”lilla julafton” med Aktiva Synskadade. Det var andra gången vi följde med på en aktivitet och eftersom det blev så lyckat förra gången på halloween-helgen så var det inga problem att få med barnen. Sonen protesterade lite men ändrade sig ganska snabbt när vi kom fram.

    Det var mycket snö vid framkomsten och väldigt kallt, -10 grader och det kändes helt klart i huset som tog god tid på sig att värmas upp. Egentligen blev det aldrig riktigt behagligt under hela helgen, men första natten var väldigt huttrig. Vi blev inkvarterade i samma rum som förra gången men denna gången fick Denise dela rum med en jämnårig tjej. Det var väldigt nervöst först och en del sura miner över att hon inte ”fick” sova med övriga familjen. Men vi lovade att om hon vantrivdes var det bara att komma. Vi såg knappt röken av henne resten av helgen =)!

    Kvällen slutade som sist med information och kvällsmacka och man kände sig ganska trött och det slutade med sänggående ganska normal tid. Eftersom alla hjälper till med matlagning, disk och städning blev man också indelad i lag. Det var över 70 deltagare denna gång så det fanns många hjälpsamma händer, men också en hel del att göra.

    På lördagsförmiddagen efter frukost var det pepparkaksbak och förutom vanliga kakor fick man göra egna pepparkakshus som skulle delta i en tävling. Emilia gjorde ett eget hus och Denise och Jesper ett och Miranda pysslade för sig själv. Det blev helt underbara skapelser vilket också visade sig senare när Emilia med sitt hus kom på en andra plats och Denise och Jesper på tredje med sitt hus. Det är bra med en stor familj =)

    Under eftermiddagen på lördagen var det pyssel och vi har ju några i vår familj som kan hålla på hur länge som helst =). Kreativitet och konstnärsskap helt klart! Middagen var så klart ett julbord och på kvällen delades det ut julklappar till barnen.

    Under söndagsförmiddagen fortsatte finslipet på pepparkakshusen och till lunchen utsågs vinnarna.

    Söndagseftermiddagen var som vanligt vigd åt packning och städning innan bussen vände hem igen vid 16-tiden. När vi kom hem nu ikväll blev det micromat och ganska svårt att varva ner men mestadels glada miner!

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Jul, Julafton, Julfirande, Pepparkaka, Pepparkakor, Pepparkakshus, Julklappar, Pyssel[/tags]

    Halloween med Aktiva Synskadade

    För många år sedan var jag aktiv i föreningen Aktiva Synskadade som på den tiden hette BBU – Blinda Barns Utveckling. Jag var aktiv framför allt inom dykningen och deltog i en dykresa till Egypten 1989. Föreningen är inriktad på aktiviteter istället för intressepolitik och de gör välidgt mycket bra saker. Titta gärna in på deras sida.

    På den tiden höll man till på en gård uppe i Örbyhus norr om Uppsala och Tierp men numera har man skaffat sig en ny och bättre gård i trakten av Enköping som heter Mälargårdarna. Där finns större förutsättningar för att bygga ut och anpassa verksamheten ännu mer.

    Jag har varit från föreningen ganska många år. En stor förklaring var väl att jag slutade med dykningen nästan helt 1994 när jag slutade på dykarskolan jag arbetade på, sålde min dykutrustning och förlorade kontakten med min bästa dykpartner. en annan anledning var väl att jag fick lite nog av umgänget med alla ”likasinnade”, det vill säga synskadade, att alla kände alla och visste allt om alla. Det har ju ändrat sig sedan 2006 när jag började på ett företag som sysslar just med hjälpmedel för synskadade. I och med det har jag ju garanterat träffat alla igen.

    Men jag tycker verksamheten är bra och tror att de gör väldigt stor nytta. Så i höst började vi prata här hemma om att prova att åka dit igen och se om det kunde vara något för oss och barnen. Och i höstprogrammet hittade vi halloween-firandet som lät kul! Det var dessutom en sådan helg som kallas ”aktiv träffpunkt” som inte har något speciellt program förutom halloween-temat.

    Resan gick från Telefonplan söder om Stockholm med föreningens turistbuss och det var mycket folk och många barn vilket så klart var väldigt lyckat denna första gång. Föreningens nya gårdar Mälargårdarna, ligger en bit utanför Enköping och resan tog nästan 2 timmar. Men med spel och iPad roar man barn länge.

