Etikett: TV

Idag har de sista bitarna fallit på plats inför resan. Den sista utrustningen har kommit. Det var inget allvarligt som saknades, ett par joggingskor som förmodligen bara kommer att användas för resan dit och hem för att slippa åka i vandrarkängor den långa vägen.

Nu är jag på väg tillbaka till jobbet för min näst sista riktiga dag. Jag skrattar lite för mig själv. En del saker kan bli ganska tokigt.

Som idag till exempel. När man träffar nya människor så frågar de givetvis hur och på vilket sätt man vill ha hjälp, om vi ska ta hissen eller trappan. Mitt svar är så klart att trappa går utmärkt. Min nervositet blandat med min ständiga strävan efter att alltid vara och bete mig perfekt gör mig spänd, lite vinglig och fumlig. Självklart snubblar jag till i trappan, min hand trasslar in sig i min headset-kabel och min iPhone åker ur fickan och jag tappar den. På väg därifrån lånar jag toaletten och placerar ledarhunden i något som jag uppfattar som ett ledigt hörn men som visar sig vara mitt för en av toalettdörrarna :)

Det här är ju inget problem i vanliga fall. Jag snubblar aldrig i trappor och kollar noga vart jag lägger min hund, men vid sådana här tillfällen när man ska visa hur bra allt fungerar, går det mesta åt skogen :) Jag tror att många synskadade känner igen sig i liknande lägen. När man inte har synen att förlita sig på får andra sinnen bidra starkare till att åtminstone lite försöka kompensera för vad synen skulle ha gjort. För egen del använder jag hörseln väldigt mycket och en känsla för avståndsbedömning utan att räkna steg. Men det räcker med att man är grymt trött någon dag så sviktar koncentrationen och saker som är lätt vissa dagar kan vara knepiga andra dagar.

Jag minns inte om jag skrev det, men under inspelningen av mitt personporträtt gick jag på jobbet för att hämta kaffe. Jag skulle ta koppen ur ett skåp men missade skåpet med flera meter och fick leta en god stund, något som aldrig händer till vardags. En kollega bröt in och sa att det där fick vi faktiskt ta om för det var inte rättvisande.

Dessförinnan gick jag i en korridor och skulle svänga höger in i en tvärkorridor. Jag går aldrig fel men den gången gjorde jag det. Lite för bråttom och nervös samtidigt som en hantverkare satte igång att borra i ett angränsande rum vilket totalt slog ut min hörsel och jag missade att svänga av.

Sådant händer hela tiden när jag vet eller tror mig veta att någon betraktar mig och det kan man väl säga är fallet med en kameraman med jordens fetaste kamera på axeln backande framför sig :) Kommer man in i ett konferensrum går det ofta bra att glida runt bordet och slå sig ner på en ledig stol. Men blir det tyst när jag kommer in, eller känns det som om någon studerar mig kan man ge sig den på att man krockar in i bord, välter en blomma och sätter sig bredvid stolen :) Man tror att andra betraktar än för att se hur det ska gå men helt säkert är det inte så i de allra flesta fall. Och istället för att bara ta det lugnt och göra som jag brukar, blir jag stressad och nervös och allt blir fel.

Det påminner mig om en händelse för ett par år sedan. Jag och en kamrat satt på en grekisk krog och drack en större mängd pilsner. Bordet vi satt vid var ganska avigt placerat i förhållande till toaletten och vägen dit var i sick-sack mellan små runda bord och stolar. Vid ett av borden satt två tjejer och åt, drack och pratade. Varje gång jag gick förbi tystnade de allt mer och varje gång gick jag så klart in i än det ena, än det andra bordet.

Lite senare på kvällen gjorde väl ölen att jag tänkte mindre på hur jag uppfattades. En av de sista rundorna till toaletten gick felfritt. Rundade alla bord utan att ens stöta i ett enda och när jag gled förbi damernas bord gjorde jag lite skämtsamt tummen upp och möttes av en lika skämtsam applåd och jubel :)

Jag försöker att inte låta sådana missöden genera mig men det är givetvis omöjligt. Självklart blir jag generad och arg på mig själv och antagligen röd som en tomat i ansiktet eftersom det känns som om solen plötsligt skiner mot huden mitt i mörka vintern :)

Jag pratade med en kollega om det här igår och fick rådet att under resan, slappna av, folk dömer och kontrollerar inte. Och ju mer man tar det lugnt, inte stressar och försöker vara så perfekt och normal, desto mindre fel blir det. Allt detta vet jag givetvis men det är svårt i praktiken att följa som alla goda råd :)

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Personporträtt[/tags]

Idag kom det ett mail från pressansvarig på SVT Kommunikation där vi deltagare fick den första riktiga informationen om den närmaste tidens marknadsföringsplaner. Det var information som jag varit väldigt nyfiken på och sett fram mycket emot.

