Etikett: Familj

Andra tonåringen i familjen

Ibland blir man påmind om att åren rinner på. Inte är det det lite oönskade runt magen, det kan tränas bort, och inte är det grå hårstrån, det har jag kompisar som hade när dom var 20 och inte heller är det att man lider svårt av bakfylla, det gjorde jag redan under studenttiden.

När man själv fyller år och ser åren rinna på, 36, 37, 38, snart 40 så är det bara siffror. I kroppen och i huvudet känns ingen skillnad. Men något som däremot märks är när barnen växer upp och det här kommer bli en sådan helg. Idag firar vi vår andra tonåring i huset. Jesper fyller 13 år och det slog mig först nu, på hans stora dag att det är just tonåring han blir! Vi led lite av att han fick en så dyr present och hade först svårt att motivera varför vi gjorde så i år. När vi kom på att han blev tonåring var det som en bra efterhandskonstruktion och genast var BMXen en helt annan sak =)

Idag blir vår ”minsta” också större, hon fyller sex år idag och till hösten börjar hon förskolan. Det kommer kanske inte kännas lika stort som när barnen börjar ettan, men det får vänta tills nästa år. Däremot har vi bestämt att lära sex-åringen cykla imorgon. Hon har cyklat på sparkcykel några veckor och har börjat få bra balans men aldrig lyckats med cykeln. Nu har hon dock fått en cykelhjälm i födelsedagspresent av mormor så nu måste vi börja med cyklingen. Det kommer dessutom göra våra långpromenader enklare för henne att orka med.

Men festen ikväll var lyckad. Vi grillade på gården på taket och det var lite släkt, vänner och barnens kompisar bjudna. Det blev en bra fest utan regn!

[tags]Barn, Familj, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Tonåring, Tonåringar, Ålder, Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagsfest, Födelsedagsfirande, Förskola, Förskoleklass[/tags]

Ett år i nya lägenheten

Idag har vi bott i vår nya lägenhet i ett år och som vanligt går tiden väldigt fort! När vi bestämde oss för att hus inte var något för oss och ställde oss i bostadskö var det vi förväntade oss ett projekt på flera år för att få en lägenhet som passade oss. Men bara några veckor senare blev drömlägenheten ledig. Det fanns bara en och den hade varit upptagen i 14 år. Plötsligt var den vår, fortare än man riktigt kunde förstå!

Att sälja huset var tungt på flera sätt. Den panikartade renoveringen som började för att slutföra det vi påbörjat var nog jobbigast. Det allra tråkigaste var att man inte ville fuska bara för att få ihop det inför försäljning. Men samtidigt så vet väl alla som renoverar inför försäljning att det inte är så kul att renovera i praktiken åt någon annan. Särskilt som nästa ägarare garanterat kommer riva upp och göra om åtminstone en del av det, säkert som amen i kyrkan =)!

Ja, och sedan var det ju jobbigt att hitta en köpare och att inte riktigt få det man behövde för huset och affären drog ut på tiden över hela sommaren innan de sista kråkorna på pappret äntligen satt där de skulle. En läckande takgenomföring och en sprucken glasruta som vi totalt glömt av blev ytterligare några småsaker som förlängde pinan.

Och visst trivs i bra i vårt nya boende. Jag tror nog jag och och de minsta tjejerna saknar huset och miljön mest i familjen. Jag för skogen och de utmärkta hundområden som fanns i oändlighet. Nu är det inte lätt att hitta annat än välansade gräsmattor att bajsa på om man inte vill gå långt. Tjejerna Emilia och Miranda uppskattade att bara kunna gå ut på gatan och leka, cykla med grannbarnen och bygga kojor i skogen. Nöjet nu är att gå ut på torget utanför och cykla i fontänen. Så visst finns det minus på listan, som det alltid brukar göra =).

Men fördelarna är också många. Allt underhåll vi ville slippa och 2km enkel väg till närmaste ICA-butik och tågstationen. Det går väl ann såhär års, men under vintrarna, i 2–3dm oplogad blötsnö är det inte lätt att traska.

Vi har nu oförskämt nära till köpcentrum och pendeltåg. Allt är nära, utom möjligen skogen med alla I-landsproblem det medför så som att man småhandlar för mycket just för att det är så lätt.

Men visst saknar jag det stora huset, uteplatsen fram och bak, vårt stora nybyggda altandäck, de lummiga skogs- och gångvägarna, det avlägsna bruset från motorvägen och tystnad som bara störs av fågelkvitter genom ett öppet sovrumsfönster när man vaknar. Men jag tycker ändå, såhär på årsdagen att vi gjorde ett bra val. Inte helt utan uppoffringar. Men det är ju också bra att känna, för då vet man att den dagen vi valde att prova på hus för 6 år sedan inte heller var bortkastad tid och framför allt pengar!

[tags]Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen[/tags]

Efterlängtat restaurangbesök

I samma hus där vi bor ligger en kinarestaurang som vi besökte för länge sen. Men nu har vi bott i samma port i ett år utan att ha kommit oss för att gå dit och äta. När vi flyttade in här för ganska precis ett år sedan, bestämde vi att gå ner och äta på inflyttningsdagen. Men det blev inte av och sedan dess har det skjutits på i flera omgångar.

Jag kan inte säga att jag är någon förespråkare av kinakrubbet så det är väl mest jag som stretat emot och de gånger vi gått ut och ätit föredragit annan mat. Jag har inget direkt emot det men suget efter just nudlar, ris, kyckling och biff uppstår sällan.

Men igår överraskade vi barnen med att bestämma oss för att inta fredagsmiddagen där och det var verkligen uppskattat! Jag tyckte att vi beställde alldeles för mycket mat men när måltiden inklussive efterrätt var avslutad var tallrikarna renskrapade. Själv känner jag det som om jag kommer vara mätt i flera år efter detta och det var faktiskt väldigt gott! Fördelen är också mängden mat och priset, 1100kr för 7 rätter och 6 efterrätter, pilsner och läsk är inga stora pengar!

[tags]Barn, Familj, Mat, Restaurang, Kinarestaurang, Kinamat, Haninge, Handene[/tags]

Båthelg med Aktiva Synskadade

I helgen har vi varit på en ”aktiv träffpunkt” med Aktiva Synskadade med tema båt och vatten. Eftersom det var en långhelg denna helg for vi redan i torsdags kväll till Mälargårdarna som är föreningens gård utanför Enköping.

