Dags för återsamling

Bild: Joakim Nömell och Arkan Palani

Vilken dag det har varit! Jag är nu på väg hem från en fantastisk kväll på SVT där vi har träffats, alla 10 deltagare och en stor del av teamet kring produktionen och vi har sett första avsnittet tillsammans!

Kvällen började vid 16-tiden på restaurang Kamarina på Södermalm där jag och Pax försökt dra ihop så många som möjligt inför kvällen. Vi blev 13 som kom och det var stort bortfall på grund av sjukdom, resor och annat. Det blev lite som att kasta i sig middagen då vi skulle vara på SVT kl18 men det var oerhört trevligt och god mat!

På SVT blev vi väl mottagna och där anslöt fler från produktionen samt den tionde deltagaren som inte var med på middagen. Det var otroligt gott att träffa alla igen! På riktigt få krama om dem och höra deras röster och inte bara digitalt via Facebook.

Vi fick kaffe och bullar serverat med en massa information om upplägget för programstarten. Vi fick självklart veta vilket datum allt börjar, men tyvärr är detta hemligt ett par veckor till. Vi fick veta hur media skulle informeras och lite förslag på vad och hur vi kan säga saker. Slutligen lite om hur man psykiskt kan förbereda oss när saker börjar hända runt om oss.

Allt detta var väldigt intressant förstås men sen kom det vi alla väntat på, första avsnittet! Vi möblerade om lite och det verkade vara fler än jag som hade pirr i magen! Det var alltså dags att se resultatet, se sig själv, se det som miljoner människor kanske kommer se i vår!

Egentligen vet jag inte varför jag kände mig så nervös. Jag har aldrig känt någon oro för att programmet skulle vara dåligt, visa enstaka individer eller funktionsnedsättningar på ett negativt sätt. Det är nog bara det att det här är inget blogginlägg som kanske läses av några få, utan ett TV-program i X antal avsnitt som ska sändas i en av Sveriges största TV-kanaler! Lite svindelliknande känsla kan jag försäkra :)

Bortsett från att det är lite jobbigt att höra sig själv prata, så var det fantastiskt! Den timmen gick otroligt fort och när den var slut ville man bara se mer!

Efter visningen utbröt kramkalas igen. Några var tvungna att ila iväg till väntande flyg medan några av oss dröjde oss kvar en liten stund, svårt att skiljas kändes det som.

Nu i bil hem känner jag mig fascinerad, lycklig och full av energi! Det känns verkligen som alla säger, ett äventyr avklarat, nu väntar nästa!

Jag saknar er redan, ni, vi är så förbaskat bra, alla 10 utan inbördes ordning!

  • Niclas Rodhborn
  • Angelica ”Titti” Österberg
  • Rickard Forshäll
  • Per ”Pax” Axensköld
  • Arkan Palani
  • Nina Lundberg
  • Maria Lindholm
  • Sonia Elvstål
  • Petra Örlegård
  • Och jag :)

Produktionen, både ni som var med på resan och ni som gjorde jobbet hemma, är så många, ingen nämnd och ingen glömd!

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerade, Mastiff, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Saknad, Vänskap[/tags]

Ny datortomografi

Bild: Denise Nömell i datortomografi

Idag var det dags för Denise att göra en ny CT, eller datortomografiW. Det är en sorts röntgenundersökning av huvudet. Riktigt vad skillnaden är mellan CT och MR, magnetröntgenW kommer jag inte längre ihåg. det var ett tag sedan det där var vår vardag — tack och lov…

Senast hon gjorde en CT tror jag var 2003 när hon skrevs in på Asttrid Lindgrens Barnsjukhus för att genomgå en cellgiftsbehandling i preventivt syfte efter sin ögoncancer RetinoblastomW som hon föddes med.

Anledningen är hennes sista kontroller innan hon skrivs ut om två år och att hon klagat över huvudvärk och man vill utesluta att grunden till det är något dåligt.

Det gick bra idag. Först upp på mottagningen Q84 för att sätta nål och ta lite prover, bland annat ett sådant som visar om levern kommer orka med kontrastvätskan i blodet. Därefter fick vi vänta nästan tre timmar innan det blev vår tur. Proverna tog lång tid och då kom andra före och det blev lunch.

När det väl var denises tur gick det fort, kanske 15 minuter för att ta en serie bilder och sedan var det klart att åka hem och invänta svaren.

Även om det är ett fint sjukhus med underbar personal så är det lite jobbigt att sitta där. Små barn i barnvagn med droppställningar, små barn som gråter hjärtskärande så man bara vill rädda dem och föräldrar som sitter och snyftar av medlidande. Jag vet precis, en gång var vi också där och kände precis likadant så man förstår precis vad de går igenom. I alla fall en del av dem. Vårt barn svävade aldrig i livsfara.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

Om RetinoblastomW på Wikipedia.

[tags]Barn, Läkare, Läkarbesök, Barnläkare, Sjuk, Sjukdom, Sjukvård, Cancer, Barncancer, Retinoblastom, Cellgift, Cellgifter, Cytostatika, CT, DT, Datortomografi, MR, Magnetröntgen, Röntgen, Sjukhus, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB, Karolinska, Karolinska sjukhuset, Sjukhus[/tags]

Middagsgäster

Bild: Joakim Nömell, Per

Jag och Pax försökte få ihop en liten sammankomst hemma hos mig med så många Mot Alla Odds-deltagare och folk från kamerateamen som möjligt. Men det visade sig vara lite krångligt att få till något lätt. Vi ska ha en stor återträff i veckan som kommer och kanske tycker de flesta det räcker med det.

Men det var två som kom hit på middag ikväll. Dels Pax som är en av deltagarna och dels inspelningsproducenten Fredrik. Det blev ett tappert litet gäng och det var grymt trevligt!