    Vid framkomsten inkvarterades vi i rum och vi fick ett rum i den så kallade hundkorridoren eftersom vi hade våra 2 hundar med oss. Rummet var bestyckat med 2 våningsängar så vi fick komplettera med madrass på golvet. Det blev trångt men klart mysigt.

    Efter inkvarteringen var det fika och information där det berättades om helgen och man delades in i matlag och städlag. Jesper avslutade kvällen tidigt på grund av huvudvärk och vi var alla ganska trötta.

    Morgonen efter vaknade jag förvånansvärt utvilad och vi åt frukost. Man delas in i mat- och disklag vilket gör att alla hjälper till under helgen. Det skapar en väldigt trevlig stämning.

    Efter frukost började aktiviteterna. Det pysslades, skulperades i pumpor och byggdes varmluftsballonger av tunt papper och sugrör som vi sedan på kvällen skulle släppa upp i skyn och se vems som kom längst. Man satte fast en bommullstuss under ballongen som man doppat i sprit och sedan tände på för att få lyftkraften. Många slutade i flopp och de som vann flög inte många meter, men det var kul!

    På kvällen var det spökpromenad och lite disco. Tyvärr råkade några få med vår Miranda på spökpromenaden vilket väl inte var så lyckat men varken jag eller Maria var tillräckligt allerta för att stoppa det. Egentligen var väl promenaden inte så farlig, man fick gå in i ett nedsläckt duschrum där någon låg på en ”operationsbänk” och med hjälp av tomater som symboliserade öppna ögon och säkert en hel del ketchup. Miranda blev väldigt rädd och det känns som det kommer ta lite tid att rätta till. Men det var mest vårt fel som inte var med på noterna i tid.

    På söndagen visades dataspel anpassade för synskadade men mitt jobb gjorde att jag och Maria valde att gå en långpromenad med hundarna istället. Under helgen fick barnen prova på en bordtennisliknande sport för synskadade som heter Showdown, skapa lite i föreningens enormt välutrustade musikrum samt köra fyrhjulig motorcykel.

    Eftersom vi råkade glömma kameran inför denna helg — hur man nu kan göra det — får det bli mer bilder från föreningens gård i ett senare inlägg. Vi hade bara våra iPhones med oss. Det var klar otur kan man säga.

    Under söndagseftermiddagen efter lunch städade vi och kl16 gick bussen tillbaka mot Stockholm och jag tror alla är väldigt positivt överraskade och tänker sig nog att återvända. Vi är inte medlemmar i föreningen än utan utnyttjar en första gratisaktivitet men har nu bestämt att bli medlemmar samt betala in helgavgiften i efterhand. Känns inte nödvändigt att utnyttja det kostnadsfria prova-på-erbjudandet med ett sådant arrangemang.

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Halloween, Showdown[/tags]

    Rånö 2010

    Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2010.

    Så var vi då hemkomna från årets semestervecka på Rånö. Det har inte blivit så mycket bloggande under veckan. Dels på grund av något så jordnära som brist på ork och lust, dels på grund av så dålig mobil bredbandstäckning att det varit en ren plåga att ta fram mobilupplagorna av olika sajter. Om man offrat en grankotte under skumma former och stått vänd mot sydväst invid det där trädet, så har det gått att surfa lite =)!

    Men nu är vi hemma och det har varit en härlig vecka med fint men lite blåsigt väder. Vi funderar på om vecka 30 egentligen är försent, att man borde åka tidigare på året om man vill ha bättre väder. Men vad vet man. Nu har vi bokat samma vecka nästa år så det får gå.

    Det har varit ganska kallt i vattnet under veckan, pendlat mellan 13 och 19 grader och vi har badat och bastat nästan varje dag. Här ute kostar det 100kr att boka bastu en timme, men det är det värt. En kväll bokade vi två timmar i följd för att få riktigt gott om tid. Nästa år tror jag helt enkelt att vi ska hyra bastun och bo där istället för i stuga =)

    Den här ön är verkligen fantastisk, och inte vet jag exakt varför. Där är fin som många andra öar, inget speciellt med stugorna, men man bara trivs. Rånökällan med sin goda mat och öl besökte vi så klart även i år fast bara en gång.

    Det enda som var konstigt med årets vistelse ute på Rånö var väl att vi detta år inte åkte egen båt ut med packningen. Alla tidigare år har vi tagit egen båt och på så vis varit fria att ta egna små utflykter. Men båten har inte ens kommit i sjön i år på grund av allt stök med husförsäljning och flytt. Så jag ska försöka hålla mitt löfte att tvätta, vaxa och sedan täcka om den för nästa vinter i lite bättre tid än tidigare år.

