Hur ser det egentligen ut under perrongen? Hur känns strömskenan och vad gör man om man ramlar ner på spåret?
En grupp synskadade fick följa med ner på ett avstängt tunnelbanespår vid Kungsträdgårdens tunnelbana. Stationen är för tillfället avstängd på grund av arbetet med citybanan.
Innan vi skaffade hus 2005 hade jag inte så mycket kunskap om det här med bolån, räntor, bindningstider och allt.
Och när vi väl skaffade hus, var det som vanligt i vårt fall, inte särskilt genomtänkt. Vi hade inte letat så mycket innan och inte heller läst på som man som duktig människa borde göra. Vi gjorde som vanligt, snubblade över ett hus som faktiskt passade oss, gick på visningen, pratade med mäklaren, fick en ”banktant” och vips var vi husägare!
Det förvånade mig nog lite att det här med att dela lånen på flera delar och binda dem på olika tid bestod av så mycket gambling! Hur stora delar skulle man dela bottenlånet på, hur långa bindningstider om ens några alls? När man frågade banken, vänner och ”sakkunniga” fick man så olika svar och att sedan komma fram till att allt bara var gissningar och spekulationer, var skrämmande! Så mycket pengar och så lite visshet, men så mycket folk som lotsades ”veta” hur det skulle bli med räntor upp eller ner.
Men nu har man nog vant sig vid att ingen egentligen vet någonting och mina gudar blev mamma och pappa! Dom sa att de med obundna räntor alltid varit vinnare på sikt även om räntorna stigit periodvis, så har de sjunkit inom kort igen. Exakt hur det hänger ihop förstår jag fortfarande inte. Jag hävdar, att det är självuppfyllande profetsior! Någon ”veta bättre typ” säger att ”snart blir det dåliga tider, företagen drar snart öronen åt sig, sparkar folk och det kommer bli tuffa tider”. Vad händer då? Företagen tänker ”ojdå, nu är det bäst man drar i bromsen”, man sparkar folk och det blir tuffa tider!
Någon enstaka verklig faktor som påverkar finns det säkert. Någon världsdel torkar och inte kan leverera mat eller kaffe, någon jordbävning eller liknande, men annars känns det mest just så!
Ja ni hör, ingen välutbildad samhällsekonom, bara hoppyekonom i bästa fall men det känns ändå som om jag gång på gång får mina teorier om hur det går till bekräftade.
Så enda sedan 2005 har jag lyssnat på mamma och pappa och vi har antingen kört med rörliga räntor eller korta bindningstider. Och jämfört med de nära oss som har samma dilemma, så har vi valt rätt. Men i höstas, när krisen åter igen förutspåddes och inträffade — vad den nu berodde på — blev jag rädd! Ingen är opåverkbar och när räntorna började stiga i takt med alla profeters varningar, ringde jag banken!
En torsdag i oktober satt jag på tjänsteresa i Linköping och studerade ränteutvecklingen och kände att det verkligen inte såg bra ut. ”Banktanten” som bytts ut mot en ”bankflicka” höll bekymrat med, ”ja nu bör man nog vara försiktig om man inte ska behöva lämna gård och grund” och jag band räntorna. Förvisso på bara 1 respektive 2 år. Förvisso bara på ca 4,3% och någonstans runt 5,5%. Men allt skulle ju bli såå mycket värre väldigt snart!
Den 23/10:e förra året band hon våra räntor och det kändes verkligen som om man kunde andas ut. När jag väl kom hem igen, redan under helgen ändrades allt. Tonen i spådomarna ändrades och man pratade om reckordlåga räntor och på måndagen den 27/10:e sänkte SEB sina räntor! Jag har i skrivandets stund inga siffror men det var så mycket så att jag åter kontaktade banken. Jag frågade om de hunnit binda, att vi vile ändra oss. Svaret var såklart att det var bundet redan och självklart kunde man lösa bindningstiden igen, men till en kostnad av näramre 60000kr, vilket man såklart kunde låna ut!
Sedan dess har räntan sjunkit och stannat och när vi i slutet av augusti fick papper om att ett av våra lån skulle bindas om, låg den fasta tremånadersräntan på 1,67% och den 1- och 2-åriga räntan mellan 2 och 3%. Bara genom att lösa en del av bolånet sparar vi från och med idag 1000kr! Det är åtminstone för oss väldigt mycket pengar och om det fortsätter såhär, blir det mer pengar nästa år när 2 lånedelar ska bindas om. Hur det kommer se ut då vet ingen. Prognoserna på bankens hemsida just nu ser jag lika seriöst på som dagstidningarnas väderleksprognoser. Det blir det det blir. Med vädret är vi säkra på att vi kommer att ha väder åtminstone, och med lånen vet vi att vi kommer ha räntor. Det är det man vet tydligen.
Jag och min kompis hade lite ärenden ute på Almåsa Konferens i helgen och jag har flera gånger när jag gått där vid bryggorna tänkt att här borde jag någon gång ligga med båten. Så den här helgen gjorde jag slag i saken. Lite omväg och omständigt att åka förbi Almåsa ner till marinan, hämta båten, köra den hela vägen upp och samma sak hem igen. Men båt är alltid båt och betydligt roligare =)
När min co-pilot Egge anlände igår gav vi oss iväg. Vi åt medhavd lunch i båten innan vi åkte. Vädret enligt prognoserna stämde överens med verkligheten, ganska varmt och trevligt men kraftiga västliga vindar i kulingstyrka i byarna. Men den typen av vindar drar inte upp någon sjö att tala om den streckan vi färdades. Det var inte ens särskilt gropigt när vi åkte Horsfjärden upp med fastländet som skydd mot vinden. Byarna var såklart kraftiga och tog tag i båten och det var lite pyssligt att lägga till med kraftig vind snett från land.
Väl ute på Almåsa passade vi på att bada och basta, grilla på bryggan och besöka baren. Söndagen var ganska avslagen och efter frukost förberedde vi hemfärd genom att städa båten och hämta Egge igen. Vägen hem gick också bra trots kraftigare motvind som vridit mer mot sydväst. Men inte heller idag var det någon sjö att tala om. Och trots att det blåste så sken solen och det var behagligt i vinden och precis som vanligt underbart ute på sjön. Man får nog ställa sig in på att det här var en av de sista turerna med den här typen av värme. Men förra året var vi ju ute och åkte så sent som den 18:e oktober och det var behagligt väder så än är båtsäsongen inte slut.
Under vägen dit och tillbaka lekte Egge med en GPS-spårningsapplikation till syn nya telefon. En applikation som spelar in ens rörelser och lägger upp det på Google Maps. Så här nedan kan man se vår färd. Onödigt men väldigt kul =)
Jodå, jag befinner mig faktiskt egentligen fortfarande i väntans tider. Jag beställde min iPhone 3GS den 20:e augusti och som alla ni som också väntar vet, så råder en ngåot högre efterfrågan än vad man kan/vill leverera.
Men idag kom besked från vår leverantör att vårt företags ena exemplar hade inkommit, 16GB-versionen men att min 32GB fortfarande inte kommit. Eftersom jag är lite ivrig av mig så får kollegorna som ska ha den här vänta en smula tills jag lekt lite och med lite tur fått min egen =).
Det man spontant känner när man tar i en iPhone för första gången är en grym kvallitetskänsla! Jag har med för lov sagt haft ett antal telefoner genom åren och dom har alla känts plastiga och gått sönder lätt. Det har knakat i skalet när man tryckt på knappar eller hållit den i handen. iPhone är ett stycke tunn metalls om känns ”mjuk” i handen och här är det inget som knakar när man håller i den! Samma känsla går igen enda från kartongen den ligger i, till batteriladdare och hörlurar. Smått men rejält och ger en känsla av hållbarhet.
Hur iPhone är att jobba med visuellt kan jag såklart inte svara på. Däremot kan man konstatera att Apple har tagit det är med pekskärm och tillgänglighet till en helt ny nivå. Man har inte bara bevisat att det går, utan att man verkligen KAN. Det får mig att tänka på killarna på brandstationens fina citatet från TV-serien Nile CityW: ”pojkar vill, killar kan” =).
Det härmed att hantera pekskärm när man inte ser är inget nytt i sig. HumanWare löste deti sin produkt Trekker som bygger på en handdator med pekskärm. En applikation såg till att det fanns bestämda pekpunkter och sedan gjorde man ett ”fodral” man trär över handdatorns pekskärm med taktila knappar man som icke seende kan trycka på och på så vis ”peka” där man önskar.
Problemen fanns såklart. Så fort en ny handdator lanserades — och dessa är ju ganska kortlivade — passade inte längre ”fodralet” och handdatorn hade fått en nyare version av sitt operativsystem och applikationen var tvungen att skrivas om. En massa problem som fördröjer utvecklingen. Men man löste det på ett bra sätt efter givna förutsättningar.
Apple är själva tillverkare av både datorer och numera telefoner. Dom är unika eftersom de själva bygger in en så kallad ”skärmläsare” i operativsystemet på sina Mac:ar och nu också i iPhone.
Skärmläsaren heter VoiceOver och den finns alltså redan förinstallerad, bara att starta och köra. Tänket är likvärdigt det HumanWare hade. Det finns inte så många sätt att lösa det på =). Skärmläsaren VoiceOver definierar om pekfunktionerna på skärmen så att en icke seende kan orientera och använda pekskärmen.
Kort kan man säga att skärmläsaren läser upp det fingret pekar på. Man kan föra fingret över skärmen och en syntetisk röst läser upp ikonens namn. Vill man starta ett program, dubbelklickar man med fingret på skärmen. Att skriva och slå nummer fungerar på liknande sett. Man söker rätt på rätt bokstav eller siffra med ett finger och när man funnit det man söker, lägger man ner ett andra finger var som helst på skärmen så skrivs bokstaven eller siffran. Alternativt dubbelklickar man när man funnit rätt tecken.
Visst, det blir ytterligare något långsammare än hur en seende kan jobba, och invänjningsstreckan kanske är något längre men det går att få upp en snabbhet som är klart acceptabel och man lär sig ungefär var på skärmen man har sina program på de olika hemskärmarna och var ungefär bokstäver och siffror finns på skärmtangentbordet.
Numera — från version 3.0 tror jag det är, har man även implementerat förstoring för de som är synsvaga. När förstoring är påslaget används pekskärmen på liknande sätt för att flytta förstoringsfokus eftersom desto högre förstoringsgrad man har, desto mindre text får plats i det förstorade området.
Men det är inte nog med det! I både telefonapplikationen och iPod-applikationen har man implementerat ett avancerat röststyrningsstöd. Genom att säga ”ring telefonnummer” så ringer den upp det angivna telefonnumret eller ”ring namn” så ringer den det angivna namnet ur adressboken. Eller varför inte ”spela spellista namn” för att spela spellistan med angivet namn eller ”spela låtar med artist” för att spela låtar med en viss artist. Samma gäller ”spela album albumnamn”.
Det här med röststyrning är vi ju vana vid från förr och skrattar lite överseende åt. Det har för mig åtminstone aldrig fungerat speciellt bra. Minsta buller i miljön eller fel betoning i rösten så uppfattar telefonen inte vad man säger och det har åtminstone med Nokia bara varit möjligt att ringa upp poster i adressboken och inte telefonnummer. Men faktum är att här fungerar det! Och röststyrning är ju något som fler än bara folk med synnedsättning kan ha stor glädje av.
Tycker ni jag låter exalterad? Det är i så fall bara förnamnet. Men detta är mitt första intryck och jag hoppas det ska bestå när jag börjar använda kalender, kontakter och SMS på riktigt. Men det gör jag nog först när min egen telefon kommer.
Efter några veckors slit börjar jag äntligen se ljuset i slutet av tunneln! Det var inte så jobbigt som jag först trodde det skulle bli när jag bar ner två stora flyttlådor med CD-skivor från vinden och började rada upp dom på bordet för att börja rippa. Ett tag var det ganska motigt eftersom högen med skivor som inte gick att rippa växte i takt med att högen rippade skivor krympte. När högen blev hotfullt hög bestämde jag mig för att prova dem i en annan dator och nu är även den högen borta.
Två flyttlådor skivor uppstaplade på ett litet bord är ganska mycket skivor! Nu har det blivit två små högar som återstår och sedan är det klart! Jag har faktiskt inte räknat skivorna annat än min gamla databas som säger 485 skivor. Men där finns några singlar jag inte rippat eftersom det då blivit dubletter och några enstaka andra CD-skivor med familjefilm som inte klassats som musik. Men så har vi också köpt skivor sedan jag slutade uppdatera den CD-databasen så siffran stämmer nog ganska bra.
Nu när högarna försvunnit märker jag hur många skivor som saknas. Ett tiotal album är borta. Förhoppningsvis någon annanstans i huset, i värsta utlånade och där den som lånat glömt ”adressen”. Det var tyvärr vanligt innan vi en dag bestämde att sluta låna ut filmer och skivor till andra än de absolut närmaste. Men man kan lätt göra ett överslag på 480 skivor och säkert lika många DVD-filmer, hur mycket pengar man lagt ner på detta genom åren.
Men när flyttlådorna åter står på vinden ska jag gå husesyn och se om några av de försvunna albumen kan hittas igen. Sedan ska jag ta backup på mitt verk och sedan börja skörda frukten av mitt arbete och börja njuta av alla guldkorn i samlingen. Att bygga spellistor med det man vill höra är nästa projekt och betydligt mer angenämt.
Jag har länge känt ett stort behov av en smidig inspelningsmaskin! Jag har haft flera stycken som antingen vart för stora och klumpiga eller för dåliga eller jobbiga att få ur ljudfilerna ur. Förra året skaffade jag ett mixerbord för att kunna göra lite mer avancerad ljudredigering. Förvisso blev jag ganska besviken när det lilla kompakta mixerbordet visade sig ha dålig ljudnivå så det har mest blivit stående. Men när jag exempelvis gör podcasts och vill ha in annat ljud också är det smidigt.
Men enkelheten i något litet och smidigt när man gör poddar där inget annat än rösten och kringljud ska in, när jag spelar och vill föreviga det eller på jobbet där jag utbildar och kunderna ibland vill ha med sig en inspelning av lektionen hem, behövdes något mindre och enklare men ändå väldigt bra.
Jag ska tillverka en podd i helgen och fick låna en polares Zoom H2 och det tog inte många minuter för att konstatera att detta var rätt maskin! Liten, lätt, SD-kort, WAV- eller MP3-format och en grym ljudkvallitet med sina 4 mikrofoner. Jag lekte en del med just stereoupplevelsen som jag inte tyckte borde bli sådär grymt bra i en så liten maskin! Ska man säga något negativt om dessa små ljudmaskiner med hög kvallitet är att det är väldigt känsligt för ”handljud” i mikrofonen som då blir väldigt påtagliga vilket kan vara rätt störande. Det blev något bättre om man skruvade på grepphandtaget i botten men det kommer man ju inte orka ha där =)
Nu hoppas jag det ska bli roligare att både göra poddar och föreviga barnen även i ljud och inte bara bild.
Idag var de KM för Jeppe o Emilia.. Som vanligt var de 3 kamp, man fick poäng för sina resultat,, inte för att jag förstår vilka poäng o hur man räknade ut de..men ändå :)
De gick jätte bra :) Jeppe satte nytt pers i kula, 7.16 stötte han :) Emilia gjorde oxå bra ifrån sej, tror hon persade på längden med 2,80.
Men allt som allt så vann Jeppe sin klass o Emilia kom tvåa i sin klass :) Wiiii.. va duktiga barn vi har!!!!!!!!!
I juli 2007 gav en lång tids sökande äntligen resultat! Det var lite som man säger att det är när man letar efter kärleken, alla har hört talas om den men ingen har sett den =). Jag hade sett på nätet i mitt sökande efter hjälpmedel till mitt båtintresse, att det skulle finnas ett talande navigationsinstrument med lite oklara funktioner. Men bara det lät för bra för att inte undersökas. Och till slut hittade jag produkten och beställde ett av de sista exempalren av Marine Instrument Talker i världen! Du kan läsa mer om Marine Instrument talker på länken sist i inlägget.
Fånigt nog, trots att den lovade mycket och skulle hjälpa mig med precis det jag ville, blev instrumentet liggande och jag monterade det aldrig i båten. Det berodde bland annat på avsaknaden av ekolod i båten men också att det var lite pilligt att få till och jag ville få det rätt från början. Däremot har jag inte missat att tänka på instrumentet varje gång vi vart ute på sjön. Alla frågor ”hur fort kör vi, hur djupt, vilken kurs?” hade jag lätt själv kunnat få svar på om jag bara installerat instrumentet.
Två båtturer nu i sommar, Grabbtur till Askö i augusti och nu senast till Sandskär i september fick intresset och ivern att äntligen vakna till liv på nytt! I båda fallen kände jag ett stort behov av kontinuerlig djupinformation både vid tilläggning och när vi åkte genom extremt smala passager. Jag är såklart rädd om mitt drev men också intresserad rent allmänt. Och då slog det mig att det nog inte bara är jag som skulle glädjas åt att få exempelvis djup uppläst kontinuerligt precis i dessa situationer. Precis det som Marine Instrument Talker är till för.
Så idag plockade jag fram instrument, plotter, kablar och skaltång och två kalla pilsner till mig och MP och så satte vi oss för att koppla ihop det för att se hur och om det fungerade. Och det gjorde det! När allt var ihopkopplat provisoriskt och jag ställt dit en gammal högtalare slog vi på plottern i simulatorläge och Marine Instrument talker satte genast igång att prata! Har ju haft den liggande i snart två år och inte ens startat och testkört den såhär och inte hört hur den låter förrän nu.
Och visst, hela användargränssnittet är ganska primitivt liksom det syntetiska talet av enklaste mest metalliska modell som ovana nog knappt ens hör vad den säger. Vidare måste man lära sig lite om NMEA-standarden som navigationsinstrument använder sig av för att hitta den information man söker, exempelvis fart, kurs eller djup. Nu underlättades allt av att min nya plotter har inställningar för vilken information som ska sändas ut över NMEA och inte. Man kunde således slå av allt av ointresse så bara strängen ”GPRMC” för bland annat tid, position, fart och kurs ingår samt strngden ”SDDPT” som är djupinformation från ekolodsdelen. Då behöver man inte bläddra igenom så mycket information och allt blev betydligt lättare.
Så nu återstår själva monteringen och nu SKA det göras, redan i höst. Det gamla ekolodet som sitter i båten förnärvarande är nog för primitivt för att ge djup via NMEA och den nya plottern med tillhörande ekolod kan jag inte montera förrän till våren. Men då ska Marine Instrument Talker sitta på plats och jag ska redan i höst innan upptagningen ha provat åtminstone med fart och logginformation. Fortsättning lär följa!
Tills vidare, läs mer på vår sida under Båtliv om MIT – Marine Instrument Talker. Där finns all fakta om instrumentet. Du kan även lyssna på ett ljudklipp och höra hur den låter. Enheten läser upp djupinformation från ett ekolod kontinuerligt. Enheten säger: ”SDDPT field 1, 52,42, 51,46, 48,78, 49,04, 45,86”.
På SSRS hemsida kan man se spår av vår heroiska insats för sjösäkerheten när jag och Egge satt på stranden på Askö och drack god pilsner i lugnan ro =) Vi bedömde att det inte var någon fara för andras liv och valde att själva inte lägga ut med båten. Det hade känts sådär med alkohol i kroppen. Det hade varit av mindre betydelse om man fått signaler om nöd och så berusade var vi inte. Men vi såg någon som rörde sig på båten utan att signalera och båten låg still. Bedömningen var tydligen korrekt.
Rescue Henry Andersson lämnar Trosa hamn för tredje gången detta dygn. Dygnets andra larm kommer från Sjöräddningssällskapet kl 22.30. Personer på Askö strand har observerat att en fritidsbåt går på grund, men kan inte få kontakt med båtens besättning. När Henry Andersson kommer på plats kan observeras att båten är ankrad och att den har en skadad motor. Ingen person syns dock till. En medlem i besättningen sätts därför ombord på båten och kan där väcka en sovande person. Denne berättar att han efter grundstötningen ankrade upp och kontrollerade att båten inte tog in vatten. Därefter har han lagt sig att sova för att nästa dag få hjälp av anhöriga att bogsera in båten. Haveristen är dock tacksam över att andra reagerat och assisteras till säker hamn i Sandviken på Askö, där han kan fortsätta sin avbrutna sömn. Henry Andersson är åter i Trosa straxt efter midnatt.
I april 2006 bytte vi till IP-telefoni efter många år som kund hos Telia. Då var det priset som påverkade såklart, less på att betala den dyra nätavgiften för fast telefoni, men framför allt möjligheten att kunna ringa ut och in flera samtal på en gång utan att behöva flera abonnemang. Det klassiska problemet när jag var tonåring och fick egen telefon hemma var att man kunde prata med kompisar i timmar. Mina föräldrar tyckte såklart att jag skulle få göra det också och lösteproblemet med en egen linje. Vilken otrolig lyx det var!
Så när vi bytte till IP-telefoni var det lite den tanken jag hade. Även om barnen inte skulle få egna nummer så skulle deras pladder i alla fall inte blockera vår telefon. Nu blev det ju inte riktigt så. Den vanliga telefonåldern verkar vara förbi och nu är det bara mobil som gäller. Ingen ringer hem längre, i alla fall inte till barnen och ingen ringer längre ut från hemtelefonen eftersom de dom ringer till uteslutande har mobiltelefoner. Alltså billigast att ringa från mobilen.
Så vad återstår nu förutom priset? Det har varit ca 100kr billigare per månad med IP-telefoni och det är ju pengar det med. Dethar känts för tidigt att kasta ut den fasta telefonen helt och hållet. Det känns som den äldre generationen, skola och myndigheter ändå på något vis förutsätter ett fast telefonnummer att ha tillgång till.
Första åren efter bytet till IP-telefoni fungerade det utmärkt. Vi satte upp en telefonväxel i Linux-miljö som fick sköta flera privatabonnemang och även lite senare min arbetsgivares telefoni såväl i Stockholm som i Göteborg. Man kunde koppla, bygga köer och sätta på vänt, precis som en riktig företagsväxel och jag kunde svara både på vår hemtelefon och jobbet var jag än befann mig, hemma, på kontoret eller ute på resa. Nokia erbjuder ju till och med SIP-klienter för IP-telefoni i flera av sina modeller. Så länge man har tillgång till fungerande trådlöst internet blev allting mycket smidigt.
Men så en inte särskilt vacker dag, köptes Rix Telecom som vi använt som operatör för vårt privatabonnemang av AllTele. Klagomålen på nätet var massiva även om jag inte märkte så mycket i början. Antagligen låg jag fortfarande kvar på den gamla än så länge orörda plattformen som byggts av riktiga tekniker och inte klåpare. Men så en dag var det lilla roliga slut. Samtal bröts, samtal kopplades ihop med helt främmande samtal, det blev svårt att komma fram till oss och till slut gick det inte längre att ringa ut. Men priset höjdes, förvisso bara med 14kr men för en tjänst som inte längre fungerade. När jag sedan ringde deras support för att felanmäla och sent om sider kom fram och hade framfört mitt problem med att jag inte kunde ringa ut, räckte det med att säga ”jag tillhör de som ligger på gamla Rix-öplattformen” för att samtalet helt plötsligt skulle brytas. Inte heller bara en gång vid detta magiska ordval =)
Lat och bekväm och det faktum att ingen knappt använde hemtelefonen längre orkade jag inte göra något åt det. Jobbets telefoni hade dessutom flyttat iväg och blivit Tele2. Nog övervägde jag att återgå till Telia men som det nu ser ut i vårt ringmönster hemma, är det om möjligt ännu mer omotiverat att betala dyrt för telefoni.
tips från en polare ledde mig till Phonzo som lär ha gott rykte och erbjuder IP-telefoni till en ännu billigare peng och tillåter att man kör egen telefoniutrustning. 29kr per månad för 400 fria minuter utan uppkopplingsavgifter valde jag nu, men de erbjuder även en tjänst för både fri fastnäts- och mobilteleofnitrafik för under hundralappen.
Men nu kan vi fortsätta ha vårt 08-nummer rullande och förhoppningsvis inom några veckor när porteringen gått igenom både ta emot samtal och ringa ut igen. Låt oss bara hoppas att Alltele inte strular med porteringen vilket dom är ökända för att göra.
Egentligen är det fantastiskt hur september och sensomamren visar upp sig. Att säga att sommaren är slut i augusti är ju helt fel. När solen visar sig värmer den fortfarande och vindarna är fortfarande varma. det är först när solen går i moln som huden knottrar sig och man känner att det inte längre är i juli. Trafiken på sjön är också klart mindre även om det var förhållandevis mycket båtar och även ett helt gäng vattenscootrar ute och åkte. Vi mötte ett 10-tal på väg in mot Järflotta och dom hade uppenbart roligt när dom försökte köra nära oss och stänka ner oss utan att lyckas särskilt bra.
Vi la till på Sandskär som såg inbjudande ut. Ganska branta klippor som man kunde gå direkt intill med rejäla ringar i berget som vittnade om att betydligt större båtar än vår gått in här. Lite svårt att få fäste för ankaret, antagligen sandbotten, men till slut gick det.
Alldeles invid klipporna fanns fina sandstränder, perfekta för barnen att leka på. Vattnet var klart under gränsen för badbart, speciellt för mig. Vi intog vår medhavda matsäck där på stranden och njöt lite i solen innan vi gick en promenad. Eller promenad var väl synd att säga, mer bergbestigning. Ön är inte så stor och har ett par rejält höga bergstoppar som vi besteg och hamnade ovanför grantopparna. Gav en del fina vybilder och säkert en hel del träningsvärk i muskler man inte kände till att man hade imorgon =)
Vid 17-tiden susade vi norrut igen eftersom vi hade en buss att passa. förvisso hade båtvarvet där vi huserar sin årliga dag just idag men vi hade ingen lust att stanna i år heller.
Trötta men nöjda efter att ha hittat ännu ett nytt utflyktsmål Kul med nya båten när det är så mycket lättare att utforska den lite mer avlägsna närmiljön utan att behöva spendera timmar i 6,5 knop. Jag blir lätt lite rastlös i den farten när viken vi måste åka ut och in i varje gång tog unegär 20 minuter med tidigare båtar.
Nu börjar det faktiskt likna något. Målaren har just gått och färgen har knappt torkat och det luktar — såklart nymålat i lokalen — vad annars =)?
Nu har vi fått ett riktigt personalrum där man kan stänga om sig och äta och fika i lugn och ro. till och med en fondvägg i hallen som bryter av lite. Ett tack till min fru för den och färgvalet!
Vi har också fått en isolerad låda runt ett väldigt — ljudligt — avloppsrör. En krök som ska förhindra att råttor tar sig upp i systemet. Denna krök har varit ganska otrevlig. men nu är den inbyggt och väl isolerad.
Nu återstår bara golvlisterna. Dom är målade och klara, ska bara spikas upp. Sedan ska elektrikern komma på ett sista besök och skruva upp ny belysning och koppla in nya strömbrytare. Det kommer bli kanon! På måndag tror jag det är dags för ett försök att möblera!
Nästa steg är att bygga en vägg för att dela av vårt kontor. Detta kommer förmodligen ske i oktober då denna serie fortsätter. Så stay tuned!
[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]
Så var det då åter dags att i tjänsten byta mobiltelefon. Min ”gamla” Nokia N82 säljs som begagnad och har varit en bra trotjänare och jag kommer faktiskt sakna den. I vintras gjorde jag ett kort byte till en Nokia N85 men det blev en kort vänskap innan jag bytte tillbaka till N82 igen. Den vann på de flesta punkter, knappar, snabbhet. Det enda jag saknade från N85 var egentligen de tidsstyrda profilerna.
Eftersom jag jobbar bland annat med anpassning av mobiltelefoner för synskadade, utrustar dem med tal och förstoring och även ibland punktskriftsstöd, är det bra att då och då hålla sig uppdaterad. Det var länge sedan det var förenat med någon större upphetsning att öppna en mobiltelefonkartong och ”flytta in” i mobilen. Numera är det bara jobbigt. Känns som att bo i flyttkartonger hemma. Man hinner liksom inte riktigt flytta in lagom tills det är dags att flytta ut igen. Dagens mobiltelefoner är ju skapade för att kommunicera. Ändå tycker jag dom är bitvis urusla på det. Det enda som lätt går att ta backup på i dessa moderna Symbian 60-telefoner är egentligen adressboken. Markera alla poster och kopiera dem till minneskort. Stoppa i minneskortet i den nya telefonen och kopiera kontakter till telefonen. Det är väldigt lätt. Därefter får man ändå sitta och skapa om sina kontaktgrupper med familj, vänner och kollegor.
Däremot är det inte lika lätt att ta backup på sina SMS- och MMS-meddelanden. I vad mån det funkar, måste man använda Nokias PC Suite som rent allmänt är en katastrof enligt min mening. Samma sak med kalender och de ord man själv lagt till i T9-ordlistan. Finns inget lätt sätt att få det över till en annan telefon. Det hade varit så lätt att skapa en inställning för respektive program i stil med ”spara data på minneskort” eller som i adressboken ”Kopiera till minneskort”.
Numera grämer jag mig mycket när jag måste byta mobil för att hänga med i utvecklingen av hjälpmedlen för mobiltelefoner och kunna vara med och beta-testa programvarorna. Jag har redan en gång valt bort alternativet att ha en privat mobil och en tjänstetelefon av det enkla skälet att man då ska bära, ladda och svara i två telefoner när man redan idag kan få lätt teknikpanik av allt som piper och blippar och alla sätt vi kan söka varandra på. Fast ibland undrar jag om vi på något vis ändå inte är mycket längre ifrån varandra än tidigare?
Nåväl. Jag har väntat in i det längsta med att byta mobil. Jag har inte tyckt att det funnits någon värdig ersättare till Nokia N82 och Nokia E51 som hittills varit mina stora favoriter. Nokia N86 fick bli en kanditat.
Nokia N86 tycker jag påminner väldigt mycket om Nokia N85 i sin design — såklart =) Klart förbättrad knappsats där faktiskt alla knappar är lätta att känna och bra storlek på. Nackdelen med dessa musikmobiler tycker jag är lurarna. De här in-ear-hörlurarna sluter så tätt att ens egen röst ekar i huvudet när man pratar i telefon och allt ljud runt omkring blir avskärmat. Och för att använda dem som bara headset är det på tok för mycket kablar. I det fallet saknar jag det rena gamla headsetet med en mikrofon mitt på kabeln och bara en hörlur. Det här trasslar in sig och ”tussarna” på hörlurarna fastnar i jackor och annat och efter 2 minuter ramlade den första tussen av.
För min personliga del är telefonen inte lösningen på alla problem. Även om telefonen har många och bra funktioner är det alldeles för jobbigt att ”flytta in” i mobilen och alldeles för jobbigt att ta backup och flytta ur. Telefonerna har blivit små datamonster men brister i den viljan. På min PC är filen med kalenderposter och epost och adressbok lätt att komma åt och säkerhetskopiera utan extra program. Mina internetfavoriter kan jag lätt komma åt för att säkerhetskopiera eller ta till annan dator. Kort sagt, telefonerna inbjuder till att använda dom mycket till allt men är inte redo att hantera konsekvenserna av det ännu.
[tags]Mobiltelefohn, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Nokia, Nokia N82, Nokia N85, Nokia N86, Nokia E51, Symbian, Symbian 60, Symbian S60, Nuance, Talks, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Skärmläsare, Synskada, Synskadade, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]
I april i år gick min farfar bort, 88 år gammal. Min stackars farmor hankade sig kvar i livet med kroppen full av cancer och ett minne som inte längre var sig riktigt likt.
Men nu har även farmor lämnat jordelivet. Hon avled idag i sitt hem på förmiddagen, ugnt och stilla. Och så är det väl ofta med älder människor, att dom kämpar på så länge dom är två. Men försvinner den ena så dröjer det inte länge innan ens livskamrat följer efter.
Jag skrev lite barndomsminnen om min farfar och en del av dem kan väl lika gärna passa in här. Även det faktum att vi inte träffats på över 15 år och inte haft någon riktig kontakt på över 20 år.
Men med farmor förknippar jag doften av nybryggt, riktigt malet kokkaffe. Den där härliga doften som fyller ett helt hus och blandas med doften av mandelkubb och kanelbullar.
Det är lite svårt att skriva om känslor i det här läget. Det svåra är att jag egentligen inte längre har så många färska. Så många år och så mycket vatten under alla broar sedan jag hade en farmor som jag kände och träffade så att det idag är just bara minnen. Jag sörger nog betydligt mer de ytterst få lyckliga dagar i den delen av min barndom där hon och farfar såklart var en del. Det var så skönt att komma till dom och deras gata som lite vila i allt stök, leka med nya vänner. Jag minns bigaråträdet som vi klättrade i och åt tills vi fick ont i magen, äppelträdet och dofterna från en annars välskött trädgård i ett litet villaområde.
Begravning då, ja det lär det ju bli en inom kort. Och nej, jag tänker inte gå på den heller. Jag hedrar min farmor här i bloggen och i tankarna. Jag ser ingen anledning nu heller att visa mig där efter alla år och känna det som eller få släkten att tro att man bara är där för att rota i alla materiella kvarlevor som jag definitivt inte är intresserad av. När jag flyttade bort valde dom bort mig och jag valde bort dom. Det känns som det inte är så mycket att hyckla med.
Nu har jag ingen tro på något liv efter detta. Men hennes lidande och kamp mot sin cancer är i alla fall över.
Det börjar minsann glesna med fartyg ute på havet nu när augusti lider mot sitt slut. Eller kanske bara det berodde på vädret denna dag som kanske inte var helt tilltalande? När vi gav oss ut kom också några regnstänk och det blåste kraftigt från sydväst. Vi rundade Himmelsö och Herrö på insidan och fick det väldigt lugnt ändå på väg upp förbi Frinsholmen och Jungruhuvud och hittade en trevlig vik på västra Muskö där vi ankarade i lä för vinden.
Då kom såklart solen fram och regnstänken upphörde. Där intog vi sallader, kaffe och munkar och hade ingen större lust att åka hem. Även om det känns i vinden att sommaren ebbar ut så finns många fina dagar kvar innan det är dags för upptagning hoppas jag. Men vattentemperaturen har sjunkit till 16 grader så åtminstone för i år är det färdigbadat för min del.
Man kan verkligen undra om McDonald´s dåliga service är ett utslag av stress eller om det helt enkelt är en vinnande affärsidé? Vem har inte handlat mat på McDonald´s utan att någon gång ha fått fel i beställningen? Hur många gånger har det hänt när man valt att sitta kvar att äta? I stort sett aldrig! Hur många gånger har man då fått för mycket mat med sig? I stort sett aldrig! Hur många gånger orkar vi konsumenter ta kvitto, och om vi mot förmodan orkar det, hur ofta orkar vi reklamera? I stort sett aldrig!
Här borde jag kanske presentera någon sorts dokumenterad vetskap. Men hur många gånger orkar man skriva upp alla gånger man får fel mat? I stort sett aldrig =)
Men idag har det hänt igen och alla parametrar är uppfyllda. Och det var bara en gång i raden. I närheten av mitt jobb ligger McDonald´s på Götgatan. Oftast begagnar jag mig av den när familjen är på besök på jobbet. Barnen älskar att handla mat på egen hand och det är lärorikt att få göra det.
När felen i beställningarna började irritera på riktigt, började vi skriva ut beställningen på papper. Såklart kan barn komma ihåg fel när man beställer många menyer, med olika drickor och plusmenyer. Men det har verkligen inte hjälpt. Av de 10 gånger i år vi gjort såhär så har kanske 2 blivit helt rätt och alla samlas runt bordet och brister ut i förvåning när allt verkligen är rätt.
Och det är ofta bara ”småsaker”. nu senast saknades två stora pommes, ganska centrala delar i en plusmeny.
Och sådär är det alltid, allt ifrån dippsåser som saknas till extra hamburgare som uteblir. Just denna dag måste det ha varit något speciellt eftersom barnen fick köa ändå från ingången fram till kassorna och även om vi intehar kvitto brukar jag åtminstone tala om mitt missnöje. Men det var inte till att tänka på att köa så länge igen för den usla servicen. Ibland brukar jag ringa. Mitt kontorsfönster vätter ut mot en innergård som råkar vara samma innergård där McDonald´s personal har sin rastgård. Dom brukar få skicka kompensation över staketet eftersom de inte har den servicen att leverera till kund när dom själva klantat sig. Problemet skulle väl då vara att dom inte skulle ha något annat att göra än att leverera felbeställningar! Men av samma anledning som köerna in var gigantiska gick det heller inte att nå dom per telefon. Så här tjänade alltså McDonald´s ytterligare 25–30kr och vad det beloppet blir utslaget på en dag, en månad eller ett år, per butik kan man ju bara fantisera om.
Trots deras nya kassasystem där inget ska kunna bli fel så finns förvisso alltid kopplingen datorer och människor. Datorn håller ju reda på hur mycket av varje, men att det verkligen blir så i påsarna, är ju upp till människan. Men jag tycker inte det spelar så stor roll vart man går, så möts man av samma problem och att det alltid sker när man tar mat med sig och att dom aldrig frågar om kvitto talar sitt tydliga språk. Man är så medveten om att det per kund är för jobbigt att klaga och för jobbigt att åka eller gå tillbaka för en futtig dippsås eller pommes.
De få gånger man orkat och lyckats klaga har kompensationen varit överväldigande. Vi har fått påsar med pajer, dippsåser och dubbelt extra av varje som har blivit fel. Man får lätt känslan av deras goda vilja om en hög servicenivå. Men för mig ser det bara löjligt ut. Man kan kosta på sig att ösa på och verka bredvillig de så gånger någon verkligen orkar klaga. Då känner sig kunden nöjd och ompysslad och välkompenserad.
Men sedan kan det som sagt också vara en mänsklig faktor. Det höga tempot och de hårda arbetsvilkoren som nog på många håll liknar mer slaveri än arbete som gör att slarvet är påtagligt. Jag vet inte om det är någon drömsituation att stå och skyffla skräpmat i mängder med en arbetsledare bakom som säger upp dig om du går på toa mer än utsatt antal gånger och antal sekunder per dag. Jag för min del äter där för barnens skull och då vill jag åtminstone ha det jag betalar för…
Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.
Det är märkligt hur så ”lite” kan göra det så mycket roligare att komma hit! Att stå i ett eget personalrum och brygga kaffe, kunna stänga om sig när man behöver ringa privatsamtal, ett eget rum att sitta i och fika ostört även om man har kunder i lokalen. Det är så stort så det är helt otroligt!
För att inte tala om de nya möjligheterna till möblering. Det är inte lätt att möblera på tomma golvytor. Nu blir istället lokalens lite skumma form till fördel.
Sedan tycker jag det är underbart att se riktigt kunnigt folk, riktiga hantverkare jobba. Att smacka upp allt detta på 2½ dag och få det att se så lätt ut! Mäta lite med tumstocken, ett par snabba drag med pennan och så till sågen. När man sedan ställer dit skivan, ja så passar det — såklart! Hantverkaren som varit här skulle lika gärna kunnat vara pappa, snabb, noggrann och perfektionist och det finns lösningar på allt!
Herre min skapare, vad har jag givit mig in på egentligen =)?
En massa CD!
Nu du!
Hej och hå, jobba på!
Det blev lite krångel att komma igång. Min ”iTunes-dator” har flyttat hem och fått en hel ny hårddisk på 1TB för att klara mitt projekt. Nu har jag räknat med att alla skivor ska sluta på 30GB diskutrymme så det borde inte vara något problem även med den gamla disken. Men den har gått sedan 2006 och det känns bra att stoppa i en ny så den inte går och dör lagom tills man hunnit halvvägs! iTunes har jag nu ställt in att fortsättningsvis spara på den nya disken och då var allt klart att sätta igång på allvar!
En av de två flyttlådorna med CD-skivor har jag nu konkat ner och staplat upp skivorna på ett bord. Och bara vetskapen om att detta bara är hälften gör mig trött =)
Redan de 2 första skivorna krånglade och ville inte läsas in så högen ”felskivor” har redan bildats. Får se om en rengöring räcker sen men tanken är att spara den högen till sist. Men den normala tiden att rippa en felfri skiva verkar bli ca 5 minuter. En snabb överslagsräkning borde då visa att det kommer ta 37 timmar konstant arbete att rippa 450 CD-skivor!
Jag har just påbörjat ett jätteprojekt, att rippa alla musik-CD vi har. Jag har varit på gång länge och velat göra det men nu har jag tagit tag i det och börjat. Om jag kommer ro i land det eller tröttna efter en stund, återtår att se. Varje skiva tar ju en god stund att rippa och jag vet heller inte hur många som har kopieringsskydd och inte kommer gå att rippa.
Enligt min gamla databas i MySQL jag gjorde över alla CD-skivor så har vi 485 stycken och det har köpts ganska lite skivor sedan den uppdaterades senast, så det kan nog stämma ganska bra.
Musiken ska in i iTunes för att sedan kunna användas i iPod och iPhone.
Det skulle vara väldigt roligt att lyckas med detta. Idag ligger alla skivorna i två flyttlådor inpackade på vinden och även omjag ibland längtar efter endera skivan så är det alldeles för jobbigt att gå och leta. tidigare stod dem prydligt uppradade i hyllor i bokstavsordning men så får jag inteha det längre, det är fult ;)!
En annan sak som oroar mig en smula är alla fel i CD-databasen. Jag hann bara provrippa tre skivor när jag kom till första felstavade artisten, Johan Johansson med 2 N i ”Johann”. Jag är rädd för att allt för många spån velat bidra till innehållet i den där databasen och att närjag väl genomlidigt rippningsfasen som lär ta hela hösten, så kommer nästa fas, att rätta alla fel och det lär bli betydligt svårare. Och att lägga in de skivor som inte finns alls i databasen. Jag hoppas just dom inte är så många =)
Ja nästan! Dock skulle jag aldrig sälja henne men fan, ibland har man gooooood lust!
Vet inte vad för period byrackarn har kommit in i men rolig är den inte. Inte lyssna, springa fram till hundar som tidigare varit helt ointressanta, snurra runt när jag säger sitt, ”rensa” katt lådorna,hoppa upp på bord, och det värsta bita sönder saker! Suck!
Antar att det handlar om att hon värkligen förstått efter alla dessa hem hon haft innan att här ska hon stanna! Hela livet ut. SÅ nu släpper loss. Hon fyllde ju 4 den 6 juni(dålig matte som inte skrivit det, fy på mig) kanske nån ny trottsålder? Har bara erfarenhet av han hundar sedan innan och dom kan ju trotsar fram och tillbaka i upp till 6 – 7års ålder och det jag hört om tikar är att dom brukar lugna sig vid 4 rycket. Men Inte Stina, hon blev värre. Åldersnojja? Enligt tabelle om hundår är hon nu 36 år gammal i människoår, vilket betyder att hon närmar sig 40år:O haha, vem vet?
Men oavsätt vad så är hon fördjävlig rent ut sagt. Alltid nått nytt hyss på gång, och jag ahr fått börja sakta men säkert på ruta ett med inkallningen och ”skita i hundar” träningen. Gamla trix sitter men kan gärna enligt henne kombineras med femtio andra trix innan man gör det rätta. Skälla har också blivit en favvo grej. Vi skäller när matte ber om något, vi skäller när matte inte lyssnar, vi skäller när vi är uttråkade, vi skäller när en annan hund skäller(vilket inte händer ofta men betydligt mer nu än innan) vi skäller när vi inte förstår…ja listan kan göras lång. Visst, hon har blivit pratglad men fan, tycker iiiinte om skällande hundar. Som tur är skäller hon inte när det ringer på dörren(än?) ialf. Dessutom har hon bitit sönder sitt nya fina älgskins halvstryp som matte köpte upp i norrland, som ej finns nånstans här nere. Morr….Sen har hon även lyckats ta sönder min trådlösa addapter(om det nu heter så) en usb grej till trådlöst nätvärk så har alltså inge internet på min data.
MORR! sedan har hon ju lyckats med det mesta dom senaste veckorna. Lensat carros bil, tuggat sönder matlådor, lock, leksaker. U name it! Byracka!
Så nu kör vi ”valp” träning (även fast jag vet att hon VET MKT VÄL att hon gör fel)byteshandel. Hon har nått hon ej får ha i munnen och hon får nått hon får ha. Och strikta regler om vart man får vara med tassarna och inte. Vet igentligen inte vad det är för fel. Om det är nån trotsålder eller om det e jag som har brustit nånstans. För understimulerad tycker jag inte hon kan vara. Då vi håller jämn träningstempo och har gjort sen ett år. Överstimulerad tror jag ej heller. Inge stress i denna hund finns, så det kan ej vara det. Så ah nä…Får väl se om det lugnar sig snart! Hon ska ju in i löp snart, så kan vara det också! Det spritter i kroppen!:P
Dock en possetiv sak i denna period är att nya trix är dästå roligare att lära sig, och ”bakdelsträningen” går suuuuuper. Kantarell söket funkade också otroligt bra, tyvär måste jag nog byta markering, har valt det vanligaste och det är att sitta vi markering, dock sätter sig damen ofta oavsätt markering då hon är lite små slapp, så det e svårt att belöna rätt. Så funderar på att använda plats som markering. Som förövrigt har blivit myyycket bättre. Alltså platsläggandet. På ”plan” lägger hon sig direkt på order(i varje fall för det mesta). Damen är ju äldre och ingen stjärna på lydnads planen då hon är alldeles för seg för det. Men träna på skoj funkar super:)
Sen har jag ju på den senaste tiden blivit så hiiiiimla valp sugen! Känner verkligen att snart är tiden inne för en liten vovve som ska bli min stjärna på lydnadsplanen och i viltspår. Då jag verkligen börjat intresserad mig i tävlingslydnad och viltspår. Tycker det skulle vara så kul att tväla med vovve. Stina är på tog för gammal och dessutom för seg för tävlingslydnad. Dessutom har hon ju pinnar i hjulet när det gäller vissa moment då hon faktist tränats till att bli ledarhund. Som att tex att hoppas över prylar GÅR inte, man går runt, foten är för långt fram, och i tävlingslydnads foten skall vara att hela hunden är bakom och nosen i knävecket. Så ja, det e ju inget fel på det, och jag har valt att ha kvar det. Pröva denna hund på agilityplanen. haha, här går vi inte över saker, här går vid bredvid och ser till att matte inte snubblar. Och ska jag få henne att hoppa måste jag till 100% se till att det inte finns nån annan väg att gå än just över.
Så ja, nästa vovve ska få bli min arbetsnarkoman. Och troligen blir det en curly coated retriever, då jag starkt fastnat för denna ras, har ännu inte träffat någon men har kontakt med en uppfödare i närheten som jag har blivit bjuden till för att snacka ras och se hur dom är. Jakt labben är också ett aletrnativ och det e mellan dom två det står. Så får se om jag går på det säkra kortet(jakt labradoren) eller vågar prova nått nytt, curlyn!
Nu är det ju inte ännu aktuellt då jag inte har ekonomin för en till vovve, eller ens egen lägenhet. Men som man brukar säga, skynda sakta! Dessutom vill jag vara hundra på att hunden passar mig och dessutom hitta just den bästa indivden för mig. Hunden ska välja mig, inte tvärtom då får man den bästa kontakten tror jag. essutom överväger jag att nästa vovve blir en hane. Då efter lite reasearch kommit fram till att hanar ofta kommer lite längre och är mer ”på” på plan. Och det kan jag tänka mig, tikar är ju lite grinigare, tjurigare och mer egensinnade, speciellt under löp än hanar.
Det enda negativa jag kan se med hanar är nog lusten efter löptikar, och att jag ahr en tik. Dock funderar jag på att kastrera damen här hemma snart, det blev inga valpar, och hon verkar ha sånna himla störningar ibland. Dessutom minskar ju risken för cancer och sådant som tyvär är vanligt.
Ah nä, nu blir det en prommis med spratt tjejen här hemma och lite träning!
Jag har länge känt ett stort behov av en smidig inspelningsmaskin! Jag har haft flera stycken som antingen vart för stora och klumpiga eller för dåliga eller jobbiga att få ur ljudfilerna ur. Förra året skaffade jag ett 
Egentligen är det fantastiskt hur september och sensomamren visar upp sig. Att säga att sommaren är slut i augusti är ju helt fel. När solen visar sig värmer den fortfarande och vindarna är fortfarande varma. det är först när solen går i moln som huden knottrar sig och man känner att det inte längre är i juli. Trafiken på sjön är också klart mindre även om det var förhållandevis mycket båtar och även ett helt gäng vattenscootrar ute och åkte. Vi mötte ett 10-tal på väg in mot Järflotta och dom hade uppenbart roligt när dom försökte köra nära oss och stänka ner oss utan att lyckas särskilt bra.
Så var det då åter dags att i tjänsten byta mobiltelefon. Min ”gamla” 
Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.
