Premiär för löpning 2014

Idag var det premiär för löpning utomhus i år. Det milda vädret har gjort att vi inte längre har någon snö och det känns nästan vårigt ute med några plusgrader.

Jag har inte sprungit så mycket det här året, men några pass på löpbandet har det blivit. Annars har det mest varit cykling för hela slanten. Jag skulle verkligen vilja variera min träning mer och det är bara en disciplinär fråga. Jag tycker det är svårt att hålla ihop spinning, cykling på trainer, löpning och styrketräningen. Livets vakna timmar då man inte är på jobbet räcker inte riktigt till känns det som :)

Idag blev det en 6km lång runda efter jobbet och det kändes inte så farligt att komma igång. Det blir träningsvärk i de muskler jag inte använder när jag cyklar, det är självklart :) Men pulsen och andningen kändes helt OK och skönt att det blev ett smakprov på utomhussäsongen i alla fall.

Det är med löpningen precis som med cyklingen, inomhus på löpband eller trainer är helt OK men ”på riktigt” är skillnad. Nu får vi se om det blir vinter igen en sväng till innan våren eller om snön håller sig borta.

[tags]Träning, Löpning, Cykel, Tandemcykel[/tags]

Föreläsning i Öppna rum hos Österhaninge Församling

Ikväll har jag föreläst i S:t Eskilskyrkan i Österhaninge församling. Man har något som kallas för öppna rum då man bjuder in föreläsare och bjuder in allmänheten. I vårens program var jag först ut med min historia.

Temat är ”våga leva” och det är ett ämne som passar väldigt bra in i min historia och mitt liv. Det handlar om livets upp- och nedgångar och utmaningar i stort som i smått. Det här temat är nog det som stimulerar mig mest när jag föreläser.

Det var väldigt nervöst innan föreläsningen. Jag har hört om liknande öppna evenemang i kyrkan som både varit fulla enda ut i entrén och sådana där det bara varit ett fåtal besökare och jag hade verkligen ingen aning eller känsla för hur det skulle bli i mitt fall. För några veckor sedan fanns en väldigt bra artikel om mig i kyrkans tidning, sådär bra så att jag själv blev glad när jag läste den. Tidningen går ut i alla hushåll så det fanns verkligen förutsättningar för att många skulle komma.

Mest nervös var jag ändå för att det skulle vara glest i bänkraderna. Då skulle jag behöva intala mig att det är lika viktigt att prata inför 10 som 100 men det skulle kännas konstigt tror jag.

Till min inledande bild föreställande en segelbåt i Nicaragua, fylldes kyrkan sakta och till slut var den full. Ungefär 120 besökare trodde man det var och märkligt nog var det mindre nervöst än om det skulle ha varit 10. I mitt fall tror jag det handlar mycket om att jag inte ser alla mängder människor. Klart jag hör sorlet och att det är många människor och det sprider sådan glädje i kroppen att så många vill komma och lyssna.

För mig är Mot Alla Odds> det största äventyret hittills i livet och tillsammans med mitt liv och min funktionsnedsättning tycker jag själv det finns väldigt mycket att berätta. Resan i Mot Alla Odds innehåller många paralleller med livet självt, hur det kan vara tufft ibland och helt underbart ibland. Min viktigaste parallell brukar vara det här med att utmana sig själv och pressa sina egna gränser. Man måste inte bestiga en vulkan, kräla i djungelns gyttja eller gå i 50 graders hetta. Det kan lika gärna vara en symbol för att utmana sig själv i mindre, mer vardagliga saker som kan vara tuffa nog, om än inte fysiskt.

Jag börjar känna mig rutinerad i det här med att föreläsa. Det känns bra och tiden flyger iväg och när jag drar upp min sista bild är det alltid 5–10 minuter kvar för frågestund och det kommer alltid väldigt bra frågor.

Applåderna efteråt värmer så klart och jag svettas och är varm och otroligt trött efteråt. Det känns som en riktig mental positiv urladdning men känslan att vara fascinerad över att så många tycker det är givande att lyssna kvarstår.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Inomhuscykling i Munktellarenan

Idag var det dags för inomhusträning med Svenska Cykelförbundets para-cykelgren, det vill säga för cyklister med någon form av funktionsnedsättning.

Under tre lördagar mellan januari och mars har man hyrt Munktellarenan i Eskilstuna där vi får cykla på löparbanorna. Första tillfället var jag sjuk, men idag kändes kroppen frisk men lite klen efter flera veckors brist på träning.

Jag tycker Munktellarenan var en fin anläggning med allt det vanliga för friidrott samt kafé och minigolf, perfekt sysselsättning för de som följer med de tävlande att roa sig med mellan tävlingarna.

Löparbanan var 200 meter lång och kanske i kortaste laget för att cykla på, men ett skönt underlag och utan motvind och tunga backar gjorde att det var riktigt roligt :)

Vi körde lite drygt 4,5 mil uppdelat på 5 pass då varje mil blev 50 varv runt anläggningen :) Det var ett tiotal cyklister som deltog varav 4 tandemekipage, några handcyklar, liggcyklar och sådana man hänger frampå rullstolen vars namn jag inte känner till.

Min fru var med ssamt vår yngsta dotter och min pilot Thomas och hans äldsta dotter. Döttrarna tog också med sina cyklar för att få köra lite när banan var tom. Det är inte ofta man får cykla inne i ett så stort utrymme :)

Det känns kul att vara igång och frisk igen men lite tungt att jag har en del att ta igen. Men det är bara att träna och äta bra och än så länge är det ganska lång tid kvar innan det första långa motionsloppet går andra helgen i maj.

