Lagom tills det är dags att förbereda 2011 års semester så lägger vi nu ut bilderna från förra årets semestervecka på Rånö!

Bättre sent än aldrig kan man tycka och jag vet inte varför det inte blev av. Men det är väl enligt den vanliga principen att gör man det inte på en gång blir det liggande. Sedan har vi också fått en bättre ordning i vår enorma fotosamling vilket ju underlättar.

Men nu ligger dom där i alla fall och i år ska vi försöka bli snabbare.

Andra bloggar om: Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2010.

Så var vi då hemkomna från årets semestervecka på Rånö. Det har inte blivit så mycket bloggande under veckan. Dels på grund av något så jordnära som brist på ork och lust, dels på grund av så dålig mobil bredbandstäckning att det varit en ren plåga att ta fram mobilupplagorna av olika sajter. Om man offrat en grankotte under skumma former och stått vänd mot sydväst invid det där trädet, så har det gått att surfa lite =)!

Men nu är vi hemma och det har varit en härlig vecka med fint men lite blåsigt väder. Vi funderar på om vecka 30 egentligen är försent, att man borde åka tidigare på året om man vill ha bättre väder. Men vad vet man. Nu har vi bokat samma vecka nästa år så det får gå.

Det har varit ganska kallt i vattnet under veckan, pendlat mellan 13 och 19 grader och vi har badat och bastat nästan varje dag. Här ute kostar det 100kr att boka bastu en timme, men det är det värt. En kväll bokade vi två timmar i följd för att få riktigt gott om tid. Nästa år tror jag helt enkelt att vi ska hyra bastun och bo där istället för i stuga =)

Den här ön är verkligen fantastisk, och inte vet jag exakt varför. Där är fin som många andra öar, inget speciellt med stugorna, men man bara trivs. Rånökällan med sin goda mat och öl besökte vi så klart även i år fast bara en gång.

Det enda som var konstigt med årets vistelse ute på Rånö var väl att vi detta år inte åkte egen båt ut med packningen. Alla tidigare år har vi tagit egen båt och på så vis varit fria att ta egna små utflykter. Men båten har inte ens kommit i sjön i år på grund av allt stök med husförsäljning och flytt. Så jag ska försöka hålla mitt löfte att tvätta, vaxa och sedan täcka om den för nästa vinter i lite bättre tid än tidigare år.

Bläddra gärna semesterbilderna. Nu ser vi fram emot nästa år.

Andra bloggar om: Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester

Som vanligt när nyårsklockorna kläntat kommer klådan krypande inifrån och man kan äntligen börja planera för sommaren! Allt blir liksom så mycket lättare då! Och knappt hann de röda dagarna ta slut förrän årets vecka på Rånö bokades.

Så nu är årets sommarvecka bokad. Tyvärr blev det inte samma stugor som de tre tidigare åren. För trots att året knappt börjat så var flera hus upptagna just dessa atraktiva sommarveckor.

Men även i år siktar vi på att lägga båten i en vik straxt norr om stugbyn för att kunna åka till andra närliggande öar. Men vi får se vad det blir för aktiviteter i år.

Tyvärr verkar det inte bli någon resa till Gotska Sandön i år eftersom vårt resesällskap från förra året inte kommer kunna åka med. Men vi får se om vi kommer dit ändå. Ett underbart paradis på jorden!

Titta gärna på alla underbara bilder från Rånö 2007, 2008 och 2009. Är det konstigt att man längtar dit igen???

Andra bloggar om: Windy, Windy 22, Båtar, Båtliv, Semester, Semesterbilder, Rånö, Rånö källan, Stockholms Skärgård, Skärgård, Skärgården, Nynäshamn, Nåttarö, Mysingen, Landsort, Öja, Gotska Sandön, Fyr, Fyrar, Gotska Sandön

Nu är är semestern verkligen slut. All mjukstart är förbi och det är en vanlig måndag med en helt vanlig fulltidsvecka framför. Inte så mycket bokat i kalendern än, men sådant brukar hinna ändra sig. De första två dagarna denna veckan har jag en av cheferna från huvudkontoret i Göteborg på besök. Resten av veckan är jag ensam tills kontoret åter blir fulltaligt igen och planeringen inför hösten kan börja på allvar.