Aktiv träffpunkt betyder att det är en helg utan någon speciell verksamhet även om den kan ha ett tema. Man kan komma dit och delta i lite, allt eller bara ta det lugnt, läsa och träffa folk. Temat denna gång var ”båtar och vatten” och även om Mälarens vatten var ganska svalt blev det en hel del åka ring efter motorbåt och barnen provade även med stor framgång på att paddla kanot.

Under helgen provades det också på lite dykning men i övrigt var det lugnt och trevligt. Jag lyckades bränna mig rätt illa i solen redan första dagen och fick så klart väldigt ont och frossa och spenderade en del tid med böcker och tog det lugnt medan barnen for runt och hoppade studsmatta och körde fyrhjulig motorcykel när aktiviteterna vid vattnet blev tråkigt =).

På söndagskvällen hade en lite större stålbåt sjösatts och vi tog en tur med den ett litet gäng. Några fiskade och en av dem drog upp en rejäl jädda men annars var det dött. Under måndagen åkte ett annat gäng ut med samma båt men turen slutade i motorstopp och bogsering hem. Men nu är vi åter hemma och borta bra, men hemma är alltid bäst!

[tags]Aktiva Synskadade, Blind, BLinda, Synskada, Synskadade, Barn, Familj, Båt, Båtar, Kanot, Mälaren[/tags]

Strukturerat våra familjefilmer del II

Att få in alla våra digitala videoband in i datorn var ingen konst och kvar återstod 5st VHS-C-band från åren 1997–1999. Det var när de 2 äldsta barnen var små. Vår kamera som vi hade då är sedan lnge borta och enda sättet att kunna titta på dessa filmer var en VHS-C-adapter för att stoppa i en vanlig videobandspelare, en adapter som åtminstone förr hade en tendens att trassla och ha sönder band.

En kompis hittade företaget BGA Videoproduktion som skulle kunna göra jobbet och dessutom föra över materialet till DV-band vilket jag helst ville. Men det skulle bli en liten kostnad även om det bara var fem band. Så när vår nyinskaffade Canon Legria HV40 DV-kamera hade analog videoingång bestämde jag mig för att göra ett modigt försök att göra det själv.

Och det gick bra. VHS-C-adaptern skötte sig utan att ha sönder några band och nu finns materialet även på DV och snart också i datorn. Och visst hade man kunnat önska sig mer film från när dom var små, men ändå, knappa 5 timmar utspritt ganska bra under en treårsperiod lyckades ändå fånga deras framsteg och utveckling väldigt bra. Och nu blev jag ytterligare inspirerad att fortsätta försöka hålla igång videoinspelandet. Stillbilder är jätteviktigt och där fotograferar vi som aldrig förr. Men video är speciellt och fångar så mycket mer som deras röster, språk etc.

[tags]Canon, Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton[/tags]

Gröna Lund med Aktiva Synskadade

Så har det då varit dags för årets besök på Gröna Lund. Vi brukar åka minst en gång om året och det känns fullt tillräckligt även i år =)

Detta år hakade vi på föreningen Aktiva Synskadade som hade det som en aktivitet. Det var ganska många som hade anmält intresse för aktiviteten men vi var bara någon sorts grupp utanför grindarna där alla fick sina beställda åkpaket och sedan gick man var för sig. Någon enstaka bekant stötte vi på där inne bara.

Men det var ganska mycket folk idag då det även var World Childhood Foundation-dagen med artister på stora scenen och hennes majestät drottningen på besök.

Annars var Gröna Lund sig väldigt likt. Ny för i år var atraktionen Twister som är en ny berg-och-dalbana i trä men jag åkte den bara en gång, tyckte den var lite tråkig.

Med ett sjukt barn och framåt eftermiddagen när solens kraft avtog och man hade för lite kläder började det bli huttrigt och segt. Tack och lov stänger Grönan kl8 på söndagar och det var med viss glädje klockan slog åtta. Vi hade lite fullt upp att försöka få alla att hålla sams och tillfredställa så många önskemål som möjligt, men med barn i så olika åldrar och längd var det inte lätt att alla skulle få åka.

Men nu är vi hemma och jag tror alla ändå är ganska nöjda med dagen Möjligen hade vi kunnat slutat några timmar tidigare när det var som bäst men det lyckas man ju aldrig med.

Det tog inte många minutrar efter hemkomsten förrän alla slocknade som små ljus, trötta efter 8 timmars nöjesfält!

[tags]Familj, Familjedag, Barn, Drottning Silvia, Silvia, Drottningen, World childhood foundation, Childhood, Aktiva Synskadade, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Gröna Lund, Nöjespark, Nöjesfält, Bergochdalbana, Stockholm, Djurgården[/tags]

Trivselhelg med Aktiva Synskadade del II

Sådär, nu ligger även bilderna ute från trivselhelgen med Aktiva Synskadade som vi var på i mitten av januari i år. Det var slötid och snöskoteråkning på isen vilket var väldigt trevligt.

Trots att jag hatar vinter så måste jag säga att det finns ett par fördelar med den och bada tunna och åka snöskoter är två av dessa goda ting. En het vedbrasa med ost, kex och dricka är också väldigt fint medans stormen tjuter runt husknuten. Så var det dock inte just då.

Förutom originalinlägget så kommer bilderna här igen.

[tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Snöskoter, Mälaren, Badtunna[/tags]

Lilla julafton med Aktiva Synskadade del II

Här kommer bilderna från en aktivitet med Aktiva Synskadade som vi var på i december. De har något de kallar för lilla julaftonsom ägde rum under Lucia-helgen.

Hösten var en ren katastrof när det gällde bloggtorka. Det fanns inte brist på ämnen och många utkast blev det men klar brist på energi och förmåga att slutföra saker.

Men nu jobbar jag ikapp och förutom i originalinlägget så kommer bilderna här igen.

[tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Jul, Julafton, Julfirande, Pepparkaka, Pepparkakor, Pepparkakshus, Julklappar, Pyssel[/tags]

Halloween med Aktiva Synskadade del II

Hela hösten var en ren bloggkatastrof och inte mycket blev publicerat utan slutade som utkast. Så nu följer jag upp publiceringen av semesterbilderna från 2010 med en aktivitet från november med lite skojiga bilder.

