Ny dator, iMac 27

Dagarna före nyår beställde jag en ny dator för att låta vår gamla Mac Mini gå i pension och göra något annat istället. Då var beräknad leverans mellan den 10:e och 17:e januari och det är alltid jobbigt att vänta, både på tråkiga och roliga saker. Detta tillhör helt klart kategorin roliga saker :)

Apple har meddelat fortlöpande via SMS status på min beställning och jag förstod ganska snart att det skulle bli leverans mycket tidigare än planerat och idag kom äntligen leveransen.

Packa upp nya leksaker är väldigt roligt även om man blivit avtrubbad med åren och detta är ju mer en nyttopryl än leksak. Det som är absolut roligast med Apples prylar och som är helt unikt i datorvärlden, är att jag inte behöver någon som helst hjälp av seende för att komma igång och installera och konfigurera datorn.

När allt är monterat och på plats, vilket i praktiken bara är en kabel från tangentbordet, en strömkabel i väggen samt trådlös mus och styrplatta, är det bara att starta datorn, avvakta några minuter och sedan trycka en tangentkombination (kommando + F5) så startar den inbyggda skärmläsaren VoiceOver. Med hjälp av den kan jag sedan ta mig igenom hela konfigurationen med språk, tangentbord, nätverk, användarkonton etc helt på egen hand. Att få igång en Mac tar inte stort mer än 5 minuter innan skrivbordet visar sig och man kan börja köra. Klart imponerande!

Eftersom vi inte bytt dator på över 4 år, så blev steget i prestanda ganska stort. Från en 2-kärnig processor på dryga 2ghz, 2GB RAM som med tiden uppgraderats till 4GB och en hårddisk på ca 250GB, så blev det nu en 4-kärnig I7-processor på 3,5ghz, hela 32GB minne och 3TB hårddisk. 32GB minne ansåg jag var lätt överdrivet men man har en förmåga att växa i prestanda ganska fort och jag tyckte det skulle bli spännande att se skillnaden.

Och skillnad är det så klart, fattas bara! Jag gjorde ett första test med vårt enorma bildbibliotek, en datafil på över 280GB innehållande runt 70000 högupplösta bilder tagna från 1998 och framåt. På den gamla datorn tog det runt en minut att starta programmet och därefter var man tvungen att låta den stå en stund och arbeta innan det gick att använda programmet. Sedan flöt det förvisso på ganska bra om än lite hackigt när man bläddrade för fort. Men det var inte så konstigt i en så gigantisk databas. Snarare märkligt att det över huvud taget fungerade :)

Trots att jag nu provade köra bildbiblioteket från en äldre extern USB-disk, fanns inte längre någon starttid att prata om och inte heller behövde programmet arbeta, utan var direkt klart att använda och någon hackighet när man bläddrar kan vi inte längre upptäcka. Snart ska bildfilen kopieras till den lokala hårddisken och då lär det gå ännu fortare.

Sedan återstår det stora testet med videoredigering. Det gick faktiskt inte på den gamla datorn mot slutet. Drog man videoklipp till tidslinjen så fick man vänta och hoppas att programmet inte kraschade och det var för segt för att arbeta med. Här lär det gå betydligt fortare.

Att starta iTunes med all vår musik, film och podcaster är liksom inga konstigheter och när man växlar mellan dessa två gigantiska program märker man ingenting. Tidigare stannade datorn upp och behövde tänka en stund.

Så visst är det en fröjd att arbeta med en kraftig dator och denna kommer hålla en god stund :)

[tags]Dator, Datorer, Apple, Mac, Mac Mini, iMac, VoiceOver, Skärmläsare, Tillgänglighet, Synskadade[/tags]

Nu börjar det igen

Jag har varit ganska tyst en vecka sedan jag skrev ihop min årskrönika. Det har inte hänt så mycket som känts intressant att skriva om.

Nyårsfirandet blev ju inte som planerat men var väldigt lugnt och trevligt ändå. Sedan var det arbete som vanligt i 2 dagar innan 13-helgen kom med en extra dags ledighet.

Men imorgon börjar en förkortad arbetsvecka men det blir ingen speciellt lugn start för mig. Mycket att göra direkt och det är nog mycket bra.

Själv känner jag mig lite oförklarligt låg utan att veta exakt varför. Jag har inga stora problem med att det är arbetsdag imorgon även om det finns delar i det som jag inte gläds speciellt mycket åt och som det inte finns någon direkt lösning på i brådrasket. Jag klarar mig bra ändå, men visst hade det varit roligare om det där tråkiga inte funnits och möten om det väntar redan andra dagen på jobbet. Så kanske är det det som gör att jag inte känner mig speciellt glad.

Eller kanske det bara är som vanligt med mig, en svacka, mörkret, kylan, regnet, snön som kommer att komma i större eller mindre mängder, frustrationerna över min funktionsnedsättning som kommer och går i styrka efter humör och motståndskraft.

Jag funderar över vad jag ska ägna mitt skrivande åt framöver. Åtminstone i kristallkulan glittrar framtiden händelselös vardag och rutin, men sådant kan ju ändra sig så fort. Januari och februari brukar vara kalla, trötta, långsamma och fattiga. Då ska jag försöka förmå mig upp på löpbandet eller cykeln för att pressa olusten ur kroppen.

Ute strilar regnet mot fönsterbläcken och klockan är mycket. Jag borde verkligen sova om jag ska vakna i tid imorgon.

[tags]Trött, Trötthet, Arbete, Låg, Depression, depp, Funktionsnedsättning, Träning[/tags]

Nyårsfirande 2013

Så var nyårsafton här, men den blev inte riktigt som det var tänkt. Det traditionsenliga firandet med familjen Pålsson ställdes in på grund av magsjuka och då valde vi att hålla oss undan för att slippa smittas :)

Nu sitter vi hemma istället och familjen är dessutom reducerad med ett barn som firar, förhoppningsvis under kontrollerade former med en kompis och hans familj. Det är självklart i en familj där vi kan ha kontakt med föräldrar och lita på att de ser till att barnet kommer in i tid, hel och nykter hoppas jag.

Vi andra fem genomför nyår i all stillhet. Menyn blir ungefär som den var tänkt, rårakor med gräddfil, rödlök och kaviar till förrätt och kött med hasselbackspotatis till varmrätt. till kaffet provade jag en liten Cognac, men det smakade inte lika bra utan MPs sällskap, så det blev Fanta resten av kvällen.

Nu sitter vi mest och väntar på 12-slaget känns det som. Vi skämtar redan om att så fort de slutat panga, så går vi ut med hundarna sista svängen så kan man sova sedan.

Egentligen känns nyår allt mer överskattat för varje år. Vi köpte inga raketer för första gången någonsin. Vi saknar vårt sällskap och lider med de i familjen som är sjuka, men annars börjar det kännas som vilken kväll som helst. Imorgon är det förvisso ledigt, men på torsdag är det arbete igen och samma klienter som 2013 och jag har egentligen inga förhoppningar om att det som fungerar mindre bra på min arbetsplats ska bli bättre under 2014. Men jag sköter mitt och gör det jag ska så bra jag kan och det känns fortfarande helt OK att gå till jobbet. Jag går dit för mina klienter och ganska många fina kollegor. Resten får försöka vara.

Nyårslöften då? Det känns ganska förlegat och löjligt. Alla som säger att de ska sluta röka, dricka, träna mer och sedan blir det ändå bara pannkaka av allt ihop och man blir besviken på sig själv och säger till sina vänner att det där lovade du förra året också :)

Men jag skulle vilja ha mer energi till annat än jobb. Jag ska försöka fortsätta ägna mig åt sådant som gör mig glad och får mig att må bra. Då tror jag att jag blir bättre för andra också. För mig innebär det rent konkret att jag skulle vilja orka hålla en konstant, ganska hög träningsnivå och kanske ta mig lite längre så som till tävlingar. Mer om förhoppningarna inför 2014 skrev jag tidigare idag i min årskrönika.

Imorgon blir det sovmorgon och sedan ett längre pass på cykeln. Jag är så fantastiskt glad över min cykel och trainer som jag köpte i år. Det var nog 2013 års mest lyckade investering i prylar som jag tror jag kommer ha stor nytta av framöver på min väg till paralympics :)

Önskar alla er ett gott nytt år och ta hand om varandra!

[tags]2013, 2014, Nyår, Nyårsafton, Nyårsfirande, Nyårslöfte, Nyårslöften[/tags]

Årskrönika 2013

Ännu ett år har gått och 2013 har gått väldigt fort. Det har varit ett händelserikt, spännande och väldigt positivt år på många sätt. När man lever mitt i det tycker jag inte det händer så värst mycket, men när man såhär sätter sig och summerar vad som hänt, märker man att det blir en hel del.

Det gäller dock inte 2013 som nog varit det andra året på rad som varit de mest spännande i mitt liv.

Mot Alla Odds 2013

Under 2012 var jag med i mitt livs stora äventyr i och med Mot Alla Odds som spelades in under oktober och november i Nicaragua i Sydamerika. Det var otroligt stort i sig, men bara en del av äventyret.

Under våren 2013 med start i slutet av mars började vårt äventyr sändas i SVT, 8 avsnitt och det var stort att nå ut till så många och bli ett välkänt ansikte på stan och nätets sociala medier. Det är svårt att beskriva hur det kändes, men stolthet över min och de övriga deltagarnas prestation var väldigt stark känsla. Jag visste att jag skulle klara den fysiska utmaningen även om det blev det tuffaste jag någonsin gjort i livet. Stoltheten handlade mer om hur jag klarade det psykiska under så stor press under så lång tid. Det går inte att veta i förväg. Där lärde jag mig mycket om mig själv och om andra som jag tror att jag kommer ha stor nytta av.

Bilder och dagboksinlägg från resan finner ni i mängder på länken ovan.

Två varv runt Vättern

Mitt under TV-framgångarna pågick träningen för att cykla Vätternrundan för fullt. Jag cyklade runt Vättern två gånger i år. Första gången 2 veckor före det riktiga loppet tillsammans med funktionärerna och med ett före detta cykelproffs som pilot. Funktionärsvättern 2013 var en tuff utmaning. Vi cyklade de 30 milen med en rulltid på drygt 9 timmar och 28 minuter med en medelhastighet på 31km/h. Sista milen då jag klämde det sista ur kroppen var förenat med illamående men jag var otroligt nöjd med vår insats.

Två veckor senare cyklade jag den vanliga Vätternrundan 2013 med ett gäng vänner. Då gick det lite lugnare till och vi tog oss runt på ca 13 timmar och 50 minuter med flera ganska långa stopp. Men vid målgången var det i princip bara rumpan som värkte. Jag trodde jag skulle känna mig mer frustrerad över det lugna tempot, men som den folkfäst Vätternrundan är, blev det en otroligt trevlig tur.

2014 kommer jag och min kompis Egge cykla Vättern runt igen och målet är att ha ett lite tuffare tempo.

Sommaren 2013 blev fantastisk med vackert väder. Dock upphörde mina möjligheter att cykelträna nästan helt. Jag insåg att det inte räcker med de 2 piloter jag har att cykla med för att det ska bli möjligheter till regelbunden träning. Och att hitta flera piloter är varje tandemcyklists största problem. Jag började leta möjligheter att cykelträna även inomhus mer på allvar för att inte hamna efter.

Familjeproblem i bloggen

Det jobbigaste under 2013 var när ett av barnen tappade greppet och började umgås med fel vänner. Polis och alkohol kom in i bilden och det var en situation som var väldigt ny för oss. Jag började blogga om det vilket även det var ganska nytt för mig och okänd terräng. Den här bloggen har tidigare mest handlat om teknik, ledarhundar, tillgänglighet, båtar och det som handlat om familjen har bara varit vardagliga saker som semestrar, tillökning etc. Det som tidigare varit personligt här i bloggen har bara handlat om mig och mina tankar och känslor vad gäller min funktionsnedsättning.

Men att blogga om svårigheter i familjen har jag aldrig gjort tidigare. Det var svårt att veta hur och om vad jag kunde skriva för att inte bli för utlämnande men samtidigt dela med mig av våra svårigheter. Kanske kunde vi få stöd av andra i liknande situationer och kanske kunde det vi gick igenom hjälpa andra som hamnar i liknande situationer själva.

Här i bloggen har jag bara fått positiv kritik och stödet jag hoppades på fick vi också genom kommentarer och personliga meddelanden. Den negativa kritiken kom från några släktingar och kollegor på jobbet som tyckte jag skrev för utlämnande. Jag respekterar så klart deras åsikter och var mer intresserad av vad i det hela de inte gillade. Jag tycker det är lite fascinerande att man tycks tycka det är OK att läsa om människoöden i tidningar och se på TV och då ganska utlämnande livsskildringar. Men så fort det skrivs i en familjs blogg, verkar det vara mindre OK plötsligt. Kanske kom det för nära? Jag vet inte exakt. Jag fick ingen tydlig uppfattning om vad som var fel.

Visst, man måste alltid räkna med att de som är berörda och omtalade läser det man skrivit. Det problemet är inte nytt för mig som har börjat skriva om min barndom på min privata sida. Om min barndom och uppväxt är det omöjligt att berätta utan att nämna föräldrar, syskon och släktingar som själva kan identifiera sig i det som hänt. De som känner mig och oss som läser, vet redan och för de som inte känner oss blir vi lika anonyma som de i TV och tidningar.

Och vid hemkomsten från Nicaragua efter att ha varit borta en månad utan att egentligen någon visste vart jag hade varit, skrev jag om hur lite familj och vänner hade hört av sig och undrat och att det kändes som om jag kunnat varit död en månad utan att det märkts speciellt mycket. Det väckte en del sårade kommentarer bland närmare familjemedlemmar och det var lite obehagligt att ta de kommentarerna, men det var så det var. Måste ändå bara nämna att de allra närmaste vännerna fanns runt min familj som var kvar hemma och var ett otroligt stöd.

Sakta men säkert kom vårt barn tillbaka på rätt spår igen, började sköta skolan och höll tiderna exemplariskt på kvällarna. En utredning hos Socialtjänsten som vi själva startade, pågår fortfarande och det känns bra.

Man kan läsa om allt detta under kategorin Barn.

Föreläsningar om Mot Alla Odds

Hösten 2013 har bara rusat förbi, hösten som jag brukar tycka är så tung. Jag har haft ganska många föreläsningar om mitt äventyr i Mot Alla Odds och det har varit väldigt spännande och otroligt roligt. Det är något jag gärna skulle fortsätta med men jag inser att det stora intresset inte kommer hålla i sig i evighet och att det nog snart är slut på det. Det känns lite konstigt eftersom det fortfarande är stort i mig. Men mer än ett år har gått sedan resan och snart ett år sedan TV-programmet rullade igång, så tiden går fort. Minst en allmän föreläsning vill jag försöka genomföra i början av 2014 och se hur många som skulle komma för att lyssna. På något sätt tycker jag det är tråkigt att resan i Mot Alla Odds slutar ungefär här. Jag skulle vilja att det fortsatte på något vis fast jag inte vet exakt hur. Jag bara tror att vi 10 som var med har så väldigt mycket att berätta och lära, men för oss väntar inga nya TV-erbjudanden, filmer eller fester. Det senare är inte så intressant, bara som exempel på vilka människor som kan leva länge på mer eller mindre lyckade TV-karriärer.

Det kanske låter bittert, eftersom det är jag som skriver det. Men eftersom jag inte vet själv vad jag skulle ha att komma med, så har jag heller ingen att kritisera. Jag är egentligen helt nöjd med det jag har och gör även om jag skulle vilja fortsätta föreläsa. Men jag var väldigt nyfiken innan på vad detta skulle kunna leda till. Felet med oss 10 som var med nu och de 10 som var med förra omgången, är att vi har funktionsnedsättningar. Även om flera nog hade önskat och hoppats på en fortsättning som kanske nyhetsankare, programledare, barnprogram etc, så kände jag mig rätt säker på att det inte skulle bli så för någon.

Jag är så otroligt tacksam och glad för att jag fått vara med och det största det givit mig är ändå styrkan jag fått. Jag vet vad jag klarar av och jag har lärt mig mycket bra saker jag kommer ha nytta av resten av mitt liv och det är det man får fokusera på när rampljuset slocknat och inte lika många vänder sig om på gatan längre och viskar och pekar.

Träning

I slutet av året löste sig även mina möjligheter att cykelträna bättre på ett bra sätt. Jag behöver fortfarande fler tandempiloter för att kunna cykla ute på riktigt när våren kommer, men i december köpte jag en cykel och en trainer. Egentligen letade jag efter en datorkopplad och tillgänglig motionscykel, men misslyckades med det. Den här lösningen blev dyrare men roligare och mer realistisk cykelträning. Nu kommer jag inte behöva hamna hopplöst efter mina kompisar i träningen och även om jag så klart helst cyklar ute på riktigt med fartvinden mot ansiktet och ljudet av hjulen mot vägbanan, så finns möjlighet till träning på mitt sätt.

Arbetsåret 2013

Om arbetsåret känns det inte så lätt att skriva. Flera kolegor läser här och en del känslor vill jag inte bjuda en del människor på. I mitten av februari 2014 har jag varit på min nuvarande arbetsplats i två år och jag trivs väldigt bra med jobbet. Det är fortfarande det mest lyckade arbete jag haft genom åren och jag känner att jag gör skillnad i människors liv.

Samtidigt är det inte friktionsfritt, men det rör sig bara om interna motsättningar. Framför allt efter Mot Alla Odds, har jag varit en av måltavlorna för skvaller och skitprat och så är det fortfarande. Mot slutet av detta året har situationen dessutom eskalerat och jag undrar när högsta ledningen ska inse att vi behöver extern hjälp — igen får man väl säga. Jag skulle också vilja se krafttag mot mobbing och skitprat, allt detta som det står så fint om i vår värdegrund. Ändå pågår det dagligen och viskningar växer till sanningar. Människor mår dåligt och far illa av det och det tar otrolig energi från alla parter. Vi som är berörda får inget stöd och precis som viskat skvaller blir en sanning efter en stund, så blir tigande ett samtyckande.

Mer än så här kan och vill jag inte skriva just nu. Inte så mycket för att jag inte vågar, utan mer för att ge berörda en chans att lösa det medan lite tid fortfarande är. Just nu ser det dock inte så bra ut.

Här märker jag dock vad jag lärt mig under mitt stora äventyr i Mot Alla Odds. Jag har blivit starkare som människa och tar inte alls åt mig som jag vet att jag skulle ha gjort tidigare. Jag skulle ha mått dåligt, känt mig värdelös och förföljd, men nu tycker jag mer synd om människor med fördomar och avundsjuka. Jag vet vad jag kan och vad jag är bra på och det räcker just nu för mig. Skulle jag önska mig något i allt detta, vore det en stark och tydlig chef som bara satte ner foten och sa att nu jävlar får det vara nog! I väntan på att det händer klarar jag mig bra.

Jag insåg nyligen att jag ändå på något vis blivit påverkad av allt som hänt. Energi att träna till exempel har varit svår att mobilisera. Och det är klart man blir påverkad när man får veta att ens förmåga att ta hand om sina barn avhandlas på officiella arbetsplatsmöten och man kan då undra vad som sägs i fikarum och på arbetsrum bakom stängda dörrar?

De extra 7kg det har kostat mig ska bort liksom jag ska minimera att det påverkar mig och hur jag mår. 2014 kan bara bli värre, eller bättre.

Invandrarpolitik

Jag har genom åren inte varit så politiskt inriktad här i bloggen, mest för att jag inte är så politiskt intresserad.

Men under hösten utvisades en skolkamrat till min äldsta dotter och då kom det närmare än vanligt och jag som många andra, berördes av Migrationsverkets sätt att hantera pojken som utvisades ensam, nyss fyllda 18 år. Det var en av de händelser som genererade mest trafik och mest kommentarer här i bloggen.

Mest stolt och journalistisk kände jag mig när jag lyckades bli först med en vittnesskildring från ett av utvisningsförsöken. Det inlägget lästes av många tusen och spreds som en löpeld på nätet och citerades av media. Det kändes otroligt bra att vara med att påverka och sprida information. Det som förvånade mig lite, var att ämnet inte väckte mer debatt här i bloggen. Jag trodde att just invandrare och flyktingpolitik skulle bli ett tufft ämne, men bara positiva kommentarer kom.

Slut på båtlivet

I min förra årskrönika skrev jag om mitt båtintresse, att jag nog kommit fram till att det på grund av olika saker, nått vägs ände. Under sommaren började jag annonsera min båt för försäljning, men det gick uselt. Båten såldes och transporterades iväg i början av december och det blev ekonomiskt mitt livs näst sämsta affär någonsin, som jag kommer få dras med ett tag om inget otroligt händer :) Men det var skönt att bli av med något som inte längre gav någon glädje, utan bara fick mig att känna mig beroende av andra och misslyckad.

Men det blir slutet på 10 års båtägande och många roliga saker som hänt. Allt kan man läsa om i loggboken.

Nytt år

Så visst har 2013 varit ett enormt händelserikt år. Många händelser, många nya kontakter med nya människor. Det blir nog svårt att bräcka det här året. Det blir att ta med sig in i 2014 och glädjas åt det som varit och försöka dra nytta av det inför framtiden.

Det går inte att säga tack till någon speciell. Det ska vara SVT och alla ni som följde mitt största äventyr och mig själv för att jag klarade av det och vågade ta chansen att göra det.

Förhoppningar inför 2014

Jag kände att jag måste skriva något om det för att gå tillbaka sen om ett år och se hur det blev. Främst hoppas jag så klart att jag själv och nära och kära får förbli friska och pigga. Jag hoppas på ett bra cykelår med mycket träning och stora framsteg. Jag hoppas även att jag skulle ta mig så långt som till paracykeltävlingar både i och utanför Sverige även om jag tror jag är för gammal och har för lite tid med tanke på jobb och familj för en sådan karriär.

När jag drömmer om en fortsättning på Mot Alla Odds, önskar jag mig ett nytt fysiskt äventyr. Kanske att cykla genom amerika eller bara genom Sverige från norr till söder.

Det finns en dröm om den yttersta utmaningen, att springa Stockholm Marathon men det ligger nu mer på 2015 års planering, dels på grund av ekonomiska begränsningar och jag måste ha en rimlig chans att hinna träna före.

Jag tyckte TV var väldigt roligt och jag tycker att jag har mycket att dela med mig av. Jag skulle vilja fortsätta föreläsa för allmänhet, företag och föreningar.

Jag önskar mig en lugnare arbetssituation under 2014 och på något vis skulle jag vilja utvecklas inom området.

Vi får se om framtiden införlivar några av dessa förhoppningar.

Gott slut och gott nytt!

Vill önska alla er där ute ett gott slut och gott nytt 2014. Speciellt julen och nyåret går mina tanka till alla er där ute som inte har så många runt er. Detta nyår blev vi själva ensamma på grund av sjukdom och då fanns tanken och önskan att hitta någon ensam barnfamilj att dela kvällen med, men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra.

Ta hand om varandra och er själva!

[tags]2013, 2014, År, Nyår, Nyårsafton, Årskrönika, Krönika, SVT, Mot Alla Odds, Arbete, Jobb, Båt, Båtar, Båtliv, Politik, Flyktingpolitik[/tags]

Dags för cykelservice del III

Nu har jag hämtat ut tandemcykeln från ännu en service.

Den här gången var det för att byta ut den skarvade växelvajern som blev en temporär lösning under Vätternrundan när vajern gick av. Tack och lov gick den av några mil innan den stora depån i Jönköping där en kreativ cykelkille gjorde att vi kunde ta oss vidare. Annars hade det blivit tufft att cykla på tyngsta växeln bak de resterande 15–20 milen :)

Sedan fick jag problem med att kedjan lätt hoppar efter ett kassettbyte tidigare i höstas. Bytte till en kassett med lite högre utväxling. Problemet uppstod när både jag och min pilot trampade hårdare när kedjan låg på största klingan fram. Jag har inte kunnat testa om de lyckats få bort det problemet.

Men det känns bra att ha hojen hemma igen och nu längtar jag till våren då det går att cykla på riktigt igen.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Sportson, Haninge[/tags]

Cykeltrainer Elite RealAxiom Wireless videobanor

Idag kom det paket från Elite med de 2 videobanor jag beställde ungefär för en vecka sedan. De 2 nya banorna är en från Andorra till Figuerola i Spanien, en sträcka på dryga 8 mil och den andra är Granfondo New York, en sträcka på 17,7 mil.

Det innebär att jag nu har 5 videobanor med sträckor allt från 7km till 17 mil vilket nog kommer täcka mina behov väldigt bra och jag kommer kunna träna kort kuperad terräng, lite längre temposträckor med lite mindre backar och höga farter och sedan de lite längre banorna för distansträning där det mer handlar om att ligga och bränna tid.

Vad gäller videokvaliteten kan jag inte uttala mig så mycket eftersom jag inte ser bilden, men vad jag förstår på mina familjemedlemmar som tittat och kompisen Patrick som har en liknande trainer, är kvaliteten helt OK och ser man är det ett sätt att stimulera när man cyklar inomhus. Jag själv får nöja mig med musik :)

Att jag ändå valde att komplettera med fler videobanor beror på att höjdkurvorna är bearbetade och mer exakta än egna importerade spår som jag från början trodde skulle vara det jag skulle ha störst nytta av. Egna spår hade också varit roligare om man sedan kunde exportera dem som om man cyklat dem på riktigt och på så vis delta i statistiken för sträckor, men det går inte med den trainer jag valt.

Nu känns det inspirerande att komma igång med träningen om jag också bara får ordning på alla små tekniska problem.

Installationen av videobanorna är inga konstigheter. Filmerna är ganska stora och levereras därför på DVD-skivor och installationen är en helt vanlig Windows-baserad installation där man bara behöver välja språk samt distansenheter kilometer eller miles samt i vilken mapp videobanan ska installeras. Därefter packas den upp och blir tillgängligt i träningsprogrammets meny för videobanor.

Banan för Granfondo New York som är på 17,7 mil levererades på 4 DVD-skivor. En skiva med hela banan i en lägre upplösning om man har en äldre dator där filstorleken är begränsad, samt 3 skivor där banan finns i hög kvalitet och där hela filen blir 22GB stor.

I framtiden skulle jag vilja komplettera med deras banor för Giro d’Italia 2008, 9 DVD-skivor med utvalda sträckor av de mest populära och kuperade. Men det finns det inte utrymme för i budgeten och det handlar mer om min vilja att ha alla tillgängliga häftiga tillbehör än någon verklig nytta tror jag. Möjligen skulle jag vilja komplettera med något för att fylla glappet mellan distanserna 8 mil och 17,7 mil med något mitt emellan, men där kan man köra en 8-milsbana följt av en 4-milsbana om det skulle vara så.

My RealVideo

Förutom de videobanor man kan köpa, finns också möjlighet att göra egna videobanor kallade ”My RealVideo”. För närvarande finns bara appar för iPhone och Android-telefoner. Man filmar en cykeltur med hjälp av Elites app som synkroniserar bild och GPS-data och filmen laddas sedan upp till Elites servrar där den blir tillgänglig för alla. Man laddar sedan ner filmen i datorprogrammet Real.

På marknaden finns ett antal cykelfästen för telefonen men de jag har hittat, som dessutom är fuktsäkra, blir ganska dyra. I dagsläget finns ingen möjlighet att skapa egna videobanor med hjälp av actionkameror typ GoPro eller Garmins Virb vilket vore en klart bättre lösning. Men just Garmin Virb som har inbyggd GPS, är så pass ny på marknaden, så det kanske kommer.

Jag har laddat ner 2 privatgjorda videobanor, en tillverkad runt Bornsjön i Älvsjö söder om Stockholm, och en i Norge, men jag har inte provat att cykla efter dem ännu.

Nu längtar jag efter att den här tiden av mat och godsaker är över så att jag kan börja på allvar.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Ny dator, Mac Mini del III

Apple Mac Mini
Apple VoiceOver Utility
Apple VoiceOver Braillepanel

Efter över 4 år i trogen tjänst, är det nu dags för vår första Mac-dator att lämna över till nyare och starkare krafter. Datorn har verkligen varit fantastisk! Under alla dessa dryga 4 år har den aldrig behövt ominstalleras och aldrig kraschat och de små hängningar som inträffat kan räknas på ena handens fingrar.

Trots det har den de senaste åren skött all vår mediahantering hemma med musik, film, foton och backup av hela familjens bestånd av telefoner. Datorn är fortfarande hel och fungerar utan problem, men börjar bli långsam för dess syfte. Det är ganska imponnerande efter så lång tid. Vilken PC-dator håller måtten så länge om man dessutom följer alla uppgraderingar av operativsystem? Det kan jämföras med om jag skulle ta min gamla bärbara IBM med Windows XP och uppgraderat den till Windows 8.1 med bibehållen prestanda.

Nu har jag beställt en ny dator och även om det är mer nödvändigt än roligt, ser jag fram emot leveransen som ska ske någon gång mellan 10–17:e januari.

Cykeltrainer Elite RealAxiom Wireless

Då ska jag äntligen försöka göra en liten presentation av min nya cykeltrainer Elite RealAxiom som jag köpte för några veckor sedan. Den första tiden kantades av en hel del strul som jag skrivit om vilket kanske inte gjorde att man fick så bra intryck av trainern, men till dess försvar verkar det som om liknande problem finns bland konkurrenterna.

Montering

Monteringen är egentligen inga konstigheter. Trainern består av en stålställning och en motor med en gummirulle. Motorn kan monteras i några olika positioner beroende på storlek på hjul och cykel. Motorn ska monteras så att cykelhjulet hamnar mitt på rullen.

Trainern levereras med två typer av fötter, dels vanliga stumma fötter och dels Elites ”Ritmo”-fötter som är fjädrande. Tanken är att det ska ge ett mer naturligt gung framför allt när man står upp och cyklar. Jag har inte provat de stumma fötterna men tycker de fjädrande funkar väldigt bra. Dock är en matta under trainern att rekommendera för att skydda golvet och minska ljudnivån.

Den trådlösa variant av trainer jag valt, har bara 2 kontakter, en för ström och en för kadensmätare. Kontakterna är vanliga typ 3,5mm och om jag ska tycka något om dessa, ska det i så fall vara att de kunde haft en mer skyddad placering och kontakter med något lägre profil för att minska risken för stötar.

Kadensmätaren monteras på cykelramen och en tillhörande magnet monteras på insidan av förslagsvis vänstra pedalarmen. Det är viktigt att montera sensorn på ramen så att den kommer så nära pedalmagneten som möjligt när pedalen passerar. Jag som även har en annan sensor monterad på ramen vid bakhjulet, fick sätta den på nedre främre ramröret.

Den medföljande trådlösa fjärrkontrollen monteras antingen på styret, styrtappen eller som jag valt, nere på det övre ramröret under svettskyddet. Den blir lite svårare att komma åt men eftersom den både är väldigt tryckkänslig och inte fuktsäker, känns det bättre att montera den lite mer skyddat. Och jag som inte ser kommer inte ha så stor nytta av fjärrkontrollen annat i stand alone-läge.

Till slut monteras hela cykeln på trainern genom att passa in bakhjulets nav i stålställningen och spänna åt med en arm. För att det ska passa optimalt, har Elite levererat med en sådan genomföring för bakhjulet med snabbkoppling. Jag behövde även justera avståndet i kopplingen för att det skulle passa min cykel.

Väl monterad på ställningen står det väldigt stadigt. Framhjulet kan man placera i en medföljande lös plastvagga, säkert mest för att få upp framhjulet i nivå med övriga ställningen.

När cykeln är på plats spänner man rullen mot cykelns bakhjul med en manuell skruv. Trycket anges till 7–8 bar men en bra måttstock är att bakhjulet inte får slira mot gummirullen vilket i så fall kommer slita både på rulle och bakdäck. Viktigt att tänka på är också att man bör välja ett däck avsett för trainers.

Stand alone

Helt kort tänkte jag bara nämna stand alone-läget. Eftersom detta är en virtual reality-trainer så är hela idén med den att den ska kopplas till dator. Men den går också att köra fristående utan dator men då kan man inte dra nytta av alla funktioner. Det enda som går att göra, är att styra motståndet manuellt i 8 steg från den trådlösa fjärrkontrollen. Jag hade nog tänkt mig använda denna funktion mer men tycker den efter bara några få gånger är ganska meningslös. Hela idén med detta tycker jag är just ett automatiskt styrt träningsprogram.

När trainern är i stand alone mode kan den användas som en fart och kadensgivare till en ANT+-kompatibel cykeldator. Man söker efter sensorer som vanligt och anger hjulets diameter till 63mm. Dock överförs bara fart och kadens men inte information om kraft.

Datorprogrammet Real

Med trainern följer en USB-sticka för att kunna koppla trainern trådlöst via ANt+-teknik till datorn. Man måste använda Elites egen ANT+-sticka, det går inte att nyttja någon annan vilket jag tycker var lite tråkigt eftersom jag redan har en Garmin-sticka för trådlös överföring från mina träningsenheter. Trots att ANT+ ska vara en gemensam standard, dyker sådana här begränsningar upp och det känns onödigt.

Installation av USB-sticka var inga problem och mjukvaran Real var en helt normal Windows-installation. Jag installerade först den medföljande programvaran på CD som genererade så mycket felmeddelanden och krascher så att jag började undra vad det var för prylar jag köpt. Programvaran betedde sig sämre än en beta-version. Men på Elites hemsida hittade jag en nyare version och efter installation av denna fungerade det mycket bättre.

Programmet har en hel del funktioner och jag har inte hunnit testa igenom dem alla. Det beror främst på att jag behöver seendes hjälp för att hantera programmet som har minimal tillgänglighet för oss med synnedsättning. Men gränssnittet känns halvfärdigt och lätt ostrukturerat och inte helt intuitivt.

Cykling kan genomföras med ett par olika funktioner, egna skapade banor från Google Maps, importerade spår från GPS-enheter, köpta eller egenhändigt skapade videobanor. Min egen föreställning om detta med cykling på trainer före mitt köp, var att jag skulle ha stor nytta av att kunna cykla efter egna spår, att kunna ta ett tidigare spår från en cyklad sträcka och kunna köra efter den inomhus. Men när jag provade att importera ett av höstens motionslopp, blev det knas i höjdkurvorna vilket har sin förklaring i hur GPS funggerar allmänt och Garmins barometriska höjdmätning. Dessutom verkar inte kopplingen till Googles kartor fungera i skrivandets stund.

Så min förtjusning blev istället i de köpta videobanor som är bearbetade och om vilka jag har skrivit mer om här.

Det finns också möjlighet att skapa egna videobanor eller ladda ner videobanor skapade av andra. Med hjälp av en speciell app filmar man när man cyklar och bild och information om position slås ihop i en videofil som sedan kan spelas upp på datorn. Jag har laddat ner 2 sådana banor skapade av andra, en svensk från Stockholmstrakten och en skapad i Norge, men har ännu inte provat att cykla efter dem. De köpta videobanorna har varit tillräckligt tillfredställande.

Jag är fortfarande lite nyfiken på hur det blir att skapa en egen bana via Googles kartor för att se om höjdinformationen fungerar bättre.

I programmet finns även träningsprogram baserade på olika parametrar så som fart, kraft etc. det finns även möjlighet att designa egna träningsprogram.

Det finns även ett inbyggt fysiskt test för att testa sin syreupptagningsförmåga, mjölksyranivå och maxpuls. Testet ska vara vetenskapligt framtaget och jag tänker köra ett inom kort och spara resultatet för att jämföra med senare i vår.

Export och import

Den största negativa överraskningen var möjligheterna, eller snarare bristen på möjligheter att exportera och importera data. Programmet kan varken importera eller exportera i GPX-format som nog måste anses som det mest använda när det gäller träningsutrustning, GPS och kartor. Programmet kan importera bland annat Garmins TCX-format men min tanke var att kunna exportera mina resultat till något av de stora träningsverktygen som jag använder, Garmin Connect eller RunKeeper men det är alltså inte möjligt. Besvikelsen på den här punkten är stor och hade jag förstått det innan, kanske jag hade tittat mer på andra tillverkare. Detta är så otroligt viktigt för mig att få in min träningshistorik bland mina andra aktiviteter att det nästan är helt avgörande och jag hoppas att jag påtalat det tydligt nog både för den svenska generalagenten Shimano och tillverkaren Elite.

Lösningen på problemet får nog tills vidare bli en separat fart- och kadensgivare kopplad till min Garmin Edge 500 cykeldator för att sedan kunna överföra data till Garmin Connect. Men det blir mer utrustning och flera moment helt i onödan. Mjukvaran Real kan exportera till kommaseparerad text, Microsoft Excel eller träningsverktyget TrainingPeaks och deras WKO+-format. Det gick inte att exportera till GPX från TrainingPeaks heller och trots att internet innehåller det mesta, lyckas jag inte hitta någon fungerande konverterare som omvandlar WKO+ till GPX.

Trådlösa problem

När det gäller andra trainers har jag hittat mycket åsikter på nätet om att det varit strul med den trådlösa ANT+-tekniken som inte fungerat som förväntat. Men vad gäller Elite har jag inte hittat speciellt mycket.

Ändå har jag nu noterat liknande problem. Mina första problem jag skrivit om tidigare, verkar berott på en trasig fjärrkontroll som nu är utbytt och den biten fungerar som förväntat.

Problemen som återstår gäller främst anslutningen mellan dator och pulsband. Jag har alldeles för ofta problem med att pulsen försvinner efter en stund trots att symbolen för pulsband lyser grönt i programmet. Programmet verkar inte kunna återansluta om kontakten med pulsband förlorats vilket är mycket märkligt. Mina tester fortsätter med flera pulsband, batteribyten och snart också byte av USB-sticka för att se om problemen löser sig. Pulsen är även den otroligt viktig som måttstock för mig och det ska bara fungera när det gäller utrustning i de här prisklasserna.

Att cykla på trainern

Att cykla på trainern är väldigt behagligt och fungerar mycket bra. Trainern är förhållandevis tyst även om det som stod på nätet, att man bara hör ljudet av cykelns kedja och växlar är klart överdrivet. Trainern låter så klart en del.

Motståndet i denna modell av trainer är magnetiskt vilket jag tycker gör motståndet jämt och bra när det ökar och minskar och hörs bara i form av ett surrande när motstånd läggs på. Innan valet föll på denna trainer provade jag en trainer med mekaniskt motstånd vilket låter helt annorlunda och känns som mer mekaniska delar som kan gå sönder.

Denna trainer kan generera ca 900–1000w effekt i motstånd vilket motsvarar ungefär 10% lutning. Det finns trainers på marknaden som klarar mycket mera, men 10% är helt tillräckligt och det kommer jag inte växa ur i det här livet :)

Tävla mot andra online

I programmet Real finns något som kallas för ”Web Race” och är kort och gott möjligheten att tävla mot andra på nätet i realtid. De man tävlar emot måste ha samma videobanor installerade och samma modell av trainer. Vem som helst kan skapa en tävling, bestämma bana, datum och tid. Jag har skapat en tävling nu på lördag 28/12, ett 4 mil långt tempolopp mellan Bardolino och Verona i Italien. Just nu ser det ut som om vi blir 4 som tävlar och det ska bli spännande att se hur det ser ut på skärmen, på vilket sätt man ser sina medtävlande och deras position i tävlingen. Jag återkommer om detta när jag provat men känner mig säker på att det blir en bra krydda för att pressa sig själv lite till.

Sammanfattning

På det hela taget är jag mycket nöjd med mitt köp. Det känns som bra och kvalitativ hårdvara men ett datorprogram som det verkligen finns mycket mer att jobba på både vad gäller användargränssnitt, funktioner och stabilitet. En trainer i 10000kr-klassen ska inte ha den här typen av brister helt enkelt och är man ett företag som kanske traditionellt arbetat med hårdvara men nu givit sig in på datorkopplad träningsutrustning, så får man se till att skaffa sig den kompetensen för att kunna överleva. Jag ser det som gott att ändå Shimano är svensk generalagent eftersom det i sig är ett märke jag bara förknippar med kvalitet.

Förutom detta med den förlorade kontakten med pulsband jag har problem med, är just exporten av data det absolut sämsta. Att inte stödja GPX som format borde vara förbjudet och att inte erbjuda export till de stora träningsverktygen är väldigt märkligt och det är också konstigt att kunder inte klagat mer.

Som träningsform är detta med vanlig cykel monterad på en trainer helt oslagbart och går inte att jämföra med motionscykel tycker jag. Jag har inte hittat något datorkopplat i privatsegmentet och inget med stöd för ANT+-teknik i Sverige. Men fördelen med en riktig cykel är sittställningen, sadel, styre, att jobba med växlar på samma sätt som ute på vägarna vilket känns mer realistiskt. Med denna trainer går det utmärkt att stå upp och cykla vilket man ju också gör när man cyklar ute på vägarna.

Jag kommer att skriva igen om det sker några framsteg på något av de här områdena och har jag missat något står kommentarsfältet till ert förfogande.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Cykel och trainer del VI

Idag kom en försändelse från Shimano som är svensk generalagent för Elite innehållande en ny fjärrkontroll samt en ny mottagare till min trainer. Huvudsakligen verkar mina problem ha berott på en fjärrkontroll som inte var riktigt frisk. I manualen fanns bara information om hur det skulle se ut när allt fungerar, men när det avvek från mönstret var det inte lätt att hitta information. De trådar i forum som handlade om liknande problem, avslutades med att Elites support bad skribenten maila direkt till support. När jag gjorde detsamma fick jag svårtolkade svar, huvudsakligen på grund av språksvårigheter.

Så jag valde att gå omvägen via min lokala cykelhandlare och blev slussad till generalagenten där servicen var snabb och effektiv.

Jag kunde direkt konstatera att den nya fjärrkontrollen fungerade helt enligt manualen och under dagens träningspass med den nya fjärrkontrollen fungerade allt perfekt. Ingen förlorad kontakt med dator i slutet av cykelpasset :)

Nu ska jag köra såhär några dagar innan jag eventuellt även byter ut mottagaren i datorn om problemen återkommer.

Idag cyklade jag 4,1 mil, från Bardolino till Verona i Italien, en ganska snäll bana med ett fåtal branta backar. I övrigt var det flackt och gick att hålla ganska hög hastighet. Sluttiden blev 1:01:12 med en medelfart på 40,5km/h och en medelpuls på 150bpm samt en medelkadens på 86rpm. Jag var ganska slut efteråt :)

På lördag och söndag har jag anordnat online-tävlingar, en på lördag för just denna sträcka som blir en tempotävling och den på söndag blir den korta kuperade 7km-banan.

Jag är väldigt bestämd att vara förberedd när våren kommer :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Julpyntat

Idag skedde det stora julpyntet hemma. Granen bars upp från källaren och nästan alla barnen var involverade i pyntet.

Det var som det brukar vara, en kort intensiv period på ungefär en kvart när grenar monterades och alla gav sig in med liv och lust. Men entusiamsen rann lika fort av som den kom till. Förvisso blev granen kvar, men alla kartonger blev liggande där de packades upp och snart syntes åter stängd adörrar till tonåringarnas rum och dunket av musik var lika ryttmiskt som vanligt :)

Men alla har åtminstone satt sin prägel på granen och i brist på stjärna i toppen, monterade sonen en Coca Cola-bruk :)

[tags]Jul, Julafton, Julfirande, Julpynt, Julgran[/tags]

Svenska hjältar 2013

Svenska Hjältar är nog ett av årets varmaste och absolut bästa TV-program. Mest för att det uteslutande lyfter fram det som är varmt, positivt, medmänskligt och speglar vardagsmod och civilkurage. Där sitter man med tårar i ögonen och blir bara så rörd av allt.

Hela programmet var fantastiskt och juryn hade som vanligt lyckats hitta en varierad skara av människor och hjältedåd även i år. Femteklassen från Trosa som visade att man kan och att det går var en av favoriterna även om jag tyckte slutet var lite snopet när man dels inte fick veta hur mycket de samlat in och inte heller vilket pris de fick.

Min klara favorit var ändå killen som med risk att skada sig själv, kryper under ett tunnelbanetåg där en skadad ligger som just blivit överkörd av tåget. Jag tycker så mycket om att se när människor gör något för andra medan många andra bara står och ser på. Det känns som allt för vanligt idag, att vi låtsas inte se och ingenting gör för att vi inte vill blanda oss i eller inte hamna i trubbel.

Det enda som störde mig lite med årets gala, var pratet om tiggarna ute på stadens gator. David, som fick pris för årets medmänniska var väl värd sitt pris och hans insats kändes lyckad och rätt. Men att ge pengar till tiggare idag känns som en osäker gåva, som om risken är allt för stor att pengarna hamnar i den organiserade handeln med människor istället för som i Davids fall, direkt till en behövande rumänsk familj.

Idag sitter tiggare i nästan varje gatuhörn. När det passerar lite människor kan man se en del av dem sitta med sina smartphones och i vårt centrum avlöser tiggarna varandra på ett överenskommet sätt. Det är inte sällan man kan se hur de vid dagens slut hämtas med bil.

När det finns ett sätt att tjäna pengar, utnyttjas det och kan det spela på vår välvilja och vårt dåliga samvete så är det nog väldigt lönsamt. Jag läste en gång en uppskattning om hur mycket denna handel i tiggeri omsätter och det var inga små summor man uppskattade.

Så hur ska vi kunna skilja den ”riktiga” tiggaren, för sådana som behöver vår hjälp finns helt klart, från de skrupelfria människor som utnyttjar andra för att berika sig? Det är omöjligt och därför kommer jag aldrig längre på tanken att ge någon pengar.

Det finns några undantag och det var kanske det David också såg när han tömde kyrkans kaffekassa i den dragspelsspelande tiggarens hatt. Kanske var det just det att han spelade som skilde honom ur mängden? Jag tror inte de som är utsatta för människohandel med glädje står på stan eller en tunnelbanestation och spelar.

För några år sedan kryssade familjen med Silja Line. Då satt en kille på stationen och spelade gitarr och både spelade och sjöng som en gud. Det var inte svårt att ge honom pengar och jag kunde bara hoppas att ingen i sin tur utnyttjade honom.

men ska man behöva visa att man kan något för att jag, vi ska våga och känna oss säkra på att pengarna hamnar rätt? Det är många där ute som inte kan spela, sjunga eller måla men ändå behöver vår hjälp.

Min enda insats jag är stolt över skedde när jag mellan 1998 och 1999 jobbade uppe i Arlanda Stad. Jag spenderade 4,5 timmar om dagen på pendeltåg och även då förekom tiggare men inte på långt när i samma utsträckning som idag. Då var mina skäl att jag inte gav fler pengar, att jag inte ville att mina pengar skulle gå till missbruk.

En dag på tåget hem kom en kille och frågade om jag ville ge honom några spänn till mat. Jag vet inte vad det var som gjorde att han var annorlunda. Kanske var det för att han satte sig mitt emot en stund, lät nykter och ordentlig på rösten, hade ett välvårdat språk och inte var påstridig. Jag sa som flera gånger tidigare, att vi kunde gå och käka på centralstationen när jag bytte tåg. I flera fall tidigare när jag sagt så, så försvann tiggarna och jag tog det som bekräftelse på att det inte var mat de ville ha. Men killen satt kvar, sa tack och gärna.

När tåget kom till Stockholms Central klev vi av och gick till närmaste hamburgerrestaurang och jag beställde de två största målen och vi satt och käkade och pratade. Idag har jag glömt om vad, vad han hette, men det kändes bra att göra just så och jag kunde förlänga livet lite till med mina pengar istället för att med stor säkerhet förkorta det genom att pengarna annars går till droger, alkohol eller människohandlare.

Idag ser det nog annorlunda ut som sagt. Drogerna finns kvar, och de ”riktiga” tiggarna också men tyvärr tror jag det är en liten del av det vi ser idag. Därför tror jag inte det är rätt att ge pengar längre såvida det inte är en hallick vi vill göda. Det finns andra sätt att bidra ekonomiskt som nog når de behövande på bättre sätt.

Men att se människan, skänka ett leende eller en nick, kanske stanna och prata lite, det bidraget skänker värme som ingen hallick kan ta del av eller har glädje av. Vill man ge ett stöd, ta med personen och köp mat, betala en natt på härberge eller något sådant. Annars tycker jag man kan låta sina pengar gå till pålitliga organisationer, insamling av kläder eller liknande.

Till alla er där ute som blir lidande av denna exploatering av människors misär, vill jag dedicera Sanna Carlstedts låt ”Vackra Människor”.

[tags]Svenska Hjältar, Aftonbladet, TV4, Tiggare, Tiggeri, Samhälle, Politik, Fattigdom[/tags]

Cykel och trainer del V

Jag har fått hjälp av min lokala cykelhandlare Sportson och kopplats ihop med Shimano som är svensk generalagent för Elite trainers och servicen så här långt är det verkligen inget fel på. En ny trådlös fjärrkontroll och mottagare är på väg via post för att utreda vari felet ligger. Tyvärr ligger en helg framför så den efterlängtade försändelsen kommer förhoppningsvis på måndag om inte all julklappspost försenar leveransen.

När allt fungerar tillfredställande hoppas jag kunna göra en mer riktig genomgång av alla funktioner. Jag väntar även på 2 nya filmer som är på väg via post från Italien. Det bör inte ta mycket längre tid än ett brev från Uppsala :)

De nya filmerna är cykelloppet Gran Fondo New York, ett 17,7 mil långt lopp som ägerum i maj varje år samt en ca 8 mil lång sträcka från Andorra till Figuerola i Spanien. Då har jag sträckor på 7km, 2,5 mil, 4,1 mil, 8 mil samt 17,7 mil. Det blir en bra variation och upptrappning inför vårens träning. Banorna är allt från 4 mil ganska snäll snabb flack terräng till kilometervis med brant klättring.

Så nu längtar jag verkligen efter en stabilt fungerande utrustning som ger svett och muskler istället för frustration och tandgnissel :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Cykel och trainer del IV

Glädjen över min nya cykeltrainer är lite grumlad. Den senaste veckan har varit förenad med en hel del strul som jag inte riktigt hade förväntat mig.

Först börjar det strula med den trådlösa fjärrkontrollen. Den beter sig inte enligt manualen och jag använder både tillverkaren Elites forum och support. Forumet är ganska dött och supporten som sitter i Italien har uppenbara språkproblem. Svaren blev otydliga och kunde dessutom dröja flera dagar. Dock fick jag någon sorts besked om att problemet med fjärrkontrollen kunde vara trasiga touch-knappar vilket även andra i forumet tidigare klagat på. Så nu ger jag upp deras support och sätter mitt hopp till den butik jag handlat hos och den svenska generalagenten så får vi se.

Det andra som uppstod var att det visade sig inte gå att exportera träningsdata till något av de stora träningstjänsterna som finns på internet. Det fanns möjlighet att exportera till en träningstjänst samt Microsoft Excel :) Men det format som kallas GPX, som nog får anses som branschstandard, kunde programmet inte generera. Där rök således mina möjligheter att få in min träningshistorik i det verktyg jag använder för min utomhuscykling, löpning och simning. Det var en besvikelse som var väldigt stor och jag bara förstår inte hur man inte kan stödja detta format som egentligen är kompatibelt med allt. Svaret från support i den här frågan, blev att man ska ta mitt förslag under övervägande, vilket kan betyda lite vad som helst utom just det att det kommer snart :)

Hela kvällen ikväll har jag fått hjälp av kompisen Egge som liksom jag är en cykelnörd, för att leta verktyg för att på olika sätt kunna få in träningshistoriken i den tjänst jag använder, men till slut fick vi ge upp. Märkligt nog fanns ingen lösning som var ens i närheten av att vara rimlig tidsmässigt.

Som om det inte vore nog, kände jag för att cykla en videobana ikväll, en 4 mil lång sträcka från Bardolino till Verona i Italien. En ganska flack bana som det skulle gå att köra på ordentligt i med några få backar bara. Jag skaffade banan här om dagen och 4 mil på runt en timme vore ett bra träningspass.

Efter ungefär 20km dyker ett felmeddelande upp på datorn som säger att datorn förlorat kopplingen med träningsenheten och efter det började allt om från början. Dessutom visade det sig att datorn inte haft kontakt med min pulsmätare under tiden och pulsen är en viktig mätfaktor.

Så ikväll känner jag mig ganska trött på teknik. Saker i de här prisklasserna ska bara fungera och programvara ska inte fungera som om det är gjort av någon i förskoleklass… Imorgon blir det samtal till en förhoppningsvis bra och effektiv svensk support som får ta kampen med sin leverantör.

Fler inlägg i serien blir säkert aktuellt :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Geotagga bilder med Canon GP-E2 del III

Som jag skrev i mitt förra inlägg blev jag lite besviken när jag till slut fick min Canon GP-E2 GPS-mottagare från CyberPhoto. Det visade sig att just på min kameramodell var man tvungen att ansluta GPS-mottagaren via USB-kabel och det inte att ha den monterad i tillbehörsskon på kameran.

Jag påtalade informationsmissen för Cyberphoto och jag var beredd att returnera varan eftersom det inte blev som jag tänkt mig. CyberPhoto beklagade informationen och jag blev erbjuden ett extra bra pris på en Canon tillbehörsarm att sätta fast GPS-mottagaren på istället.

Idag kom armen och det blir bra. Jag är för intresserad av möjligheten att kunna geotagga mina bilder för att avstå trots besväret med att ansluta via USB-kabel med de risker det medför att kabeln eller kontakten ska skadas när man är ute och fotograferar. Fördelen blir också att tillbehörsskon blir ledig för extern blixt exempelvis. Om GPS-mottagaren sitter monterad i skon, fälls inte heller den inbyggda blixten ut vilket ytterligare begränsar.

Men den här lösningen blir bra även om det blir ett monster till kamera med både GPS på arm och extern blixt monterad.

[tags]Canon, Geotag, Geotaggning, Geotagging, GPS, Kamera, Systemkamera, Digitalkamera, Foto, Fotografering, Cyberphoto[/tags]

Cykel och trainer del III

Ikväll kom kompisen Joche förbi hemma för att hjälpa mig lite med min cykeltrainer. Programvaran som styr allt var som väntat inte så tillgänglig för mig. Vi uppgraderade programvara och som tur var fanns en ny version. Den som följde med i förpackningen var minst sagt instabil. Den nya verkar bättre även om gränssnittet inte verkar ha blivit bättre för mig.

Idag provade vi att ta några sparade GPS-spår från cykelturer tidigare i höst och importerade dessa i trainerprogrammet. Som väntat kom några felmeddelanden vad gäller lutningskurvorna som hade orimliga värden. Det var inte så förvånande eftersom jag läst om just detta, så kanske blir inte egna GPS-spår den hetaste funktionen.

Däremot provade jag att cykla efter en av de medföljande filmerna och det kändes genast mycket bättre. Jag som inte kan se bilden förstår att det är grymt läckert att se när man cyklar i en autentisk miljö, passerar bilar, cyklister och andra människor som vinkar, går med sina hundar och barnvagnar i någon liten italiensk stad.

Jag är nu övertygad om att dessa filmer är en klart bättre lösning för mig med en väldigt detaljerad lutningsinformation. Jag har i princip bestämt mig för att komplettera de två banor på 7km och 2,5 mil jag redan har, med några längre. Helst en på runt 5 mil, 8–10 mil och kanske en på cirka 15 mil. Då får jag en bra variation på träning i tid och distans vilket kommer behövas framåt våren.

Det här är grymt häftigt och ytterligare en grej som inte bara är en kul leksak utan ett verkligt lyckat köp som kommer att underlätta för mig framöver.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Loggboken stängd

Loggboken öppnade här i bloggen en dag i juni 1997. då hade jag precis bildat min familj och livet såg ut att ta en ny, stadig kurs, som en tung segelskuta som slår och styr mot nya mål.

De som känner mig tror nu det kommer bli en lång sentimental rekapitulation av hela mitt båtägande. Jag är svag för sådana, men den här gången blir det en kortversion.

Jag hade en dröm att skaffa en egen båt på riktigt, en riktig båt att slösa min materiella kärlek på. Att vara vid och på havet har på något vis skänkt en väldigt speciell lycka och harmoni i kroppen. Dåligt väder, höga vågor, vackert väder och solsken, kallt eller varmt i vattnet har aldrig spelat någon roll. Havet är vackert ur alla synvinklar.

Med åren har det blivit några båtar, närmare bestämt 7 stycken. Jag började med ett vrak till träbåt som aldrig kom i sjön och uppgraderade mig vart efter.

2003 lyckades jag äntligen köpa den perfekta båten av en kompis. Jag hade väntat länge och fick kämpa lite för att få ihop ekonomiska resurser men plötsligt var hon min. En stor stålbåt med överbyggnad som rymde åtminstone 2 familjer eftersom jag alltid behöver någon med som ser och kör. Båten var inte bara perfekt till sjöss med sina stora däcksytor och stadiga räcken, styrhytt vid dåligt väder. Den var också perfekt för bryggsegling, sommar som vinter. Dit kunde jag åka själv eller med kompisar, med en kasse pilsner och grill för att njuta på mitt sätt. Båten utrustade jag vart efter med navigationsutrustning, kyl, frys, värmare och uppgraderade sakta men säkert elsystem och inredning.

Hade jag stannat där är jag säker på att det sett annorlunda ut. Men det finns en oro i min själ som ständigt vill vidare, leta efter något ännu bättre och mer optimalt. Men mina följande tre båtbyten blev spik efter spik i kistan.

Mitt sista båtköp var ett av de mindre lyckade på flera sätt. Ekonomiskt naturligtvis, men under hemfärden börjar också båten läcka. Det är svårt att veta om ägaren kände till det, men vi kom inte längre än från Stockholm till Dalarö innan felet uppstod.

Men jag säger ingenting om det, man köper begagnade båtar i befintligt skick och har chans och skyldighet att ta hjälp av en besiktningsman om man som köpare känner sig osäker. Reparation av läckan och behovet av invändig renovering kunde jag inte fixa och det fanns inte ekonomi för att åtgärda det och lusten rann ur mig helt.

Dessutom gjorde jag mig osams med den tredje lokala båtplatsinnehavaren ute i skärgården utan att egentligen förstå vad jag gjorde för fel så allt blev komplett ohållbart.

Att sälja båt sommaren 2013 var inte lätt. Särskilt inte båt med renoveringsbehov. Jag lade ner många hundralappar på annonsering och prislappen sjönk skrattretande. En båt som köptes för 160000kr såldes till slut för skrattretande 25000kr, den näst största förlust jag någonsin gjort.

Allt står här i Loggboken, säkert många hundra inlägg bestående av både hyllningar och förbannelser över båtlivet och båtägandets fram- och baksidor. Men nu är det obönhörligen slut. Den sista båten är såld och det kommer inte gå att köpa en ny i det här livet :)

Så nu är loggboken stängd, sidan Båtliv bortplockad från huvudmenyn och det känns sorgligt. Ett av mina största intressen i livet har gått i sank. Kanske blir det nya äventyr på havet med vänner och bekanta.

Slutligen vill jag tacka min familj och alla mina vänner som gjort drömmen möjlig. MP som jag lärde känna och kort efter gav vi oss ut på havet tillsammans och därefter hade vi ett gemensamt intresse. Många båtturer har det blivit med åren.

Egge som varit min kronologiskt sett andra kamrat att uppskatta båtlivet. Mycket krångel med tampar i propeller och icke fungerande kylvattenpumpar, men väldigt trevligt har vi haft med våra familjer.

Sedan alla ni andra som deltagit i mindre skala och varit med och styrt mina båtar genom åren, Kenny, Jale, Håkan, Jörgen och Kim.

Sist men inte minst, Joche, som spenderat mycket tid med mig både vid brygga och ute på sjön med grill, öl och djupa diskussioner. Vi har löst livets gåtor och problem många gånger om där till tonerna av vågskvalp, Ejder och Fiskmås.

Lukten av hav, tång, fisk, tjära, träbåt, diesel och bensin glömmer jag aldrig.

Så av med kaptensmössan och kasta ankar, bit i det sura äpplet och spotta i motvind! Livet är fullt av nya möjligheter :)

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

2013 års julbord med jobbet

Idag har jag varit på julbord med jobbet. Vi var på Restaurang Mr. French på Skeppsbrokajen i Stockholm, så det var väldigt centralt och bra.

Julbord är ganska trevligt, då slipper man hålla på med matlagning och handling själv och man slipper fundera över vad gästerna äter mest av och hur mycket.

Det här julbordet var bra för att vara restaurang. Bra kallskuret, fisk och skaldjur. Den varma delen var lite sämre. Den varma maten var lite för kall och torr och någon rätt hade man tappat saltkaret i. Men det är säkert svårt att hålla mat varm så länge och få den att behålla fräschheten.

Efterrätterna var också helt OK. Jag är inte så tokig i efterrätter och allt för söta grejer men några godsaker hittade jag där och det mesta ska ju provas.

Ska man säga något minus så var det att vi fick betala all dryck själva. Ville man ha alkoholhaltiga drycker är det självklart, men jag tycker julmust och sådant hade kunnat ingå i julbordet. 40kr för en bubbelvatten tyckte jag kändes sådär. Ännu märkligare var att kaffet inte heller ingick, det fick man också köpa själv, men när jag hade ätit klart och kommit så långt kände jag ingen större håg för kaffe så det kvittade.

Annars var det bra och trevligt, hyfsad ljudnivå om än kanske lite kallt i delar av lokalen. Jag gillade att det låg så centrlat så att man lätt och snabbt kunde ta sig hemåt efteråt.

Här kommer lite bilder också :)

[tags]Jul, Julmat, Julbord[/tags]

Båten hämtas

Idag transporteras båten till dess nya ägare söderut i Sverige. Jag var tvungen att lite akut ta ledigt några timmar från jobbet för att möta upp transporten för att släppa in honom på området. Jag och Maria stod och huttrade lite i snålblåsten och duggregnet och såg på hur båten lastades och till slut gled ut genom grinden och bort längs vägen.

Hur det känns? Just det här känns bra. En börda halyfts och jag slipper en ganska stor press i mitt liv. Jag strävar efter att ha mindre sådana måsten och jobbiga saker omkring mig och detta har de senaste åren blivit en sådan börda som inte har varit förenat med någon glädje utan bara besvär.

Som affär betraktat var det uselt för mig men en annan ägare fick mycket båt för pengarna även om det är en del jobb med den. Helst skulle jag nu vilja dra en trisslott för att slippa fortsätta betala på något som inte längre är mitt, men det är nog ingen idé att utmana turen något mer på ett tag :)

Nu ska jag ägna mig åt sådant som är roligare och bra för mig :)

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

Cykel och trainer del II

Så efter en dryg veckas läsande, letande och frågande, bestämde jag mig till slut för vilken trainer jag ska ha. Det blev en RelAxiom trainer från Elite. Det är en riktig djungel där ute när det gäller trainers eller ”cykelrullar” och till slut blev det nästan svårt att skilja dem åt.

För den som inte vet, så är en trainer, eller ”cykelrulle” en ställning man spänner fast en vanlig cykel i. Bakhjulet driver en rulle och genom att öka motståndet i rullen så blir det tyngre att trampa. Det finns allt från helt manuella sådana rullar där man styr motståndet själv till de som är datorstyrda och väldigt avancerade. Jag valde naturligtvis det senare.

För mig var kriterierna bland annat att den skulle ha ganska hög effekt, dvs kunna ge ett ganska hårt motstånd, vara datorkopplad för att kunna styras med automatiska träningsprogram och egna spår, kunna kopplas till min befintliga Garmin cykeldator och helst också vara väldigt tystgående.

Det blir för mycket att skriva om allt jag passerade på vägen, men valet föll till slut på en Elite RealAxiom Wireless. Elite är ett italienskt märke som verkade väldigt kvalitativt och fått bra kritik på nätet och i de videoklipp jag hittade tyckte jag den lät väldigt tystgående. Den fanns i både trådlös version och version med kablar. Normalt sett är jag av grundinställningen att utrustning ansluten via kabel alltid fungerar medan trådlös teknik har en tendens att strula. Och efter vad jag läste på nätet om andra märken och modeller med samma trådlösa teknik, hade folk minst sagt ett och annat att säga om det. Men just om detta märke hittade jag inte speciellt mycket negativt. Tyvärr hittade jag heller ingen oberoende bra test av modellen jag till slut valde, vilket var lite ”spännande”. Men jag läste manualen och gillade funktionerna.

Den funktion jag behöver mest är just den att kunna ta egna cyklade turer från min cykel-GPS och ladda in dem i trainerns programvara. Då kan man se på datorns skärm en karta vart man cyklar och när det i verkligheten kommer en uppförsbacke, lägger trainern automatiskt på rätt mängd motstånd och när backen är slut, lättar motståndet. Det blir på så vis väldigt realistiskt. Man slipper sitta och lägga på motstånd manuellt, men framför allt kan man inte lätta på motståndet när det börjar bli tungt i benen. Då är det bara att trampa på, nyttja växlar tills backen är slut :)

En annan funktion jag säkert kan ha liknande nytta av, är möjligheten att köpa videofilmer avsedda för cykeltrainern. Tillverkaren har kört och filmat populära cykelsträckor och när man själv cyklar efter dessa videofilmer på skärmen, spelas filmen i rätt hastighet baserat på hur fort jag cyklar. Cyklar jag långsamt spelas filmen långsamt och cyklar jag fort ökar hastigheten proportionerligt, grymt läckert! :) Och samma sak här, när det kommer uppför, ökas motståndet i cykeltrainern.

Filmerna säljs på DVD och laddas in i datorn. Ett 60-tal filmer har man bland annat från populära sträckor från Giro d’Italia 2007 och 2008 samt en mängd andra klassiska stora cykeltävlingar. Filmerna delas in i sport, pro och intensiv och omfattar allt från ganska ”snäll” slät terräng, men framför allt bland de värsta bergsparti man kan cykla i. Vad sägs om sträckor på flera mil med en genomsnittlig lutning på +10%? :)

Det följer med 2 sådana filmer med trainern. Tyvärr ganska korta. En kuperad bana på ca 7km och en som verkar lite snällare på 2,5 mil. Det är en bra början men för vårens träning behövs även längre sträckor så jag kanske får komplettera :) Men först ska jag prova om filmer eller egna GPS-spår är det bästa. När jag läser lite på nätet börjar jag förstå att de producerade filmerna nog innehåller mest detaljerad information om lutning medan egna GPS-spår kan behöva justeras i efterhand med tanke på att GPS-systemet inte är så exakt och tillförlitligt just när det gäller höjd.

Så i dag gjorde jag inköpet hos min lokala sporthandlare. Det blev till att sparka igång en Windows-dator som jag inte använt på länge men som nu får duga till träningsdator. Den behövde uppdateras en hel del och programvara behövde installeras. Inget av detta gick smärtfritt så klart men efter hjälp av min fru, är nu åtminstone allt igång och fungerar. Jag har hunnit testa bara helt kort. Jag provade ett färdigt träningsprogram som jag tror ska testa min kapacitet, men jag avbröt eftersom jag bara ville se att dator och trainer hade kontakt med varandra.

men det får bli mer leka framåt helgen. Jag behöver ta lite hjälp av någon av mina dator- och cykeltokiga vänner för att fixa till allt som jag vill ha det och testa vad som är tillgängligt för mig.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Socialtjänstens utredning har börjat del II

Idag var det min och min frus tur att gå på möte hos vår handläggare på Socialtjänsten. När man sätter igång en sådan här utredning, vilket gjorts på vårt eget initiativ, så är det inte bara barnet i fråga som utreds, utan självklart hela familjen och oss föräldrar och vår ”föräldrarförmåga” som det heter. Här kände jag att jag fick passa mig för att inte ta bara ordet som en anklagelse, utan upprepa för mig själv, som ett mantra att vi är här för att vi bett om hjälp. Det fanns ingen anklagande ton från handläggarens sida, det måste understrykas. Den var högst självpåtagen.

Under mötet diskuterades vad vi ger våra barn i form av fritidsaktiviteter och vilka saker som familjen gör tillsammans. Vi pratade om att det inte längre är så lätt att göra saker som alla i familjen uppskattar och att vi med vår synnedsättning är lite begränsade i vad vi kan göra. det är inte längre så lätt att gå på bio med barn i åldrarna 8–17 år, att hitta en film som alla uppskattar och vill se. Bara det att gå ut och äta med så många viljor slutar ofta i en splittad aktivitet numera. Och saker som förr var roligt, är rena döden för tonåringar som hellre gör annat.

Jag satt och tänkte en del på min roll som pappa. Jag tror att barnet är också lite besviken på mig för att jag jobbar och för att vi kanske inte kunnat göra saker som pappa och barn vill göra, köra gocart, paintball och liknande. När vänner runt omkring oss frågade vad de kunde göra när det började storma tidigare i höst, kunde jag bara komma på att jag gärna skulle vilja göra saker med andra pappor och barn, sådant jag kanske inte lika lätt skulle klara själv. Men jag klandrar ingen, alla har sina jobb, liv och familjer och egna problem.

Det här med jobb blev också ett sting av dåligt samvete under mötets gång. Jag vet att min fru som varit hemmafru de senaste 18 åren kan tycka det är jobbigt att hon inte drar in några pengar till hushållet. Istället finns hon hemma för barnen för att hon själv valt och velat ha det så. Många tycker att jag befinner mig i en lyxig situation som har det så. Färdig mat på bordet, tvättade kläder, städat hem och allt en mansgris kan önska sig. Och visst är det till stor del så. När man har den uppdelningen som vi har tycker jag det är en rättvis fördelning.

Men lyxet i det hela är inte okomplicerat. När bara en jobbar är situationen väldigt känslig. Under åren 2003-2005 led jag av svår panikångest. Jag kunde bara vara sjukskriven en månad, det var vad familjen klarade av ekonomiskt. Sedan var jag tvungen att gå tillbaka till jobbet trots att jag kanske hade behövt lite mer tid. Istället tog min arbetsgivare ett strålande ansvar och bidrog till stor del till mitt tillfrisknande.

Förutom det är jag aldrig sjuk. Jag har minimalt antal dagars sjukfrånvaro de 20 år jag varit i arbetslivet. Men skulle jag bli sjuk skulle det inte dröja länge innan det drabbade familjen hårt. Det är en press på mig som man nog inte riktigt tänker på och förstår.

Så just när meningen du jobbar väldigt mycket dyker upp så kan jag känna frustrationen bubbla under ytan. Det var säkert bara i mitt huvud jag just då tyckte de båda kvinnorna plötsligt befann sig på samma sida och jag omedvetet hamnade i försvarsställning som jag fick bryta mig ur med milt våld. Det är samma känsla som får mig att vilja slå ut tänderna på folk som antyder att jag har det ”väldigt bra” med just den där antydan som är lite tvetydig. Visst, så länge jag får vara frisk och ha ett arbete så har vi det alla helt OK. Det är mitt dåliga samvete som främst framkallar dessa känslor. Vilken förälder skulle inte vilja spendera mer tid med sina barn och inte ägna 90% av sin vakna tid åt ett arbete?

Lite sådär grumlat kändes det när vi lämnade mötet idag. Jag tänker främst på det som är positivt, att barnet verkligen nu är inne på rätt kurs. Håller tider, går i skolan, bytt umgänge och ringer och meddelar sig och det blir glest mellan gångerna man kan beslå barnet med lögn. Det är en otrolig känsla som fuktar ögonen. Och det är då jag inser hur rädd jag har varit i allt det här, att något ont ska hända barnet. Som förälder vill man skydda sina barn från allt elände i världen.

Det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Ändå vill inte oron helt ge vika och det är nog ganska bra. Mycket kan hända på vägen.

[tags]Familj, Familjeliv, Barn, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Mamma, Pappa, Tonåring, Tonåringar, Ungdom, Ungdomar, Kris, Socialtjänsten, Skola, Sprit, Alkohol, Langning, Oro, Ångest, Panikångest[/tags]