Idag är sista dagen före hemresa och den börja bra efter en lugn och skön natt och jag kände mig verkligen utvilad. Varje morgon har telefonen väckt mig av ett företag som vill sälja brandskydd som haft för ovana att ringa mig mellan 08.30 och 09.30 varje morgon. Igår kväll slog jag om telefonen till flygplansläge för att slippa det även denna morgon. Vet inte varför jag inte kommit på det tidigare =)
Efter frukost tog vi en promenad till affären för att handla frukost till i morgon och passerade receptionen för att boka nästa års vecka på Rånö. Det blev vecka 29 och andra stugor. Betydligt fler än förra året har kommit på att boka stuga ett år innan. För att få den stuga och vecka man vill ha får vi boka 2013 i vår.
Vädret är idag lite mulet och blåsigt men solen tittar fram och det är väldigt skönt ute. Regnet man hotat med hela veckan lyser fortfarande med sin frånvaro.
Under eftermiddagen har några badat och andra läst och efter middagen började vi packa så smått inför hemresan i morgon. Kl8 hade vi vår sista bokade bastutid och då var det skönt att få tvätta håret.
Nu är det fredag och bara idag och i morgon kvar innan hemresedagen är här och det märks. Barnen är retliga och uttråkade och själv börjar jag tyvärr mot min vilja känna mig lite rastlös. Fast egentligen vet jag att väl hemma igen kommer allt gå i sina vanliga spår igen och samma rastlöshet och längtan efter att göra roliga saker kommer att infinna sig bara efter ett par dagar. Det är en sådan där känsla att man inte tycks vara nöjd med något vad man än gör och vart man än är.
Men det är tråkigt att känna och märka att barnen inte verkar ha så roligt och det är lätt att känna sig misslyckad och hopplös. Är man hemma är man tråkig och ”alla andra” gör saker med sina familjer. Och gör man saker är det långtråkigt och de längtar hem. Och kanske är det svårt att klandra de när man tycks känna lite lika själv!
Men jag vet från tidigare år att det brukar börja kännas så här när veckan närmar sig mot sitt slut. Och ännu mer frustrerande att man inte riktigt tycks kunna njuta av tiden till dess slut utan man börjar packa i sinnet redan dagar innan det är dags. Men det är svårt att känna sig glad när barnen gråter och bråkar!
Nu på förmiddagen har folk vilat, läst och spelat. SMHI hotade med stora mängder regn idag men nu har prognosen ändrats. Istället är det mulet och blåsigt och bara regn hade stämt bättre med hur jag känner mig.
På eftermiddagen gick några ut i skogen och plockade blåbär och det resulterade i 1,5 liter som vi använde till en blåbärspaj nu ikväll. Ingen var direkt hungrig efter en sen lunch och klockan åtta hade vi vår bokade bastutid. Jag uppskattar de där besöken i bastun väldigt mycket för man hinner aldrig känna sig oren trots att man kanske inte tvättar håret varje dag. Ett bad i havet och en timme i bastu räcker långt.
Nu är klockan efter 11 på kvällen och samtliga barn har börjat somna in efter en kväll där de åter igen haft svårt att varva ner. Men nu när lugnet äntligen sänkt sig kan man skriva dagens blogginlägg och dricka en kopp té för att själv varva ner.
Den fjärde dagen har passerat och den har inte varit så olik de andra dagarna.Vaknade ganska självmant före kl9 och intog trappan med kaffe och telefon för att läsa mail och kolla nyheterna. Jag har i alla fall konstaterat att den externa antennen på min Ericsson W21 3G-router är GSM-antennen och borde således gå att förlänga eller ersätta med en bättre antenn som kan placeras uppe på ett tak eller liknande. Just här finns ju ingen affär som har 3G-antenner så det får jag undersöka när jag kommer hem och bli något för framtida behov. Bristen på fungerande internet är faktiskt ganska störande.
Efter den sedvanliga promenaden till affären för att köpa det mest nödvändiga landade vi på klipporna medan barnen badade. Regnet SMHI hotade med infann sig aldrig, i alla fall inte just här och solen sken mestadels.
Efter en liten lunch läste jag lite bok. Jag är ingen som direkt gillar att ligga stilla på en strand eller klippa för att sola. Jag blir snabbt rastlös och med barn i vattnet blir det ändå aldrig helt avslappnat. Dessutom, tycker jag det kryper på mig hela tiden och min getingfobi är inte av den ringa typen =). Stranden har dessutom det onda med sig att Bromsar trivs där och det gör jävligt ont att bli biten av dem =)!