Aftonbladet skriver om det jag och många andra känner så lägligt nu när semestrarna börjar ta slut i sin artikel Har du fel jobb? | Kropp & hälsa. Fast i mitt fall är det inte chefen, eller snarare cheferna. Jag har bra förutsättningar, är själv ”platschef” och kan fatta rätt mycket av besluten själv utan annan inblandning, så länge det går åt rätt håll =) Den friheten är underbar och inspirerande. Ibland brukar man lite på skämtfullt allvar säga att man borde göra något annat, knyppla, eller sitta i en first line helpdesk och bara svara på idiotfrågor hela dagarna, eller varför inte sortera papper i en fax och koka kaffe? Fast det är ju inte det jag längtar efter =).

Det som känns svårast nu när allt åter drar igång är dessutom svårt att skriva om här. Det kan läsas av fel personer och tolkas på fel sätt och det här är en av få gånger jag känner en begränsning med bloggandet, att man inte riktigt vill skriva fritt. Men jag hoppas att hösten ska vara rolig och givande och driva frammåt och lite mera medflyt och framför allt ork att göra mer saker för att få det dit hän. Jag känner så tydligt att detta är rätt jobb för mig, mycket mer rätt än på länge! Att få jobba med hjälpmedel för funktionshindrade, framför allt synskadade som jag själv är naturligt väldigt bra på är väldigt roligt och jag vet att det gör skillnad för många. Skillnad mellan sjukpension och arbete, mellan tristess och ett ”liv”. Och som sagt, jag vet att jag gör det bättre än många andra. Gäller bara att få chansen att visa det!

Kontoret ska äntligen byggas om och göras mer trivsamt. Svårt att göra en källarlokal till något annat, men klart bättre kan det bli. Och rent privat vet jag att träningen gör att jag mår bättre och blir piggare, det kändes tydligt i våras. Och att känna såhär som jag nu gör vet jag både är direkt ohälsosamt och väldigt destruktivt och inbjuder inte direkt till något kreativt tänkande när allt bara känns tungt och hopplöst.

Såklart är det en rädsla att dessa tuffare tider ska göra mig utan jobb med allt vad det för med sig. Det här med lån och hus kan ju få vilken normal människa som helst att få panikångest vid blotta tanken att en dag inte längre ha någon fast inkomst. Och som det ser ut idag, hur lätt är det att få ett nytt jobb, särskilt som funktionshindrad? Det är det absolut sista jag önskar mig, att åter behöva söka nya jobb i 100-tal och få nej och känna sig komplett värdelös.

Till alla er där ute som känner likadant, vi är aldrig dom enda som känner såhär. Ensam känner man sig alltid i sådana här fall, i alla fall jag. Så fort man gör något fel, klantar sig, glömmer något, får man genast höra det. Men aldrig att någon kommer fram och säger ”gud vilket bra jobb du gjorde, jag är så nöjd!” Visst får jag höra beröm, att jag är duktig och gör bra ifrån mig, men bara på avigvägar, bakvägen, och då känns det inte äkta.

Nu ska jag i alla fall med vemod vinka av sommaren som sakta falnar runt om oss och kämpa på av bara helvete och hoppas att det som känns nu, snabbt försvinner!

Andra bloggar om: Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Ångest, Panikångest, Misslyckad, Misslyckas, Framgång, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg, Aftonbladet

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

”Välkomna ombord på X2000 mot Stockholm. Vi vill be er vara uppmärksamma på fick/väsktjuvar. En kille har just blivit av med sin väska. Hjälp oss gärna att hålla ögonen öppna. Biston finns i vagn 4…”

Allt underbart är kort och nu är vi redan på väg hem. Ett X2000 från Göteborg till Stockholm ankommer snart Stockholm Central, alla sträcker på sig, gäspar och går på toa och utanför rusar Södertälje, Älvsjö, Stockholm Södra förbi och det är bara minuter kvar innan X2000 byts ut mot ett vanligt pendeltåg och känslan av att resa byts ut mot känslan av transport och återgång till det vardagliga vanliga. Låter jag negativ? Helt riktigt, det känns inte alls kul att det är över!

Dagen har varit bra men lite stressig. På förmiddagen packade vi, åt lite innan vi åter infann oss på Liseberg lagom tills de öppnade kl13. Idag hann vi bara vara där i 4 timmar eftersom vi hade vårt tåg att passa. Men jag tycker vi hann med mycket ändå. En del besvikna miner men på det stora hela hann nog alla åka det dom ville. Jag och Maria hann åka Balder igen och inte minst årets nyhet, Kanonen! Den var värd sina 25 minuter i kö, åtminstone en gång.

