Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.
5:e dagen med bara 2 dagar kvar och jag skulle nog ljuga om jag sa att jag inte känner lite ångest över att det snart är slut för i år! Men jag ska njuta så länge det går!
Idag fredag har det inte hänt så mycket till en början. Tanken var att gå på en långpromenad och plocka blåbär något som misslyckades i förrgår. Precis när vi skulle gå kom en båt in till bryggan och ville lasta ur. Jag och MP tänkte först flytta oss motvilligt tillbaka upp till Skutviken, men vips låg vi inklämda innanförf en båt som raskt började lasta av. Kort därefter kom 2 båtar till och la sig utanför och alla fick bära sin packning över båtarna. Vi skämtade lite om Rånö som värsta Smögen med båtar i flera led utanpå varandra. Tyvärr var kameran på annan plats, annars hade det varit en kul bild.
Så vi fick sätta oss ner och avvakta. Jag plockade ner kapellet och vi drack en kall öl i solen och tittade på hur de slet med sin packning. Fanns ingen plats för oss i kedjan, allt flöt på så bra. Annars hade vi såklart hjälpt till.
När urlastningen var klar och vi hade bestämt att låta båten ligga kvar nu när vi ändå legat i vägen, hördes en väldigt välbekant röst från bryggan. ”Jocke, hör du vem det är?” Jag hatar verkligen sånt där och vägrade såklart gissa. Men det visade sig att den andra båten innehåll Linda med familj, en tjej från gymnasietiden som då var tillsammans med min bäste vän. Vi sågs senast på mitt bröllop 2002 men sedan dess bara sett hennes namn på Facebook.
Det blev ett kort möte och inte mycket sagt förutom det vanliga och sen försvann hon. Jag fick den där välbekanta klumpen i magen, saknaden av förlorade vänner och en svunnen tid. Hade såklart velat prata mer, men så blev det inte.
Sedan blev det bastu ikväll igen. Har nog blivit beroende =)
Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.
idag bedömde vi att vädret var tillräckligt fint för en utflykt. Först var målet Nåttarö och dess underbara sandstränder, men vi var alla överens om att just denna dag inte var någon baddag.
Så här bröt vi det som blivit en tradition även det och åkte istället norrut till utö. Ingen lång resa, 7–8 distansminuter, en resa i lugn takt på ca 20 minuter. I gästhamnen hade vi lite problem att hitta en ledig plats så vi bunkrade bränsle först och hittade till slut en. Tilläggningen gick bra även om det var väldigt mycket båtar och ankarlinor kors och tvärs :)
Vi åt medhavd matsäck på bryggan innan vi bestämde oss för att planlöst gå en liten sväng på ön. Utan karta så följde vi första bästa väg upp från gästhamnen, genom ”Utö city” med en restaurang, en ICA och lite sådant och otrligt mycket flakmoppar och traktorer. Väldigt få vanliga fordon. Jag har ju varit här förr med mina föräldrar men det var länge sen nu.
Vägen ledde oss förbi södra båthamnen och tältplatsen och när vägen inte längre såg ut att ha något slut vände vi om. Satt en stund på klipporna vid tältplatsen med båtar på svaj utanför och dom där ljuden som bara finns i en sån miljö. Någon som ror, lagar mat, badar, kör in med snurran till stranden för att rasta hunden. Ljud som jag aldrig kan bli mätt på.
Men Stockholm Radio varnade för dålig sikt och nu såg vi även dimman komma inrullande från Mysingen så otåligheten den malplacerade, infann sig. Vi gick tillbaka, köpte glass och drack kaffe på bryggan innan vi la ut och styrde hemmåt. Hemresan var lite sådär, periodvis var dimman väldigt tät och särskilt mot slutet, när vi passerade Skutviken tappade vi visuell kontakt med land trots att vi körde så nära. Känsla och GPS fick räcka och plötsligt dök stugbyn och bryggan upp alldeles inpå. Jag hann aldrig bli nervös men har såklart respekt för dimma. Dock är det ju ingen fara på ett kav lugnt hav.
Men dimman gjorde att vi lämnade båten kvar vid bryggan vid stugbyn trots att öns tillsyningsmän nog inte gillar det så värst. Men just då hade vi dimman att skylla på. På kvällen har vi gjort en favorit i repris i bastun som blev lite misslyckad till en början eftersom det var något fel på termostaten så bastun var näst intill kall. Men vi ringde och snart kom Micke på en fyrhjuling och vred igång bastun åt oss igen. Sista halvtimmen blev givande men vi fick boka en ny tid gratis nästkommande dag.
Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.
dag 3 i paradiset har förflutit. Igår kom Ulrikas bror ut med barn över dagen för att hälsa på. Blåsigt och kallt och på eftermiddagen kom regnet. Jag och MP tog tandemcykeln upp till Skutviken för att titta till båten men de västliga vindarna består så där var det lä och lugnt.
På kvällen bokade vi bastun, något vi provade en gång förra året. Men då var jag så solbränd och feber på grund av det så jag kunde inte njuta av det. Men dels har jag bestämt mig för att inte klanta mig som förra året, dels finns inte så värst mycket sol att bränna sig i =)
Men det var kanon att basta och svalka sig i havet. Och jag upptäckte att det faktsikt är mycket skönare att upphettad efter bastu kasta sig i havet än utan bastu. Men temperaturen i havet ligger å andra sidan runt 19–20 grader så det är ingen kyla direkt.
Idag onsdag gick vi hela familjerna genom skogen upp till Skutviken för att hitta en genväg som skulle vara mycket närmare. Dit gick det sådär, hamnade lite fel och fick klättra i berg och få benen uppätna av insekter =) Men när vi suttit vid båten en stund, barnen badat och vi gick hem hittade vi en betydligt bättre väg.
Ikväll har vi ätit på Rånö Källan en sjökrog jag hävdar har den absolut bästa potatissalladen, trevligaste personalen och den bästa miljön och min favoritöl från Nynäshamns ångbryggeri. Det blir nog bara ett besök där denna veckan om ekonomin ska få styra och det var kanon. Även om Oxfilén var i minsta lager så var den gudomligt god och när jag känt efter en stund så var jag faktsikt dessutom mätt =). Hit rekommenderar jag alla att komma och äta! Lite som med Rånö över huvud taget, inte lätt att sätta fingret på varför detta är så bra i all sin eklehet, det bara är perfekt! Och just när det gäller Rånö Källan är det nog personalens lättsamma stil, acceptansen av vilda och glada barn, de stora ytorna för dom att rusa på mellan rätterna, lukten i vinden! Hoppas verkligen jag får komma hit fler gånger i år!
Jaha, då sitter man här och längtar tills timmarna ska gå så vi kommer iväg, vi ska ÄNTLIGEN åka upp till Åsele vårat landställe! Det ska bli så mysigt, fiska, åka båt, grilla på flytbryggan, oh skogsvandra i TIMMAR! Älskar norrland! SÅ underbart vackert! Så vi blir jag, björn, Carro och tobbe och Stinam Fassi och Bellut som åker upp! Vovvarna ska också få en semster!:)
Dessutom hände det något kanske oväntat och små roligt idag! Är som sagt både kaninvakt och hundvakt åt syrran och jocke, och skulle åka och kastrera Linus, den ena ninen idag. Sagt och gjort, det var bara försöka få en den enorma ninen i transportburen vilket inte var det lättaste. Han VÄGRADE! men efter några fajter gav han med sig, och Carro kom och hämtade upp oss. Observara att klockan var runt halv 8 på morgonen och jag var halvvaken. Iväg bar det till vetrinären. Kom in på en gång och det var inskrivning och vägning och genomkoll som gällde. Ut med kaninen ur buren och det gick betydligt lättare, och upp på vågen, 5,3 kg, inte illa pinkat för en 4-5 månader gammal nin bebis. Vetrinären tyckte även hon att den var stooor. Sen skulle det klämmas och kännas och leta efter kulorna som skulle åka! Hon letade och letade men nää, inga kulor! Hon berättade att av rädsla när man rör vid det området kan dom dra upp kulorna så det bara var påsar kvar, så hon hämtade en till vetrinär som skulle titta på honom.
Hon satte han i mitt knä och ja, linus ville inte riktigt, så som minne har jag nu ca 6 djupa rivsår på armen. Dom där bekbenen är INTE och leka med, känguru tänkte jag!
Men inte hittade den andra häller några kulor, så hon skulle kollade könet och ta mej fan, inte kom det ut någon penis häller, ja…Linus är en HONA! OCh där stog jag förvånad till max och tänkte, hur kan en uppfödare titta fel? E det något en uppfödare ska kunna är det väl ändå att se könen på sina djur! Så det var bara packa in henne(ja, kan fortf. inte se ”honom” som en ”henne” men men) och åka hem och kolla könet på Lina också för säkerhetsskull! Och ja, Lina var en Lina och det var ju skönt:P.
SÅ det var en ganska konstig upplevelse…Haha…Har än inte pratat med syrran men har skickat sms så får se när hon ser det och blir chockad! haha…
Så så var det, e fortf. chockad. Men det e ju inte första gång, komme rihåg syrrans fågel Nisse, som fick stanna kvar här hemma när hon flyttade ut och blev min fågel, ungefär vid 10-15 års ålder fick vi reda på att Nisse var en Nissan… Och också då blev man ganska chockad. Men ”han” hade ju ialf ett bra namn att ändra till, Linus skulle ju bli Lina, men dom kan ju inte ha två Lina, det blir ju ganska förvirrande. haha..
Jaha, så då sitter man här och skriver lite ihopp om att tiden ska gå fortare. Måste igentligen städa men skjuter upp det, e sååå tråkigt. Funderar på om man ska gå ut och och gå en långis med vovvarna istället..:)
Men inatt, ca kl.00-01 bär det av mot norrland. Så ska hinna med att sova lite nu på eftermiddagen också. Åh, det ska bli så skööönt! *längtar*…
Lägger upp lite bilder på hundar och katter och kaniner… Massa söta bilder!:)
Norrland here we come! :)
Stina och ”linus”
Glädjeskutt!
Puss på nosen!
Den där yviga svansen är MYCKET rolig!
Puss puss igen!
SÖöötnosen Linus!
Viiiila!!
Svans?
Oskiljaktiga!
Där rambo är, är ninisarna också! och tvärtom!
Lina och det roooliga dl-måttet!
Lina myyyser!
Lina fick ett glädje ryck…
Stina och bella buusar!
Fassi ville också vara med!
och stina fick ett reält gräpp om bella, ser lite läskigt ut!
Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.
Så var det då äntligen dags för vår vecka ute på Rånö. Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.
Om man nu kan säga att tredje året har blivit en tradition, så är det numera en tradition =). Rånö har för mig blivit ett litet paradis, en plats att vila ut på i all sin enkelhet. Om någon frågar vad som är så speciellt med just den ön finns nog inget bra svar.
I år hade vi bestämt oss för att göra packningen bättre och mer kompakt. De två tidigare åren var ett väldans släpande av resväskor, lösa påsar och saker. Men efter lite övning från vår resa till Gotska Sandön blev det klart bättre. Allt bara i ryggsäckar och några få påsar med mat samt öl och läsk. Det blev förvisso 2 billass ut, ett igår och ytterligare en full bil idag, men när det väl var instuvat i båten såg det inte längre så mycket ut.
Klockan ringde före sex och straxt efter 7 var vi iväg. Mia, Ulrika, barnen och en tandemcykel tog pendeltåget ner mot Nynäshamn och Utöexpressen. Jag, MP och 2 barn tog bilen ner till marinan för att åka över i egen båt.
Såklart har vi studerat vädret och det skulle vara blåsigt men fint väder. Inatt kom regnet och kort därefter vinden som ryckte och slet i taket över uteplatsen. Jag låg och tänkte att det nog skulle bli en lustig dans över Mysingen idag om det fortsatte sådär. Och idag på morgonen rapporterade Stockholm Radio risken för vindar upp mott 11 sekundmeter till 100%. Men västliga vindar så vi skulle få nästan medvind över och kanske inte så mycket sjö skulle hunnit byggas upp under natten.
De västliga vindarna gjorde att det rådde ett bedrägligt lugn ute vid marinan. Vi lastade i båten och straxt efter 8 la vi ut. Visst skumpade det en hel del men vi åkte med vågorna och vinden snett bakifrån. Mysingen har jag oftast den streckan bara upplevt i sju knop. Då har resan tagit nära 2 timmar och man har sakta upplevt Mysingens skiftande områden med lite högre vågor straxt utanför Slangholmarna, längre vågor ute över de stora djupet för att sedan bli högre igen när man närmar sig öarna. Mitt ute på Mysingen kommer dessutom vågorna från alla håll på något skumt sätt. Nu fick jag susa fram i 24 knop och uppleva Mysingens skiftningar i något helt annat än Ultrarapid.
Men solen sken och det var varmt. Denise och Jesper satt bak och stänktes ner av sjön och hade det nog ordentligt roliigt. Väl framme på Rånö gick urlastningen lika bra och när vi var 2 vuxna och 2 barn som bar, räckte det med 2 vändor upp till stugorna så var båten tömd.
Vår plan var att runda Rånö och möta de andra vid Waxholmsbåten. nog för att vi inte kunde ta med dom på grund av tandemcykeln men vi ville ändå ut och åka lite. Men tiden blev för knapp så vi åkte ut en sväng och buskörde lite i vågorna och stänkte ner oss lite till innan vi slutligen la båten i Skutviken några kilometer norr om stugbyn, förtöjde och gick vägen hem.
I övrigt har vi inte gjort så mycket denna blåsiga och soliga dag, precis som det ska vara. Vi åt en snabb lunch, låg lite på stranden och grillade sedan kött över vedeld. Det gick sådär att få en bra glöd på ved i en grill där gallret låg alldeles för högt men till slut fick vi äta. Resen av veckan ska det slöas så mycket som möjligt och hoppas på lite fint väder.
Tredje och sista bokade lektionen och det är som med gymmandet, först går det hur bra som helst tills man flyttar upp ribban, då blir det svårt och man hamnar i det där uppförslutet innan det börjar kännas bra igen. Inför lektionen idag hade jag övat på att blåsa låga och höga oktaver och allt handlar om att firma läpparna rätt, rätt luftström och rätt tryck i aluften. Oerhört svårt att få det att låta rent. Och just det hade jag inte lyckats så bra med. Så lite sådana övningar började vi med och plötsligt var det svårt att över huvud taget få en ton =) Men lite mer tips och råd att öva vidare på och det ska gå!
Slutligen började vi kika på ett stycke jag önskat få lära mig, ett klassiskt stycke av Bach på någon sorts mellannivå. Jag känner mig lite trött på klassisk ”flöjtpop” så som Sailing och liknande även om det är bra stycken att öva på. Detta är en Siciliano nummer 1031. Ett otroligt vackert stycke som jag tagit ut början på själv. Det har jag att slita med tills vidare.
Men nu har vi inga fler bokade lektioner. Men jag ska jobba på fram tills sommaren och semestern är slut och sedan är i alla fall min målsättning att ta flera lektioner, i mån av tid och pengar såklart.
Ja nu va det ett j*vla bra tag sen jag skrev här…Och speciellt på ”min” blogg! Det e ju igentligen kul och skriva lite då och då för man kan titta tillbaka senare och komma ihåg men ja, så jävla dålig på saker som man ”ska” göra regelbundet tex. ta tabletter, gå ut med soporna etc men fan!
Jaha vad har hänt i mitt liv senaste tiden? nja, inte så mkt. Har lägenheten för mig själv nu eller FF som jag skulle sagt för några år sedan! Och de e ju så otroligt sköönt! Njuter av att bara kunna knalla runt för mig själv! Har inga daghundar kvar, dom har flyttat, kommer sakna er Pluto och Lydia!:( Men troligen har jag ett gäng på väg in! Så ska bli kul att pröva nya hundar och raser!
Stina har fått öroninflamation, suck! men den behandlas flititgt nu!:P(ännu en sak som måste göras regelbundet som jag glömmer) Och det är rena zooet här hemma! Djur kommer och går hela tiden känns det som:P Haha… Förre torsdagen tills i tisdags hade jag Pluto och Lydia då deras matte skulle bort! tre hundar och två katter att ta hand om! Onsdagen efter hämtar jag upp syrrans tre kaniner för att dom ska åka bort till rånö, dock inte för en på måndag men hade inte bilskjuss (hur nu det än stavas:S?) då så det blev tidigare. Samma dag kommer Carro och lämnar lilla Bella för att dom ska till Öland(vilket jag också skulle men fick inge hundvakt, suck) och idag kom Carros mamma och lämna en tredje hund Bellas mamma Vanilla över heljen! Så nu sitter man här, två katter tre hundar, var av två små taxar som skäller gärnet(ialf bella) och tre kaniner var av två STORA frassar och en liten druva som ska ut en timme var i köket och röja! Fullt upp! Jaa! haha… Men inte klagar jag!
Jag älskar ju att ha mycket djur omkring mig. FInns inget bättre! Visst tar mycket av ens tid, men jag jobbar ju inte och lallar runt hela dagarna så man får ju ialf något att göra!
Det coolaste är att alla djuren funkar ihop! Även kanintaxarna B och V funkar med ninerna! Rambo är heeelt fräslt i kaniner, han är ju uppvuxen med kanin här hemma, och fastnade riält för min nin, så han kan knappt låta dom vara! Sitte roch kurrar och slickar på dom! SNutten! Linus den ena frassen har upptäckt att jaga bisse är en av dom roligaste sakerna man kan göra! :D Bisse skiter på sig och jag garvar! Så kul, bisse som ändå är en så stor katt har inget att hämta hos Linus! :D Stina hänger runt som vanligt hack i häl och tycker lite små synd om sig själv som inte får sin matte i fred!
Bella skäller åt varenda ljud, och att kolla på animalplanet är inte något man kan göra i hennes närvaro! Skäll skäll skäll! Vanliga gammla tanten springer runt, hör nästan inget och ser lika dåligt och kan kasta ur sig ett halv skrikande skall nångång som låter aldeles fördjävligt! Så söt, tog av hene selet och hon såg selet och trodde vi skulle gå ut, dement börjar tanten bli cokså1 Glömmer bort att jag tog av det inte bara tog fram det!Det är något med gamla vovvar! Jag tycker dom är så otroligt charmiga! Hon är väl runt 12- 13 år tanten! SNuttan!
Ja nä så nu väntar jag på att syrrans och jockes ungar ska komma och hälsa på ninerna! Separationsångest har dom nog!:) Man vet inte vad man har fören det är bort som man brukar säga! Dock ska dom ju inte bo här för alltid! Men ialf!
Nä , det e fullt hus, och ikväll kommer det lite polare över! Ta någon pilsner eller två! Gjorde en jell0 igår med lite sprit i, som vi ska smaka! UÄK! känner jag redan nu, hatar jello konstistensen, emn fan, har aldrig prövat så måste ju prova! Nån middag ska det bli också! men just nu e jag fortf. så mätt från igår! Hade film och tacos kväll med älskling, tmi och nattis! SÅ det blev massa svullande!
Ja nä, hade tråkigt så tänkte dokumentera min dag lie!:P Nu ska grane titta förbi så ska vi försöka trycka ner den där äckliga jellon i shot glas!
Ha en solig dag!
Alla barnen lekte med ångvälten utom Gunder för det var han som låg under!
Så var det då äntligen dagen D! Premiär på sjön, även om det blev en väldigt sen sådan detta år! Igår kom båten tillbaka från verkstad där den legat enda sedan sjösättningen i slutet på maj.
Men nu är den lagad och nu får man passa på at njuta för de dagar som gått förlorade. Vi åkte ut ett helt gäng. Förutom hela vår familj, följde även Ulrika och Mattias med barn och farmor och farfar ut med kylväskor och grillkol. Vi hann lite före så jag passade på att cabba ner och försöka städa så gott det gick. Dammsuga sand och grus och Mia torkade alla ytor så gott det gick. Men vattnet blev alldeles svart så det behövs nog en omgång till innan det blir helt rent. Men nu kan man ändå ta i den utan att det kändes smutsigt.
När resten av gänget kom var det dags för en första provtur. Det var på sätt och vis lite nervöst även om den var reparerad och provkörd. Jag, MP och MPs pappa Anders tog en sväng utan barn för att kolla oljetryck, temp och höra så allt lät bra. Och visst gjorde det det! Vi hann nästan ända ner till Nynäshamn på några minuter innan vi vände hemåt igen. Jag visste inte exakt hur mycket bränsle som fanns men trippmätaren på GPSen visade 49 körda distansminuter + lite körtid hos verkstad. Så jag gjorde ett överslag och tyckte att det borde finnas 30–35 liter kvar i tanken. Har ju inte ens mätt den och vet inte exakt hur mycket den rymmer.
Tillbaka vid marinan igen drack vi kaffe innan vi lastade i 4 av de stora barnen och stack iväg igen mot Nynäshamn. Där betalade jag för tårtan som personalen ombord på färjan till Gotska Sandön ordnade inför Jespers 11-årsdag som han fick fira på resan dit.
Förutom att göra oss skuldfria handlade vi lunch på rökeriet i Nynäshamn. Vi köpte makrill, lax och böckling. Sist på schemat stod tankning av båten och då visade det sig att jag nog räknat lite fel. Det gick i 110 liter vilket nog är i stort sett vad tanken borde rymma. Så vi måste ha flutit in på ångorna. I båten står alltid 20 liter extra bränsle i händelse av att man skulle missbedöma så man inte blir ehlt srandsatt, eller kanske det borde heta sjösatt =)?
På väg tillbaka hann några av barnen somna bak på soffan ovanpå motorn. Ett väldigt sövande ljud och jag minns det själv från är jag var liten. Resan tog knappa 15 minuter, ändå hann dom somna, helt otroligt!
Sedan åt vi rökt fisk, potatissallad, grillade korv och drack kaffe i solen på bryggan. Vår nya båtplats är verkligen kanon, en hel brygga alldeles för oss själva. I våras fick jag veta att jag inte längre fick ha kvar min båtplats jag haft i många år, långskepps längst ut på stora bryggan. Jag var i och för sig inte helt nöjd med den längre eftersom vår Windy är för liten för den platsen, särskilt om det är lågvatten. Då åker den nästan in under bryggan vilket inte är så bra när vinden ligger på och vattnet stiger. Men jag kände mig ändå lite ”undanskuffad” och det såg först inte ut som om det skulle kunna gå att få en lika bra plats. Det fanns ju alltid Y-bommar men då skulle jag få svårigheter att lasta på min hund, särskilt när jag åker ut själv.
Men pappa löste det såklart när vi var ute för att flytta båten från sjösättningsdockan till min nya båtplats. Jag hade fortfarande inte fått någon plats anvisad när han kom ut för att hjälpa mig flytta. resultatet blev en brygga som egentligen inte är avsedd för oss båthyresgäster. Men den var perfekt i alla avseenden för mig och användes inte till något särskilt. Så det blev min plats.
Där satt vi nu och hade det trevligt. Barnen badade från en liten sjösättningsramp alldeles bredvid så även det var perfekt. När MPs föräldrar tog farväl för att åka söderut och hem, tog vi en tur till med båten eftersom de små barnen, Maria och Ulrika inte hade fått åka båt än. Vi rundade Herrös södra udde och åkte upp i rännilen mellan yxlö och herrö, under Yxlöbron och en bit upp innan vi vände hem igen. Vi hade en buss att passa.
Väl i hamn igen blev det lite bråttom att packa ihop och förtöja båten, men vi hann med bussen som var lite sen. Efter en väldigt krånglig hemresa på grund av fel på pendeltågen och att vi tog fel buss och fick en rundtur i ösmo innan vi till slut var på rätt kurs igen, landade vi trötta hemma igen.
Så har båten äntligen kommit tillbaka från verkstad och det känns riktigt, riktigt roligt! Lite trist att halva sommaren redan gått och en massa, eller i vart fall några fina sommardagar förflutit, men desto mer glad för att den hann tillbaka innan semestern på Rånö nästa vecka. Hela planeringen bygger på att vi ska ha den med oss.
Reparationen slutade som sagt i ett nytt underhus till drevet, eller rättare sagt ett begagnat, samt ett nytt överhus för att få en ny och hel oljepåfyllningsskruv. Även överhuset fanns begagnat så man kan säga att jag hade tur. Helt nya delar hade slutat på en helt annan prislapp men det blev väldigt dyrt ändå =( Förutom nya bälgar, diverse packningar så blev det också två nya batterier eftersom de gamla gav upp och inte längre tog någon laddning.
Nu låter allt helt normalt och det ska bli kul att ta en första ordentlig provtur.
Jag har inte pratat med mitt varv än, måste nog samla lite kraft inför det obehagliga samtalet. Jag hatar verkligen allt sånt! Man kan ju tycka att jag börjat få lite rutin på att reklamera på sistone men jag vänjer mig aldrig. Vet inte hur mycket jag kan stå på mig men ska i vart fall göra mitt bästa för att förmedla min skepsism. Någon kompensation tror jag inte så mycket på. Och egentligen vet jag inte om dom har slarvat eller om det bara kan bli så här. Men ändå tycker jag att antingen borde något synts när man bytte olja i våras. Och syntes det inget så har det blivit otätt efter påfyllningen och då hade det kanske kunnat förhindras, om man påpekat att det var trasiga gängor i oljepåfyllningen och att det inte skulle gå att få tätt. Då hade det kanske kunnat sluta med en betydligt billigare nota. Men jag ska i alla fall ställa frågan.
Men nu ska jag se fram emot mycket båtåkande och hoppas ingenting mer tråkigt dyker upp framöver.
Så var då min andra tvärflöjtslektion hos FlöjtMaria. Det var två veckor sen sist och jag har varit ganska flitig med att öva. Fortfarande är det andning och oktaver jag behöver träna mer på men efter förra lektionen lärde jag mig hitta toner igen som jag glömt hur man tog. Och för varje gång känner jag mig allt mer taggad och känslan av att det var ett rätt beslut att äntligen skaffa flöjten och ta hjälp att åter komma igång växer sig starkare.
Nu har jag fått nya övningar i att blåsa höga och låga toner renare och sedan blir det ett mer avancerat klassiskt stycke.
Nästa fredag är det dags för den sista bokade lektionen. Sedan blir det nog ett litet semesteruppehåll men mitt mål är att fortsätta senare i sommar eller höst.
I oktober förra året skaffade jag Spotify som lanserades och verkade väldigt lovande. Den hade inte all musik men väldigt mycket och mer skulle det bli. Men så blev det ju inte, vid årsskiftet ungefär, försvann en stor del av mina spellistor och mycket musik försvann. En del musik, en väldigt liten mängd kom tillbaka, och försvann igen.
Men tanken är bra och jag ville redan då ha en Spotify ”film edition” för streamad film. Tänk att kunna söka på vilken filmtitel som helst och sedan titta på den! Men det finns ju en rad hinder, både infrastrukturella problem men framför allt tror jag filmindustrin om möjligt är ännu värre än skivindustrin.
Men nu dök Storytel.se upp. En tjänst som liknar Spotify men för att streama ljudböcker istället. Ett tusental titlar sägs finnas i databasen redan och jag har fått positivt utslag på de sökningar jag gjort på mina favoritförfattare. Det finns även en spelare för mobiltelefoner med fri datatrafik i Sverige vilket är väldigt lovande. Tyvärr visade sig spelaren vara otillgänglig för oss med skärmläsare men det kanske löser sig.
30 dagars testperiod och därefter ett par olika kostnadsnivåer beroende på hur flitig läsare man är. Men just nu hårdtestas tjänsten av min dotter och så fort regnet kommer tillbaka, ska jag också läsa om en del titlar jag inte läst på länge.
Allt väl, det är kul med nya intressanta tjänster på internet och jag tror verkligen detta är en bra lösning för att kanske minska bokförlagens och skivblagens betydelse och möta den nya tiden. Att kunna ta betalt för saker även på internet. Att stoppa nedladdning, tror jag inte blir lika lätt eftersom jag fortfarande hävdar att många fildelare aldrig skulle nöja sig med den ens mest förmånliga lösningen på debitering. Fildelning och illegal nedladdning är en egen kultur och en ”grej” även om man gärna säger att det mest beror på bristen på bra lösningar för att ta betalt och prissättningen.
Men det är som sagt ett bra alternativ. Ändå är det något som stör mig. Att ständigt vara beroende av dator och bredband eller i Storytel.Se’s fall, mobil och bredband. Mitt sätt att konsumera både böcker och musik bygger på att jag ska kunna ha det på tåget, båten eller bussen lika väl som i sängen på kvällarna och då blir inte streamade tjänster lika flexibelt som att ha en bok eler musik på sin MP3-spelare. Och för att kunna läsa böcker i myshörnan eller i sängen krävs en dator och det känns inte helt optimalt.
Men jag råder dig att prova Storytel.Se. Gå in på Storytels Spotifyerbjudande och få 30 dagar gratis tjänst.
Nu är nog min stackars båt snart klar. Tanken var att jag skulle få tillbaka den idag men när man skruvade ihop drevet upptäckte man anledningen till att det satt tre packningar i påfyllningspluggen. Någon hade dragit sönder gängorna, försökt gänga om och gjort det snett så pluggen gick inte att få fast. Och det hade man som sagt löst med tre packningar…
Så nu blev det även ett nytt överhus till än så länge okänd kostnad. Normalt sett brukar man gänga om men då skulle hålet bli så stort och det skulle bli svårt att få tag i pluggar. Så man valde att sätta ditt ett begagnat överhus istället något som jag tycker låter rimligt men hoppas det även gäller priset.
Nästa bud för återtransport är i början/mitten på nästa vecka. Och det är ju inte så att frågetecknen kring mitt varvs hantering av problemet blir färre och mindre.
Nu har jag äntligen fått ett kostnadsförslag från verkstaden Regal Service som har hand om min båt just nu. Jag har fått ett pris och även om det var dyrt, mycket pengar, taskig tajming och kändes allmänt kymigt, blev det billigare än jag befarade. Mycket på grund av att man hittade ett begagnat underhus till drevet så jag slapp köpa ett nytt.
Det ursprungliga felet som gjorde att jag lämnade in båten var enkelt, en del hade ramlat bort vid monteringen och låg löst i bälgen och skramlade. Knutkorsen, dvs själva transmitionen var också dålig men inga konstigheter eller stora kostnader.
Men när man började riva lite mer i det visade det sig att det fanns vatten i oljan i växelhuset, och det vet vi ju att det är direkt osunt. Orsaken till vatten tror man var att det satt tre packningar i oljepåfyllningsskruven istället för en. Och gör man så får packningarna motsatt effekt och istället för att hålla tätt, läcker dom.
Vatten i oljan har orsakat att kuggarna i ”pinjongdrevet” slitits ut. Sånt går vad jag förstår att renovera och är väl det man kommer göra för att åter sälja det som begagnat men vad jag förstår är det ett drygt arbete och inte helt säkert att man lyckas. Det här låter som om det funnits vatten i oljan tidigare eftersom jag inte kört något i år. Så det är väl inte mitt varvs fel. Dock tycker jag att om man som varv byter olja i ett drev och säger ”det såg helt OK ut” är lite märkligt. Vatten i oljan syns och är något man borde reagera på. Särskilt som jag bad dom titta noga, ringde extra och frågade efterråt just för att båten var ny för mig. Det hade kanske sparat en del tid och pengar om det kommits på tidigare.
Nu har verkstaden i alla fall fått order att snickra ihop båten igen med nytt underhus och det går nog på någon dag eller två. Priset kommer tära hårt på ekonomin ett tag och det är pengar som hade behövts till annat, inte minst alla liter bränsle jag hade velat köra slut på i år =). Jag hade inte tänkt tala om här i bloggen vad det slutligen kostade, men ett skarpt råd till alla er med drevade båtar och motorer över huvud taget, skaffa inte vatten i oljan, det är dyrt och obra!
I förra inlägget i serien Motor- eller drevproblem del IV skrev jag om min oro att det skulle bli så dyrt att mitt båtägande skulle få upphöra. Jag vet inte, inget mirakel har sänts från ovan, inget lottovinst (jag spelar inte ens) eller liknande. Båten måste lagas och sedan om vi kommer kunna behålla den återstår att se. Det är i alla fall mitt mål. Vad gjorde jag utan båtintresset? Just det, en mycket bra fråga….
Sista dagen på detta nyupptäckta paradis och vi sitter på båten på väg hem. Värre än så, vi är snart framme. Stockholms skärgård med Nåttarö på styrbord sida och snart lägger vi till i Nynäshamn. Det känns trist, vemodigt, för kort och känslan ”vill ha mer, längre” är påtaglig.
Dagen har varit kanon såklart! Vaknade som vanligt vid 8-tiden av barnen som började röra sig ur sina sängar och ville gå och se vilka sovenirer som fanns att köpa. Jag kände mig åter igen sådär utvilad men varm och svättig och en smärtande solbränna och en rygg som bar djupa spår av träpanelsvägg i skinnet =).
När vi ätit frukost började vi förbereda packningen. Det kändes inte som om allt var över och ”då kan man lika gärna åka hem”-känslan. Det var gott om tid kvar och mer att utforska. Men himlen var inte alls lika positiv som igår. Och straxt före lunch kom ovädret. Ett fascinerande fenomen. Först hörde man hur havet reste sig på avstånd, sedan började det dansa ner kottar från träden och därefter kom vinden. Efter vinden passerat blev det helt tyst sånär som åska på avstånd. Och när vi åt vår lunch bestående av nudlar kom regnet och vräkte ner. Men allt kändes bra! Vi satt där vid långbord under tak och åt, det var inte kallt och alla var glada. Några entuseaster vid bordet sjöng barnsånger och maten var god. Och inte fan tänkte jag sura för lite regn, det är bara vatten.
Att det ”bara var vatten” kanske inte var något tröstens ord sen när Egge försökte göra en välgärning och tömma segeldukstaket från sina vattenpölar och några fick det över sin packning =). Till Egges försvar kan man säga att han faktiskt varnade, frågade om alla var med på det. Ändå låter några sina väskor stå kvar. Jag ljög om jag sa att jag inte njöt lite av skadeglädjen. Tyckte bara lite synd om Egge som kände sig skyldig, jag hade gärna gjort det själv =).
Efter maten kom de nya hyresgästerna till vårt hus så vi fick frakta iväg vår packning bort till släpet märkt ”Nynäshamn”, hur fan man nu åker traktor dit från en ö? Jaha, släpet kanske gick till båten?! Sedan gjorde vi oss klara att gå och då hade regnet helt upphört och ovädret passerat.
Båten skulle komma 16.30 och vi bestämde oss för att gå en om väg för att se Schipkapasset som är ett handgrävt pass genom höga åsen som skiljer öns norra och södra delar åt. Passet byggdes av fyrpersonalen för att underlätta fyrbygget på Tärnudden. På Wikipedia kan man läsa om Gotska SandönW och hur passet fick sitt namn.
Vägen i sig var ett par kilometers omväg men vägen visade sig vara jämn och bra för att vara en sandväg på ön. Inte så mycket pulsande. Passet i sig var inte så spännande i sig. Men om man betänker att det är handgrävt förstår man vilken enorm insats det måste ha varit. Vi tänker ju utifrån dagens mått mätt, att det där fixar en sprängare och en grävmaskin på ett kick. Men att handgräva och genom sand som ständigt rasar och rör sig, det är imponnerande!
Vägen tillbaka till stranden ”Las Palmas” gick på en skogsstig och var ca 3km. Först tänkte jag att trassla sig genom skogen så långt kunde bli ett drygt arbete. Men stigen var smal men vältrampad och jämn. Tack vare öns unika vegitation och att den inte växer så fort gör att stigen inte växer igen. Det gör det ju också viktigt att inte förstöra någon vegitation utanför stigarna eftersom det är den som ”håller ihop” ön. så marchen gick fort och smidigt och vi kom fram till stranden 45 minuter innan planerad ankomst av båten.
Men båten var en halvtimme försenad så där satt vi och njöt av de sista minutrarna av ön och bara sög in allt om igen. Att ligga där i den låga vegitationen ovanför stranden och bara höra havet (ja och barnskrik…) var kanon. Våra barn badade såklart.
När båten kom in bildades langningskedjan utan oss denna gången, det var fullt tillräckligt med folk. Så det var bara att kliva ombord och inta samma bord och platser som på utvägen. En stund på däck för att vinka av vårt nya paradis men det var också prioriterat att vänta på den beställda maten. Här kom väl några små besvikelser om dom ens är värda att kalla det. Maten var god men trots att den var ganska dyr saknades sylt till barnens pannkakor och på resan ut tog den kokta korven slut tidigt förutom att både sylt och grädde saknades då. Men kanelbullarna var bara halvgräddade och alldeles smetiga och degiga inuti och jag hade kunnat äta flera 100! Funderade på att be serveringspersonalen att låta dom vara inne ytterligare lite kortare tid. Dom och kaffet var kanon liksom laxröran och de bakade potatisarna som möjligen var lite små.
Men nu kändes det att det var slut och det var en tråkig känsla. Att bara vara här tre dagar var för kort. Men nu vet vi det till nästa gång, för en nästa gång, nästa år, blir det garanterat!
Nästa gång ska jag gå runt hela ön, en promenad på ca 3 mil av stränder, ängar, tallskog. En bit av södra stranden innehåller klappersten och ytterligare än är svårtillgänglig och måste gås runt. Men annars 3 mil längs havet. Det lär ta cirka en dag att gå säkert med mat och fikapuaser och kanske stannar barnen på lägerplatsen just då. En annan dröm jag nog ska uppfylla om man får, är att sova en natt på stranden, precis utom räckhåll för havet. bara en sovsäck och ett liggunderlag. Man får bara tälta inom inringat område, men kanske får man sova under bar himmel, vi får se. Sedan har vi husen, gamla gården på södra ön kvar att se. Och jag vill ha sol och vackert väder, men jag vill se ön och havet i storm. Dom där mätkiga vågorna som bryter och slår in, dånar, så mäktigt!
Bättre kärleksförklaring än såhär kan jag inte skriva med ord. Resten sitter i huvudet och ni andra som varit där, gå gärna in på vår sida om gotska Sandön och lämna en kommentar.
Kanske blir det en ”Resa till Gotska Sandön del IV” när jag kommit hem och sorterat tankar och intryck om det går att säga på ett nytt sätt eller finns något att tillägga. Vi får se.
Nu har jag inte bara fått resa till, gå på och somna på Gotska Sandön. Nu har jag även fått vakna en gång här! Alla vaknade av sig själva vid 8-tiden och jag kände mig märkligt nog utvilad. Frukost är kanon på sådana här ställen. Jag brukar inte vara hungrig eller uppleva att det är gått förutom i skärgården. Nu får jag väl revidera det där med ”skärgården” till ”mitt ute i havet” =) Risifrutti, filmjöl, bröd och kaffe. Jag skulle till och med kunna få en bit bark att smaka gott i den här miljön!
Planeringen av dagen slutade med beslutet att gå till stranden vi besökte igår på förmiddagen och se lite sevärdheter på eftermiddagen. Jag är inte så mycket för att ligga och pressa på stranden några längre stunder. Jag hade hellre spenderat en dag på att gå runt ön i sin helhet, men inser att det inte kommer hinnas med denna resan.
När vi kom ner över sanddynerna slogs jag av hur konstiga människor är. Svenskt eller tyskt, eller bara mänskligt syndrom. Men precis nedanför stigen ner på stranden, låg alla människor utspridda. 3 mil strand, heltoändliga möjligheter att vara ensamma, och så sker detta fenomen =) Dessutom satt somliga nakna mitt i klumpen av människor och bara det behovet om jag hade ett sådant skulle få mig att gå längre bort för att få vara ifred. Men vi är alla människor — tydligen…
Vi tog av mot nordost och gick säkert någon kilometer längs stranden med en liten udde som mål. Jag kan inte riktigt beskriva känslan. Det var som en miniatyrvariant av hur det nog är att gå runt hela ön. Att gå kilometer efter kilometer, mil efter mil i ett vattenbryn på hårt packad sand som känns som betong. Några meter upp, små trappformade kanter skapade av vågor och hög- och lågvatten och ovanför dessa kanter, potatismjölssanden som knarrar under fötterna. Bitvis bestod sanden som av någon sorts skare som på snön på vintern. Säkert samma fenomen, våt ovanpå och mjuk torr under. Man kunde skala av små kakor av det översta lagret, eller ta fuktig sand under och rulla till ”snöbollar”!
Framme vid udden slog vi oss ned en bit bort för att inte sitta bland alla fåglar som höll till där ute. Barnen ledsnade fort och gick snart hem medans vi fyra stannade kvar. De tre halvsov där i solen medans jag satt och faktiskt kände mig lite rastlös, men lyckades ändå slapna av och lyssna in det stora. ”Tyst” är fel ord även om det kändes just tyst. Hur det nu kan vara tyst vid ett hav. Men det var väl bara det att det inte fanns några tunnelbanor, bilar, gräsklippare eller högtryckstvättar. Bara naturens egen milda storhet. Och om man nu kan känna hur ett batteriladdas upp, energi fylls på, vattendunken blir tyngre och kallare eller gasballongen fullare och fyllare och till slut stiger, så kände jag mig ungefär så!
Jag önskade att jag hade en bra inspelningsmaskin som kunde föreviga ljudet även om jag tvivlar på att någon sådan skulle kunna göra det rättvist. Jag försökte ändå låta kameran spela in så får vi se hur det blir sen. Det var i vart fall det enda jag hade.
19 grader i vattnet och strålande sol, vore väl fan om inte jag skulle bada! Solbrännan gjorde nog att jag kände mig mer frusen än vad jag var för skönt vore nog synd att säga att det var. men jag har nu även badat på Gotska Sandön! Vandrat på en undervatensdyn långt utanför stranden där vågorna bryts och kände att just det här vill jag se även i storm någon gång!
Ett fenomen vad gäller vågor upplevde jag igår kväll men glömde skriva om. Jag låg där i sanden och lyssnade på evighetens ljud och plötsligt trodde jag öronen och hjärnan fått nog. Det lät som rasslande grus långt ute i vattnet. Det visade sig vara långa vågor över en sanddyn som inte bröts men som antagligen just flyttade tonvis med sand fram och åter över bottnen. Jag lyckades inte höra det igen idag, fel sorts vågor. Ett ljud som jag aldrig glömmer. Ett ljud som förklarar allt, hur ön skapades, hur den formas, ombildas och flyttas hela tiden. Det är just så det låter, öns eget liv!
När vi återvände från stranden blev det sen lunch bestående av ravioli alternativt spagettiringar i tomatsås. Karin sa något om att sova middag och då blev jag akut trött och somnade väldigt ovaggad, en liten powernap i en halvtimme.
Vid halv fem tiden gav vi oss iväg för att titta på lite sevärdheter. Först blev det kapellet. Vi hade som målsättning att även besöka gudstjänsten. Inte för att någon av oss är det minsta troende, utan som med bröllop och dop, för att det är fint. Men det hanns inte med. På väg mot Petter Gottbergs lada där det sägs att han lockade in sjömän från strandade fartyg, bjöd dem på mat och dryck och sedan skjöt dem genom små hål i väggarna för att sedan plundra deras fartyg. 2 bröder som levde ute på ön, tror jag under 1900-talet lär ha hittat blykulor i ladans väggar och hålen han ska ha tillverkat själv för att skjuta igenom, fanns där. Detta har för övrigt skildrats i TV-serien Husbonden – piraten på SandönW. En underbar TV-serie jag mycket gärna skulle vilja se igen men som jag inte lyckats få tag i.
Näst sist på kvällens schema stod visningen av fyren klockan 18 vilket vi inte ville missa. Jag och Mia fick leta lite efter barnen så att de inte skulle missa det. Det passade tydligen att vara på stranden när mamma och pappa inte var det =). Jag tror detta var min andra fyr jag varit i, den första var den på Landsort men det var så länge sen så jag knappt minns det. Fyrar fascinerar mig lika mycket som annat som har med havet att göra. Vi såg till att få gå upp sist av alla. Det blev lite väntan men mindre stress. Vi klättrade upp för den smala spiraltrappan och sista biten som mer liknade en stege. Där uppe kunde man gå runt fyren och det fotograferades så klart en massa.
På väg hem från fyren passerade vi öns museum. Vi tittade på lite saker men det var inte så spännande tyckte jag. Vi tittade på den infofilm som gick på TV som inte helt otippat handlade om — Gotska Sandön =). Den var rätt sumarisk och innehöll inget nytt.
På kvällen åt vi sen middag vid 21-tiden bestående av makaroner och köttbullar, tyvärr utan ketchup men som vanligt smakade det gott. Efter middag satt vi och drack ur våra sista pilsner för att ”slippa släpa hem dom” och åt chips och godis och spånade. Egge och Mia lekte mörkerfotografering. En sån spångrej som väl bara är rolig där och efter några öl, var att vi funderade på att lägga i förslagslådan att man borde ha en sandlåda för barnen, öhh, ja.. Som sagt då var det kul och lite kul är det fortfarande =). Eller varför inte en skyld nere på stranden som deklarerar Sandstrand bara så att man vet =)!
Ungefär på den nivån låg humorn nu när kvällen avslutas till musiken av havet på avstånd och en kraft känsla av att JAG VILL INTE ÅKA HEM!
Så har ett stort äventyr äntligen börjat och det har pågått en hel dag redan! Det kommer bli svårt att beskriva hur det känns att äntligen vara här, men stormförtjust är nog nära sanningen! Dels att äntligen vara här men framför allt, att verkligheten med råge än så länge överträffat alla tankar på hur det ska vara. Och även om de berättelser och böcker jag läst inte missvisat på något vis, känns dom ändå som klara underdrifter. Ön ska verkligen upplevas, det har jag alltid vetat!
Förberedelserna har varit underbara dom också. Att gå och köpa dom där extra stora ryggsäckarna, planera packningen och maten är som en liten extra försmak. Igår när vi packade inför resan och insåg att allt skulle få plats och att det dessutom fanns gott om plats kvar. All mat som såg så mycket ut uppställt på bordet, fick plats i en kylväska, en ICA Maxipåse och i väskorna. Tungt blev det men inte så mycket lösa extragrejer.
En annan rolig förberedelse var att åka ner till Nynäshamn igår och lämna Jespers födelsedagspresenter som vi firade idag på väg ut.
Morgonen började tidigt 05.30 men det var inte svårt att sova och inte svårt att gå upp. Det kändes väldigt bra att allt var packat och klart, det var bara att duscha och stoppa ner tandborste och nycklar och gå när klockan blev dags. Till och med frukost hanns med utan brådska.
Egge och Karin kom klockan sju och lastade in några barn och väskor i sin bil samtidigt som taxin kom så vi alla kom iväg i tid. En första plan var att vi alla skulle åka tåg ner till Nynäs men det här kändes som ett enklare arrangemang. ”Gudarna” ville nog prova vårt tålamod eftersom regnet kom just i den stunden efter flera dagars hätta. Men det påverkade i alla fall inte mig. Om jag så ska vandra i hagel och snöstorm, så ska jag vandra och känna glädje!
Jag hade nog tagit tag i överkant vad gällde tidsmarginalen eftersom vi var framme i Nynäshamn nästan en timme innan båten gick. Hade väl gjort mindre om det varit vackert väder men rökeriet alldeles vid båtplatsen erbjöd tag som skydd mot regnet. Att ha för bråttom och känna stress och komma springande i sista sekund hade känts värre. Och när det var dags att gå ombord slutade regnet.
Fartyget var ganska litet, alla data finns på deras sida under rubriken Resa. Vi fick ett reserverat bord i aktersallongen eftersom vi planerat vårt barnkalas för Jesper. Vid ombordstigningen bestämde vi lite diskret med sytrman att det skulle ske vid 10-tiden. Vi hann fika och gå på däck innan det var dags och plötsligt stod kapten Torsten Lindqvist där och frågade efter födelsedagsbarnet och med sig hade han presenter som han överlämnade och hälsade oss välkomna upp på bryggan när vi ätit tårta. Tårta och saft kom servitören/matrosen med och Jesper var tyst men väldigt glad =).
När tårtan var uppäten gick jag, Egge och barnen upp på bryggan och Jesper fick ta plats i kaptenens stol och överta spakarna med hjälp av styrman Irene. Han fattade snabbt hur navigationsinstrumenten fungerade så som radar, AIS och sjökort, men så har han ju lite förutsättningar från sin båtgalne far ;) Där uppe stannade vi ända tills Gotska Sandön växte fram borta i horisonten då Jesper lämnade tillbaka kommandot till styrman och kapten och vi gick ner för att förbereda avstigningen.
Vid lugnt väder och en våghöjd under 30cm och rätt vindar, brukar båten angöra stranden ”Las Palmas” på öns nordost-sida. Båten kör med fören rakt upp på land och tillsyningsmän och lägervärdar hjälper till med landgången. Alla passagerare bildar langningskedja ända från båtens bagageutrymmen, över däcket och landgången och på land fram till traktor och vagn. Vi såg till att hamna bland de 15 som stod i kedja på land och urlastningen gick fort och ganska smidigt. Många ganska tunga väskor, lådor med öl och vin var det men det var roligt och många skojiga kommentarer om folks val av packning och sätt att packa på =). Vi kände viss glädje över att vi valt bort papperspåsar som packmetod eftersom de såklart blir våta eller fuktiga och lätt går sönder.
När urlastningen var klar klev de få ombord som skulle tillbaka mot Fårö och därefter la båten ut och försvann mot nordost.
Här började intrycken som nog kommer bli svåra att beskriva. Strumpor i sandaler var inte helt rätt. Men sanden, stora vågor mot stranden och lukten av ett stort och friskt hav! Det var otåligt att vänta på lägervärdinnan Erika som hälsade oss välkomna och berättade vart alla skulle bo samt en mängd regler som gäller på ön. Bland annat med rökning och eldningsförbud, att inte plocka med sig ”stenar och grenar” från ön och liknande.
När informationen var över tog vi lägervärdinnan på orden att ”ta gärna en promenad, packningen väntar vid lägerplatsen”. Strumpor och skor åkte av och hängdes upp på ryggsäcken och sedan gick vi mot nordost, åt motsatt håll mot lägerplatsen som låg 4km åt andra hållet. Vädret var fortfarande mulet men uppehåll och barnen hade badat innan ankomstinformationen ens var över. Och när vi gick mot Säludden, badade dom som galningar i de halvstora vågorna. Stranden Las Palmas var kanske inte en besvikelse men inte som jag tänkt mig, lite stenigare och inte så skön att gå på. När det gjorde för ont att gå i strandbrynet gick vi uppe i den lösa sanden vilket var mycket jobbigare.
Att komma fram till Säludden var ett ”antiklimax” om något sådant nu finns ute på den ön. Några sälar såg vi i alla fall inte. Man fick inte gå ända fram till udden för att inte störa dem.
Vägen tillbaka beslutade vi ta genom skogen istället för stranden i tron att det skulle bli en lättare promenad. Den blev helt klart annorlunda. När vi klättrat över sanddynen som skilde stranden från skogen, blev det en annan sorts tystnad. fågelkvitter och vinden, men havet hördes inte annat än som ett dovt muller i marken när vågorna slog mot stranden. vi trodde först det var åska på avstånd.
Marken bestod även här av övervägande sand, ljung och tallar. Det var drygt 5km att gå och det tog sin lilla tid. Jesper och Emilia ledsnade på allt vårt fotograferande och sprang i förväg och vi hoppades att dom inte skulle gå vilse. Men det var bra skyltat och till slut kom vi fram aningens trötta i benen efter en dryg 7km lång promenad. Vi hittade vårt hus — Madame — som vi skulle bo i. Jag slogs av ödet eftersom jag läst boken om Madame Söderlund och hennes liv ute på ön och så fick jag bo just i huset uppkallat efter henne.
Huset bestod av två rum med 2 våningsängar i varje. I mittendelen fanns ett kök med både stor kyl, spis och mikrovågsugn och rinnande vatten, en klart förvånande standard. Hade sett framför mig att bära vatten och diska snålt som ute på Rånö.
När vi hämtat all vår packning satte vi igång med en lite tidigare middag som bestod av köttfärssås på burk och spagetti. Lunchen hade vi hoppat över till förmån för vår långa vandring så alla var hungriga som vargar!
Efter mat och disk gick vi ner till stranden som låg närmast lägerplatsen, ca 500 meter bort. Barnen badade såklart. Stranden var mer belägen mot nordväst och klart mer som jag trott att den skulle vara. Sanden var som potatismjöl, och knarrade som det, eller mycket kall snö när man gick barfota på den. Där satt vi och inväntade solnedgången men gav upp och gick tillbaka mot lägerplatsen igen och åt lite godis, chips och drack ett par kalla pilsner. Nu är det sovdags och kroppen känns väldigt mör, både ryggslutet och benen efter ett klart annorlunda och mer intensivt sätt att ta sig fram. Men lycka är det enda ord jag kan tänka nu när jag börjar blunda. Och jag tror inte det kommer ta så lång tid att somna.
Gud så fort tiden går! Nu är killen 11 år och det är närmare dagen då han blir myndig både för moppe, flickor och för staten än dagen då han föddes =)! Jädrar vad det åskade och regnade morgonen där på Huddinge sjukhus den 1:a juli 1998! Och samma dag som han fyllde 7 fick vi alla hans lillasyster Miranda som en jättefin present. Så denna dag fyller även hon år och blir 4!
Och nu är han 11 år och sitter på en passagerarbåt ut mot Gotska Sandön där vi ska spendera tre dagar. Lillasyster Miranda fyller år hos mormor idag och vi hoppas hon får en trevlig fjärde födelsedag!
Jag funderade lite på hur man skulle kunna göra något kul av firandet istället för att flytta på det. Själv afesten med grill och vänner hölls i söndags hemma hos oss och det var trevligt och då fick han bara presenter av andra men inte av oss. Jag tog istället kontakt med personalen ombord på M/S Gotska Sandön och frågade om de ville hjälpa oss med att fira honom vilket dom såklart gärna gjorde. De fixade en tårta och igår kväll när vi packade inför resan åkte jag ner till Nynäshamn och lämnade hans presenter hos styrman Irene för att vi skulle slippa bära och dölja paketen i vår packning.
Idag på båten bestämde vi lite diskret med besättningen att klockan 10 kunde vara en bra tid att fira och när det blev dags kom kapten själv med presenter och grattulerade och önskade en trevlig födelsedag och hälsade födelsedagsbarnet välkommen upp på bryggan när tårtan var uppäten. Jesper blev blyg men väldigt impad tror jag.
Paketen innehöll ett Sony Playstation PSP med spel, några filmer och en väska. Och när paketen var öppnade och tårtan nästan uppäten gick vi upp på bryggan och fick en lektion i navigationsinstrument och födelsedagsbarnet fick naturligtvis styra fartyget och lärde sig snabbt hur både radar, navigationsinstrument och AIS fungerade.
Födelsedagsfirandet slutade när Sandön växte fram borta i horisonten!
Sony PSP Slim & Light 3004
Jocke, Jesper, Mia
Kapten Torsten Lindqvist
Jocke, Jesper, Mia
Matros Rickard med saftleverans
Denise, Jocke, Jesper och Mia
Jesper och styrman Irene
Jesper
Jesper
Jesper
[tags]Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagspresent, 11 År, 1998, Gotska Sandön, Barn, Lek, Leka, Sony Psp, PSP, Playstation Portable, Playstation, Spel, Tv-spel, Data-spel, Spelkonsoll, Spelkonsoller[/tags]
Så var det äntligen dags! Imorgon är dagen D då jag äntligen ska få åka till Gotska Sandön, som jag drömt om och längtat till ända sedan jag var barn! Dels var vi på väg dit några gånger med egen båt när jag var 10–12 år men hindrades av väder. Men sedan kom TV-serien Husbonden – piraten på SandönW som fängslade mig. Som jag har letat efter den idag! Skulle så gärna vilja se den igen! Och så har jag såklart läst böcker och reseskildringar.
Det blev ingenting av med drömmen att få åka dit i egen båt. Vi hade ju chansen medans vi hade Galadriel som var stor nog att ta oss och även andra över dit. Men det blev inte så. Den åtta timmar långa körningen var väl bara ett av skälen.
Men nu är det på gång! Det blir turbåt men ändå är jag snart där! Ryggsäckarna står packade i hallen, allt är nog med, åtminstone allt av värde. Jag har ju packat inför både läger och resor förr så man har viss vana. Alla bär en ryggsäck var, en sovsäck var och en matpåse och kameraväska som jag spänner bak på min ryggsäck. Då blir det perfekt. Vi ska ju inte bära så långt och maten ska ju inte bäras hem igen.
Ikväll åkte jag ner till båten som ligger inne i Nynäshamn för att fixa ett litet arrangemang. Jesper och Miranda fyller år imorgon, 11 och 4 år. Miranda firar hemma hos mormor men Jesper firar på båten och ute på ön. Jag är nog rätt dålig på att komma på saker men ibland blixtrar det till med en idé. Och denna gång var idén att låta personalen ombord komma med tårta och presenter en stund efter avgång. Så jag åkte ner med hans paket ikväll och lämnade dem till fru styrman som lovade att lösa överraskningen. Då slipper vi frakta paketen och dölja dem under själva resan i en redan ganska kompakt packning.
Väl hemma igen gjordes allt klart och nu sover alla och väckarklockorna står på 05.30 så att man hinner duscha och 07.00 bär det av söderut.
Det kommer att bloggas dag för dag, men på grund av bristande tekniska möjligheter kommer reseberättelserna publiceras med text och bild först efter hemkomsten. Till och med jag kommer känna det som en liten befrielse att vara utan dator och internet ett par dagar. Stödanteckningar i mobilen, bilder i kameran så får det bli bloggning hemma sen. Så håll ut, stay tuned!
Jag har tagit ett till steg i riktningen att göra det jag vill. Efter alla år av tjat, att återuppta mitt gamla tvärflöjtsspelande, har jag gjort det — med besked =) Först köpte jag en flöjt och konstaterade att jag fortfarande kunde. Men jag körde ganska snabbt fast och bestämde mig för att försöka leta efter någon som kunde hjälpa mig på traven.
Först mailade jag min gamla väninna som en gång lärde mig spela 1994. Hon är fortfarande aktiv men hade bytt stad och fanns inte längre inom rimligt räckhåll. Så jag gjorde en liten internet-sökning och fanns mest musikskolor och liknande som riktade sig till skolungdom kändes det som.
Men på Blocket hittade jag en flicka som erbjöd lektioner. Det lät alldeles för bra så jag utgick ifrån att hon höll till i Haparanda eller ystad eller något annat lika avlägset. Men det visade sig att hon fanns i norra Stockholm. Jag läste hennes CV och bestämde mig för attprova. Oavsett om det gäller att handla kläder eller annat är jag aldrig mycket för att analysera och leta. Stöter jag på något som låter bra, provar jag gärna det.
Och idag hade jag min första lektion! Allt fick en liten omständig start när jag först blev avsläppt på fel adress, en väg med samma namn i Upplands Väsby istället för Märsta. Men till slut kom jag rätt och vi kunde börja, 40 minuter försenade.
Och det var grymt roligt! Det visade sig att jag lärt in delvis fel, eller i bästa fall glömt vad jag lärde mig. Det var inget stort fel, bara högerhanden som behövde flyttas ett steg åt höger. Det blir nog lite slit med det men känns inte som något oöverstigligt hinder eftersom jag inte nött in fel så länge tack vare mitt långa uppehåll.
Dagens lektion gick i övrigt åt att justera lite monteringsfel och med en enkel duo i folkmusikstil. Det är för det första ett mycket fint stycke och jag kärde mig ett par nya toner på kuppen. Klicka på filen och lyssna!
Efter exakt 8999 bilder byter vi nu vår kära Canon EOS 400D mot en Canon EOS 500D istället. Jag siktade på att blogga om bild med nummer 10000, men det får således bli med nästa kamera istället om ett par år =).
Meningen var egentligen inte att byta kamera utan bara objektiv. Hittills har vi haft två att välja på, ett 18–85 och ett 75–300 som har överlappat varandra ganska bra. Men det har varit lite drygt att byta objektiv och till tele kanske bara för ett par bilder och sedan byta tillbaka igen.
Så när jag fick korn på ett objektiv som täcker 18–200 bestämde vi att skaffa ett sådant istället för två stycken. Men väl i vår favoritbutik för foto alla kategorier, Expert Gunnar Olssons Foto AB på Hornsgatan i Stockholm, gick det inte att motstå ett komplett byte av utrustning. Vi har alltid handlat våra foto- och videogrejer i den butiken. Till en början för att en bekant arbetade där, men sen gick det av bara farten på grund av deras enorma kompetens inom området foto. Man slipper standardkommentaren ”den är skitbra, jag har en själv” om precis alla modeller =)
Canon Eos 500D SLR specifikationer
Beskrivning
Med EOS 500D skapar du din egen story. Fånga varenda detalj i 15,1 megapixels upplösning eller växla till knivskarp videoinspelning i Full HD. EOS 500D kombinerar exceptionella stillbildstagningar med möjligheten att spela in videosekvenser i Full HD (1080p). Om längre sekvenser behöver sparas på ett minneskort kan användarna också välja 720p eller VGA-upplösning. Med HDMI-anslutningen spelas sekvenser och bilder upp i High Definition på alla HDTV-apparater.
Exponeringsmätning Utvärderande, partiell (9%), centrerad, punkt (4 %)
Exponeringslägen Program, fältdjup, B-inställning, automatisk, manuell, öppningsprioritet, slutarprioritet, E-TTL II program flash
Exponeringsomfång EV 0-20 ( ISO 100 )
Exponeringskompensation ±2 EV-område, i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Automatisk sekvenstagning med förinställd exponering 3 steg i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Områden för exponeringsmätning 35
Ansiktsigenkänning Ja
Vitbalans Anpassad, automatisk, förinställningar
Förinställningar för vitbalans Fluorescerande, molnigt, volframljus, Flash, dagsljus, skugga
Alternativ vitbalansering Ja
Format för digital video H.264
Stillbildsformat JPEG, RAW, RAW + JPEG
Fortsatt tagningshastighet 3,4 frames per second
Fjärrkontroll Tillval
Videofångst H.264 – 1920 x 1080 – 20 fps
H.264 – 1280 x 720 – 30 fps
H.264 – 640 x 480 – 30 fps
Minne / Lagring
Flashminne som stöds MultiMediaCard, SD Memory Card, SDHC-minneskort
Bildlagring RAW 4752 x 3168 – 20.2 MB
Tunn JPEG 4752 x 3168 – 5 MB
Normal JPEG 4752 x 3168 – 2.5 MB
Tunn JPEG 3456 x 2304 – 3 MB
Normal JPEG 3456 x 2304 – 1.6 MB
Tunn JPEG 2352 x 1568 – 1.7 MB
Normal JPEG 2352 x 1568 – 0.9 MB
Kamerablixt
Kamerablixt Utfällbar blixt
Guidenummer (m / ISO 100) 13
Blixtlägen Utfyllnadsläge, auto-läge, läge för avstängd blixt, röda ögon reduktion
Reducering av röda ögon Ja
Egenskaper AF-belysningsanordning, blixt +/- kompensation, sekvenstagning med förinställd blixtexponering
Linssystem
Typ Zoomlins – 18 mm – 55 mm – f/3.5-5.6 Canon EF-S
Brännvidd 18 mm – 200 mm
Brännvidd motsvarande 35 mm-kamera 29 – 480mm
Fokuseringsjustering Automatisk, manuell
Autofokus TTL phase detection
Autofokuspunkter (zoner) 9
Min fokuseringsområde 25 cm
Max bildvinkel 74.3 grader
Linsöppning F/3.5-5.6
Optisk zoom 3 x?
Zoomjustering Manuell
Linskonstruktion 9 grupp/-er / 11 del/-ar ?
Filterstorlek 58 mm
Montering av linssystem Canon EF-S
Funktioner Icke sfärisk lins
Ytterligare funktioner
Automatisk timer Ja
Fördröjning för självutlösare 10 sek, 2 sek
Flash-terminal Varmkoppling
Ytterligare funktioner Direktutskrift, USB 2.0-kompatibilitet, inbyggd högtalare, RGB primärt färgfilter, automatisk effektsparande, digital brusdämpning, DPOF-stöd, kontroll för ljusstyrka på display, knapp för förhandsvisning av djupskärpa, rotering av digital bild, avkänningsfunktion för kameraorientering, Stöd för PictBridge, exponeringsmätare, AE-lås, AF-lås, FE-lås, visning av tonprioritet, LCD Live-visningsläge, visning av belyst punkt, spegellås, Remote live view, autobelysningsoptimerare
Sökare
Viewfinder-typ Optisk – spegelpentaprism i ögonhöjd
Jaha, då sitter man här och längtar tills timmarna ska gå så vi kommer iväg, vi ska ÄNTLIGEN åka upp till Åsele vårat landställe! Det ska bli så mysigt, fiska, åka båt, grilla på flytbryggan, oh skogsvandra i TIMMAR! Älskar norrland! SÅ underbart vackert! Så vi blir jag, björn, Carro och tobbe och Stinam Fassi och Bellut som åker upp! Vovvarna ska också få en semster!:)