I veckan händer mer och större saker som sagt, jag återkommer om det :)

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mastiff, Mot Alla Odds, Helg, Söndag, Middag, Middagsgäster, Gäster, Återträff[/tags]

Ny dammsugare, Miele S8320 Cat & dog

Bild: Miele S8320 cat & dog dammsugare

Att köpa ny dammsugare är ungefär lika upphetsande som ny diskmaskin :) För över en vecka sedan gick vår dammsugare sönder för andra gången och gick inte längre att tejpa ihop och med två hundar och 4 barn den här årstiden behöver man inte ens lite fantasi för att förstå hur akut det började bli :)

Vi gjorde så klart som duktiga konsumenter och läste fakta och jämförde priser och det var effekt, filter, munstycken och ljudnivå och till slut blev det svårt att riktigt skilja en för 800kr åt från en för 5000kr :)

Den här modellen fastnade vi lite för. Jag var lite skeptisk mot ”turboborsten” i munstycket som skulle göra extra rent. Att borsten skulle rotera med hjälp av en elektrisk motor föreföll inte troligt och då återstod bara drivning med sugkraftens hjälp. Har haft en sådan modell förut, förvisso för många år sedan och den var kass!

Vi är ju lite fåniga i den här familjen. Även om dammsugare är ganska trist att köpa och det känns som onödiga pengar i havet, utbryter ändå visst slagsmål när kartongen ska sprättas :) Alla är lika heta på att öppna nya grejer, en sjukdom jag verkligen undrar vem ssom är skuld till :)

Men som allt roligt och underbart är kort, var snart dammsugaren uppackad och det roliga slut :) Då var den bara en nödvändig hushållsmaskin som kostat för mycket och må den fan hålla länge!

Hur det var med turboborsten? Klart mycket bättre än förväntan! En jädra rotation på och bortsett från ljudnivån den gav ifrån sig var den riktigt effektiv!

[tags]Hem, Hushåll, Städa, Städning, Rengöring, Dammsuga, Dammsugare, Miele, Damm, Smuts, Golv, Matta, Mattor, Hund, Hundar, Katt, Katter, Pälsdjur, Hundhår, Katthår[/tags]

Byte av lösenord, vilket jobb!

Nu börjar det bli dags att byta lösenord. Jag antar att jag är som de flesta andra, man har en standarduppsättning lösenord med något eller några lite enklare för mindre viktiga grejer man registrerar sig på på internet, typ forum, chattar och liknande och ett eller ett par lite mer avancerade lösenord för mer viktiga saker som Facebook, epost, ekonomiska tjänster etc. Men att ha ett lösenord för varje tjänst och konto och ett unikt och bra lösenord är ju helt orimligt om man inte ska hamna i det läget då man har små lappar på skärmen eller under tangentbordet.

Det är ju otroligt hur sjukt många konton man har skaffat på sig på nätet genom åren. Vissa använder man ofta eller åtminstone regelbundet, andra kanske väldigt sällan eller bara en gång och aldrig mer. Problemet med de man använder sällan eller aldrig, har man ju glömt både användarnamn och lösenord till och ibland har man använt en epostadress man bytt ut för länge sen och då är det ju ofta kört om det inte går att återställa med kontrollfrågor eller mobiltelefon.

Här om dagen när jag skulle använda mitt Verfified by Visa-lösenord vid en internetbetalning hade jag glömt lösenordet. Det var ett tag sedan jag behövde använda det och det var inget av standardlösenorden som fungerade. Lösenordhinten var då ”Mitt standardlösenord” :) Det beror ju på vilket år jag angav det som lösenordshint men det var ju inte så givande :) En annan gång fick jag upp hinten ”Mina ledarhundar” och vad svarar man på det? 5 hundar, alla namn på raken eller vad? Det funkade i vart fall inte. Men i just det specifika fallet kunde man få aktuellt lösenord mailat till sig i klartext och det hade inte det minsta med ledarhundar att göra — vilket för övrigt mina lösenord inte har längre så ingen idé att försöka :)

Så jag satte mig och började dokumentera inloggningsuppgifter på ett säkert ställe för jag har nått det antal tjänster på internet att hjärnan inte längre kan hålla koll på dem. Sedan vill man ju helst byta ibland och då vill man ju byta alla så att man kommer åt allt man vill ha. Listan med konton och inloggningsuppgifter är fortfarande under uppbyggnad och fortfarande växande vilket är lite skrämmande :) När den är komplett blir det en dags arbete minst att byta alla lösenord.

Det är ju inte heller bara privat man har en driva med konton här och var.
Alla system på jobbet tillkommer och det är ju än så länge inte samlat
under en och samma inloggning även om det tursamt nog går åt det håller.
Både privat och i synnerhet på jobbet vill i alla fall jag hålla en hög
säkerhet. Även om det privat kanske inte kan bli som i IT-filmerna från
90- och början på 00-talet att någon tar över någons liv och vederbörande
blir rättslös, så kan det ju ändå ställa till med ett litet helvete, allt ifrån en vanlig liten oskyldig facerapeW till värre saker. Ekonomiskt känner jag mig åtminstone ganska säker eftersom det är skyddat bakom lite mer än ett vanligt lösenord typ ”Tusse123” men det kan bli nog jobbigt ändå.

Här om veckan till exempel fick sonen sitt spelkonto hackat, lösenordet bytt och epostadressen som användes för återställning blockerad av för många felaktiga inloggningsförsök. På spelkontot hade vi en automatiskt månatlig kortbetalning som det inte gick att få stopp på när det inte längre gick att logga in på kontot. Förvisso ser inte inbrottstjuven några hela kortnummer så att man kan utföra andra köp än det som redan låg där och tickade, men ändå. Vi var tvungna att spärra kortet och beställa ett nytt :) Har man då andra automatiska kortbetalningar man inte vill avbryta får man göra om allt från början.

