Så vad står på era önskelistor i år? På min finns inga nödvändiga saker så denna står kvar i år också :) Radiostyrd quadrocopter, eller egentligen wifi-styrd quadrocopter som står med iPhone, iPod touch eller iPad. Ganska dyr men helt säkert väldigt rolig :)
Så vi får se vad tomten bär med sig men det verkar kanske mer klokt att satsa det lilla man har på barnen, alltså de riktiga barnen och inte pappor :)
Nu har jag programmerat om hela systemet hemma igen och jag känner mig inte alls nöjd och det går inte så bra för mig…
När jag började bygga systemet köpte jag en Tellstick Net och 4 fjärrströmbrytare från Nexa. Med strömbrytarna följde också 2 enkla fjärrkontroller med knappar.
Lägenheten vi bor i är en etagevåning på 140kvm och Tellstick Net placerade jag precis vid entrén där vår bredbandsrouter sitter högt uppe på en garderob. Tellstick Net anges ha en räckvidd på ca 30 meter och sådana avstånd har vi ju inte även om det är 2 våningar och betong mellan.
Därför valde jag att placera de första brytarna så långt bort från Tellstick Net som möjligt, på övervåningen för att styra strömmen till TV och ljudsystem samt en på balkongen för att styra utebelysning. 2 brytare placerades på bottenvåningen men så långt bort från Tellstick Net det gick. Dels därför att det behövde göras så men också för att verkligen testa räckvidden i vår lägenhet.
Och allt fungerade verkligen perfekt. Ingen av de 4 brytarna krånglade någonsin när man slog av och på dem. De reagerade blixtsnabbt utan minsta fördröjning eller fel och jag tänkte att detta verkligen var kanon! Jag skulle inte behöva någon signalförstärkare i lägenheten då jag redan testat maximala avstånd och inte sett minsta tendens till störningar genom att någon brytare inte reagerade.
Så jag gick ner till min lokala Kjell-butik och investerade i resterande brytare av samma märke. Det skulle bli ca 15 brytare totalt i ett inledningsskede. Självklart skulle jag vilja byta var enda lampknapp i hela huset mot trådlösa fjärrströmbrytare men det fick bli en senare fråga.
När jag kom hem satte jag igång att konfigurera de nya brytarna för att placera ut dem på resterande platser. Då började problemen…
En av de brytare jag skaffat från början satt vid TV- och ljudanläggningen. Där satt 5 saker inkopplade, 2 ljud och 3 TV-relaterade kontakter. Ibland ville vi kunna starta bara ljudet för att spela musik men inte vilja starta upp TV, digitalbox och mediaspelare, så jag separerade ljud och TV, lät ljudet sitta kvar i den ursprungliga brytaren och flyttade de 3 TV-kontakterna till en egen brytare. Då slutade ljudets brytare helt att svara… Den satt kvar på samma plats, samma konfiguration men med bara 2 kontakter i istället för 5 i ett grenuttag. Ändå upphörde den att ge respons när Tellstick Net sände av- eller på-signaler.
Jag gjorde allt man ska, tömde minnet i fjärrströmbrytaren, konfigurerade om den i Tellstick Net, men inget hjälpte. Plötsligt märkte jag att om jag kopplade ur grenuttaget och alla kontakter så fungerade brytaren igen. Men så fort jag anslöt grenuttaget igen slutade brytaren svara. Det hjälpte inte att byta grenuttag.
Jag får också andra problem nu när alla brytarna är på plats. Antalet fel har ökat markant och det sker väldigt ofta att mottagare inte reagerar på av- eller påsignaler längre och allt har plötsligt blivit väldigt sporadiskt. Eftersom allt verkar fungera bättre när man använder någon av de enkla fjärrkontrollerna med knappar tänker jag att felet borde ligga hos Tellstick Net och dess placering även om det under en veckas tid inte påvisat minsta tendens till fel och plötsligt strular allt!
Jag har flyttat runt tellstick Net, placerat den mer centralt i lägenheten för att ha lika långt till alla mottagare och då kanske märkt någon förbättring. Tellstick Net sitter nu placerad alldeles vid trappan till övervåningen och trots att det nu är mindre än 10 meter till varje mottagare känns det ändå inte pålitligt. Ibland reagerar inte vissa brytare och de är de längst bort som oftast krånglar även om de verkligen inte sitter långt bort i avstånd räknat. De enkla fjärrkontrollerna med knappar klarar ett betydligt längre avstånd och är betydligt säkrare känns det som.
Visst, det finns signalförstärkare men jag känner mig lite skeptisk om det är det som ska till i ett trots allt så litet hem? Eller är det ett måndagsexemplar av Tellstick Net vi fått?
Jag vet inte riktigt vad nästa steg blir i felsökningen. Jag har redan följt de felsökningar som anges på Telldus och Nexas webbar. tellstick Net indikerar att den sänder signaler men inget händer i vissa brytare. Jag kanske får prova att ta fram en amatörradio, ratta in den frekvens systemet jobbar på och helt enkelt lyssna om det kommer några pip i etern och om det är mycket störningar på bandet. Det är ju fullt möjligt att vårt trådlösa bredband med 2 accesspunkter kan störa även om de sänder på andra frekvenser och även om det kanske borde visat sig under min testperiod. Vi har dessutom ett trådlöst larm som även det använder ett annat band, dock lite osäker på vilket. Men från att ha fungerat så bra en vecka till så markant dåligt direkt i anslutning till utbyggnad känns märkligt.