    Bläddra gärna semesterbilderna. Nu ser vi fram emot nästa år.

    [tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester[/tags]

    Flyttlasset har gått del II

    Hur var det jag skrev igår, något om att hålla ångan uppe =)? Idag vid 10-tiden infann jag och en kompis oss i Nynäshamn där samma lastbil som igår stod packad till 20% men med nytt bohag. En 2:a en trappa upp skulle tömmas. Naturligtvis fanns ingen hiss men spiraltrappan var ganska vid och inga stora problem att bära i. Ändå fanns grejer kvar när vi vid 13-tiden hade fyllt första lasset och for mot Väster Haninge.

    Där blev det värre. Kompisen hade den dåliga smaken att flytta in i en 1.a på tredje våningen. Fortfarande fanns ingen hiss, trapporna var spiralmodell och ganska OK, men jag tror aldrig jag hjälpt till att flytta så manuellt någon gång =)

    När vi lämnade tillbaka bilen vid 19-tiden hade vi även denna dag kört två lass, burit grymt mycket på bara tre personer med förvånansvärt gott mod i behåll. Jag skulle kunna sträcka mig till att säga att det till och med är riktigt kul att flytta, och dessutom kul att inte bara vara den som ber om hjälp hela tiden, utan att få hjälpa till. Det hör inte till vanligheterna.

    Nu är lastbilen återlämnad och killen vi hjälpt att flytta fick en klämskada och har nu passerat akuten för att bli omplåstrad men fortfarande vid gott mod =)! 1½ platta öl och en massa kött är inhandlat för att fira segern och två goda dagsverken! Åtminstone jag ska förhoppningsvis själv inte flytta på ett bra tag =)!

    [tags]Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Nynäshamn, västerhaninge[/tags]

    Flyttlasset har gått

    Nu har äntligen flyttlasset gått! Huset står skräpigt och öde och vårt nya hem ser ut som ett bombnedslag, precis som det ska göra efter en flytt =) Egentligen började flytten för flera veckor sedan då vi körde över allt packat bestående av ett 80-tal kartonger och fyllde källarutrymmet.

    Det har varit en lång och slitsam dag men allt har fungerat väldigt bra.Dagen började med att köparen och en besiktningsman gjorde en kompletterande besiktning samtidigt som vi förberedde oss för att tömma huset. Vi hämtade en stor lastbil från en OKQ8-mack i närheten, den 22-kubikare och till en början var vi tre starka pojkar men slutligen var vi 7 eller 8 osom hjälptes åt.

    Två stora lass blev det och allt flöt på mycket bra. Det ick bra att komma nära intill en lastingång på huset så det enda som sinkade var hisstransporten upp till 7:e våningen.

    Nu är kvällen här och kroppen och huvudet är slut. Vi har stött på några små problem, sängar som inte går att få upp genom trappan men det får vi lösa någon annan dag. Imorgon går ytterigare ett flyttlass då jag ska hjälpa en kompis att flytta. Lika bra när man har ångan uppe =)

    [tags]Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Haninge, Handen, Jordbro[/tags]

    Påsken

    4 små sötnosar, eller hur =)?

    Och även om även denna högtid är mig fullkomligt likgiltig kan man inte låta bli att glädjas över deras iver =)

    I år blev det inga påskägg och således heller inget äggsökande. Men det verkar ha gått bra ändå och godis blev det ingen brist på =)

    [tags]Familj, Barn, Påsk, Påskkärring, Påskkärringar, Påskgodis, Påskägg, Häxa, Häxor, Blåkulla[/tags]

    Ställt oss i bostadskö del III

    Det har faktiskt varit lite jobbiga och påfrestande dagar sedan vi ställde oss i bostadskö i januari i år. Då hade vi insett att vi i flera år gått och längtat tillbaka till vår trånga fyra. Egentligen var det kanske inte mest själva lägenheten vi längtade till, även om vi trivdes enormt bra med den inglasade balkongen och den perfekta innergården barnen kunde leka på utan rädsla för trafik. Det var nog mest läget rent allmänt. Precis i kanten av ett stort grönområde, tio minuters gångväg till pendeltåg och köpcentrum, 1 minut till buss och 5 minuter till en liten ICA-butik.

