Motor- eller drevproblem del II

20090529068Tyvärr har jag haft väldigt tjockt veckan som gått. Vår helg var helt uppbokad med annat trots det vackra vädret och den här arbetsveckan slutar först sent på lördag kväll. Men under veckan har jag läst på och ringt runt och kollat med lite olika båtkunniga vad det kan tänkas vara för fel och vad jag ska göra åt det genom att försöka beskriva fenomenet vilket inte är så lätt. Jag kan varmt rekommendera Drevia och deras forum där man själv i möjligaste mån svarar på frågor. Jag tror det är en lysande lösning. För med enkla, raka, utförliga och snabba svar så vet åtminstone jag vart jag ska köpa mina reservdelar i även fortsättningsvis.

Dessutom rotade jag fram en gammal kollega från min förra arbetsplats som jag vet pysslar med båtar och motorer, bygger. Bygger och renoverar själv som hobby. Han hade inte själv tid att kika på mitt problem tyvärr men skulle försöka sätta mig i kontakt med en av sina båtmekanikervänner så får vi se vart det leder.

Men deras utlåtande är ganska entydigt. Det är förvisso väldigt svårt att både beskriva ett läte från ett dånande maskinrum och ännu svårare att ge ett utlåtande på det sen. Men dom tror alla att det är drevrelaterat eller något lager i transmitionen mellan motor och drev. Det som är bra med det är väl att det både finns reservdelar och inte behöver bli så väldigt dyrt. Värre är om det är ett motorproblem. För att köpa en ny maskin i samma klass kommer inte att hända, och att hitta något begagnat är nog också ganska svårt. Men man får ta en sak i taget.

Sedan tog jag kontakt med ytterligare en gammal bekant. Vi har känt varandra sedan barndomen, åtminstone min barndom från tiden då jag var aktiv inom Aktiva Synskadade. Han arbetar som mekaniker inom lastbilsindustrin, så just båtar och den kraftöverföringen kanske han inte är helt säker på, men motorer kan han utan och innan. Han följde med mig ner idag till båten för att lyssna. Men redan innan, baserat på min beskrivning var han tveksam till motorproblem.

När vi kom ner var det uppehåll. Det var skönt eftersom man måste ta ner kapellet för att kunna öppna motorluckorna ordentligt. Och den var lika lättstartad som vanligt och missljudet kom direkt. Och ett vant mekanikeröra behövde inte lyssna länge för att bekräfta det han tidigare sagt. Det där var inget ljud från motor. Det kom helt klart antingen från ”struten” mellan motor och sköld där det finns lite lager, svänghjul och ”svängningsdämpare” som tydligen kan skramla om fjäderupphängningen släpper. Det kan tydligen hända på grund av lite inträngt vatten. Alterantivt kommer det från kardan och knutkors och då är det drevet.

Är det något lager eller svängningsdämparna i ”struten” är det lite besvärligt. Då måste motorn lossas från sina fästen och flyttas frammåt så att man kommer åt kåpan. Är det knutkorsen i drevet, räcker det med att montera av det igen och byta. Men tyvärr tyckte han det lär mer som om det kom just från ”struten” men det är svårt att säga tack vare att ljuden kan förvilla lite.

Så steg 1 kan vara att ta en provtur och se om missljuden ändrar sig och tilltar när man svänger. Då är det tveklöst knutkorsen. Nästa steg blir att åter igen ta upp henne och börja felsöka. Antingen låter jag mitt varv göra det och hoppas inte det tar allt för lång tid, eller låta en firma i Huddinge hämta båten och göra det. Lite dyrare men kanske snabbare. Jag ska sova på saken men även om det kommer kosta en peng så känns det nu betydligt bättre.

Bra känns det också att få starkt beröm av en van och härdad mekaniker för mitt nästan kliniskt rena motorrum, välvårdade, näst intill perfekta elsystem. Kommentaren ”här kan man vara med vita jeans utan att oroa sig” är ett gott betyg =)

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Volvo Penta, Båtmotor, Båtmotorer, Bensinmotor, V8, Mekaniker, Meka, Mecka, Marina, Varv[/tags]

Besök hos tandhygienisten

När jag kommer till tandhygienisten känner jag mig som barn igen! Som när man kom till skolan och fick skäll för att man glömt någon skoluppgift. Är det inte märkligt hur man kan känna sig så skyldig, 36 år gammal när hon frågar ”och hur har det gått sedan sist, har du gjort som jag sa åt dig?” Och det enda man kan säga är sanningen eftersom man alldeles straxt ska gapa och då visar det sig ändå =)! Men jag brukar försvara mig med att det ju änå är bra att jag kommer till henne regelbundet nu och inte låter det gå 10 år mellan besöken =)

Men egentligen oroar jag mig inte. Tvärt om, det är rätt skönt att gå därifrån och känna sig fräschare. Lite tandsten borttagen och lite pollerade tänder, det är allt jag behöver utstå. Men om jag skulle bli mer noga med tandtråd skulle det bli ännu enklare besök — hävdar hon =). Ändå tycker jag den nuvarande metoden att ta bort tandsten med ultraljud är klart behaglig jämfört med förr när man bara skrapade. Ett tungt göra för tandläkaren och om det var tröthet som gjorde att de blev mindre försiktiga efter en stund så att tandköttet blödde ymnigt när man gick därifrån.

