Denies fyller 13 i morron men vi valde att ha en stor middag idag istället. Mormor, morfar, Jenny o Björn, Jonas, Elin o lilla Indra, Ulrika o Mstte med Noa, Egge o Karin, var våra gäster :) Denise fick många fina pressenter o jag hoppas hon hade en kul o mysig dag :)
Här kommer lite bilder från kvällen :)
Miranda följde Elin o Indra vart dom än gick.. :)
Sötis Indra
Så här ser Denise ut när man sjunger ja må hon leva för henne.. ha ha
Ulrika o Jenny ger sin pressent till Denise.. tårta i ansiktet :) O Stina tittar på ha ha.. hon är nog oxå sugen :)
O så häääär snygg blev Denise efter den behandlingen :)
ha ha ha.. syster.. snygg som vanligt.. o sssshhhyyyy säg inget.. men Björn fastnade oxå liiiiite på bilden :)
[tags]Barn, familj, Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagsfest, 13 år, Tonår, Tonåring[/tags]
Nu var de jätte länge sen jag skrev hära vet inte varför de har bara blivit så men nu ska ja skriva om va som händer i helgen. Jag blir som sagt 13 år TONÅRING haha :) Det ska bli skönt att bli ett år äldre en va ja vad jag är idag . :-P
Men imorrn kommer Elin , Jonas , Indra , Mormor , Morfar , Jenny , Ulrika , Mattias , Noha . :) Det blir många men ju fler desto bättre eller hur ?! Jo så är de ju …. Men de här e sista gången ja tror ja skriver hära men ja kände bara för de just nu men om ni vill veta mer om vad som händer i mitt liv så gå in på min egna blogg där ja försöker skriva VARJE dag….Fast de går inte så bra men ja skriver iaf om va som händer i skoan och sånt haha :) Gå in på den om ni vill ….. www.diiish.blogg.se de e lite knäppt namn men skit samma aja ha de jätte bra….
Nu har trivselfaktorn ökat ytterligare på mitt kontor. Det har flyttat in något så osannolikt som växter =) Två stycken fikusar som livar upp stämningen och det är märkligt hur så små saker kan göra så stor skillnad! Nåja, så värst små är dom inte, 190cm och ganska omfångsrika i snygga fyrkantiga krukor, med bark och allt! Väggarna har även piffats upp med posters från våra leverantörer och en skitsnygg klocka som Maria hittade på Bolagret.
Så nu är faktiskt kontoret klart för den här gången. Imorgon har vi öppet hus och invigning med smörgåsstårta och kaffe och dryck och det känns extra kul nu!
Idag har jag varit på min fjärde tvärflöjtslektion hos Flöjtmaria. Senaste lektionen var i juli precis före semestern och redan då hade jag bestämt att fortsätta frammåt hösten när perioden med mässor och helgarbeten var över.
Jag hade inte riktigt övat så mycket som jag velat och borde. Ändå gick det väldigt bra idag. Idag var det mycket fokus på tonbildning och andning och fingerövningar. Jag har haft svårt att generera högre rena toner och har velat såklart förfina det ytterligare. Och efter dagens lektion förstod jag ännu mer vikten av att andas rätt och djupt vilket ju är förutsättningen för bra toner =).
Nu är det två veckor till nästa lektion och det känns bra att få bekräftat att jag fortfarande är på rätt väg.
Idag flyttade en ny dator in i hushållet, en BenQ nScreen I221. Och här har datorn äntligen flyttat in i skärmen! In med kablar för mus och tangentbord samt strömkabeln och tryck på on/off-knappen! Såklart ser man att de inspirerats av Apple =)
Och det är ju väldigt smidigt, sparar bordsyta och kablar. Möjligen kan jag tycka att prestandan är lite klen. Processor är en AMD Semperon 1,5 GHz, 1GB RAM-minne och en SATA 5400RPM disk på 160GB. Lite mindre av allt man kanske önskar sig men som surf och lek-dator räcker det till mer än väl. Skärmen är på hela 21″ och betänker man priset, 4595kr hos Dustin Home så är det helt otroligt billigt egentligen!