Att behöva en tellstick Net på varje våning och definiera dem som olika locations skulle säkert fungera men känns helt korkat. OK om man hade ett jättestort hus med stora avstånd, men inte i en så liten lägenhet.
Jag känner mig lite frustrerad minst sagt. Särskilt som man surfar runt på nätet och tycker mig enbart hitta positiva erfarenheter och omdömen. Min kompis som inspirerade mig till detta har i och för sig en betydligt mindre lägenhet men säger sig endast ha enstaka problem.
Som en ironisk liten krydda på moset visade det sig att när vi vaknade idag, var webplatsen Telldus Live som krävs för att Tellstick Net ska fungera, helt död. När jag startade iPhone-appen Telldus Center för att tända belysningen i vardagsrum och kök, hittades inga enheter. Vår internetförbindelse fungerade fint. Lagom till morgonkaffet var urdrucket svarade tjänsten igen och det gick att tända, men det påvisar sårbarheten jag oroade mig lite för i mitt andra inlägg. Så det blir till att programmera en enkel knappkontroll som backup-lösning…
Just nu känns det som ganska obra investerade pengar. Tips och erfarenheter mottages tacksamt!
Nu är grunden helt klar. Jag har skaffat alla mottagare jag behöver plus några extra. Det blev ett litet gäng och efter anskaffande av lite skarvsladdar och grenuttag var alla på plats och konfigurerade.
Först gjorde jag dessutom fel när jag lade in samtliga mottagare. När man skulle ange enhetstyp kunde man välja på lite av varje. Bland annat strömbrytare, dimmer, klocka etc. Jag valde typen självlärande av/på-brytare.
Helt plötsligt när jag satt och lade in fjärrströmbrytare i webgränssnittet och gick runt i huset och kopplade in dem, kunde en mottagare som fungerat perfekt i flera dagar bara helt lägga av. De kunde sluta ta emot signaler från Tellstick Net fjärrkontrollen och det gick inte att få liv i dem igen. Det var väldigt förbryllande. Jag provade att ta bort och lägga in dem igen, byta plats om det hade med mottagningen att göra etc, men oftast hjälpte det inte.
Då noterade jag att när man skulle välja enhetstyp i listan fanns flera fabrikat att välja på. Jag hade valt den första posten i listan som inte var angiven med något fabrikat, men det hade ju fungerat perfekt hittills.
Jag hade fått information i min Kjell-butik att märket på fjärrströmbrytarna var Proove som tydligen ägs eller köpts av Nexa. Så det provade jag att välja i listan. Men för att få det helt rätt direkt har jag nu ändrat om till Nexa, eftersom det står Nexa på enheterna.
Lite besvärligt att springa runt och konfigurera om alla igen men efter det hoppas jag att det åter ska fungera stabilt.
Jag har ganska knasiga barn som verkar vara minst lika teknikgalna som sin pappa. I fredags satt näst yngsta dottern i skolan med sin telefon och slog av och på strömbrytare hemma vilket gjorde min fru mycket konfunderad när det plötsligt börjar släckas och tändas saker helt utan förklaring :) Och att samma dotter satt i skogen i en scoutstuga igår kväll och lekte förvånade mig inte :) Inte heller att äldsta dottern sitter på rummet och släcker adventsljusstakarna i köket till mammas förtret :)
Att de inte har några problem att ta till sig tekniken är helt klart och till och med yngsta dottern vet nu hur man trycker på iPaden för att slå på strömmen till TV och digitalbox. Det har jag gjort enkelt med en grupp som ligger överst i listan.
Då har byggandet av det fjärrstyrda hemmet börjat. Tellstick Net och ett antal fjärrströmbrytare är införskaffade och nu monterade och det här kommer bli riktigt bra!
Tellstick Net var inte svår att installera. Nätverkskabeln in i routern och strömförsörjningen via routerns USB-port. Jag är extra nöjd med att den inte upptog en elkontakt till som hade blivit svårt att lösa just vid routern på ett bra sätt.
I nästa steg var det dags att aktivera Tellstick Net på Telldus Live. Surfar man till webgränssnittet från samma nätverk där Tellstick Net sitter inkopplad hittas den och man får registrera ett konto samt knyta enheten till kontot. Just den processen fungerade inte för mig och mina hjälpmedel så jag fick ta lite hjälp.
Därefter gick det bättre för mig att skapa en location och lära in de olika fjärrströmbrytarna, ge dem unika namn och om så önskas, dela in dem i grupper samt placera ut och koppla in dem.
Jag började med att sätta brytare på ljudsystemet och TV både på övervåning och bottenvåning, vid en datorplats samt på övre och nedre balkongerna för den yttre julbelysningen. Den uppsättningen får agera startpaket och för att testa på.
Att ha fjärrstyrda strömbrytare har sina för- och nackdelar helt klart. En uppenbar nackdel är att man måste ha sin iPhone, iPad eller fjärrkontroll för att över huvud taget få igång strömmen för att kunna exempelvis titta på TV. För egen del som alltid har telefonen på mig och nära till hands blir det inget problem. Men jag känner på mig att familjemedlemmar som just slagit sig ner i TV-soffan och inte får igång TVn kan grymta om telefonen ligger utom räckhåll.
