Marine Instrument Talker del II

Realtime control MITRealtime control MIT internal

I juli 2007 gav en lång tids sökande äntligen resultat! Det var lite som man säger att det är när man letar efter kärleken, alla har hört talas om den men ingen har sett den =). Jag hade sett på nätet i mitt sökande efter hjälpmedel till mitt båtintresse, att det skulle finnas ett talande navigationsinstrument med lite oklara funktioner. Men bara det lät för bra för att inte undersökas. Och till slut hittade jag produkten och beställde ett av de sista exempalren av Marine Instrument Talker i världen! Du kan läsa mer om Marine Instrument talker på länken sist i inlägget.

Fånigt nog, trots att den lovade mycket och skulle hjälpa mig med precis det jag ville, blev instrumentet liggande och jag monterade det aldrig i båten. Det berodde bland annat på avsaknaden av ekolod i båten men också att det var lite pilligt att få till och jag ville få det rätt från början. Däremot har jag inte missat att tänka på instrumentet varje gång vi vart ute på sjön. Alla frågor ”hur fort kör vi, hur djupt, vilken kurs?” hade jag lätt själv kunnat få svar på om jag bara installerat instrumentet.

Två båtturer nu i sommar, Grabbtur till Askö i augusti och nu senast till Sandskär i september fick intresset och ivern att äntligen vakna till liv på nytt! I båda fallen kände jag ett stort behov av kontinuerlig djupinformation både vid tilläggning och när vi åkte genom extremt smala passager. Jag är såklart rädd om mitt drev men också intresserad rent allmänt. Och då slog det mig att det nog inte bara är jag som skulle glädjas åt att få exempelvis djup uppläst kontinuerligt precis i dessa situationer. Precis det som Marine Instrument Talker är till för.

Så idag plockade jag fram instrument, plotter, kablar och skaltång och två kalla pilsner till mig och MP och så satte vi oss för att koppla ihop det för att se hur och om det fungerade. Och det gjorde det! När allt var ihopkopplat provisoriskt och jag ställt dit en gammal högtalare slog vi på plottern i simulatorläge och Marine Instrument talker satte genast igång att prata! Har ju haft den liggande i snart två år och inte ens startat och testkört den såhär och inte hört hur den låter förrän nu.

Och visst, hela användargränssnittet är ganska primitivt liksom det syntetiska talet av enklaste mest metalliska modell som ovana nog knappt ens hör vad den säger. Vidare måste man lära sig lite om NMEA-standarden som navigationsinstrument använder sig av för att hitta den information man söker, exempelvis fart, kurs eller djup. Nu underlättades allt av att min nya plotter har inställningar för vilken information som ska sändas ut över NMEA och inte. Man kunde således slå av allt av ointresse så bara strängen ”GPRMC” för bland annat tid, position, fart och kurs ingår samt strngden ”SDDPT” som är djupinformation från ekolodsdelen. Då behöver man inte bläddra igenom så mycket information och allt blev betydligt lättare.

Så nu återstår själva monteringen och nu SKA det göras, redan i höst. Det gamla ekolodet som sitter i båten förnärvarande är nog för primitivt för att ge djup via NMEA och den nya plottern med tillhörande ekolod kan jag inte montera förrän till våren. Men då ska Marine Instrument Talker sitta på plats och jag ska redan i höst innan upptagningen ha provat åtminstone med fart och logginformation. Fortsättning lär följa!

Tills vidare, läs mer på vår sida under Båtliv om MIT – Marine Instrument Talker. Där finns all fakta om instrumentet. Du kan även lyssna på ett ljudklipp och höra hur den låter. Enheten läser upp djupinformation från ett ekolod kontinuerligt. Enheten säger: ”SDDPT field 1, 52,42, 51,46, 48,78, 49,04, 45,86”.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Navigation, Navigering, Garmin, GPS, Ekolod, Plotter, Sjökort, Vattendjup, Vattentemperatur, Fart, Hastighet, Knop, Hjälpmedel, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Tillgänglighet, Talsyntes[/tags]

Grabbtur till Askö del II

SSRS Rescue Henry Andersson

På SSRS hemsida kan man se spår av vår heroiska insats för sjösäkerheten när jag och Egge satt på stranden på Askö och drack god pilsner i lugnan ro =) Vi bedömde att det inte var någon fara för andras liv och valde att själva inte lägga ut med båten. Det hade känts sådär med alkohol i kroppen. Det hade varit av mindre betydelse om man fått signaler om nöd och så berusade var vi inte. Men vi såg någon som rörde sig på båten utan att signalera och båten låg still. Bedömningen var tydligen korrekt.

2009-08-22: Observation att båt går på grund utanför Askö

Rescue Henry Andersson lämnar Trosa hamn för tredje gången detta dygn. Dygnets andra larm kommer från Sjöräddningssällskapet kl 22.30. Personer på Askö strand har observerat att en fritidsbåt går på grund, men kan inte få kontakt med båtens besättning. När Henry Andersson kommer på plats kan observeras att båten är ankrad och att den har en skadad motor. Ingen person syns dock till. En medlem i besättningen sätts därför ombord på båten och kan där väcka en sovande person. Denne berättar att han efter grundstötningen ankrade upp och kontrollerade att båten inte tog in vatten. Därefter har han lagt sig att sova för att nästa dag få hjälp av anhöriga att bogsera in båten. Haveristen är dock tacksam över att andra reagerat och assisteras till säker hamn i Sandviken på Askö, där han kan fortsätta sin avbrutna sömn. Henry Andersson är åter i Trosa straxt efter midnatt.

Följ Sjöfartsverkets blogg via RSS.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Nynäshamn, Landsort, Trosa, SOS, SOS Alarm, 112, Sjöräddning, Sjöräddningen, MRCC, SSRS, Stockholm Radio, VHF, Sommar, Sensommar, Marina, Varv[/tags]

Byte av teleoperatör

I april 2006 bytte vi till IP-telefoni efter många år som kund hos Telia. Då var det priset som påverkade såklart, less på att betala den dyra nätavgiften för fast telefoni, men framför allt möjligheten att kunna ringa ut och in flera samtal på en gång utan att behöva flera abonnemang. Det klassiska problemet när jag var tonåring och fick egen telefon hemma var att man kunde prata med kompisar i timmar. Mina föräldrar tyckte såklart att jag skulle få göra det också och lösteproblemet med en egen linje. Vilken otrolig lyx det var!

Så när vi bytte till IP-telefoni var det lite den tanken jag hade. Även om barnen inte skulle få egna nummer så skulle deras pladder i alla fall inte blockera vår telefon. Nu blev det ju inte riktigt så. Den vanliga telefonåldern verkar vara förbi och nu är det bara mobil som gäller. Ingen ringer hem längre, i alla fall inte till barnen och ingen ringer längre ut från hemtelefonen eftersom de dom ringer till uteslutande har mobiltelefoner. Alltså billigast att ringa från mobilen.