Ett par minuspoäng får den dock. Dels saknar jag ett VESA-fäste för väggupphängning. Sedan hade jag tyckt att en slotin-CD i kanten hade varit en bonus. Hade den funnits i en version med inbyggt TV-mottagare och lite mer minne, hade det vart en utmärkt köks- eller sovrumslösning =)
Nu hårdtestas den av Jesper och han verkar nöjd än så länge =).
Idag slogs sista kabelklammern in i väggen, elektrikern kopplade in strömbrytare och de nya väggkontakterna och i och med det är nu renoveringen helt klar! Och det känns så väldigt skönt!
Vi har redan hunnit ha en hel del kundbesök i det nya upplägget och även om målare och elektriker höll på för fullt kändes det som att det var precis såhär jag tänkt mig allt från början och det känns tydligt mycket roligare att både gå till jobbet och vara där och i och med det kommer kreativiteten tillbaka. Och just nu händer det mycket. Förutom alla mässor och visningar som varit och kommer under november månad så har vi sedan två veckor en praktikant, en tjej som förhopningsvis ska få lite fart och ordning. Och om en vecka inviger vi den nya lokalen med kalas, öppet hus och tårta och om allt går bra och blir lyckat, blir det personalmiddag!
[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]
I september var det dags att skriva om våra lån och det var verkligen tacksamt. Att sänka sina lånekostnader från drygt 12000kr till 9500 är ganska mycket pengar för en barnfamilj. Jag lovar att återkomma när vi kommer på vad vi ska använda denna enorma rikedom till =). Kanske äta lite mindre nudlar och knäckebröd =)?
Men när vi skrev om våra lån ringde ”banktanten” som räkert är runt 30–35 men ändå är ”banktant” och sa, att det visst var en bindningstid till som förföll en månad senare. Det är till att ha koll på sina lån tydligen.. Allt står ju på internetbanken om man bara läser noga men jag hade nog tänkt mig att det skulle ske om ett år.
Förslaget blev att även på det lånet köra på löpande tremånaders-ränta och vipps så sänker vi våra lån med ytterligare 1500kr!
Det är jätteroligt och allt det där. Även om vi har koll och marginaler och säkert kan leva ändå mer stramt så känns det tungt att betala så mycket och göra avkall på vissa saker. Och jag kan inte komma ifrån känslan av att det inte är något verkligt som styr denna berg-och-dalbana, utan självuppfyllda profetsior. Någon ”sakkunnig” säger ”nu blir det tufft, nu sparar Svensson och företagen vågar inte satsa” och vi drar öronen åt oss, företagen drar öronen åt sig och det blir tuffa tider! Det är säkerligen inte den enda parametern såklart. Även krig, torka och oljepriser påverkar, men jag tror just denna parameter inte är så obetydlig.
Och nu ska jag göra likadant som knappt kan kalla mig gymnasieekonom. Men att räntan nu är nere runt 1,5–1,6% så är vi glada, men inte bankerna. Deras förtjänst minskar säkert rejält även om deras omkostnader säkert också gör det. Och jag undrar verkligen hur glada dom är nu och om inte en sån där profetsia skulle sitta väl till pass snart innan vi får alldeles för mycket pengar över?
Vad i den här ekvationen som gör det till dåligt med låga räntor förstår jag inte. När jag har mer pengar att röra mig med, köper jag mer och det gör i det stora hela att företagen säljer mer, har mer att göra och behöver mer jobb. Det är så enkelt så att min 11-åring förstår sambandet utan minsta problem.
Nu ska jag i alla fall printa nästa månads låneomkostnader och spika upp på väggen så att jag om några månader kan minnas hur låga boendekostnader jag fick ha ett tag. Jag hoppas innerligt att jag har fel!