Idag hade vi bestämt att det var dagen för besök på Rånö Källan, södra skärgårdens absolut bästa sjökrog! Det var nog första av de hittills fem åren det besöket inte skedde på onsdagen, vad det nu spelar för roll =). Därför hade vi bokat vår dagliga bastu kl16 istället för att vara rena och fräscha till restaurangbesöket. Lite irriterande är det när man bokat bastubryggan en timme och andra ändå använder den som allmän badplattform. Själv tycker jag det är en oskriven regel att man låter de som bastar vara ifred där. Och just idag satt folk på klipporna runt bastubryggan och andra badade från den.
Vi hade bokat bordet till kl18 och vädret fortsatte vara perfekt. Jag tycker stället är så grymt soft av flera olika skäl. Framför allt har de god mat, men också en soft attityd och barnen kan hämta glass och leka på gräsmattan och stranden mellan rätterna. Dessutom, att sitta i fint väder på ett stort trädäck gör att både mat och öl blir 100 gånger godare än på andra platser.
När vi ätit upp försvann barnen ner till bryggan och vi drack upp och betalade.När vi kom ner till bryggan badade våra tre stora barn och vi hade några roliga minuter när de skulle fiskas upp ur vattnet. Men just den bryggan där vi legat flera gånger med egen båt och jag känt sån innerlig lycka kom så klart saknaden som ett brev på posten. En familj i en segelbåt som antagligen varit uppe på Rånö Källan och ätit tog sin båt och puttrade iväg. Det kändes extra fel och tomt att istället gå upp för grusvägen.
När vi kom tillbaka till stugbyn satt vi en stund på stranden medan de två minsta badade men snart blev myggen allt för påträngande och vi intog stugorna igen.
Nattningsprocessen blev lång och utdragen och någon vuxenstund ute blev det inte just idag. Nu när barnen en efter en somnar in och brasan brinner i den öppna spisen, passar jag på att dricka mitt té och blogga det här och Maria läser sin bok, något hon sällan har ro till dagtid. Själv skulle jag kunna bo i en sådan här stuga och inte göra annat än att läsa och njuta av tystnaden.
Tredje dagen ute på Rånö har bjudit på bäst väder hittills. Sol och bad och klippor med en avslutning med grillning på stranden och bastubad utan barn. Nu när alla ligger till sängs och brasan är tänd och tét står till sig känns det skönt.
Det händer inte så mycket här ute så det finns egentligen inget att berätta. Igår hade jag och Maria ärtkrig med Denise och Jesper och det var grymt roligt! Jag tänkte mig en upprepning idag i större skala och blanda in även den andra familjen men de bangade =). Så idag har fred präglat tillvaron.
Jag börjar äntligen få ordning på min dygnsrytm vilket känns bra. Att börja gäspa vid halv elva och känna trötthet och vakna ganska självmant före halv nio som idag och kunna sitta en stund på trappan med en kopp kaffe innan någon vaknat. Hela stugbyn låg i fridfull tystnad. Det enda felet med det här är att jag egentligen vill uppleva det på en båt. Att få somna till ljudet av kluckande skrov och vakna och kunna sitta på däck och njuta av de första solstrålarna.
Idag när vi gick till affären för att handla det mest nödvändiga låg jag en stund på bryggan och fantiserade som så ofta om en stor båt, inredd för att bo i. Synd att man inte har tron på reinkarnation så att det skulle kunna hända i ett senare liv. Jag kanske istället borde lägga ner energi på att vara mer nöjd med det jag har?
Det är verkligen skönt att vara här. Nog för att jag just inatt sovit illa och vaknat flera gånger av att fingrar och armar domnat eftersom det är brist på huvudkuddar, men jag kände mig ändå utvilad när jag vaknade i morse. Barnen är fortfarande glada och ärtkriget fortsätter direkt efter frukost. Slangbellorna byggda av ballonger och toarullar är fruktansvärt bra vapen och är alldeles för farliga för att skjuta på annat än materiella saker. Ärtrören duger bättre att skjuta på varandra. Det gör ändå tillräckligt ont =)
Jag saknar vår båt. Detta är andra året vi är här utan den. 2009 när vi hade vår Windy med oss låg den mestadels vid brygan i stugbyn trots att det inte är tillåtet. Men man slapp gå flera kilmeter upp till naturhamnen och det kändes lyxigt att ha båten så nära och kunna gå till den. Gå ner och sätta på kapellet före kvällstét och lätt och nära för att ta en tur när vädret tillät.