    Och ännu jobbigare blev det när vi faktiskt bara lite knappt två månader senare fick ett erbjudande på just den lägenhet vi ville ha. En lägenhet det bara finns en av i hela kommunen och som dessutom varit upptagen av en och samma hyresgäst i över 10 år.

    Man tänkte såklart att det måste vara någon form av ödets nyck och lika klart började tankarna arbeta. Trots att vi inte stod först i kön och att chansen ändå var ganska liten att lägenheten skulle bli vår, började man planera i huvudet. Planera för hur man skulle genomföra en ännu smidigare flytt, bättre packat, bättre struktur. Vad som skulle kastas och vad som skulle sparas och självklart, hur man säljer ett hus! Om vi skulle lyckas få det sålt tills det var inflyttningsdatum i den nya lägenheten och om vi skulle bli kvitt alla lån och vad vi skulle behöva renovera färdigt här hemma för att få ett så bra pris som möjligt.

    En väldigt skräckblandad förtjusning låg jag och lekte med alla dessa funderingar när jag skulle sova, kväll efter kväll som en annan form av att räkna får. Något värre blev det i torsdags när bostadsbolaget ringde och meddelade att vi skulle prövas som hyresgäster! Tänk om vi var såhär nära nu och föll på kreditupplysning eller för låga inkomster! Men allt var över på ett dygn! I fredags ringde de och meddealde att lägenheten var vår och vi bokade kontraktsskrivning idag!

    Därifrån har vi just kommit med ett underskrivtet hyreskontrakt och är naturligtvis oerhört glada. Det satte en enorm sten i rullning, vi ska göra klart det sista i vårt hus och sälja det, men det är en annan historia =)!

    [tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade[/tags]

    Ställt oss i bostadskö del II

    I januari i år ställde vi oss i bostadskö efter snart fem år som husägare. Orsakerna till att vi valde att göra så är många och en del av det skrev jag om i Januari.

    Då ställde vi oss i två bostadsköer, i den ena på fyror som skulle bli väl så trångt för vår familj samt en stor 6-rumslägenhet. Den ville vi såklart allra helst ha men tyvärr fanns det bara en av den typen just där vi vill bo och hyresgästen som bott där har gjort det de senaste 13 åren. Och ofta så är det ju så med den typen av lägenheter att det inte är samma omsättning på dem som på mindre lägenheter.

    Idag briserade en bomb i hushållet när ett mail från en av bostadsköerna förkunnade att den så hårt önskade 6-rummaren nu blir ledig och att vi var en av dem som får erbjudande på den. Enligt tidigare besked från hyresvärden är vi inte först i kön men inte särskilt många före.

    På uppmaning att ringa hyresgästen och boka visning rusade vi såklart iväg och tittade på lägenheten nu ikväll. NÄRA till mataffärer, köpcentrum och pendeltåg, centralt är bara förnamnet. Lägenheten ligger högst upp på 7:e våningen och är i etage. 2 sovrum, kök, badrum och vardagsrum på bottenvåningen samt 2 sovrum och vardagsrum och duschrum på övervåningen. Dubbla balkonger och hörnlägenhet. Den fick lite minuspoäng för de dubbla vardagsrummen som väl inte var exakt det vi önskade. Det innebär att 2 av barnen trots allt får dela rum eftersom jag vägrar sova i ett vardagsrum. Jag kan tycka att dubbla vardagsrum är lite slöseri på yta även om det kan vara bekvämt om man kan inreda dem med soffa och TV så slipper man slåss om spel och kanaler. Ett klart I-landsproblem och jag hade som sagt föredragit ett femte sovrum.

    Men det var ändå med en förväntansfull känsla i magen vi lämnade och mot sin vilja och förnuft började planera hur allt skulle gå till, var man skulle placera alla barn, hur skönt det vore att kunna gå ner till mataffären när man glömt något utan att som idag behöva gå nästan 4km.

    Men det är till att börja med 2 hinder att passera. De som är före oss i kön — hur många dom nu är — ska antingen tacka nej allihopa eller falla på inkomstkrav och skuldfrihet. Och när det blir vår tur ska vi helst klara inkomstkraven. Allt detta bör vi få besked om i mitten av nästa vecka och då dyker nästa berg av sysslor och frågor upp. Ett hus ska göras i ordning och säljas — hur fan man nu gör det? Man ska ha tur och få det sålt i rätt tid till rätt pris för att inte behöva ligga med dubbla boendekostnader vilket är uteslutet. Men just det känns som angenäma saker att ta tag i i jämförelse.