Så var det då dags att ut och resa igen. Den här gången bar det iväg till Umeå för en dags arbete. Vi var tre företag som skulle tävla om en kunds intresse och tyvärr blev jag bara 2:a så jag fick åka hem tomhänt igen, men så är det ju i affärer, ibland vinner man och ibland förlorar man.
Trots att jag hade väldigt mycket dödtid så lyckades jag missa mitt flyg hem. När jag kom till flyget i Umeå var det 12 minuter kvar till start och då var boardingen redan avslutad. Jag fick boka om min biljett kostnadsfritt och sedan var det bara att sjunka ner på en bänk, plugga in hörlurarna i öronen och fördriva tiden i drygt 2 timmar med bra musik.
Nästa flyg hem missade jag inte och tiden gick ändå rätt fort. Nästa gång får jag bli duktigare att sätta påminnelse i telefonen. Nästa gång kanske det inte går något mer flyg hem =).
Årets sista långlopp, i duggregn och snålblåst och säkert bara ett par grader. Perfekt löparväder, men mindre bra åskådarväder =) Emilia och Jesper sprang sitt femte longlopp i år vilket ger dom löparmärket vilket dom strävat efter. Ingen av dem har sprungit Hellasloppet förut och det var bara 1,6km och inte särskilt många deltagare.
Jätteduktiga båda två men kanske intehelt i form. Emilia kom på plats 15 i sin klass med tiden 10:40 och Jesper kom på plats 7 med tiden 8:12.
Jag tror inte vi någon gång så kort efter målgång givit oss av från en tävling. Men idag hade vi alla verkligen väldigt bråttom ombord på en varm skön buss mot Slussen och lunch =) Och det tog en stund att tina upp!
I juni 2007 fick jag huvudlöss för första gången i mitt liv vad jag minns i alla fall. Just huvudlöss är väl inget speciellt sådär förutom att det är dyrt med medel och pyssligt.
Och nu var det tydligen dags igen och det är väl runt terminsstarten och det verkar ju stämma i alla fall i år. Enda jobbiga är väl att det kliar grymt i mycket i hårbotten.
Men nu är vi alla åter igen behandlade och det gäller väl mest att hålla koll så det inte kommer tillbaka. Tyvärr är ju inte alla noga med att behandla eller kolla.
Den här snickaren vi anlitat överträffar det mesta! Igår satte han upp reglar för hela väggen, dörrhål samt det blivande fönstret i väggen och det tog inte särskilt lång tid. När han jobbar känns det nästan sävligt, eller lugnt och metodiskt, men med en jädra fart!
Och nej, jag kunde inte hålla mig från att åka förbi och tjuvkika på väg hem från dagens dysleximässa i Sollentuna. Jag råkade göra mig ärenden förbi kontoret och ja, väggen var klar! Glasrutan på plats, dörr och dörrfoder, rubbet! Exakt passform runt ventilationstrummor i taket. Nu återstår bara målarens jobb som ska spackla och måla den i samma röda färg som vår fondvägg i entrén. Jag tror det blir kanon!
Och tyvärr måste ju målaren få göra klart innan man kan börja möblera på allvar men det ska bli riktigt roligt! Äntligen känner jag att vi är i mål med kontoret så som jag tänkte mig det från början för drygt 3 år sedan. Nu känns det verkligen att lokalen är mer trivsam att jobba i och jag hoppas den ska bli ännu mer trivsam att vara kund i.
Lite återstår ännu efter detta så som lite nya fräscha möbler innan jagär helt nöjd! I en framtid finns en önskan till och det är att dela av lagret med en riktig vägg. Det delas idag av med IKEAs garderober. det är väldigt praktiskt eftersom de täcker ända upp och dessutom bildar en väldigt bra förvaringsmöjlighet inne på lagret. Den tydliga nackdelen är att dess baksidor är gjorda för att stå mot en vägg och bågnar lätt utåt när de inte har något stöd. Småspik och packtejp håller det ihop idag och snart ett tyg men riktigt bra blir det när det står en vägg där istället. Det är dock inte lika viktigt och som sagt en fråga för framtiden.