Fördelarna blir desto fler. Den mest uppenbara tvärt emot nackdelen ovan, blir att med några få klick stänga av saker i huset oavsett vart man är. Har man lagt sig i sängen och kommer på att ljud- och TV-utrustningen är på eller någon liten lampa en trappa ner inte är släckt, slår man bekvämt av allt som fortfarande är på. För mig är ju också fördelen som jag skrev i inlägget innan, att jag slipper springa runt och känna på LED och lågenergilampor om de är tända när det är dags att göra kväll eller lämna huset. För det senare skulle man till och med kunna ha en tryckknapp innanför dörren som släcker allt i hela huset :)
Det är väl tveksamt om man har några pengar att tjäna på den förmodat minskade elförbrukningen. När jag är klar har väl inköp av utrustning kostat lika mycket som en årsförbrukning av el för oss. Men miljöaspekten är ett argument för de som bryr sig och säkerhetsaspekten en annan som kanske ligger mig mer varmt om hjärtat. Räknar jag alla transformatorer med eller utan något inkopplat i hushållet kan till och med jag bli nervös över brandrisken. Det räcker med att en mobiltelefonladdare är defekt och blir överhettad så börjar det brinna och sådant har hänt förr. Att dra ur sådant som inte används är en taktik som åtminstone inte ens fungerar i teorin hos oss.
Nu bor vi i lägenhet på 7:e våningen, så att hålla tjuven borta med belysning kanske inte är någon stor vinst för oss. Men annars är ju möjligheterna stora att få lampor att tändas och släckas efter tider eller solens upp- och nedgång.
Så nu ska detta testas en stund för att sedan byggas ut med många fler strömbrytare. Det finns lite olika valmöjligheter och priser, något billigare brytare med 2 minnesplatser för fjärrkontroller och med en maxbelastning på 1000W, eller något dyrare med 6 minnesplatser som klarar en belastning på ca 2000w. De billigare och klenare duger bra till smålampor och julbelysning, men julen är snart över och ersätts med annat. Idag kanske 2 minnesplatser för fjärrkontroller duger alldeles utmärkt. En Tellstick Net och kanske en fjärrkontroll med knappar. Men andra behov och funktioner kanske uppstår inom kort och då kanske man begränsat sig av snålhet.
Det finns också en teknisk svaghet som stör mig. Tellstick Net ansluts till internet och alla enheter, grupper och tidsscheman läggs upp på Telldus Live. Ingenting av det här kommer vad jag förstår att fungera om bredbandet är nere eller om jag på grund av lång semesterfrånvaro vill stänga ner bredbandet. Det känns inte så självständigt. Fast å andra sidan är det ju fler saker i min hemelektronik som kräver bredband för att man ska ha någon glädje av den och har man ett sådant här system på sitt landställe så är en lösning med mobilt bredband kanske att föredra.
Å andra sidan, hade allting programmerats i Tellstick Net direkt så hade det inte gått med samma enkelhet att sitta på jobbet eller bussen och styra belysning och annat i sitt hem :)
Vi får se vad detta leder till. Ni med erfarenhet och tankar får gärna dela med er, kommentarerna står till förfogande :)
Den nya versionen erbjuder möjlighet att spela upp musik från telefonen och inte bara musiktjänster och datorer. Det är ett suveränt bra tillägg.
Själv saknar jag fortfarande kompatibilitet med Airplay vilket vore fantastiskt bra. Egentligen förstår jag inte varför stödet inte finns, men antagligen handlar det om dyra licenskostnader till Apple för att få använda Airplay.
Ett stort problem som dök upp i och med den här uppdateringen, är att telefonen blir väldigt långsam när man avslutar Sonos Controller-appen och har skärmläsaren VoiceOver igång. Telefonen blir så seg så att den i princip blir oanvändbar och för att lösa problemet måste man ta fram programväxlaren och stänga appen så den inte körs i bakgrunden.
Antagligen är det den nya funktionen att spela upp musik från telefonen som ställer till det.
Buggen som gjorde att talsyntesen i VoiceOver pratar genom den externa högtalaren i Sonos Controller-appen trots att man har headset inkopplad, är tack och lov borta. Däremot, för att kunna justera Sonos-volymen med telefonens fysiska volymknappar, måste man numera slå av VoiceOver helt. Men det är överkomligt tycker jag.
Att kunna kontrollera hemmets elektronik från en fjärrkontroll har länge varit en dröm för mig. Det har inte bara handlat om att jag, som omdömet säger är en ”obotlig tekniknörd”, det finns också ett tydligt behov :) Och i mitt fall brukar det vara så att jag skaffar tekniken först och försöker komma på vad jag ska ha den till sen vilket inte brukar vara något stort problem :)
Här är det lite tvärt om. Här har behovet funnits länge men jag har inte varit riktigt nöjd med de tekniska förutsättningarna.
Att kunna tända och släcka lampor i hemmet är knappast särskilt nytt. Min kompis Egge har använt detta säkert i 100 år redan. Han kan styra belysningen på landstället när han inte är där och kan följa inne och utetemperatur hemma i snygga grapher när han sitter och dricker kaffe på jobbet :) Kompisen Joche har inte använt detta lika länge men ett tag för att kontrollera belysningen hemma.
Hemma har vi miljoner smålampor i fönster och på hyllor och ännu mer nu när det närmar sig jul med ljusstakar och julstjärnor av alla de slag i fönster i alla rum. För länge sedan, när glödlampan var det vanliga kunde jag även om det var väldigt besvärligt, gå runt och känna om något var tänt och släcka när man skulle ge sig av. När vi bodde i radhus med 8 rum och tre våningar blev det en hel del spring och ändå missade jag massor med lampor. Nu när det är LED eller lågenergi som gäller kan det vara svårt att veta vad som är tänt eller släckt och strömbrytarnas läge är inte alltid något man kan använda som ledtråd.