Nog för att ultraljudet skriker i hela huvudet, särskilt på vänster sida där jag har en känsligare trumhinna. Det liksom knyter sig i örat. Men gapar man stort och slappnar av som en snäll pojke, är det över på någon minut =)

520kr fattigare för 30 minuters jobb. Just denna typen av besök hos hygienist tycker inte jag är så dyrt. Det är normalt datakonsultarvode per timme. Då känns det värre när man är på kontroll, dom tar några röntgenbilder och petar lite och efter 15 minuter är det över och i kassan får man slanta upp 700kr =). Det är märkligt att våra tänder inte omfattas av samma sjukförsäkringsvilkor som övriga kroppen. För de som har betydligt mer problem än mina futtiga tandstensproblem, är det genast värre. Och tänder är ju så oerhört viktigt. Om det bara vore inkomstbeprövat eller något liknande rättvist så vore det ju bra nog. Jag är ändå anhängare av någonform av skattesystem där de som har råd att betala också ska göra det. Men när det gäller tandvård får alla betala och dom som inte kan får kara sig utan tänder. Det är hemskt!

Nu är det ett halvår kvar till nästa besök och jg ska åter igen försöka bli duktigare med tandtråden. Inte bara en vecka före och efter besöket =)

[tags]Tandläkare, Tandläkaren, Tandhygienist, Tand, tänder, Tandsten, Tandtråd, Tandvård, Tandvårdsförsäkring, Sjukvård, Fräsch, Mun[/tags]

Vårens näst sista hjälpmedelsvisning

Idag har jag varit på vårens näst sista hjälpmedelsvisning. Sedan är det bara en kvar innan allt varvar ner för sommaren och det känns ganska skönt.

Dagens visning var för Stockholms Syncentralers all personal gick helt OK. Men att stå och prata konstant i nästan tre timmar är ganska jobbigt. När man packar in i bilen igen för att återvända till kontoret är det som om luften går ur och man hoppas bara att det ska ge något. Denna dag stod vi tillsammans med en av våra kameratillverkare. Tre personer på ganska stor monteryta kändes helt ok.

Nu är det bara en aktivitet kvar fredag och lördag denna veckan. Två långa dagar med mycket dödtid men det ska bli roligt. Jag är lite skeptisk till att spendera mina lediga helger ute på jobb. Sånt är alltid lite svårt att ta igen senare. Särskilt för oss som inte får övertidsersättning utan får ta ut tiden i komptid.

[tags]Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Utställning, Visning, Syncentral, Syncentralen, Stockholms Läns Landsting, SLL[/tags]

Audio Pro Porto del II

audio-pro-porto-ipod-speakerSäg det underbara som inte är kort? Är det något jaghatar så är det onödigt merarbete och merarbete är det helt klart att packa tillbaka en sak i sin originalförpackning, snyggt och fint, med släta påsar, inget sönderrivet och alla kablar snyggt ihopvikta. Sedan kommer nästa steg, att släpa sig och varan tillbaka till butiken och utan bil är det nästan ingenting som ligger ”på vägen” som man bara ”svänger förbi”.

När jag kom till jobbet i onsdags förra veckan med min nyinköpta Audio Pro Porto som jag tyckte skulle bli så bra i många sammanhang, visade det sig att ett diskantelement skrällde, förmodligen delvist spräckt. Och när jag lät den ladda upp batterierna som skulle räcka i 3–4 timmar, räckte dom först ca 1 timme och efter andra laddningen i 25 sekunder =)!

Men nu är den återköpt och även om det var jävligt jobbigtoch besvärligt måste jag medge att det var ett förstklassiskt och proffsigt bemötande från flickan på ONOFF på Kungsgatan, något jag normalt sett inte förknippar med ONOFF. Nu ska jag surfa runt lite så får vi se vad det blir istället.

[tags]Apple, Ipod, Ipod Video, Ipod Nano, Iphone, MP3, Mp3-spelare, FM-radio, Fm Radio, Radio, Högtalare, Musik, Onoff[/tags]

Planering inför Gotska Sandön

gotska-sandon-satelitbildTiden går verkligen fort nu och nu närmar sig vår resa till Gotska Sandön. Och jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag var och var annan natt ligger och i tankarna packar ryggsäckarna, kameraväskan och matpåsarna, om och om igen ungefär som när man räknar får. Men detta är så spännande så det är inte ett dugg sövande =)

Igår kväll fick vi barnvakt vilket inte händer allt för ofta TACK JENNY!!! Vi fick en liten stunds andrum och åkte hem och åt middag hos Egge och Karin. Meningen var också att se den sista Arn-filmen Arn – Riket vid vägens slutW samt planera inför resan. Men det blev inte så mycket av med något dera. Dels glömde vi filmen hemma så det fick bli Henrik Schyfferts show om 90-talet istället =)

Och kanske var det lite för tidigt att skissa på inköpslistor och matsedlar för ingen skrev något och inspirationen var svår. Vi behöver få ihop 3 frukostar, 3 luncher och 2 middagar till 4 vuxna och 3 barn och allt ska släpas på. Fördelen är att just den packningen lär vara ganska tom på hemvägen. Och helst bör man planera för risken att bli kvar längre om vädret är för dåligt för båten att lägga till.

Men det vi fick ihop i frukostväg var fil med krossat knäckebröd, kräm i pulverform och Risifrutti.

Sedan börjar problemen, men på lunchlistan står makaroner och köttfärssås på burk samt pulvermos och köttbullar. Den tredje lunchen är ännu obestämd.

Middagsfrågan är desto mer besvärlig. En idé är att i förväg grilla kött som kan ätas med ris och någon sås på burk. Lite pyssligt men fullt möjligt. Middag nummer 2 har jag ingen bra idé om.