Idag kändes det extra olustigt. Jag var tvungen att ge administratörslösenordet till ett av barnens dator. Jag brukar vägra och fixa när jag kommer hem. Men idag gick det inte så jag var tvungen. Det slog mig efteråt att lösenordet används på lite för många ställen för att det skulle kännas bra. ens barn litar man på tycker jag, men när de sitter hemma hos kompisar som kan vara — hur ska vi säga, ganska experimentella och man inte vet om lösenordet man säger i telefonen skrivs upp eller inte, så känns det otryggt.

Så nu har den där processen blivit, om inte akut så åtminstone mera högprioriterad :)

Här är en liten del av eländet :)

Och sådär rullar det på lite till :)

[tags]Dator, Datorer, Datorsäkerhet, Datasäkerhet, Säkerhet, Lösenord, Lösenordsskydd, Password, Konto, Inloggning[/tags]

Terminsstart för simningen

Idag var det terminsstart för simningen på Beckomberga sim- och idrottshall. Eller egentligen startade det redan för två veckor sedan men Aktiva Synskadade var lite sega ut med informationen om att hallen öppnat igen efter en längre tids renovering.

Så jag och två barn åkte dit och doppade oss lite. Hallen har blivit väldigt fin efter renoveringen med ny entré och helt ny simbassäng. Men det blev ingen ordentlig simning för min del den här gången. Med förkylning kvar i kroppen tog jag det väldigt lugnt och simmade ett 15-tal längder i lugnt tempo och ägnade resten av tiden åt att prata och bada bastu. Nu hoppas jag bara att jag inte blir sjukare på grund av detta, men det känns inte så.

Det är lite avigt att åka hela vägen dit tvärs igenom stan och rusningstrafik, värsta tiden på dagen och det är ännu avigare att åka kommunalt. Men för mig är det ändå ett bra alternativ. Dels har anläggningen två väldigt rymliga hundburar med värme för oss med ledarhundar och dels är det väldigt skönt att det bara är synskadade i bassäng, dusch och bastu den tiden. Jag tycker det är väldigt jobbigt på badhus under allmäna tider när man ska orientera i duschrum. Visst kan man ha vita käppen med sig men inte hela vägen in i duschen och just i sådana situationer vill man inte råka komma för nära andra människor. Nu kan man bara fråga vilken dusch som är ledig vilket kan vara svårt att höra när det skvalar i ett stort ekande duschrum.

Ett annat problem är att simma på banor med främmande människor. Där kan man definitivt inte ha vita käppen med sig som signalerar att jag inte ser och simma på någon bakifrån och köra upp händerna i häcken på någon kan lätt missförstås och kosta en framtand eller två :) Nu lägger vi tillsammans ut banor efter hur många vi är som simmar och kommer överens om banor och riktning etc och skulle man simma på någon så är det ingen som tar illa upp.

Jag vet att en del löst det genom att sätta en skylt på kanten framför banan en synskadad simmar där det står typ ”Funktionshindrad” och det är ju alltid något men säger inte så mycket om vad problemet är.

Så jag tycker det är helt OK att åka upp till Beckomberga på dessa bokade tider och ofta är vi inte så många så det är gott om utrymme i bassängen. Idag var det faktiskt 6–7 stycken vilket var ovanligt många. Men så är det också tidigt på säsongen. Folk brukar droppa av med tiden. Själv kan jag tyvärr inte nästa vecka på grund av en kvällsaktivitet på jobbet.

Idag hade jag oturen att missa Mot Alla Odds-pax som är på besök i huvudstaden på kurs och just denna kväll på Beckomberga idrottshall. Jag visste inte om det och checkade in på Facebook precis när det var dags att åka hem. Då ringer Pax och säger att han också just varit där. Klar otur! Jag vet också att Arkan brukar spela bandy där samma kväll, men inte just idag. Det kan förhoppningsvis leda till en kaffe framöver om tiderna stämmer. Glad att mina Mot Alla Odds-bröder och systrar ändå dyker upp lite då och då på olika sätt.

[tags]Träna, Träning, Simma, Simning, Simhall, Badhus, Beckomberga, Synskadade, Funktionshinder, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Tillgänglighet, Aktiva Synskadade[/tags]

Provar ny ledarhundssele

För cirka två år sedan bildade Synskadades Riksförbund – SRF och Sveriges Ledarhundsförare – SLHF en ”selgrupp” för att titta på alternativa selar till våra ledarhundsselar. Hittills har det bara funnits två varianter på selar, dels den vanliga klassiska selen som sett likadan ut åtminstone så länge jag haft ledarhund vilket blir 20 år i år och dels en variant på den traditionella selen som ska vara mer ergonomisk.

Selen består av ett ok i läder man trär över huvudet på hundennnnnn, en rem under magen och en framför bröstet. Lädret är ganska tjockt och styvt och ett rejält arbete. Bågen som föraren håller är fäst på sidorna på oket och bågen i sig är ganska tjock och teleskopiskt ställbar i längden.

Jag har inte haft något emot originalselen annat än att jag kanske tyckt att bågen varit av lite onödigt grovt gods och att bågen inte gått att ta av från seloket utan hela selen måste tas av hunden om det är trångt om utrymme på buss, tåg eller liknande.

Så på SLHFs höstkurs 2012 visades ett antal olika selar från olika länder samt en ny sele som tagits fram av SRF. Minns den inte i detalj nu men den kändes marginellt omarbetad jämfört med originalselen. Men flera av de andra alternativen var spännande, med väldigt lätta ok i nylonliknande material och med bågar som gick att ta av på lite olika sätt, med karbinhakar eller sådana där ”snäppfästen” som ibland finns på ryggsäckar. Men selen får inte bli för lätt och måste ha lite styrsel och stabilitet så att hundens rörelser när den svänger eller tar steg uppåt eller nedåt känns tydligt.

Nu verkar SRF och SLHF köpt in ett gäng av en ungersk ledarhundssele som man lånar ut för utvärdering. Jag har idag fått låna en sådan och är mycket förtjust så här långt! Vi har bara varit ute och gått en längre promenad med selen och då på gångvägar och inte i någon mer rörig miljö med mycket människor och andra hinder.