Den 22:a mars är det åter dags för en träningsdag i Munktellarenan i eskilstuna. Den gången åker jag med min team-kamrat Patrick som ska göra premiär som tandempilot. Det kommer gå galant och desto fler att cykla med desto bättre :)

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Eskilstuna, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Magvärken från helvetet… del III

Idag skulle jag säga att jag äntligen känner mig frisk! Så här lång tid tog det att bli bra igen, alltså drygt tre veckor…

Idag har jag inte alls haft ont, ingen feber och jag har inte behövt gå runt i tjocka tröjor och täckväst på jobbet för att inte frysa ihjäl. När värken släpper sprider det sig som värme i hela kroppen och liksom stegen blir lättare. Men framför allt känns det skillnad på energin som kanske inte är så sprudlande, men tar inte slut så fort jag går till kaffemaskinen :)

Jag var taggad för att prova att sätta mig någon timme på cykeln när jag kom hem, men bestämde mig för att ge mig själv lite mer vila. Senast jag försökte var i lördags och det straffade sig med ett bakslag, om det nu var det allt berodde på.

På lördag väntar ett nytt pass inomhuscykling i Munktellarenan i Eskilstuna och det vill jag inte missa. Känns det lika bra imorgon blir det nog ett långt och lugnt pass imorgon och vila på fredag.

Nu hoppas jag det dröjer innan skiten kommer tillbaka och då lovar jag mig själv att söka akut vård, för det här var inte roligt…

[tags]Sjuk, Magvärk, Magsmärtor[/tags]

Andra året på nya jobbet

När jag skrev en liten årssammanfattning förra året lade jag upp ett utkast även för detta år för att säga något på tvåårsdagen. Nu när utkastet pockade på uppmärksamhet vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.

Men det har gått två år sedan jag bytte jobb och jag ångrar mig fortfarande inte. Jag saknar samma saker fortfarande, eget kontor, stor frihet att sköta allt och med en mestadels bra kollega. Kontoret låg centralt och bra, i jobbet var en del resande som jag tyckte var roligt. Men den tuffa och begränsade marknaden gjorde att det aldrig kändes riktigt bra och tryggt. Och trots att vi var som en egen verksamhet fanns ändå ett huvudkontor som ville ha resultat och vinst.

Men jag gjorde rätt och jag hade tur. Även om det snurrar lite ”skit i fläkten” så överväger det positiva stort. Om jag kan känna något ibland, så är det att jag skulle vilja utvecklas vidare. Det jag gör har jag gjort i 8 år och kan min läxa i sömnen. Även om det är väldigt roligt och gör stor skillnad för människor jag möter, är det sällan det ger någon riktig utmaning. De enda utmaningarna man ställs inför är det som prövar tålamodets gränser vad gäller administration och byråkrati.

Men jag är bra på det jag gör och det är som sagt roligt, så kanske är det bara sådan jag är som person, som vill att något positivt ska hända då och då. För det finns egentligen ingen plats jag kan peka på och säga där behövs jag.

Så det tredje året rullar igång med full fart så får jag se vart vägen bär :)

[tags]Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Lönebidrag, Förhandling[/tags]

Sveriges Radio P1 dokumentär: Rädda Sverige, del 3 – Svart Lucia

Lyssnade idag på P1 Dokumentär ”Rädda Sverige, del 3 – Svart Lucia” som handlade om uppståndelsen kring att SVT 2012 visade ett Luciatåg med en mörkhyad flicka som Lucia och att man också hade med en rappare i Luciatåget.

Först undrade jag vilken planet jag var på just då för jag måste totalt ha missat uppståndelsen som var på nätet efteråt. Lucia-morgon på SVT tittar vi alltid på, åtminstone delvis till frukost och morgonförberedelser och just detta år var Lucia en vardag. Rapparen måste jag ha missat och hade någon i familjen kommenterat att Lucia var mörkhyad hade jag helt säkert inte alls reagerat på det. Jo möjligen med ett ”yes, äntligen!”

Men jag känner att jag ändå måste skriva några ord. Jag känner mig inte så bra i det här ämnet så det blir ingen lång politisk utläggning. Den sträcker sig till att säga, att Svergedemokrater aldrig någonsin kommer få min röst och jag ber verkligen de som röstar på dem att tänka bara en gång till innan, eller två…

Först då det här med näthat. Det är inget nytt, vi ser det om och om igen. Man sitter bakom sitt trygga tangentbord och upprörs med sina, i bästa fall halvt genomtänkta argument och skriver. Sedan ”kryddar” man språket lite som en intervjuad uttryckte det och man triggar varandra. Man har inte en tanke på att en människa, i det här fallet en 14-årig flicka och hennes vänner läser allt detta och man skulle helt säkert aldrig ens sagt en bråkdel av det om man haft personen framför sig.

Näthat har alltid förekommit så länge människor kunnat kommunicera på det här viset. Enda sedan modemens och BBS:ernas tid. Jag tycker att problemet är att man alldeles för sällan får ta konsekvenserna av dumma saker man skriver. Man får aldrig se människans reaktion och det känns som man väldigt sällan får försvara sina ord trots att det är på nätet. Likasinnade hetsar varandra och sådana som säger emot får ta emot än värre.