Förutom i originalinlägget så kommer bilderna här igen.

[tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Halloween, Showdown[/tags]

Maria på Youtube

Jag skulle kunna säga att den dagen min fru skaffar en Youtube-kanal, då finns inget som förvånar längre! Men egentligen är det väl sådant man mest säger för att skämta om tjejers oduglighet vilket ju är direkt lögn. Dessutom är jag själv inte ett dugg bättre som skaffade min kanal nästan samma dag. I och för sig har jag haft ett annat Youtube-konto för att kunna lagra mina favoriter men det används inte längre.

Maria är dessutom den här hemma som delvis av naturliga skäl är den som ägnar sig åt fotohanteringen och videoredigeringen. Hade jag själv sett hade det nog varit ett av mina favoritintressen.

Så det handlar nog även i hennes fall om att, om man skaffar en Youtube-kanal ska man ha den till något och komma på vad det är. Och nu har hon det, en egen liten lekstuga även i rörig bild.

Här kan man se vad hon hittills åstadkommit:

Maria Nömell på Youtube

[tags]iMovie, Youtube, Video, Videoredigering, Hemvideo, Hemmavideo, Familjefilm[/tags]

Joakim på Youtube

Youtube är en av internets mer fantastiska sajter. Den hamnar lätt på min tio i topp-lista tillsammans med Wikipedia och Google. Ibland brukar jag skämta om att hela internet-universum kretsar kring dessa tre sajter, och finns inte svaren och lösningarna där, då finns dom inte alls =)!

Visst har det länge funnits saker jag velat visa er där ute, inte bara i text som kanske är mer min starka sida, utan även i stillbild och rörlig video. Och bara för att jag skaffat en Youtube-kanal 2011 och seriöst börjat använda den, betyder det inte att jag är gammalmodig och inte sett möjligheterna. Det har nog mer handlat om att inte våga och orka ta sig för.

Men ända sedan jag började använda Youtube — för länge sen — har tankarna funnits där och det område som alltid legat mig varmast om hjärtat har varit ledarhundar och kunskapen om dem som försämras varje år. Jag har tänkt om andra, speciellt organisationer så som Synskadades Riksförbund som ansvarar för ledarhundsverksamheten i Sverige numera, och Sveriges Ledarhundsförare – SLHF som är en förening för ledarhundsförare, att nu när det är gratis och så vansinnigt lätt, varför gör man inget åt kunskapsbristen och bristen på bra, ”ny” och lättillgänglig information? Varför sitta och säga ”vi har inga pengar till dyra filmproduktioner”, när man kan ta en handkamera eller mobiltelefon och filma och publicera i princip där man står och går? Visst, det blir då inte lika bra som en filmproduktion, men klart mycket bättre att göra så i väntan på något ”bättre” än att inget göra.

Men inte mycket hände så när jag och min fru satt och la in våra gamla familjefilmer på datorn från band, dök genast två ledarhundsklipp upp framför näsan på oss. Klipp jag helt hade glömt att vi hade. De var inspelade 2001 med en av mina hundar och plötsligt låg det där, digitalt och klart, i ett videoredigeringsprogram med inbyggt stöd för att publicera på Youtube!

Vi la ner 3 minuters ”redigering” på de båda klippen. Lade på lite text och tryckte på ”dela på Youtube” i iMovie. Visst, resultatet är inget mesterverk i effekter och redigering, men budskapet kan inte bli tydligare och enklare.

Tack vare att vi la in våra gamla digitala videoband på datorn och i iMovie, vet jag nu vad jag ska med en Youtube-kanal till. Jag ska göra det andra inte gör och som jag inte vågat eller trott mig kunna tidigare. Det kanske för det goda med sig att andra kanske härmar och då har det ju dessutom fått det goda med sig.

Denna helg ska vi ut och filma flera klipp med mig och ledarhunden Fassi. Jag vill visa hur en ledarhund arbetar, i vilka situationer, vilka hinder och liknande och kanske kommer alla vara lika insatta i vad en ledarhund är och gör som på 1990-talet.

Här är några exempel:

Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Västerhaninge:

Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:

Joakim Nömell på Youtube

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Hunddressyr, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, SLHF, Youtube, Hemvideo, Hemmavideo, Familjefilm[/tags]

Strukturerat våra familjefilmer

För några veckor sedan påbörjades nästa projekt som stod på tur efter att vi strukturerade våra familjebilder. Trots att mycket redan fanns digitalt sedan 10–12 år tillbaka var det ett digert arbete att få till det.

Men nu var det videofilmernas tur. De första tre åren från 1996 och framåt använde vi en VHSC-kamera och där har vi säkert ett tiotal gamla kassetter. Vi har en kamera utan batteriladdare eller nätdel men jagar för fullt efter en sådan eller komplett kamera. Vi har tidigare använt sådan konverteringskassett för VHSC till VHS med dåligt resultat och fått band avslitna och det känns inte så kul. Alternativet är att lämna in banden för digitalisering hos något företag, men det får bli om vi går bet själva.

Men år 2000 skaffade vi vår första digitala videokamera, det var en Sony PC100. Den var fantastiskt mycket bättre än vår gamla Panasonic VHSC-kamera, men jag köpte den för att jag var ivrig och inte orkade vänta på den jag ville ha, vänta de 3–4 dagar det skulle ta för att beställa hem den. Har man bråttom så har man!

Så ganska precis 2 år senare var det dags för en ny kamera, efterföljaren till den jag trängtat efter den där gången! Det blev en Sony DCR TRV50E som hade en mer avlång form som låg bättre i handen än den gamla PC100-modellen. Visst hade den fler finesser också. Man kunde stega bildruta för bildruta vilket var oerhört bra när man skulle fortsätta inspelningen och hade tappat bort positionen på bandet. Då kunde man placera kameran exakt i bildrutan efter föregående klipp. På så vis blev det inga synliga klipp. Vidare hade den kassettminne för de band som stödde det. Växlade man band ofta skulle kameran minnas senaste positionen om bandet var utrustat med just det lilla minneschippet som krävdes. Jag tror aldrig jag köpte några sådana band pga priset =).