Marknadsföringen av Mot Alla Odds kommer påbörjas direkt efter vår avresa. När vi kommer fram kommer vi fotograferas i den miljö vi ska vistas och så fort de bilderna kommer hem till Sverige kommer SVT presentera deltagare och resmål för media.

När vi kommer hem hoppas man på många intervjuförfrågningar och man ber oss delta i så mycket vi bara vill och orkar. Jag är ju klart nyfiken på vilken sorts tryck det kommer bli på oss och vad som väntar när vi slår på våra mobiler igen när vi landar på Arlanda och vad som finns när man öppnar sin e-post.

Jag fick även svar på den viktigaste frågan för mig, när får jag börja blogga eller rättare sagt, publicera det jag bloggat sedan första samtalet och placerat som utkast under tiden det varit hemligt. Och självklart var det OK att blogga då när allt ändå var känt. Jag utgår ifrån att inget om resan och vad som hände ska berättas förrän programmet sänds, men det är ju självklarheter.

Så nu går jag igenom alla utkast och ser till att de är rätt och dagen då allt offentliggörs från SVT kommer en kamrat logga in på bloggen och trycka på den stora knappen så publiceras allt retroaktivt. det känns väldigt spännande att se vad som händer!

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Det börjar närma sig nu. Idag är det precis en vecka kvar till avresedagen och känslorna inför ”det stora äventyret” pendlar väldigt just nu. Jag ser fram emot de okända utmaningarna men oroar mig samtidigt för hur och om jag verkligen ska klara mig bra och för vad som kommer att bli svårt.

Men allt det där handlar ju om mig och det är ändå något som på sikt kommer att visa sig och lösa sig. Det som de senaste veckorna gnagt allt mer är för familjens skull. Barnen har reagerat så olika med lite ilska, stolthet och sorg. Ett av mina 4 barn har inte sagt så mycket utan frågat lite och mest varit konstaterande i sin inställning till det faktum att pappa kommer vara borta så länge.

Men idag gick hon hem från skolan för att hon brutit ihop och kunde inte sluta gråta. Först visste hon inte varför hon bara grät men sa sen att det kanske är för att pappa ska åka så långt bort. Hela min föräldrainstinkt bara vrider sig i magen och slår bakut och att åka iväg blir nästan förenat med ångest och hela kroppen skriker ÅK INTE! men det är ju försent nu …

Som jag skrivit förut har jag ju varit ute och rest en del, men sällan eller aldrig längre period än en vecka i stöten och alltid med alla våra moderna möjligheter att kunna kommunicera flera gånger om dagen. Ringa, SMS:a, Facebook, Skype … Visst förstod jag att 30 dagar är väldigt långt men på något vis var jag övertygad om att kontakten med hemmet nog skulle finnas där regelbundet. Även om det ska framställas i TV som om vi bara får ringa hem en gång trodde jag inte för ett ögonblick att det var så i verkligheten. Hade jag haft det klart för mig på ett tidigt stadium hade jag tyckt att det varit väl grymt mot barnen.

Jag och frun är ju vuxna och kan hantera och förstå på ett annat sätt, men särskilt mina minsta har ju svårt att få ett begrepp om tiden och att det känns som om jag aldrig kommer komma hem igen.

Så just nu känns det inte bra. Jag sitter här på jobbet med tårar i ögonen och undrar vad jag har gjort och varför jag gör det här egentligen. Just det senare har jag faktiskt inget bra svar på. Jag har ingen brinnande drivkraft att göra detta förutom att det så klart är ett spännande äventyr man bara lär få uppleva en gång och att jag inte vare sig fått eller kommer få uppleva något liknande igen. Men någon dröm om att synas i TV har jag inte och inte heller någon typisk äventyrare som längtar efter farligheter och kickar som kanske bergsbestigare och liknande känner. Att testa och tänja på mina egna begränsningar känns inte heller helt nödvändigt.

Så jag vet inte varför jag gör det här. Kanske är jag lite skärrad för reaktionerna som händer hemma och mig själv nu när sekundvisaren obönhörligt rör sig mot dagen D. Jag undrar om mina blivande meddeltagare känner samma tvivel och rädsla och kanske ångrar sig såhär de sista dagarna?