Oket är i någon sorts nylon och därmed väldigt lätt och flexibelt för hunden. Både remmen över bröstet och under magen var bredare än originalselen vilket måste vara skönare för hunden. Bågen var säkert minst hälften så tjock som originalselen och går att knäppa bort från oket med klickfästen. Hunden kan alltså ha selen på sig när den ska ligga på tåg, bussar eller på möten men slippa ha bågen kvar som slår i och fastnar i allt och gör att hunden inte kan ligga i vilken position den vill. Självklart måste man ta av selen helt när hunden ska rasta. Jag vet att det finns de som tycker att ta av bågen från oket är tillräcklig signal för hunden men på den punkten är jag själv fortfarande gammalmodig.

Bågen är i rostfritt och oket är svart och vitt och något som jag gillar extra mycket är att det står ”Ledarhund” på vardera sidan av selen.

En klar nackdel med selen är att bågen inte är ställbar i längd. Det måste man göra avkall för att kunna ha en så tunn båge. Det betyder att det måste finnas flera längder på både men eftersom den är avtagbar från selen så kan man ju ha flera olika varianter på båge till samma sele och inställningen gör man ju oftast en gång till en ny hund.

Första promenaden kändes helt OK och jag känner spontant att en sådan här vill jag ha även om jag måste testa mer förstås :) Just den avtagbara och tunna bågen gör mycket. Men också att trots tunn båge, lätt och tunt ok så kändes selen fortfarande stabil på hunden och hennes steg och rörelser kändes ändå tydligt i bågen så att hon är lätt att följa.

Det ska bli spännande att se hur det funkar när det är lite mer för hunden att göra, människor, tåg, tågspärrar, trappor och trottoarer, om jag fortfarande kan läsa hunden lika bra som i den gamla selen.

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Sveriges Ledarhundsförare, SLHF[/tags]

SVT visar informationsfilm om ledarhundar del II

Äntligen, äntligen, äntligen får vi åter se information om ledarhundar i SVTs Anslagstavlan. Det var … många år sen sist, slutet på 80-talet eller början på 90-talet, ingen verkar ens minnas när det hände, bara att det hände.

Den 25:e januari laddade Synskadades Riksförbund upp två korta informationsfilmer på Youtube. Klippen är identiska förutom att det ena klippet är syntolkat.

Filmerna är ursprungligen gjorda av Norges Blindeforbund och ger information på ett kul och lättsamt sätt att man inte ska störa den som arbetar, inte heller om det är en ledarhund.

Nu har Synskadades Riksförbund fått lov att använda filmerna och de har fått svenskt tal, åtminstone delvis och filmen kommer sändas i SVTs Anslagstavlan under våren.

Jag ska inte gnälla över att SRF varit ganska tröga och ointresserade av just det här. Det har jag skrivit spaltmeter om. Det viktigaste är att det nu äntligen, äntligen förändrats!

Nedan kan man se de båda Youtube-klippen.

http://youtu.be/syB9TcacoQs

http://youtu.be/-S7CsiE3d88

Se ledarhundar i arbete

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Norges Blindeforbund, Ikke Forstyrr, Diskrimineringsombudsmannen, DO, SVT, Sveriges Television, Anslagstavlan, Reklamfilm, reklam[/tags]

Flipped classroom

Det är ganska vanligt idag att skolor delar ut datorer och surfplattor till sina elever. Man skulle kunna tänka sig att det beror på att man vill ligga långt fram och utnyttja tekniken i studierna, men säkert är det också för att locka eleverna till just den skolan.

Sedan tycker jag man ofta hör att teknik inte är bra i sådär låg ålder. Man får känslan av att man undrar vad det var för fel på hur det var förr och att tekniken hemmar barn och ungdomars utveckling, läsintresse etc. Jag tror det är precis tvärtom, att tekniken inspirerar och lockar till nya utmaningar, om eleverna får lära sig av lärare och föräldrar att använda den på ett bra sätt även i studierna.

Men det är det klassiska problemet, ofta är ungdomarna bra mycket bättre på att hantera tekniken än vuxna och då är det ju inte så lätt att lära något.

Men säkert är det många som också försöker nyttja tekniken för att göra studierna bättre och mer effektiva. Jag hittade nedanstående länk till en artikel i en blogg jag följer som handlar om en lärare som minst sagt försöker använda tekniken på ett bra men ändå enkelt sätt.

Metoden kallas ”flipped classroom”, eller det upp och nedvända klassrummet. Läraren filmar sin genomgång före lektionen och delar ut filmerna på nätet till sina elever som de kan titta på i lugn och ro innan lektionen. Under lektionen kan läraren istället vara en resurs, svara på frågor, hjälpa elever som inte förstått etc.

I normala fall skulle läraren stå och föreläsa i 30 minuter och sedan finns bara 10 minuter kvar att arbeta och fråga. När eleverna kommer hem har de hunnit glömma och då finns ingen hjälp att få förrän nästa lektion och man kör fast i sitt arbete på ett onödigt sätt.

Då var det det där med teknik igen!

Då tänker man genast, ”oj så avancerat, det där klarar inte jag!” Men i själva verket är det inte alls avancerat och läraren i artikeln nedan har verkligen inte överdrivit när det gäller tekniken.

Han har helt enkelt använt sin vanliga smartphone. Det spelar idag ingen större roll vilken telefon du har, baserad på Android eller en iPhone eller iPad. Skaffa ett stativ till telefonen eller bygg någon enkel egen lösning, rikta den mot whiteboarden eller med vad man nu arbetar, lär dig hur stort område kameran tar in så du inte arbetar utanför bild och starta sedan videoinspelningen.

Läraren som ni kan se i Youtube-klippet nedan, använder sitt headset till telefonen för att få ett bra ljud och sedan gör han sin genomgång. När man är klar, stoppar man inspelningen och har man skaffat sig ett gratis konto på Youtube är det bara några få knapptryckningar bort för att publicera klippet. Ingen onödig redigering. Dela sedan ut länken till videoklippet som kan vara åtkomligt för alla eller bara för de som fått länken och eleverna kan sedan titta i lugn och ro, när de vill och hur många gånger de vill.