Allt detta passar sig väldigt bra eftersom vi får en praktikant på måndag som ska vara hos oss i tre månader. Känns extra kul att ha en bra arbetsmiljö då förutom alla andra fördelar.
[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]
För femte året i rad arrangerade Dyslexiförbundet FMLS sin mässa för personer med läs- och skrivsvårigheter. Detta var första gången vi deltog på mässan och det var skojigt och mycket folk och en väldig blandning av både privatpersoner och från skola och liknande.
Själv deltar jag bara idag tillsammans med mina två kollegor men imorgon stannar jag hemma och låter dem klara sig själva. Läs- och skrivhjälpmedel är inte mitt huvudområde och två personer i montern räcker. Dessutom havererade mina hjälpmedel på min demodator =).
Men som sagt redan hittills en rolig mässa med bra drag och många spännande kontakter.
Så var äntligen andra fasen i ombyggnationen av lokalen på gång!
Fredagen den 4:e september blev personalrummet klart och det blev så sjukt bra! Äntligen fick vi ett rum att äta och fikai. Förutom det blev lokalen då mycket mer lättmöblerad när den började få lite former. Bara det att det blev en riktig entré så att man inte bara kommer in genom ytterdörren rakt in i lokalen kändes oerhört bra!
Nu är det ett kontor som ska byggas. En vägg som delar av lokalen ungefär på mitten, med glasdörr och ett glasparti för att släppa in ljus från ytterfönstren. Och helt plötsligt kommer man att kunna sitta och jobba, prata med varandra eller i telefon trots att man har kunder i lokalen utan att allt man säger riskerar att höras. Som det har varit hittills har de viktiga samtalen och telefonsamtalen fått skötas mellan kundbesöken. Kontorsdelen har idag varit avdelad enbart med några förvaringsmöbler vilket dämpar lite insyn men inte ljudet.
Idag har vår favoritsnickare börjat sätta upp regelverk och är klar med det. Imorgon är vi på mässa och han får härja fritt i lokalen och jag tror det kommer vara ett helt annat kontor som möter oss på måndag morgon! Det ska bli otroligt spännande. Jag tror att jag måste in via kontoret på väg hem från mässan för att tjuvkika, men jag ska försöka hålla mig =).
[tags]Arbete, Jobb, Jobba, Kontor, Kontorslokal, Kontorslokaler, Personalrum, Kök, Hantverkare, Snickare, Bygga, Byggare, Upprustning, Bygga om, Ombyggnad, Ombyggnation, Vägg, Väggar, Inredning[/tags]
Detta tycks bli en oändlig historia. Jag håller fortfarande på att ”diskutera” med mitt varv om någon sorts rimlig kompensation för att det kom in vatten i oljan i mitt drev efter monteringen i våras. Orsaken var att man försökt täta en söndergängad skruv med 3 packningar vilket ger motsatt effekt.
Varvet bad om ett utlåtande från verkstaden vilket dom också fick. I utlåtandet stod att man undersökt drevet för ett missljud som uppstått efter sjösättningen. Missljudet visade sig vara en knutgaffel som släppt på grund av materialförslitning. Det var i sig inget stort fel och lätt att åtgärda. När man ändå hade drevet i arbetsbänk bytte man olja och upptäckte då en stor mängd vatten i oljan och de tre packningarna. resultatet blev ett nytt över- och underhus. Alla vi med drevbåtar som råkat ut för sådant här vet att det inte är gratis…
Vid vårrustningen hade varvet bytt olja och på direkt fråga meddelade man att allt såg bra ut, inga konstigheter med vatten eller metallspån i oljan. Definitivt inget om någon felgängad skruv.
Nu i deras senaste svar försökte man flytta över felet till den slitna knutgaffeln som i sig var ofarlig förutom att båten behövde tas upp igen. Man hävdar materialförslitning även om knutgaffeln och vatten i oljan var två helt skilda fel.