En av de intervjuade som fick läsa igenom sin text och fundera över hur det togs emot bad om ursäkt, sa att det inte riktigt var så det var tänkt, inte mot Lucia-flickan det var riktat och att han nog i samma situation skulle känna sig ganska trakasserad. Han sa till och med att Luciatåget var fint och att hon gjorde det bra.

Ändå allt detta, varför liksom? Var ursäkten ärlig och uppriktig kom orden utan eftertanke från en som säger sig vara inbitet emot främlingar. Ansåg han som jag, att ordvalet var helt galet trots galna åsikter? Man måste inte dra paralleller med gruppvåldtagna kvinnor så som han hade gjort i sin text på sajten avpixlat.info. Och nej, jag länkar inte dit, ni får själva knappa in adressen om ni har den hågen. Ingen sådan sida ska få ha min sajt i referensloggen om det kan undvikas.

En kvinna som intervjuades, sade först att Lucian var helt OK något om att hon hade adoptivbarn i släkten eller vad det var. Nej, det var rapparen som var äcklig. Hon sa också att problemet var att de inte ville ta sed och tradition dit de kom. Jag log lite, och undrade om det inte räcker med att en mörkhyad flicka är Lucia i ett Luciatåg? Om just denna tradition är så himla svensk undrar jag, men jag har inte gjort min läxa på den punkten.

Sedan tog samma kvinna upp muslimer och moskéer. Rapparen som intervjuades svarade väldigt bra, att det var musik, rap man ägnat sig åt i domkyrkan i Uppsala. Inte att läsa koranen.

Jag vet inte vilket som skrämmer mig mest, de välutbildade rasisterna eller den här typen som inte kan skilja på saker. Vad har en svenskfödd rappare och en mörkhyad Lucia född i Indien med Islam att göra? Vore de så troende kanske de eventuellt inte skulle ställt upp på att sjunga i en svensk kyrka.

Det fanns så många otäcka inslag i den här dokumentären så att jag hade svårt att sitta still. Det kröp i kroppen på mig, ungefär som när någon sjunger jävligt falskt i Idol eller på en sämre karaokeföreställning bland fulla medelålders på en finlandsbåt. Ungefär som när man vill fly men inte vet vart man ska ta vägen och skäms så att man rodnar trots att man själv inte sagt ett ljud.

Och just det, jag är inget vidare i den här debatten. Jag är alldeles för opolitisk, gjorde att jag först inte tänkte skriva om det. Men även om jag bara skrev NEEEEJ så hade jag åtminstone skrivit något, inte hålla med och tyst samtycka. Det här är så fruktansvärt vidrigt!

Ibland kan jag undra om många rasister blandar ihop begreppen? Är det verkligen invandrarnas fel att brottsligheten inom vissa områden är hög, att det finns arbetslöshet och brister inom vården? Har det skapats av ”dom”? Eller kan det vara så att det istället borde vara vårt samhälle dom borde sura på och fel politiker de röstar på? Eller tycker man att en svensk mördare och våldtäktsman, bidragsfuskare etc är bättre än en med icke svenskt ursprung? Eller menar man att det inte finns ”riktiga” svenskar som kör rattfulla, kidnappar och våldtar, mördar och fuskar med skatten och slår folk på käften?

Jag vill slutligen ge mitt enorma beröm till Lucian Astrid Cederlöf och hennes vänner för deras mod och styrka. Trots sin ringa ålder, bli kallad ”neger” och ”kolsvart” av vuxna och de som vill styra vårt land. Ett barn, en 14-årig flicka! Egentligen är det skit vem som än blir drabbad, men det finns som bekant grader i helvetet! Nu ska hon dessutom få höra att samhället använder henne som slagträ i den politiska debatten. Vem var det som började slå? Bad hon om det? Och om hon inte får svara, ska dessa människor med sina hemska åsikter stå oemotsagda?

Lyssna på dokumentären här.

[tags]Invandrare, Invandring, Invandrarpolitik, Invandringspolitik, Flyktingpolitik, Flyktingar, Sverigedemokraterna, Politik, Rasism, Främlingsfientlighet, Sveriges Radio, P1 Dokumentär[/tags]

Sjuk, trött och tyst

Ja jag har verkligen varit ganska tyst. Känns lite konstigt efter ett så aktivt bloggår som 2013 var. Det hände väldigt mycket då.

Nu är jag på tredje veckans sjukdom av magvärk och förkylning. På nätterna rinner det om kroppen och det känns som feber och jag vaknar upp i sådan väta att jag lika gärna kunnat kissa på mig :) De senaste dagarna har kroppen dessutom varit full av stora utslag som enorma myggbett, sådana jag brukar få om jag råkat äta eller dricka något med spår av hasselnötter i.

Dessutom händer det verkligen inte mycket här just nu. Jag är nog i en av mina lägre faser. Känner mig inte så glad och önskar att något roligt på nytt ska hända, men sannolikheten är mycket låg.

Jag försöker fortsätta tänka positivt, att den mörka kalla tiden vi är i nu ändå fort nog snart ligger bakom oss och vår och sommar väntar. Blir det som jag önskar, blir det en väldigt aktiv cykelvår med många spännande lopp med Vätternrundan 2014 som krydda på moset i mitten av juni. I slutet av februari väntar en av de sista planerade föreläsningarna och i mars den planerade återträffen med gänget i Mot Alla Odds. Så visst finns det saker att se fram emot.