Idéer från våra eventuella läsare tas gärna emot! Tänk på att allt ska bäras! Förvisso inte så långt men ändå. Mem helt klart är att jag har lite kvar att ägna mig åt nätterna framöver =) Imorgon är det exakt 4 veckor kvar tills vi ger oss ut på äventyr! Hoppas på strålande väder hela resan ända tills vi ska åka hem så vi blir inblåsta ett extra dygn eller 2!

[tags]Gotska Sandön, Nationalpark, Naturskyddsområde, Gotland, Visby, Fårö, Nynäshamn, Semester, Resa, Resor, Reseprogram, Reseskildring, Reseskildringar, Reseberättelse, Reseberättelser, Båttur, Båt, Båtar, Packa, Packning, Ryggsäck, Ryggsäckar, Mat, Frukost, Filmjölk, Knäckebröd, Risifrutti, Kräm, Lunch, Makaroner, Köttfärssås, Pulvermos, Köttbullar, Nudlar, Middag, Kött, Ris[/tags]

Minimaran 2009

Så var det dags för årets upplaga av minimaran 2009. Det blev en riktig sommardag med strålande sol och 25–30 grader varmt. Inget optimalt löparväder kanske men ändå väldigt skönt.

I år sprang Jesper minimaran för andra gången. förra året kom han på åttonde plats i sin grupp. I år var det även dags för Emilia att springa sin första minimara.

Allt flöt på väldigt bra och tack vare att de fick 1½ timme mellan sina starter hann vi med att förflytta oss mellan Stadion och Östermalms IP utan att behöva stressa.

När vi släppt in Emilia i startfollan på Östermalms Ip gick vi upp mot stadion och lyckades få en bra plats alldeles invid upploppet precis före mål och kunde heja på henne när hon kom farande. Hennes tid blev straxt över 11 minuter och det räckte till en 53:e-plats. Helt suveränt!

Sedan tog vi oss tillbaka till Östermalms Ip för att lämna av Jesper till sin start. Han har ju vart med förr och vet hur det fungerar. Så när vi avtalat mötesplats och reservplan gick vi åter mot Stadion och intog samma platser vid upploppet. Jesper sprang även i år i samma grupp som kusinen Max som förra året kom 6:a. I år tog kusinen en andraplats medans Jesper sprang in som nummer 23 på tiden 9:07. En något sämre placering men med en klartförbättrad tid från förra året. Och det är ju det som räknas =)

Och det är det som är så skönt sedan barnen börjat på friidrott. För trots att dom inte fick några höga placeringar så kändes det ändå som om dom faktiskt var nöjda. Och vi var framför allt nöjda med deras prestation i den sommarhettan!

Nu återstår bara en tävling tror jag innan sommarledigheten tar vid. Det ska väl bli lite träningsläger under sommarmånaderna för att hålla igång.

[tags]Barn, Fritid, Idrott, Sport, Friidrott, Löpning, Springa, Maraton, Maran, Minimaran, Östermalms Ip, Stadion, Placering, Personbästa[/tags]

Allt blir bara fel…

Ibland känns det som om allt jag gör bara blir fel och jag är nog lite känslig för motgångar. Och en stor motgång var det när båten sjösattes och det visade sig vara något ospecifiserat fel, något som inte låter bra men som garanterat blir dyrt att laga. Det kan vara min livs hobby som går i kvav om jag inte har råd att laga och tvingas sälja den som renoveringsobjekt bara för att bli av med kostnaderna.

Eller bara en sån sak som att gå till ONOFF och köpa iPod-högtalare som jag gjorde här om dagen. En Audio Pro Porto som jag var så glad för för att den hade ett så trevligt format, bärbar, laddningsbara batterier och FM-radio och inte minst kanonbra ljud. Som grädde på moset var den nedsatt ordentligt i pris. Men det stod ”demo” på kartongen och när jag började lyssna på musik så skrällde det i ena diskantelementet. Och jag måste givetvis åbäka mig och packa ner den och släpa den tillbaka till butik för att reklamera där jag kommer att känna mig skyldig för att jag haft sönder den eller nåt. Situationer jag hatar innerligt.

Och när man känner så här börjar man titta sig omkring i huset på allt som förfaller. Lagar man en sak går 10 nya sönder. Barnen slår sönder både sina dörrar och dörrposter, barngrinden i trappan och för att inte tala om centraldammsugaren som måste lagas, huset måste målas, baksidan göras trevlig. Bara en massa saker som känns skittråkigt och ledsamt och jag vill inte göra något av det.

Jag är tydligen ingen särskilt tursam båtägare och husägandet är tydligen inte heller min väska. Och när jag blir på det där humöret frågar jag mig vad som egentligen är min grej? Sliter häcken av mig på jobbet och tar två steg fram och ett tillbaka, precis som i gymmet. Tiderna med medvind känns så korta och små jämfört med de betydligt längre uppförsbackarna, som nu.

Just nu känner jag mig bara ledsen, negativ, misslyckad, nedstämd, uttråkad, rastlös och apatisk och jag vill bara slippa det! Det tär så på energin som man lägger på fel saker men vart man än vänder sig i tillvaron hånler allt skrot och alla spillror av hobbys och drömmar. Ute skiner åtminstone solen och jag har fått skriva av mig lite.

[tags]Onoff, Trasig, Trasigt, Trasiga, Reklamera, Reklamation, Skyltexemplar, Fel, Misslyckad, Ledsen, Negativ, Husägare, Båt, Båtar[/tags]

Motor- eller drevproblem

20090529068Båtsommaren 2009 verkar verkligen inte börja som jag önskat med nya båten. För en vecka sedan sjösattes den äntligen. När vi körde den till sin nya bryggplats reagerade både jag och min pappa på ett svagt missljud. Vi hann inte utröna vad det kunde vara men lutade åt att någon av fläktremmarna bara behövde sträckas.