Sedan hade kameran blåtand och en epost-klient och möjligen också en webläsare. Just dessa finesser var det väl mer oklart vad man skulle ha till. Det var i vart fall stor sorg i huset för 4 år sedan när den trotjänaren gick sönder och fick ersättas av en PC100-liknande modell i modernare tappning, en Sony Handycam HC45E som också har samma fula fyrkantiga form som ligger fel i handen, saknar ingång för extern mikrofon och tillbehörskontakt för mick eller lampa. Kort sagt billigt skit som nödlösning i en akut situation =).

Så de flesta familjefilmer finns redan digitalt på band. Men det blir aldrig av att man tittar på dem i det formatet. Det är jobbigt att byta band och segt att spola fram och tillbaka och helt omöjligt att hitta något specifikt. I synnerhet inte som man var urdålig på att datummärka banden och det var tydligen inte heller helt ovanligt att datum och tid i kameran gick fel vid inspelningstillfället. man brydde väl sig inte så mycket och kunde inte se vad det var för viktigt!

Men med digital video är det ju ofta lätt. Bara att ansluta kameran via firewire till Macen och låta iMovie gra jobbet. Den lilla bristen med kassettband jämfört med videokamera med flashminne är att allt måste importeras i realtid och det var ca 40 timmar band som skulle gås igenom. Men ett par kalla och trista lördagar och söndagar gick det åt för att byta band var annan timme och snart var det klart! Vissa dagar gick importen även nattetid.

Det blev som sagt ca 40 timmar video i digitalt råformat och det gick åt ca 600GB i hårddiskutrymme. Här märkte man att iMovie gick lite trögare än iPhoto, men så är också rörlig video betydligt större och tyngre att hantera. Och vår Mac Mini med enbart 4GB är inte så kaxig längre. Trots det är det fullt hanterligt än så länge.

När den delen av jobbet var avslutat kunde vi lätt och snabbt gå igenom alla band. Fortfarande återstod ett digert arbete att rätta till datum i alla de 100-tals klipp som blivit inspelade med felinställd kamera. Jag kommer aldrig mer missa att ställa in datum och tid i en kamera igen!

Så nu kan vi börja titta och redigera video. iMovie är ett lätt och ganska kompetent program för husbehov och det lär nog räcka långt för oss. Plötsigt blev det lika enkelt att klippa ihop en filmsnutt och publicera den på Facebook eller Youtube som det är att publicera ett foto eller en statusuppdatering. Svindlande och tankeväckande men äggande!

I mitt förra inlägg om att strukturera våra familjebilder beskrev jag dilemmat med säkerhetskopiering. Bilder tagna med en digitalkamera har ju ingen papperskopia i någon låda på vinden. Förlorad data är borta, varför man bör tänka noga på just säkerhetskopiering. Just foton är ju förutom det man har i huvudet (och det kan ju variera) de enda minnen man har från ens eget liv och ens barns uppväxt.

Med just våra filmer som kommer från digitala videoband finns ju källan kvar och kan förvaras på annat ställe. Det är inte lika viktigt med backup. Har man dock en flashkamera utan band och bara minneskort, är ju problemet det samma. Men när all grovsortering är klar, all video fått sin rätta tid och datum, trasiga klipp är borta etc, så lär de lagras på speglad nätverkshårddisk förutom den lokala datorn.

Du kan se vad vi hittil publicerat på våra respektive Youtube-kanaler:

Joakim Nömell på Youtube

Maria Nömell på Youtube

[tags]Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine, iMovie, iPhoto, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, Youtube[/tags]

Strukturerat våra familjebilder

Vi har ju på senare år gått och blivit en riktig Mac-familj. Det fanns många vinster i att gå över från PC till Mac, men en av de var bildhanteringen. Visst finns det motsvarigheter i drivor för PC men något så snabbt och enkelt som iPhoto tycker jag är svårt att hitta i PC-världen.

Vi har byggt på vår familj sedan 1996, och de första 3–4 åren använde vi APS-kamera. Men runt 1998/1999 skaffade vi får första digitalkamera. Jag minns den än idag, en Sony Cybershot där objektivet satt på sidan av kamerahuset och kunde vridas i olika vinklar. Det sålde vi och bytte ganska snabbt mot en mer ”normal” Sony-kamera som såg ut som en kamera ”borde” =)

och visst förändrades fotograferingsmönstret redan då. Det var dyrt och väldigt besvärligt med analoga kameror med vanlig film i. När APS gjorde sitt misslyckade intåg i folkhemmet blev det förvisso enklare att byta film — om man nu tyckte att det var jobbigt innan. men det blev dyrare.

Med digitalkameran kunde man fascinerat bara knäppa på tills man var nöjd. Till en början raderade vi bilder som blev dåliga men snart slutade vi även med det. Och genom åren har det blivit bättre och bättre kameror, fler och fler bilder, större datamängder. Nu är vi inne på vår tredje systemkamera och man är ju glad att man då inte visste hur bra bilderna skulle bli framöver. Korniga, suddiga och mörka jämfört med nu.

Idag när jag låter datorn tugga igenom vårt fotoarkiv visar den 32.565 bilder och 121,2GB data. Och då har vi ännu inte scannat in alla analoga bilder som togs innan den digitala tiden, en stor plastlåda på hjul alldeles full med pappersfoton. Det ska scannas det med, men jag ska bara komma på hur det ska systematiseras först eftersom där råder komplett oordning idag.

Men vi har länge tyckt att den ständigt ökande mängden varit besvärlig när man velat bläddra tillbaka eller hitta något specifikt. Ett riktigt fotoprogram var vad som krävdes. Jag tvivlade på att iPhoto skulle mäkta med den enorma mängden bilder i en databas när jag märkte att allt läggs i en enda fil.

Men före jul satte vi igång med importen. Bilderna var då redan snyggt sorterade på en nätverksdisk i datum-mappar insorterade i årsmappar och semestrar var placerade för sig. Ett par gånger fick jag exprementera och göra om importen och när den stora importen väl ägde rum, tog det sin lilla tid. Nästan ett dygn tog det att kopiera från nätverkshårddisken till den lokala datorn och sedan in i iPhoto.

När importen var klar visade det sig, att trots den enorma mängden märks ingen fördröjning när man bläddrar i fotosamlingen. iPhoto körs på en Mac Mini med 4GB RAM-minne. iPhoto tar en liten stund på sig att starta, den ska varva upp den externa USB-hårddisken och öppna datafilen, allt som allt max 30 sekunder. Men när det är gjort kan man lugnt jobba på.