Det känns också taskigt att sedan komma hem och inte ha något att visa upp förrän om ett halvår. Vi får inte ha med egna kameror vilket jag delvis kan förstå. Det kommer att fotograferas av teamet men bilderna får vi inte tillgång till av säkerhetsskäl förrän efter det sista programmet sänts. Jag kan således inte ens visa mina barn varför och för vad jag lämnar dem och mamma med hela lasset alldeles själv en hel månad.

Så … Nu känns det verkligen inte bra. Det kommer krävas en kraftansträngning att vara glad och se fram emot detta och vara ett stöd för barnen nu när man själv känner sig kaosig och tvivlande.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Nu har vi fått i uppgift att söka inresetillstånd till USA. Jag har inte varit i USA sedan 1999 och detta är definitivt en ny grej till följd av 9/11.

Och när jag sitter här och fyller i formuläret häpnar jag över frågeställningarna och man kan lätt förstå de som ogillar USA:s inställning till sin omvärld.

Jag ska inte ge mig in i den debatten, det gör andra bättre och dessutom vill jag komma hel och ren hem igen :) Men några små reflektioner kan jag ha.

Så här står det inledningsvis:

:X:

Utländska resenärer som vill resa till USA med Visa Waiver-programmet (VWP) påförs nu förhöjda säkerhetsregler och måste betala en administrationsavgift. Alla resenärer som vill resa till USA med Visa Waiver-programmet måste ansöka om godkännande och sedan betala avgiften.

:X:

Det är mycket fokus på den administrativa avgiften. Numera tror jag den är 14 dollar. Förvisso gäller inresetillståndet i 2 år, men förstå vilka pengar man drar in enbart å detta, på alla resenärer, även de som bara ska passera USA som vi.

Längre fram i ansökan ska man fylla i namn, födelseår, medborgarland och bostadsland etc. etc. Allt detta känns rimligt men sedan kommer ett antal frågor :)

• A) Har du en smittsam sjukdom; fysisk eller psykisk sjukdom eller är du beroende av eller använder droger?
• B) Har du någonsin blivit anhållen eller dömd för ett brott med inslag av moralisk skändlighet eller en överträdelse som varit kopplad till droger; eller blivit anhållen eller dömd för mer än två brott för vilka den sammanlagda domen var fem år eller mer i fängelse; eller har du handlat med droger eller söker du inträde för att ägna dig åt brottslig eller omoralisk aktivitet?
• C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess allierade?
• D) Söker du arbete i USA; eller har du någonsin blivit avvisad och deporterad; eller tidigare utvisad från USA; eller anskaffat eller försökt anskaffa ett visum för inträde till USA genom bedrägeri eller oriktig framställning?
• E) Har du någonsin kvarhållit, undanhållit eller förvägrat vårdnad av ett barn från en amerikansk medborgare som har beviljats vårdnad av barnet?
• F) Har du någonsin nekats visum till USA eller inresa till USA eller fått ett visum återkallat?
• G) Har du någonsin hävdat immunitet mot åtal?

Man kan i och för sig fundera över vad någon enda fråga har med något att göra. Alla svar på det de undrar lär de redan ha tillgång till, annars hade inte min ansökan godkänts i samma stund som mitt kreditkort belastades med $14.

Men mer fascinerande är vem frågeställaren egentligen tror att man är? Har jag inget att dölja svarar jag bara nej på samtliga frågor och kan förhoppningsvis med lagom trubbel ta mig igenom USA. Har jag något att dölja, i vilket läge skulle jag ha intresse att svara ja på en enda av dessa frågor? ”Ja visst, jag planerar att begå terrorhandlingar eller annan brottslighet, självklart!” Är det den ärligheten de förväntar sig? ”Nej men då snälla resenär, då blir det inget” och så skiljs man åt vid gränsen?

Särskilt sköna är vissa frågor, exempelvis den om immunitet. De lär ju veta att jag knappast har någon immunitet att hänvisa till.

Men min favorit är ändå fråga C:

• C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess alierade?

Alltså, jag har redan fyllt i att jag är född i mars 1973. Den posten borde de kunna använda som ett villkor för att stryka en sådan fråga eftersom jag på 30 när knappast kan ha varit delaktig i andra världskrigets aktiviteter oavsett sida i kriget :) Det är så dumt så det faktiskt klassar en del andra mindre dumma frågor som jättekorkade även dem.