Men det är som vanligt när allt närmar sig sitt slut, då har barnen vant sig, lärt sig hitta, känner sig trygga och börjar tycka det är roligt och kunna fara runt på egen hand. Och då är det dags att åka hem. Det är egentligen då man borde stanna 2 dagar till =). Men halv sex lämnade vi Liseberg för den här gången gick gick tillbaka till hotellet för atthämta vår packning och en dryg halvtimme före avgång stod vi vid tåget och väntade.

Det märktes att alla var otroligt trötta och det var sjukt skönt att sätta sig ner och vila ryggen som börjat värka oroväckande mycket efter 2 dagar på stående fot. Efter ett besök i restaurangvagnen blev några av oss grymt besvikna och lurade på hoppet om lite mat men i övrigt har ingen orkat sitta och surfa på internet utan sov, tittade på film i iPoden, lyssnade på musik eller ritade. Och själv sitter jag redan och drömmer om nästa semester, kanske Göta kanal, med turbåt om det inte går med egen? Ganska destruktiva tankar nu när det är så långt kvar. Eller tvärt om, det som håller modet och längtan vid liv.

”Nästa, Stockholm Central, tågets slutstation. Titta runt era platser efter kvarglömda föremål. Tåg mot Uppsala avgår…”

Andra bloggar om: Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Göteborg, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Frukostbuffé, Frukostbuffe

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det är något speciellt med frukostbuffé på hotell. Egentligen är jag inte så mycket för frukost men det är väl lite som med själva tågresan, man känner att man är på väg. Så är det nog med frukosten, manär inte hemma. Alla sorters pålägg, juicer, kaffet, alla sorters flingor och ägg. Och såklart var detta även stort för barnen, att kunna gå och hämta när och vad man vill. För att inte tala om lyxen att få dricka så mycket oboy man vill =)!

Men inatt har vi alla sovit katastrofdåligt. En orsak är väl normen att en familj består av 2 vuxna och 2 barn efter vilket allt kretsar både vad gäller hotellrum, evenemangspaket etc. Vi som hade lämnat bort ett barn denna resa var ändå för många och fick därför ha ett barn hos oss i dubbelsängen som låg och sparkades. En kudde saknades, dubbelsängen som ständigt gled isär och ett fönster glömde vi stänga så alla nattens ljud av spårvagnar, ösregn och springande människor väckte oss stup i ett =).

På förmiddagen fick vi gå och handla lite kläder vi glömt hemma samt shampoo innan vi kunde duscha och göra oss i ordning för starten på det stora äventyret.

Vi hade fått en sumarisk vägbeskrivning men på den gick vi längs Avenyn upp till Götaplatsen, ner på Södra Vägen och bort mot Liseberg. Det var inte särskilt svårt även om vi missade själva huvudingången och råkade gå bakvägen in. Men där var det betydligt mindre folk så det blev en ren vinst =). För oss alla skulle spårvagn tur och retur kosta 200kr, så att gå 1,4km var ett lätt övervägande. Således lika sjuka priser som hemma vad gäller lokaltrafiken!

320kr inträde och 1950kr 2-dagars åkpass senare stod vi äntligen inne på Liseberg. När vi varit på toa och barnen fått sådana där ”tappa bort-band” runt armen var vi redo att sätta igång. Att tappa bort Emilia som vi gjorde om så bara för en kort stund när vi var på Gröna Lund var något av det värsta jag vart med om. Kanske inte för att jag var så rädd att hon skulle försvinna för alltid. Man hittar ju varandra förr eller senare, men den rädsla och skräck hon måste ha känt har jag väldigt bra kontakt med.. De stora barnen kan åtminstone våra mobilnummer utantill och vet att vi inte går någonstans utan dem. Värre när man är liten och det ska jag aldrig uppleva igen!

Dagens åkande blev väldigt upplevelserikt. trots de ganska långa köerna hann vi åka Flumeride och berg och dalbanan Balder. Båda dessa var något av det bästa jag upplevt i åkatraktion. Den lite mindre Lisebergsbanan påminner väldigt mycket om vår JetLine på Gröna Lund fast kanske snäppet bättre. Men i jämförelse med Balder blev den snabbt tråkig =).