Vi får se vad som händer, jag har svarat och försökt återföra diskussionen till problemet med oljan så får vi se vad som händer.
Allt det här känns lite tråkigt. Jag trivs väldigt bra på det här varvet, bra miljö och flexibel hantering. Inga bestämda sjösättnings- och upptagningsdagar utan det görs när man vill. För mig som vill ha längre säsonger passar det perfekt. Dessutom ligger det väldigt rätt till i den del av skärgården jag trivs bäst. Nära till smultronställen, Nynäshamn och föräldrarnas landställe. Enda problemet har väl varit bristen på möjlighet att boka sjösättningar och upptagningar och få dem gjorda på en bestämd tid. De vill ju att man är där och konserverar samtidigt vilket ju är lite svårt när de inte kan säga när upptagningen ska ske. eller köra båten till sin bryggplats efter sjösättning är ju svårt att planera när båten sjösätts ”någong gång denna vecka, eller nästa”.
I övrigt är det ett bra ställe så jag hoppas detta löser sig snart. Men jag kan inte låta bli att känna att jag har viss rätt på min sida. Och förslaget till ersättning jag begärt motsvarar 10–12% av mina kostnader vilket åtminstone jag tycker är generöst och rimligt.
Så har då årets hjälpmedelsmässa ID-dagarna arrangerade av Handikappinstitutet. För min del är det tredje året i rad och detta kändes väl som året med minst antal besökare. Mässor är väldigt jobbiga men enormt roliga. Man får träffa folk som kommer dit av samma intresse och man knyter kontakt både med existerande och potentiella kunder och leverantörer.
Idag är sista dagen och det börjar kännas i rygg och fötter och huvudet av allt mässbrus. Två kvällars sociala aktiviteter sätter också såklart sina spår. Först middag med kollegor och sedan en middag med leverantörer. Lite inspirerande var det att vi vann ett pris för bäst information på webben hos leverantören, något som väckte något omogna reaktioner hos somliga konkurrenter =).
Men nu är det en dryg timme kvar av mässan och besökandet har avtagit och nedräkningen har börjat. Det ska bli skönt att komma hem och sjunka ner i soffan och njuta av tystnaden och sov alänge imorgon =).
Jag står och tittar ut genom fönstret I min lägenhet högst upp på tredje våningen.
Solen skiner, löven faller, kylan tränger in igenom en springa i fönstret.
Jag tittar ut.
Jag ser fåglar som flyger, trädtoppar som svajar, tanten på andra våningen mitt emot mitt fönster står och puttsar fönstrerna. Jag ser tanter med rullatorer gå sakt sakt förbi, och en och en annan stannar till ibland och samlar krafter för några steg till. Ser ett tåg barn gå två och två hand I hand med en fröken I fronten. Troligen på väg mot ljusare tider.
Helt plötsligt står en flicka framför mig. Jag känner igen henne. Ansiktet ler mot mig.
Håret uppsatt I en knut på huvudet. Ögonen ser trötta ut, svarta ringar kretsar runt hennes ögon nästan hypnotiskt. Men hon ler. Ler åt mig. Nästan hån ler.
Jag undrar vad denna människa vill mig.
Jag försöker skärpa blicken för att få en hel bild av henne. Jag lyckas inte. Hon är nästan genomskinlig.
Jag ser rakt igenom henne. Förutom hennes leende. Det sitter där som klistrat på fönstret.
Helt plötsligt börjar allt gå snabbare, tanterna nästan springer förbi med sina rullatorer, trädens toppar svajjar snabbare och snabbare, tanten på andra våningen stänger fönstret med en duns. Människor springer fram. Fåglarna kvittrar inte längre, dom flyger så snabbt dom bara kan bort, bort här ifrån.
Hon ler.
Bilar svischar förbi, barn gråter springandes, stressade mammor med barnvagnar springer argt förbi.