Så vad återstår nu förutom priset? Det har varit ca 100kr billigare per månad med IP-telefoni och det är ju pengar det med. Dethar känts för tidigt att kasta ut den fasta telefonen helt och hållet. Det känns som den äldre generationen, skola och myndigheter ändå på något vis förutsätter ett fast telefonnummer att ha tillgång till.

Första åren efter bytet till IP-telefoni fungerade det utmärkt. Vi satte upp en telefonväxel i Linux-miljö som fick sköta flera privatabonnemang och även lite senare min arbetsgivares telefoni såväl i Stockholm som i Göteborg. Man kunde koppla, bygga köer och sätta på vänt, precis som en riktig företagsväxel och jag kunde svara både på vår hemtelefon och jobbet var jag än befann mig, hemma, på kontoret eller ute på resa. Nokia erbjuder ju till och med SIP-klienter för IP-telefoni i flera av sina modeller. Så länge man har tillgång till fungerande trådlöst internet blev allting mycket smidigt.

Men så en inte särskilt vacker dag, köptes Rix Telecom som vi använt som operatör för vårt privatabonnemang av AllTele. Klagomålen på nätet var massiva även om jag inte märkte så mycket i början. Antagligen låg jag fortfarande kvar på den gamla än så länge orörda plattformen som byggts av riktiga tekniker och inte klåpare. Men så en dag var det lilla roliga slut. Samtal bröts, samtal kopplades ihop med helt främmande samtal, det blev svårt att komma fram till oss och till slut gick det inte längre att ringa ut. Men priset höjdes, förvisso bara med 14kr men för en tjänst som inte längre fungerade. När jag sedan ringde deras support för att felanmäla och sent om sider kom fram och hade framfört mitt problem med att jag inte kunde ringa ut, räckte det med att säga ”jag tillhör de som ligger på gamla Rix-öplattformen” för att samtalet helt plötsligt skulle brytas. Inte heller bara en gång vid detta magiska ordval =)

Lat och bekväm och det faktum att ingen knappt använde hemtelefonen längre orkade jag inte göra något åt det. Jobbets telefoni hade dessutom flyttat iväg och blivit Tele2. Nog övervägde jag att återgå till Telia men som det nu ser ut i vårt ringmönster hemma, är det om möjligt ännu mer omotiverat att betala dyrt för telefoni.

tips från en polare ledde mig till Phonzo som lär ha gott rykte och erbjuder IP-telefoni till en ännu billigare peng och tillåter att man kör egen telefoniutrustning. 29kr per månad för 400 fria minuter utan uppkopplingsavgifter valde jag nu, men de erbjuder även en tjänst för både fri fastnäts- och mobilteleofnitrafik för under hundralappen.

Men nu kan vi fortsätta ha vårt 08-nummer rullande och förhoppningsvis inom några veckor när porteringen gått igenom både ta emot samtal och ringa ut igen. Låt oss bara hoppas att Alltele inte strular med porteringen vilket dom är ökända för att göra.

[tags]Phonzo, Telia, Rix Telecom, Rix, AllTele, Telefon, Telefoni, Ip-telefon, Ip-telefoni, Bredbandstelefon, Bredbandstelefoni, Telefonväxel, Digium, Asterisk, Linux[/tags]

Sandskär i september

20090905026Egentligen är det fantastiskt hur september och sensomamren visar upp sig. Att säga att sommaren är slut i augusti är ju helt fel. När solen visar sig värmer den fortfarande och vindarna är fortfarande varma. det är först när solen går i moln som huden knottrar sig och man känner att det inte längre är i juli. Trafiken på sjön är också klart mindre även om det var förhållandevis mycket båtar och även ett helt gäng vattenscootrar ute och åkte. Vi mötte ett 10-tal på väg in mot Järflotta och dom hade uppenbart roligt när dom försökte köra nära oss och stänka ner oss utan att lyckas särskilt bra.

Vi la till på Sandskär som såg inbjudande ut. Ganska branta klippor som man kunde gå direkt intill med rejäla ringar i berget som vittnade om att betydligt större båtar än vår gått in här. Lite svårt att få fäste för ankaret, antagligen sandbotten, men till slut gick det.

Alldeles invid klipporna fanns fina sandstränder, perfekta för barnen att leka på. Vattnet var klart under gränsen för badbart, speciellt för mig. Vi intog vår medhavda matsäck där på stranden och njöt lite i solen innan vi gick en promenad. Eller promenad var väl synd att säga, mer bergbestigning. Ön är inte så stor och har ett par rejält höga bergstoppar som vi besteg och hamnade ovanför grantopparna. Gav en del fina vybilder och säkert en hel del träningsvärk i muskler man inte kände till att man hade imorgon =)

Vid 17-tiden susade vi norrut igen eftersom vi hade en buss att passa. förvisso hade båtvarvet där vi huserar sin årliga dag just idag men vi hade ingen lust att stanna i år heller.

Trötta men nöjda efter att ha hittat ännu ett nytt utflyktsmål Kul med nya båten när det är så mycket lättare att utforska den lite mer avlägsna närmiljön utan att behöva spendera timmar i 6,5 knop. Jag blir lätt lite rastlös i den farten när viken vi måste åka ut och in i varje gång tog unegär 20 minuter med tidigare båtar.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Sandskär, Sandstrand, Klippor, Vattenscooter, Vattenskoter, Mysingen, Marina, Varv[/tags]

Kontoret byggs om del III

Nu börjar det faktiskt likna något. Målaren har just gått och färgen har knappt torkat och det luktar — såklart nymålat i lokalen — vad annars =)?

Nu har vi fått ett riktigt personalrum där man kan stänga om sig och äta och fika i lugn och ro. till och med en fondvägg i hallen som bryter av lite. Ett tack till min fru för den och färgvalet!

Vi har också fått en isolerad låda runt ett väldigt — ljudligt — avloppsrör. En krök som ska förhindra att råttor tar sig upp i systemet. Denna krök har varit ganska otrevlig. men nu är den inbyggt och väl isolerad.

Nu återstår bara golvlisterna. Dom är målade och klara, ska bara spikas upp. Sedan ska elektrikern komma på ett sista besök och skruva upp ny belysning och koppla in nya strömbrytare. Det kommer bli kanon! På måndag tror jag det är dags för ett försök att möblera!

Nästa steg är att bygga en vägg för att dela av vårt kontor. Detta kommer förmodligen ske i oktober då denna serie fortsätter. Så stay tuned!

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]

Ny mobiltelefon, Nokia N86 8MP

Nokia N86 8MPSå var det då åter dags att i tjänsten byta mobiltelefon. Min ”gamla” Nokia N82 säljs som begagnad och har varit en bra trotjänare och jag kommer faktiskt sakna den. I vintras gjorde jag ett kort byte till en Nokia N85 men det blev en kort vänskap innan jag bytte tillbaka till N82 igen. Den vann på de flesta punkter, knappar, snabbhet. Det enda jag saknade från N85 var egentligen de tidsstyrda profilerna.