    Allt är inte bara bra med den nya miljön. Som vi bor idag bor vi i kanten av ett stort område av skog och promenadvägar och kan egentligen gå flera mil på små grusvägar. Men för att bara kvällsrasta hunden är det väldigt nära. Lägenheten vi drömmer om ligger väldigt centralt och det kommer bli klart längre till rastningsmöjligheter av den mer korta snabba sorten. Det är mitt största dilemma. Resten är nog bara fördelar.

    Vi får se hur det går, fortsättning följer…

    [tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade[/tags]

    Ställt oss i bostadskö

    I dag tog vi steget och ställde oss i bostadskö efter snart 5 år som husägare. Jag vet inte om det är ett klokt eller rätt beslut, men som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm i dagsläget, så har vi inte heller någon brådska att fatta beslutet och det lär dröja innan vi ställs inför det slutgiltiga valet.

    Eftersom vi är en ganska stor familj, är det ju bara en viss typ av lägenheter som kan komma på tal. Och just den sortens lägenheter brukar det inte vara lika hög omsättning på. Just den vi ställt oss i kö på som förstahandsval finns dessutom bara en av. Den lägenheten har varit uthyrd i 10 år i streck och det verkade vara några — oklart hur många — före oss i kö. Så det lär som sagt dröja.

    Det är en diskussion vi haft ett tag och egentligen bar det emot att ta detta första lilla steg. Där vi bor nu trivs jag egentligen perfekt. Som hundägare uppskattar man såklart närhet till grönområde, skog och mark. Och som vi bor nu kan det knappast bli bättre. Eftersom jobbet är en del av vårt liv, en inte så liten del heller, sätter jag stort värde på de kommunikationer som finns nära mig som lätt tar mig in till stan nära kontoret. Men framför allt, är det lugnt, fridfullt och väldigt rymligt. Alla barn kan ha egna rum, vi har ett eget arbetsrum och en riktig fram- och baksida man kan vara ute på. Och så pappas lekstuga, garaget, även om det mer varit ett skräpupplag på sista tiden så att man knappt fått ut cyklarna.

    Men går man runt och flera gånger i veckan tänker på sin gamla lägenhet, miljön där, gården, närheten till Rudans friluftsområde, närheten till centrum, bussar och tåg och bekvämligheten med hyresrätt, ja då är det något som är fel.

    Och vad är då fel? Främst är det nog allt som måste göras, som jag inte kan göra själv. Alla renoveringar vi givit oss in i och i de flesta fall inte kunnat slutföra och alla renoveringar som vi vill och borde göra. Överallt fattas något handtag på något skåp, dörrfoder som inte är på plats, golv och innertak i vår ombyggda övervåning och inte minst ommålningen av huset utvändigt som absolut inte får förfalla!

    Oftast försöker jag vara stark och positiv och tänka att inte se inte är något hinder, hinder är till för att forseras, problem till för att lösas och jag gör ju ändå som jag vill och det jag känner för. Mitt största intresse som är båtar, utövar jag trots att jag inte kan köra själv. Men det finns baksidor med allt. Att inte kunna såga rakt eller i vinklar, att mäta och måtta som tar tre gånger så lång tid som för en seende så att man tappar sugen just på grund av det. Och att måla huset är ju inte ens att tänka på. problemen börjar redan vid hemtransporten av byggnadsställningen och monteringen av dito.

    I allt känner jag mig beroende av andra, skjuts och hjälp och det man inte kan få gratis av vänner och släkt, får man betala för. Släkt och vänner har egna familjer, hus och liv och man kan knappast begära att de ska ha tid och lust att engagera sig i vårt. Och att betala för jobbet är inte heller något alternativ när man inte simmar i pengar och bara 1½ inkomst.

    Där är baksidan av min annars så galda, positiva sida, när ett par megaton verklighet slår ner över än ibland också. Där i ligger grunden till beslutet att ställa oss i bostadskö för att åter bli vanliga hyresgäster. Nu när tärningen är kastad, känner man förvisso sorg över att erkänna ett misslyckande, men ändå en irritation över vetskapen att det kommer ta lång tid att få bo där man vill bo, om det ens kommer hända. Så inget problem är egentligen löst och ingen börda egentligen lyft och heller egentligen ingen direkt förhoppning om att det snart ska bli bättre.

    Vi får se hur det går. I vår måste huset målas, så vi får hoppas att det blir en fet skatteåterbäring.

