Barnens reaktion på bloggandet

Visst försöker man tänka lite på vad man skriver i bloggen, både för sin egen del och för ändras, inte minst familjemedlemmarnas del. Och det blir ju såklart inte de allra djupaste känslorna man skriver om. Men här om dagen fick vi en stark och oförklarlig reaktion på våra två inlägg om vårt gemensamma 13-åriga liv. Vår äldsta dotter skrek och tyckte vi avslöjade hemligheter i bloggen och det tog en stund innan vi förstod att det var just dessa två inlägg — eller i synnerhet mammas inlägg som var orsaken.

Vi har jobbat på att få veta vad i dem som hon tog illa vid sig av men det har inte varit så lätt. Antagligen kanske för att hon själv inte kunde förklara. Min tanke var först att vi avslöjade för er läsare, eller för henne, att vi båda haft liv innan det blev en familj av oss. Och det kan ju vi vuxna skratta lite åt. Säg de som nte haft någon sorts liv före man stadgar sig? Fast kanske är det inte så enkelt för barn som inte riktigt fått hela vidden klar för sig än?

Och idag började frågorna krypa fram av sig själva när hon var ensam med mamma. Vem hon varit tillsammans med, bodde, jobbat med och sådana saker och det stämde ganska väl överens med vad jag misstänkte efter att ha fått tänka efter en stund.

Tidigare har vi bara fått små reaktioner på att det är pinsamt att det ligger bilder ute på dem och står saker om dem, men inget annat än det vi tolkat som att det som så mycket annat är allmänt skämmigt i vissa åldrar. Det har i vart fall inte blivit några varesig starka eller långvariga reaktioner som vi tolkat som att de tagit illa vid sig.

Men det ger en liten hint om att det kanske inte är helt okomplicerat, i synnerhet inte nu när några av barnen växer, blir äldre, tänker och förstår mer och inom 10 månader har vi den första tonåringen i huset.

Men det vore såklart intressant att höra vad andra bloggande föräldrar fått för reaktioner från sina mindre eller större barn även om alla såklart är olika. kanske lär man sig något, eller rättare sagt, alltid lär man sig något :)!

[tags]Familj, Familjeliv, Föräldrar, föräldrarskap, Barn, Tonåring, Tonåringar, Bloggande[/tags]

13 år, och fler ska det bli :)

Oj vad fint hon skriver här nedan :)

Och idag är det den 13:e årsdagen i vårt gemensamma liv, och i sommar är det 7 år som gifta. Tiden går vansinnigt fort!

Och visst var det en stor dag när vi bestämde att flytta ihop, efter en självande höst av fester och en växande förälskelse, första kyssen i hissen och nyårsfirandet 1995/1996 där vi hade vattenkrig och till slut hamnade i ett vakum som varade några sekunder. Minns inte om vattenjakten slutade vid diskbänken eller under köksbordet :) Men inget hände då mer än just den där korta stunden när det kändes som om allt avgjordes och var ömsesidigt.

Den morgonen, idag för 13 år sedan, det var en onsdag har jag för mig, trodde jag fortfarande hon skulle ändra sig. ända tills det ringde p dörren och vårt nya liv började. Bitterljuvt till en början i en enda stor våg av kärlek men samtidigt förkrossade partners utanför som på olika sätt försökte ändra tillbaka allt som det var.

Och jag minns fortfarande när jag frågade på fullaste allvar om hon ville bli mor åt våra barn. Jag minns inte riktigt att det bara var någon vecka eller så efter att vi flyttat ihop, men det var ointressant, jag menade var enda ord och har aldrig ångrat mig!

Men vårt liv där i min trånga etta blev ohållbart, dels på grund av våra respektive ex, dels på grund av att vi både 2 personer, 2 hundar och en väldans massa saker i en etta på 32 kvadrat, men kanske mest på grund av det som började bli resultatet av vår kärlek som inte syntes än men snart skulle göra det desto tydligare. Den 31:a maj 1996 flyttade vi till Vallavägen i Haninge. En underbar 2:a på gatuplan med en stor altan med en gräsmatta utanför. Kändes som rena drömmen, och det var där vi två blev tre ;)!

Nu är det 2008 och vi är 6 stycken där hon som kom först snart blir tonåring, helt otroligt!

Men som Stefan Sundström sjunger: ”Amors pilar föll som regn över en smal madrass, du hade ingen säng. Det är klart att vi låg kvar, och det är klart att det blev barn. Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar.”

[tags]Familj, Barn, Kärlek, Förhållande, Relation, Flytta, Ex, Sambo, Flytta ihop, Bli ihop, Gifta, Hund, Hundpromenad, Skog, Ledarhund, Liv[/tags]

Lyckligaste dagen i mitt liv!!

Idag för 13 år sen var den största dagen i mitt liv, eller den o sedan den 17 januari :)
Jag kommer ihåg, hur jag försökt att i smyg få tag i ett telefon nummer, til Jockes mobil, o jag hade lyckats :) Satt på jobbet ( ja jag jobbade faktiskt då :) ) o va så nervös att jag kunde dö. Ville bara lyfta luren o ringa.. men vågade inte riktigt..

Men så ringde min telefon Svarade, o där va han :) Jag trodde jag skulle ramla av stolen :) blev så himla lycklig. Vi skrattade när jag berättade att jag tänkt ringa honom presis, men han hann först.

Vi pratade länge. OM allt.. o mycket,, Mycket om mitt ex som va ett svin..