Det är svårt att känna respekt för ett sådant land och detta är ändå bara ett litet skrap på ytan som jag som vanlig enkel resenär stött på. Det finns säkert mycket mer bortom min kunskap.

Men nu har jag fyllt i mina uppgifter, svarat snällt och lydigt på alla frågor, betalat in ytterligare $14 till ett land som ställer sådana frågor och blivit godkänd för inresa till USA. Detta inresetillstånd gäller i 2 år och det är ju bra eftersom det finns en plan att återvända i början av nästa år. Jag vet inte med tanke på frågorna om man ska bli förvånad, lättad eller tycka det är helt normalt att man blivit godkänd, det är inte helt självklart. Å andra sidan är det inte över än för jag har inte verkligen blivit in- och utsläppt ur landet än. På flera ställen skriver man att tillståndet kan omprövas av tull eller gränskontroll och när som helst rivas upp och man friskriver sig från möjligheten att överklaga.

Så vilken nytta gör all denna administration? Jag tror det är tämligen klart att det i alla fall inte fångar några terrorister eller brottslingar. Det drabbar nog mer turister och vanliga besökare och skapar ilska och irritation mot landet och man känner sig knappast väl till mods inför en sådan här resa.

Men jag får hoppas att jag och alla andra i vår lilla grupp kommer igenom helskinnade. Men det är helt klart ett stressmoment. Även om man definitivt inte har något att dölja och de mer än gärna får syna min packning in i minsta söm, så känns det jobbigt att behöva hämtat ut bagaget i USA för att checka in det en gång till och att risken ändå alltid finns att de hänger upp sig på något. Senast jag åkte hösten 1999, ägnade de ett sjukligt intresse åt min dator och punktdisplay, för att inte tala om den vita käppen som var mycket intressant. Den kan man säkert gömma både knark och vapen i. Och det var ändå före 9/11 i en mycket lyckligare och lättare tid.

Se hela ESTA-ansökan här, det är intressant läsning.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, USA, ESTA[/tags]

Nu har jag fått flygtider inför resan om 8 dagar. Det blir som väntat en mycket lång resa ner till Nicaragua. Jag gick vilse bland tidszoner när jag försökte räkna efter, men någonstans runt 19 timmars resväg verkar det bli med cirka 5 timmars väntan lite här och var.

Dagen börjar 03:15 med taxi hemifrån ut till Arlanda. Resan går via London och Miami i USA och vidare till Nicaragua^W. Där landar vi vid 19-tiden lokal tid vilket borde innebära vid 03-tiden natten mot torsdag svensk tid. Och när vi kommer i säng den första kvällen i Managua^W vet jag inte men då har nog resan pågått mer än ett dygn. Det är tur att man lär kunna sova även på den långa flygningen över till USA.

Bland flygtiderna fanns också tider och flightnummer för hemresan. Det kändes väldigt konstigt att se hemresan så långt fram i tiden och tanken på hur man kommer känna sig då? :) Om man kommer längta hem, längta efter familjen självklart, dusch, rinnande vatten och alla bekvämligheter vi är vana vid. Om jag känner mig själv rätt kommer också ett tungt vemod infinna sig. En sådan där ”när alla vännerna gått hem”-känsla som alltid efter att något stort och roligt är slut. Känslan är så klart jobbig men om den infinner sig har det varit en lyckad resa :)

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Idag har jag och min fru varit inne i stan på Addnature på Södermalm för att komplettera packningen. Det känns som om det är en hel del att köpa även om mycket ingick.

Men idag gick det trögt. Det blev bara 4 stycken dryscacks att packa kläder i inne i väskan som inte har några fack utan bara är en enda stor trunk. Jag köpte 4 i lite olika storlekar så får jag se vilket som passar och fungerar.

Men sedan gick det trögt. Det som behöver handlas är strumpor och underkläder, ett underställ och några fler tröjor. Allt i funktionsmaterial vilket är väldigt dyrt. Jag konstaterade i alla fall att strumpor från just den butiken kan det inte bli tal om även om de säkert är väldigt bra så skulle 15 par strumpor kosta tusentals kronor :(

Men det är en dryg vecka kvar så det blir besök i flera butiker under veckan.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Packning[/tags]

Idag har jag varit och hämtat upp packningen som ska ingå i expeditionen. En rejäl 120-liters trunk med en mängd nödvändig och högkvalitativ utrustning som det ska bli jätteroligt att gå igenom och även om den egna kostnaden inte blir så liten, ska det bli kul att komplettera.