När jag började titta på Tellstick från Telldus fans flera problem. Det första var att det var en USB-komponent som behövde sitta i en påslagen dator eller i en router av visst märke. Jag ville inte behöva ha en dator på dygnet runt för att detta skulle fungera och routern man behövde istället för dator, ville jag inte ha.
Nästa stora problem var styrningen av systemet. Diverse fjärrkontroller som inte var tillgängliga skulle gjort det svårt att använda. visst kunde man nyttja fjärrkontroller med knappar, men då blev jag istället begränsad av antalet enheter som kunde nyttjas.
Nu har jag kikat på tillgängligheten när Joche börjat bygga sitt system hemma. Tellstick Net är en liten box som ansluts direkt till internet och själva styrningen blir då oberoende av dator eller märke på router. Bara det avgjorde saken för mig. Nästa avgörande faktor var att den app som finns till iPhone är tillgänglig och fungerar med skärmläsaren VoiceOver. Det innebär att det nu är fritt fram att sätta igång att bygga även här hemma och jag är riktigt glad!
Nu sitter jag och skissar på vad jag behöver och det är inte så lätt. En Tellstick Net som så klart är grunden i det hela, samt en hel drös strömbrytare som sätts i de vanliga vägguttagen. Där är det väl bara att köpa så många som ekonomin mäktar med och sedan kan man ju bygga ut med tiden. Men ett bra startpaket som löser det mesta måste det bli för att det ska kännas meningsfullt.
I nästa steg skulle jag så klart vilja byta ut de vanliga strömbrytarna för taklampor. I synnerhet trappströmbrytarna som man inte kan lista ut om de är tända eller släckta baserat på vilket läge de har. Idag måste jag springa runt hemma med en ljusindikator för att höra om lampor finns tända i hemmet. Ett annat problem är de utrymmen som man använder korta stunder som inte släcks, exempelvis toaletter och klädkammare där lampor kan stå på dygn utan att någon bryr sig. Här behövs någon form av timers eller rörelsedetektorer vilket givetvis också finns till nexa-systemet.
Sedan är det konfigurering och installation och där kan man göra vad man vill. Släcka och tända lampor i gupper eller individuellt, samtidigt eller med tidsintervall, efter schema eller solens upp- och nedgång.
Så nu ska jag skissa klart och sedan börja bygga! :)
Kort efter min hemkomst låg så en iPhone 5 på mitt bord på jobbet, så nu har lugnet i själen åter infunnit sig :) Jag hade bestämt mig för att inte köpa någon ny telefon den här gången, men får man en är det ju en helt annan sak :)
Det var lite pyssel att flytta in i den nya telefonen den här gången. Vi behövde göra en ordentlig ändring bland familjens AppleID’n för att det skulle fungera vilket jag fick ta tag i igår kväll då det inte gick att skjuta på längre.
Hur är den då? Ja mängder med sajter på nätet har ju analyserat telefonen i alla vinklar redan så det känns som onödigt arbete. Men vikten på 112 gram är det som känns tydligast tillsammans med tjocklekene. Jag tyckte ju iPhone 4S var snabb och bra men även här märks skillnad. Åtminstone med skärmläsaren voiceOver igång är telefonen väldigt mycket mer responsiv och jag kunde ibland störa mig på den sekund det tog att öppna mail eller meddelanden, de allra enklaste apparna.
Så jag är grymt nöjd. Det enda som är störande är att det inte finns någon bra lösning att kombinera arbetstelefonen och den privata utan jag måste gå runt med två telefoner och det är mer störande än lyxigt kan jag tycka. Särskilt 2 så bra telefoner som iPhones. I det här läget skulle man nästan vilja ha en gammal skräp-telefon i det ena fallet så man bara behöver ha en smartphone. Men jag får vänta tills min arbetsgivare kanske någon gång i framtiden hakar på tåget att integrera privata enheter i jobbet på ett mer effektivt sätt. Det kommer säkert aldrig hända, men det vore praktiskt :)
Nu har jag tankat ur GPS-loggern från resan och även om det verkar ha skitit sig big time med mina dagböcker, så har jag åtminstone de flesta platser geotaggade som vi varit på. Jag har nu tankat ur allt för bearbetning. Men det kommer så klart inte publiceras förrän efter serien är slut.
Jag har bara missat tre platser. Dels två platser uppe på vulkanen som vi besteg och dels själva målgången vid Stilla Havet. Gemensamt för just dessa tre platser, får jag väl försvara mig med, är att jag vid dessa tillfällen definitivt hade annat att tänka på än geotaggning :) Men jag kan säkert få positionerna senare av någon i teamet eller om någon av de övriga deltagarna är duktig på kartor och har ett bra minne så vi kan hitta platserna. Det löser sig :)
Jag har fått en ny pulsklocka, en Suunto M2. Det är en armbandsklocka och ett pulsband man spänner runt bröstet. När man tränar aktiverar man klockan som tar tid, mäter puls och ungefärlig kaloriåtgång baserat på puls, ålder och vikt. Den talar även om inom vilka tre pulszoner man befinner sig för att optimera träningen.
Tyvärr är inte klockan alls tillgänglig för mig så jag kan inte använda den utan seende hjälp, men så finns heller inget bra tillgängligt alternativ på marknaden. Denna kan jag ha när jag cyklar, styrketränar, springer eller simmar. Men framför allt tror jag den kan vara bra inför nästa säsongs cykelträning. Jag har hittills använt min iPhone med ett pulsband och appen RunKeeper men har problemet att det går åt väldigt mycket batteri och under långa träningspass blir telefonen väldigt seg och appen krashar efter några timmar och det är inte så tillförlitligt.