Köandet på sådana här ställen är rena glädjedödaren. Det blir kanske 10–15 åk på en dag om man har tur. Men att spendera upp emot en halvtimme i kö för de mest populära atraktionerna är inte så roligt. Ändå är Liseberg bättre än Gröna Lund eftersom det finns mer yta och inte är lika trångt. Kändes inte heller lika stimmigt och bullrigt och det fanns gott om yta där det var tyst och lugnt om man behövde det.

På kvällen vid 7-tiden kom tre kollegor för att träffa oss. Vi satt ner en stund, käkade och tog en öl och pratade lite med Magnus Bäcklund tolkandes Tom jones-låtar på stora scenen i bakgrunden. Sedan gick vi till dansscenen och tittade på en fjärde kollega, Roy, som normalt spelar i Öckerö Big Band min nu gästspelade i Frölunda Big Band. Inte alls min musikstil men jag kan tycka att dom är väldigt duktiga! 12–14 väldigt samspelta som inte missar många hörbara toner. Att jämföra med vissa skränigare rock/punkband på 3–4 personer som har svårt att hålla sig till samma låt och tonart =).

Men vi tröttnade snart och letade upp våra barn och spenderade sista timmen med att åka i de klart kortare köerna. När tivolit stängde kl23 gick vi ut genom huvudentrén och gick sakta tillbaka mot hotellet. Jesper som är utrustad med ett otroligt lokalsinne guidade oss hela vägen hem. Det var full fest i stan tack vare Göteborgs kulturvecka och Go West så det fanns mycket för barnen att titta på.

Nu är vi åter på hotellet och inatt blir det nog inget snack om att sova gott. En extra kudde har vi fått av receptionen och det glömda öppna fönstret är nu stängt. Bara svaga ljud av fest och spårvagnar utanför. Och nu ska vi sova och jag med en känsla av att jag älskar Göteborg!

Andra bloggar om: Familj, Barn, Resa, Semester, Göteborg, Spårvagn, Lokaltrafik, Avenyn, Götaplatsen, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Berg och dalbana, Berg-och-dalbana, Balder, Kanonen, Flumeride, Storband, Öckerö, Magnus Bäcklund, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Frukostbuffé, Frukostbuffe, Buffé, Buffe

Alla bilder hittar du under våra semestersidor Göteborg 2009.

Det blev en liten mjukstart denna första arbetsvecka efter semestern. Bara två dagar och några timmar på kontoret innan det bar iväg mot Stockholms Central för att ta X2000 kl16.10 mot göteborg!

Såklart att det blev en stor grej för barnen när vi i söndags lanserade nyheter, att vi ska åka tåg långt, inte vilket tåg som helst! X2000 som dom sett så många gånger passera när vi stått på Södra Station och väntat på vårt lokala pendeltåg och sagt ”det vill vi åka, fett häftigt!” Senast några av dem åkte tåg långt, var en skakig Kustpilen ner till Hultsfred för många år sedan, något dom knappast minns.

Inte nog med det, vi ska dessutom bo på hotell i två nätter. Det närmaste hotell de kommit, är väl hytten på Silja-kryssningen i somras, men det är inte riktigt samma sak även om det är lyx det med!

Men störst av allt var nog att vi ska gå på Liseberg i två hela dagar! Vilken grej! Jag inser ju hur slut i både fötter, ben och huvud jag kommer vara, men det finns en hel helg att kurera sen och man blir lycklig av andras, sina barns lycka, så är det ju! Och denna gången ska faktsikt även vi vuxna skaffa åkband. Senast jag var på Liseberg måste ha varit i 15–16-årsåldern så jag minns inte så mycket. Men tittar man på deras web tycker jag det ser ut som om de har lite roligare åkatraktioner.

Tågresan ner gick bra. X2000 är bekvämt, tar bara 3 timmar och några minuter. Barnen gick ”husesyn” på tåget, handlade i restaurangvagnen och sov. Väl framme i Göteborg hittade vi till Hotel Robinson ganska lätt, bara några 100 meter från centralstationen. Vi valde det eftersom vi har bott där en gång tidigare när vi var och tittade på Toto för snart tio år sedan med Egge och Karin.

Incheckningen gick bra och rummet var ganska normalt. Tyvärr fanns en svag lukt av mögel i badrummet och toalock och duschkabinen var lite trasig. Sånt där som är småsaker men lite tråkigt och inte alls som jag minns det.