Det blir allt mer på riktigt nu, mindre än två veckor kvar och resfebern börjar göra sig påmind. Den kommer och går stunder man inte har så mycket att göra. Då tänker jag på hur det kommer vara. Allt från resan, miljön och vad vi kommer utsättas för och den prestation man har svårt att föreställa sig.

I helgen ska alla kläder och skor provas så att det kan bytas om något skulle vara fel och sedan ska jag börja packa på prov och det kommer säkert ske om och om igen. Jag måste ha full koll på alla grejer och packa dem logiskt och försöka packa kläder och sådant torrt.

Gud vad spännande!

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Packning[/tags]

Hundvaktproblemet som löste sig så fint har nu gått om intet. Hundvaktens egen hund har nyligen opererats och får inte vara med andra hundar på grund av risken för att riva upp skadan igen.

Egentligen är detta kanske inget stort problem. Min familj ville ogärna ha Flinga hemma för att det är mer jobb med två hundar och Maria har svårt att få hjälp med hundrastningen plus att Flinga hade kanske behövt jobba mer eftersom hon är en aktiv skapelse som annars lätt går bananer om hon blir uttråkad och ostimulerad. Att få placera henne hos en av Sveriges duktiga hundinstruktörer kändes därför väldigt bra. Då skulle ju hon komma bort från hemmet och under den tid jag är borta undvika att bli präglad på någon annan i familjen som matar och rastar och gosar med henne.

Men nu är det så kort tid kvar tills vi reser så jag bryr mig inte om att jaga någon ny hundvakt. Familjen har gått med på att ha henne hemma och det får gå. När det gäller präglingen får det bli så och jag får väl jobba extra hårt och mycket med henne sen när jag kommer hem igen.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Ledarhund, Ledarhundar[/tags]

Jag måste säga att det kändes som lite stalkervarning att höra av sig till ”kändisar” på Facebook :) Men ungefär som när jag fick för mig att höra av mig till Paolo Roberto så bleknade idén med att höra av sig till deltagarna från förra säsongen. Det kändes som om det fanns tusen frågor egentligen, men det kändes fel att ställa dem.

Det främsta är väl att förra säsongen spelades in i Afrikas ökenlandskap och detta ska spelas in i Nicaraguas djungel. Det är så helt olika miljöer och äventyr som väntar och upplägget är säkert omgjort en del. Så om jag frågar vilka kläder de hade och hur mycket, hur ofta de fick tvätta och hur kommer ändå inte vara relevant för oss under helt andra förutsättningar.

Det andra var väl att jag plötsligt kände att detta var min resa, både mentalt och fysiskt och dom utmaningar som väntar måste jag kanske möta själv. Skaffar jag för mycket förhandskunskap kanske lite av vitsen försvinner och visar sig den förhandskunskapen vara felaktig, vilket den säkert är, blir den ändå till ingen nytta.

Sedan är det klart att jag är nyfiken på hur de upplevde media och uppmärksamhet före och efter att programmet sänts och hur det påverkat deras liv. Men det kan jag fråga efteråt om det fortfarande känns viktigt. Sedan är det säkert helt annorlunda mediabevakning inför nästa säsong när alla vet vad Mot Alla Odds är och när allmänheten får se ännu en säsong blir det säkert också inte som förra gången.

Så jag har bestämt att klara detta själv och avvakta vidare kontakt med någon av deltagarna från förra säsongen. De har förvisso givit livstecken ifrån sig och det är roligt och jag hoppas kunna återuppta kontakten när jag kommer hem igen.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

En lång dag är slut! Idag har jag haft en fotograf och redaktör med mig hela dagen för att göra ett så kallat personporträtt. Jag har varit grymt nervös för den här dagen men när den väl var igång kändes det mesta helt OK och till och med roligt! :)

Dagen började med att vi filmade på min arbetsplats. Därefter åkte vi hem och utan att avslöja något i förväg kan man väl säga att vi filmade familj och intressen och en lång intervju.

När TV-teamet gått infann sig tröttheten och huvudvärken av ansträngningen men på det hela taget har det nog varit en kul och spännande dag och försmak på hur det kommer bli. Kameran stör mig nog inte så mycket som jag trott att den skulle göra.

Det innebär att en stor milstolpe passerats och ytterligare ett steg närmare äventyret! När personporträtten kommer börja sändas har jag ingen aning om, men antagligen ganska nära premiären i vår någon gång skulle jag tro.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Personporträtt[/tags]

Resmålet har jag haft klart för mig ganska länge och sedan jag blev antagen har jag så klart blivit informerad. För allmänheten är det i skrivandets stund fortfarande en hemlighet och kommer nog så att förbli till en bra stund efter att vi kommit hem.

Jag har ingen relation till Nicaragua alls. Jag har vetat på ett ungefär vart det ligger, det är allt :) När jag fick veta intervjuade jag en väninna som varit där och läste så klart på Wikipedia vad den hade att säga om landet Nicaragua^W och huvudstaden Managua^W och framför allt om tropisk regnskog^W.

Landet har en av världens största regnskogar, vulkaner och jordbävningar så det kanske blir lite action :)

Märkligt nog ser jag fram emot att få uppleva en regnskog på riktigt. Öken har jag upplevt för många år sedan i Egypten, men regnskog har man bara fått lära sig om på TV. Känns fantastiskt att tänka sig att man snart är där på riktigt! Att få uppleva ljuden, lukten, andas luften den superrena, att vandra där och till och med sova där är faktiskt helt otroligt och inte många som får uppleva. Jag har hört att man inte gärna sover på marken, så tält är säkert inte aktuellt. Någon sa hängmattor med insektsnät och bara det låter ju bara för häftigt! Hoppas det är så man sover hela resan och att det är så skönt som det låter.

Vi har studerat kartan lite över landet men det är så klart svårt att gissa hur vi ska röra oss. Sådant är fortfarande okänt eller till och med hemligt för oss deltagare och egentligen bara viktigt när vi är där. Det är mest min nyfikenhet som gör att man skulle vilja veta nu :)

Nedan finns lite kartbilder i olika zoomnivå över landet.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog[/tags]

Jag har fått i uppdrag av produktionen att plocka fram bilder på mig i olika sammanhang från barndomen och fram till nu. Det blev ett jobb för min fru :) Vi plockade idag upp fotolådan från källarförrådet och idag har hon suttit och gått igenom mängder med bilder. Det är inte helt lätt att veta vad de vill ha och vad som passar men vi plockar fram lite av varje.

Lådan med pappersfoton innehåller allt från den tiden vi hade vanlig och APS-kamera. Trots att digitalkameran gjorde intåg snabbt i hushållet runt år 2000, så har det blivit mycket pappersbilder :) Det står på planeringen att skanna allihopa och den dagen det börjar kommer vi ha att göra en stund :)

När lådan med analoga foton är genomgången ska de utvalda skannas och därefter är det vårt arkiv av digitala foton som ska gås igenom. Jag tror att vi passerat 40000 bilder vid det här laget. Tyvärr är väl många i alldeles för låg upplösning och det var väl 2006 eller 2007 vi skaffade vår första systemkamera som kunde prestera något sånär högupplösta foton.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Foto[/tags]

Packlistan är en sådan detalj jag sett fram emot och väntat på sedan beskedet om att jag kom med i Mot Alla Odds. Jag vet inte varför just den kändes så viktig, men det var väl en blandning av nyfikenhet på vad man skulle få och vad man skulle få skaffa själv.

Sedan är det något med listor och mig, jag älskar packlistor :) När jag var ung och åkte mycket på läger var packlistorna min trygghet och att missa något var nästan en äkta rädsla, även att missa saker man faktiskt kunde ersätta eller klara sig utan.

Sedan är ju det det här med oron när det gäller byte av underkläder :) Att deltagarna bara fick möjlighet att tvätta en gång och tvätta sig själva några få gånger kändes ganska vidrigt men säkert en del av utmaningen :) Hur det kunde bli ett par i förra säsongen känns obegripligt med de förutsättningarna :)

Packlistan bekräftar väl de farhågorna dessvärre :) Några få tröjor och begränsat antal strumpor. Just ”underkläder” står dock med ospecificerat antal :)

Komiskt nog, för att öka på skitgrisstatusen så stod ingen tandborste och tandkräm med på listan. Däremot deo, schampo och tvål, men jag tolkar det som en miss och tänker faktiskt packa ner tandborsten och den godaste tandkräm jag vet :) För om man nu ska stå ut med att vara rätt så skitig rätt så länge, så ska mina medresenärer inte behöva dö av andedräkten :)

I övrigt var det väl inga konstigheter. Listan konkretiserade äventyret ytterligare ett snäpp och nu ser jag fram emot när utrustningen ska levereras.

Om jag ska klaga, bara lite, så var den del av listan med grejer man får stå för själv inte helt kort. Där fanns en rad grejer jag behöver köpa in och som nog inte är alldeles gratis. Att resan inte skulle innebära några omkostnader för oss deltagare känns därför en smula överdrivet.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Packning[/tags]

Nu när det bara är några veckor kvar börjar barnen reagera, alla på sina egna sätt. En blev arg, tyckte att pappa kunde dra, en tycker det är extremt häftigt och hon var stolt, den minsta har redan börjat få separationsångest, ledsen och gråter och tänker mycket. Jag är ingen barnpsykolog utan bara förälder, men alla varianter av reaktioner känns ytterst logiska och typiska respektive personlighet och jag känner djupaste respekt för dem alla och alla bottnar säkert — hoppas jag — i samma oro och saknad. En månad är en mycket lång tid. Aldrig har jag varit borta längre än en vecka och då kunnat kommunicera flera gånger per dygn både via telefon, SMS, Facebook etc.

Vid kvällens nattning sa minsta tjejen ”pappa, jag har gjort ett halsband som du ska ha på dig när du åker. Ett sånt där tjockt så du inte glömmer mig.” Sen tänkte hon lite och tillade ”om alla i familjen rör halsbandet glömmer du inte dem heller för vi har ju känt varandra hela livet.”

Det är inte svårt att bli rörd och inte så lätt att hålla ögonen torra. Det blir en tuff match för pappa, hans prins och hans prinsessor!

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Barn, Oro, Saknad[/tags]

Det är inte jättemycket som förändrats sedan igår men tankarna satte lite extra fart nu efter ett samtal med samordnaren inför resan. Man håller på för fullt med anskaffning av utrustning och ibland kommer lite frågor om vikt, kost och skostorlek så att man förstår att det rör på sig.

Och det är ju verkligen inte långt kvar nu, idag precis 3 veckor! Vid den här tiden om tre veckor sitter vi antagligen fortfarande på ett flygplan. En person som är lite insatt nämnde att vi skulle mellanlanda i Miami i USA, ingen hemlig information för oss deltagare säkert men beskedet konkretiserade allt på ett klart påtagligt sätt.

Mina frågor som väntar på sina svar är mestadels av praktisk natur. Så som vad vi får i form av utrustning, vad vi behöver ta med oss själva, hur många uppsättningar kläder, vilken typ av kläder etc. Märkligt nog oroar jag mig mer för hur ofta man får byta kallingar än för att bli biten av en giftig orm eller bli sjuk där ute i ödemarken.

Men idag passade jag på att ställa en mer jobbig fråga, hur ofta vi kommer få ringa hem på riktigt! Förra säsongen fick deltagarna ringa hem en gång, åtminstone vad som syntes i TV-rutan men jag tänkte kanske lite naivt att vad som syns i TV och vad som händer i bakgrunden kanske inte alltid är samma sak på alla fronter. Men här var svaret obönhörligt att man får ställa in sig och sin familj på ett samtal. Dit vi ska duggar det inte tätt med 3G-master, det är satellittelefon som gäller och den är till för nöd. Allt detta förstod jag egentligen men det känns ändå kusligt. En månad, 4 veckor, eller 30 dagar är en väldigt lång tid att inte ses. Jag har varit ute och rest en hel del men aldrig har kontakten varit glesare än flera gånger per dygn. Min fru oroar sig för sig och barnen men jag tror detta kommer att bli tungt även för mig de kvällar modet sjunker och sådana kvällar kommer komma.

Jämfört med funderingarna på hur jag ska hitta, om mina expeditionskamrater kommer vilja ledsaga vid behov på ett naturligtsätt och liknande små vardagshinder är som en Pepsi i skärselden jämfört med detta. Det blir utan tvekan något av den största prövningen någonsin. Jag oroar mig för att jag oroar mig, men det vore väl märkligt om man tog allt med en klackspark inför en sådan här grej?

Jag har i alla fall fått klartecken att ta med mitt anteckningshjälpmedel för att kunna skriva under resan. Hade jag fått ett nej till det vilket jag aldrig trodde, hade jag faktiskt protesterat ordentligt :) När jag frågade om möjligheten att ta med min iPhone för att åtminstone kunna kommunicera med familjen under den långa resan, blev svaret mer svävande. Vi ska ju flyga väldigt långt, säkert runt 12 timmar eller mer och att inte kunna läsa eller lyssna på musik under den resan vore rena döden :) Det sades inte direkt nej, men helst inte och på egen risk och liknande. Att vi inte kommer ha någon nytta av telefon eller iPod ute i skogen är nog tämligen solklart. Där finns ju så klart ström för att ladda filmteamets grejer men knappast någon praktisk lösning för alla deltagare att ladda ett och annat.

Jag löser nog problemet genom att ta med någon form av underhållning och kanske telefonen så får vi se hur det blir.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Oro[/tags]

Nu när det börjar dra ihop sig på flera sätt känns det lite annorlunda mot hur det var i de första intervjuerna. Eller kanske är det bara verkligheten som hunnit ikapp, eller tvärt om :)

Jag blev uppsökt via bloggen och tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig att delta i en andra säsong av Mot Alla Odds. Jag svarade spontant ja och utan att tänka efter särskilt mycket. Under de följande intervjuerna fick jag frågan om vad jag trodde om resan, vad jag såg fram emot och vad jag kände oro inför. Att synas i TV är inget jag drömmer om och till och med tycker är lite jobbigt att tänka på, men resan i sig känns som ett väldigt stort äventyr. Jag kände och känner mig inte så orolig för den fysiska prestationen. Jag är inte i toppform i någon elitidrottslig mening, men jag tror jag kommer reda mig bättre än de flesta och förhoppningsvis vara till stor hjälp.

Jag fick också frågan om min synnedsättning, om jag trodde den skulle bli ett problem. Jag svarade lite snärtigt som jag brukar, försöker alltid att se lösningar istället för hinder. Att terräng där förmodligen rullstolar och människor med olika sorters rörelsehinder ska ta sig fram borde inte möta något stort problem för mig. Jag har klättrat i klippor långt värre än vad en rullstolsburen skulle behärska.

Men nu börjar oron komma krypande, den oro som mer berör de verkliga problemen med min synedsättning. Egentligen vet jag inte varför jag inte berörde den. Jag kanske inte insåg själv, eller jag kanske mest letade lösningar som vanligt och problemen får tas i den ordning de dyker upp. Eller så ville jag inte visa bristerna hos mig eller min funktionsnedsättning vilket ju känns lite absurt. Det är ju det stora delar av programmet ska gå ut på. Att visa problemen men också lösningarna.

Jag oroar mig som fan nu när det närmar sig, för allt, också mycket sådant som egentligen kanske inte är något problem. Hur ska jag hitta runt i lägren, mellan tält och ”toaletter”, redan på resan dit ner om jag ska vimsa runt själv eller haka på någon jag just lärt känna på flyget kanske? Vi ses ju inte förrän på Arlanda som det verkar. Sedan allt det här andra, att laga mat under antagligen rätt primitiva former, att ta för sig maten vilket jag alltid tyckt varit jobbigt på middagar. Tar jag för mycket, grisar jag i uppläggningsfaten osv. :) Och sedan allt det andra med kläder och tvätt i vad mån det nu blir sådant. Egentligen oroar jag mig för precis alltihop nu och det är 3 veckor och 1 dag kvar!

Just nu oroar jag mig mycket inför personporträttet som ska spelas in nästa onsdag. En redaktör och hennes fotograf ska följa mig en hel dag, hemma, på jobbet, träna, intervjua mig och min familj. Intervjun oroar mig mest. Som vanligt för att inte säga rätt saker eller formulera det begripligt med en kamera och mikrofon framför nosen vilket jag sannerligen inte är van vid.

När detta publiceras och ni läser detta är allt detta för länge sedan över och jag har förmodligen lärt mig väldigt mycket!

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Oro[/tags]

Idag var det dags för den andra vaccineringen av tre. Klockan tickar obönhörligt nedåt mot avresa. Det är nu 3 veckor och 2 dagar kvar till avfärd.

Den här gången blev det bara 2 sprutor istället för 3. En hade strukits så idag blev det påfyllnad av rabiesvaccin samt någon febersjukdom. Jag fick också med mig ett drickvaccin och utskrivna malariatabletter.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Vaccin, Vaccinering, Vaccination[/tags]

Idag har de första märkbara förberedelserna börjat för mig. Jag besökte en läkarmottagning för att sätta igång med vaccinationsprocessen. Idag blev det två sprutor, dels mot rabies och dels mot Hepatit A och B. Jag ska tillbaka vid ytterligare tillfällen för ytterligare 6 sprutor samt komplettera med drickvaccin och tabletter. En hel liten vetenskap.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Bosön, Fystest, Träning, Psykolog, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Vaccin, Vaccinering, Vaccination[/tags]