Det jag lider mest av just nu är bristen på ork. Det är tungt att gå upp på vardagsmorgnarna, tungt att ge hunden riktigt det hon behöver i promenader och när arbetsdagen är slut är jag trött och hungrig så orken att träna som jag så gärna vill, oftast inte finns. Jag kan komma hem och sätta mig i en fåtölj med en kopp kaffe för att bara vila lite innan träningen, men ögonen rasar ihop och jag bara somnar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här spiralen. Jag vet att nästan allt sitter i huvudet. I Nicaragua kände jag mig stark, glad och odödlig. Här orkar jag knappt bestiga cykeln för ett träningspass när jag kommer hem från jobbet. En del förklaringar har jag till varför det är som det är men kan inte göra så mycket åt det.

Just nu önskar jag mest att bli frisk och stark igen och att det ska finnas något intressant att skriva om. De tankar jag har nu är inte så intressanta och roliga.

[tags]Mot Alla Odds, SVT, Återträff, Reunion, Sjuk[/tags]

Återträff för Mot Alla Odds-gänget planeras

Bild: Mot Alla Odds 2013 deltagare gruppbild

I mitten av mars planeras en återträff för gänget i Mot Alla Odds. Det är Sonia Elvstål som står för initiativet och planeringen och det är också i hennes hemstad Östersund vi ska samlas.

Just nu verkar det som om alla utom två kan komma. Det är svårt att hitta en helg som passar alla och man ska också ha råd att resa. Men det är roligt att så många ändå kan komma.

Helgen 14–16 mars far vi därför norrut och det planeras en massa roliga aktiviteter så som att åka snöskoter, klappa älgar, mingelkväll med de som vill träffa oss och andra tokigheter :)

Tågbiljetterna är bokade och jag får med mig hela familjen. Gänget har inte träffats på väldigt länge. Här kommer det så klart text och bilder under helgen om en dryg månad.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Föreläsning hos Synskadades Riksförbund i Uppsala del II

Idag är jag på återbesök hos Synskadades Riksförbund i Uppsala för att göra en ny föreläsning om Mot Alla Odds. Jag var här och föreläste i september.

Idag var det ett knappt 20-tal åhörare och det var trevligt och många bra frågor och som det verkade stort intresse. På något sätt är det både lite extra svårt och inspirerande att föreläsa inför andra med funktionsnedsättningar. Svårigheten består nog mest att inte kunna krydda upplevelsen med bilder.

Men roligt var det som vanligt och åter igen känner jag mig så där skönt trött efteråt.

Nu är det en avslappnande tågresa framför mig och den ska jag ägna åt en bra bok.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Bibliotekets talbokssortiment direkt i mobilen med Legimus del III

Något försenad lanseras nu version 3 av läsprogrammet Legimus för mobiler och surfplattor. För ett år sedan lanserades version 1 och tanken var då att programmet skulle lanseras i 3 steg under sommaren och hösten.

Men nu är den äntligen här och det känns riktigt roligt! I appen har man tillgång till bibliotekets samtliga dryga 90000 talbokstitlar genom en enkel sökning på titel eller författare. Boken kan sedan läsas strömmande eller offline i ett enkelt gränssnitt.

För att kunna använda appen krävs att man har ett konto i Legimus vilket man bara kan få om man har någon form av läshinder så som synskada, dyslexi och liknande.

Det tog inte så lång tid att hitta de första buggarna trots att man tydligen betatestat programmet. Jag fick det att krascha ganska omgående så hårt att jag fick ta bort appen helt ur min mobil och ominstallera.

Men det fungerar så här långt och jag har sökt och letat lite för att se hur det fungerar. Jag tror att mitt läsande åter kan ta fart nu när det åter är ganska enkelt att hantera böcker i mobilen.

[tags]Bibliotek, Böcker, Talböcker, Ljudböcker, DAISY, Synskadade[/tags]

iTunes matchning äntligen i Sverige

I början av december lanserade Apple äntligen iTunes matchning i norden. Tjänsten har funnits i lite drygt 2 år i USA och ”musikindustrin” räcker kanske som svar på varför det dröjt så länge här.

Tjänsten går i korthet ut på att all ens musik i iTunes jämförs med Apples enorma utbud på drygt 26 miljoner låtar i deras musikbutik. De låtar som redan finns i butiken läggs till ens konto och de låtar som fortfarande saknas laddas upp till ens konto hos Apple. Sedan kan musiken strömmas eller laddas ner till valfri enhet utan att behöva lagras lokalt i exempelvis telefonen eller surfplattan.

I tjänsten ingår också möjlighet att uppgradera låtar med sämre kvalitet till 256kbit AAC-format utan DRM-skydd.

Det senare var det som lockade mig mest. När jag började rippa all vår musik 2009 anade jag vad framtiden skulle föra med sig, men inte i den utsträckning som blev. Jag rippade musiken i medelhög kvalitet och tänkte nog då mer på utrymme än kvalitet. Det där har stört mig ibland och jag skulle mycket väl kunnat få för mig att göra om projektet för att just få full kvalitet på musiken nu när jag vet hur vi använder tekniken.

CD-skivorna står sedan länge nere i källaren och CD-spelaren finns inte ens kvar. Allt finns på datorn och spelas upp på mediaspelare i hemmet.

Med iTunes Match kan jag nu successivt uppgradera musik i dålig kvalitet. Det är visserligen ett terapijobb men klart bättre än att göra om allt från början.