Så en pulsklocka är nog kanske, tillsammans med min GPS-datalogger ändå det bästa alternativet för att åtminstone hålla koll på cykelträningen även om det kräver hjälp, men jag cyklar ju inte ensam ändå så det kanske inte gör så mycket.
Idag var det dags för årets upplaga av Synskadades Riksförbund Stockholms och Gotlands läns medlemsforum. En sorts öppet hus dit alla medlemmar är välkomna och man bjuder på lite aktiviteter och föreläsningar av olika slag, kafé, pubkväll och underhållning.
I år var tre kända ljudboksinläsare inbjudna för att visa prov på hur text kan bli mer levande, ljudboksförsäljning, sagostund och ledarhundsinformation för barn etc.
Jag var ditbjuden som föreläsare på ämnet tillgänglighet inom navigering. Vi var tre föreläsare som delade på en timme. En skulle prata om inomhusnavigering, en om utomhusnavigering och jag som skulle prata om tillgängliga navigeringsappar för iPhone.
Föreläsningen var väldigt välbesökt och intressant även för mig. Just utomhusnavigering har jag arbetat med i många år, men det som händer på inomhusfronten var nytt även för mig och lät väldigt spännande.
Det var en kort dag i år och när passet med lite efterföljande frågor var avklarat, avslutade jag med en snabb fika som ingick innan jag gav mig av ute på stan igen.
Tidigare år har jag deltagit som företag och utställare på dessa medlemsforum så i år blev det en ny roll och det kändes helt OK. De där utställningarna som vi klarade av ett antal genom åren började kännas lite påfrestande och med tveksam verkan. Nu får vi se om Syncentralen kontaktas av fler som är intresserade av GPS-baserade hjälpmedel.
Det finns också en än så länge officiell anledning till inköpet av en Qstarz Bt-Q1000XT GPS-datalogger. Givetvis är det en utmärkt hjälp vid långa träningspass men det ursprungliga syftet med loggern var expeditionen med Mot Alla Odds. Vi får ju inte få ha med oss så mycket saker. Ingen egen fotoutrustning och givetvis ingen mobiltelefon. Fotografering sköts backstage och man får tillgång till bilderna i efterhand.
Däremot måste man givetvis få ha med sig något för att kunna anteckna. Förra säsongens deltagare fick ha med sig penna och papper och att kunna skriva dagbok och i mitt fall möjligheten att blogga är ju nödvändig. För egen del kan jag ju inte använda papper och penna och måste därför få ta med mig något digitalt anteckningshjälpmedel. Det blir en liten maskin som heter Braillino som har ett litet tangentbord för inmatning i punktskrift och en liten 20-teckens läsrad som drivs på vanliga AAA-batterier och har lång driftstid. Men möjligheterna att ladda under månaden är säkert väldigt begränsade.
Men när jag bloggar vill jag kunna geotagga mina inlägg. När man för en gångs skull har möjlighet att komma ut i världen vill man helt enkelt ha den möjligheten. Så jag började leta efter en GPS-logger som skulle uppfylla ett antal krav och jag fick god hjälp av min vän Egge som snabbt hittade ett gäng kandidater som vi sedan började sortera ut en efter en.
Den första loggern som väckte mitt intresse var en som såldes hos amazon.com i England och USA. Den var liten och smidig och drevs även den på AAA-batterier vilket skulle göra det väldigt smidigt eftersom jag ändå skulle behöva ta med en packe sådana. När jag bestämt mig för den visade det sig att den inte kunde levereras till Sverige, antagligen på grund av något regelverk som rör GPS-mottagare.
Nästa kandidat på listan såldes i Sverige. Den var också väldigt liten och smidig och skulle diskret kunna rymmas i väskan till mitt anteckningshjälpmedel. En annan fördel loggern har är att den ger ifrån sig pipsignaler för att ange dess status, så som start, när satelliter hittats, när vägpunkter sparats och en hel del ytterligare funktioner.
Nackdelen med Qstarz BT-Q1000XT är dock att den inte drivs med AAA-batterier. I gengäld ska den ha en drifttid på 42 timmar per uppladdning. Jag räknar med några minuters användning per dag genom att sätta en vägpunkt vid raster och läger och om värme och annat inte påverkar batteritiden negativt så borde 42 timmar räcka under 30 dagar. Litiumbatterier brukar ju hålla laddningen väldigt bra åtminstone i vårat klimat.
En fördel är också att loggern laddas via mini-USB. Det vore därför möjligt att smuggla med ett extra batteri för att ladda den vägen via USB-porten. Åtminstone med sådan laddningshjälp borde det räcka en hel månad. Tanken var från början att logga varje dags rörelser för att få ett spår som man sedan kunde lägga på en karta dag för dag, men då skulle man behöva tillgång till laddning betydligt oftare och ingen av loggarna verkade vara direkt vattensäker eller vattentät och dit vi ska kommer det nog vara synnerligen blött och fuktigt. Men jag tror en eller ett par vägpunkter per dag är en bra kompromiss.
Loggern är 7x4cm vilket mycket väl ryms i ytterfacket till mitt anteckningshjälpmedel. Jag har inte frågat om dylik utrustning. Har bara antagit att man inte vill det även om jag inte kan komma på något riktigt argument varför man inte skulle få. Att vi inte får ta med oss kameror är mer begripligt. Förutom vätan och fukten, regnskog i regnperioden, så skulle säkert kameror störa filmperspektivet vilket man också sagt. Men säkert också för att man inte vill att bilder ska läcka ut före sändning av serien. Sköter man fotograferandet backstage av personalen får man hoppas att de fotograferar flitigt och att man får tillgång till allt råmaterial sedan i form av högupplösta foton. Med lite tur kanske någon teknikgalning har en kamera med GPS så att bilderna också är geotaggade.
Sådär ja, nu damp äntligen försändelsen ner på posten och jag hämtade ut den. Det var en positiv sak att packa upp den. Även om mått och vikt stod angivna i specifikationerna så är det ändå svårt att få en bra uppfattning innan man har den i handen. Stor som en liten tändsticksask med ett litet fodral som både går att ha i bälte eller snöre runt halsen.
Nästa glada överraskning var att batteriet var samma som i flera Nokia-telefoner, bland annat C5-00 till vilken jag har två batterier liggande i en låda. Ena telefonen gick sönder och varför jag valde att spara batteriet är inte helt solklart. Men nu kommer det väl till pass. 3 batterier a 42 timmars driftstid, det är lite svårt att se när det enorma behovet skulle uppstå.
Med i kartongen följde en cigg-kabel med mini-USB-anslutning så man kan ladda den både i bil och båt.
När jag slog på den gav den ifrån sig ett ganska kraftfullt pip vilket är enormt bra bekräftelse för mig som inte ser lamporna att den fungerar. Den tog runt 30 sekunder på sig att fixera sin position och bekräftade detta med 2 pipsignaler.
Den fick följa med ut på kvällspromenaden som blev lite extra lång för att ha något att logga och längs vägen skapade jag ett par vägpunkter för att se hur det ser ut när man exporterar det sedan. Även detta bekräftades med 3 pipsignaler.
enda bristen jag upptäckte var att den inte bekräftade med pip när den tappade sin GPS-position vilket den gjorde i en hiss. Däremot pep den 2 gånger när den åter fick kontakt med GPS-systemet. När man ändå ansträngde sig för att bygga in stöd med pip, och lagt in pipsignaler för andra typer av fel borde man tänkt även på detta.
Men man kan inte få allt här i världen :) Även en lite mer vattentålig konstruktion hade varit kanon men man får lösa det med ett annat fodral till våta cykelturer och liknande.
Nästa steg blir att installera den medföljande programvaran och se vilka funktioner som erbjuds där. Exempelvis om det går att exportera hela loggens minne och om den i så fall kan dela upp i en fil per dygn eller hela loggen i en fil om man skulle önska det. Jag är lite skeptisk till att man behöver en mjukvara för att göra detta. Loggern som stod högst på önskelistan gick dels på vanliga AAA-batterier och dels fungerade den som ett USB-minne vid anslutning till dator. Bara att kopiera filerna som vanligt vilket skulle ha fungerat lika bra såväl i PC som Mac. Den gick dessvärre inte att få in i Sverige på något enkelt sätt.
Men jag tror att denna blir bra den också. Oslagbar driftstid, liten och enkel att hantera. Det ska bli kul att prova framöver.
Omoby är förvisso ingen ny app. Jag har haft den i min telefon ett bra tag och den har varit en bloggidé länge. Så här kommer en beskrivning av något som är ganska häftigt och ett bra exempel på vad ny teknik kan användas för. Själv har jag dock inte funnit någon praktisk nytta av den i min vardag utan bara lekt, men jag kan gott och väl tänka mig att som ensamstående synskadad eller i en familj där alla är synskadade så kan det nog vara ett bra komplement.
Omoby är en app som ska hjälpa till att identifiera föremål. Appen är väldigt ren i sin design och har bara ett fåtal knappar och ett kamerafönster. Idén är enkel, man tar ett foto av ett föremål, fotot laddas upp till en server som jämför bilden med en avancerad databas och försöker analysera vad som finns på bilden och svaret skickas tillbaka inom ett 20-tal sekunder i form av en textbaserad beskrivning. I den händelse något är oklart verkar appen ge flera bildbeskrivningar.
Databasen bygger på information som man lagt in i den. Det är således en ständigt växande databas som blir smartare för varje bild som laddas upp och kan identifieras.
Det man kan se på exemplen nedan är att den faktiskt är väldigt bra på att identifiera föremål. Bilden på ett knä och en halv Apple iPad identifieras direkt som ”Apple iPad”, en bild på en lampa ger en ganska detaljerad beskrivning av lampans form, en spritflaska med märke och allt, tangentbord, kaffeglas etc.
Det appen inte kan hjälpa till med är att analysera text och läsa upp den, eller som Bildtolken där en människa satt på andra sidan och kunde ge en mer detaljerad beskrivning av en bild och svara på frågor om mer specifikt innehåll i en bild så som bäst-före-datum, lampors färg och status och liknande. Det är kanske mer vad jag skulle önska, en Bildtolken för iPhone. Jag har haft lite svårt att se nyttan med Omoby. Om jag sitter med ett tangentbord, en iPad eller ett kaffeglas framför mig kanske jag inte behöver så mycket hjälp med att identifiera föremålet. Ska möjligen vara om jag har väldigt många Cognac-sorter i skafferiet och behöver veta att just denna är Larsens.
Så än så länge är Omoby en kul leksak som visar vad man kan göra med vanlig teknik. Och det är just detta som ökar möjligheten för tillgänglighet att utvecklas fort och till ett rimligt pris, att man använder vanliga prylar och ”bara” behöver skriva apparna som löser ett eller flera specifika problem. En app är bara mjukvara, kostar således bara pengar i form av tid att utveckla. En hårdvara tar lång tid och är dyr att utveckla och när den kommer ut på marknaden är risken stor att den redan är gammal och aldrig kommer att betala sig. Det har otaliga exempel visat på hjälpmedelsmarknaden.
Idén om att som synskadad ta kameran till hjälp för att identifiera föremål eller miljö är ingen ny idé. Redan för ett antal år sedan utvecklade företaget Polar Print en app för Symbian-plattformen som kallades för Bildtolken där man kunde ta ett foto med kameran som laddades upp till en server. Vänner och bekanta som ändå satt vid sina datorer hela dagarna, hemma eller på jobbet, kunde vara inloggade som ”tolkar” och när en bild laddades upp fick man som tolk ett meddelande om att någon behövde hjälp. Tackade man ja till uppdraget kom bilden och ett skrivfält där man kunde beskriva vad bilden föreställde. Med tiden kunde man också ladda upp ljudklipp tillsammans med bilden om man ville formulera en fråga mer utförligt och man kunde också använda live-video över 3G.
Tanken var faktiskt riktigt bra och jag själv använde tjänsten Bildtolken ofta på gym för att få hjälp att läsa av displayen på träningsredskap när jag inte hade någon i närheten att fråga.
När Bildtolken gick i graven fortsatte jag använda foto för att få hjälp. Jag kunde stå ute hos kund med ett krånglande bredbandsmodem. Då tog jag ett foto av modemet, MMS:ade bilden till en vän som i detalj kunde se vilka lampor som lös och i vilka färger. Mycket praktiskt. På samma sätt har jag tagit en bild av en förpackning för att få hjälp med bäst-före-datum och liknande.
För att analysera text och få den uppläst finns andra appar som jag kommer skriva om inom kort.
Man skulle nu kunna tro att jag inte kunde stå emot längre och köpte 16GB-modellen hellre än att vänta på 32GB eller 64GB :) Men jag är stark och motståndskraftig! :)
Men det hindrar ju inte att man slår sina lovar förbi Telia-butiken för att titta lite igen :)
Den här gången kände jag faktiskt skillnad. 112 gram teknik på allra högsta nivå, något som jag brukar kalla för ”vacker teknik”. Som jag skrev igår är jag glad att inte mer i designen har ändrats. Telias stöldskydd täckte dock större delen av baksidan på telefonen så det var svårt att tycka något om att den numera består av glas och metall. Tjockleken var också väldigt märkbar och man skulle ju kunna tycka att skillnaden mellan 140 gram och 112 gram inte borde märkas, men viktskillnaden kändes påtagligt trots att telefonen som sagt satt fast i stöldskyddet.
Men det stärkte mig faktiskt i mitt val att inte köpa en telefon med för lite minne. Både jag och Maria har våra telefoner fyllda till mer än hälften och det finns inget bra sätt att ändra på det utan att göra försämringar i användningen.
Så jag väntar lydigt på att de större storlekarna åter kommer in i lager. Det stör mig dock lite mera nu att jag inte bejakade mitt barn-jag och ställde mig i kö i torsdags kväll inför midnattseventet hos Telia. Det hade nog varit lite kul och stämt väl överens med min nördighet när det gäller Apple-prylar :)
I söndags lade jag en beställning på en GPS-datalogger hos conrad.se. Den fanns i lager och då börjar man ju bli van vid hyfsat snabba leveranser, till exempel från Dustin som ibland kan leverera samma dag om man har lite tur. Förvisso lokalt inom Stockholm.
Först i onsdags kom information om kollinummer och Posten hade fått en elektronisk förhandsavisering från kund. Detta var dock sent på kvällen så jag började misströsta om att kunna få leverans före helgen.
Igår kväll sorterades försändelsen i Malmö så det kan bli tal om leverans först på måndag i bästa fall.
Jag har alltid haft svårt att vänta egentligen oavsett vad det handlar om. Elektroniska roliga grejer eller mindre roliga, mer nödvändiga mediciner från apoteket som måste beställas. Långdragna grejer avskyr jag :) När man väl tar sig för och går ner i en butik för att köpa något och får beskedet ”kommer in på måndag” eller liknande känns insatsen helt bortkastad :)
Och lite bortskämd har man tydligen blivit när det gäller beställningar från nätbutiker. Det bör inte ta mer än en vecka för något man har i lager kan man tycka.
Nu är det egentligen ingen katastrof. Det blev ingen cykelträning i helgen då jag velat prova loggern. Så det är bara att vänta vidare.
Jag har varit ganska velig inför releasedagen av nya iPhone 5. Att jag ska ha en har det aldrig rått någon tvekam om, frågan har bara varit när :)
Jag var helt klart lite sugen på att köa utanför Telia på Kungsgatan i Stockholm vid midnatt men sedan kände jag mig lite för gammal och bekväm för sådana galenskaper :)
Sedan bestämde jag mig för att vänta tills den värsta rusningen var över och kanske tills skatteåterbäringen kommer i slutet av december. Jag planerar samtidigt att köpa en ny cykel och man kan inte få allt på en gång :)
Men vart efter dagen gick blev jag sugen i alla fall och gick till en Telia-butik för att slå till :) Givetvis stod telefonen framme och jag blev faktiskt lite chockad över att jag inte kände någon direkt skillnad jämfört med 4S. Lite längre, aningens tunnare och så klart såg botten annorlunda ut med hörlursuttag och den nya dockningskontakten. Men jag hade nog väntat mig betydligt större skillnader.