Eftersom jag jobbar bland annat med anpassning av mobiltelefoner för synskadade, utrustar dem med tal och förstoring och även ibland punktskriftsstöd, är det bra att då och då hålla sig uppdaterad. Det var länge sedan det var förenat med någon större upphetsning att öppna en mobiltelefonkartong och ”flytta in” i mobilen. Numera är det bara jobbigt. Känns som att bo i flyttkartonger hemma. Man hinner liksom inte riktigt flytta in lagom tills det är dags att flytta ut igen. Dagens mobiltelefoner är ju skapade för att kommunicera. Ändå tycker jag dom är bitvis urusla på det. Det enda som lätt går att ta backup på i dessa moderna Symbian 60-telefoner är egentligen adressboken. Markera alla poster och kopiera dem till minneskort. Stoppa i minneskortet i den nya telefonen och kopiera kontakter till telefonen. Det är väldigt lätt. Därefter får man ändå sitta och skapa om sina kontaktgrupper med familj, vänner och kollegor.

Däremot är det inte lika lätt att ta backup på sina SMS- och MMS-meddelanden. I vad mån det funkar, måste man använda Nokias PC Suite som rent allmänt är en katastrof enligt min mening. Samma sak med kalender och de ord man själv lagt till i T9-ordlistan. Finns inget lätt sätt att få det över till en annan telefon. Det hade varit så lätt att skapa en inställning för respektive program i stil med ”spara data på minneskort” eller som i adressboken ”Kopiera till minneskort”.

Numera grämer jag mig mycket när jag måste byta mobil för att hänga med i utvecklingen av hjälpmedlen för mobiltelefoner och kunna vara med och beta-testa programvarorna. Jag har redan en gång valt bort alternativet att ha en privat mobil och en tjänstetelefon av det enkla skälet att man då ska bära, ladda och svara i två telefoner när man redan idag kan få lätt teknikpanik av allt som piper och blippar och alla sätt vi kan söka varandra på. Fast ibland undrar jag om vi på något vis ändå inte är mycket längre ifrån varandra än tidigare?

Nåväl. Jag har väntat in i det längsta med att byta mobil. Jag har inte tyckt att det funnits någon värdig ersättare till Nokia N82 och Nokia E51 som hittills varit mina stora favoriter. Nokia N86 fick bli en kanditat.

Nokia N86 tycker jag påminner väldigt mycket om Nokia N85 i sin design — såklart =) Klart förbättrad knappsats där faktiskt alla knappar är lätta att känna och bra storlek på. Nackdelen med dessa musikmobiler tycker jag är lurarna. De här in-ear-hörlurarna sluter så tätt att ens egen röst ekar i huvudet när man pratar i telefon och allt ljud runt omkring blir avskärmat. Och för att använda dem som bara headset är det på tok för mycket kablar. I det fallet saknar jag det rena gamla headsetet med en mikrofon mitt på kabeln och bara en hörlur. Det här trasslar in sig och ”tussarna” på hörlurarna fastnar i jackor och annat och efter 2 minuter ramlade den första tussen av.

För min personliga del är telefonen inte lösningen på alla problem. Även om telefonen har många och bra funktioner är det alldeles för jobbigt att ”flytta in” i mobilen och alldeles för jobbigt att ta backup och flytta ur. Telefonerna har blivit små datamonster men brister i den viljan. På min PC är filen med kalenderposter och epost och adressbok lätt att komma åt och säkerhetskopiera utan extra program. Mina internetfavoriter kan jag lätt komma åt för att säkerhetskopiera eller ta till annan dator. Kort sagt, telefonerna inbjuder till att använda dom mycket till allt men är inte redo att hantera konsekvenserna av det ännu.

[tags]Mobiltelefohn, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Nokia, Nokia N82, Nokia N85, Nokia N86, Nokia E51, Symbian, Symbian 60, Symbian S60, Nuance, Talks, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Skärmläsare, Synskada, Synskadade, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]

Farmor borta :(

I april i år gick min farfar bort, 88 år gammal. Min stackars farmor hankade sig kvar i livet med kroppen full av cancer och ett minne som inte längre var sig riktigt likt.

Men nu har även farmor lämnat jordelivet. Hon avled idag i sitt hem på förmiddagen, ugnt och stilla. Och så är det väl ofta med älder människor, att dom kämpar på så länge dom är två. Men försvinner den ena så dröjer det inte länge innan ens livskamrat följer efter.

Jag skrev lite barndomsminnen om min farfar och en del av dem kan väl lika gärna passa in här. Även det faktum att vi inte träffats på över 15 år och inte haft någon riktig kontakt på över 20 år.

Men med farmor förknippar jag doften av nybryggt, riktigt malet kokkaffe. Den där härliga doften som fyller ett helt hus och blandas med doften av mandelkubb och kanelbullar.

Det är lite svårt att skriva om känslor i det här läget. Det svåra är att jag egentligen inte längre har så många färska. Så många år och så mycket vatten under alla broar sedan jag hade en farmor som jag kände och träffade så att det idag är just bara minnen. Jag sörger nog betydligt mer de ytterst få lyckliga dagar i den delen av min barndom där hon och farfar såklart var en del. Det var så skönt att komma till dom och deras gata som lite vila i allt stök, leka med nya vänner. Jag minns bigaråträdet som vi klättrade i och åt tills vi fick ont i magen, äppelträdet och dofterna från en annars välskött trädgård i ett litet villaområde.

Begravning då, ja det lär det ju bli en inom kort. Och nej, jag tänker inte gå på den heller. Jag hedrar min farmor här i bloggen och i tankarna. Jag ser ingen anledning nu heller att visa mig där efter alla år och känna det som eller få släkten att tro att man bara är där för att rota i alla materiella kvarlevor som jag definitivt inte är intresserad av. När jag flyttade bort valde dom bort mig och jag valde bort dom. Det känns som det inte är så mycket att hyckla med.

Nu har jag ingen tro på något liv efter detta. Men hennes lidande och kamp mot sin cancer är i alla fall över.

Vila i frid farmor Maj-Britt.

[tags]Farfar, Farmor, Farväl, Avsked, Avliden, Avled, Liv, Livet, Död, Döden, Västervik, Idyll, Barndom, Barndomsminnen, Minnen, Sorg[/tags]

Söndag till sjöss

Det börjar minsann glesna med fartyg ute på havet nu när augusti lider mot sitt slut. Eller kanske bara det berodde på vädret denna dag som kanske inte var helt tilltalande? När vi gav oss ut kom också några regnstänk och det blåste kraftigt från sydväst. Vi rundade Himmelsö och Herrö på insidan och fick det väldigt lugnt ändå på väg upp förbi Frinsholmen och Jungruhuvud och hittade en trevlig vik på västra Muskö där vi ankarade i lä för vinden.

Då kom såklart solen fram och regnstänken upphörde. Där intog vi sallader, kaffe och munkar och hade ingen större lust att åka hem. Även om det känns i vinden att sommaren ebbar ut så finns många fina dagar kvar innan det är dags för upptagning hoppas jag. Men vattentemperaturen har sjunkit till 16 grader så åtminstone för i år är det färdigbadat för min del.

[tags]Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Muskö, Horsfjärden, Marina, Varv[/tags]

McDonald´s dåliga service, stress eller affärsidé?

Man kan verkligen undra om McDonald´s dåliga service är ett utslag av stress eller om det helt enkelt är en vinnande affärsidé? Vem har inte handlat mat på McDonald´s utan att någon gång ha fått fel i beställningen? Hur många gånger har det hänt när man valt att sitta kvar att äta? I stort sett aldrig! Hur många gånger har man då fått för mycket mat med sig? I stort sett aldrig! Hur många gånger orkar vi konsumenter ta kvitto, och om vi mot förmodan orkar det, hur ofta orkar vi reklamera? I stort sett aldrig!

Här borde jag kanske presentera någon sorts dokumenterad vetskap. Men hur många gånger orkar man skriva upp alla gånger man får fel mat? I stort sett aldrig =)

Men idag har det hänt igen och alla parametrar är uppfyllda. Och det var bara en gång i raden. I närheten av mitt jobb ligger McDonald´s på Götgatan. Oftast begagnar jag mig av den när familjen är på besök på jobbet. Barnen älskar att handla mat på egen hand och det är lärorikt att få göra det.

När felen i beställningarna började irritera på riktigt, började vi skriva ut beställningen på papper. Såklart kan barn komma ihåg fel när man beställer många menyer, med olika drickor och plusmenyer. Men det har verkligen inte hjälpt. Av de 10 gånger i år vi gjort såhär så har kanske 2 blivit helt rätt och alla samlas runt bordet och brister ut i förvåning när allt verkligen är rätt.

Och det är ofta bara ”småsaker”. nu senast saknades två stora pommes, ganska centrala delar i en plusmeny.

Och sådär är det alltid, allt ifrån dippsåser som saknas till extra hamburgare som uteblir. Just denna dag måste det ha varit något speciellt eftersom barnen fick köa ändå från ingången fram till kassorna och även om vi intehar kvitto brukar jag åtminstone tala om mitt missnöje. Men det var inte till att tänka på att köa så länge igen för den usla servicen. Ibland brukar jag ringa. Mitt kontorsfönster vätter ut mot en innergård som råkar vara samma innergård där McDonald´s personal har sin rastgård. Dom brukar få skicka kompensation över staketet eftersom de inte har den servicen att leverera till kund när dom själva klantat sig. Problemet skulle väl då vara att dom inte skulle ha något annat att göra än att leverera felbeställningar! Men av samma anledning som köerna in var gigantiska gick det heller inte att nå dom per telefon. Så här tjänade alltså McDonald´s ytterligare 25–30kr och vad det beloppet blir utslaget på en dag, en månad eller ett år, per butik kan man ju bara fantisera om.

Trots deras nya kassasystem där inget ska kunna bli fel så finns förvisso alltid kopplingen datorer och människor. Datorn håller ju reda på hur mycket av varje, men att det verkligen blir så i påsarna, är ju upp till människan. Men jag tycker inte det spelar så stor roll vart man går, så möts man av samma problem och att det alltid sker när man tar mat med sig och att dom aldrig frågar om kvitto talar sitt tydliga språk. Man är så medveten om att det per kund är för jobbigt att klaga och för jobbigt att åka eller gå tillbaka för en futtig dippsås eller pommes.

De få gånger man orkat och lyckats klaga har kompensationen varit överväldigande. Vi har fått påsar med pajer, dippsåser och dubbelt extra av varje som har blivit fel. Man får lätt känslan av deras goda vilja om en hög servicenivå. Men för mig ser det bara löjligt ut. Man kan kosta på sig att ösa på och verka bredvillig de så gånger någon verkligen orkar klaga. Då känner sig kunden nöjd och ompysslad och välkompenserad.

Men sedan kan det som sagt också vara en mänsklig faktor. Det höga tempot och de hårda arbetsvilkoren som nog på många håll liknar mer slaveri än arbete som gör att slarvet är påtagligt. Jag vet inte om det är någon drömsituation att stå och skyffla skräpmat i mängder med en arbetsledare bakom som säger upp dig om du går på toa mer än utsatt antal gånger och antal sekunder per dag. Jag för min del äter där för barnens skull och då vill jag åtminstone ha det jag betalar för…

[tags]Familj, Barn, Restaurang, Restauranger, Mat, Snabbmat, Skräpmat, Hamburgare, McDonalds, Mc Donalds, Affärsidé, Service, Dålig Service, Kund, Kunder, Kundservice, Reklamation[/tags]

Kontoret byggs om del II

bygge32Nu är det fredag och snart dags att gå hem och här har det hänt väldigt mycket! De 2 väggar som bildar vårt nya kök/personalrum är uppe med dörr och dörrkarm och foder. Det enda som återstår är målaren som ska spackla och måla och elektrikern som ska dra lite el för strömbrytare och 2 vägguttag. Ett par hyllor på konsoller är också uppskruvade i vårt lilla serverrum och en låda döljer nu en sån där ”råttfälla” som sitter på ett av avloppsrören. Hoppas att den ska isolera en del av ljuden när stort och smått faller ner och splashar i råttfällan vilket inte har varit så roligt.

Det är märkligt hur så ”lite” kan göra det så mycket roligare att komma hit! Att stå i ett eget personalrum och brygga kaffe, kunna stänga om sig när man behöver ringa privatsamtal, ett eget rum att sitta i och fika ostört även om man har kunder i lokalen. Det är så stort så det är helt otroligt!

För att inte tala om de nya möjligheterna till möblering. Det är inte lätt att möblera på tomma golvytor. Nu blir istället lokalens lite skumma form till fördel.

Sedan tycker jag det är underbart att se riktigt kunnigt folk, riktiga hantverkare jobba. Att smacka upp allt detta på 2½ dag och få det att se så lätt ut! Mäta lite med tumstocken, ett par snabba drag med pennan och så till sågen. När man sedan ställer dit skivan, ja så passar det — såklart! Hantverkaren som varit här skulle lika gärna kunnat vara pappa, snabb, noggrann och perfektionist och det finns lösningar på allt!

Fortsätt läsa ”Kontoret byggs om del II”

Rippa musik i mängder del II

Herre min skapare, vad har jag givit mig in på egentligen =)?

Det blev lite krångel att komma igång. Min ”iTunes-dator” har flyttat hem och fått en hel ny hårddisk på 1TB för att klara mitt projekt. Nu har jag räknat med att alla skivor ska sluta på 30GB diskutrymme så det borde inte vara något problem även med den gamla disken. Men den har gått sedan 2006 och det känns bra att stoppa i en ny så den inte går och dör lagom tills man hunnit halvvägs! iTunes har jag nu ställt in att fortsättningsvis spara på den nya disken och då var allt klart att sätta igång på allvar!