Tanterna på gården som alltid brukar stanna till och pratas vid går bara förbi varandra. Två hundar står och skäller på varandra med morrande skall. Allt stannar upp!
Hon ler.
Det är tomt där ute. Ser inte en människa. Inte en bil. Inte en tant. Tanten på andra våningen syns inte till längre.
Igår var vi hos MP o UP en sväng, o kollade in deras senaste familjemedlemmar, kissebebbarna Molly och Maja. Mirre vart helt såld, så även de andra barnen :) O jag med,, vill ha .. såååååå söta :)
Idag har varit ännu en lördag med arbete. Synskadades Riksförbund har haft så kallat medlemsforum i ABI-distriktet, dvs Stockholms och Gotlands län. En massa aktiviteter och föreläsningar och hjälpmedelsföretag som ställt ut.
Vi plockade upp vårt standardsortiment med en scanner/läsmaskin, netbook-dator med små punktdisplayer och ett par kameralösningar. Och såklart mobiltelefoner. Den stora grejen den här gången var såklart iPhone med skärmläsaren VoiceOver.. Förvisso säljer vi inte iPhone, det får ju bara några operatörer göra. Däremot är vi grymt bra på att utbilda och visa att och hur det funkar. Läs mer om mina egna iPhone-upplevelser.
Och trots att det är lördag och jag nog gärna skulle legat kvar i sängen är just sånt här aktivt direkt arbete bland det roligaste. Träffa folk och visa grejer. Grejer som löser kanske de enklaste vardagsproblem så som att märka saker i skåpen eller skivsamlingen, eller läsa sin egen post utan hjälp av utomstående till mera avancerade problem som att klara skolan eller arbetet. Det är grymt inspirerande!
Nu har vi stått här i 4½ timme och min son har varit med och hjälpt till. Han är grym på iPhone både med och utan talsyntes. Men nu packar vi ihop för idag och åker hem. Nästa vecka väntar den tre dagar långa mässan Id-dagarna på Factory i Nacka Strand. Så det här blir som en liten förövning =)
Nu är väntan äntligen över! Jag beställde min iPhone 3GS i augusti och då var det 4–6 veckors väntetid på den svarta 32GB-modellen som jag absolut ville ha.
För två veckor sedan kom en av firmans enheter som jag har passat på att bekanta mig med under tiden och hunnit få ett första intryck. Så nu när jag har fått min egen finns egentligen inget direkt nytt att börja kika på. I den ”gamla” hade jag redan installeratprogram, börjat synka kalender och kontakter och lärt mig trivas riktigt bra med funktionerna.
Det var väldigt smidigt att flytta in i den nya telefonen. Efter aktivering, bara att läsa tillbaka en säkerhetskopia från den förra telefonen för att få tillbaka alla inställningar, program och övrig data. givetvis strulade synkningen med MobileMe men det hade jag nästan förväntat mig. Det är bara med Windows Mobile-enheter och ActiveSync det i stort sett fungerat felfritt. Det vilar en förbannelse över mig och kalendersynkronisering. Har förutom med ActiveSync, fått det att fungera klanderfritt, varesig med Nokia-telefoner eller min nuvarande iPhone. Den uppvisar samma brister att den skapar dubbletter och förstör så att man ständigt håller ett vakande öga på att man har en fräsch backup av sin PST-fil att backa tillbaka till. Då har synkningen med iTunes fungerat klart bättre. Men tjänsten MobileMe vill jag verkligen få att fungera bra.
Att uppdatera sin kalender i datorn och telefonen uppdaterar sig själv via WLAN eller mobilnätet, helt suveränt — om det funkar.. Men jag ska köra MobileMe testperioden ut, 60 dagar så får vi se hur bitter jag är efter det =).
Nu ska jag jobba vidare och mer intryck kommer säkert framöver. På lördag och onsdag till fredag nästa vecka är det stora hjälpmedelsvisningar då det säkert lär frågas en hel del om iPhone.
Stockholms tunnelbana började jag röra mig i på egen hand som 16-åring. Jag flyttade hit när jag var 15 så det tog inte så lång tid som det låter =) Förvisso var jag ung och orädd och var jag det minsta rädd, visade jag det inte. Men miljön där nere inbjuder till en viss respekt som man känner av tydligt, särskilt när man inte ser.
När jag började springa på egen hand i Stockholm fanns inga automatiska utrop och inga utmärkta linjer längs perrongkanterna. Den enda raka linje som fanns att följa var själva perrogngkanten och det var läskigt även om man klev åt sidan och stannade i god tid när jag hörde ett tåg komma.
Idag finns det sådana aktila linjer längs många perrongknater ca 50cm in från själva kanten som man kan följa och vi har numera automatiska utrop både på stationer och tåg, ett stort steg fram i tillgängligheten. Men klimatet tycker jag å andra sidan har hårdnat, såvida jag inte själv gått och blivit äldre och fegare. Det kanske är en kombination? Och visst händer det olyckor och visst har jag funderat både på hur det ser ut där nere och hur man skulle göra och reagera för att ramla ner. Så när SRF Stockholms och Gotlands län skickade ut en inbjudan att få följa med SL ner på ett avstängt tunnelbanespår och se hur det ser ut och få information om vad man gör om man råkar ramla ner, tvekade jag inte.
Och idag var det dags. Jag och en kompis åkte till Gallerian där vi samlades ett stort gäng synskadade och gick sedan ner på Kungsträdgårdens tunnelbanestation som är avstängd för arbete med Citybanan. Där nere fick vi ta på oss varselvästar som SL’s personal alltid har på sig nere på spårområdet för att synas, en säkerhetsåtgärd även om streckan var avstängd. Sedan var det bara att traska ner för trappan i slutet på perrongen och ut på spåret.
Samma singel som på andra banvallar, betongslipers och räls. Perrongen gick ungefär upp till min axel, typ 1,60cm höjd som jag såklart provade att svinga mig upp på. Det gick bra för mig, men säkert inte så lätt under stress.
Utrymmet under perrongen var betydligt större än jag trodde. Dessutom sträcker det sig längs hela perrongen vilket jag heller inte trodde. Har hört att utrymmet bara skulle finnas på vissa ställen, men så var det alltså inte. Utrymmet var säkert en meter högt och minst lika djupt och någon sorts ull/glasfiber i taket. Vet inte om det är tänkt som skydd för att inte slå sig, eller om det har en mer rå, byggteknisk orsak. Komfort kanske inte är det första man tänkt på när man byggt utrymmet =).
Det stora målet var såklart strömskenan. Den vet jag att jag frågat om många gånger. Jag har hört att den har en träplanka ovanför sig men att man ändå inte kan komma nära för att strömmen hoppar.
Träplankan stämde. Längs hela stationsområdet är den täckt ovanifrån med en träplanka och att strömmen hoppar är tydligen också fel. 750 volt likström hoppar inte som vid pendel- och fjärrtåg där det är betydligt mer spänning. Men såklart är den livsfarlig. vid stationsområden är strömskenan alltid längst bort från perrongen om man mot förmodan hamnar på spåret.
Jag hade bestämt mig redan innan för att ta i den. Träplankan gick bra, men när jag skulle föra ner handen under den gjorde det ont i armen. Såklart psykiskt innan jag ens vidrört den. Matningen var såklart både avstängd och avjordad som alltid vid spårarbeten När jag väl tog i den, hände såklart ingenting =) Kändes som vanlig räls, fast lite grövre och bredare och ärjigare7rostigare än den mer slätslipade rälsen. den var högre än rälsen, straxt under knähöjd.
Jag tog med mig en digitalinspelare för att passa på att göra en podcast till SmartTech Podcast som jag och kompisen driver. Försökte berätta om mina upplevelser, intervjua en annan besökare samt prata med SLs säkerhetschef för spårarbeten. Kompisen intervjuade SLs tillgänglighetsansvarige.