Sedan tänker jag att man kan bygga ut det där egentligen hur långt som helst. Många lärare säger sig spendera mycket kvällstid med förberedelser och rättningar och varför då inte göra sig tillgänglig via Skype eller liknande för att svara på frågor? Nästan allt är bara en fråga om fantasi och vilja.

Jag som själv var väldigt blyg när jag gick i skolan och alla mina barn har också väldigt svårt för att föredra saker inför klassen. Blir man inte hånad för att man stakar sig eller säger fel under lektionen där läraren förhoppningsvis har koll så kan det mycket väl hända efter lektionstid. Varför inte då låta eleven filma sitt föredrag i enrum hemma och sedan dela med sig av det till läaren för bedömning.

Visst finns det en bra effekt i att träna sig i att prata inför andra människor, något som jag haft stor nytta av i livet. Men gör man på det här sättet kan det kanske vara en metod för att senare våga prata inför flera människor.

När jag ser klippet nedan önskar jag helt klart att jag var elev nu och just hos en sådan lärare. Vilka möjligheter! För oss med funktionshinder och som i mitt fall kanske just bilden i ett videoklipp inte hjälper så mycket, men är det en lärare som pratar bra skulle en synskadad kunna ha lika stor nytta av detta som seende elever.

För allt var verkligen inte bättre förr, inte för elever med eller utan funktionsnedsättning och det finns mycket mer att vinna genom att använda modern teknik.

Läs artikeln om the flipped classroom och titta gärna på Youtube-klippet nedan!

http://www.youtube.com/watch?v=4VDjmq-hu-U&feat

[tags]Barn, Skola, Skolan, Klass, Klassrum, Utbildning, Undervisning, Pedagog, Pedagogik, Lärare, Elev, Elever, Flipped classroom, Teknik[/tags]

Orken och lusten, vart är du? – Som krydda på moset!

”En olycka kommer sällan ensam” och ”regnar det kommer det uppifrån” :) Idag vaknade jag upp med tjock hals och snor i hela hjärnan, värk i lederna.. Och ungefär där någonstans slutade jag känna efter för då hade det säkert blivit feber också :)

Det var bara att resa sig ur sängen och åka till jobbet. Det känns alltid olämpligt att stanna hemma och vara sjuk. Idag har jag ett studiebesök som jag förvisso har en liten del i men ändå. Och att avboka och omboka alla klienter känns inte bra.

[tags]Sjuk, Sjukdom, Förkyld, Förkylning, Feber, Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]

Orken och lusten, vart är du?

Jag vet ju hur det kan vara med mig, särskilt den mörka tiden på året. Men det är likväl väldigt jobbigt. Kroppen känns helt tom på energi, lust till ingenting och förmåga lika med noll att ta sig för något alls. På något sätt vill jag ju träna och på balkongen står motionscykeln och inne finns skivstång, hantlar och bredvid står löpbandet. Jag har satt upp tydliga mål och det finns att göra. Under resan till Nicaragua i höstas tappade jag 5kg och fick en massa muskler, men musklerna är borta och kilona är tillbaka nästan allihop.

Det är lite jobbigt när inget man tänker på känns speciellt glädjande av det jag normalt sett tycker är roligt. Jag skulle kunna åka in till jobbet och snickra färdigt på hur många poddradioavsnitt som helst och lägga ut, jag skulle kunna drömma om sommarens båtsäsong eller se fram emot värme, semester och cykellopp.

Men det känns bara tyst och tomt inuti. Jag borde åtminstone ställa mig i duschen och raka mig om jag nu inte tänker träna idag heller, men till och med det känns nästan oöverstigligt jobbigt. Det mesta känns kort sagt meningslöst och tråkigt och det är supertrist!

Idag har jag suttit med tangentbordet i knät och försökt skapa ett utkast till blogginlägg som handlar om synen på funktionshindrade i arbetslivet och hur man använder lönebidrag. Det är något jag fundeat mycket på genom åren och det finns något lite skrämmande i människosynen där som jag skulle vilja få ur mig. Men hur allmänt jag än försöker skriva, kommer jag trampa folk, inte bara på tårna utan hela foten. Kruxet är att trampa så många på fötterna så att inte bara en eller ett par blir utpekade. Jag vill ju skriva så som jag tänker och känner, men funderar också lite över konsekvenserna.

Jag har ju haft tur i mitt 15-åriga bloggande. Jag har inte råkat ut för några elaka nättroll och inte fått några arga hatbrev. Kanske för att jag skriver så platt, allmänt och tråkigt att inte ens nättrollen orkar reta upp sig.

Men jag känner mig begränsad när det gäller vad jag kan skriva om. Handlar det om att jag är feg, inte vågar stå för vad jag tycker, att folk ska tycka illa om mig? Till priset av att inte vara helt ärlig kombinerat med att det kanske känns meningslöst och inte leder till någon förändring.

Texten om lönebidragsanställda synskadade ska i alla fall bli mitt nästa inlägg där jag nog sticker ut näsan en del. Jag ska dessutom g ut i stora grupper synskadade och be dem läsa och reagera när inlägget är postat. Om man är rädd för att hoppa fallskärm är kanske bästa sättet att hoppa? :)

Sedan ska jag nog smälta middagsmaten och även om det blir lite sent ändå springa eller cykla minst en mil. Jag vet ju hur skönt det känns i kroppen efteråt.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och helgen blåste förbi utan att jag hann med. I går gick mesta tiden åt att vara bakis. Inte för att det varken blev särskilt vått i fredags när jag var på puben eller ens särskilt sent. Men dagen efter är ändå helt förstörd efter ölintag om än väl så försiktigt.