Egentligen spelar det ingen roll. Jag blev nästan gladare av det eftersom jag fortfarande efter 2 år anser att iPhone 4 och iPhone 4S är det snyggaste som finns och jag har ännu långt ifrån tröttnat på designen :)
Men problemet löste sig självt framme i kassan. Jag ville ha minst 32GB, helst 64GB men det fanns bara 16GB-modellen kvar. Jag ansåg mig inte så het så att jag skulle köpa den bara för att och tvinga mig att banta ner mitt mobila liv för att få plats i en telefon med mindre minne. Jag har fyllt min 64GB till nästan hälften med foton, filmer, musik, podcasts, sjökort och annat.
Så när jag gick från butiken lades en beställning med beräknad leverans i slutet av november och jag kände mig ändå rätt nöjd med att inte ha slagit till av ren måste-ha-lust.
Inför vårens cykel- och båtsäsong har jag nu beställt en GPS-logger, en Qstarz BT-Q1000XT GPS-datalogger. Det är en väldigt liten och smidig logger på ca 7x4x2cm och med en batteritid på 42 timmars kontinuerlig drift. Den har bara 2 knappar och ett antal lysdioder för att visa status.
Hitills har jag använt telefonen för att logga i träningsprogrammet RunKeeper. Men när vi cyklade Roslagshösten 2012 blev det väldigt påtagligt att telefonen inte riktigt orkade så länge. Dels krävdes ett extra kraftfullt batteri för att strömmen skulle räcka, men vart efter milen och timmarna rann iväg blev telefonen segare och segare och vid två tillfällen stannade loggningen och det var av ren tur jag upptäckte det och bara förlorade 4–5km.
Så inför framtida långlopp, inte minst Vätternrundan 2013, så blir det nu en riktig logger. Den sparar den väg man färdas och man kan ställa in hur ofta den ska uppdatera sig. Man kan också med en enkel knapptryckning spara en specifik plats oberoende av spåret. Sådana här utrustningar används ofta i fotosammanhang om man har en kamera utan inbyggd GPS för att senare kunna geotagga sina bilder så man kan se vart de är tagna.
Denna logger är dessutom extra bra för mig eftersom den också avger pipsignaler för att ange sin status på en rad olika sätt. Dels vid start, när den har hittat sateliter, när automatisk loggning påbörjas och avslutas, när platser sparas manuellt och givetvis vid fel.
Nu ska den testas under hösten men jag tror att det blir perfekt. Den kan också komma väl till pass som sagt vid fotgrafering och när blogginlägg ska geotaggas.
Punktligt som en gammal Moraklocka damp idag avin ner med min produkt från Apple Store, på leveransdatum som utlovats. Detta får jag således utse till den absolut enklaste och mest tillgängliga nätbutik jag någonsin använt där det går att handla utan minsta problem med hjälpmedel. Annars är det ofta något litet moment som är kruxigt i hela processen från att söka artiklar, lägga dem i kundvagnen, gå till kassan och betala. Här kunde alla moment i hela processen genomföras hela vägen utan minsta oklarheter. Fler nätbutiker borde ha appar!
Inatt börjar Telia ta emot förhandsbokningar av iPhone 5 inför säljstarten nästa fredag. Man har gjort en liten marknadsundersökning för att se när och hur vi kunder vill ha våra telefoner och nu har man skickat ut ett meddelande om att förhandsbokningen öppnar vid midnatt.
Jag tycker att det senaste SMS:et var väldigt roligt och talande och väl beskriver hysterin på ett väldigt kul sätt :) Skicka ett SMS med ordet vakna så får man ett SMS på tolvslaget när det är dags att surfa in och boka sin egen telefon. Man meddelar även att med lite tur får man telefonen i handen på release-dagen :)
Ikväll släpptes iOS 6 för iPhone, iPod Touch och iPad. Många medier och bloggar har redan rikligt rapporterat om nyheterna i iOS 6 så den informationen känns överflödig.
Men den nya versionen av operativsystemet för Apples mobila enheter innehåller även andra nyheter som inte den vanliga användaren märker något av och en del av dem gäller tillgängligheten för funktionshindrade.
En av de stora förändringarna är att det numera går att använda både skärmläsaren VoiceOver som ger synskadade användare full tillgång till gränssnittet och förstoringsfunktionen samtidigt. I tidigare versioner har man varit tvungen att välja antingen tal eller förstoring. Det har givetvis gått att ganska enkelt växla mellan men har ändå varit ett moment extra.
Numera har VoiceOver fått en näst intill rätt tabell för svensk punktskrift. Framför allt för gruppen dövblinda som inte kan använda talsyntesen har det varit möjligt länge att ansluta en läsrad för punktskrift trådlöst via Bluetooth till iPhone. Dock har tecken visats fel och det har varit svårigheter med svenska tecken, snabel-A och liknande. Tabellen som använts har varit en salig blandning av svensk, europeisk och amerikansk punktskrift men nu är alltså detta till stora delar åtgärdat.
Sedan rör det sig om en rad mindre förändringar både inom syn, hörsel och kognition. VoiceOver har bland annat fått ett smidigare sätt att radera SMS och mail vilket jag är väldigt glad över.
Några buggar har det så klart blivit också även om de är ganska små för att vara en så stor uppgradering. På iPad har jag haft bekymmer med att mata in lösenkod när VoiceOver varit igång och lite andra småsaker som har hängt med en stund genom beta-perioden och tyvärr verkar finnas kvar i den skarpa versionen. Man får hoppas att det rättas till i en uppdatering inom kort.