En annan trist sak är den urusla mobila täckningen här ute. På ostsidan av ön där butik och restaurangen ligger är täckningen obefintlig och här på västsidan där stugbyn ligger är det mycket sporadisk täckning trots öppet vatten och enbart 7-8 distansminuter till Nynäshamn. Dessutom lär det stå en mast på Nåttarö som ligger söder om Rånö. För att kunna roa sig regniga dagar tog jag med en 3G-router. För att över huvud taget få liv i den fick den läggas utomhus på en bjälke under taket över uteplatsen och även då går bredbandet upp och ner som en jojo. Och inte är det operatörsberoende eftersom det är samma åtminstone med Telia och Tele2. Det är något som definitivt kan bli bättre här.
Enda stora händelsen denna dag var en promenad till lanthandeln för att köpa bröd och mjölk samt bastu på kvällen. Inget regn idag men mulet. Men på kvällen kom solen fram och det blev riktigt behagligt. Middagen bestod av ravioli och spagettiringar och det blir verkligen gott i sådana miljöer som denna. Framför allt uppskattar man enkelheten i att under så enkla former inte behöva spendera evigheter med att laga mat.
SÅ VAR DET PACKAT, LARMAT OCH LÅST HEMMA OCH DAGS FÖR ÅRETS VERSION AV VECKA I SKÄRGÅRDEN. JAG TROR ATT ALLA HAR SETT FRAM EMOT DET FAST PÅ OLIKA SÄTT OCH MED OLIKA SÄTT ATT VISA DET. VISST HAR DET FÖREKOMMIT MUTTER OM ATT VARA BORTA FRÅN STAN OCH VÄNNER SÅ LÄNGE MEN IDAG PÅ DAGEN D FÖREKOM MÄRKLIGT NOG BARA POSITIVA MINER OCH ALLT FLÖT PÅ BRA.
I ÅR PROVAR VI EN NY METOD VAD GÄLLER MATEN. FÖREGÅENDE ÅR HAR VI NÄSTAN INTE SLÄPAT NÅGON MAT ALLS MED OSS UTAN KÖPT ALLT PÅ PLATS. I ÅR PLANERADE VI ALLA MÅLTIDER OCH KÖPTE MED OSS KONSERVER OCH EN DEL TORRVAROR OCH PACKADE ALLT SAMMANS I EN STOR PLASTLÅDA MED SNÄPPLOCK. ETT KLART STORT KOLLI MEN KOMPAKT OCH SMIDIGT ATT BÄRA JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR DÅ VI SLÄPAT LÖSA FÖREMÅL OCH MAT I PÅSAR. Vi har också provat varianten att inte ta någon mat alls med oss och istället handla allt på plats vilket i en lanthandel blir ganska dyrt. Dessutom blir handlandet utan planering dyrt i sig.
Även i år fick vi hjälp att köra större delen av packningen ner till Nynäshamn vilket underlättade enormt. Väl i Nynäshamn var det bara att lasta ombord allt på skärgårdsbåten och det gick väldigt smidigt. Tyvärr blev det ingen egen båt i år heller på grund av alla problem jag har.
Annars har den första dagen förflutit helt normalt. Framme på Rånö hämtade vi ut våra stugnycklar, bokade bastu för hela veckan och handlade inför morgondagens frukost i lanthandeln innan vi gick mot stugbyn.
Sedan spenderades resten av dagen i en solstol trots att vädret större delen av dagen bara bjudit på ett lätt duggregn. Middagen bestod av spagetti och Felix färdiga köttfärssås på burk som är så underbart god. Det är märkligt hur så enkel mat intagen på papperstallrikar sittande vid ett lätt lutande träbord i duggregn kan kännas så lyxigt!
Som vanligt har barnen redan provat på alla veckans aktiviteter redan de första timmarna. Vi hann knappt landa innan pysslet åkte fram och de satt och byggde slangbellor av toarullar och avklippta ballonger och sedan åkte kartongen med gula ärtor och ärtrören fram. Ett krig i liten skala bröt ut och nu är gräsmattan full av ärtor, men trots att jag visste att det var roligt blev jag ändå förvånad över exakt hur kul så enkla leksaker är =).