En av de två flyttlådorna med CD-skivor har jag nu konkat ner och staplat upp skivorna på ett bord. Och bara vetskapen om att detta bara är hälften gör mig trött =)

Redan de 2 första skivorna krånglade och ville inte läsas in så högen ”felskivor” har redan bildats. Får se om en rengöring räcker sen men tanken är att spara den högen till sist. Men den normala tiden att rippa en felfri skiva verkar bli ca 5 minuter. En snabb överslagsräkning borde då visa att det kommer ta 37 timmar konstant arbete att rippa 450 CD-skivor!

Jag har att göra ett tag!

[tags]Musik, CD, CD-samling, Skivor, Skivsamling, Rippa, iTunes, iPod, iPhone, Databas, MySQL, Artist, Artister, Johan Johansson[/tags]

Rippa musik i mängder

Jag har just påbörjat ett jätteprojekt, att rippa alla musik-CD vi har. Jag har varit på gång länge och velat göra det men nu har jag tagit tag i det och börjat. Om jag kommer ro i land det eller tröttna efter en stund, återtår att se. Varje skiva tar ju en god stund att rippa och jag vet heller inte hur många som har kopieringsskydd och inte kommer gå att rippa.

Enligt min gamla databas i MySQL jag gjorde över alla CD-skivor så har vi 485 stycken och det har köpts ganska lite skivor sedan den uppdaterades senast, så det kan nog stämma ganska bra.

Musiken ska in i iTunes för att sedan kunna användas i iPod och iPhone.

Det skulle vara väldigt roligt att lyckas med detta. Idag ligger alla skivorna i två flyttlådor inpackade på vinden och även omjag ibland längtar efter endera skivan så är det alldeles för jobbigt att gå och leta. tidigare stod dem prydligt uppradade i hyllor i bokstavsordning men så får jag inteha det längre, det är fult ;)!

En annan sak som oroar mig en smula är alla fel i CD-databasen. Jag hann bara provrippa tre skivor när jag kom till första felstavade artisten, Johan Johansson med 2 N i ”Johann”. Jag är rädd för att allt för många spån velat bidra till innehållet i den där databasen och att närjag väl genomlidigt rippningsfasen som lär ta hela hösten, så kommer nästa fas, att rätta alla fel och det lär bli betydligt svårare. Och att lägga in de skivor som inte finns alls i databasen. Jag hoppas just dom inte är så många =)

Vi får se hur det går, håll tummarna!

Fortsättning lär följa =)

[tags]Musik, CD, CD-samling, Skivor, Skivsamling, Rippa, iTunes, iPod, iPhone, Databas, MySQL, Artist, Artister, Johan Johansson[/tags]

Hund till salu på blocket?!

fula vovve
fula vovve

Ja nästan! Dock skulle jag aldrig sälja henne men fan, ibland har man gooooood lust!

Vet inte vad för period byrackarn har kommit in i men rolig är den inte. Inte lyssna, springa fram till hundar som tidigare varit helt ointressanta, snurra runt när jag säger sitt, ”rensa” katt lådorna,hoppa upp på bord, och det värsta bita sönder saker! Suck!

Antar att det handlar om att hon värkligen förstått efter alla dessa hem hon haft innan att här ska hon stanna! Hela livet ut. SÅ nu släpper loss. Hon fyllde ju 4 den 6 juni(dålig matte som inte skrivit det, fy på mig) kanske nån ny trottsålder? Har bara erfarenhet av han hundar sedan innan och dom kan ju trotsar fram och tillbaka i upp till 6 – 7års ålder och det jag hört om tikar är att dom brukar lugna sig vid 4 rycket. Men Inte Stina, hon blev värre. Åldersnojja? Enligt tabelle om hundår är hon nu 36 år gammal i människoår, vilket betyder att hon närmar sig 40år:O haha, vem vet?

Men oavsätt vad så är hon fördjävlig rent ut sagt. Alltid nått nytt hyss på gång, och jag ahr fått börja sakta men säkert på ruta ett med inkallningen och ”skita i hundar” träningen. Gamla trix sitter men kan gärna enligt henne kombineras med femtio andra trix innan man gör det rätta. Skälla har också blivit en favvo grej. Vi skäller när matte ber om något, vi skäller när matte inte lyssnar, vi skäller när vi är uttråkade, vi skäller när en annan hund skäller(vilket inte händer ofta men betydligt mer nu än innan) vi skäller när vi inte förstår…ja listan kan göras lång. Visst, hon har blivit pratglad men fan, tycker iiiinte om skällande hundar. Som tur är skäller hon inte när det ringer på dörren(än?) ialf. Dessutom har hon bitit sönder sitt nya fina älgskins halvstryp som matte köpte upp i norrland, som ej finns nånstans här nere. Morr….Sen har hon även lyckats ta sönder min trådlösa addapter(om det nu heter så) en usb grej till trådlöst nätvärk så har alltså inge internet på min data.

MORR! sedan har hon ju lyckats med det mesta dom senaste veckorna. Lensat carros bil, tuggat sönder matlådor, lock, leksaker. U name it! Byracka!

Så nu kör vi ”valp” träning (även fast jag vet att hon VET MKT VÄL att hon gör fel)byteshandel. Hon har nått hon ej får ha i munnen och hon får nått hon får ha. Och strikta regler om vart man får vara med tassarna och inte. Vet igentligen inte vad det är för fel. Om det är nån trotsålder eller om det e jag som har brustit nånstans. För understimulerad tycker jag inte hon kan vara. Då vi håller jämn träningstempo och har gjort sen ett år. Överstimulerad tror jag ej heller. Inge stress i denna hund finns, så det kan ej vara det. Så ah nä…Får väl se om det lugnar sig snart! Hon ska ju in i löp snart, så kan vara det också! Det spritter i kroppen!:P

Dock en possetiv sak i denna period är att nya trix är dästå roligare att lära sig, och ”bakdelsträningen” går suuuuuper. Kantarell söket funkade också otroligt bra, tyvär måste jag nog byta markering, har valt det vanligaste och det är att sitta vi markering, dock sätter sig damen ofta oavsätt markering då hon är lite små slapp, så det e svårt att belöna rätt. Så funderar på att använda plats som markering. Som förövrigt har blivit myyycket bättre. Alltså platsläggandet. På ”plan” lägger hon sig direkt på order(i varje fall för det mesta). Damen är ju äldre och ingen stjärna på lydnads planen då hon är alldeles för seg för det. Men träna på skoj funkar super:)

Sen har jag ju på den senaste tiden blivit så hiiiiimla valp sugen! Känner verkligen att snart är tiden inne för en liten vovve som ska bli min stjärna på lydnadsplanen och i viltspår. Då jag verkligen börjat intresserad mig i tävlingslydnad och viltspår. Tycker det skulle vara så kul att tväla med vovve. Stina är på tog för gammal och dessutom för seg för tävlingslydnad. Dessutom har hon ju pinnar i hjulet när det gäller vissa moment då hon faktist tränats till att bli ledarhund. Som att tex att hoppas över prylar GÅR inte, man går runt, foten är för långt fram, och i tävlingslydnads foten skall vara att hela hunden är bakom och nosen i knävecket. Så ja, det e ju inget fel på det, och jag har valt att ha kvar det. Pröva denna hund på agilityplanen. haha, här går vi inte över saker, här går vid bredvid och ser till att matte inte snubblar. Och ska jag få henne att hoppa måste jag till 100% se till att det inte finns nån annan väg att gå än just över.

Så ja, nästa vovve ska få bli min arbetsnarkoman. Och troligen blir det en curly coated retriever, då jag starkt fastnat för denna ras, har ännu inte träffat någon men har kontakt med en uppfödare i närheten som jag har blivit bjuden till för att snacka ras och se hur dom är. Jakt labben är också ett aletrnativ och det e mellan dom två det står. Så får se om jag går på det säkra kortet(jakt labradoren) eller vågar prova nått nytt, curlyn!

Nu är det ju inte ännu aktuellt då jag inte har ekonomin för en till vovve, eller ens egen lägenhet. Men som man brukar säga, skynda sakta! Dessutom vill jag vara hundra på att hunden passar mig och dessutom hitta just den bästa indivden för mig. Hunden ska välja mig, inte tvärtom då får man den bästa kontakten tror jag. essutom överväger jag att nästa vovve blir en hane. Då efter lite reasearch kommit fram till att hanar ofta kommer lite längre och är mer ”på” på plan. Och det kan jag tänka mig, tikar är ju lite grinigare, tjurigare och mer egensinnade, speciellt under löp än hanar.

Det enda negativa jag kan se med hanar är nog lusten efter löptikar, och att jag ahr en tik. Dock funderar jag på att kastrera damen här hemma snart, det blev inga valpar, och hon verkar ha sånna himla störningar ibland. Dessutom minskar ju risken för cancer och sådant som tyvär är vanligt.

Ah nä, nu blir det en prommis med spratt tjejen här hemma och lite träning!

hej hej!

[tags]Hund, Hundar, Djur, Labrador, Labradorer, Curly Coated Retriever, Tik, Trotsålder, Hundår, Lydnad, Olydig, Dressyr, Hunddressyr, Inkallning, Blocket[/tags]

Kontoret byggs om

I januari 2007 fick jag ett nytt kontor, en källarlokal på Södermalm. Ca 100 kvadratmeter och med fönster ut mot en innergård, perfekt. Lokalen var stor och lite skum form på så den var svår att möblera och redan då skulle man behöva bygga lite väggar för att få till en kontorsdel och en köksdel.

Och nu, 3½ år senare är det äntligen på gång, åtminstone köksdelen och det beror inte på mig att det tagit sådan tid ;) I skrivandets stund sätter snickaren upp regelverk och bär in gips och spånskivor och det känns riktigt bra. Även om jag vet exakt hur det ska bli och planerat det så länge, så är det svårt att föreställa sig hur det ska bli när det blir klart. Både med själva lokalkänslan och ljudnivå. Men det kommer bli kanon! Det kommer verkligen ge lokalen ett rejält lyft, det är jag heltövertygad om.

Att det är en källarlokal med otroligt mycket rör i taket går ju inte att göra så mycket åt. Fjärrvärme och avlopp kan man inte gärna såga ner hur gärna man än skulle vilja =) Men nu kommer det bli bra mycket mera hemtrevligt. Det ska bli mycket spännande!

[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]

Barnen börjar skolan efter sommarlovet

Idag började barnen skolan igen, rätt skönt faktiskt , trots att jag tycker de e jobbigt med tidiga mornar så är de ändå skönt o komma upp , o få lite stuktur på dagen. Man får så mycket mera gjort när man kommer upp, o har ett mål, o en uppgift under dagen :)

Denise började kl 9 så hon tog sej iväg, sen var henne skoldag slut efter en o en halv timma, fånigt. men men.. Resten av hennes vecka ska bestå av massa kuliga saker. De har bildat arbetslag i hennes skola, så nu ska de lära känna varann. Så lite femkamp o grilning kommer hon o roa sej med hela denna vecka :)

Emilia o Jeppe däremot,, hade en hel muppig tid,, Kl 16 skulle de vara upprop o sen picknick.. Men ungarna ville inte gå på picknick, så vi gick hem igen.. o skönt va väl de. tyhckte jag.. Gillar inte o sitta med massa folk jag ändå inte känner dessutom har jag feber,, o känner mej almänt hängig så, skönt o koma hem igen.

Kvarnbäcksskolan har börjat med en ny grej dom oxå. I Emilias trea kommer de o vara tre lärare på 49 barn, de kommer o vara delade i två grupper, sol o måne, o sedan går lärarna där emellan.. De kommer o bli mindre grupper oxå.. De har två stora klassrum o två mindre rum som de kommer o röra sej i.. Jag tycker de verkar jätte bra.. lite mera fritt o individuellt kommer de kanske o bli.. Jeppe har de på samma sett i sen femma,, tre lärare på en stor grupp, eller tåv klasser.. men de heter inte längre tex 5a o 5 b utan bara femman.. så hade de i fyran oxå, o jag tyckte de funkade jätte bra.. Flera vuxna som jobbar med barnen o som förhoppninsvis då oxå ser alla barn.

Skön nyhet för Emilia o Jeppe är oxå att de numera börjar 20 över åtta istället för åtta.. jippie :)

Så nu hoppas jag bara att de kommer o ha en skönt termin o att de inte kommer o bli några problem.

[tags]Barn, Skola, Skolstart, Upprop, Sommarlov, Hösttermin, Höstterminen, Picknick[/tags]

Grabbtur till Askö

20090822-IMG_8794Egge hämtade upp mig efter lunch med bilen redan fylld med mat och pilsner och vi åkte gemensamt ut mot marinan. Vi kom iväg lite sent hemifrån, så vi packade i båten och intog lunchen innan vi drog iväg.

Vi hade inte bråttom och tuffade i 6–7 knops fart ner mot Nynäshamn för att bunkra bränsle. Det var varmt och skönt och ganska mycket båtar ute. Vid macken satt vi och planerade vägen mot vårt mål som vi bestämt till Askö i Trosas skärgård. Gamla invanda platser i närheten av vårt båtvarv är alltid trivsamma och inget fel på, men då och då är det skönt med lite nya äventyr och ner åt det hållet var det väldigt länge sen jag åkte. Senast måste ha varit någon gång i tonåren med föräldrarna.

Vi valde inre vägen genom Dragets kanal på insidan av Järflotta istället för att gå runt. Nere vid Landsort styrde vi västerut mot Askö. När vi kom fram hade vi lagt 15nm bakom oss. Vi kom fram perfekt i tid straxt före 6 lagom tills man blev fika och middagssugen.

Vi hade en hel strand, Storsand för oss själva. Vi monterade grillen på en klippa och satte fart på den. Det var en sån där grill i form av en hink som jag aldrig provat förut. Men den rymde en ordentlig mängd briketter och var något mellanting mellan värdelös engångsgrill och för stor klotgrill. Det blev i alla fall en perfekt värme även om grillytan inte är så enorm. Men för två funkade den perfekt!