Efter att vi intagit rummet gick vi ut på stan och letade mat. Stan var full av liv och rörelse och musik och vi stod en stund och tittade på något spanskt eller sydamerikanskt som var helt ok. Slutligen hamnade vi på Kinarestaurang där vi åt sen buffé innan vi trötta nu avslutar kvällen =).

Andra bloggar om: Familj, Barn, Resa, Semester, Stockholm, Stockholms Central, Göteborg, Göteborgs Central, Liseberg, Tivoli, Nöjesfält, Nöjespark, Tåg, SJ, SJ Prio, X2000, Hotell, Hotel Robinson, Go West, Restaurang, Kinakrog, Kinarestaurang, Buffé, Buffe

Man borde ju alltid skriva något när semestern är slut och hur jobbigt det är att komma tillbaka, komma igång och allt det där. Men i söndags när inlägget egentligen borde postats om hur jag satt där och vondades, kändes det alldeles för mainstream och klyschigt. Sedan att ställa frågan här, om vart jag ska få styrka och motivation ifrån, varför jag känner mig så trött efter att ha varit ledig nästan ända sedan midsommar och borde jag inte vara mer utvilad och taggad nu, känns lite meningslöst. Vem av er skulle ha ett bra svar på det?

Ändå är det lite så det känns. Oj, var det redan slut, vart tog all tid vägen och varför passade jag inte på att njuta mer? Frågorna är ju ingalunda nya, de inträffar varje sensommar vid den här tiden.

Och trots att frågorna och funderingarna hopar sig så vet jag ju egentligen huvuddelen av svaret, varför det känns så tungt att återvända. Jag har haft det här jobbet nu i dryga tre år och det har varit mycket slit för att slå sig in på en liten marknad och jag tycker verkligen att jag försökt. Men ändå inte uppnått det jag trott och hoppats på. Jag hade hoppats att tre år skulle räcka för att få motlutet att bli lite mindre och ge lite medvind så att jag kunde få känna mig lite bra och uppskattad. Vem vill inte det? Men jag vet att hösten innebär minst lika mycket slit, att jag inte alls nått dit jag vill, att ingenting är självklart och att tiden som kommer kanske blir ännu svårare än de tre år som varit. Det innebär att det kommer dröja innan jag får känna mig bra och uppskattad, mest med mig själv. Jag är nog mest rädd för att energin och tron på mig själv inte ska räcka hela vägen.

Ändå känns det inte på riktigt denna veckan. Det blev två ganska häktiska dagar som första arbetsinsats och det kanske hade känts värre om telefonerna varit helt tysta. Men resterande dagar ska vi iväg till Göteborg hela familjen. En gnutta jobb och sedan 2 dagar på Liseberg. Barnen lär få sin hunger efter nöjesfält stillad och jag med. Men det blir som en liten minisemester efter en hård mjukstart. Sedan får vi se hur det känns. Och jag hoppas på en lång fin höst som inte blir grå och regnig och sänker mig ännu mer ner i dyn.

Andra bloggar om: Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg

Äntligen fick jag en liten semester i år! Vi packade våra väskor och for(ja det e vad dom skulle sagt där uppe:P) till norrbotten närmare sagt Åsele! Uppväxt där och hade inte varit där på ca 8 år, så det va UNDERBART att få komma upp igen! Med bilen full av packning och hundar drog vi ca kl. halv 11 på kvällen. Och tobbe körde HELA natten lång. Det tar ju en ca 8 timmar plus hundrastningar och bensträckningar upp, så det va en låång resa. Väl framme möts vi av regn! Och det regnade heeela tiden när vi var uppe med undantag sista kvällen då det faktist blev uppehåll! Men av någon skum anledning så gjorde det ingen. Vi tog det med en klackspark och var mesta dels ute ändå! gotta love REGNKLÄDER och GUMMISTÖVLAR! :D