Redan nån månad tillbaka så hade Jovke o jag i smyg gått med hundarna o försökt att ses så ofta vi bara kunde.. så de fanns nåt stort där, de kände jag, han va den jag ville leva med resten av mitt liv!!

Kommerr ihåg hur jag ibland lyssnade ut, efter Jockes ledarhunds klocka,, kände igen den.. hihi.. o då vart de väldigt akut, min hund va väldigt kissnödig :)

I telefon bestämde vi att jag skulle ta mitt pick o pack o sticka ifrån min snubbe, o flytta hem till Jocke. De skulel vi göra på onsdagen, detta va måndag. Jag skulle ringa mej sjuk, näst kommande dag o packa medan idioten jobbade.

Allt kändes så själklart.. samtidigt som jag va rädd, tänk om jag skulle bli påkommen,, Jag klarade inte av att göra slut med honom, var bara tvungen att dra..

Jag kommer inte ihåg så mycket sen, tiden mellan samtalet med Jocke o den dagen jag flyttade in.. Jag har för mej att jag packade mina saker på tisdagen,, Pratade med Jocke i telefon massor.. o jag längtade så de gjorde ont.. Allt kändes så rätt..

Så kom onsdagen den 17 januari… Vaknade tiiidigt.. sen minns jag itne så mycket.. Jag kommer ihåg att ja gpackade minna sak som om jag skulle åka till jobbet. Tog Faxe, min vovve o min väska, sa hej då, o gick.. FAst inte till tunnelbanan,,, utan upp i skogen.. där jag kunde se, när han åkte iväg.. så jag visste att kusten var klar..
Kommer ihåg att jag mötte Jocke, som var på väg från tvättstugen när jag kom ut ur porten.. de va konstigt.. vi sa knappt nåt till varandra.. :)
Jag stod ialla fall o väntade i skogen oo kedjerökte, livrädd att nån skulle se mej :), kände mej som en brottsling eller nåt :).. ha ha.. jag va så nervös, men så lycklig.

Sedan var de bara o gå o ta hissen upp til Jocke o kliva in i mitt nya liv, med en underbar man, som jag älskar mer en något annat!!!!!!!!

[tags]Familj, Barn, Kärlek, Förhållande, Relation, Flytta, Ex, Sambo, Flytta ihop, Bli ihop, Packa, Gifta, Sjukanmäla, Sjukanmälan, Tvättstuga, Hund, Hundpromenad, Skog, Röka, Kedjeröka, Ledarhund, Liv[/tags]

Familjerådet

Idag har vi bestämt att försöka åstadkomma lite skärpning i familjen vad gäller hushållsarbetet. Hittills har somliga kommit lindrigtundan medans mamma och äldsta dottern gjort det mesta. Tidigare har vi försökt med veckomatsedlar och det har väl fungerat sådär. Men nu ska vi försöka äta mer varierad kost, bara pasta en gång per vecka till exempel. men framför allt hjälpas åtmer med disken. Alla har fått varsin dag och pappan bistår dom minsta på deras dagar och sin egen såklart =) Sedan är målet att göra samma med städning av egna rum och hjälpas åt med huset. Men vi provar såhär så får vi se hur det går.

[tags]Familj, Familjeliv, Barn, Disk, Diskmaskin, Mat, Matlagning, Hushåll, Hushållssysslor, Städa, Städning[/tags]

Ensamma på nyår

Så verkar det som om vi blir ensamma pånyår. UP och MP stannar hemma på grund av sjukdom. Barnen är sura både för det och för att fyrverkerierna är slut i de mest närbelägna butikerna och det småttiga vi fick tag på tycker även jag är lite lätt tråkigt. Men nu utan gäster kan det faktiskt kvitta. Laxen får stanna i frysen, så cyklar vi upp och handlar lite oxfillé istället. Kändes på något vis som ett antiklimax. Jag som sett fram emot trevlig långrandig middag med god pilsner och god efterrätt. Fyrverkerisegern får vi släppa till grannen, det är han väl värd och vi får ta igen det nästa år :)

Efter handlingen ska jag roa mig med att sätta upp handtag på skåpen vi satte upp igår och kanske montera överskåpet till vår TV-möbel. Vid tre-tiden kommer Joche och lämnar Skip som vi ska vara hundvakt åt medans Joche och väninna roar sig på Ålandskryssning. Just det vet jag inte om jag är så avundsjuk på heller.

[tags]Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårsmiddag, Nyårsmeny, Mat, Middag, Fyrverkerier, Raketer, Smällare, Kryssning, Åland, Hundvakt, Ledarhund[/tags]

Nyårsförberedelser

Värst vad kreativ man kan bli ibland. Lite som med barnens energi, man undrar vart den kommer ifrån =) Idag har varit en aktiv dag. Pratat med båda bröderna i telefon samtidigt som jag försökte sätta upp de två sista överskåpen i köket som blivit kvar ovanpå frys och kyl. Men det var svårt att göra det själv, skruva och hålla i de tunga skåpen samtidigt. Lillebror tipsade mig om att hans barndomskompis finns i närheten och att han säkert var sugen på att hjälpa till. Lite skumt kändes det att ringa, vi har inte sets eller hörts på många år men jag tänkte lite wild and crazy får man lov att vara :)

Frans och hans tjej Silla och deras ettårige son Gidion kom på besök och förutom att uppsättandet av skåpen helt plötsligt gick som en dans så var det väldigt trevligt att träffa dom. Silla har jag bara hört gott om men aldrig träffat förrän nu och hon var mycket trevlig. Efter skåpen fikade vi och hade trevligt.

Men Vid 18-tiden var vi tvungna att ila iväg till rusta för att handla Fyrverkerier. När vi kom dit var allt roligt tyvärr redan slut. Så det blev tre raketsatser med 8 i varje, en låda med blandat godis och en tårta. Inte alls något som kommer ge oss en seger i gatans fyrverkeritävling :) Imorgon ska jag kolla vidare på rusta i Huddinge, på en butik i stan och Överskottsbolaget och se om de har något roligt kvar. Annars får vi nöja oss med det vi har.

Imorgon kommer UP och MP med familj på besök trots att MP är grymt sjuk. Hoppas inte det blir värre.

På nyårsmenyn står lax. Jag vet inte om vi bestämde oss för hasselbackspotatis eller fetaostsallad bara men gott blir det garanterat. Eftersom MP går på penecilin så får jag väl sköta drickandet själv och imorgon blir det Landsorts lager från Nynäshamns bryggerier dagen till ära :)

[tags]Kök, Inredning, Renovering, Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårsmeny, Nyårsmiddag, Fyrverkerier, Raketer, Smällare, Förkyld, Förkylning, Penecilin, Medicin[/tags]

Julen är över

Så var då julen 2008 över. Kvällen före spenderade vom vanligt med inslagning av julklappar och provsmak av julskinkan och sådant när barnen gått och lagt sig. Det blev en sen kväll. Jag fick till och med åka till jobbet för att hämta två julklappar som jag glömt där.

Dagen började som vanligt med grötfrukost och öppning av en liten julklapp var. Det var bland annat lite kläder och filmen Dårfinkar & dönickar som vi hittade på DVD och är en gammal ungdomsfilm från -88 eller -89. Vi tittade på filmen och slöade och väntade på mormor, morfar, Jenny och Jonas. När dom kom ägnade jag och Jonas lite tid åt att försöka fixa lite med vår krångliga mediadator men det gick väl sådär.

Julmaten ser man ju fram emot varje år men det blev en kort måltid och man blev fort mätt och det smakar liksom aldrig lika gott som man förväntar sig. En anledning var säkert att barnen snabbt ville upp och öppna julklappar och frustrationen var såklart stor.

Julklappsöppningen var inte alls så jobbig som den brukar vara. Det var i och för sig länge sedan den var sådär jobbig och ångestframkallande. Men i å r var verkligen första året när inga vuxna gav varandra någr vilket var oerhört skönt. Det var bara barnens jul i år, precis som det ska vara om det ska vara. Jag och jonas pratade om att det vore skönt att helt skippa julen, dra utomlands till värmen. Men det kostar ju det med.

Årets julklappar blev väl lite dyrare än tänkt men kändes ändå rätt välgenomtänkta. Emilia ochJesper fick egna datorer, Asus små Eee box som är både billiga och små. Jesper fick legomodeller och Emilia fick gosedjur och Petshop-saker. Denise fick en ny säng (som vi inte köpt än), godis, kläder och lite sådant. Miranda fick prinsesskläder och sådant gulligt :)

Efter julklappsutdelningen blev det kaffe, ost och kex och vin och musik via Spotify och det var rätt slappt och skönt. Jesper byggde lego med mormor och morfar och jag kopplade in Emilias dator.

Idag är det juldagen och det är en av de 5 skönaste dagarna på året. Man äter lite rester, tittar på film, går ut och går och slås av hur många som gör likadant som man aldrig annars ser. Antingen är det stressen som släpper, ångest över allt ätande eller något annat som gör att folk vill ut och gå. Och det är samma sak varje år. Precis som på nyårsdagen och påskdagen.

Nu siktar man bara på nyår och januarisolen och långsamma med stadiga kliv mot VÅÅÅR! Jag har redan börjat pilla på båtsakerna vilket är ovanligt tidigt i år =)

[tags]Jul, Julfirande, Julmat, Julångest, Julstress, Julstök, Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårsmiddag, Nyårsmeny, Nyårsmat, Fyrverkeri, Fyrverkerier, Fyrverkeripjäser, Smällare, raketer, Högtid, Högtider, Vinter, December, Barndomsminnen, Barndom, Ångest, Oro, Stress[/tags]

IKEA-besök

20081221_ikea1_jesperJesper tar en paus efter intagen IKEA-lunch i möbeln ”Jesper” :)

Efter 6 timmar på IKEA är det inte utan att man känner sig lätt mör. Och om jag ska blåsa upp solsken i häcken på mig själv, måste jag säga att jag var inte irriterad en enda gång — vad jag kan komma ihåg :). Men det berodde nog mycket på att vi befarade att det skulle vara hur mycket folk som helst en söndag ett par dagar före jul. Och visst var det en del människor, det märktes främst i kassorna. Men inne på själva varuhuset, fiket och restaurangen var det väldigt lugnt och skönt. Så det hela var nog mycket en positiv överraskning!

Men vi var verkligen tvungna att åka till IKEA före jul och som allt ”roligt” sparar man det till sista minuten =) När vi flyttade in hösten -05 köpte vi ett antal Ivar-stolar och en skitbillig köksmöbel från Haléns som var kass. Under åren så har var enda Ivar-stol gått sönder och bordet flisat sönder sig så att man skär sig på kanterna. Det har vart katastorf länge. Sista halvåret har sittskivorna på stolarna — de som varit hela — legat löst ovanpå och man har inte fått göra några stora rörelser för att inte riskera att ramla av :) Så nu var det verkligen dags! Särskilt om vi vill ha gäster och kunna erbjuda sittplats på jul ochnyår =)!

Till köket blev det bordet Bjursta och stolen Tobias som ni kan se bland bilderna nedan. En mycket rejäl stol i plast med stålben, lär inte gå sönder i första taget =). Till matrummet där vi redan har ett bord som får duga tills vidare, valde vi stolarna Henriksdal. Med tiden behöver vi även ett nytt bord dit och ett nytt vitrinskåp eftersom det vi har också är ett skit-skåp från Haléns. Ska aldrig mer handla där!!

Sedan var det arbetsrummets tur att få sig en uppfräschning, åtminstone en delvis. Det fick bli skrivbordet Fredrik med inbyggd kabelkanal under bordet och hyllor ovanpå. Perfekt för datorhögtalare, mina radioprylar, papper etc. Ska nog övertala Maria om att hon också ska ha ett sådant nästa vända vi åker dit vilket nog måste bli i mellandagarna. Arbetsrummet skulle också behöva nya hyllor och kanske väggskåp som jag fått lite pippi på men det får vänta tills bättre tider.

Nästa steg i processen (jag hoppar över mat och fika och toa-besök :) ) blev vardagsrummet som behövde en ny TV-möbel. Det fick bli Bestå med tillhörande överskåp vilket jag tror blir kanon. Då får vi nästan plats med HTPC’n även om man får ta upp lite i bakstycket för att låta den sticka ut lite.

Sedan är det sovrummens tur. Dit behövs både garderober och fotöljer men det är så stora och jobbiga grejer att det får bli en internet-beställning.

Eftersom elen äntligen är klar på övervåningen så kompletterade vi med 2 taklampor till Jesper och en till hallen på övervåningen där det rått totalt mörker i flera år. Och bestick har samma förmåga som strumpor att försvinna så vi fyllde även på det förrådet.

Slutligen bar det av mot kassorna. Här märktes det att det var mycket folk. Jag är inte avis på kassörskorna på IKEA. Bara struliga stora varor där streckkoden alltid är vänd åt fel håll. Såklart även på våra tre vagnar. Men ut kom vi och efter mycket pyssel och bök lyckades vi även kvittera ut matbord och skrivbord från varuutlämningen. Av någon outgrundlig anledning får man hämta en del saker på andra ställen. Förmodligen på grund av platsbrist i ta själv-lagret. Och efter att ha lämnat in allt i hemkörningsdisken och beställt leverans tills imorgon mellan 9–13, sjönk man liksom ihop på en soffa i entrén ett par minuter innan man orkade ta sig vidare hem :)

Men säga vad man vill om IKEA, men deras köttbullar, sås, lingon och potatis, kaffe och kanelbullar är suveränt goda!

[tags]Jul, Julhandel, Julfirande, Nyår, Nyårsfirande, IKEA, Halens, Möbler, Kök, Köksmöbler, Arbetsrum, Vardagsrum, Vitrinskåp, Inredning, Heminredning[/tags]

Barn som far illa del II

Hej kära bloggläsare. Jag har fått en del kommentarer angående mitt sätt att rubriksätta följetongar (eller heter det följetänger :) ). Det här med att döpa fortsättningar till ”del II”, ”del III” etc har inte bara blivit en drog, det är också ett ganska praktiskt sätt både för er och mig att spinna vidare i ämnet inbillar jag mig. fast mer sant är kanske att jag har så dålig fantasi att rubriksätta mina texter så det är mest praktiskt så här. Det är i alla fall en egen stil i bloggvärlden jag inte sett tidigare.

Kvällens InsiderTV3 handlade bland annat om uppföljningen av Bianca som blivit utan bostad med sin 10-månaders bebis och Socialtjänsten vägrar hjälpa henne. Efter det första programmet förlängde man hennes vistelse påhotell som vid programmets sändning idag hittills enligt Insider kostat 42000kr. Där är typ ett års hyra för en mindre lägenhet, det är det första spontant som slår än.

Men det finns något mycket djupare och tråkigare i det här. Jag har nämnt det förut, från min gamla hemort där människor missbrukar, säljer droger, slår sina barn, ljuger och stjäl, misshandlar och hotar varandra. Det som förvånar mig där är en nära bekant kvinna som faktiskt uppfyller hela det registret och lite till och får hela tiden stöd av Socialen. Bara ett av 5 barn har flyttat för att hon ville det, inte för att man fann det mest lämpligt och de andra fyra bor kvar. Nu senast fick jag höra att hon krockat i en oskattad och oförsäkrad bil för att hon satt och SMSade och körde in i en annan bil. Inte för att jag förstår hur det kunde bli den andres fel men det verkar det ha blivit. Men trots att hon framfört ett fordon som inte på något vis får framföras på allmän väg så betalar Socialtjänsten hyra, bensin och milersättning för en hyresbil av den enkla anledningen att hennes barn måste få gå i en skola en bra bit bort, trots att det finns en skola på gångavstånd från hemmet.

Antingen vet inte Socialtjänsten om vad hon lever för liv och alltid har levat. Då är dom både dumma, blinda och döva. Eller så vet dom och då finns inte ord för hur tragiskt det är. Jag vet inte hur många gånger hon utretts om lämplighet, antagligen inte särskilt många gånger eller inte särskilt noga. Det är tydligen OK att hon har vårdnad om barn i det liv hon lever.

Ett annat exempel är avlägsna bekanta till oss som vi tyvärr tappat kontakten med. Men då hade ett av deras barn kolik och skrek nätterna igenom. Grannar anmälde och Sicialtjänsten utredde och kom fram till att det inte var något fel på familjen. Men detta skedde om, och om, och åter om igen. Trots läkarintyg och låånga utredningar som alltid slutade i samma resultat, familjen hade bara ett sjukt barn.

Så ibland ska det statueras exempel och visa kraft och handlingskraftighet. Och ibland, ser och hör och gör man absolut ingenting.

Och det är det här som gör mig så ledsen och maktlös och trött och åter igen får mig att minnas tilbaka hur det var för mig som rymde när jag fyllde 15 för att vår familj var en så kallad dysfunktionell familj. Socialtjänsten ordnade ett beslut om LVU men ytterst motvilligt och det gällde bara mig, inte mina två syskon. För mig blev det så för att jag var drivande, hade människor bakom mig som brydde sig och för att jag visste vad jag ville och hur jag ville ha det.

Och det trista är att jag inte ser någon bra lösning. Det kommer alltid hanteras olika, från dag till dag, från ort till ort, från kontor till kontor, från klient till klient. För att det är människor som hanterar och för att det inte finns någon bra kontrollmekanism och inget händer dom som hanterar och gör fel. Vem ska tro på barnen, vem lyssnar på Bianca och liknande. I jämförelse med en socialsekreterare har man inget att sätta emot. Och på detta sätt godkänner vi att barn far illa och i och med att man förser familjen med pengar, bil och betalar hyresavgifter men inget mer så godkänner man och tycker det är helt OK.

Läs även Barn som far illa från den 14:e november 2008.

[tags]Familj, Barn, Barnmisshandel, Kvinnor, Kvinnomisshandel, TV3, Insider, Socialtjänsten, Socialen, Soc, Socialtjänstlagen, Bostadslösa, Hemlös, Hemlösa[/tags]

Då va de vinter

I morse när klockan ringde halv åtta så va de bara att gå upp o se glad ut :) Emilia ska på träning kl kvar i nio. Kollar ut.. o shit. de SNÖAR!!! Barnen är överlyckliga.. :) Ja ja tänkte jag.. de e ju bara o kämpa på , vi måste sju till träningen..

Så halv nio beger vi oss iväg. Jag tar Jeppe cykel istället för min egen, jag har för tunna däck så jag hade nog halkat ihjäl mej med den.. :) Jeppe har ju mountinbike, så de va ju hur lätt som helst o cykla på de. Emilia tyckte de va jobbigt.. men vi kom fram til slut.. Men hennes kedja hade hoppat, så vi fick gå sista biten.

Sen när vi skule hem, kunde jag inte fixa kedjan, jag är så dålig ha ha .. Så vi fick stanna till hos Ulrika oMattias så fick Matte hjälpa mej med henens cykel så vi kom hem nån gång.

O nu har barnen ute o leker på gatan, har snöbolls krig. :) jag ska väl gå ut i eftermiddag kanske med Miranda o åka lite pulka, men just nu är jag trött .

[tags]Vinter, Kyla, snö, Snöboll, Snöbollar, Snöbollskrig[/tags]

Bakat bullar

img_7224Idag va en rätt tråkig dag.. man kände sej allmänt seg. Barnen va rätt bråkiga o utråkade.. Men de kom snö ett tag o då vart de fart på dom.. ha ha.. de for ut i full vinter mundering, trots att snön inte stannade på marken :)

Mina föräldrar kom över o hjälpte till lite , tack snälla mamma o pappa!!! Pappa sorterade upp våra dvd filmer som jag bara slängt i ett par ica maxi kassar, o la dom i kartonger. Vi har så himla många filmer o ingen plats att ha dom på än. Vi måste åka til ikea!!!!!!! O mamma skar ner ltie överlfödig tapet i vårt sovrum, sen satte hon o jag upp gardiner , va mysigt de blev :) nu e de bara resten kvar.. ha ha

Efter middagen bakade jag o Jocke bullar.. O alla slog som vanligt om degen.. de försann ovanligt många o gräddade bullar den här gången.. uuuuuundra vem/vilka de va som tog dom ??!!! :D Så nu har vi bara några bullar kvar, ingen ide o ens frya in :)

[tags]Familj, Barn, Bakning, Bullar, Kanelbullar[/tags]

Barn som far illa

Hej kära läsare — vilka ni nu är. Det händer mycket just nu som väcker en massa gamla barndomsminnen. Dom är inte så obehagliga längre, inte smärtsamma, får inte min gamla att vakna. Dom bara finns där. Man kan väl säga att vi är kompisar, eller som ett gammalt nött par, lärt oss leva med varandra. Det händer en massa i barnens skolsituation som jag bloggat lite om, man läser att storyn om Mia Eriksson som jag också bloggat om [i inlägget Kommande boken ”Mia – Sanningen om Gömda”) är på väg att spräckas som påhitt eller i vart fall överdrifter av en journalist som grävt fram en massa sanningar. Dessa böcker av Mia Eriksson och Liza Marklund har jag nog en egen rellation till. Inte för att vi upplevde ens i närheten av hennes helvete som hon beskriver när vi var små. Men ändå finns svaga likheter.

Dessutom händer saker i min perifera bekantskapskrets som når mig och som gör att känslan av total maktlös Svensson blir ännu tydligare.

När vi var små rådde en del missförhållanden kan man väl säga. Det kan man läsa mer om under Om mig på mina undersidor. Berättelsen som faktiskt är helt sann är inte färdig men jag jobbar på att minnas och skriva ner. Men jag var ett av tre barn som hade den stora förmånen att gå på specialskola i Stockholm och lämnade mina två syskon långa tider. Jag var nog lyckligast lottad av oss alla på mer än det sättet. Jag hade också människor både inom skola och privat som verkade för att jag skulle få komma därifrån. Men socialtjänsten som haft kontakt med min familj under alla år, såg ingen större anledning att besluta något drastiskt. Men när jag var 15 fick jag själv större makt så med hjälp från en stödfamilj rymde jag hemifrån, på sommaren 1988. När ett seglarläger på Västkusten var slut åkte jag till min stödfamilj i Stockholm istället för hem till Småland, och där blev jag kvar. Såklart följde rättegång som jag tror handlade om egenmäktigt förfarande eller
vad det kan heta när man nästan kidnappar barn, men det är skitsamma. Vi vann och jag fick ett beslut om LVU – lagen om vård av ungdom (eller om det heter ”unga”). Men för mina två andra syskon som haft det värre än jag, som aldrig haft en fristad fanns fortfarande ingen anledning för åtgärd. Jag försökte ta min syster bort därifrån, hon var stor nog att bestämma själv. Men hon sumpade chansen med svek och lögner. Min bror var fortfarande 10 år och vi försökte men fick socialtjänsten inte till något beslut.

Och nu händer det igen… I praktiken samma sak. Jag saknar alla detaljer. Men en familj, mycket trasig med 5 barn som gått igenom våld, slagsmål, fester och narkotika, kvinnomisshandel och flykt genom fönster nattetid, en mamma som försvinner på fester och liknande. Exakt hur första barnet hamnade i stödfamilj vet jag inte men hon kom liksom jag iväg i tid. Men för de andra fyra fanns ingen anledning till stöd. Nu verkar det som barn nummer 2 också har förlupit hemmet till samma stödfamilj som sin äldre syster. Jag kan bara hoppas att det är så och att hon får stanna.

Men hur kan det vara så? Hur kan man bedöma att ett barn far illa men andra barn inte gör det? Hur kan man tillåta att en mamma utsätter sina barn för den ena yxbeväpnade mannen efter den narkotikamissbrukande andra, misshandlande tredje mannen och så vidare, som det tycks i all oändlighet?

Vi hade många teorier när jag var i samma situation. Ibland visar staten sådana krafttag och man undrar varför man skjuter myggor med automatkanon ibland, men ibland — eller som det känns oftast — väljer att blunda och inte agera, eller i bästa fall stoppa in små intetgörande insatser som bara förlänger lidandet. Det måste vara för att statuera exempel och sedan när man gjort det kan man nöjt luta sig bakåt, slå sig för bröstet och stolt säga ”fan va ja e bra!”

Den 15:e oktober sände *Uppdrag granskning ett repotage om barn som bor på Meros Camping i Göteborg och att socialtjänsten tycker det är ett förkastligt boende för narkomaner och alkoholister men menar att det tydligen är helt OK för romska barn att bo i. Och när man konfronterar socialtjänsten med sådant slår dom bara ifrån sig. Se gärna programmet och hör några underbara kommentarer. Där visar Socialtjänsten tydligt att det är skillnad på olika och det som jag redan vetat, att man faktiskt saknar vättiga verktyg att göra något på riktigt. Man kan bara göra punktinsatser för att statuera exempel och visa muskler och makt, men inte så mycket mer och det är sorgligt. Det som är värst i allt detta, är att i Socialtjänstlagen är det mesta av det här ganska tydligt. Människorna som är dess utövare gör bedömningarna. Man leker ner tid och pengar på att stoppa en gtumusikant som stör människor som är fina i kanten, det har man tid och kraft till. Vad var det någon sa i telefon om gatumusikanten, en ”sannitär
olägenhet”. Och sådana människor är demokratins väktare och försvarare och utövare. Härligt!

[tags]Barn, Barnmisshandel, Kvinnor, Kvinnomisshandel, Familj, Socialtjäsnten, Socialtjänstlagen, Uppdrag Granskning, Jan Josefsson, Janne Josefsson, Meros camping [/tags]

Vår 11 åring har blivit 12!!

Jaha.. då har de gått 12 år sen vår förstfödda kom till världen,hjälp, vart tog tiden vägen!!!!! :)

Dagen började med paket på sängen som vanligt.. Små grejjor som hårspray o glitter fick hon, o så en drömfångare som hon länge velat haft :)

Sen har jag städat o handlat hela dagen. Denies har väntat med spänning HEEELA dagen, hon trodde nog att vårt besök aldrig skulle komma :)

Vi gjorde inbakt fläskfile med oregano, o hasselbackspotatis o så goooood bearnaise sås :) o så har vi käkat prinsesstårta.

Denise fick massor av jätte jätte fina pressenter o jag tror hon är super nöjd. En fin spegel till sitt nya rum, en uuuunderbar tavla som min underbara syster målat, en jätte fin lampa av Ulrika o Mattias, o Jonas flickvän Elin gjorde succe med super nytt o bra smink :) För nu är hon ju stor o då måste man ju ha sådana saker :)

Nu har alla gått hem o ja ghar hjälp Denise att sätta upp tavla , spegel och drömfångare, o nu pysslar hon i sitt rum. De andra barnen sover.. o jag är jätte jätte trött :)

Grattis Denise!!

[tags]Födelsedagskalas, Barnkalas, Barn, Familj[/tags]

Lördagsarbete

Jocke gör demo på Sophie ProSå har man stått på utställning hela lördagen. Som tur var var det bara på söder i stan, dessutom i samma hus som vi har vårt kontor. Så när vi samlades på jobbet i morse och intog en starter i form av kaffe, var det inte särskilt långt att gå eller släpa saker.

Alla tre huvudkonkurrenterna var där såklart. Lite liten bordsyta fick man i år men det gick bra och vi fick ta med allt småplock istället för de lite större skrymmande prylarna. Det var det vanliga upplägget med en kamera, OCR-maskin, GPS-utrustning och lite annat kul. Mycket folk om än lite rörigt upplägg med både utställning och information i samma lokal. Kanske inte perfekt.

Men nu är dagen slut och vi har ätit en hamburgare på chefens bekostnad när man offrar sin helg på det här viset. Ont i huvudet och tjut i öronen av allt sorl har jag och hemma väntar födelsedagskalas. Denise fyller 12 och vi ska ha mormor och morfar, Jenny, Jonas, Ulrika och Mattias med barn på besök. Jag som redan nu är helt slut och helst skulle vilja ha det tyst och lugnt. Jättetrevligt med folk i huset, det är det alldeles för sällan, men kanske inte just precis idag :-)

[tags]Arbete, Mässa, Födelsedagskalas, Barnkalas, Barn, familj[/tags]

Lillebror på besök

Så har lillebror varit på besök. Han kom i måndags och åkte hem vid 15-tiden idag. Det var väldigt länge sedan vi sågs, 2005 eller så, så det kändes verkligen som på tiden. Det är ju den enda av mina syskon som jag har något intresse av att träffa. Den andra lever ett tragiskt liv med 4 barn som far illa. Det sägs ju alltid att om man haft en pissig uppväxt så brukar man omedvetet och ofrivilligt göra om samma misstag. Jag har verkligen kämpat för att det inte ska bli så och jag påminner mig själv varje dag. Men hon är den som ger sina barn det vi fick när vi var små fast 20 gånger värre. Bara hennes äldsta lyckades komma bort och verkar bli något vättigt av vilket är skönt för henne och borde verkligen även hända dom andra. Men det där med att komma bort hemifrån kanske är ett släktdrag :-).

Men att brorsan var här var som sagt väldigt trevligt. Långa nätter och mycket kaffe, snacka, lyssna på musik och surfa precis som vanligt. Sedan tvingade jag honom i arbete med båtarna såklart och även det kändes perfekt, åtminstone för mig :-). Att få åka iväg, göra lite ”pojkiga” saker, det har jag saknat.

Nu har han åkt hem och jag hoppas två saker, att han snart kommer tillbaka — att det inte dröjer fullt lika länge till nästa gång, och att han står emot att förtal, skitprat, lögner och trams som sker i hans närhet. Skit dras till oss som egentligen fått mer än nog av skit. Men mest av allt hoppas jag nog att han klipper sig (ja, nu är det ju jag som är långhårig :-)) och skaffar ett jobb, helst nära här och långt därifrån :-).

Och nej, bilden är inte nytagen men vi glömde faktiskt rycka fram kameran och ta färska foton :-(

[tags]Västervik, Lillebror[/tags]

Bus eller godis

Så var det då åter dags för den årliga skrämselhögtiden. Barnen förbereder för fest och bokstavligen spökar ut sig. Men Miranda kör sitt eget race såklart :-)

Vi har även i år förpackat godis i bajspåsar och såklart är det segt godis som ger en mysig konsistens när man får påsen i handen :-). Helst skulle den vara varm också men det går ju inte. men just det där med bajspåsar var en hit förra året, klar äckelvarning :-)! Men i år har det hittills varit lugnt och vi har inte fått dela ut påsarna än.

[tags]Haloween, Alla helgons dag, Barn, Familj[/tags]

Fika med Sandra :)

Idag träffade jag o Miranda, Sandra o Molly över en fika.. De va jätte jätte länge sen vi sågs, eller rättare sagt, vi träffades sist när Molly föddes :) o de är ju fem månader sen :)

Miranda va så söt. Först va hon jätte blyg o vågade inte prata med Sandra Men till mej sa hon , va söta ögon Molly har, o öron.. hihi.. så söt :) Men hon vågade inte klappa eller gå fram. Inte förän senare,, då frågade hon Sandra, får jag klappa Molly, o sen vågar jag de :) h a ha.. så hövlig :)

Molly är ju så söt, o så snäll.. man vill bara äta upp henne :)

Nu ska vi försöka ses hela familjerna över en middag snart,, de ska bli så kul.. de va ju jätte länge sen jag träffade Ella!!!!! så jag hoppas vi ses snart igen.