Idag bestämde jag mig för att fördjupa mig i det när jag åkte ut för att titta till båten efter ett par blåsiga dagar och visst, missljudet var där och det är inte någon fläktrem. Det är något knackande/skrapande ljud som åstadkoms av rotation. Mycket mer än så går inte att avgöra just nu. Det går inte att höra i motorrummet till en dånande V8 varifrån ljudet kommer. Det kan vara lite av varje, allt från drevet till motor. Det är så mycket roterande delar så man måste börja bakifrån och jobba sig igenom alla möjliga orsaker och hoppas man hittar felet fort och att det är hyfsat lätt och billigt att åtgärda.

Nästa vecka ska en bekant som jobbar som mekaniker följa med ut och se vad han tycker det låter som, titta på ventilspel och lite sådant. Därefter får vi lyfta upp båten och montera av drevet igen och se om ljudet försvinner. Det känns mest troligt att något utslitet börjar avslöja sig nu när drevet varit avmonterat. Finns ljudet kvar, börjar det bli mer besvärligt, så låt oss hoppas det är drevrelaterat. Det kan vara nogs å trist ändå.

Jag kan såklart inte låta bli att känna mig oerhört ledsen och orolig för vad det kan vara. Det finns såklart en ganska tydlig ekonomisk gräns och jag oroar mig såklart för att det ska vara något allvarligt. Men vi får se framöver. Tur att det är några veckor kvar tills den verkliga båtåkarperioden börjar.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Volvo Penta, Båtmotor, Båtmotorer, Bensinmotor, V8, Mekaniker, Meka, Mecka, Marina, Varv[/tags]

Innovativa lösningar

Jag gillar verkligen enkla, jordnära men ändå innovativa lösningar. Varför gå över ån efter vatten när man bara kan dra i ett snöre?

I gymmet i huset på mitt jobb finns en bastu som en del synskadade nyttjar. Problemet har varit att när man vill hälla vatten över stenarna i bastuaggregatet, råkar man ibland hälla vid sidan av och träffa lite känsliga delar som gör att säkringen löser ut och elen bryts. För att slå på den igenkräver en ordentlig demontering av aggregatet dumt nog.

Fastighetsskötaren frågade mig hur det kunde lösas, och jag föreslog en liten markering i skyddsgallret runt aggregatet som man kan använda som riktmärke och måtta efter när man häller vatten. En natt några dagar senare när jag som vanligt låg och grubblade undrade jag varför inte istället installera ett sprutmunstycke fast placerat på rätt ställe.

Men sedan tänkte jag inte mer på saken förrän igår när jag tränat klart och fastighetsskötaren kommer in med en rörkille och börjar planera just för ett fast sprutmunstycke, och idag var det klart!

En genial lösning. Ett snöre med en liten kula hänger ned från taket vid bastubänkarna som går via taket ner till vattenledningen bakom bastuaggregatet. När man drar i snöret, drar det i en återfjädrande kran som släpper på vatten och duschar stenarna.

Så nu kan jag få bastun så varm och ångande jag vill när jag väl orkar basta. Avskyr torr och trist bastuluft. Däremot får min vän och kollega tuffa tider framöver om han ska basta med mig. För när luftfuktigheten är så hög så att man kan ta en simtur där inne, då är det skönt!

[tags]Innovativ, Uppfinning, Vatten, Bastu, Bastuaggregat, Gym, Värme, Luft, Luftfuktighet, Grader, Fastighetsskötare, Synskadade[/tags]

Audio Pro Porto

audio-pro-porto-ipod-speakerIdag har jag köpt en ny leksak. Och ibland känns det som om man bara försöker ersätta något, döva tristessen eller bara för att det går. Men ibland känner man att man köper något man faktiskt velat ha ett tag och dessutom kommer kunna använda!

Och idag köpte jag iPod-högtalare, en Audio Pro Porto med iPod/iPhone-dockningsmöjligheter och FM-radio och uppladdningsbart batteri. Ville inte köpa något litet utan ville ha något med lite tryck i som både är släpbart och batteridrivet som man både kan ha i gymmet och i båten eller på semestern. Och ibland vill man höra lite vanlig radio också.

Först tänkte jag mig en fet ”bergsprängare” av klassisk typ som också finns med dockningsmöjlighet för iPod och MP3-spelare. Men denna var det klart bättre format på.

Så nu slipper jag släpa datorhögtalare i en påse som det tar en evighet att trassla ut varje gång. Imorgon ska den invigas i gymmet =).

Och i båten vill jag i alla fall inte ännu installera något fast ljud med alt vad det innebär i ännu fler kablar, håltagning för högtalare och stereo etc. Då kan denna också funka bra.

[tags]Apple, Ipod, Ipod Video, Ipod Nano, Iphone, MP3, Mp3-spelare, FM-radio, Fm Radio, Radio, Högtalare, Musik, Onoff[/tags]

Resa till Linköping del II

Så har man varit ute på lite resa i tjänsten igen. Denna gång till Linköping för en visning. Tåget gick halv nio imorse och först kl14.45 började utställningen. Folket var indelade i 6 grupper som fick en kvart vardera. En ganska jobbigt upplägg. En kvart, vad ska man göra då? För kort tid för att visa något i detalj och för lång tid för att bara prata rent allmänt. I mitt tycke sämsta upplägget. Och det är ju inte direkt jordens lättaste grejer att bara visa lite snabbt.

Men men, nu är det över för denna gång. Egentligen var det en middag ikväll men eftersom det inte fanns något på programmet för oss utställare imorgon valde jag att strunta i middagen och åka hem istället. Kändes sådär men chefen stannade kvar och representerade oss vid middagen.

Ner hit var det skakigt obekvämt dubbeldäckartåg som man får nackspärr av att försöka sova på. Nu sitter jag på ett betydligt mer tystgående och bekvämt X2000. Ibland tycker jag en soft hotellbar är skönt, med en kall öl tillbakalutad i en skön fotölj. Men just idag kändes det bra att komma hem.

[tags]Arbete, Tjänsteresa, Resa, SJ, Sj Prio, Tåg, Dubbeldäckare, X2000, Linköping, Hjälpmedel, Synskadade, Utställning, Visning[/tags]

Ösmoloppet 2009

Trots duggande regn lyckades vi komma iväg hela familjen, utan något enda surt barn =) Och det kändes förvånansvärt ok att gå upp så tidigt en lördag och ta tåget kvart i nio mot Ösmo där både Emilia och Jesper skulle delta i årets upplaga av Ösmoloppet. För Emilia var det första gången medans Jesper deltog för andra gången. Förra året stod han över på grund av en fotskada men året innan det kom han femma medans kusinen Max vann — som vanligt =).

Samma dag höll man marknad i Ösmo så det var mycket folk trots vädret. Först sprang knatteklassen 500 meter innan det var dags för dom stora som skulle springa 1,5km.

Och visst fick dom åter igen jättebra placeringar. Jesper sprang in på tredje plats hack i häl med kusin Max. Det skilde dem bara ca 8 sekunder åt denna gång. Emilia som sprang sitt första långlopp sprang in som fyra, bara en sekund efter klubbkamraten som blev trea. Helt suveränt.

Efter loppet gjorde vi sällskap till marinan med farmor och farfar och flyttade vår båt till en ny bryggplats innan vi tog bussen hem. Såklart tittade solen fram och det blev allt bättre väder under dagen.

Nästa helg väntar minimaran inne i stan då båda barnen ska springa. Då är streckan 2,5km istället.

[tags]Barn, Fritid, Friidrott, Ösmo, Löpning, Springa, Tävla, Tävling, Minimaran, ÖIF[/tags]

Vårrusta båtar del VII

Detta börjar bli en följetång som både börjar kännas frustrerande och jobbig. Och ena soliga dagen efter den andra passerar.

I måndags lämnade vi reservnycklar för att drevet skulle kunna monteras klart. Man kunde inte fortsätta eftersom drevet var upptiltat för mycket. Men ingen ringde för att tala om att nycklar behövdes utan jag fick veta det när jag ringde och frågade hur det gick.

I onsdags åkte jag och barnen ut igen efter jobbet sent på kvällen för att kontrollera och då satt faktiskt drevet på plats och allt såg bra ut. En ur personalen kom förbi eftersom han sett att vi kommit och meddelade att drevet monterats för sent för att sjösättas men att det definitivt skulle ske under torsdagen då man ändå behövde jobba över.

Så med gott hopp packade vi GPS, sjökort, batteriladdare och kaffetermos och åkte ner. Såklart stod båten kvar på land så vi satte oss och väntade. De såg att vi satt där men ingen gjorde någon ansats att starta kranen. Till slut gick jag och frågade och fick beskedet att imorgon under dagen skulle man nog hinna.

Jag blev lite trött. Jag menar, tar det 15 minuter att sjösätta en så liten båt som vår? Och dom vill ju att båtägaren ska vara där och köra bort sin båt direkt. Men hur ska man kunna det när det inte går att bestämma någon tid? Och just igår hade jag MP med mig som kunde hjälpa mig att köra bort den vilket kräver både lite planering för att inte tala om soppakostnader att sitta och åka fram och tillbaka för ingenting.

Så idag gjorde vi ett nytt försök och jag åkte ut med barnen. Det var till en början en ganska regnig dag med duggregn men varmt. Men frammåt tre-tiden sprack det upp så sakterliga och blev så pass fint väder att jag kunde ta ner kapellet.

Och vid 16-tiden kom först min mamma och ena syster på besök. De var på väg till affären och stannade till för att se hur det gick för oss. Och då kom kranen som på beställning och körde iväg med båten.

Sjösättningen gick fort och smidigt och till slut låg hon äntligen där! När jag vred om nyckeln var jag inte så orolig, och mycket riktigt brakade hon igång på tredje korta försöket!

Nu är just denna saga slut och nu hoppas vi på en lång, varm och skön sommarmed lite problem och mycket båtåka!

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Teak, Träolja, Slipa, Skrapa, Vår, Sjösätta, Sjösättning, Service, Dålig Service[/tags]

Ny halvakustisk gitarr

Några gitarrer har passerat det här huset men nu var det länge sedan jag hade någon akustisk. Jag har haft en 6-strängad och en 12-strängad akustisk men jag tror min lillebror fått båda två. Den 12-strängade gitarren tror jag hans hund hade sönder för länge sedan. Den köpte jag sommaren 1991 när jag för andra gången i mitt liv blivit utkastad ur en familj och levde mitt liv i väskor inneboende hos olika kompisar tils jag till slut fick en lägenhet. Gitarren döptes till ”Jossan” och var väldigt speciell för mig, just på grund av perioden i livet. Jossan själv var en flicka jag träffade på Cityterminalen när jag väntade på bussen för att åka ner till småland några veckor. Vi satt där och spelade och sjöng i stämmor och när hon försvann ur mitt liv lika plötsligt som hon kommit in, så fick gitarren heta Jossan =).

Men de senaste 10 åren har jag bara haft tre stycken elgitarrer, två sex-strängade och en 12-strängad elgitarr. Det har inneburit mycket mindre spelande. När gitarren ska packas ur sitt case och en förstärkare ska bäras fram och kopplas in, blir motståndet för stort och man står hellre över. Spellusten bara infinner sig plötsligt och då vill man bara kunna sträcka ut handen och ta gitarren och spela. Man kanske hör någon harmoni man vill prova. Då är både den och känslan borta när elgitarren är uppackad och inpluggad.

Så jag har varit på jakt efter en ny akustisk gitarr länge. Men det har blivit som ett litet moment 22. Eftersom jag inte spelar så mycket, känns utgiften onödig. Och köper jag ingen akustisk, blir det heller inget spela.

Men jag vill fortfarande ha möjligheten att plugga in gitarren i en förstärkare så jag har länge varit inställd på en halvakustisk. Det fick jag väl mest för mig på den tiden vi spelade en del ute och till slut hittade jag en Ovantion Celebrity CC057. Så nu hoppas jag att det ska bli både lättare och roligare att spela och man kanske åter igen kan få upp någon snabbhet och styrka i händerna igen.

Nästa lilla dröm jag har är att åter igen skaffa en tvärflöjt och ta tag i mitt spelande igen. Jag lånade under gymnasietiden min syrras tvärflöjt men när hon ville ha tillbaka den skaffade jag inte genast en ny.

[tags]Gitarr, Gitarrer, Akustisk Gitarr, Spela Gitarr[/tags]

Vårrusta båtar del VI

Nu börjar det äntligen röra på sig! Nu hänger drevet där på plats, nästan helt inkopplat. Men eftersom jag inte lämnat in några reservnycklar gick det inte att komma åt powertrim så de kunde inte slutföra monteringen. Nu är dock nycklarna på plats och vi hyser gott hopp om sjösättning innan helgen.

Jag, Emilia och jesper åkte ut till marinan. Det kändes lite motigt bara för att lämna nycklarna. Men vill man ha det klart får man anstränga sig lite. En ganska grådassig dag med duggregn men inte så farligt kallt.

Det har fortfarande inte löst sig med en ny vättig båtplats men får hoppas att det gör det snart. Får prova att backa in i en Y-bom och se om det är hyfsat enkelt och om det då är lätt att lasta på framför allt hunden.

I helgen fick vi ett livstecken från dem som köpt vår gamla Bonum 25. De har kommit längre än oss och hunnit vara ute på en tur vilket ju är lite orättvist =) Deras frågor handlade bara om installation av ekolodsgivare och så länge det är på den nivån är det ju glädjande och skönt att det går bra för dom.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Teak, Träolja, Slipa, Skrapa, Vår, Service, Dålig Service[/tags]

Vårgalloppen 2009

Istället för att sälja lotter och liknande som jag tycker kan vara rätt slitsamt både för barn och oss föräldrar, anordnar Österhaninge IF sitt ”Vårgalloppen” varje vår. Under en timme får barnen springa runt Torvalla IP i Haninge, där varje varv är 400 meter. Den som vill får satsa en slant per varv och sedan får man se hur många varv barnet orkar springa under den timmen. Insatsen går till klubben men 25% går tillbaka till barnet i form av värdecheckar för vilka man kan köpa kläder och liknande utrustning till friidrotten. Ett väldigt sympatiskt upplägg där klubben får in pengar och det på samma gång blir bra motionsträning.

Både Jesper och Emilia deltog såklart och vi och mormor och morfar och moster Jenny hade sammanlagt satsat 35kr per varv.

Förra året deltog Jesper och då sprang han 24 varv vilket blir 9,6km. I år sprang han 28 varv vilket blev 11,2km.

Emilia som är liten och ettrig sprang 17 varv, 6,8km vilket var enormt bra för sin första vårgallopp. De sprang således in 980kr respektive 595kr till klubben. Helt otroligt!

[tags]Barn, Fritid, Vår, Idrott, Sport, Friidrott, Löpning, Springa, Tävla, Tävling, Minimaran, ÖIF, Torvalla, Haninge[/tags]

Vårrusta båtar del V

Nu var det nästan en vecka sedan jag skrev något. Och det kan ju ha sina förklaringar. Det var många tråkigheter på en gång där ett tag och inspirationen har inte varit på topp. Och det har för all del inte hänt så mycket värt att blogga om.

Idag åkte jag dock ner till marinan efter jobbet för att se om jag fått mitt drev monterat. Jag har flera gånger försökt att boka och få besked om en tid men det har inte gått. I påskveckan sas ”kanske i veckan men troligast nästa vecka” och det var ju en stund sedan. Så här har det egentligen alltid varit på det varv där jag har min båt. Det har många fördelar att det inte är så stelt och man sjösätter när man vill. Det är ingen speciell helg man måste vara klar. Har man varit tidig har dom bara lyft i båten. Har man varit sen och legat lite ivägen har dom helt enkelt lyft andra båtar över. Det har passat mig ganska bra. Mest gillar jag läget.

Men det har varit stört omöjligt att boka sjösättningar och upptagningar eller andra arbeten. Man har fått jaga och försöka fånga dom på varvsområdet och försöka snacka sig till ett besked eller helst få det gjort genast. Och det är klart att det upplägget inte funkar. Så jag tyckte det lät ganska bra för något år sedan när alla beställningar skulle gå via kontoret. Dels för att dom skulle vara säkra på att få betalt för allt såklart, men också för att kunna planera sin tid bättre. Men om man inte ändrar sitt sätt att arbeta, fortsätter som man alltid gjort spelar det tydligen ingen roll hur noga jag som kund är att gå via kontoret. Det blir inga bättre besked för det.

Nu är båten bottenmålad, vaxad och tvättad och klar för sjösättning. Mitt drev ligger dock inlåst på förvaring och jag vill ha hjälp att montera det och helst också se och lära för att kunna göra det själv i fortsättningen. Men där ligger det och jag får inga svar per mejl och per telefon blir det ingen tid bokad. Bara samma svar, ”någon gång i veckan om det blir en lucka och det blir det säkert”. Kompetensen hos personalen är strålande och när dom väl gör något blir det rätt och riktigt gjort.

Jag kan förstå, även om jag nu varit kund i 8 år, att jag kanske inte är den kund som genererar mest inkomster som dessutom skaffat en mindre båt. Jag kan ta ett besked, att man har tid med mig först om några veckor eller ännu längre. Men bara jag får en tid. Till och med ett nej kan jag ta, ”vi har inte tid med dig”, eller tredubbla priset om man vill ha det gjort fort. Då har jag åtminstone ett val och en möjlighet att lösa det på annat sätt. Nu går jag och tror att något ska hända men blir bara besviken och solig dag efter solig dag passerar och man bara längtar ut på havet. Och snart stundar en långhelg med mycket ledig tid.

Jag avskyr att vara påträngande, jobbig och tjatig och känner nog mest att det är mig det är fel på. Men nu måste jag göra ett nytt försök att få ett besked. annars får jag hämta ut mitt drev och låta en extern firma montera det vilket ju även det känns avigt när resurser finns så nära. Och sen måste ju ändå båten sjösättas. Ska jag ringa en kranbilsfirma på stan för det med? Just detta får mig ibland att fundera över om ett varv med hårdare rutiner och krav kanske inte vore skönare ändå. Helt klart är att det är hög tid att lära sig montera på och av drev på egen hand. Bara någon kan visa först eftersom man inte har någon större lust att göra fel med slangar, styrning, växel och annat.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Marina, Varv, Bottenmåla, Bottenfärg, Vax, Vaxa, Teak, Träolja, Slipa, Skrapa, Vår, Service, Dålig Service[/tags]

Alla Stieg Larsson-filmerna på bio del II

Äntligen kan man se fram emot ännu en av Stieg Larssons filmatiserade böcker på bio, Flickan som lekte med elden. Den andra filmen har premiär på bio den 18:e september och det är klart man ska se den!

Tidigare var ju tanken att bara en film, Män som hatar kvinnor skulle gå på bio och resten som TV-serier. Men succén av den första filmen gjorde att det blir biofilm även av resterande 2 romaner.

Och håller skådespelare och manus samma ypperligare kvallitet som första filmen så kommer det bli en underbar upplevelse!

Här kan man se en första trailer:

[tags]Film, Bio, Stieg Larsson, Män Som Hatar Kvinnor, Luftslottet Som Sprängdes, Flickan Som Lekte Med Elden, Michael Nyqvist, Mikael Blomkvist, Noomi Rapace, Lisbeth Salander, Lena Endre, Erika Berger, Sven-Bertil Taube, Marika Lagercrantz, Peter Haber, Peter Andersson, Ingvar Hirdwall, Per Oscarsson, Stefan Sauk[/tags]

Till en vän – ett sista farväl

Nadja BrodinSkogskyrkogården, en solig men blåsig fredag i början av maj. Många samlas för ett sista avsked, av en mamma, en syster, en vän eller bara en avlägsen bekant. Hon fick bara bli 28 år innan sanden i timglaset runnit ut.

Utanför Hoppets kapell håälsade kända och okända ansikten på varandra, lågmälda samtal. Jag undrade vad jag skulle säga till hennes syskon och föräldrar, men kom inte på något som inte skulle kännas fånigt. Åtminstone för mig kändes handslagen och kramarna mycket mer talande än de ord som ändå inte fanns. Vad ska jag säga som tröst till dom när jag inte själv känner någon och vilka ord skulle kunna ersätta det vi alla på ett eller annat sätt förlorat? Det enda jag känner behov av är att sitta ner med någon och dela minnen, berätta om vad man sa, skämtade om..

Själva gudstjänsten hölls av en äldre präst som kändes trevlig och uppriktig. Ibland kändes hans tal om henne lite vacklande, men mycket var rätt. Och jag lastar honom inte för det. Att stå inför en kista, prata om en människa man bara fått berättat om, är såklart inte samma sak som att känna någon väl.

Fint på riktigt blev det när en av hennes största idoler Sanna Carlstedt sjöng en lite modifierad variant av sin ”Skål för dig”:

”Vi fått en ängel vi ej önskat få, i älskad, syster och vän!
Som skingrade mörkret med ljus inom sig,
slöt in och försvann härifrån…”

När jag vandrade fram för att lämna min ros, ta ett sista tyst hejdå var det mycket svårt att gå. Först var jag rädd att jag skulle känna mig helt tom, helt urblåst när jag väl stod där framför kistan. Någon sorts prestationspanik antar jag. Men väl där och när fingrarna vidrörde , högen av blommor flög en massa ord, skratt, citat, henne sångröst, alla snuskiga historier och berättelsen om allt som var svårt genom huvudet.

Det var jobbigt att lämna ifrån sig rosen. Den var liksom ett så definitivt symboliskt slut och kändes samtidigt så futtig. En liten symbol för något mycket större. Men samma sak där, vad skulle kunna vara symboliskt stort nog för det vi förlorat?

En sista psalm innan vi alla sakta vandrade ut ur kapellet. Små grupper samlades, tog avsked av familjen och folk började försvinna åt olika håll. Det var ingen samlad mottagning. familj och de närmaste hade en egen och andra försökte dra ihop ett gäng för att gå och fika. Jag kände inte att det skulle bidra till så mycket och jag kände mest för att vara ifred med mina tankar.

Jag har ingen tro, ingen religion. Religion är för mig närmast som hyckleri. Kanske ett nyttigt sådant som många människor behöver. Men hur man kan tro på något när världen ser ut och alltid sett ut som den gör, är för mig naivt. För mig är Gud det som finns innom oss. Det som rör sig i våra tankar och handlingar, det vi säger och det vi gör. Det som skapar vår värld och formar den. Där finns också satan i somliga människor som gör att världen aldrig kan bli allt igenom god.

Och med den filosofin så är döden ingenting. Ingen himmel i traditionell mening, inget helvete och inget paradis. Bara slut. Det är just den skrämmande tanken som gör att vi människor behöver religioner eftersom det är så ofattbart att något så fantastiskt som livet bara kan sluta lika tvärt som det började. Men det vi är rädda för är med utgångspunkt från livet. Det som är ”bra” med det är att om allt bara tar slut, finns heller ingen rädsla, ingen ensamhet, inga känslor, ingen glädje och inget lidande. Det är således här hos oss alla dom känslorna finns kvar. Just därför, tror jag nog Nadja som vi alla hennes släktingar och vänner älskade på våra egna olika sätt, har fått frid. Hennes Gud finns kanske i våra minnen av henne.

Vila i frid! Vi ses aldrig mer! Far väl, för alltid, en mycket, mycket lång, lång tid!

[tags]Vän, Väninna, Vänner, Vänskap, Hej då, Hejdå, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Sakna, Saknad, Sorg, Ensam, Ensamhet, Begravning, Begravningar, Skogskyrkogården, Religion, Religiös, Tro, Gud[/tags]

Till en vän – inför begravningen

Nu står jag här och provar mina nya kläder jag handlade igår. Jag känner mig fin på det där bekväma sättet jag inte är van vid. Och just det känns bra inför hennes begravning imorgon.

När hon lämnade oss natten till den 29:e mars ruckades min världsbild på ett sätt som var länge sedan. Jag har varit förskonad från att människor i min närhet lämnat och när det hänt har det mest varit äldre människor som gått bort och då har det ändå varit ganska avlägset och känts ganska naturligt.

Men två gånger har unga människor dött i min direkta närhet. Första gången var i februari 1993 när klasskamraten Marie gick bort, påkörd av en buss, och nu igen. Och jag drabbades då 1993 av ett väldigt dåligt samvete och kunde aldrig riktigt bli fri från om-leken. Att inte skiljas som vänner var smärtsamt. Allt man kunde ha sagt och gjort, rättat till, bara sagt något fint. Det är väl ett högst egoistiskt sätt att se det på eftersom jag inte tror på livet efter detta. Då hade det bara handlat om att få mig att må bättre.

Fast nu är det inte det som är problemet. Det känns — förutom väldigt sorgligt — enormt konstigt att en människa funnits, som man pratat med och skrattat med. Så är den personen för evigt borta. Och ett ”hejdå” i all sin vardaglighet är helt plötsligt ett ”hejdå”, ett avsked, ett farväl för alltid. Vissa människor man skiljs ifrån och aldrig kommer se igen, kanske man ändå kommer höra talas om och få livstecken ifrån. Men för alltid är en väldigt lång tid.

Och så en liten släng av ”om-leken” igen, om jag var en tillräckligt bra vän, om jag stöttade, om det hjälpte när du hade det svårt? Som Du och andra hjälpte mig när bara vi som visste hur det var hade nytta av varandra? Vissa saker tror jag är lättare att dela med vissa människor. Man kan berätta om ångesten och rädslan för andra och i bästa fall orkar dom lyssna. Men man förstår nog aldrig riktigt om man aldrig varit där.

Och så ensamheten. Jag har ingen tro på någon Gud eller högre makt, jag tror inte på livet efter detta. Det är lika osannolikt att allt skapades ur inget som att något skulle följa efter döden. Jag tror nog mer på, och är mer rädd för att allt bara tar tvärt slut. Visst var jag rädd i min ungdom att man skulle uppleva någon sorts instängd ensamhet där i kistan när man dog, att man skulle se eller höra, eller känna ens forna vänners smärta och sorg utan att kunna göra något åt det. Att inte kunna smyga in en viskning i örat och säga ”jag är här, jag har det bra och jag är med dig” eller något sådant. Men jag tror nu mer att den stora ensamheten mer drabbar oss som är kvar.

Ungefär så upplevde jag ensamheten ibalnd förr, ensam där i mitt tonårsrum eller studentlägenhet. När alla andra var ute och festade och jag inte fick vara med. Hur man ville ringa någon, men det fanns aldrig någon där. Eller hur man önskade att någon ringde, men telefonen var alltid tyst. Då tänkte jag, så här är det att vara död, ensamt och tyst.

Och den lika självklara slängen av egoism, vad ska jag göra nu? Hur ersätter man en sådan vänskap? En enorm ensamhet och tomhet som bara fylls av en röst som för alltid tystnat. En sådan där konstig ensamhet, eftersom jag såklart inte är ett dugg ensam i världen. Men just nu och här, i mina nyinköpta kläder från Dressman och nya väldigt bekväma skor, så känner jag mig rädd, rädd för begravningen imorgon, rädd för egna och andras känslor. Och framför allt känner jag mig enormt ensam i det.

[tags]Vän, Väninna, Vänner, Vänskap, Hej då, Hejdå, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Sakna, Saknad, Sorg, Ensam, Ensamhet, Ångest, Panikångest, Begravning, Begravningar, Skogskyrkogården[/tags]