Veckans första bastu ägde rum ikväll och trots att termometern visade 19 grader i vattnet bet det i skinnet och antingen är det något fel på termometern eller så har jag blivit badkruka deluxe värre än vanligt. Men det var inte bara jag som tyckte det kändes som 16 grader så jag lägger min röst på en trasig termometer =).
Och nu har vi avslutat dagen med té och bullar framför den öppna spisen och jag känner tydligt att just inatt kommer det inte bli svårt att sova!
Bilder från veckan kommer sedan publiceras under semestersidorna.
Om några dagar bär det ut i skärgården på en veckas semester och jag försökte komma på roliga saker att göra.
Här om veckan besökte vi Egges och Karins land och där byggde vi potatiskanoner, byggde av avloppsrör och med dem skjöt vi potatisar med hårspray som drivmedel. Det var väldigt roligt med vi blev fascinerade och häpna över kraften i potatiskanonen. Nu har jag varit på OKQ8 och köpt startgas för att prova med det som drivmedel istället men jag har inte hunnit prova ännu. Hårsprayen lämnade så mycket efter sig som förstörde gnistan och startgas är ju renare.
Möjligen får potatiskanonen följa med i mån av plats och det finns ju ett helt hav att skjuta ut över. Men eftersom jag kanske lämnar den hemma var jag tvungen att tänka vidare. Från potatiskanon är steget tillbaka till ärtrör inte så långt. Jag minns tydligt hur jag och min bror demonterade varenda plastgalge som fanns i hushållet. Den där gamla sorten där tvärpinnen bestod av ett ihåligt rör och gick att ta bort från galgen. Hålets diameter var perfekt för gula ärtor. Man fyllde munnen med ärtor och blåste genom röret och man fick en väldigt bra fart i grejerna.
Eftersom jag lätt snöar in på saker jag fastnar i så satte jag genast igång att leta efter dessa gamla galgar. Jag kunde inte komma på något annat lämpligt rör. Jag provade elrör som jag bara hittade med en diameter på 10mm men då var hålet för stort och luftströmmen för klen.
Vart letar man bäst efter gamla grejer nu för tiden? Jo så klart bland vännerna på Facebook. Jag publicerade några statusuppdateringar med en efterlysning efter en viss typ av gamla galgar och det var ganska uppenbart att de flesta i min generation förstod att det inte var för att hänga upp kläder jag skulle ha de =)
Det slutade med att en kompis bidrog med ett rör, en moster till min fru bidrog med 2 rör och svärmor som vistas hos en släkting på ett landställe fann 4 rör i garderob. Behöver jag säga att ingen bemödade sig med att lämna över själva galgen ;)?
Vidare kommer toalettrullar och ballonger packas ner för att bygga slangbellor vilka också lämpar sig väl att skjuta ärtor med. När vi var små skjöt vi småsten, men just det tänker jag kanske inte tala om för barnen =) Till de allra minsta blir det pysselböcker, hinkar och spadar för lek på sandstranden.
Själv tycker jag att jag fått ihop det ganska bra och jag tror nog både vuxna och barn kommer kunna roa sig lite under semestern. Jag ska försöka få med mig samtliga ärtrör hem igen hela för galgarna tycks verkligen inte vara lätta att få tag på. Och om du som läser har sådana galgar är jag fortsatt intresserad eftersom de är ömtåliga och lätt spricker.
Inte alla vuxna i vårt semestersällskap tror jag har förstått vad som är på gång. Den familj vi åker med har en son på snart 11 år och självklart ska han också få ett ärtrör och jag hade inte tänkt fråga mamma eller pappa först, utan först instruera barnen och sedan låta övriga förstå =)
Jag vet inte varför jag regelbundet tänkt just på de där ärtrören, inför varje semester och tänkt att — det vore roligt ;) Antagligen för att det var just det =) Jag är fascinerad av att barn av idag inte verkar ha den sortens roliga lekar för sig. Men jag blev uppriktigt förvånad när jag fick höra att min näst yngsta, 10-åringen hade lekt med en kompis här om dagen och ägnat sig åt att blåsa tuggat papper genom sugrör! Jag minns det från förr men klarade själv aldrig av att tugga pappret på grund av kräkreflekserna men enligt utsago ska det göra riktigt ont att få in en fullträff =).
Så nu packar vi inför skärgårdssemester och från och med nu går ingen säker ;)
Vi gjorde ett besök på Egges och Karins landställe i några dagar och det var väldigt skönt och avkopplande. När vi åkte iväg hade vi ingen tid att passa annat än när kläderna började gå på andra varvet och hundmaten tog slut =)
Under helgen tog vi det lugnt, badade, solade, åt mat, diskade, satt uppe sent och pratade skit och sov länge. Under söndagen byggde vi potatiskanoer av avloppsrör och piezzotändare med hårspray som drivmedel och provskjöt med dem ute i skogen. Det fungerade över förväntan och var väldigt roligt =)
Under måndagen kom en ungdomskamrat till Egge på besök från Amsterdam med sina tre barn. Det gjorde att vi blev ett hushåll på 14 personer och det var väldigt trevligt. Det blev mer bad, fotografering och potatisskjutning som roade alla lika, stora som små.
Idag var vi dock tvungna att fara hemåt. Hundmaten var förvisso inte slut men Fassis nya matte hade fått en tid för veterinärbesiktning och jag var tvungen att närvara i egenskap av ägare till hunden. Men det kändes ändå ganska lagom för denna gång att få komma hem och tvätta kläder och duscha och hemmet är extra roligt att komma tillbaka till när man varit borta ett tag.
Detta blev en liten försmak inför vår semestervecka i skärgården senare i sommar. Även den ser vi mycket fram emot! Med lite tur kan vi även hinna göra om detta innan sommaren är slut.
Idag åkte vi in till stan för att titta på Red Bull Lådbilsrally inne på Södermalm i Stockholm. Tävlingen ägde rum på Torkel Knutssonsgatan, en tvärgata till Hornsgatan vid Münchenbryggeriet.
Det var otroligt mycket folk och vi fick aldrig någon bra plats. Till slut kom vi fram till staketet nere vid målet och några ekipage hann vi se. Klart roliga konstruktioner. Vi orkade inte stanna hela tävlingen utan gick när hälften av ekipagen startat. Men roligt var det och Stockholm är vackert och roligt sådana här dagar!
Ibland blir man påmind om att åren rinner på. Inte är det det lite oönskade runt magen, det kan tränas bort, och inte är det grå hårstrån, det har jag kompisar som hade när dom var 20 och inte heller är det att man lider svårt av bakfylla, det gjorde jag redan under studenttiden.
När man själv fyller år och ser åren rinna på, 36, 37, 38, snart 40 så är det bara siffror. I kroppen och i huvudet känns ingen skillnad. Men något som däremot märks är när barnen växer upp och det här kommer bli en sådan helg. Idag firar vi vår andra tonåring i huset. Jesper fyller 13 år och det slog mig först nu, på hans stora dag att det är just tonåring han blir! Vi led lite av att han fick en så dyr present och hade först svårt att motivera varför vi gjorde så i år. När vi kom på att han blev tonåring var det som en bra efterhandskonstruktion och genast var BMXen en helt annan sak =)
Idag blir vår ”minsta” också större, hon fyller sex år idag och till hösten börjar hon förskolan. Det kommer kanske inte kännas lika stort som när barnen börjar ettan, men det får vänta tills nästa år. Däremot har vi bestämt att lära sex-åringen cykla imorgon. Hon har cyklat på sparkcykel några veckor och har börjat få bra balans men aldrig lyckats med cykeln. Nu har hon dock fått en cykelhjälm i födelsedagspresent av mormor så nu måste vi börja med cyklingen. Det kommer dessutom göra våra långpromenader enklare för henne att orka med.
Men festen ikväll var lyckad. Vi grillade på gården på taket och det var lite släkt, vänner och barnens kompisar bjudna. Det blev en bra fest utan regn!
Idag har vi bott i vår nya lägenhet i ett år och som vanligt går tiden väldigt fort! När vi bestämde oss för att hus inte var något för oss och ställde oss i bostadskö var det vi förväntade oss ett projekt på flera år för att få en lägenhet som passade oss. Men bara några veckor senare blev drömlägenheten ledig. Det fanns bara en och den hade varit upptagen i 14 år. Plötsligt var den vår, fortare än man riktigt kunde förstå!
Att sälja huset var tungt på flera sätt. Den panikartade renoveringen som började för att slutföra det vi påbörjat var nog jobbigast. Det allra tråkigaste var att man inte ville fuska bara för att få ihop det inför försäljning. Men samtidigt så vet väl alla som renoverar inför försäljning att det inte är så kul att renovera i praktiken åt någon annan. Särskilt som nästa ägarare garanterat kommer riva upp och göra om åtminstone en del av det, säkert som amen i kyrkan =)!
Ja, och sedan var det ju jobbigt att hitta en köpare och att inte riktigt få det man behövde för huset och affären drog ut på tiden över hela sommaren innan de sista kråkorna på pappret äntligen satt där de skulle. En läckande takgenomföring och en sprucken glasruta som vi totalt glömt av blev ytterligare några småsaker som förlängde pinan.
Och visst trivs i bra i vårt nya boende. Jag tror nog jag och och de minsta tjejerna saknar huset och miljön mest i familjen. Jag för skogen och de utmärkta hundområden som fanns i oändlighet. Nu är det inte lätt att hitta annat än välansade gräsmattor att bajsa på om man inte vill gå långt. Tjejerna Emilia och Miranda uppskattade att bara kunna gå ut på gatan och leka, cykla med grannbarnen och bygga kojor i skogen. Nöjet nu är att gå ut på torget utanför och cykla i fontänen. Så visst finns det minus på listan, som det alltid brukar göra =).
Men fördelarna är också många. Allt underhåll vi ville slippa och 2km enkel väg till närmaste ICA-butik och tågstationen. Det går väl ann såhär års, men under vintrarna, i 2–3dm oplogad blötsnö är det inte lätt att traska.
Vi har nu oförskämt nära till köpcentrum och pendeltåg. Allt är nära, utom möjligen skogen med alla I-landsproblem det medför så som att man småhandlar för mycket just för att det är så lätt.
Men visst saknar jag det stora huset, uteplatsen fram och bak, vårt stora nybyggda altandäck, de lummiga skogs- och gångvägarna, det avlägsna bruset från motorvägen och tystnad som bara störs av fågelkvitter genom ett öppet sovrumsfönster när man vaknar. Men jag tycker ändå, såhär på årsdagen att vi gjorde ett bra val. Inte helt utan uppoffringar. Men det är ju också bra att känna, för då vet man att den dagen vi valde att prova på hus för 6 år sedan inte heller var bortkastad tid och framför allt pengar!
I samma hus där vi bor ligger en kinarestaurang som vi besökte för länge sen. Men nu har vi bott i samma port i ett år utan att ha kommit oss för att gå dit och äta. När vi flyttade in här för ganska precis ett år sedan, bestämde vi att gå ner och äta på inflyttningsdagen. Men det blev inte av och sedan dess har det skjutits på i flera omgångar.
Jag kan inte säga att jag är någon förespråkare av kinakrubbet så det är väl mest jag som stretat emot och de gånger vi gått ut och ätit föredragit annan mat. Jag har inget direkt emot det men suget efter just nudlar, ris, kyckling och biff uppstår sällan.
Men igår överraskade vi barnen med att bestämma oss för att inta fredagsmiddagen där och det var verkligen uppskattat! Jag tyckte att vi beställde alldeles för mycket mat men när måltiden inklussive efterrätt var avslutad var tallrikarna renskrapade. Själv känner jag det som om jag kommer vara mätt i flera år efter detta och det var faktiskt väldigt gott! Fördelen är också mängden mat och priset, 1100kr för 7 rätter och 6 efterrätter, pilsner och läsk är inga stora pengar!
I helgen har vi varit på en ”aktiv träffpunkt” med Aktiva Synskadade med tema båt och vatten. Eftersom det var en långhelg denna helg for vi redan i torsdags kväll till Mälargårdarna som är föreningens gård utanför Enköping.
Aktiv träffpunkt betyder att det är en helg utan någon speciell verksamhet även om den kan ha ett tema. Man kan komma dit och delta i lite, allt eller bara ta det lugnt, läsa och träffa folk. Temat denna gång var ”båtar och vatten” och även om Mälarens vatten var ganska svalt blev det en hel del åka ring efter motorbåt och barnen provade även med stor framgång på att paddla kanot.
Under helgen provades det också på lite dykning men i övrigt var det lugnt och trevligt. Jag lyckades bränna mig rätt illa i solen redan första dagen och fick så klart väldigt ont och frossa och spenderade en del tid med böcker och tog det lugnt medan barnen for runt och hoppade studsmatta och körde fyrhjulig motorcykel när aktiviteterna vid vattnet blev tråkigt =).
På söndagskvällen hade en lite större stålbåt sjösatts och vi tog en tur med den ett litet gäng. Några fiskade och en av dem drog upp en rejäl jädda men annars var det dött. Under måndagen åkte ett annat gäng ut med samma båt men turen slutade i motorstopp och bogsering hem. Men nu är vi åter hemma och borta bra, men hemma är alltid bäst!
Att få in alla våra digitala videoband in i datorn var ingen konst och kvar återstod 5st VHS-C-band från åren 1997–1999. Det var när de 2 äldsta barnen var små. Vår kamera som vi hade då är sedan lnge borta och enda sättet att kunna titta på dessa filmer var en VHS-C-adapter för att stoppa i en vanlig videobandspelare, en adapter som åtminstone förr hade en tendens att trassla och ha sönder band.
En kompis hittade företaget BGA Videoproduktion som skulle kunna göra jobbet och dessutom föra över materialet till DV-band vilket jag helst ville. Men det skulle bli en liten kostnad även om det bara var fem band. Så när vår nyinskaffade Canon Legria HV40 DV-kamera hade analog videoingång bestämde jag mig för att göra ett modigt försök att göra det själv.
Och det gick bra. VHS-C-adaptern skötte sig utan att ha sönder några band och nu finns materialet även på DV och snart också i datorn. Och visst hade man kunnat önska sig mer film från när dom var små, men ändå, knappa 5 timmar utspritt ganska bra under en treårsperiod lyckades ändå fånga deras framsteg och utveckling väldigt bra. Och nu blev jag ytterligare inspirerad att fortsätta försöka hålla igång videoinspelandet. Stillbilder är jätteviktigt och där fotograferar vi som aldrig förr. Men video är speciellt och fångar så mycket mer som deras röster, språk etc.
Så har det då varit dags för årets besök på Gröna Lund. Vi brukar åka minst en gång om året och det känns fullt tillräckligt även i år =)
Detta år hakade vi på föreningen Aktiva Synskadade som hade det som en aktivitet. Det var ganska många som hade anmält intresse för aktiviteten men vi var bara någon sorts grupp utanför grindarna där alla fick sina beställda åkpaket och sedan gick man var för sig. Någon enstaka bekant stötte vi på där inne bara.
Men det var ganska mycket folk idag då det även var World Childhood Foundation-dagen med artister på stora scenen och hennes majestät drottningen på besök.
Annars var Gröna Lund sig väldigt likt. Ny för i år var atraktionen Twister som är en ny berg-och-dalbana i trä men jag åkte den bara en gång, tyckte den var lite tråkig.
Med ett sjukt barn och framåt eftermiddagen när solens kraft avtog och man hade för lite kläder började det bli huttrigt och segt. Tack och lov stänger Grönan kl8 på söndagar och det var med viss glädje klockan slog åtta. Vi hade lite fullt upp att försöka få alla att hålla sams och tillfredställa så många önskemål som möjligt, men med barn i så olika åldrar och längd var det inte lätt att alla skulle få åka.
Men nu är vi hemma och jag tror alla ändå är ganska nöjda med dagen Möjligen hade vi kunnat slutat några timmar tidigare när det var som bäst men det lyckas man ju aldrig med.
Det tog inte många minutrar efter hemkomsten förrän alla slocknade som små ljus, trötta efter 8 timmars nöjesfält!
Sådär, nu ligger även bilderna ute från trivselhelgen med Aktiva Synskadade som vi var på i mitten av januari i år. Det var slötid och snöskoteråkning på isen vilket var väldigt trevligt.
Trots att jag hatar vinter så måste jag säga att det finns ett par fördelar med den och bada tunna och åka snöskoter är två av dessa goda ting. En het vedbrasa med ost, kex och dricka är också väldigt fint medans stormen tjuter runt husknuten. Så var det dock inte just då.
Förutom originalinlägget så kommer bilderna här igen.
Här kommer bilderna från en aktivitet med Aktiva Synskadade som vi var på i december. De har något de kallar för lilla julaftonsom ägde rum under Lucia-helgen.
Hösten var en ren katastrof när det gällde bloggtorka. Det fanns inte brist på ämnen och många utkast blev det men klar brist på energi och förmåga att slutföra saker.
Men nu jobbar jag ikapp och förutom i originalinlägget så kommer bilderna här igen.
Hela hösten var en ren bloggkatastrof och inte mycket blev publicerat utan slutade som utkast. Så nu följer jag upp publiceringen av semesterbilderna från 2010 med en aktivitet från november med lite skojiga bilder.
Jag skulle kunna säga att den dagen min fru skaffar en Youtube-kanal, då finns inget som förvånar längre! Men egentligen är det väl sådant man mest säger för att skämta om tjejers oduglighet vilket ju är direkt lögn. Dessutom är jag själv inte ett dugg bättre som skaffade min kanal nästan samma dag. I och för sig har jag haft ett annat Youtube-konto för att kunna lagra mina favoriter men det används inte längre.
Maria är dessutom den här hemma som delvis av naturliga skäl är den som ägnar sig åt fotohanteringen och videoredigeringen. Hade jag själv sett hade det nog varit ett av mina favoritintressen.
Så det handlar nog även i hennes fall om att, om man skaffar en Youtube-kanal ska man ha den till något och komma på vad det är. Och nu har hon det, en egen liten lekstuga även i rörig bild.
Youtube är en av internets mer fantastiska sajter. Den hamnar lätt på min tio i topp-lista tillsammans med Wikipedia och Google. Ibland brukar jag skämta om att hela internet-universum kretsar kring dessa tre sajter, och finns inte svaren och lösningarna där, då finns dom inte alls =)!
Visst har det länge funnits saker jag velat visa er där ute, inte bara i text som kanske är mer min starka sida, utan även i stillbild och rörlig video. Och bara för att jag skaffat en Youtube-kanal 2011 och seriöst börjat använda den, betyder det inte att jag är gammalmodig och inte sett möjligheterna. Det har nog mer handlat om att inte våga och orka ta sig för.
Men ända sedan jag började använda Youtube — för länge sen — har tankarna funnits där och det område som alltid legat mig varmast om hjärtat har varit ledarhundar och kunskapen om dem som försämras varje år. Jag har tänkt om andra, speciellt organisationer så som Synskadades Riksförbund som ansvarar för ledarhundsverksamheten i Sverige numera, och Sveriges Ledarhundsförare – SLHF som är en förening för ledarhundsförare, att nu när det är gratis och så vansinnigt lätt, varför gör man inget åt kunskapsbristen och bristen på bra, ”ny” och lättillgänglig information? Varför sitta och säga ”vi har inga pengar till dyra filmproduktioner”, när man kan ta en handkamera eller mobiltelefon och filma och publicera i princip där man står och går? Visst, det blir då inte lika bra som en filmproduktion, men klart mycket bättre att göra så i väntan på något ”bättre” än att inget göra.
Men inte mycket hände så när jag och min fru satt och la in våra gamla familjefilmer på datorn från band, dök genast två ledarhundsklipp upp framför näsan på oss. Klipp jag helt hade glömt att vi hade. De var inspelade 2001 med en av mina hundar och plötsligt låg det där, digitalt och klart, i ett videoredigeringsprogram med inbyggt stöd för att publicera på Youtube!
Vi la ner 3 minuters ”redigering” på de båda klippen. Lade på lite text och tryckte på ”dela på Youtube” i iMovie. Visst, resultatet är inget mesterverk i effekter och redigering, men budskapet kan inte bli tydligare och enklare.
Tack vare att vi la in våra gamla digitala videoband på datorn och i iMovie, vet jag nu vad jag ska med en Youtube-kanal till. Jag ska göra det andra inte gör och som jag inte vågat eller trott mig kunna tidigare. Det kanske för det goda med sig att andra kanske härmar och då har det ju dessutom fått det goda med sig.
Denna helg ska vi ut och filma flera klipp med mig och ledarhunden Fassi. Jag vill visa hur en ledarhund arbetar, i vilka situationer, vilka hinder och liknande och kanske kommer alla vara lika insatta i vad en ledarhund är och gör som på 1990-talet.
Här är några exempel:
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Västerhaninge:
