Gud så fort tiden går! Nu är killen 11 år och det är närmare dagen då han blir myndig både för moppe, flickor och för staten än dagen då han föddes =)! Jädrar vad det åskade och regnade morgonen där på Huddinge sjukhus den 1:a juli 1998! Och samma dag som han fyllde 7 fick vi alla hans lillasyster Miranda som en jättefin present. Så denna dag fyller även hon år och blir 4!
Och nu är han 11 år och sitter på en passagerarbåt ut mot Gotska Sandön där vi ska spendera tre dagar. Lillasyster Miranda fyller år hos mormor idag och vi hoppas hon får en trevlig fjärde födelsedag!
Jag funderade lite på hur man skulle kunna göra något kul av firandet istället för att flytta på det. Själv afesten med grill och vänner hölls i söndags hemma hos oss och det var trevligt och då fick han bara presenter av andra men inte av oss. Jag tog istället kontakt med personalen ombord på M/S Gotska Sandön och frågade om de ville hjälpa oss med att fira honom vilket dom såklart gärna gjorde. De fixade en tårta och igår kväll när vi packade inför resan åkte jag ner till Nynäshamn och lämnade hans presenter hos styrman Irene för att vi skulle slippa bära och dölja paketen i vår packning.
Idag på båten bestämde vi lite diskret med besättningen att klockan 10 kunde vara en bra tid att fira och när det blev dags kom kapten själv med presenter och grattulerade och önskade en trevlig födelsedag och hälsade födelsedagsbarnet välkommen upp på bryggan när tårtan var uppäten. Jesper blev blyg men väldigt impad tror jag.
Paketen innehöll ett Sony Playstation PSP med spel, några filmer och en väska. Och när paketen var öppnade och tårtan nästan uppäten gick vi upp på bryggan och fick en lektion i navigationsinstrument och födelsedagsbarnet fick naturligtvis styra fartyget och lärde sig snabbt hur både radar, navigationsinstrument och AIS fungerade.
Födelsedagsfirandet slutade när Sandön växte fram borta i horisonten!
Sony PSP Slim & Light 3004
Jocke, Jesper, Mia
Kapten Torsten Lindqvist
Jocke, Jesper, Mia
Matros Rickard med saftleverans
Denise, Jocke, Jesper och Mia
Jesper och styrman Irene
Jesper
Jesper
Jesper
[tags]Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagspresent, 11 År, 1998, Gotska Sandön, Barn, Lek, Leka, Sony Psp, PSP, Playstation Portable, Playstation, Spel, Tv-spel, Data-spel, Spelkonsoll, Spelkonsoller[/tags]
Så var det äntligen dags! Imorgon är dagen D då jag äntligen ska få åka till Gotska Sandön, som jag drömt om och längtat till ända sedan jag var barn! Dels var vi på väg dit några gånger med egen båt när jag var 10–12 år men hindrades av väder. Men sedan kom TV-serien Husbonden – piraten på SandönW som fängslade mig. Som jag har letat efter den idag! Skulle så gärna vilja se den igen! Och så har jag såklart läst böcker och reseskildringar.
Det blev ingenting av med drömmen att få åka dit i egen båt. Vi hade ju chansen medans vi hade Galadriel som var stor nog att ta oss och även andra över dit. Men det blev inte så. Den åtta timmar långa körningen var väl bara ett av skälen.
Men nu är det på gång! Det blir turbåt men ändå är jag snart där! Ryggsäckarna står packade i hallen, allt är nog med, åtminstone allt av värde. Jag har ju packat inför både läger och resor förr så man har viss vana. Alla bär en ryggsäck var, en sovsäck var och en matpåse och kameraväska som jag spänner bak på min ryggsäck. Då blir det perfekt. Vi ska ju inte bära så långt och maten ska ju inte bäras hem igen.
Ikväll åkte jag ner till båten som ligger inne i Nynäshamn för att fixa ett litet arrangemang. Jesper och Miranda fyller år imorgon, 11 och 4 år. Miranda firar hemma hos mormor men Jesper firar på båten och ute på ön. Jag är nog rätt dålig på att komma på saker men ibland blixtrar det till med en idé. Och denna gång var idén att låta personalen ombord komma med tårta och presenter en stund efter avgång. Så jag åkte ner med hans paket ikväll och lämnade dem till fru styrman som lovade att lösa överraskningen. Då slipper vi frakta paketen och dölja dem under själva resan i en redan ganska kompakt packning.
Väl hemma igen gjordes allt klart och nu sover alla och väckarklockorna står på 05.30 så att man hinner duscha och 07.00 bär det av söderut.
Det kommer att bloggas dag för dag, men på grund av bristande tekniska möjligheter kommer reseberättelserna publiceras med text och bild först efter hemkomsten. Till och med jag kommer känna det som en liten befrielse att vara utan dator och internet ett par dagar. Stödanteckningar i mobilen, bilder i kameran så får det bli bloggning hemma sen. Så håll ut, stay tuned!
Jag har tagit ett till steg i riktningen att göra det jag vill. Efter alla år av tjat, att återuppta mitt gamla tvärflöjtsspelande, har jag gjort det — med besked =) Först köpte jag en flöjt och konstaterade att jag fortfarande kunde. Men jag körde ganska snabbt fast och bestämde mig för att försöka leta efter någon som kunde hjälpa mig på traven.
Först mailade jag min gamla väninna som en gång lärde mig spela 1994. Hon är fortfarande aktiv men hade bytt stad och fanns inte längre inom rimligt räckhåll. Så jag gjorde en liten internet-sökning och fanns mest musikskolor och liknande som riktade sig till skolungdom kändes det som.
Men på Blocket hittade jag en flicka som erbjöd lektioner. Det lät alldeles för bra så jag utgick ifrån att hon höll till i Haparanda eller ystad eller något annat lika avlägset. Men det visade sig att hon fanns i norra Stockholm. Jag läste hennes CV och bestämde mig för attprova. Oavsett om det gäller att handla kläder eller annat är jag aldrig mycket för att analysera och leta. Stöter jag på något som låter bra, provar jag gärna det.
Och idag hade jag min första lektion! Allt fick en liten omständig start när jag först blev avsläppt på fel adress, en väg med samma namn i Upplands Väsby istället för Märsta. Men till slut kom jag rätt och vi kunde börja, 40 minuter försenade.
Och det var grymt roligt! Det visade sig att jag lärt in delvis fel, eller i bästa fall glömt vad jag lärde mig. Det var inget stort fel, bara högerhanden som behövde flyttas ett steg åt höger. Det blir nog lite slit med det men känns inte som något oöverstigligt hinder eftersom jag inte nött in fel så länge tack vare mitt långa uppehåll.
Dagens lektion gick i övrigt åt att justera lite monteringsfel och med en enkel duo i folkmusikstil. Det är för det första ett mycket fint stycke och jag kärde mig ett par nya toner på kuppen. Klicka på filen och lyssna!
Efter exakt 8999 bilder byter vi nu vår kära Canon EOS 400D mot en Canon EOS 500D istället. Jag siktade på att blogga om bild med nummer 10000, men det får således bli med nästa kamera istället om ett par år =).
Meningen var egentligen inte att byta kamera utan bara objektiv. Hittills har vi haft två att välja på, ett 18–85 och ett 75–300 som har överlappat varandra ganska bra. Men det har varit lite drygt att byta objektiv och till tele kanske bara för ett par bilder och sedan byta tillbaka igen.
Så när jag fick korn på ett objektiv som täcker 18–200 bestämde vi att skaffa ett sådant istället för två stycken. Men väl i vår favoritbutik för foto alla kategorier, Expert Gunnar Olssons Foto AB på Hornsgatan i Stockholm, gick det inte att motstå ett komplett byte av utrustning. Vi har alltid handlat våra foto- och videogrejer i den butiken. Till en början för att en bekant arbetade där, men sen gick det av bara farten på grund av deras enorma kompetens inom området foto. Man slipper standardkommentaren ”den är skitbra, jag har en själv” om precis alla modeller =)
Canon Eos 500D SLR specifikationer
Beskrivning
Med EOS 500D skapar du din egen story. Fånga varenda detalj i 15,1 megapixels upplösning eller växla till knivskarp videoinspelning i Full HD. EOS 500D kombinerar exceptionella stillbildstagningar med möjligheten att spela in videosekvenser i Full HD (1080p). Om längre sekvenser behöver sparas på ett minneskort kan användarna också välja 720p eller VGA-upplösning. Med HDMI-anslutningen spelas sekvenser och bilder upp i High Definition på alla HDTV-apparater.
Exponeringsmätning Utvärderande, partiell (9%), centrerad, punkt (4 %)
Exponeringslägen Program, fältdjup, B-inställning, automatisk, manuell, öppningsprioritet, slutarprioritet, E-TTL II program flash
Exponeringsomfång EV 0-20 ( ISO 100 )
Exponeringskompensation ±2 EV-område, i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Automatisk sekvenstagning med förinställd exponering 3 steg i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Områden för exponeringsmätning 35
Ansiktsigenkänning Ja
Vitbalans Anpassad, automatisk, förinställningar
Förinställningar för vitbalans Fluorescerande, molnigt, volframljus, Flash, dagsljus, skugga
Alternativ vitbalansering Ja
Format för digital video H.264
Stillbildsformat JPEG, RAW, RAW + JPEG
Fortsatt tagningshastighet 3,4 frames per second
Fjärrkontroll Tillval
Videofångst H.264 – 1920 x 1080 – 20 fps
H.264 – 1280 x 720 – 30 fps
H.264 – 640 x 480 – 30 fps
Minne / Lagring
Flashminne som stöds MultiMediaCard, SD Memory Card, SDHC-minneskort
Bildlagring RAW 4752 x 3168 – 20.2 MB
Tunn JPEG 4752 x 3168 – 5 MB
Normal JPEG 4752 x 3168 – 2.5 MB
Tunn JPEG 3456 x 2304 – 3 MB
Normal JPEG 3456 x 2304 – 1.6 MB
Tunn JPEG 2352 x 1568 – 1.7 MB
Normal JPEG 2352 x 1568 – 0.9 MB
Kamerablixt
Kamerablixt Utfällbar blixt
Guidenummer (m / ISO 100) 13
Blixtlägen Utfyllnadsläge, auto-läge, läge för avstängd blixt, röda ögon reduktion
Reducering av röda ögon Ja
Egenskaper AF-belysningsanordning, blixt +/- kompensation, sekvenstagning med förinställd blixtexponering
Linssystem
Typ Zoomlins – 18 mm – 55 mm – f/3.5-5.6 Canon EF-S
Brännvidd 18 mm – 200 mm
Brännvidd motsvarande 35 mm-kamera 29 – 480mm
Fokuseringsjustering Automatisk, manuell
Autofokus TTL phase detection
Autofokuspunkter (zoner) 9
Min fokuseringsområde 25 cm
Max bildvinkel 74.3 grader
Linsöppning F/3.5-5.6
Optisk zoom 3 x?
Zoomjustering Manuell
Linskonstruktion 9 grupp/-er / 11 del/-ar ?
Filterstorlek 58 mm
Montering av linssystem Canon EF-S
Funktioner Icke sfärisk lins
Ytterligare funktioner
Automatisk timer Ja
Fördröjning för självutlösare 10 sek, 2 sek
Flash-terminal Varmkoppling
Ytterligare funktioner Direktutskrift, USB 2.0-kompatibilitet, inbyggd högtalare, RGB primärt färgfilter, automatisk effektsparande, digital brusdämpning, DPOF-stöd, kontroll för ljusstyrka på display, knapp för förhandsvisning av djupskärpa, rotering av digital bild, avkänningsfunktion för kameraorientering, Stöd för PictBridge, exponeringsmätare, AE-lås, AF-lås, FE-lås, visning av tonprioritet, LCD Live-visningsläge, visning av belyst punkt, spegellås, Remote live view, autobelysningsoptimerare
Sökare
Viewfinder-typ Optisk – spegelpentaprism i ögonhöjd
Förra året åkte vi två kryssningar, en själva och en med barnen. Ska man uttrycka sig välvilligt diplomatsikt så kan man väl säga att det mestadels fungerade hyfsat. förra året var det gräl om spel, pengar och leksaker. Och det är ju jobbigt på de här båtarna. Allting kostar även om det finns en del att göra. Och spelautomaterna även för barn är ju inte nådigt dyra.
I år provade vi en ny variant, att låta alla barn spara sina månadspengar från mars och fram till kryssningen för att verkligen ha en rejäl slant och kunna ”slösa” när man ändå kryssar. Vad är annars meningen? Vi vuxna gör det väl mest för maten, spriten och parfymerna =)? Så när kryssningen väl startade hade dom ganska mycket pengar var och kloka och förståndiga barn som dom är valde dom att låta föräldrarna dela ut hälften första kvällen och resten dagen efter. Det blev lite större del av kakan dagen efter eftersom mycket tid första dagen gick åt till att äta middag, rusa igenom fartygets alla atraktioner och sen sova =).
Dagen igår när fartyget låg i hamn i Helsingfors från halv tio till kl17 valde vi att inte gå i land. Det kanske var dumt men just Helsingfors känns sådär atraktivt. När man åker till Helsingfors sägs ingenting om atraktioner förutom rundturer medans man berättar om både Wasaskeppet, Skansen, Junibacken och gröna Lund när man åker i motsatt riktning.
Trots uppmaningar att inte spela bort alla pengar, det ska räcka till godiset också så hjälpte det inte. vår sparsamma älsting sparade och spelade inte upp sina pengar. Hon fick sin beskärda del av att titta på när alla andra spelade men har nog inget större intresse egentligen. Dom andra två spelade och handlade och rätt snart tog pengarna slut — såklart…
Från lunch och fram till middag surade dom i omgångar och avlöste varandra och var ledsna och besvikna över hur lätt förgängliga pengar är. Men så är det ju även i vuxenvärlden. Det tar evigheter att tjäna ihop dem och ett par sekunder att göra av med dem.
Så efter middagen när alla fått lite påfyllning i energireserverna blev det något bättre även om det inte fanns så mycket annat att göra än att häcka i hytten — tyckte dom =)
Det är mest jag som älskar att gå runt fartyget från botten till skorstenstoppen och kolla, till och med bildäck försökte jag ta mig in på =) Ett tag övervägde jag att gå till infodisken för att höra mig för hur stora möjligheterna var för min son att se maskinrummet och bryggan =). Nej nej, inte fan är han intresserad av det, men JAG =)! Dom där jättedieslarna skulle jag gärna klappa på och att få hålla i spakarna till ett sånt jättefartyg måste vara lika mäktigt som den gång 1989 när jag fick styra ett Lockheed C-130 HerculesW flygplan på väg hem från Egypten =) Men det blev inget av med maskinrum eller besök på bryggan.
Däremot att stå där nattetid uppe på däck med det brusande havet nedanför och bara känna in storheten och tänka på både allt vackert och allt som havet tar ifrån oss hårt och brutalt. Min favoritplats just på M/S Silja SerenadeW är längst fram i fören uppe på däck 12. Där är det tyst, bara vinden och havet. Inga fläktar eller motorer hörs. Tyvärr är det platsen stängd nattetid av för mig helt oförklarliga skäl eftersom det är samma sorts räcken som runt hela övriga båten och man är lika död vart man än ramlar ner.. Där kan man stå, höra fåglar som följer fartyget och bara låta tankarna leka sin egen lek.
Förra året när vi åkte själva gjorde vi oss omaket att släpa hem 8 plattor Lapinkulta på pirra. Nog för att den ölen smakar skit redan i munnen, eller som det gamla halvt missvisande uttrycket ”som att älska i en kanot — fucking close to water”. Synd att jämföra den ölen med att älska dock. Kanske är för att det just är så väldigt omöjligt i en kanot =)? denna gång blev det bara lite påfyllnad i Cognac- och wisceyförrådet och lite godis som ändå är slut om någon dag eller två. Det och ett 100-tal foton och det faktum att man nog snart är guldmedlem i deras Club One om det nu är något att sträva efter =)?
Vägen hem från Silja-terminalen var med frustrerade och sura barn och en föräldrarkänsla som närmast liknade misslyckad. Det kändes som om vad man än gör, hur mycket pengar man än lägger ner så blir det såhär. Man inser att man inte är någon supermänniska så man måste ju prova lite olika varianter, till exempel på hur pengar ska hanteras för att minimera brk. Ändå blir det fel om och om igen. Och man tycker det kunde vara kul att lyckas — åtminstone någon gång? Få komma hem med känslan att — fan dedär gör vi om, helst imorgon! Vi får se hur det blir till vårt nästa äventyr..
Stay tuned!
Emilia och Jesper
Jocke och denise
Miranda
Jesper
Miranda och Denise
Emilia den trivselråttan =)
Jesper och Emilia
Söka för det där kanske?
Denise, inte superspelare =)
Jesper super-spelaren!
Denise
Inget Clas Ohlson nånstans =(
Miranda
Miranda
Mia badar bollhav
Middag på restaurang Maxime
Denise det lilla matvraket =)
Jocke i sitt rätta element
[tags]Barn, Familj, Tallink, Tallink Silja, Silja, Silja Line, Kryssning, Fartyg, Sverige, Stockholm, Finland, Helsingfors, Åland, Mariehamn[/tags]
Jag tror det vilar en förbannelse över mig :) Jag var så glad över min ”nya” tvärflöjt som jag köpte i torsdags. Jag spelade kanske en kvart totalt och när jag packade upp den och skulle fortsätta i fredags när jag hade lite tid att spela, var ena fjädern i klaffen sönder. Först fick jag bara missljud i den och tänkte att jag fått en hjärnblödning över natten och inte kunde blåsa flöjt längre =) Men när jag gick igenom alla klaffarna märkte jag att en slutat fjädra och inte längre slöt tätt.
Jag har ju spelat förr och vet hur man hanterar en tvärflöjt så jag har omöjligt haft sönder den. Ändå känner jag mig skyldig! Att behöva reklamera produkter börjar bli en vana för mig. Jag som inte gör så jättemånga inköp nu för tiden, så statistiken börjar peka åt fel håll =). Senast hände det när jag köpte mina Audio Pro Porto iPod-högtalare. Det gick såklart bra på ONOFF den gången. Men nu var det alltså dags igen…
Jag fick hjälp att peta tillbaka pinnen i lördags men det kändes inte bra, olika motstånd i de två närliggande klaffarna så idag valde jag att åka tillbaka för att byta ut den mot en ny. Såklart var det inget problem, de fick ju ändå sälja så jag kände mig skyldig i onödan. Men det är ändå vansinnigt jobbiga situationer.
Jag blir sur när man säger att flöjten är helt genomgången av ”blåsinstrumentsexperter”. Det var väl någon egen i butikspersonalen som tryckt lite på klaffarna, torkat rent och konstaterat att allt fungerade. Hade den varit ”genomgången” hade inte en klaff hängt sig efter bara kort användning.
Mest förbannar jag mig själv att snålheten/min ekonomiska sida av mig valde att köpa en begagnad flöjt. Det kändes fel redan då och något jag måste lära mig är att lyssna mer på mina känslor tydligen.
Och känslan när jag gick ur butiken med en helt ny flöjt var god och även omd et kostade lite mer kändes det att det var så jag borde gjort från början. Och det är något visst med obrutna förpackningar och saker som ingen annan kladdat på.
Nu har jag bestämt mig för att komma igång lite seriöst så i fredags letade jag via nätet reda på en som gav privatlektioner i Stockholmsområdet och hittade en musikläare som startat eget för just detta. Jag mailade och idag fick jag svar så nu är några lektioner inbokade. Vi får se hur det går =)
Jag kan inte låta bli att reflektera över skillnaden mellan företags servicenivå. När det kan ta veckor att fundera på om man har tid att analysera ett fel jämfört med att det tar 5 dagar, inklussive midsommar och helg att ha analyserat felet. Sedan att resultatet inte var så upplyftande, är en helt egen historia..
Idag ringde Regal Serivce och meddelade att man tittat på min båt. De hämtade den i onsdags och beklagade att de inte skulle hinna före midsommar =) Grundfelet var det alla andra trodde, glappa knutkors/drivknutar och en bricka som ramlat loss och låg och skramlade i drivknutsbälgen.
Hade det bara stannat där hade allt vart frid och fröjt. Nu hittade man även vatten i oljan i underhuset och på grund av det har drivningen (vad delarna nu heter =)) gåt sönder. Lite märkligt eftersom mitt varv sa sig ha bytt oolja vid monteringen av drevet och då såg inget konstigt ut och man monterade även nya pluggar och packningar. Antingen missar man att det är vatten i oljan vilket är mycket tveksamt. Eller så har man misslyckats med att få det tätt efter oljebytet. Det har i så fall orsakat att mitt drev rasat =(
Kostnader? Jodå.. Det kommer förmodligen att passera 50.000kr-strecket och gör det det, är nog min båthobby slut. Vi får se, fortsättning följer. Men om det finns någon där ute med lite extra övernaturliga krafter, kanske ni kan lägga ett gott ord för att det antingen blir billigare, eller att mitt träd på framsidan helt plötsligt ska börja blomma tusenlappar! Inget dera kommer nog att hända.
Verkligen en underbart trevlig kväll och en udda händelse mitt i vardagen. Vi bjöd över min brors barndomsvän på midsommardagen för att grilla. Han har tagit sitt förnuft till fånga och lämna den lilla hålan är vi kommer ifrån och nu bor vi nästan grannar. Eller ja, på ett drygt gångavstånd från varandra. Det är lite lustigt hur det kan bli. Just här av alla förorter i hela Stockholm =).
Så ikväll kom dom hit, med flickvän och son, flickvännens syster med barn och en moster. Flickvännen har vi såklart träffat men inte de övriga men tyckte såklart att dom kunde följa med istället för att sitta hemma och ha tråkigt.
I början av det lite blygt såklart men släppte snart. Vi grillade och barnen lekte och hade enormt roligt. Miranda och systerdottern lekte väldigt bra, bara ett år mellan dem i ålder.
Och när dom gått hem känns det som om vi fått nya vänner på ett väldigt kul och osvenskt sätt och vi får hoppas det blir favorit i repris mycket snart. Och kanske blir det då något afrikanskt istället?
”Medasi Endra Anajho”? Det är Twi (en del av språkgruppen AkanW] och betyder ”tack för ikväll” — hoppas jag! Annars kan det betyda något helt annat ;)
Så var midsommar 2009 passerad. Jag ska inte säga ”och nu går vi mot mörkare tider”. Visst är det så enligt kalendern — imorgon tror jag — men det är nu det blir varmare och skönare både på land och i vatten. Jag har alltid tyckt att midsommar varit konstigt placerad. Den borde verkligen ligga mitt i sommarvärmen. Men det kanske är vårt klimat som är snett där vi bor.
De senaste åren har det varit en tradition att fira den med våra ex-grannar UP och MP, så också i år. Man hade nog kunnat sitta ute om man klätt sig till tänderna i tjocka tröjor men det kändes som om det var lika bra att sitta inne i värmen istället. Jag hadeingen lust att argumentera för ”bara för att”-leken den här gången.
Maten var traditionell, sill, ägghalvor, kallrökt lax med romsås och nubbe till ”förrätt” och grillad lax i knyten med färskpotatis till varmrätt och allt avslutades med hallon och rabarberpaj. Alla 6 barnen plus de två bonusbarnen som var där en stund lekte harmoniskt mestadels hela kvällen.
Det blev väldigt sent. Vid ett-tiden vandrade vi genom skogen hem och det var faktiskt väldigt skönt att få komma ut i svalkan.
Alltid när det blir sent i kombination av öl eller sprit så sover jag rätt illa, ryckigt och konstigt. Fast jag har sovit på det viset ganska länge nu och det är något som kryper i kroppen.
Ikväll blir det nya gäster på hemmaplan. Min lillebrors barndomskompis från Västervik som flyttat hit med sin tjej och barn, tjejens tre systrar och två barn. Systrar och extrabarn har jag aldrig träffat förut men det är lite kul med nya människor och lite osvesnkt vilket tilltalar mig.
Efter många års uppehåll har jag äntligen peppats att åter skaffa en TvärflöjtW!
Det började i mars 1994, på min födelsedag faktiskt. Nej, jag fick ingen tvärflöjt men jag fick min syster att låna ut sin ögonsten vilket var mycket stort. Hon hade inte spelat en ton på evigheter och den bara låg och jag ville lära mig. Jag lyssnade mycket på klassisk musik ett tag, jag var i det modet =) Dels hittade jag ett jättefint stycke i E-moll på en av mina samlingsskivor och dels blev jag ”presenterad” för James GalwayW som är en stor flöjtist från irland. Hans musik berörde mig djupt, det var nog både sorgen, harmonin och glädjen i någon konstig smärtsam blandning som gjorde att jag blev helt såld. Då bestämde jag mig!
Innan jag tog lektioner lärde jag mig spela på egen hand. Har väl inte haft särskilt svårt för instrument. Allt började med trummor och bas men gick fort över till gitarr eftersom bas var ett tråkigt instrument att spela ensam. Så länge man spelade i band och kunde riva av blues-12:or gick det ann. Men ensam hemma i pojkrummet fanns ingen överlycklig musiklärare på piano och med tårar i ögonen, och en galen trummiskompis =)!
När jag tog mina första privatlektioner kunde jag redan spela det där fina stycket i E-moll fast långsamt och inte i de höga oktaverna. Jag kunde också spela ”ut i vår hage”, ”Annies Song” och ”Vyssan lull” men var direkt kass på andningsteknik och blev alldeles för fort andfådd.
Så mina första lektioner gick åt att lära sig andas i spelandet, blåsa ”luftsnålt”, hålla långa toner och andas in fort mellan tonerna utan att att bli andfådd. Jag lärde mig också att blåsa både 2 och ibland 3 oktaver på vissa toner och jag fick till slut ett bra flyt. Någon ”Humlans flykt” blev det inte på långa vägar även om jag flitigt övade skalor =).
Allt underbart är kort. rätt vad det var skulle syster ha tillbaka sin flöjt vilket man ju får respektera även om jag tvivlar på att hon spelade särskilt många toner efter heller. Enda felet var att jag var fattig och en flöjt var väldigt dyr och det tog slut där.
…Tills idag! Eller rättare sagt så har jag i långa perioder varit på gång men det har aldrig blivit av. Jag har till och med då och då ringt runt och till och med varit och tittat för några år sedan. Avskräckt av priset eller tvivel på min egen förmåga att lära igen, eller både och.
Men igår ringde jag runt igen och bestämde mig. Men det fick bli en kompromiss, en väldigt väl bevarad begagnad Yamaha skolflöjt som ny kostar en bit över 6000kr köpte jag för 3500kr, nyjusterade ventiler och tätad och helt genomgången av blåsinstrumentsexpert. Flöjten har inte en skroma och är inte det minsta sliten. Så jag tror den kommer duga mycket bra åt mig! En liten skada i tyget i väskan är det enda som vittnar om att den är använd.
Jag blev glad när jag monterade ihop den. Det gick inte på en gång men när fingrarna fått leka en stund kom det tillbaka, sakta men säkert. Först Gubben Noak, Blinka lilla stjärna och till slut Annies Song! Det kändes fysiskt i hela kroppen. Jag känner att jag tappat mycket av både teknik att andas och i fingrarna. Kanske tar jag aldrig igen hur det var då. Men nu kan jag åtminstone åter igen njuta av ett av världens vackraste instrument! Visst, jag får åter börja att nöta skalor och grepp och kanske måste jag ta någon lektion igen. Men snart kommer stycket i E-moll, i först låg oktav och sen hög. När jag kan det, skriver jag igen!
Nu har det varit tyst på bloggfronten från mig på ett tag. Men det har flera orsaker och den största är att jag känt mig som en död hamster i ett ekorrhjul. Det har varit för mycket tankar som det tyvärr inte går att blogga om.
Men idag har jag varit ute en sväng på marinan för att skicka min båt på service. Det fick bli en firma i stan som fick hämta den och se vad som är konstigt. Det blir kanske dyrare men jag orkar inte känna mig besviken, förväntansfull och sen frustrerad för att inget händer och ingenting går att boka.
Dom km med en stor Dodge Van och en trailer. rampen var nog lite i trängsta laget men det gick bra att få upp den. Killarna från Regal Service hade såklart gjort det där förr.
När båten var fastsurrad på trailern bar det av in mot stan och jag blev tillfrågad om lift. Jag tackade såklart ja eftersom jag annars få slå mig ner med datorn på bryggan och jobba lite i väntan på nästa färdmedel hem. Lite pyssel bara innan de lyckades koppla ur fyrhjulsdriften men till slut bar det av mot Stockholm. Jag blev avsläppt vid Globen och tog mig per tunnelbana in till jobbet igen.
Nu återstår bara väntan på domen och oavsett om det är lindrigt eller ej kommer det att kosta en slant. Bara få den dit kostar 2500kr och sen ska den tillbaka också. Men vi får hoppas att själva arbetet inte kommer svida allt för mycket över ”budget”. Men det är inte utan att det känns lite trist. Båtar är ju en dyr hobby nog som det är utan sådana här extra utgifter.
Nu har jag gjort mitt val av nya iPod-högtalare. Jag fick ju lämna tillbaka mina Audio Pro Porto som var ett trasigt demoexemplar.
Jag fick surfa runt lite för att hitta något jag tyckte verkade bra prestanda och format på. Och Det fick bli denna. Det fanns ett annat alternativ, även det hos Dustine Home som hade fördelen att kunna matas med 12 volt, perfekt för båtbruk men andra nackdelar övervägde.
Denna har en mer moderniserad form av en klassisk bergsprängare och det är precis det jag vill ha. Men ändå liten och kompakt med grymt bra ljud och möjligheter att köra på batterier. Tyvärr är det 18 volts input så det går inte att köra i båten utan någon sorts omvandling.
Alla iPods och iPhone passar till denna som har dockningskontakt. Placeringen är också väldigt smart, ovanpå maskinen under bärhandtaget så ligger den väl skyddad. Fjärrkontroll ingår och har ett eget fack, en öppningsbar lucka på maskinens baksida.
Nu är paketet uthämtat från posten och maskinen är provspelad med gott resultat, jag är 100% nöjd! Ska jag säga att jag saknar något mer förutom möjligheten till 12-voltsmatning så ska det väl i så fall vara FM-radio men det går att leva utan även om det hade gjort maskinen ännu merkomplett och användbar på semestern när man inte orkar välja musik.
Det är alltid lite nervöst tycker jag att köpa saker via internet som man inte vet hur dom ser ut, känslan, kvalliteten etc. Det är en stor nackdel med hur det har blivit på handelsfronten på internet. Nästan ingenting fanns i en ”riktig” butik att klämma och ta på skaer. Men nu blev jag i vart fall nöjd och det är ju alltid något!
Sista dagen på kursen är snart över och det är dags att åka hem. Vi har sagt hejdå till varandra och fikat.
Men dagen började med ”kvartsamtal” enskild med instruktörerna. Lite utvärdering hur det har gått och hur man vill fortsätta. Fassi och jag fick bara gott betyg och det är jätteroligt såklart! Vi fick ingen bakläxa med något att jobba vidare på hemma.
Efter kvartsamtalen var det avskedskaffe och lite allmän sammanfattning och hejdå och efter en något tidigare lunch bär det av hemmåt.
Jag skrev lite om det igår, mina lustiga känslor inför sånt här. Innan vill man inte åka på kurs, det är jobbigt och besvärligt. Men när man väl är här är det roligt och även om mycket fungerar och jag kanske inte lärt mig något nytt har det varit roligt med nästan alla moment. Dressyr och hinderbanor har varit som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och att det funkar för oss. Just lydnaden har varit extra rolig när både jag och hund lägger manken till och man ser vad vi faktiskt kan. Den stora skillnaden är väl att hemma finns ingen grupp man kan träna i med flera hundar och människor som hjälper till att lägga in störningsmoment. Och även om jag är lite ensamvarg i vissa sammanhang är det grymt kul att jobba i en bra grupp.
Och lagom tills man åker hem har man börjat lära känna varandra och då är det slut och allt känns lite snopet. För mig är det inget unikt med just den här kursen. Så känner jag alltid när man varit med ett gäng människor en tid och sen ska skiljas, särskilt om det varit lite trevligt. Det är den där känslan jag kallar för ”när alla vännerna gått hem”-känslan. Allt återgår till det vanliga igen på gott och ont.
Sedan är jag verkligen förtjust i Almåsa Konferens miljö. Rummen är fina med balkonger eller altaner, lite dåligt tryck i duscharna som gör hårtvättning till ett litet pain in the ass bara =). Det jag längtar till här ute är dels simhall och gym, men framför allt bryggan ut mot Horsfjärden, fiskmåsarna, båtarna och vinden med den underbara lukten. Det är lite speciellt med det här, precis som på mina föräldrars landställe på Muskö. Här är havet nära verkligen. Det kan låta lite konstigt, men varvet där jag har min båt finns såklart också havet nära. Men det som förstör intrycken där är bristen på stränder, öppet vatten och alla ljuden från båtvarv och boende. Traktorer, hammarslag och motorsågar som inte hör en öde strand till. Där kan man inte bara sitta på samma sätt.
Här är det fint när det är stilla och tyst, eller vackert på ett annat sätt när vinden friskar i och vågorna slår. Havet är som en underskön flicka, söt även när hon är sur =) Att älska båda sidor och inte bara det lugna, glada och idylliska. Det är min relation till havet! Dit längtar jag alltid. Även de dagar man inte vill vara ute på havet utan stå bredvid tills dess vrede gått över.
Det var lite drag av min poetiska och romantiska ådra, men det får vara nog för idag.
Till alla hundmänniskor där ute, i sol och regn, ta hand om er! Och länge leveledarhunden!
Näst sista dagen på kursen. Strålande fint väder, lite blåsigt fram emot eftermiddagen vilket svalkade lite.
Trots att det var avskedsfest igår var det inga rödögda och sura miner imorse och alla var i tid. Första passet hölls av veterinären som pratade om ämnet hundsjukvård — såklart =) Mycket frågor om festingar, klåda och såklart foder. Mot slutet var det praktisk övning i att lägga tassbandage. Det momentet har jag ju gjort på alla mina hundar både som övning och vid skador så det gick bra men lite ringrostigt. Fassi som trodde hon blivit skadad på riktigt ville först inte lägga sig ner på sidan för att underlätta arbetet. Jag tror hon har lite läkarskräck =) Men efter lite tvång låg hon där och när hon kom på att det var lek och rätt trevligt att bli ompysslad, la hon ner huvudet och somnade. Tassbandage är lättare att lägga på enhund som ligger stilla helt klart och inte är spänd som en möbelfjäder =).
Fram till lunch var det uteaktiviteter igen och lite fritt arbete med vad förare och dressörer tyckte behövde jobbas mer med. Vår grupp förblev intakt och fick tillökning varefter vi gick ut och promenerade längs landsvägen, övade lite hindervejningar och en tjej övade med sin hund att gå med barnvagn. Men det var skönt att få sträcka ut lite.
Sedan var det ”hopp och lek” igen fram till lunch och då passade jag och en dressör på att gå ett varv i hinderbanan för att ta lite foton för bloggen. Jag kommer att lägga in dom i gårdagens inlägg inom kort.
Efter lunch återstod kursens näst sista pass förutom avslutning och utvärdering imorgon. Stadsträning i Västerhaninge. Vår grupp är liten och tajt och allt flöt på fint som vanligt. Fassi var lite virrig och omotiverad i början men fick lite fart när hon insåg att det var en autentisk miljö eller nåt =) Enda ”problemet” var när jag skulle få henne att söka upp en dörr in till en nergång vid tåget. Men på kommandot ”sök dörr” satsade hon först på pendeltåget som stod redo med öppna dörrar 10 meter bort vilket var det mest självklara i vår vardag. När husse inte var nöjd med det, vände hon 180 grader och försökte med en buss istället. Men till slut kom vi in genom rätt dörr =) Det var således egentligen inget fel utan helt naturligt och att husse och dressör ville in genom den mest ologiska dörren av alla kunde hon inte rå för.
Efter middag tog jag ett kort gympass. Hann springa 20 minuter innan det var dags att rasta hunden och infinna sig till kvällens sista teoripass, ”tänkvärt om hunden och föraren” som hölls av en av instruktörerna. Instruktören frågade varje deltagare hur veckan varit, hur vardagen hemma är och vad som är tråkigt och roligt och deltagaren ska då svara som hund och försöka sätta sig in i vardagen ur hundens synvinkel. Det blev både lite tramsigt och flamsigt men som sagt, det är ett tänkvärt perspektiv på tillvaron man normalt sett inte funderar över. Och man fick verkligen fundera över hur hunden kan tänkas se på saker och ting. Men detta blev ju ur ett mänskligt perspektiv, ungefär som när man lägger ord på hundens eventuella tankar, typ ”det vore ju skönt om vi kunde gå lite längre rastrunda så jag hinner skita idiot!” Så det var inte så mycket ur hundmentalitetsperspektiv men det blev roligt ändå.
Efter kvällsfikat satt alla tysta, trötta och gäspade och så snart kaffet var urdrucket var det godnatt och hej. Kändes tråkigt och inte särskilt lönt att anstränga sig mer nu när vi ändå snart reser åt olika håll.
Just nu sitter jag på mitt rum, lyssnar på fåglarnas glada kvällskvitter och en stor båt passerar långsamt förbi ute på Horsfjärdens vatten. Ett sånt där avgasmuller som blandat med vågor och vatten som verkligen är sommar och frid för mig. Men det tycks inte spela någon roll vilket sammanhang. ”När alla vännerna gått hem”-känslan infinner sig alltid, någon sorts vemod när det är slut.
Men fiskebåten tar lång tid på sig att passera och jag önskar det tog hela natten innan ljudet dog bort. När vi går ut och kissar sista svängen ikväll, blir det en paus på bryggan nu när vinden har mojnat för att bara njuta av havet och stillheten.
Dag 3 på min och Fassis kurs ute på Almåsa Konferens har varit en regnig men trevlig dag. Det har regnat lugnt som jag kallar modell blomspruta så det har inte öst ner. Och det är fortfarande ett helt OK väder för att vara ute mycket med hund. Men att skaffa en regnjacka visade sig vara ett bra drag. Men jag är glad att det inte öser ner eftersom jag inte äger några stövlar. Och jag är lite konstig som faktiskt gillar regn så länge det sker sommar och vår.
Dagen började med ytterligare ett intressant teoripass om hundens mentalitet och hur tester och mentalbeskrivningar görs. Framför allt de egenskaper vi vill eller inte vill ha i våra ledarhundsämnen. Och man förstår att man hela tiden balanserar på en knivsudd med alla egenskaper, inte för mycket och inte för lite av allt. Man vill inte ha någon skärpa (försvarslust) i hunden, den ska vara lite modig men inte för tuff, ingen jakt och lagom med kamplust som ger drivet och initiativförmågan. Och vi pratade också om arbetsprovet man gör med ledarhundsämnen för att se om de är miljövana och tåliga. En hund kan vara rädd för en hiss, en förbidånande lastbil eller tunnelbanetåg första gången, men ska helst lära sig av erfarenhet att det inte var så farligt och liknande. Och slutligen pratade vi om slutprovet som görs på våra hundar.
Diskussionen gled också in på det som varit en stor debatt i ledarhunds-Sverige den senaste tiden. Oron för att kraven på våra hundar ska sänkas så att hundarna inte ska klara av nya miljöer och vägar utan bara invanda vägar till och från jobbet, affären, apoteket etc. Just det där oroar jag mig inte så mycket för om man utgår från beställare av ledarhundar, dvs Synskadades Riksförbund. Det som oroar mig mer är hur vi använder våra hundar, eller rättare sagt hur lite en del använder sina hundar vilket leder till ökad okunskap om våra hundar och funktionshindret, vilket i sin tur leder till minskad tillgänglighet i samhället. Vi får inte redan idag ta med våra hundar in på alla restauranger och liknande trots att det finns stöd i lagen för restaurangägare att låta ledarhundar besöka serveringslokaler. Det i sin förlängning, kan leda till att kraven på våra hundar kan sänkas för att få billigare och enklare hundar och sänkta krav.
Efter lunchavbrottet var det vår grupps tur att köra hinderbana och besöka veterinären för besiktning. Hinderbana är ett ganska kul moment där hunden verkligen får jobba med huvudet. Här märkte jag min hunds bristande drivkraft när det blev lite för jobbigt. Men redan andra varvet i samma bana gick det betydligt bättre. På det tredje varvet hade hinderbanan byggts om och blivit märkbart svårare. Men Fassi jobbade sig igenom men utan någon större upphetsning.
När vi träffade veterinären gick allt bra. Väga, kolla tänder, lyssna på hjärta och lungor, precis som ett vanligt läkarbesökf för oss människor =) För Fassis del var det dags för vaccination och det är ju alltid skönt att ha det avklarat. Sedan pratade vi lite foder men allt såg så bra ut och fungerar så bra så det var snabbt avklarat och vi fick någon timmes ”hopp och lek” fram till middagen.
Denna kväll var det dags för lite samkväm. Efter middagen var vi några som helt kort landade i baren innan vi alla samlades och åt lite ost och kex och drack lite gott. Sedan satt vi några stycken kvar och snackade medan de allra flesta gjorde en tidig kväll.
Förbi midjehögt höjdhinder
Inför hinderkombination med markhinder och trebeningar
Så har det då på dagen gått ett år och en vecka sedan jag skrev provet och idag för ett år sedan damp certifikatet från SSA ner i brevlådan och jag kunde börja använda mina riggar. Såklart var det väldigt intensivt i början, jag och min polare väckte upp några slumrande veteraner och kunde ibland sitta och köra riktiga ring-QSO’n till långt in på småtimmarna.
När jag fick mitt certifikat hade jag redan hunnit skaffa en stationär och en bärbar rigg. Det var dels min Yaesu FT-60 som var en handapparat och kort tid senare en Yaesu FT-7800 mobilstation. Jag var huvudsakligen ganska nöjd med de två första riggarna men en klar brist i amatörradio-Sverige var och är, att det inte finns någon vättig möjlighet att klämma på riggarna innan man slår till. Allt får man läsa sig till, tekniska specifikationer och storlek och vikt och så bilder.
Jag hade inte tänkt rabbla upp alla riggar som passerat sedan dess. Ingen överdriven mängd men några stycken innan jag tyckte att jag landade hyfsat rätt. Helt nöjd är man ju aldrig. Men läs i bloggen på amatörradiosidan så står det mesta där =).
Där står även om mina strävanden efter en möjlighet att köra ortvåg vilket inte visade sig vara så lätt. Att få plats med en trådantenn som behöver sträckas ut på en liten radhustomt med delsvis stingsliga grannar, något jag tror de allra felsta radioamatörer känner igen på ett eller annat sätt.
Just nu är väl radiopratandet nere i en svacka. En väldigt bra och nära vän avled för en tid sedan och en radioröst hörs aldrig mer. Det är väl egentligen ingen orsak till att det ligger lite lågt just nu. Det är väl bara en hobbys naturliga faser när man varit väldigt intensiv ett tag. Men jag har ju alltid pysslat med radio främst i marina sammanhang så jag tror inte det är ett intresse som kommer att dö ut.
Men som sagt jag hade hoppats mer på att kunna köra kortvåg. Mina antenndrömmar har för tillfället grusats på grund av en granne. Men man får ta nya tag med nya idéer.
Dag 2 på min och Fassis sista obligatoriska uppföljningskurs ute på Almåsa Konferens har flutit på bra. Och redan infinner sig samma fenomen som alltid på sådana här kurser, att frukosthungern infinner sig. Jag är normalt sett aldrig hungrig förrän frammåt 10 och mår direkt illa av att äta för tidigt. Men nu kan jag både äta fil med frön, flingor och färska hallon, bröd, ägg, juice och kaffe. Men man är ju ganska mer aktiv så det kanske har sin förklaring där.
Förmiddagspasset var ganska trevligt och började med genomgång av utrustning. Kontrollera selar, byta lite läderdetaljer, byta ut visselpipor och liknande. Fassi fick en ny visselpipa och en ny extra halskedja och en tvättad sele. Men det är viktigt att allt passr som det ska så att ingenting skaver på hunden eller på annat sätt är obehagligt så att obehaget förknippas med arbete.
Efter utrustningskollen körde vi lite apportering. Allt gick väldigt smidigt med vår grupp och jag blev grymt imponnerad av Fassi som klarade det betydligt bättre än vad jag förväntat mig. Vi tränar inte apportering men hon kan i alla fall och vet vad som förväntas och gör det med ett visst mått av glädje, dock inte överdrivet =). Enda stora problemetär att hon släpper för tidigt.
Sist före lunch blev det långpromenad med avbrott för inkallning med visselpipa, något som vi inte heller kört speciellt mycket. Men Fassi fattar snabbt så det gick bra till slut. Och jag älskar att gå mycket hellre än att sitta still så det var kanon. Vädret idag är perfekt hundväder. Några stänk regn kom men sedan slutade det och var bara svalt och lätt blåst. Det är ingen höjdare om det är för varmt för då orkar inte hundarna särskilt mycket.
På eftermiddagen var det min grupps tur att ägna sig åt lydnad. Jag har aldrig riktigt gillat lydnadsträningarna på de här kurserna. Mest för att man ägnat alldeles för mycket tid åt att gå runt i fyrkant för att öva och få en snygg fotgång. Men den här gången var det sannerligen annorlunda. Framför allt är vår grupp på tre hundar en väldigt bra sammansättning i både tempo och nivå. Även om vi alla tre har olika sorters hundar till temprament så har vi alla kommit ganska lika långt och det gjorde att övningarna blev allt mer avancerade tills vi till slut fick ge upp bara för att alla klarade allt galant.
Den första övningen var helt enkelt en störning under en vanlig promenad med hunden i sele. Plötsligt mitt framför nosen, drogs ett kaninskinn över vägen. Ingen av hundarna ägnade leksaken något större intresse. Som om det hände dem varje dag på väg till eller från jobbet =).
Sedan gick vi ”följ mig”, det vill säga att gå med hunden i slakt långkoppel och låta hunden vara uppmärksam på vart man går. Mitt i övningen dök en elak tant med en jättegod skinkmacka upp i leken. Alla tre hundarna visade visst intresse EN gång. Men efter en korrigering, höll dom sig noga undan från mackan. Kort därefter dök tanten med skinkmacka upp igen, denna gång halvvägs längs en inkallningsstrecka. Hundarna fick sitta ett 40-tal meter från föraren och skulle kallas in och springa förbi den lockande mackan. Alla tre tog synliga omvägar förbi.
På dressyrplanen bildade vi fyrkant och hade allehanda inkallningsövningar korsvis, i par, platsliggning med lekande hundar och bollkastning. Detta bekom dem inte det minsta. Sist på det passet dök plötsligt 4 nya hundar upp som gruppens hundar inte träffat förut. Nu skulle varje hund kallas in tvärs igenom en flock av sex hundar varav 4 lekande. En otroligt svår övning som ingen hund gick bet på =)!
När våra instruktörer inte kunde komma på mer jävulskap, och man vill ändå sluta passet med en seger för hundarna, slutade vi en timme tidigare före middag och fick lite bonusvila. Efter mat och en kort simtur återstod barakvällspasset som idag handlade om dressyrteknik. Just dessa pass är förvisso intressanta men eftersom detta är min fjärde hund har jag hört det många gånger förr. Men det är inte oviktigt att veta hur man rättar till fel, hur det kan komma sig att man skapar fel och konsekvenser etc.
Kvällen slutar här framför datorn på rummet. Efter kvällsfika vid 20-tiden blev det ett gympass så nu är både hund och husse dödligt trötta =).
Då sitter man här på rummet efter en första dag. Vi befinner oss på Almåsa Kursgård vid Horsfjärden i Västerhaninge för vår sista obligatoriska uppföljningskurs jag och Fassi. Vi får se om det blir tillräckligt intressant för att dag-för-dag-blogga. Tyvärr har jag ingen egen kamera med mig och det verkar inte som om någon fotograferar. Inte ännu i alla fall.
Denna dag började vid 13.30 med samling, kursinformation och ”åtgärdsinventering” där alla kort fick berätta hur de första 2 åren med hunden fungerat, vad som varit bra men framför llt om man behöver hjälp med något speciellt. Just detta svävade iväg och blev ganska långrandigt så det var med lättnad vi sedan bröt upp och delade in oss i de grupper vi ska vara i hela veckan och gick en långpromenad före middagen.
Efter middagen tog jag en löpsession i kursgårdens jättefina gym men hann inte mer än en halvtimme innan det var dags för vällspasset som var teori, ledarskap, vett och etikett samt tillgänglighet. Men jag tycker ämnet blev lite för flummigt eftersom det blandades upp lite väl mycket med mer eller mindre fantastiska vardagsupplevelser. Och som vanligt slutade tillgänglighetsdiskussionen i osämja =).
För mig slutar kvällen i soffan framför datorn tills jag orkar sova =)
Idag är söndagen före jag åker på kurs med hunden och jag behövde göra lite inköp inför kursen. En ny regnjacka bland annat för att vara något sånär rustad för olika sorters väder. När vi ändå höll på, köpte vi ryggsäck inför resan till Gotska Sandön. Det blev en enorm 70-litersvariant som jag får chans att inviga nu under min och Fassis kurs. Sedan blev det lite avslutningskläder, vattenpistoler till skolans lekdag och lite sådan shopping.
Vi avslutade med att äta på MCDonald’s i Haninge Centrum och det var också där jag blev illa berörd, arg, fascinerad och beklämd. Bredvid oss satt en mamma, en pappa/pojkvän och två väldigt små barn och åt. Den minsta var säkert dryga året bara och storebror lite äldre. Plötsligt säger mamman att hon måste gå på toa, mutar storebror med överraskning för att passa sitt småsyskon och sedan försvinner både hon och pojkvännen, för han var nog snarare pojkvän än pappa. Jag reagerade direkt på att båda gick och att det inte var normalt. Ska man gå på toa av naturliga skäl brukar ju en vuxen stanna kvar och passa barn.
Tiden gick och barnen blev allt mer oroliga. Jag missade att ta tiden trots att jag redan från början kände olust men ett SMS i min telefon som jag skickat vid bordet någon minut innan var daterat 15:16. Vi åt upp vår mat, barnen vid bordet bredvid satt tålmodigt kvar. När klockan slog 15:35 hade jag redan fått bekräftat att något inte stämde. Vi satt kvar trots att vi ätit upp för att hålla koll på dem tills någon vuxen kom tillbaka. Storebror blev orolig och rusade iväg för att leta efter mamma. Jesper som är godhjärtad blev orolig och tog sina syskon med sig och följde efter för att se så han inte sprang bort. De kontrollerade toaletterna och konstaterade att den stora toaletten var upptagen.
Över 35 minuter senare kommer en andfådd och stressad mamma tillbaka, raffsar ihop resterna av barnens måltid, slänger det och mutar med glass. När storebror frågar ”va länge du bajsade mamma?” svarar mamma ”skit i det du!”
Vi packade ihop vårt för att gå och jag tror nog hon var lite stressad över att vi satt kvar när hon kom och reste oss just då. Det gläder mig i så fall! Jag var mycket nära att ringa polisen eller prata med MCDonald’s-personalen. Och när vi gick var jag väldigt sugen att fråga om man måste ha sex på toan i centrum medans så små barn satt obevakade och väntade? För så mycket annat kan det knappast ha varit fråga om…
Och när jag stöter på sånt här, undrar man åter igen om verkligen alla borde fåha barn? Men, hade man kopplat in polisen och dom mot förmodan hunnit fram innan mamma och pojkvän pippat klart hade väl ändå inget hänt!
Nu är det snart över för den här säsongen. Igår och idag sitter jag på Förbundet Sveriges Dövblinda FSDBs kongress och visat hjälpmedel.
Igår var en ganska seg dag med inte särskilt många besökare. Vi satt här 7 utstllare gömda nere i enkällare dit inte många hittade. Men nu ska informationen gått ut att vi finns här. Även om deras program är ganska speckat så kanske det blir lite besök under fikapauser och luncher.
Vi har ganska mycket kul i vårt sortiment som passar dövblinda. Framför allt sådana displayer som gör att man kan läsa av skärmen på sin mobiltelefon i punktskrift om man varken ser telefonens skärm eller hör en talsyntes. Med dessa hjälpmedel kan man ändå läsa och skriva SMS och hantera telfonens alla funktioner.
Redan i slutet på 80-talet var jag med och delade ut punktskriftsbaserade texttelefoner os dövblinda så att de själva kunde ringa med texttelefon via förmedlingscentralen eller Tolkcentralen som det väl heter nu. Men också börja använda de BBSer som växte fram i det som sedan blev FidoNet. Innan dess var man ju som dövblind i väldigt hög grad beroende av teckenspråkstolkar och vad de förmedlade och de begränsade urval av litteratur och information som fanns tillgängligt på papper.
En av mina absolut roligaste händelser när jag jobbade med dövblinda som jag aldrig glömmer hände på ett läger. Jag tror det var 1994 eller 1995. Jag och en kompis skulle ha ett dykpass för att man skulle få prova på dykning. Efter dykningen satt vi i herrbastun och dack lite pilsner och pratade snusk. Bland oss fanns en dövblind kille som fick våra samtal tolkade av en manlig tolk.
Det finns bra och det finns dåliga tolkar. Oftast är de jag träffat väldigt bra. Men att vara tolk innebär ett stort ansvar att verkligen tolka allt i en diskussion och inte bara väl valda (läs censur) delar. Efter en stund tyckte vi det var konstigt att han inte skrattade eller deltog i debatten så som en ung man i sina bästa år kanske borde. Så när tolken gick ut för att svalka sig, frågade jag på mitt då mycket knackiga teckenspråk varför. Då visade det sig att tolken bara berättade en del om vad vi sa. Resten var en egen diskussion.
Under den tden var detta en viktig fråga för mig som själv led av bristen på tillgänglig information så när tolkenåtervände frågade jag varför han inte tolkade allt. En het diskussion uppstod där jag blev förbannad och han med och jag fick stöd av hans klient som han tolkade för. Då gick han och sa något i stil med att få får han klara sig själv.
Sedan började det roliga. På visserligen långsamt teckenspråk med många missförstånd tolkade vi själva och då blev det en helt ny situation och killen deltog med eld och lågor!
Som en liten parentes kan nämnas att vi fick stöd av lägrets övriga deltagareoch närvarande tolkar. Här om året träffade jag en av tolkarna igen och det var roligt. Hon var den sortens tolk som minsann inte varrädd för att tolka snusk och gärna bidrog själv =) Idag tro och hoppas jag att det där är bättre. För då hävdade jag att tolkarna begränsade och styrde den information dövblinda fick ta del av vilketär väldigt känsigt och farligt.
Och här idag har jag faktiskt hört att killen från bastun på det där lägret är här. Jag har hört hans namn men inte stött på honom. Men det är lite svårt bland 300 deltagare.
Nedan följer ett par bilder från FSDBs utställning med museieföremål. Där finns en del gamla godbitar som visar hur man kunde kommunicera förr utan tolkar och utan datorer. Det påminner mig om en annan rolig historia. Jag gick på Tomtebodaskolan som låg i Solna och var specialskola för synskadade. En gång anordnademan ett disco och bjöd in döva elever från ManillaskolanW. Min bror Christopher kom också på discot och han charmade någraflickor från Manilla. Men det var då en uppenbar brist på tolkar så när dom ville ge honom sina kärleksförklaringar och flörtiga hälsningar, skrev dom dem helt enkelt på meterlånga remsor med toapapper. När discot var över, fanns en inte obetydlig del av skolans toapapperbestånd utspritt över golven =) Ett praktsikt och smart sätt att lösa ett kommunikationsproblem =)
Efter det här ska jag lämna utrustning på kontoret i stan och därefter hem och fira lördag.
Samtalsplatta 1950-tal
Versa Braille, första datorn för synskadade, lagringsmedia kassettband. Kunde kopplas till telenätet. 1980-talet.
Pichtmaskin från punkt till svartskrift, 1920-30-talet
Gud så fort tiden går! Nu är killen 11 år och det är närmare dagen då han blir myndig både för moppe, flickor och för staten än dagen då han föddes =)! Jädrar vad det åskade och regnade morgonen där på Huddinge sjukhus den 1:a juli 1998! Och samma dag som han fyllde 7 fick vi alla hans lillasyster Miranda som en jättefin present. Så denna dag fyller även hon år och blir 4!