Veckan som kommer bjuder vad jag vet inte på några överraskningar. Jag hoppas på att få äta lunch med ”Mot Alla Odds-Rickard” som jag inte träffat sen vi kom hem från Nicaragua. Han försvann en månad till thailand på förlängd solsemester, sydamerika räckte tydligen inte ;) Sedan har han nog haft många som dragit i honom till skillnad från mig :) Oj, där lät jag lite bitter och avundsjuk, förlåt! :)

Men jag skulle verkligen behöva hjälp med att bli av med känslan ”stick en kniv i mig, jag skulle inte känna någonting. Jag är odödlig, eller redan död!” Det är ingen bra känsla. Inga djupa dalar men heller inga toppar.

Happy sunday!

[tags]Söndag, Helg, Tristess, Tråkigt, Uttråkad, Rastlöshet, Tankar, Ledsen, Sorg, Depp, Deppig, Ork, Lust, Arbete, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Synskadade, Lönebidrag, Mot Alla Odds[/tags]

Planering cykelsäsongen 2013

20130123-200657.jpg

Då börjar min och kompisen Egges cykelsäsong 2013 ta form och det ser redan ut att bli ett ganska aktivt år minst sagt!

Jag har alltid gillat att cykelträna men inte riktigt haft någon att cykla med. Hur jag och Egge började prata om cykling minns jag inte, men plötsligt pratade vi om Vätternrundan, eller snarare Halvvättern och att vi borde cykla den.

Så en dag i maj förra året cyklade vi plötsligt cykeln till Älvsjö så att vi skulle börja kunna träna ihop. Halvvättern förflyttades till 2013 men uppgraderades till hela Vätternrundan, ca 30 mil :)

2012 blev det totalt 1000km cykling för min del och plötsligt var vi båda ganska bitna. I september cyklade vi vårt första långlopp, Roslagshösten 2012, 135km i norra Stockholm. Efter det var anmälan till Vätternrundan 2013 ett faktum. Det innebar också att vi började snegla på andra långlopp under 2013, men framför allt innebar det en ny tandemcykel. Cykeln vi köpte för ett gäng år sedan var mer en touringcykel för trevliga långfärder, rejäl och stabil men ändå modern med 27 växlar, hydrauliska skivbromsar och navdynamo. Extra allt med andra ord :)

Men det var ingen tävlingscykel. Det kände vi själva under loppet Roslagshösten och där till alla gliringar från andra cyklister med lättviktscyklar som undrade hur vi orkade ta oss fram på ett sådant monster :) Nu tyckte jag kanske inte det var så riktigt. Vi hade det tungt uppför men rullade lätt ifrån alla utför och på raksträckorna höll vi jämt tempo.

Men visst, det var ingen tävlingscykel. Raka styren, grov ram och tjocka däck och en massa extra vikt i skärmar och pakethållare och det skulle bara se förskräckligt ut om man monterade av dessa.

Viktmässigt skiljer den nya cykeln inte många hekto, men det är mer en racer med bockstyre, tunna däck, tunnare ram, SPD-pedaler och betydligt högre utväxling än den gamla cykeln som trots att den var avsedd för landsvägarna var mountainbike-drevad. En massa oerhört lätta växlar som var helt oanvändbara men som säkert skulle lämpa sig väl för att cykla upp för lodräta väggar :)

Och nu är 2013 här! Cykeln står på balkongen, väskan med alla tillbehör, kläder, skor, pulsklocka och vattenflaskor står bredvid. Jag går och petar på den varje dag och längtar. Den ”gamla” cykeln står bredvid. Och visst ser det ut att bli en bra cykelsäsong! Det är ingen brist på möjliga lopp att delta i, frågan är bara hur många för att inte allt för mycket försumma våra familjer.

Men detta är det som planeras för året. En del kanske tillkommer och många mils träning lär det bli inför dessa långdistanslopp.

Vad sägs om den planeringen? Jag fick också ett erbjudande via mitt arbete att cykla Halvvättern också, 15 mil helgen föra hela Vätternrundan. Sista anmälningsdatum är inte passerat än men det känns som om just den helgen kanske man tränar lite vanligt inför den långa utmaningen helgen efter.

Det råder ju ingen brist på cykellopp om man verkligen vill cykla. Det är mest familj, arbete, tid och pengar man får väga in i hur mycket man hoppar på.

[tags]Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Cykel, Cykling, tandemcykel, Mountainbike, MTB, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike[/tags]

Frukosten är serverad

Emilia fick läxa i hemkunskapen förra veckan att laga frukost till sin familj. Så igår preparerades bakmaskinen och idag när man släpade sig ur sängen var frukosten framplockad :) Kaffe, te och nybakat honungsbröd direkt från bakmaskinen. Det var riktigt mysigt!

Så nu ska hon ha ett omdöme från familjen med sig till skolan och foton i mobilen. Kommer säkert bli kanonbetyg!

[tags]Barn, Familj, Frukost, Mat, Bröd, Bakmaskin, Skola, Läxa, Läxor, Hemkunskap[/tags]

Att komma hem en fredagskväll

Bild: En massa människor i SRFs pub

Hemkommen efter en trevlig pubkväll med mat, dryck och goda vänner. Huset var först tyst och öde så jag ställde mig vid diskbänken och brädde mig ett par leverpastejmackor. Men jag fick snart sällskap av tre pratglada och vakna barn :) Vi pratade spel, film och preparerade bakmaskinen för morgonens frukost.

[tags]Barn, Familj [/tags]

Läkarbesök på Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Idag är vi på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för ett årligt läkarbesök. Det var nog tänkt att Denise skulle bli kallad fram emot sommaren men vi bad om att få komma tidigare.

Denise har under längre tid klagat över huvudvärk. En släkting ställde direkt diagnosen migrän medan jag mer lutade åt överansträngning med den lilla syn hon har kvar. Men har man haft cancer så duger inte hemmadiagnoser och gissningar. Man kollar hellre ordentligt.