Nu har vi påbörjat det oändliga arbetet med att låta datorn känna igen ansikten. I början fick man namnge många personer men numera klarar den av ganska många. Problemet med vår fotosamling är dock att den omfattar 4 barns utveckling från 0–14 år, en pappa som ändrat hårfärg och klädstil under 16 års tid. Kort sagt tiden förändrar och det gör att datorn nog inte får det så lätt att automatiskt känna igen alla människor. Därtill är det inte bara vi på alla dessa bilder, utan våra nära vänner och släktingar som också har barn som växer upp. Men det är ett roligt arbete som jag tror ger lön för mödan framöver. Att be datorn plocka fram bilder på något av barnen, och genast har man dem framme och kan följa utveckling och händelser.

Vi har redan provat på att göra fotoböcker i iPhoto. När man gjort sin bok, köper man den direkt i programmet med sitt Apple ID och den beställs och levereras några dagar senare. Ännu har vi bara gjort fotoböcker för att ge bort, men snart ska vi göra egna.

Nästa steg är som sagt att digitalisera alla gamla analoga bilder. Jag har letat efter en snabb och högupplöst scanner för att inte göra arbetet ännu mer drygt. Min Canon Lide 90 tar väl så god tid på sig för att scanna i full upplösning. Därefter vill man gärna ha datum på de bilder som har det på baksidan. Det är ett jobb som kräver en mörk och lång vinter och eftersom vi just tagit oss ur en, får det kanske blir nästa.

Tips på scanner mottages tacksamt! Jag önskar mig en som inte är A4, som rymmer ett foto och inget mer och på så vis snabbar upp scanningsprocessen. Att lägga flera foton i scannern och låta den automatiskt detektera att det är flera bilder i den, har inte fungerat bra för mig.

Och när man gör allt det här bör man också fundera på säkerhetskopieringen. Enorma mängder data utan någon källa. Förloras datan är bilderna från 16 år av våra och barnens liv borta! Det vore en verklig katastrof. Därför gör vi på följande sätt:

  • Alla bilder från kamerorna sparas på en nätverkshårddisk med speglade diskar.

  • Bilderna importeras därefter i iPhoto

  • Macen gör själv Inkrementell säkerhetskopieringW på iPhoto-databasen med hjälp av den inbyggda backupprogramvaran time Machine till en Time Capsule nätverksbackup.

    • Det innebär att all data finns på en NAS (nätverkshårddisk], en Time Capsule [också en nätverkshårddisk mer avsedd för säkerhetskopiering) samt lokalt på vår arbetsstation. Det är en rutin som borde räcka. Den enda ordentliga bristen i hela upplägget är att allt finns här hemma. Inbrott är alltid en risk, men diskar går att gömma så att de tar lång tid eller är omöjliga att hitta. Men för att skydda sig mot brand bör man lagra data parallellt någon annanstans. Alterantiven är väl då främst manuell backup på hårddisk då och då som man förvarar i kassaskåpet på jobbet eller i bankfack eller en molntjänst eller annan nätverkshårddisk som står på distans och tar backup lite då och då. Men vår tids enorma datamängder i ett vanligt litet privat hem som vårt, är ett problem.

    Så alla fotofantaster där ute, dela gärna med er av era tips och erfarenheter!

    [tags]Kamera, Digitalkamera, Systemkamera, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, iPhoto, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine[/tags]

    Plastkortens dilemma del II

    Så blev det än liten uppföljning på det här nästan på dagen två år gamla inlägget, Plastkortens dilemma. Jag skrev och ondgjorde mig över alla poäng-, bonus- och medlemskort man har, förutom alla kort man samlat på sig i diverse butiker under åren. Dels har antalet vuxit till fåniga mängder, och dels blir det extra fånigt när man funderar över nyttan man haft av alla dessa kort genom åren. Det känns ytterst tveksamt om det ens är mödan värt att ha dem i plånboken och strulet med att rota fram dem vid varje köp eftersom det liksom aldrig ger något. Och varför man inte kan eller vill knyta alla dessa poäng och rabattsystem till ens kontokort eller legitimation eller mobiltelefon, är ett mysterium!

    Här om dagen blev vi kontaktade av en journalist på Expressen som hade hittat mitt gamla inlägg och ville skicka en fotograf för att fotografera och sedan skriva en artikel i ämnet. När fotografen kom samlade vi ihop alla kort vi knappt hade en aning om att vi hade längre och fick ihop över 40 plastkort!

    Idag finns alltså vår familj i reducerad form i tidningen, men tyvärr enbart i pappersupplagan som det verkar. Så det blir ingen referens här i bloggen dessvärre =).

    [tags]Expressen, Plånbok, Pengar, Ekonomi, Plastkort, Kortköp, Visa Kort, Visakort, Kontokort, Betalkort, Kreditkort, Kortsäkerhet, Medmera, Rabattkupong, Rabatt, Rabatter, Rabatterbjudanden, Poäng, Bonuskort, Rabattkort, ICA, Coop, Business[/tags]

    Motorhelg med Aktiva Synskadade

    I helgen så var Jag, min lillasyster Emilia och en kompis till mig Madde uppe i mälargårdarna ensamma. Det var motor helg och vi har fått gjort en massa saker.

    Vi tog tåget från Handen till centralen och sedan där efter tog vi tunnelbanan mot Fruängen. Vi gick av vid Telefonplan och inväntade bussen som skulle föra oss till mälargårdarna. Det var otroligt kallt ute och vi fick vänta ett tag innan bussarna kom. Det tog ungefär 2 timmar att färdas med buss. När vi kom fram så lämnade vi sakerna i rummet och sedan var det kvälls fika med mackor och te. Under kvälls fikat informerar dem om allt som kommer hända under helgen.

    Efter fikat så gick vi runt och tittade lite och eftersom det var första gången för Madde så visade vi henne vart allt låg och hur det såg ut där. Sedan gick vi in i det så kallade ”brasrummet” och tittade på tv och tog det för det mesta bara lugnt.