Grillat kött, Coops jättegoda potatissallad och en mängd Landsorts Lager från Nynäshamns Ångbryggeri, inte mycket mygg och en svag vind från nordväst och lätta vågor, kan det bli bättre? Där satt vi och pratade skit.

Men ingen sjötur utan dramatik! Ungefär 21:45 sitter vi där, en snabbgående båt med utombordare kommer farande ute i mörkret. Man ser bara lanternorna. Sedan hörs två skarpa smällar som av metall mot sten, en rusande motor och sedan tystnad. Lanternorna låg plötsligt stilla ett antal 100 meter utanför och det enda man såg var en skugga som rörde sig där ute. Jag bedömde att det nog ”gick bra” eftersom jag inte hört något skrov mot sten, alltså förmodligen ingen läcka. Men vi försökte ändå göra oss uppmärksammade med busvisslingar och blixtar med kameran utan någon reaktion. Eftersom det rörde sig där ute och inga nödsignaler eller rop kom, så var det inte läge att lägga ut med båten. Dels var vi inte nyktra vilket kanske hade kvittat för det korta avståndet om det stod liv på spel vilket det ju inte gjorde. Dels hade vi ju själva bara lanternor och inga sökarljus.

När klockan slog 22:20 och båten fortfarande låg kvar där ute förstod vi att den inte skulle komma därifrån för egen maskin. Jag ringde först Stockholm Radio för att få prata med Sjöassistans om de fått in någon begäran om hjälp och i så fall meddela att vi fanns här vid behov. Men där hade man inte hört något. Jag bestämde mig för att ringa sjöräddningen för att antingen ge dom ett larm eller säkerställa att dom redan fått det.

Detta blev andra gången i mitt liv jag ringer 112 och jag blev lite full i skratt när jag ringde ”112 vad har hänt?” Fan, här satt jag vid en varm grill på en sandstrand med en kall öl i handen och jag fick en tvångstanke om att säga något i den stilen, men bad istället om sjöräddningen. Där hade man heller inte fått in något larm men tog alla uppgifter och lovade att skicka ut en enhet och vi ombads meddela om båten tog sig iväg för egen maskin.

Efter ca 20 minuter hördes donandet långt bort av dubbla motorer och snart syntes lanternor och blåljus i fjärran och en stund senare slogs sökarljuset på. Man hittade båten vid den lilla kobben och från vår position såg det ut som om man sökte även i vattnet med sökarljuset. Shit, tänkte jag, man borde kanske ringt tidigare. Bara 15–16 grader i vattnet. Sjöräddningsenheten uppehöll sig där ute rätt länge innan den började bogsera båten iväg. Först då, hämtade vi min bärbara VHF i båten. Det kändes ju lite skamligt att sköta sjöräddning via telefon när man har radio. Men den låg i båten säkert 50 meter bort — långt att gå!

Via VHF ropade jag upp sjöräddningsenheten, meddelade att det var anmälaren som undrade om allt gått bra. Jodå, inga personskador och båten var nu på väg mot säker hamn. Då gick det att andas ut igen.

Vårt skitprat fortsatte i båten med chips och ölkorv tills sömnen lockade. Jag fick för första gången inviga vår nya båt som jag inte hunnit sova i än. Jag intog aktersoffan som jag alltid gjorde när jag var liten. Den funkade perfekt fortfarande bara det att nu var jag så lång att jag nådde från sida till sida om jag sträckte på tårna. Tur att man inte är lång!

Det fina med den platsen tyckte jag alltid var alla ljud som kom oisolerade. Vågskvalpet och fram emot morgonen fartyg på avstånd och sjöfågel. När solen började göra bastu under kapellet gjorde jag som när jag var liten, vek upp bakre flärpen på kapellet och kunde kura ihop i sovsäcken igen med frisk luft som luktade hav och salt. Kan det bli bättre?

Men det var segt att vakna. Men så går det när man lägger sig för sent! En lätt frukost innan vi tog en promenad på ön — man måste ju åtminstone ha sett lite mer än stranden av ett nytt utflyktsmål =). Sedan plockade vi ihop, tömde grill och kastade sopor och städade sand ur båten innan vi la ut. Det tog en stund. Nu var vi dock inte ensamma längre på stranden. Tre båtar till hade hunnit komma och folk badade, åt och pratade. Underbar stämning!

Precis klockan 12 la vi ut och styrde öster ut mot Landsort och hem igen. Första sträckan mellan Askö och Landsort var skumpig men väl norr om landsort blev det nästan kav lugnt igen. Vi åt lunch i en vik på järflotta innan vi körde de sista distansen hem.

En kanontur med fint väder även om man kände i vindarna att högsommaren bytts mot sensommar. Glad att vi hann med åtminstone en sån här grej denna sommar när båten legat på verkstad halva sommaren.

Fortsätt läsa ”Grabbtur till Askö”

iPhone 3GS – i väntans tider

iPhone 3GS 20090608 300x255I november i år skrev jag om En första Mac-upplevelse där jag för första gången stötte på Apples skärmläsare VoiceOver som ingår i deras operativsystem.

Just då var jag inte så imponerad av och skulle nog inte kunna använda det. Fast där är det mer oklart om det beror på min gamla oförklarliga MAC-fientlighet =)

Men det var grymt att se en tillverkare av dator och operativsystem som jobbar så hårt med frågan om tillgänglighet och en egen integrerad skärmläsare. Dessutom i ett operativsystem som ansetts som grafiskt och svårt, för att inte säga omöjligt att ta del av om man inte ser.

Väldigt kort efter den svenska lanseringen av iPhone så började man prata om tillgänglighet för synskadade och vi var många som funderade på hur dom skulle lösa det. En självklar lösning åtminstone jag tänkte mig, var att trä över ett sorts ”överdrag” över skärmen med taktila tryckpunkter så att man skulle veta var man tryckte på skärmen. Så har till exempel Humanware löstproblemet med handdatorer med pekskärm. Men med tanke på hur avancerat iPhones peksystem är, skulle det bli svårt att få en bra funktionalitet i det.

Och nu är produkten här, iPhone 3GS med samma inbyggda skärmläsare VoiceOver i operativsystemet och syntetiskt tal. Man har inte löst pekskärmsproblematiken med något överdrag utan man använder fingrarna på skärmen som vanligt och allt man trycker på beskrivs med tal. Och enligt uppgift ska det mesta fungera. Det lilla jag testat på min kamrats telefon, är grymt imponerande. Jag som har en medfödd skepsism undrar verkligen om jag kommer att lägga min telefon med knappar och skärmläsare för Symbian helt åt sidan? Men jag blev så påverkad att jag efter en kortare betänketid beställde en telefon även till mig själv. Det lär visa sig. Man kan komma långt med demonstrationer och testa andras telefoner, men helt på riktigt blir det bara om man har en egen och kan göra vad man vill och när man vill. Och nu hoppas jag butiken snart ringer så att jag kan sätta igång! Jag lär berätta vidare hur det går.

tills vidare, lyssna gärna på ett podcast-inslag som min kamrat gjort om grunderna i iPhone och VoiceOver.