Har man haft retinoblastomW inns en viss risk för nya tumörer i strålområdet, dvs huvudet. Dessa följdtumörer ska vad jag förstått, vara godartade men är viktiga att hitta i tid.

Nu känner jag mig åtminstone väldigt lugn och inte orolig. Karaktären på hennes huvudvärk tycker jag tyder på spänningshuvudvärk. Den kommer ofta senare på dagen efter lunch i skolan. Ser man dåligt behöver man ofta sitta nära och därmed inte alls särskilt ergonomiskt och har man små synrester använder man dem maximalt vilket fungerar i korta stunder men kan bli rejält jobbigt i längden.

Så nu blev det en remiss till ögonläkare och en ny CT, eller datortomografiW för att undersöka huvudet ordentligt. Det kändes bra att be om det och möta full förståelse och få en sådan remiss utan minsta diskussion.

I år är det också dags för en kontroll av sköldkörtelW som tydligen också kan påverkas av strålbehandling eller cellgifterW.

Så nu är vi klara här för idag och kommer göra minst tre besök till inom loppet av en månad. Men ett trevligt, varmt och välkomnande sjukhus så i alla fall jag har verkligen ingenting emot att vara här. Att ledarhunden är välkommen här behöver man inte ens nämna :)

[tags]Barn, Läkare, Läkarbesök, Barnläkare, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Barncancer, Retinoblastom, Cellgift, Cellgifter, Cytostatika, CT, DT, Datortomografi, MR, Magnetröntgen, Röntgen, Sjukhus, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB, Karolinska, Karolinska sjukhuset[/tags]

Otillförlitlig mobiltelefoni

Bild: iPhone skärmdump visar telefonapp

Jag tycker att jag ganska ofta råkar ut för att jag står med telefonen i handen, 3G-symbolen i statusfältet i displayen och full mottagning med 4 eller 5 streck av 5 möjliga. Då kommer det ett SMS från Telias mobilsvar där någon just lämnat ett meddelande.

Just nu hände det igen. Jag stod och väntade på ett viktigt samtal som aldrig kom, mitt i centrala delarna av Haninge med full mottagning.

Jag funderar vad det beror på. ”Telefonen, SIM-kortet” skulle operatören säga om jag ringde deras support men jag tror inte så mycket på det. Jag jobbar inte med mobiltelefoni men det känns som om det är underkapacitet i operatörernas nät. Telefonen har kontakt med nätet men det finns kanske inte tillgängliga kanaler i cellen när samtalet ska kopplas fram? Eller beror det på något annat?

Jag har upplevt problemen både med iPhone i modern tid men även under tiden jag körde Nokia och efter lång erfarenhet av både Telia och Tele2 känns det inte som att det är telefonmärke det beror på.

Det är bland annat det här som får mig att inte fullkomligt kasta mig handlöst in i den mobila världen och byta till mobilt bredband och mobil hemtelefoni även hemma. Man kan tycka att Telias telefoni till hushållen över kopparnätet må vara dyr, men samtalen kommer åtminstone alltid fram.

[tags]Telefon, Telefoni, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, GSM, 3G, 4G, Hemtelefon, Hemtelefoni, Teleoperatörer, Mobiloperatörer, iPhone, Nokia, Telia, Tele2[/tags]

Podcast: Apple Podcaster

I det här avsnittet demonstrerar jag Apple Podcaster för iPhone och hur det fungerar med VoiceOver.

Prenumerera på vår podcast
Prenumerera på vår videocast

[tags]Podcast, Podcasting, Poddradio, Podradio, Poddsändning, Podd, Video, Videocast, Apple, iPhone, VoiceOver, Skärmläsare, Tillgänglighet[/tags]

Saknad och tomhet del III

Jag ska inte säga att jag mår dåligt efter hemkomsten från Nicaragua, för så är det verkligen inte. Jag ångrar mig inte ett spår att jag åkte med på äventyret. Jag snarare bävar för hur det hade varit om jag tackat nej av någon anledning! Men efter hemkomsten har jag tänkt väldigt mycket och jag trodde inte det skulle kännas riktigt såhär.

Direkt efter hemkomsten kändes det bara skönt att vara hemma igen. Träffa familjen, sova i en säng, äta och dricka saker man längtat efter och duscha så ofta man ville :Sonia var den som tidigt skrev i sin blogg om saknad och längtan tillbaka, att hon kände sig ensam plötsligt bland alla gamla vänner och om det var frustration eller sorg över att vara den som behövde hjälp jämt och inte kunna ge så mycket till någon annan som hon, som vi alla gjorde under resan.

Men jag är lite sen av mig i reaktionerna. För mig kom de där känslorna krypande efter ett par veckor. Det kanske tog lite tid att inse att det var över och aldrig skulle komma tillbaka.

Men jag tänkte att nu har jag vänner för livet, både bland deltagarna och i filmteamen. Och redan första veckan på jobbet efter hemkomsten dök Arkan upp på ett spontant besök och jag blev oerhört glad! I mellandagarna träffades jag, Pax och Arkan över en middag och det var också oerhört trevligt.

Men samtidigt funderar jag rätt mycket kring vad varaktig vänskap är. Vi skriver i våra hemliga grupper på Facebook att vi måste ses, att vi saknar varandra så otroligt mycket och att det ska bli så kul nu när det snart är återträff i ett mer officiellt sammanhang.

Men när alla skriver sådär vilket jag ju också gör, undrar jag om det är något jag missat, om jag är utanför på något sätt. För förutom dessa meddelanden är det ganska tyst och dött hos mig. Jag undrar om de andra ringer eller SMSar varandra eller om det är samma sak hos dem?