SÅ vad gjorde vi där uppe då? Jo, vi fiska, och tog promenader i dom vckra skogarna. Han inte med så mkt förens vi skulle åka hem igen, ingen ville åka hem men ja, hem måste man! Vovvarna fick leka vildmarksliv i tre dagar och var sådär sunda och glada! Förutom bella som hade vädligt svårt att gå med sina korta ben i terrängen! haha…Men det var otroligt mysigt! Sista dagen på lördagen kom grannen förbi och körde över oss till Elin, Anders(grannens) mor, som är typ 93 år gammal och friska och pigg som en nötkärna! Och fy vilken tomt hon hade. Har varit där när jag var mindre men kommer ej ihåg det så väl. På tomten har hon en stooor damm där hon föder upp regnbåge. Så vi matade dom och fick se stoora fiskar hoppa upp ur vattnet. Ganska häftigt faktist. En stooor grön tomt med två jordgubbsland med dom godaste jordgubbar jag faktist smakat i hela mitt liv, ett sotrt urval av vackra blommor och en stor ladugård! Hur orkar tanten. Inte ens jag skulle orka med denna tomt! Norrlandsluften måste göra gott.

Sedan trog vi ut på flotten som dom köpt. En stor fyrkant med stacket på och en elmotor som är knäpptyst. Sjön var spegelblank och och bergen spegalde sig så vackert i vattnet. Tystnade väste i öronen. Så underbart. Man glider tyst över en spegelblank sjö och det enda man hör är vildmarkens rop, små fågelbebisar som simmar runt och lommen som dyker och kommer upp någon annan stans. Omringade av svå höga berg och milslånga skogar. Just då, ville jag aldrig hem igen. Jag och Carro sa att nu köper vi ett hus och flyttar hit! Ut i ingenstans!

Så ialf, så gled vi runt där med våra fiske spön och Tobbe fick upp en gädda:) Good work tobbe. Dagen innan fick han upp en stor abborre från vår brygga, fiskelycka har den där mannen! Den enda som fick upp ät dugliga fiskar!:) Både carro och jag fick upp varsin liten sketen mört. Björn fick många på kroken men ingen som höll sig kvar! Så abborren blev hemma rökt av Göran(min farbror) och det va en av dom godaste saker jag ätit i mitt liv, och hör och häpna, BÅDE carro och tobbe åt av den! Och tyckte den smakade okej. Två personer som i stortsätt spyr bara dom hör ordet fisk!

Så efter flotte fisket drog vi oss tillbaka hem och tog vovvarna på en skogis. Och alla vovvarna sprang med näsan i marken. Såå mkt lukter och vilt. En dag spårade Stina och fassi upp en älgryggrad och en benkula! Gott sa dom, USH sa jag, och fick då reda på¨att det va Göran som är jägare som grävt ner dom förra året. Men det va ju inga små ben! Fassi lärde sig noppa blåbär! Så det roade hon sig med alla dagar när inget annat roligt hände. Stina fattade inte riktigt vinken och tog hela buskarna istället. Mindre bra för magen!

Utöver alla utomhusaktiviteter så fick vi ju så otroligt god mat! TACK pyret och mamma! Så mysigt att träffa Pyret och Göran igen, det va så länge sedan! Saknar er redan!

Så nu e vi hemma igen till vardagen! Skönt men ändå tråkigt, men vi har et nu klart för oss att Åsele får se oss igen nästa år!:)

Idag ska vi fondya här hemma ! GOOOOTT! Carro och Tobbe kommer över så det blir en fet rotfruktsgratäng med fondy som gäller och god öl! Ska bli mysigt. Sen bär det nog av utåt för att göra haninge osäkert!haha…

Något mer som har hänt är att Lina syrrans kanin har flyttat till carro(läs mer på syrrans blogg) och jag har fått hem Carros marsvin som ska omplaceras. Nån som läser som känner att dom vil ha två söta marsvin hör av er!:D

Nä nu ska jag måla lite! Och vänta in maten!:P

tjukkuluu!

Andra bloggar om: Semester, Resa, Norrbotten, Norrland, Åsele, Regn, Fiska, Fiske, Lax, Regnbågslax, Laxodling, Fiskodling, Fondue, Djur, Hund, Hundar, Kanin, Kaniner, Fransk Vädur, Omplacering

Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

Så var det då över för denna gången och det känns inte bra. Vi hade först planerat att stanna en vecka till själva utan våra kompisar om samma stuga fanns ledig. Grannstugan blev förvisso ledig nästa vecka men då hade vi redan styrt om den budgeten på resan till Gotska Sandön. Och egentligen tror jag väl barnen hade ruttnat om vi stannat en vecka till. Fast man vet aldrig! Det man vet helt säkert är att nästa vecka förmodligen kommer bjuda på kanonväder och att jag hade behövt mer vila, mer bastu, bad i havet och promenader.