    Lördag

    Vi vaknade mycket tidigt och gick upp för att få i oss lite frukost och ladda in för dagen som skulle vara händelserik. Med mycket aktiviteter och grillning. Efter frukosten så fick vi reda på vilka som skulle ta hand om köks tjänsten under helgen. Som tur var slapp vi. När det var färdigt gick vi in i rummet igen och gjorde oss i ordning för en lång dag ute i solen. Vi skulle tillbringa större delen av dagen på isen nere vid sjön. Vi klädde oss varmt så vi kunde klara dagen och inte frysa. Snart nere på isen så fanns det massor utav maskiner vi kunde testa att köra. Som T.ex

    Bil, fyrhjuling , kross. Vi testade allt förutom krossen. Både madde och jag körde bil med Pelle. Medan körde Emilia runt på fyrhjulingen som en annan dåre. Vid lunch tid så serverades korv och hamburgare med tillbehör. När vi ätit oss mäta och var helt klara så drog vi ut på isen igen för att köra ännu mer. Det var sjukt kul att köra exempel vis bil eftersom det var första gången och något jag inte kommer få göra senare i livet. Fyrhjuling har jag kört förut och är nu så pass vann att jag kunde köra som en dåre. Madde tyckte att jag och Emilia var lite galna. Men förstår henne…haha.

    Till middag fick vi kött och potatis och en god gräddsås. Vi var väldigt trötta på kvällen och nöjde oss med att ligga i soffan och titta på en bra film och äta massor av snacks och dricka läsk. Efter filmen spelade vi lite spel innan vi gick och la oss. Vi somnade väldigt snabbt.

    Söndag

    Som föregående morgon så gick vi upp väldigt tidigt och åt frukost. Laddad in för en städ dag, Efter frukosten som var den samma som går dagen var väldigt god och vi njöt. Vi gick och klädde oss för att hinna köra lite Bil och Fyrhjuling innan lunchen och städningen. Vi körde inte lika mycket idag som går dagen. Utan vi tog det väldigt lugnt och skönt men ändå hade vi väldigt kul. Efter lunchen så började vi städa vårt rum som var väldigt rörigt efter helgen och vi hade svårt att hitta alla våra saker. När vårt rum var rent och snygg så gick vi ut för att hjälpa till med resten av huset. Vi tog hand om matsalen och datarummet. Det gick väldigt fort och snart var klockan 16:00 och bussen skulle av gå från mälargårdarna. Vi lämnade Mälargårdarna nöjda och glada och framför allt Emilia som fått köra vilt på isen och hur snabbt hon ville.

    Snart var vi framme vid telefonplan och på väg hem. Vi tog tunnelbanan mot Stockholm Central och sen Pendeln mot Västerhaninge och hemma väldigt snart. När vi kom hem så fick vi i och lite middag och var nöjda och trötta.

    [tags]Aktiva Synskadade, Familj, Barn, Ungdom, Fritid, Fritidsaktiviteter[/tags]

    Översvämning i källaren del II

    Idag är stora dagen D då vi tagit tag i vårt skadade källarförråd. Medan Maria och barnen började bära ut allt oskadat och placera det på torrt område åkte jag och Frans till Bauhaus för att handla reglar. Jag har bestämt att vi ska bygga ett golv av reglar som bygger upp en dryg decimeter så får man både luft och ventilation under alla kartonger och förhindrar liknande katastrofer i framtiden.

    När vi kom tillbaka med allt virke och började såga upp det hade de andra kommit väldigt långt och börjat bära ut även skadade kartonger ut från källaren. Det fick bli en egen drypande stinkande hög som senare skulle fraktas till ett grovsoprum som i det här laget inte alls var extra tömt som utlovat, utan helt överfullt.

    Stanken var enorm och det var väldigt äckligt att ta i allt som det verkligen rann ur. De andra använde handskar men det fanns inte till mig och man spritade händerna mer än ofta kan jag försäkra!

    När förrådet var tömt, skurade vi upp allt vatten och andra odefinierade partiklar och dränkte sedan golvet i ren sjukhussprit och skurade sedan ut det över hela golvet. Den processen upprepade vi mer än en gång tills vi gjort av med avsevärda mängder sprit innan vi var nöjda.

    När golvet började torka satte jag och Frans igång att snickra regelverk. Det tog sin lilla tid men blev väldigt bra! Med värkande ryggar satte vi sedan igång att bära in allt oskadat igen och stapla det på snygga högar och aningens mer sorterat än det varit tidigare. Efter detta blev det betydligt mer plats i förrådet och man såg klart och tydligt att vi förlorat en del. Men det kändes inte så sorgligt eftersom vi inte förlorat något vi kommer att sakna eller behöva. En del kläder förlorade Maria som nog var lite trist, men som legat i kartonger de sneaste 2 flyttarna och således inget som används. Jag var själv glad för att mina båtsaker, CD-, DVD- och VHS-samling var oskadad. De kartongerna borde ha stått på golvnivå på grund av sin tyngd men gjorde lyckligtvis inte det. Även kartongen med allt vårt vitrin hade stått en våning upp.

    Trötta efter arbete som känns väldigt onödigt är vi nu äntligen klara, en vecka senare. Inget finns att få ut på försäkringen, inte ens för sveda och värk så vi tänker inte ens försöka.

    [tags]Bostad, Familj, Hyresrätt, Fastighet, Hyresvärd, Bovärd, Kälalre, Källarförråd, Källarutrymmen, Vattenskada, Översvämning, Försäkring[/tags]

    Översvämning i källaren

    Idag fick vi ett ganska trist papper i brevlådan. bostadsbolaget meddelade att det var stopp i ett större avloppssystem i centrala delarna där vi bor och detta hade fyllt hela fastighetens källarutrymmen med en decimeter avloppsvatten. Även hissshakten hade fått svälja några kubikmeter. Vi ombads se över våra källarförråd och alla fick ta vara på sitt och använda sina respektive försäkringar.

    Jag träffade en bekymrad bovärd som meddelade att han fått gå i sjöstövlar, att stanken var enorm men att vattnet var fritt från klumpar. Man hade ställt ut avfuktare och beställt extra tömning av grovsoporna eftersom vi alla nu skulle få en del att slänga.

    Tankarna börjar givetvis snurra, vad kan ha stått nere i golvnivån? Våra viktiga papper från husförsäljningen som vi behöver inför deklarationen, alla fotoalbum med våra bröllopsfoton vi fått, all teknisk utrustning vi inte haft användning för men inte kunnat slänga, alla videobanden med barnens uppväxt, stod de i källaren? Nu måste vi gå ner och ta tag i det och förbereda sig på förlust av oersättlig egendom!