[tags]Datorer, Apple, iPhone, iPhone 3G, iPhone 3GS, Macintosh, Mac, MacBook, MacOs, OSX, OSX Leopard, Leopard, Safari, OpenOffice, Open Office, iTunes, Audium X, Audium, Assistiveware, iVox, VoiceOver, Skärmläsare, Talsyntes, Synskadad, Synskadade, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]

Första mötet med nya kusinen/brorsbarn :)

IMG_2570

Bättre sent än aldrig.. men nu för en vecka sen kom bror o Elin över, vi skulle grilla, titta på Indra o fira Jeppe o Mirre. O vilken sötnos dom har.. man blev ju alldeles tokig :) o bebisjuk :)

Jeppe fick slantar i pressent o Mirre fick en underbar prinsess klänning. hon va så glad :)

En mycket trevlig kväll.. var de. o här kommer en massa bilder på min söta brorsdotter!!!

[tags]Familj, Barn, Kusin, Kusiner, Bebis, Bäbis, Nyfödd, Födelsedag, Födelsedagsfirande, Födelsedagspresent, Födelsedagspresenter[/tags]

Semestern slut del II

Nu är är semestern verkligen slut. All mjukstart är förbi och det är en vanlig måndag med en helt vanlig fulltidsvecka framför. Inte så mycket bokat i kalendern än, men sådant brukar hinna ändra sig. De första två dagarna denna veckan har jag en av cheferna från huvudkontoret i Göteborg på besök. Resten av veckan är jag ensam tills kontoret åter blir fulltaligt igen och planeringen inför hösten kan börja på allvar.

Aftonbladet skriver om det jag och många andra känner så lägligt nu när semestrarna börjar ta slut i sin artikel Har du fel jobb? | Kropp & hälsa. Fast i mitt fall är det inte chefen, eller snarare cheferna. Jag har bra förutsättningar, är själv ”platschef” och kan fatta rätt mycket av besluten själv utan annan inblandning, så länge det går åt rätt håll =) Den friheten är underbar och inspirerande. Ibland brukar man lite på skämtfullt allvar säga att man borde göra något annat, knyppla, eller sitta i en first line helpdesk och bara svara på idiotfrågor hela dagarna, eller varför inte sortera papper i en fax och koka kaffe? Fast det är ju inte det jag längtar efter =).

Det som känns svårast nu när allt åter drar igång är dessutom svårt att skriva om här. Det kan läsas av fel personer och tolkas på fel sätt och det här är en av få gånger jag känner en begränsning med bloggandet, att man inte riktigt vill skriva fritt. Men jag hoppas att hösten ska vara rolig och givande och driva frammåt och lite mera medflyt och framför allt ork att göra mer saker för att få det dit hän. Jag känner så tydligt att detta är rätt jobb för mig, mycket mer rätt än på länge! Att få jobba med hjälpmedel för funktionshindrade, framför allt synskadade som jag själv är naturligt väldigt bra på är väldigt roligt och jag vet att det gör skillnad för många. Skillnad mellan sjukpension och arbete, mellan tristess och ett ”liv”. Och som sagt, jag vet att jag gör det bättre än många andra. Gäller bara att få chansen att visa det!

Kontoret ska äntligen byggas om och göras mer trivsamt. Svårt att göra en källarlokal till något annat, men klart bättre kan det bli. Och rent privat vet jag att träningen gör att jag mår bättre och blir piggare, det kändes tydligt i våras. Och att känna såhär som jag nu gör vet jag både är direkt ohälsosamt och väldigt destruktivt och inbjuder inte direkt till något kreativt tänkande när allt bara känns tungt och hopplöst.

Såklart är det en rädsla att dessa tuffare tider ska göra mig utan jobb med allt vad det för med sig. Det här med lån och hus kan ju få vilken normal människa som helst att få panikångest vid blotta tanken att en dag inte längre ha någon fast inkomst. Och som det ser ut idag, hur lätt är det att få ett nytt jobb, särskilt som funktionshindrad? Det är det absolut sista jag önskar mig, att åter behöva söka nya jobb i 100-tal och få nej och känna sig komplett värdelös.

Till alla er där ute som känner likadant, vi är aldrig dom enda som känner såhär. Ensam känner man sig alltid i sådana här fall, i alla fall jag. Så fort man gör något fel, klantar sig, glömmer något, får man genast höra det. Men aldrig att någon kommer fram och säger ”gud vilket bra jobb du gjorde, jag är så nöjd!” Visst får jag höra beröm, att jag är duktig och gör bra ifrån mig, men bara på avigvägar, bakvägen, och då känns det inte äkta.

Nu ska jag i alla fall med vemod vinka av sommaren som sakta falnar runt om oss och kämpa på av bara helvete och hoppas att det som känns nu, snabbt försvinner!

[tags]Arbete, jobb, Jobba, Semester, Sommar, Höst, Trött, Trötthet, Ångest, Panikångest, Misslyckad, Misslyckas, Framgång, Göteborg, Liseberg, Familj, Familjen, Tåg, Aftonbladet[/tags]

Lilla midnattsloppet 2009

Så var vi då hemkomna från andra upplagan av Lilla Midnattsloppet. I år deltog både Jesper och Emilia i pojkar 11 och flickor 9.

Kvällen började med svalt väder, perfekt för löpning och slutade i duggregn.

Starten gick som vanligt på Ringvägen vid Zinkensdams idrottsplats och målgången var på Hornsgatan. Stämning och mycket folk som vanligt och våra barn var jätteduktiga.

Jesper kom på plats 16/106 med tiden 8:26 och Emilia kom på plats 10/87 med tiden 10:04. Jesper slog sitt eget resultat från förra året, jättebra, och var bara 1:12 efter 1:an!

Vi avslutade kvällen med ett gratis Happy Meal på MC Donalds innan vi tog tåget hem i duggregnet. Det mesta fungerade bra, starterna höll sina tider och allt det där. Dock saknar jag ett system för borttappade barn. Släpper man ut 8–9-åringar i spåret så är det väldigt svårt att hitta varandra i folkhavet i målgången. Jesper väntade på sin syster i målområdet och sedan höll dom ihop. Det tog en halvtimme innan de hittade någon att låna telefon av och kunde ringa oss. Där tycker jag minimaran funkade bättre, där det fanns väl utmärkta mötesplatser. Här släpper man bara ut barnen ur målområdet vind för våg. Det gillade jag inte. Kanske bättre upplägg nästa år?

[tags]Barn, Fritid, Evenemang, Midnattsloppet, Lilla Midnattsloppet, Löpning, Springa, Stockholm, Ringvägen, Zinkensdam, Hornsgatan, Södermalm, Mc Donalds, Mcdonalds, Happy Meal, Augusti[/tags]