Så nu har jag haft tjänsten en dryg månad och hunnit både lära mig hur den fungerar, tycka om den och bli beroende av den. Avgiften ligger runt 240kr per år och väljer man att avsluta prenumerationen kan man inte längre spela upp musiken strömmande på ens Apple-enheter, men man får så klart behålla den uppgraderade, DRM-fria musiken.

Men allt är så klart inte perfekt. Det som ibland inte fungerar är att vissa låtar på ett album inte matchas trots att de finns i Apples musikbutik. Att ett helt album förutom 2–3 låtar matchas är störande. Jag tycker mig ha förstått att man använder ljudsignaturen i musikspåret för att matcha och för att det ska fungera får ens eget material inte vara i allt för låg kvalitet. Men riktigt så dåligt är inte mitt grundmaterial. Sedan har jag försökt ha ID3-taggarna perfekta, det vill säga den inbyggda informationen i låten om artist, album, låt, år, genre etc för att matchningen ska bli bra. Jag hittar heller inget speciellt system i vad den inte lyckas matcha. Det är både utländska och svenska band och våra bokstäver å, ä och ö verkar inte heller ha med saken att göra.

Jag läser som vanligt på internet att jag inte är ensam om problemet och det finns lite information på Apples och andra sidor om hur man kan försöka lösa det.

En sista stor fördel med tjänsten är att så länge man prenumererar har man en utmärkt backup av all sin musik.

Jag ska fortsätta laborera och se om det även går att få de omatchade spåren att kännas igen. I så fall är den tjänsten för mina behov helt perfekt. En vacker dröm, som dock lär förbli en dröm i min livstid, vore en liknande tjänst för filmer. Men jag vet, det är löjligt att ens önska sig. Och om det tog lite tid för musikindustrin att förstå den nya tiden, är det inte mycket mot filmindustrins motvilja att lära och anpassa sig.

[tags]Apple, iTunes, iTunes Match, iTunes Matchning, Musik, Film[/tags]

Magvärken från helvetet… del II

Nu börjar det ordna upp sig. Det har varit en väldigt jobbig vecka med mycket värk och väldigt lite inspiration att skriva. Tror inte jag ätit så mycket värktabletter i hela mitt liv under en och samma vecka.

Igår kändes det så pass OK att jag kunde ta kortare promenader med hunden, men det gick inte fort och inte långt. Men sedan kom värken i nacken, ena axeln och huvudet som en följd av flera dagars konstig ligg- och sittställning och stela gång.

Jag har börjat äta ordentligt och känt hunger vilket är bra. Sedan att det gjort ont efteråt har väl inte varit så kul. Jag har ingen aning om det är bäst att fasta bort problemen, eller äta och dricka för att ha snurr i systemet.

Ikväll känner jag mig lite ledsen eftersom det var planerad cykelträning inomhus i Munktellarenan i Eskilstuna imorgon. Jag tog det slutgiltiga beslutet idag att det kanske inte är en så bra idé att försöka och att åka dit enbart för några långsamma varv för att känna på hur det är, känns inte rimligt. Det finns två tillfällen till bokade i februari och mars.

Så det blir hemmahelg även fortsättningsvis och säkert med samma tema som tidigare i veckan, soffa, film och TV-serier.

[tags]Sjuk, Magvärk, Magsmärtor[/tags]

Magvärken från helvetet…

Vilken dag igår och vilken natt… Igår efter lunch började min välkända magvärk byggas upp igen och jag svor tyst för mig själv…

kl15 hade jag min sista elev och när vi var klara var värken av den typen, att jag gick dubbelvikt till toaletten med väggarna som stöd. Men på den här magvärken biter inte ett toalettbesök eftersom ingenting händer…

Jag sjönk ner på min stol med benen högt och förmådde inte resa mig på någon dryg timme, men tänkte att här kan jag ju inte sitta… Så jag beställde en taxi och på skakande ben, framåtböjd av smärtan stapplade jag ner till entrén. När färdtjänstbilen kom skakade båda benen så våldsamt att jag knappt kunde gå alls. Chauffören var en ung svensk tjej och jag tänkte desperat och ologiskt att jag nog inte åkt med en ung svensk tjej på flera år :)

I bilen på väg hemåt ringde jag sjukvårdsupplysningen för att se om min vårdcentral hemma var öppen och det var den fram till kl22 men dit kunde man inte åka utan att ha bokat tid sa dem.

Längs vägen fick min fåfänga en törn. I höjd med högdalen låg jag på knä på trottoaren och kräktes som ett fyllo och åter igen tänkte jag helt ologiskt att såhär har jag inte gjort sedan studentåren :) Jag övervägde starkt möjligheten att åka till akuten på Södersjukhuset. Någon liknande värk har jag trots min vana av magproblem aldrig varit med om någon gång förut. Senast jag hade ordentliga problem med magen var på den 25:e dagen under expeditionen i Mot Alla Odds hösten 2012. Det var ändå en barnlek jämfört med det här…

Efter att ha kräkts som ett fyllo på motortrafikleden bestämde jag mig för att jag inte orkade med någon akutmottagning och åkte hem istället. Idiotiskt egentligen, för hemma var jag tvungen att be min fru komma ner och ta hunden och mina väskor. Hissen var trasig och jag behövde gå upp 6 trappor. Först sjönk jag ihop i trappan för att invänta värktabletter, men släpade mig sedan upp med hjälp av sonen. I det läget var jag faktiskt ganska rädd…

Hemma tog jag mig fram till soffan och lyckades lägga mig ner med vetekudde och täcke. Värken kom i kraftiga vågor och det fanns ingen ställning som var uthärdlig att ligga i. Jag som alltid undviker värktabletter struntade i att jag tog lite många lite för tätt. Men sakta kunde jag börja andas normalt igen men frös och skakade och var så otroligt törstig.