Kanske räcker det med att se till sig själv för att hitta åtminstone en del av svaret. Det är inte bara det att min telefon är ganska tyst på inkommande trafik, den är även ganska tyst när det gäller utgående också.Jag hör ju inte heller av mig så ofta. Jag sitter här och undrar hur det går för Titti och hennes jobb, Niclas som jag väldigt snabbt tyckte väldigt bra om, hur Sonia mår nu och hur Nina har det! Det går inte en dag utan att fingrarna leker över knappsatsen på telefonen och jag tänker att jag borde ringa Rickard för att jag är så sugen på hans lunchsällskap och jag undrar hur Maria mår… Kort sagt jag tänker på dem alla mest hela tiden men gör inget, visar det inte på annat sätt än ett gruppmeddelande på Facebook, ”Saknar er massor!”

Har jag en konstig bild av hur det skulle ha varit? Trodde jag kanske det var som när man var tonåring och låg halva nätterna och pratade i telefon och fick räkna till 3 för att avsluta samtalet samtidigt? Är jag och andra otroligt skadade av sociala medier att man är fullkomligt avtrubbad vad gäller behovet av riktig mänsklig kontakt? Nu när det finns 100 sätt att kommunicera på tappar man kanske det viktigaste?

I alla fall jag saknar deras röster och närhet otroligt mycket. Det kan låta urfånigt, men den fras jag aldrig ska glömma och som är ett så ljust minne från resan, är kamera-Peter som säger ”nu filmar jag dig Jocke så skärp dig för helvete :)” Det är otroligt störande att inte längre ha en sådan människa omkring mig. Det finns andra saker också men som det kanske ska bli TV av så jag får hålla dem för mig själv tills vidare.

Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att höra av mig ”på riktigt” till de jag bryr mig om. Ringa och säga ”hej, hur är det? Jag saknar dig!” Ändå sitter jag här och tycker synd om mig själv för att ingen ringer mig och säger så, det är nästan lite lustigt :)

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerade, Mastiff, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Saknad, tomhet, Vänskap[/tags]

MSN Messenger går i graven del II

Så där ja, nu har jag tagit steget fullt ut och slagit samman mitt gamla MSN Messenger-konto med mitt Skype-konto. Det är egentligen inte förrän 15:e mars som MSN slår igen för gott och min tanke var nog att hålla igång till sista andetaget.

Men jag hatar att vänta på allt, oavsett om det är bra eller dåliga saker så jag tog tag i sammanslagningen av kontona idag. Och det blev en allmän upprustning med uppgradering av Skype-klienter lite här och var och koppling till Facebook.

Sammanslagningen av mitt gamla MSN-konto med mitt Skype-konto fungerade inte riktigt som jag trodde. Det gamla MSN-kontot länkades i mitt Skype-konto ungefär som Facebook brukar länkas med program. Loggar jag in med mitt Skype-namn ”joakimnomell” ser jag bara mina Skype-kontakter. För att det ska fungera med båda tjänsterna måste jag logga in med mitt gamla MSN-konto. Då ser jag både Skype-kontakter och Messenger-kontakter och kan kommunicera med båda.

Om det är tänkt att fungera såhär den dagen MSN stängs ner eller om det bara är under övergångsperioden vet jag inte. Jag hade ju hoppats att mitt Skype-namn skulle vara det enda som gällde. Dessutom trodde jag att jag skulle få upp de gamla MSN-kontakter som bytt till Skype bland mina Skype-kontakter, men så verkar det inte heller vara.

Men nu är det gjort och det går inte längre att logga in med en Messenger-klient. Jag känner att mig stör det inte så mycket förutom den sentimentala ådran i mig som gillade Messenger och tycker den borde vara den enda chat-tjänsten :) Men eftersom jag tycker det finns för många dylika tjänster idag så tycker jag en nedläggning av någon tjänst mest gör till än från. Lite upprensning skadar inte och det kan bli lite för mycket av valmöjligheten och friheten så att antalet sociala tjänster gör det svårare att få tag i folk istället för lättare.

Nu finns bara två problem som jag kan se just nu. Det ena är att jag inte kan se mina Facebook-kontakter i iPhone-klienten trots att jag anslutit med Facebook. Men det kanske är en funktionalitet som kommer framöver eftersom sammanslagningen inte ens är avslutad än.

Det andra problemet är att den Skype-klient jag använder på min PC, GWConnect inte har stöd för att logga in med Microsofts gamla MSN-konton. Så jag kan inte kommunicera med dessa kontakter från min PC i nuläget. Men det kanske också är en sak som löser sig framöver.

[tags]Dator, Datorer, Internet, MSN, MSN Messenger, Messenger, Chat, ICQ, IRC, Facebook, Skype, MS, Microsoft, Synskadade, Hjälpmedel, Tillgänglighet[/tags]

Få stopp på automatiska kortbetalningar

Sonen som länge spelat World Of Warcraft har haft en stående kortbetalning för sitt spelabonnemang. Det har fungerat bra och tickat på under en tid.

Men nu har han tröttnat och vill inte spela längre och när vi skulle logga in efter en tids inaktivitet visar det sig att spelkontot är hackat och låst och går inte att komma åt. Epost-adressen som var knutet till spelkontot var en hotmail-adress som även den var hackad och inte gick att logga in på. Så det lönade sig inte att begära ett nytt lösenord till den registrerade epost-adressen :)

Vi hamnade i en återvändsgränd där en av två möjligheter var att ringa spelleverantören i USA för att få dem att ta bort kortbetalningen. Men det kändes enklare att ringa banken och be dem spärra transaktioner från en viss nätbutik.

När jag ringde upp dem visade det sig att det inte gick. Banken kunde inte blockera en specifik transaktion. Enda lösningen var att spärra VISA-kortet i fråga och beställa ett nytt. Just det var i och för sig gratis men man blir utan kort och betalningsmöjligheter några dagar. Men hellre det än att låta hundratals kronor ligga och ticka varje månad.

Så nu är det löst i alla fall! Omständigt och bökigt!

[tags]Dator, Datorer, Internet, Spel, WOW, World Of Warcraft, Bank, Kort, Kontokort, Kreditkort, VISA, Kortbetalning, Kortbetalningar, Ehandel, E-handel, Betala, Betalningar[/tags]