Silja-kryssning med barnen

img_6332Efter vår egen kryssning för några veckor sedan bestämde vi oss för att göra om det med barnen. Vi bokade Siljas familjehytt för sex personer och åkte i fredags. Vi försökte göra det till en överraskning för barnen men jag råkade försäga mig tidigt på fredagsmorgonen så att Jesper listade ut vad som var på gång. Men han höll tyst inför sina syskon hela vägen fram till Silja-terminalen :)

På kvällen åt vi på fin restaurant. Sittningen var kl21 och det var kanske i senaste laget. Men innan dess tror jag vi hade inspekterat båtens alla prång in i minsta detalj.

På lördagen badade barnen och på kvällen åt vi middag igen och efter en lugn och skön natt till havs kom vi hem imorse med godis i massor!

[tags]Silja, Kryssning, Hälsingfors, Stockholm[/tags]

Sandras förlossning

Min kusin Sandra var med när Emilia föddes, och efter de bestämde vi att jag skulle få vara med på hennes förlossning. Men när Ella skulle födas så var Jocke bortrest så jag kunde inte följa med

Men nu va de dax för Sandra o Kims andra barn o jag skulel få vara med.. häftigt :) Finns de något jag skulle vilja jobba med så räd e att vara barnmorska, men bara om allt alltid går bra :) O knappt de, är så himla blödig :)

Sandra hojtade på mej på msn vid sex tiden på måndags kävllen o sa att hon hade förvärkar som kom regelbundet, men hon kände att nåt va på G. Shit,, spännande täntke jag. :) Laddade mobilen o kameran :)

Pratade med henne under kvällen. O sen bestämdes att vi skulle åka in till Huddinge vid 22 tiden för att kolla läget. Eftersom de var Sandras andra barn så kunde de gå fort. Tydligen gick ’Ellas förlossning fort .

Sagt o gjort, de kom o hämtade med vid 22 tiden, 20 över 10 var vi framme. Fick komma in på ett förlossnings rum på en gång. o de satte en CTG .

img_5787

CtG:n visade regelbundna sammandragningar. Den skulle hon ligga med en timma ungefär. Hon hade lite ont, men itne alls så farligt. Så spännade va de :) Hon fick en manlig uska, o en super bra BM.

Efter CTGn fick Sandra byta om till de super snygga kläderna, Man är ju så fin i dom :) O Sandra satte igång sitt ringande till alla o meddelade att nu skulle här födas barn :) Ruggigt pigg va hon, o som sagt, verkade inte ha så himla ont . Hon va glad o vi skämtade o skrattade :)

Sandra pratar i telefon kl 22:40

img_5791

Snart börjar hon få ganksa ont, hon går runt o klarar sej bra utan nån smärtllindring.. Men hon känner att de händer grejjer, värkarna blir starkare o kraftigare. Hon får in sin älskade gåvagn :) Den funkade tydligen fint när hon födde Ella :)

Vid 23 tiden vill hon ha lustgas. Värkarna gör väldigt ont, o lustgasen hjälper fint. Hon vart rätt borta med den, sa massa roliga saker. Men så fort värken försvann så va hon som vanligt. NU började jag ox gissa när bebis skulle komma.. Jag gissade på ett snåret, Kim trodde vid två o Sandra själv trodde aldrig .. ha ha ha :)

Under de rätt så snabba förloppet har bebis mått fin fint.. Men vid 20 över elva så började bebis blir lite trött, de gick ju trots allt väldigt fort. O när Sandra stod upp så tyckte bebis inte alls de va bra så nu va de dax o lägga sej ner. CTGn va på hela tiden. Nu hade Sandra mycket ont o man såg på CTGn att värkarna blev kraftigare.

O när kl va ca 20 över tolv så va Sandra helt öppen o nu gick de undan.. O fick snabbt krysvärkar o jag fick ta i filmkameran i stället för min kamera. O jag satte igång o filma, men BM sa att deint eva dax än.. Men de va de visst.. Plupp sa de kl 00.35 o så flög lilla Molly ut :)

Rätt så tagen va hon.. De hade gått så himla fort så hon andades inte riktigt.. De fick skaka henne lite o daska henne i rumpan, men hon ville inte riktigt.. Så de bar av ut till barnrummet. Där sög de rent henne o hon fick syrgas. Kim va med Molly ute, o jag va kvar hos Sandra. Rätt så läskigt va de, men jag hade på känn att allt var bra. Men tagen var jag.. shit,, tårarna bara sprutade :). Så himla häftigt o få vara med på en förlossning där man själv inte föder :)

Tack snälla Kim o Sandra för att jag fick vara med!!!!!

O här kommer underverket, ca en timma gamal.

[tags]Förlossning, Förlossningsberättelse, Graviditet, Barn, Familj[/tags]

Gott nytt år!

Så har ännu ett nytt år påbörjats och allt känns som igår..

Visst är det trevligt när man gör sig till lite extra, finare kläder, godare mat, trevligt sällskap och gott att dricka. Och för att inte tala om fyverkerierna. I år var andra året i rad i huset vi hade egna fyverkerier och i år tog vi i lite mer. Blev inte så vansinnigt dyrt men effektfullt och jag tror nog man kan säga att vi dominerade gatan i alla fall i år =) Det enda som egentligen bara är unikt för jul och nyår är att juldagen och nyårsdagen är så enormt avslagen och seg och ute är det helt dött. Just idag hade jag hoppats på en lång promenad men slask och regn är inte så uppmuntrande. Så det blev Jönssonligan på TV och imorgon är allt som vanligt igen. Men nu vänner, går vi äntligen mot ljusare tider och semester igen =) Ja det är en stund kvar och kanske det värsta kvar av vinter och kyla, men det går åt rätt håll!