Natten har varit hemsk. Inte så våldsamt ont men badat av svett och inte kunnat byta ställning. Idag vaknar jag och det känns som ett eldklot i magen som stöter mot väggarna så fort jag rör mig men smärta har blivit kraftigt ömmande värk i stället vilket jag ser som ett framsteg.

Men det blir hemma för ankare idag, min andra sjukfrånvaro på kort tid under många år. Jag har egentligen inte råd men det här var ingen lek och jag ska ta hand om mig själv i första hand.

[tags]Sjuk, Magvärk, Magsmärtor[/tags]

Inomhuslöpning med Garmin Forerunner 910XT och SDM4 footpod del II

Idag gjorde jag ett nytt löppass på löpbandet och med samma goda resultat. Jag har inte gjort någon ny kalibrering då den befintliga fungerade så bra trots att steglängden känns lite orealistisk.

Vid första kilometern diffade löpbandets display och klockan ca 90 meter, men krympte vart efter och efter 10km var skillnaden åter igen nere på ca 40 meter. Det är verkligen fantastiskt bra.

Idag fungerade också pulsbanden perfekt också. Eftersom Garmin och löpbandet inte använder samma sorts pulsband, måste jag ha två olika band runt bröstet och förra gången hade jag det ena på ryggen, vilket sägs ska fungera. Jag trodde att pulsbanden skulle störa varandra om båda satt på bröstet. Men ryggen gav väldigt konstiga pulsvärden, om det berodde på dålig kontakt mellan kroppen och pulsbandet eller mellan pulsbandet och klockan vet jag inte.

Idag satte jag båda pulsbanden på bröstet och det var inga problem vad jag märkte. Förutom att jag känner mig som en teknisk utställning bara för att löpträna lite. Det tar typ 20 minuter att göra allt klart med påklädning, montering av pulsband och klockor, val av musik och löpprogram.

Jag springer fortfarande efter mitt nya favoritprogram för pulsstyrd träning. Det är grymt smidigt att ställa in önskad maximal puls och sedan låta löpbandet styra så den angivna pulsnivån inte överskrids.

[tags]Träna, Träning, Löpning, Springa, Löpband, Puls, Pulsklocka, Garmin, GPS, Synskadade, Funktionsnedsättning, Ledsagning, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Simning[/tags]

Inomhuscykling på trainer

Cykelträningen inför våren är i full gång och jag älskar min trainer. Det finns en del saker jag inte är nöjd med, framför allt stabiliteten i den trådlösa kommunikationen mellan trainern och datorn och kvaliteten på datorprogrammet. Det fungerar inte alltid perfekt att ansluta för att komma igång och ibland slutar programmet fungera mitt i en träningssession. Vid dessa tillfällen används hårt språk… Men på det hela taget fungerar det bra och andra märken verkar ha motsvarande problem.

Det är ett bra sätt att träna inomhus på och min främsta möjlighet att cykelträna över huvud taget. Dagens pass var längs en 4 mil lång videobana från Bardolino till Verona i Italien.En ganska flack sträcka med 3–4 backar och långa raksträckor för att öva tempo. Sträckan blev snabbt en av mina favoriter.

Eftersom datorprogrammet till min trainer i dagsläget inte kan exportera träningsdata till något av de stora verktyg jag använder för analys, så blev jag tvungen att använda min Garmin Edge 500 för att logga träningen parallellt med trainern. Det är egentligen inget problem med det, en extra fart/kadens-sensor på cykeln och sedan försöka mäta bakhjulets diameter för att få distansmätningen att stämma överens något så när med trainerns mätning. Det blev hjulets diameter -4mm men det är ännu inte perfekt.

Banan jag cyklar är ca 41,5km och nu mäter cykeldatorn 43,77km, ett fel på ca 5%. Det är egentligen helt OK. Det är ändå svårt att veta vilket värde som stämmer bäst överens med verkligheten. Ändrar jag bakhjulets diameter i cykeldatorn och drar av ytterligare så kommer det stämma så småning om. Jag behöver dra av ungefär 50 meter per kilometer vilket borde bli ytterligare 5mm.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning[/tags]

Spinningpremiär 2014

Då var det ett nytt år och spinningen är igång igen. Jag och min kollega fortsätter i Huddingehallen och allt fungerar väldigt bra. Lösning för ledarhunden finns fortfarande inte. Det går ju bra så länge jag har ledsagare, men skulle jag vilja eller behöva gå själv skulle det krångla till sig lite. Om det inte blivit någon lösning tills säsongskortet går ut i maj, så kanske det blir byte till Farstahallen till hösten där det finns rutiner för besökare med ledarhund och där man är mycket tillmötesgående.

Nu har jag ställt in siktet på våren och ser fram emot att se resultatet när cykeln ska ut på vägarna igen. Då måste ju detta rimligtvis ha givit resultat. Sedan har ju förutsättningarna ändrats lite hemma också när motionscykeln slängts ut och ersatts av en cykel och en trainer vilket radikalt förändrat förutsättningarna. Spinningen kommer jag fortsätta med åtminstone säsongen ut, men säkert även i höst också.