    Nu har vi varit nere och inspekterat skadorna i vår källare. Förutom att en del kartonger med kläder, några gamla videoband, ljudböcker och en hel del annat, har inget oersättligt och ovärderligt förstörts! Lådan med foton fanns uppe i lägenheten, men däremot fanns tre album med 100-tals bröllopsbilder i en kartong i botten som dränkts men som av en oändlig tur låg albumen överst i kartongen och hade undgått att drunkna i avloppsvatten med några centimeters marginal. Allt under var genomblött!

    Bland de tekniska sakerna hade en kartong med stereoprylar dränkts, däribland min minidisk-spelare och en CD-spelare. I samma kartong låg en gammal vinylspelare som var ganska dyr och avancerad och som jag dessutom lånat av en kompis. Just denna låg dock ovanpå de andra maskinerna och hade således klarat sig!

    Videobanden fanns i en kartong men de låg en bit upp i staplarna och i en plastlåda så de har vi nu tagit upp i lägenheten för att försöka säkerhetskopiera på något vis.

    men vi har inte börjat tömma förrådet än. Allt måste rivas ut och vi har MYCKET i vårt förråd. Från golv till tak med någon enstaka kvadratmeters yta att stå på. Allt måste bäras ut och ställas på torr yta och sedan måste allt blött bäras iväg. Därefter måste vi sannera golvet med sprit på grund av bakterierna eftersom det är avloppsvatten och sedan ska allt in igen. Vi fick idag rådet av bovärden att försöka bygga någon sorts golv i förrådet för att komma upp en bit vilket hjälper mot fukt och mögel om det luftas under, men framför allt mot liknande olyckor i framtiden.

    Vi ska ta tag i allt detta när det blir helg och vi kan få hjälp att transportera virke och bygga. Det kommer bli jobbigt och VÄLDIGT äckligt!

    [tags]Bostad, Familj, Hyresrätt, Fastighet, Hyresvärd, Bovärd, Kälalre, Källarförråd, Källarutrymmen, Vattenskada, Översvämning, Försäkring[/tags]

    Trivselhelg med Aktiva Synskadade

    Nu är vi hemkomna från en ”trivselhelg” med Aktiva Synskadade ute på Mälargårdarna utanför Enköping. Och det var verkligen soft och trivsel.

    När jag i fredags kastat mig av tåget från min tjänsteresa till Göteborg hann jag bara hem och vända, byta kläder och väska innan det bar av igen. familjen stod färdigpackad och klar innanför dörren och det handlade bara om minutrar innan tåget gick in mot stan.

    Samling vid Telefonplan som vanligt. Det börjar ju bli rutin för oss också eftersom detta är tredje aktiviteten med föreningen. Denna gång var det så få deltagare så det räckte med två minibussar istället för den stora turistbussen. Några kom försent så vår buss åkte i förväg upp och kom fram till ett svinkallt hus och mängder med snö. Vi packade in oss i valfria rum och Denise och Jesper fick välja eget rum, vilken lyx!

    I väntan på den andra bussen hämtade vi ved och skyndade oss att tända en rejäl brasa och det tog tid innan man kunde sitta där och värma sig. När de andra kom var det kvällsfika och en rutinmässig information för ett litet gäng rutinerade deltagare.

    Temat för helgen för utom trivsel skulle ha varit lite Mac och musik. Men eftersom det bara var vi där som skulle ha visat men ingen att visa för slutade det med att vi satt i soffan i brasrummet och slöade och det gav verkligen temat trivsel sin rätta ton.

    Vår familj hade lunchpasset och det blev grillat ute men vi åt inne =) Under eftermiddagen åkte vi snöskoter på Mälarens isar och det var grymt kul. tyvärr fanns bara en av två snöskotrar hela så det blev till att stå och frysa och vänta en del. Vid en lite våldsam lek gjorde sonen illa sitt redan skadade knä, men i övrigt förflat allt med alla armar och ben i behåll.

    På kvällen efter en god lasagne till middag, spelade vi frågespel. Först Pest eller Colera och sedan MIG. Jesper var en förträfflig spelledare. Förutom att sådana spelsessioner brukar kunna bli lite långrandiga mot slutet och man bara vill att eländet ska ta slut, så var det trevligt.

    Under söndagen skulle vi bada vedeldad tunna men den var inte fylld och hyggligt varm förrän efter lunch det det egentligen skulle städas och packas. Men vi var så få deltagare så det gick bra. Men bada riktig tunna har jag nog aldrig gjort tror jag och det var grymt skönt. Det hade gärna fått vara kallare ute eftersom det nästan töade och var väldigt isigt. Men det kan jag absolut tänka mig att göra om. Föreningen äger också en bastuflotte som invegs under höstens aktiviteter men det missade jag.

    När stressen med städningen var klar var vi äntligen på väg hem. Alla somnade som små ljus i bussen på väg hem. Istället för Telefonplan släpptes vi av på centralen eftersom det var mest lämpligt för de flesta. Mirandas skor hade blivit blöta vid tunnbadet så henne fick jag bära över hela centralen och hemma vilket hon var mycket nöjd över!

    Det var väldigt skönt att komma hem ikväll. Här råder också trivsel. Borta bra men hemma är ändå alltid bäst!

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Snöskoter, Mälaren, Badtunna[/tags]

    Lilla julafton med Aktiva Synskadade

    Nu har vi firat ”lilla julafton” med Aktiva Synskadade. Det var andra gången vi följde med på en aktivitet och eftersom det blev så lyckat förra gången på halloween-helgen så var det inga problem att få med barnen. Sonen protesterade lite men ändrade sig ganska snabbt när vi kom fram.

    Det var mycket snö vid framkomsten och väldigt kallt, -10 grader och det kändes helt klart i huset som tog god tid på sig att värmas upp. Egentligen blev det aldrig riktigt behagligt under hela helgen, men första natten var väldigt huttrig. Vi blev inkvarterade i samma rum som förra gången men denna gången fick Denise dela rum med en jämnårig tjej. Det var väldigt nervöst först och en del sura miner över att hon inte ”fick” sova med övriga familjen. Men vi lovade att om hon vantrivdes var det bara att komma. Vi såg knappt röken av henne resten av helgen =)!