    Såklart känner jag stor tacksamhet till de vänner som hjälper oss när dom kan och har tid och den del av släkten som har tid att hjälpa oss i mån av tid. Och utan Er hade det varit mycket svårare!

    [tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade[/tags]

    Nytt år 2010

    Så var det nytt år igen! Och det är märkligt att det känns så bra så fort man är på andra sidan årsskiftet! Nu har det vänt, vi går mot ljusare tider och värmen och bara det kan man ju förstå att det känns bra. Att det är svinigt kallt ute känns mindre jobbigt. Till och med lukten ute känns annorlunda! Jag vet, det sitter i huvudet =)!

    Gårdagens firande var lugnt och enligt den tradition vi nu följt de senaste 6–7 åren. Vi ses hemma hos oss med UP och MP och äter och dricker gott och vid tolvslaget pangar vi raketer.

    Detta år lyckades vi få tag i en fyverkerilåda. Förra året var dom slut eftersom jag var ute i absolut sista stund, på själva nyårsafton. Lådan vi fick tag på i år var i mitt tycke lite trög och tråkig men tydligen visuellt annorlunda och helt OK. Kort sagt en trevlig kväll som avslutade ett bra år.

    Sedan är det väl brukligt att sammanfatta året som gått? Det är inte så lätt, men det var ett år som gick fort med många roliga händelser. Det jag gladdes mest åt under året var semestrarna på Gotska Sandön och årets vecka på Rånö, och vår minisemester i Göteborg. Och såklart första sommaren med nya båten. Gotska Sandön är helt klart något som ska upplevas igen om bara det är möjligt. Och Rånö är också en minitradition som inte ska brytas.

    Löften inför 2010? Det får bli samma löften som förra året och som jag lyckades hålla ett helt halvår. Äta mindre onödigt och onyttigt och träna mer och regelbundet. Att det gav resultat både i själen och kroppen rådde det ingen tvekan om. Sedan måste huset målas utvändigt och en hel del småsaker invändigt som är mindre roligt.

    [tags]Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, 2009, 2010, Fyverkeri, fyverkerier, Raket, Raketer, Nyårslöfte, Nyårslöften, Semester, Gotska Sandön, Rånö, Göteborg[/tags]

    Nyårsförberedelser

    Så var det dags för ett nytt år igen. Jag sammanfattar kanske 2009 i något senare inlägg om det ska vara nödvändigt. Det har varit ganska tyst här i bloggen den sista tiden men det beror mest på årstiden och inspirationen som trutit.

    Ändå tycker jag hösten och vintern gått fort så här långt och julen passerade smärtfritt som den gör allt mer nu för tiden. Men så här års är helt klart nyår min favorit! Jag vet egentligen inte varför, men vi går redan mot ljusare tider, våren, sommaren, båten och allt planerande på väg dit. Sedan är vår tradition på nyår sedan ett antal år tillbaka att fira ihop med UP och MP med god mat och fyverkerier. Och så även i år!

    Nyårsmenyn är inget revolutionerande. Oxfilé med Hasselbackspotatis och något kul till för- och efterrätt.

    Idag kompletterade vi med det viktigaste, fyverkeriinköpen! Ekonomin medger inte riktigt det jag skulle vilja för att vinna tävlingen på gatan =) Men det blev en stor låda och lite blandat smått och gott. Jag tror det ska räcka för att skjuta in det nya året, locka fram solen och ljuset och tränga undan kylan och få tillbaka hoppet och orken.

    Och detta får avrunda 2009 års bloggande, men vi är tillbaka med nya tag nästa år igen! Ny ska jag gå ut och provskjuta några små raketer så man får in den rätta stämningen!

    [tags]Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, 2009, 2010, Fyverkeri, fyverkerier, Raket, Raketer, Nyårsmat, Nyårsmiddag, Nyårsmeny[/tags]

    Middag för Emilia

    Idag hade vi middag för Emilia.. Mormor, morfar, Jenny o Björn kom.. Jonas den stackars var sjuk.. men Elin o Indra kom.. jiiiha… :) Barnen var överlyckliga, de verkligen älskar Elin :) Men Jeppe va lite putt, för att Jonas inte kunde komma.. så vi får fixa en ny middag snart så att Jeppe får träffa Jonas :)

    Lite bilder från kvällen.

    [tags]Familj, Barn, Mormor, Morfar, Kusin, Kusiner, Middag, Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagsfest, Födelsedagspresent, Födelsedagspresenter, Födelsedagsmiddag, 9 År, Petshop, Vinter, Snö[/tags]