Men nu känns det gott att vara igång!

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Spinning[/tags]

Inomhuslöpning med Garmin Forerunner 910XT och SDM4 footpod

I september i år köpte jag min Garmin Forerunner 910XT multisportklocka med tillhörande foot pod. Foot pod är en liten sensor som monteras på ena skon och räknar steg och skickar informationen till sportklockan. På så vis kan man ha koll på sin löpdynamik, det vill säga steglängd och antal steg per minut.

Nu hann jag inte springa så mycket utomhus innan det blev för kallt och blött, men jag hann notera att jag hade en jämn steglängd mellan gångerna och ett antal steg per minut som ligger något under det proffsen anser vara det optimala.

Fotenheten kan också användas för att löpträna inomhus, till exempel på löpband där man inte har tillgång till GPS som avstånds- och hastighetsmätare. Sedan 2010 har jag använt NikePlus som även det bygger på en sensor i skon och Apples iPod Nano eller iPhone. Men när jag börjat cykla, simma och springa utomhus med Garmins system, börjar jag känna för att se om det går att köra med samma även inomhus på löpbandet.

Kalibrera fotenheten

För att det ska fungera inomhus behöver man först kalibrera fotenheten så att klockan vet exakt hur långa steg man tar. Det är nödvändigt för att den ska kunna beräkna hastighet och avstånd.

Kalibrera kan man göra på 2 sätt. Det bästa är att starta en automatisk kalibrering och ge sig ut på en löptur på minst 1km så gör klockan automatiskt beräkningen och sparar resultatet. Det andra sättet är att man tar datafilerna från önskade löpturer och låter ett program beräkna i efterhand. Eftersom det inte blev av att göra en automatisk kalibrering när det fortfarande gick att springa utomhus, så har jag provat den manuella metoden.

Steglängd

I klockan anges kalibreringsfaktorn som standard till 1000. Det har varit svårt att hitta information om vad det egentligen betyder, men förmodligen 1000 steg per kilometer vilket ger en steglängd på 1 meter. Det tror jag inte är en så naturlig steglängd.

När jag tittar i någon av mina aktiviteter från höstens utomhuslöpning säger den att jag har en medelsteglängd på 0,86 meter vilket borde ge en kalibreringsfaktor på 860 om jag har rätt i vad siffran betyder.

Dock ger programmet mig en ny kalibreringsfaktor på mellan 982 och 987 lite varierande beroende på vilken löptur jag analyserar.

Så idag gjorde jag ett första test på löpbandet med 985 som kalibreringsfaktor och det verkade helt rätt. Klockan pep för ny kilometer bara en kort stund efter att löpbandet slog om. Avståndet mellan klockans distans och löpbandets distans pendlade mellan 90–180 meter och när löpbandet visade att jag sprungit 10km, visade klockan 10,03km, alltså enbart 30 meter fel. Alltså en ytterst liten felmarginal på ett så långt avstånd.

När min aktivitet importerats till Garmin Connect ser det ganska märkligt ut. Den meddelar att jag har ca 174 steg per minut i medel, jämfört med 166 vid utomhuslöpning vilket ändå är en bra, men lite för hög ökning för att det ska kännas rimligt. Max antal steg per minut anges till 182 vilket är optimalt enligt proffsen. Men det har jag aldrig varit i närheten av vid löpning utomhus. Vidare anges medelsteglängden till 1,10 meter och med tanke på att det är ett medel, måste jag ta gigantiska steg.

Så just nu förstår jag inte alls det här. En i det närmaste perfekt mätning av tid och distans jämfört med löpbandet. Hastighet och genomsnittlig tid per kilometer samt bästa tid per kilometer stämmer helt perfekt med löpbandets och NikePlus mätning. Det enda som inte kan stämma är just steglängden och det är den som är grunden för all beräkning. Antingen är de angivna värdena från höstens utomhuslöpning helt fel, eller så är detta fel, men ett fel som ändå ger helt rätt uppgifter. Väldigt förbryllande.

Använder jag omvandlingstabeller baserat på längd på nätet, får jag min steglängd angiven till 72cm. Det är ju inte exakt på något vis men stämmer rätt bra med den som anges vid min utomhuslöpning. Jag har också hittat bloggar på nätet där folk varit förbryllade på liknande sätt, men då har det handlat om rena stegräknare.

En annan förklaring jag läst, är att steglängden ändras beroende på tempo. Mina utomhusaktiviteter det här är baserat på, gick i ganska långsamt tempo och själv på löpbandet går det betydligt fortare. Däremot är klockans steglängd angiven baserat på löpningen utomhus och håller jag ett högre tempo och får på så vis längre steg, borde det bli fel eftersom klockan inte kan känna av det.

Vore roligt om någon insatt löpare med erfarenhet av liknande utrustning har någon bra förklaring. Annars blir nästa steg att göra en riktig kalibrering utomhus baserad på GPS, längs en 1km lång och rak väg med bra förhållanden för GPS-mottagning och se vad det ger för resultat, om det skiljer sig mycket från det programmet i datorn räknar fram baserat på historiken i klockan.

En annan variant som jag tror går i denna utrustning, är att starta kalibreringen och med hjälp av löpbandet stoppa klockan precis på 1km. Då borde det bli ännu mer exakt efter löpbandets display. Jag läser även att löpband inte anger distans helt korrekt. Men det verkar inte vara problemet i mitt fall.

[tags]Träna, Träning, Löpning, Springa, Löpband, Puls, Pulsklocka, Garmin, GPS, Synskadade, Funktionsnedsättning, Ledsagning, Cykel, Cykling, Tandemcykel, Simning[/tags]

20140112-222106.jpg

20140112-222115.jpg

Så var det fredag igen… del II

Säg den lycka som varar för evigt. Igår meddelade Socialtjänsten att man tänker avsluta utredningen för att man tycker att det gått så bra för barnet.

Och visst har det gått mycket bättre. hög närvaro i skolan under slutet av höstterminen och de tre dagar som hunnit gå av vårterminen har barnet varit närvarande. Men det kändes ändå som om de kanske släppte oss mer lättvindigt än vad jag hade förväntat mig.

Och nu är det fredag igen och jag hade nästan hunnit tycka idén var bra. Förra fredagen var barnet på ett nattöppet internetspelställe för att spela och då fick vi samtal, bilder och information om vart barnen satt. Dock stämde ljudbilden i bakgrunden bra med förväntad plats så jag ringde aldrig och kollade.

Idag var det dags igen, pengar för att nattspela från barnets mormor och vi fick också mycket riktigt ett samtal med information om vid vilka datorer barnen satt. Men något var fel, det var lite för tyst i bakgrunden för att stämma överens med ett nattöppet internethak med över 400 platser för spelande övertrötta, energidrycksdrickande ungdomar.

Det där låg och gnagde en stund och först tänkte jag inte ringa till spelstället för att kontrollera. Vi hade ju fått platsnummer och det vore lite magstarkt att hitta på med stor risk att vi just skulle ringa och kolla.

Eller, skulle just numren göra oss lugna och förvissade om att barnet var där det skulle? Jag insåg att jag som förälder just blivit grymt manipulerad och att jag just varit nära och gå på det.

Och självklart fanns inte vårat barn på angivet ställe. Personalen var tillmötesgående långt över det vanliga och gick runt och letade och frågade bland ungdomarna.

Och när vi nu börjat skanna de sociala medierna igen så hittar vi snabbt spår av alkohol och fest. Ungdomarna tror att de är smarta när de blockerar föräldrar och syskon från diverse bildtjänster och lägger sedan ut bilder fortlöpande på vad som händer. De förstår verkligen inte hur lätt det är att kringgå.

Så nu spenderar vi ännu en vakande fredagskväll för att få hem vårt barn, förhoppningsvis i nyktert skick.

Måste säga att jag känner mig besviken mer än arg och har ännu en gång lärt mig att man ska lyssna på ”magkänslan” som ganska ofta har rätt och man måste lära sig att genomskåda mönstren och tricken. Jag själv gjorde inte sådär när jag var i tonåren. Jag var mer inåtvänd i min jobbigaste period, men jag vet ju hur det går till.

[tags]Familj, Familjeliv, Barn, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Mamma, Pappa, Tonåring, Tonåringar, Ungdom, Ungdomar, Kris, Socialtjänsten, Skola, Sprit, Alkohol, Langning, Oro, Ångest, Panikångest[/tags]

Slagit sönder min telefon

Bild: iPhone 5

Idag på jobbet klantade jag mig och slog sönder min tjänstetelefon. Det är faktiskt första gången jag trashar en iPhone på 5 år och det känns inte roligt.

Det gick till på det klassiska sättet, telefonen glider ur fickan på tröjan när jag böjer mig fram och den landar med skärmen rakt nedåt i golvet.

Skärmen fick 4 vertikala streck och skärmen gick inte längre att peka på men annars fungerade allt som vanligt. Det gick att svara på samtal och ringa med röststyrningen och styra telefonen med tangentbord.

Så det var bara att göra en backup av telefonen och gå med valpögon till ekonomitjejen och försöka se söt ut :) Därefter åkte jag till LAN-Master som servar telefoner på 4 timmar.

När jag fick tillbaka telefonen var det bara att ansluta den i den bärbara datorn jag gjort backup i och allt lästes tillbaka på 5–6 minuter. Inställningar, bilder, meddelanden, kontouppgifter och allt landade på plats, allt utom appar och musik som krävde min dator hemma för att återställas. Väl hemma synkades allt och nu är allt i ordning.

[tags]Apple, iPhone, iPhone 5[/tags]

Socialtjänstens utredning avslutad

Idag kontaktade vår handläggare på Socialtjänsten min fru och meddelade att hon avsåg att avsluta utredningen. Hon tyckte det var så bra och att barnet i fråga kommit på rätt köl igen att det inte fanns någon anledning att fortsätta.

Jag blev lite förvånad eftersom vi bestämt att barnet skulle fortsätta på samtal och att hela familjen skulle få stöd och rådgivning när det gäller regler och rutiner.

Men nu verkar det inte bli så och jag kan känna dubbla känslor inför det. Jag såg kanske inte fram emot att sitta i någon sorts familjerådgivning men var samtidigt nyfiken på vad det kunde leda till.

Men nu återstår bara lite administration mellan Socialtjänsten och skolan och sedan avslutas ärendet. Vi får hoppas att det är ett bra beslut och att det fortsätter gå åt rätt håll.

[tags]Familj, Familjeliv, Barn, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Mamma, Pappa, Tonåring, Tonåringar, Ungdom, Ungdomar, Kris, Socialtjänsten, Skola, Sprit, Alkohol, Langning, Oro, Ångest, Panikångest[/tags]