    Kvällen slutade som sist med information och kvällsmacka och man kände sig ganska trött och det slutade med sänggående ganska normal tid. Eftersom alla hjälper till med matlagning, disk och städning blev man också indelad i lag. Det var över 70 deltagare denna gång så det fanns många hjälpsamma händer, men också en hel del att göra.

    På lördagsförmiddagen efter frukost var det pepparkaksbak och förutom vanliga kakor fick man göra egna pepparkakshus som skulle delta i en tävling. Emilia gjorde ett eget hus och Denise och Jesper ett och Miranda pysslade för sig själv. Det blev helt underbara skapelser vilket också visade sig senare när Emilia med sitt hus kom på en andra plats och Denise och Jesper på tredje med sitt hus. Det är bra med en stor familj =)

    Under eftermiddagen på lördagen var det pyssel och vi har ju några i vår familj som kan hålla på hur länge som helst =). Kreativitet och konstnärsskap helt klart! Middagen var så klart ett julbord och på kvällen delades det ut julklappar till barnen.

    Under söndagsförmiddagen fortsatte finslipet på pepparkakshusen och till lunchen utsågs vinnarna.

    Söndagseftermiddagen var som vanligt vigd åt packning och städning innan bussen vände hem igen vid 16-tiden. När vi kom hem nu ikväll blev det micromat och ganska svårt att varva ner men mestadels glada miner!

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Showdown, Jul, Julafton, Julfirande, Pepparkaka, Pepparkakor, Pepparkakshus, Julklappar, Pyssel[/tags]

    Halloween med Aktiva Synskadade

    För många år sedan var jag aktiv i föreningen Aktiva Synskadade som på den tiden hette BBU – Blinda Barns Utveckling. Jag var aktiv framför allt inom dykningen och deltog i en dykresa till Egypten 1989. Föreningen är inriktad på aktiviteter istället för intressepolitik och de gör välidgt mycket bra saker. Titta gärna in på deras sida.

    På den tiden höll man till på en gård uppe i Örbyhus norr om Uppsala och Tierp men numera har man skaffat sig en ny och bättre gård i trakten av Enköping som heter Mälargårdarna. Där finns större förutsättningar för att bygga ut och anpassa verksamheten ännu mer.

    Jag har varit från föreningen ganska många år. En stor förklaring var väl att jag slutade med dykningen nästan helt 1994 när jag slutade på dykarskolan jag arbetade på, sålde min dykutrustning och förlorade kontakten med min bästa dykpartner. en annan anledning var väl att jag fick lite nog av umgänget med alla ”likasinnade”, det vill säga synskadade, att alla kände alla och visste allt om alla. Det har ju ändrat sig sedan 2006 när jag började på ett företag som sysslar just med hjälpmedel för synskadade. I och med det har jag ju garanterat träffat alla igen.

    Men jag tycker verksamheten är bra och tror att de gör väldigt stor nytta. Så i höst började vi prata här hemma om att prova att åka dit igen och se om det kunde vara något för oss och barnen. Och i höstprogrammet hittade vi halloween-firandet som lät kul! Det var dessutom en sådan helg som kallas ”aktiv träffpunkt” som inte har något speciellt program förutom halloween-temat.

    Resan gick från Telefonplan söder om Stockholm med föreningens turistbuss och det var mycket folk och många barn vilket så klart var väldigt lyckat denna första gång. Föreningens nya gårdar Mälargårdarna, ligger en bit utanför Enköping och resan tog nästan 2 timmar. Men med spel och iPad roar man barn länge.

    Vid framkomsten inkvarterades vi i rum och vi fick ett rum i den så kallade hundkorridoren eftersom vi hade våra 2 hundar med oss. Rummet var bestyckat med 2 våningsängar så vi fick komplettera med madrass på golvet. Det blev trångt men klart mysigt.

    Efter inkvarteringen var det fika och information där det berättades om helgen och man delades in i matlag och städlag. Jesper avslutade kvällen tidigt på grund av huvudvärk och vi var alla ganska trötta.

    Morgonen efter vaknade jag förvånansvärt utvilad och vi åt frukost. Man delas in i mat- och disklag vilket gör att alla hjälper till under helgen. Det skapar en väldigt trevlig stämning.

    Efter frukost började aktiviteterna. Det pysslades, skulperades i pumpor och byggdes varmluftsballonger av tunt papper och sugrör som vi sedan på kvällen skulle släppa upp i skyn och se vems som kom längst. Man satte fast en bommullstuss under ballongen som man doppat i sprit och sedan tände på för att få lyftkraften. Många slutade i flopp och de som vann flög inte många meter, men det var kul!

    På kvällen var det spökpromenad och lite disco. Tyvärr råkade några få med vår Miranda på spökpromenaden vilket väl inte var så lyckat men varken jag eller Maria var tillräckligt allerta för att stoppa det. Egentligen var väl promenaden inte så farlig, man fick gå in i ett nedsläckt duschrum där någon låg på en ”operationsbänk” och med hjälp av tomater som symboliserade öppna ögon och säkert en hel del ketchup. Miranda blev väldigt rädd och det känns som det kommer ta lite tid att rätta till. Men det var mest vårt fel som inte var med på noterna i tid.

    På söndagen visades dataspel anpassade för synskadade men mitt jobb gjorde att jag och Maria valde att gå en långpromenad med hundarna istället. Under helgen fick barnen prova på en bordtennisliknande sport för synskadade som heter Showdown, skapa lite i föreningens enormt välutrustade musikrum samt köra fyrhjulig motorcykel.

    Eftersom vi råkade glömma kameran inför denna helg — hur man nu kan göra det — får det bli mer bilder från föreningens gård i ett senare inlägg. Vi hade bara våra iPhones med oss. Det var klar otur kan man säga.

    Under söndagseftermiddagen efter lunch städade vi och kl16 gick bussen tillbaka mot Stockholm och jag tror alla är väldigt positivt överraskade och tänker sig nog att återvända. Vi är inte medlemmar i föreningen än utan utnyttjar en första gratisaktivitet men har nu bestämt att bli medlemmar samt betala in helgavgiften i efterhand. Känns inte nödvändigt att utnyttja det kostnadsfria prova-på-erbjudandet med ett sådant arrangemang.

    [tags]Synskada, Synskadade, Aktiva Synskadade, Blind, Blinda, Enköping, Halloween, Showdown[/tags]