Igår var det dagen D som barnen hade längtat efter, lördagsgodisinköp i Rånö livs. Vi gick dit efter lunch och åt lite glass och satt en stund på bänkarna innan några av oss blev otåliga efter en kort stund och ville tillbaka till stugbyn. Jag ville nog helst gå och ta en öl på Rånö Källan en sista gång och förstod nog inte vad som var så brådis med all tid i världen. Men jag känner ju själv rastlösheten av att ligga på en strand hela dagarna och vi har väl alla olika sorters rastlöshet. Och jag hade ju kunnat välja att stanna om jag velat.

Igår kväll grillade vi lax och åt färskpotatis och romsås. Grillningen över vedeld lyckades aningen bättre men det var fortfarande svårt att få det färdigt fort.

Efter maten tog vi en sista bastu. Det har verkligen känts perfekt med det upplägget detta år. Tidigare år har vi gått till duschrummen som knappt kunnat leverera något vatten och det har varit svårt att skölja ur håret. Men i bastuhuset fanns 2 duschar som minsann inte snålade på vattenflödet och dessutom hade riktigt varmvatten. Så i år har jag kunnat tvätta håret massor med gånger och aldrig känt mig sådär skitig som tidigare år. Det hör i och för sig till och man blir ju inte skitig på samma sätt som i stan tycker jag.

På kvällen igår satt jag som vanligt och täljde träflis till brasan i öppna spisen. Vi var ju tvungna att elda upp den sista veden mest för att det går och är kul än för att det behövdes någon värme. Jag har täljt mycket den här veckan, som en sorts ro för själen, bara sitta och tänka på kniven, flisorna och inget mer. Men igår slant jag och skar mig i fingret. Det tog inte så illa, ett hack i höger sida på pekfingret som var ganska djupt men fortfarande bara i hudlagren. Men det måste ha träffat någon blodåder för det blödde som helvete. Så nu går jag med bandagerat höger pekfinger, mitt viktigaste finger och hoppas det läker fort. Men jag tog det som ett tecken på trötthet, okoncentration och att jag redan var på väg hem i tankarna.

Men packningen tog vi inte tag i förrän idag på morgonen. Ganska bra kontroll och vana så det gick fort att få ihop väskorna och bära ner dem till båten. Och nu när vi varken hade matkassar eller läsk och öl att släpa på, blev packningen väldigt minimal. Såklart blåste det en del idag igen, men fortfarande västlig vind ca 11 sekundmeter. Vackert väder och inte så mycket sjö, faktsikt inte ens gäss på vågorna trots att det blåste så mycket. Så på det viset är vindriktningen bra.

De andr agick till Waxholmsbåten straxt före 12-tiden och vi la ut precis efter 12. Hem gick det att köra lite fortare, 27 knop över mysingen gjorde att resan tog 15–16 minuter. Framme på marinan lastade vi ur och packade bilen och när allt det där var klart hade inte ens Waxholmsbåten hämtat upp dom andra på Rånö ännu.

Så vi rotade fram badkläder och susade ut över vattnet igen, bara en kort bit till Kaffeholmen straxt utanför viken där marinan ligger. Det var säkert 17-18 grader i vattnet, bet lite i tårna men klart badbart. Blåste lite och växlande sol.

På väg hem maxade vi båten. Fick upp den i 38,5 knop. Jag lyckas tydligen inte få upp den över 40. Lekte lite med powertrimet för att få den i rätt läge i sjön men det gick inte fortare än så. Dock hände något med powertrimet eftersom det inte längre gick att hissa upp eller ner drevet när vi lagt till. Något elfel eller hydraulpumpen som inte klarade belastningen. Jag blev mest trött och ledsen efter att ha lagt ner dryga 40000kr på drevservice =( Så jag drog på kapellet, klappade hejdå och på återseende. Får kika på det där i veckan och hoppas att det är något lätt. Fast det är det ju sällan.

Och nu är vi hemma, tvättmaskinen går redan och barnen pysslar som galna i sina rum som alltid när vi kommer hem från att ha varit borta någon längre stund. En ganska trivsam stämning och känsla förutom det där vemodet att det ännu en gång är över, långt till nästa gång och en känsla av att ”batterierna” som var så tomma bara börjat få nytt liv.

En sak är dock säker, att vi återvänder nästa år!

Andra bloggar om: Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester