Sådana här dagar med ledighet är som gjorda för att utforska nya leksaker. Man har mycket gratis vid installation av en ny Mac om man redan har en. Synkning av kalendrar, kontakter, E-postkonton och Dock-objekt sköter sig liksom automatiskt. Till och med alla inställningarna för den inbyggda skärmläsaren VoiceOver kopieras lätt via en USB-penna eller exporteras till iDisk varifrån man sen lätt importerar den till sina andra Mac:ar.
När allt det där är klart är det bara sina program man behöver installera vilket ofta är klart enklare och snabbare än i Windows-miljö.
Idag tog jag mig tid att konfigurera upp chat-klienten Adium. Programmet är tillgängligt för oss som kör VoiceOver och det som gladde mig mest, var att den hanterar multipla chat-konton. Jag skänktes därför en stunds nostalgi när jag konfigurerade upp mitt gamla ICQ-konto som jag nog inte rört på snart 10 år. Det tog lite tid att hitta det men nu ligger där och är inloggat samtidigt som jag kör min vanliga MSN och trots att kontaktlistan är tom, känns det lite roligt =).
Och nu när detta väl är löst är det bara en stor sak som håller mig kvar i PC-världen. Tyvärr en ganska viktig sak och det är terminalen och möjligheten att köra SSH. Använder det dagligen för att läsa min mail, blogga och en del textbaserad surf. Så det går helt enkelt inte att avstå. Talet i VoiceOver fungerar inget vidare och punktskriftsstödet är för dåligt och följer inte ordentligt i Linux-miljön.
Jultomten, dvs jag själv, har varit god mot mig i år och idag hämtade jag ut min MacBook Air. Först råkade jag röra vid en MacBook pro och tänkte att en sån ska jag ge mig själv när jag blir rik och får lust =). Sedan, av en ren tillfällighet när jag skulle köpa ett extra batteri till min iPhone råkade jag röra vid en MacBook Air och då fick jag plötsligt svårt att sova! Titta bara på specifikationerna så förstår man hur jag menar =).
Och det blev den lite dyrare modellen med 128GB SSD-disk Som vanligt i Apples produkter är känslan grym och denna är inget undantag. 4–19mm tjock och i aluminium. Helt tyst och grymt snabb. Efter att jag synkat upp den med MobileMe har jag alla epost-konton, kontakter och kalendrar och med en USB-penna har jag flyttat alla VoiceOver-inställningar från den andra Mac:en.
Nu ska jag leka vidare och lär säkert skriva mer inom kort.
Nu har vi äntligen fått en fungerande medialösning, och det blev en Mac Mini! Och det är verkligen en lösning som ser ut att fungera till fullo! Jag har än så länge inte hittat en enda brist. Det enda som saknas just nu är en TV-mottagare så att vi kan spela in från TV och gamla videoband, men det ska jag skaffa när man slickat såren efter julens kostnader.
Den har verkligen allt! Både storlek och funktioner uppfyller alla önskemål. All vår CD-musik är nu rippad och inlagd och åtkomlig från alla datorer via iTunes liksom den film vi hittills rippat. Kompletterat med Spotify och numera även filmtjänsten Voddler så är det en grym lösning! Det enda vi nu saknar är en TV-mottagare vilket får bli något senare. Det och ett mer kompatiblet ljudsystem än det vi har. Men det är sådant som finns och ”bara” handlar om att spara pengar.
Det som gör lösningen extra underbar för mig är den inbyggd tillgängligheten med skärmläsaren VoiceOver vilket gör att jag bara med en knapptryckning får talstöd och bara med en knapptryckning får min dotter hjälp med förstoring. Inga extra installationer krävs.
[tags]Datorer, HTPC, Windows Vista, Vista, MediaCenter, Media Center, Apple, Macintosh, Mac, Mac Mini, MacBook, MacOs, OSX, OSX Leopard, Leopard, Snow Leopard, Safari, iTunes, Assistiveware, iVox, VoiceOver, iPhone, iPhone 3GS, Synskada, Synskadad, Synskadade, Blinda, Skärmläsare, Tillgänglighet[/tags]
Jag minns mycket väl hur jag önskade mig detta när jag först stiftade bekantskap med Spotify i oktober förra året. Och när tjänsten Storytel.se dök upp var det ju bara en tidsfråga innan en liknande tjänst skulle börja söka sin in i hemmen.
Och nu är den hemma hos oss! Voddler.com för streamad film via internet! Jag fick en invite via en vän till en vän (JÄTTETACK!) och nu är programmet installerad på vår slutgiltiga medialösning. Ikväll har vi hunnit prova att se en film och på det hela taget fungerade det bra.
Den finns ett antal fria filmer och ett antal som kostar pengar, runt 40kr. Filmen föregås av reklam och trots att jag inte gillar reklam på bio, kändes det märkligt nog lite ”lyxigt” =). Under reklamen laggade det väldigt mycket, men när filmen väl drog igång hackade det bara en gång. Det är väl det man är mest orolig för, att den enorma mängd data en streamad film kräver, ska göra tittandet hackigt på grund av egen brist på bandbredd eller brist på bandbredd längs vägen. Det kan ju bli ett problem om tjänsten blir den succé man hoppas på.
Nu ska vi prova tjänsten ett tag och se vad vi tycker. Det fanns mängder av film jag vill se där så det kommer inte bli svårt att fylla mellandagarna =)!
Efter en dryg vecka med Mac Mini i huset är det svårt att känna annat än en växande förälskelse och fascination! Och det är en sån där skön fascination på flera plan.
Först är det såklart deras design och format som jag skrivit om tidigare. En Mac Mini är som ett CD-fodral i bredd och djup och som 2 dubbel-CD på varandra i tjocklek. När man ser vilken bordsyta en sådan enhet tar upp, undrar man varför PC-världen är så vansinnigt långt efter! Trots sin storlek har den ändå 5 USB-portar, nätverk, displayport och Firewire och dessutom slot-in-CD. Därtill är den helt tyst!
Snabbheten och kvalliteten är också en sån grej man inte kan låta bli att reflektera över. Vi har haft DVD-spelare sedan 1996 eller 1997 och hunnit samla på oss ett antal 100 DVD-filmer. I alla DVD-spelare vi haft har filmer — både gamla och nya — hackat mer eller mindre. Men hittills har det inte hackat en enda gång i Mac:ens DVD-spelare. Snabbheten är också påtaglig, att starta program och surfa på internet. För mig är det egentligen inget speciellt eftersom jag redan tidigare hellre väljer Linux för att surfa textbaserat och läsa mejl hellre än från min Windows-dator.
Vi är en ganska datortät familj och trots att de stora barnen har egna datorer, hamnar dom ändå alltid i vardagsrummet vid Mac:en och slåss om vem som ska få sitta där. Det måste vara ett ganska gott betyg =) Och inte tror jag det bara är TV-skärmens storlek som drar!
Det som nog fascinerar mig mest är nog tillgängligheten. Med stöd för både syntetiskt tal, utmatning i punktskrift och förstoring för synsvaga blir det en väldigt komplett lösning. Inte heller det är något nytt i datorvärlden. Det som är unikt är att allt är integrerat i operativsystemet, klart att användas direkt, utan någon som helst installation! Både tal och förstoring aktiveras och avaktiveras lätt via kortkommandon på tangentbordet vilket också gör det väldigt smidigt att växla mellan seende och icke seende användare.
Jag har bara kört skärmläsaren VoiceOver en dryg vecka och jag behöver mer tid på mig såklart för att tycka något på riktigt. Jag behöver både lära mig Macs operativsystem och skärmläsarens funktioner vilket gör det lite mer besvärligt än om man bara ska lära sig en skärmläsare i Windows.
Windows i sig kan jag ju redan utan och innan. Och jag har jobbat steg för steg med epost, internet, musik och film och filhantering och börjar få kläm på det nu. Skärmläsaren VoiceOver jobbar på ett lite annat sätt än vad jag är van vid. Dels kan man nog säga att även om man har en punktdisplay inkopplad, behövs nog talet ändå mestadels. Skärmläsaren är objektorienterad. Man flyttar sig mellan verktygsfält, tabeller, textområden, HTML-områden. Och vill man komma åt något i exempelvis ett verktygsfält måste man aktivt gå in i det för att komma åt knapparna i det. Det gör å ena sidan att det blir en väldans massa tangentbordstryckningar, men å andra sidan hoppar man väldigt snabbt förbi saker man inte behöver komma åt vilket kanske gör navigeringen snabbare jämfört med hur man jobbar i Windows.
Det jag just nu känner som en nackdel med sättet att navigera med tangentbord och tal, är väl främst att jag upplever en begränsad överblick om var jag är och var saker finns på skärmen. Dock tror jag det mer handlar om att jag jobbat aktivt 10 år i windows och med skärmläsaren Jaws från Freedom Scientific och endast en vecka med VoiceOver och ett operativsystem som för mig är helt nytt. Så med det i åtanke, går det riktigt bra och fungerar riktigt bra!
I november förra året skrev jag om min första riktiga Mac-upplevelse. Det var på en MacBook som mina kollegor i Göteborg skaffat för ett projekt och jag ville testa de inbyggda hjälpmedlen för tal med skärmläsaren VoiceOver. Det var bara någon timme och sa inte så mycket. Men redan att sitta framför en Mac och dessutom ha det på bild hade varit mycket att smälta för några år sedan. Som inbiten DOS- och Linux-användare har man förvisso fått bita i det sura äpplet och erkänna att jag trivs i Windows XP, så då borde ju inte detta vara så svårt =).
Och i augusti i år beställde jag min iPhone 3GS som nyligen släppt en tillgänglig version med tal och förstoring. Det var väldigt lätt att bli förälskad redan i form och design och sedan i det välgenomtänkta gränssnittet där bara allt fungerar!
Och nu idag har en Mac Mini flyttat hem! Förvisso på prov/långlån för att se hur det fungerar, men vad ska jag nu försvara mig med? Att det åtminstone är ett litet steg ”tillbaka” till Linux-kärnornas värld igen? Det känns som ett bra försvar =)!
Denna Mac ska få sköta det som vårt försök att bygga mediadator inte lyckades med. Jag är övertygad om att denna kommer göra det tusen gånger bättre. Frågan är bara om det kommer fungera för mig med den inbyggda tillgängligheten. Den ska få sköta vår musikhantering både ur vår lokalt rippade musiksamling och via Spotify och den ska fungera som filmdator. Om den sköter sig ska den också få bli TV-dator vilket kräver lite tillbehör som jag väntar med att skaffa.
Om allt detta går bra, kanske den byter ägare på heltid eller ersätts med en ny egen.
Första steget efter att jag kopplat in den, blir att lära mig VoiceOver ordentligt. Sedan ska musik- och podcast-hanteringen flytta från min windows-maskin och det är då eldprovet börjar! Den som läser här lär få veta hur det går =)
Idag flyttade en ny dator in i hushållet, en BenQ nScreen I221. Och här har datorn äntligen flyttat in i skärmen! In med kablar för mus och tangentbord samt strömkabeln och tryck på on/off-knappen! Såklart ser man att de inspirerats av Apple =)
Och det är ju väldigt smidigt, sparar bordsyta och kablar. Möjligen kan jag tycka att prestandan är lite klen. Processor är en AMD Semperon 1,5 GHz, 1GB RAM-minne och en SATA 5400RPM disk på 160GB. Lite mindre av allt man kanske önskar sig men som surf och lek-dator räcker det till mer än väl. Skärmen är på hela 21″ och betänker man priset, 4595kr hos Dustin Home så är det helt otroligt billigt egentligen!
Ett par minuspoäng får den dock. Dels saknar jag ett VESA-fäste för väggupphängning. Sedan hade jag tyckt att en slotin-CD i kanten hade varit en bonus. Hade den funnits i en version med inbyggt TV-mottagare och lite mer minne, hade det vart en utmärkt köks- eller sovrumslösning =)
Nu hårdtestas den av Jesper och han verkar nöjd än så länge =).
Så har då årets hjälpmedelsmässa ID-dagarna arrangerade av Handikappinstitutet. För min del är det tredje året i rad och detta kändes väl som året med minst antal besökare. Mässor är väldigt jobbiga men enormt roliga. Man får träffa folk som kommer dit av samma intresse och man knyter kontakt både med existerande och potentiella kunder och leverantörer.
Idag är sista dagen och det börjar kännas i rygg och fötter och huvudet av allt mässbrus. Två kvällars sociala aktiviteter sätter också såklart sina spår. Först middag med kollegor och sedan en middag med leverantörer. Lite inspirerande var det att vi vann ett pris för bäst information på webben hos leverantören, något som väckte något omogna reaktioner hos somliga konkurrenter =).
Men nu är det en dryg timme kvar av mässan och besökandet har avtagit och nedräkningen har börjat. Det ska bli skönt att komma hem och sjunka ner i soffan och njuta av tystnaden och sov alänge imorgon =).
Nu är väntan äntligen över! Jag beställde min iPhone 3GS i augusti och då var det 4–6 veckors väntetid på den svarta 32GB-modellen som jag absolut ville ha.
För två veckor sedan kom en av firmans enheter som jag har passat på att bekanta mig med under tiden och hunnit få ett första intryck. Så nu när jag har fått min egen finns egentligen inget direkt nytt att börja kika på. I den ”gamla” hade jag redan installeratprogram, börjat synka kalender och kontakter och lärt mig trivas riktigt bra med funktionerna.
Det var väldigt smidigt att flytta in i den nya telefonen. Efter aktivering, bara att läsa tillbaka en säkerhetskopia från den förra telefonen för att få tillbaka alla inställningar, program och övrig data. givetvis strulade synkningen med MobileMe men det hade jag nästan förväntat mig. Det är bara med Windows Mobile-enheter och ActiveSync det i stort sett fungerat felfritt. Det vilar en förbannelse över mig och kalendersynkronisering. Har förutom med ActiveSync, fått det att fungera klanderfritt, varesig med Nokia-telefoner eller min nuvarande iPhone. Den uppvisar samma brister att den skapar dubbletter och förstör så att man ständigt håller ett vakande öga på att man har en fräsch backup av sin PST-fil att backa tillbaka till. Då har synkningen med iTunes fungerat klart bättre. Men tjänsten MobileMe vill jag verkligen få att fungera bra.
Att uppdatera sin kalender i datorn och telefonen uppdaterar sig själv via WLAN eller mobilnätet, helt suveränt — om det funkar.. Men jag ska köra MobileMe testperioden ut, 60 dagar så får vi se hur bitter jag är efter det =).
Nu ska jag jobba vidare och mer intryck kommer säkert framöver. På lördag och onsdag till fredag nästa vecka är det stora hjälpmedelsvisningar då det säkert lär frågas en hel del om iPhone.
Jodå, jag befinner mig faktiskt egentligen fortfarande i väntans tider. Jag beställde min iPhone 3GS den 20:e augusti och som alla ni som också väntar vet, så råder en ngåot högre efterfrågan än vad man kan/vill leverera.
Men idag kom besked från vår leverantör att vårt företags ena exemplar hade inkommit, 16GB-versionen men att min 32GB fortfarande inte kommit. Eftersom jag är lite ivrig av mig så får kollegorna som ska ha den här vänta en smula tills jag lekt lite och med lite tur fått min egen =).
Det man spontant känner när man tar i en iPhone för första gången är en grym kvallitetskänsla! Jag har med för lov sagt haft ett antal telefoner genom åren och dom har alla känts plastiga och gått sönder lätt. Det har knakat i skalet när man tryckt på knappar eller hållit den i handen. iPhone är ett stycke tunn metalls om känns ”mjuk” i handen och här är det inget som knakar när man håller i den! Samma känsla går igen enda från kartongen den ligger i, till batteriladdare och hörlurar. Smått men rejält och ger en känsla av hållbarhet.
Hur iPhone är att jobba med visuellt kan jag såklart inte svara på. Däremot kan man konstatera att Apple har tagit det är med pekskärm och tillgänglighet till en helt ny nivå. Man har inte bara bevisat att det går, utan att man verkligen KAN. Det får mig att tänka på killarna på brandstationens fina citatet från TV-serien Nile CityW: ”pojkar vill, killar kan” =).
Det härmed att hantera pekskärm när man inte ser är inget nytt i sig. HumanWare löste deti sin produkt Trekker som bygger på en handdator med pekskärm. En applikation såg till att det fanns bestämda pekpunkter och sedan gjorde man ett ”fodral” man trär över handdatorns pekskärm med taktila knappar man som icke seende kan trycka på och på så vis ”peka” där man önskar.
Problemen fanns såklart. Så fort en ny handdator lanserades — och dessa är ju ganska kortlivade — passade inte längre ”fodralet” och handdatorn hade fått en nyare version av sitt operativsystem och applikationen var tvungen att skrivas om. En massa problem som fördröjer utvecklingen. Men man löste det på ett bra sätt efter givna förutsättningar.
Apple är själva tillverkare av både datorer och numera telefoner. Dom är unika eftersom de själva bygger in en så kallad ”skärmläsare” i operativsystemet på sina Mac:ar och nu också i iPhone.
Skärmläsaren heter VoiceOver och den finns alltså redan förinstallerad, bara att starta och köra. Tänket är likvärdigt det HumanWare hade. Det finns inte så många sätt att lösa det på =). Skärmläsaren VoiceOver definierar om pekfunktionerna på skärmen så att en icke seende kan orientera och använda pekskärmen.
Kort kan man säga att skärmläsaren läser upp det fingret pekar på. Man kan föra fingret över skärmen och en syntetisk röst läser upp ikonens namn. Vill man starta ett program, dubbelklickar man med fingret på skärmen. Att skriva och slå nummer fungerar på liknande sett. Man söker rätt på rätt bokstav eller siffra med ett finger och när man funnit det man söker, lägger man ner ett andra finger var som helst på skärmen så skrivs bokstaven eller siffran. Alternativt dubbelklickar man när man funnit rätt tecken.
Visst, det blir ytterligare något långsammare än hur en seende kan jobba, och invänjningsstreckan kanske är något längre men det går att få upp en snabbhet som är klart acceptabel och man lär sig ungefär var på skärmen man har sina program på de olika hemskärmarna och var ungefär bokstäver och siffror finns på skärmtangentbordet.
Numera — från version 3.0 tror jag det är, har man även implementerat förstoring för de som är synsvaga. När förstoring är påslaget används pekskärmen på liknande sätt för att flytta förstoringsfokus eftersom desto högre förstoringsgrad man har, desto mindre text får plats i det förstorade området.
Men det är inte nog med det! I både telefonapplikationen och iPod-applikationen har man implementerat ett avancerat röststyrningsstöd. Genom att säga ”ring telefonnummer” så ringer den upp det angivna telefonnumret eller ”ring namn” så ringer den det angivna namnet ur adressboken. Eller varför inte ”spela spellista namn” för att spela spellistan med angivet namn eller ”spela låtar med artist” för att spela låtar med en viss artist. Samma gäller ”spela album albumnamn”.
Det här med röststyrning är vi ju vana vid från förr och skrattar lite överseende åt. Det har för mig åtminstone aldrig fungerat speciellt bra. Minsta buller i miljön eller fel betoning i rösten så uppfattar telefonen inte vad man säger och det har åtminstone med Nokia bara varit möjligt att ringa upp poster i adressboken och inte telefonnummer. Men faktum är att här fungerar det! Och röststyrning är ju något som fler än bara folk med synnedsättning kan ha stor glädje av.
Tycker ni jag låter exalterad? Det är i så fall bara förnamnet. Men detta är mitt första intryck och jag hoppas det ska bestå när jag börjar använda kalender, kontakter och SMS på riktigt. Men det gör jag nog först när min egen telefon kommer.
Jag har länge känt ett stort behov av en smidig inspelningsmaskin! Jag har haft flera stycken som antingen vart för stora och klumpiga eller för dåliga eller jobbiga att få ur ljudfilerna ur. Förra året skaffade jag ett mixerbord för att kunna göra lite mer avancerad ljudredigering. Förvisso blev jag ganska besviken när det lilla kompakta mixerbordet visade sig ha dålig ljudnivå så det har mest blivit stående. Men när jag exempelvis gör podcasts och vill ha in annat ljud också är det smidigt.
Men enkelheten i något litet och smidigt när man gör poddar där inget annat än rösten och kringljud ska in, när jag spelar och vill föreviga det eller på jobbet där jag utbildar och kunderna ibland vill ha med sig en inspelning av lektionen hem, behövdes något mindre och enklare men ändå väldigt bra.
Jag ska tillverka en podd i helgen och fick låna en polares Zoom H2 och det tog inte många minuter för att konstatera att detta var rätt maskin! Liten, lätt, SD-kort, WAV- eller MP3-format och en grym ljudkvallitet med sina 4 mikrofoner. Jag lekte en del med just stereoupplevelsen som jag inte tyckte borde bli sådär grymt bra i en så liten maskin! Ska man säga något negativt om dessa små ljudmaskiner med hög kvallitet är att det är väldigt känsligt för ”handljud” i mikrofonen som då blir väldigt påtagliga vilket kan vara rätt störande. Det blev något bättre om man skruvade på grepphandtaget i botten men det kommer man ju inte orka ha där =)
Nu hoppas jag det ska bli roligare att både göra poddar och föreviga barnen även i ljud och inte bara bild.
I juli 2007 gav en lång tids sökande äntligen resultat! Det var lite som man säger att det är när man letar efter kärleken, alla har hört talas om den men ingen har sett den =). Jag hade sett på nätet i mitt sökande efter hjälpmedel till mitt båtintresse, att det skulle finnas ett talande navigationsinstrument med lite oklara funktioner. Men bara det lät för bra för att inte undersökas. Och till slut hittade jag produkten och beställde ett av de sista exempalren av Marine Instrument Talker i världen! Du kan läsa mer om Marine Instrument talker på länken sist i inlägget.
Fånigt nog, trots att den lovade mycket och skulle hjälpa mig med precis det jag ville, blev instrumentet liggande och jag monterade det aldrig i båten. Det berodde bland annat på avsaknaden av ekolod i båten men också att det var lite pilligt att få till och jag ville få det rätt från början. Däremot har jag inte missat att tänka på instrumentet varje gång vi vart ute på sjön. Alla frågor ”hur fort kör vi, hur djupt, vilken kurs?” hade jag lätt själv kunnat få svar på om jag bara installerat instrumentet.
Två båtturer nu i sommar, Grabbtur till Askö i augusti och nu senast till Sandskär i september fick intresset och ivern att äntligen vakna till liv på nytt! I båda fallen kände jag ett stort behov av kontinuerlig djupinformation både vid tilläggning och när vi åkte genom extremt smala passager. Jag är såklart rädd om mitt drev men också intresserad rent allmänt. Och då slog det mig att det nog inte bara är jag som skulle glädjas åt att få exempelvis djup uppläst kontinuerligt precis i dessa situationer. Precis det som Marine Instrument Talker är till för.
Så idag plockade jag fram instrument, plotter, kablar och skaltång och två kalla pilsner till mig och MP och så satte vi oss för att koppla ihop det för att se hur och om det fungerade. Och det gjorde det! När allt var ihopkopplat provisoriskt och jag ställt dit en gammal högtalare slog vi på plottern i simulatorläge och Marine Instrument talker satte genast igång att prata! Har ju haft den liggande i snart två år och inte ens startat och testkört den såhär och inte hört hur den låter förrän nu.
Och visst, hela användargränssnittet är ganska primitivt liksom det syntetiska talet av enklaste mest metalliska modell som ovana nog knappt ens hör vad den säger. Vidare måste man lära sig lite om NMEA-standarden som navigationsinstrument använder sig av för att hitta den information man söker, exempelvis fart, kurs eller djup. Nu underlättades allt av att min nya plotter har inställningar för vilken information som ska sändas ut över NMEA och inte. Man kunde således slå av allt av ointresse så bara strängen ”GPRMC” för bland annat tid, position, fart och kurs ingår samt strngden ”SDDPT” som är djupinformation från ekolodsdelen. Då behöver man inte bläddra igenom så mycket information och allt blev betydligt lättare.
Så nu återstår själva monteringen och nu SKA det göras, redan i höst. Det gamla ekolodet som sitter i båten förnärvarande är nog för primitivt för att ge djup via NMEA och den nya plottern med tillhörande ekolod kan jag inte montera förrän till våren. Men då ska Marine Instrument Talker sitta på plats och jag ska redan i höst innan upptagningen ha provat åtminstone med fart och logginformation. Fortsättning lär följa!
Tills vidare, läs mer på vår sida under Båtliv om MIT – Marine Instrument Talker. Där finns all fakta om instrumentet. Du kan även lyssna på ett ljudklipp och höra hur den låter. Enheten läser upp djupinformation från ett ekolod kontinuerligt. Enheten säger: ”SDDPT field 1, 52,42, 51,46, 48,78, 49,04, 45,86”.
I april 2006 bytte vi till IP-telefoni efter många år som kund hos Telia. Då var det priset som påverkade såklart, less på att betala den dyra nätavgiften för fast telefoni, men framför allt möjligheten att kunna ringa ut och in flera samtal på en gång utan att behöva flera abonnemang. Det klassiska problemet när jag var tonåring och fick egen telefon hemma var att man kunde prata med kompisar i timmar. Mina föräldrar tyckte såklart att jag skulle få göra det också och lösteproblemet med en egen linje. Vilken otrolig lyx det var!
Så när vi bytte till IP-telefoni var det lite den tanken jag hade. Även om barnen inte skulle få egna nummer så skulle deras pladder i alla fall inte blockera vår telefon. Nu blev det ju inte riktigt så. Den vanliga telefonåldern verkar vara förbi och nu är det bara mobil som gäller. Ingen ringer hem längre, i alla fall inte till barnen och ingen ringer längre ut från hemtelefonen eftersom de dom ringer till uteslutande har mobiltelefoner. Alltså billigast att ringa från mobilen.
Så vad återstår nu förutom priset? Det har varit ca 100kr billigare per månad med IP-telefoni och det är ju pengar det med. Dethar känts för tidigt att kasta ut den fasta telefonen helt och hållet. Det känns som den äldre generationen, skola och myndigheter ändå på något vis förutsätter ett fast telefonnummer att ha tillgång till.
Första åren efter bytet till IP-telefoni fungerade det utmärkt. Vi satte upp en telefonväxel i Linux-miljö som fick sköta flera privatabonnemang och även lite senare min arbetsgivares telefoni såväl i Stockholm som i Göteborg. Man kunde koppla, bygga köer och sätta på vänt, precis som en riktig företagsväxel och jag kunde svara både på vår hemtelefon och jobbet var jag än befann mig, hemma, på kontoret eller ute på resa. Nokia erbjuder ju till och med SIP-klienter för IP-telefoni i flera av sina modeller. Så länge man har tillgång till fungerande trådlöst internet blev allting mycket smidigt.
Men så en inte särskilt vacker dag, köptes Rix Telecom som vi använt som operatör för vårt privatabonnemang av AllTele. Klagomålen på nätet var massiva även om jag inte märkte så mycket i början. Antagligen låg jag fortfarande kvar på den gamla än så länge orörda plattformen som byggts av riktiga tekniker och inte klåpare. Men så en dag var det lilla roliga slut. Samtal bröts, samtal kopplades ihop med helt främmande samtal, det blev svårt att komma fram till oss och till slut gick det inte längre att ringa ut. Men priset höjdes, förvisso bara med 14kr men för en tjänst som inte längre fungerade. När jag sedan ringde deras support för att felanmäla och sent om sider kom fram och hade framfört mitt problem med att jag inte kunde ringa ut, räckte det med att säga ”jag tillhör de som ligger på gamla Rix-öplattformen” för att samtalet helt plötsligt skulle brytas. Inte heller bara en gång vid detta magiska ordval =)
Lat och bekväm och det faktum att ingen knappt använde hemtelefonen längre orkade jag inte göra något åt det. Jobbets telefoni hade dessutom flyttat iväg och blivit Tele2. Nog övervägde jag att återgå till Telia men som det nu ser ut i vårt ringmönster hemma, är det om möjligt ännu mer omotiverat att betala dyrt för telefoni.
tips från en polare ledde mig till Phonzo som lär ha gott rykte och erbjuder IP-telefoni till en ännu billigare peng och tillåter att man kör egen telefoniutrustning. 29kr per månad för 400 fria minuter utan uppkopplingsavgifter valde jag nu, men de erbjuder även en tjänst för både fri fastnäts- och mobilteleofnitrafik för under hundralappen.
Men nu kan vi fortsätta ha vårt 08-nummer rullande och förhoppningsvis inom några veckor när porteringen gått igenom både ta emot samtal och ringa ut igen. Låt oss bara hoppas att Alltele inte strular med porteringen vilket dom är ökända för att göra.
Så var det då åter dags att i tjänsten byta mobiltelefon. Min ”gamla” Nokia N82 säljs som begagnad och har varit en bra trotjänare och jag kommer faktiskt sakna den. I vintras gjorde jag ett kort byte till en Nokia N85 men det blev en kort vänskap innan jag bytte tillbaka till N82 igen. Den vann på de flesta punkter, knappar, snabbhet. Det enda jag saknade från N85 var egentligen de tidsstyrda profilerna.
Eftersom jag jobbar bland annat med anpassning av mobiltelefoner för synskadade, utrustar dem med tal och förstoring och även ibland punktskriftsstöd, är det bra att då och då hålla sig uppdaterad. Det var länge sedan det var förenat med någon större upphetsning att öppna en mobiltelefonkartong och ”flytta in” i mobilen. Numera är det bara jobbigt. Känns som att bo i flyttkartonger hemma. Man hinner liksom inte riktigt flytta in lagom tills det är dags att flytta ut igen. Dagens mobiltelefoner är ju skapade för att kommunicera. Ändå tycker jag dom är bitvis urusla på det. Det enda som lätt går att ta backup på i dessa moderna Symbian 60-telefoner är egentligen adressboken. Markera alla poster och kopiera dem till minneskort. Stoppa i minneskortet i den nya telefonen och kopiera kontakter till telefonen. Det är väldigt lätt. Därefter får man ändå sitta och skapa om sina kontaktgrupper med familj, vänner och kollegor.
Däremot är det inte lika lätt att ta backup på sina SMS- och MMS-meddelanden. I vad mån det funkar, måste man använda Nokias PC Suite som rent allmänt är en katastrof enligt min mening. Samma sak med kalender och de ord man själv lagt till i T9-ordlistan. Finns inget lätt sätt att få det över till en annan telefon. Det hade varit så lätt att skapa en inställning för respektive program i stil med ”spara data på minneskort” eller som i adressboken ”Kopiera till minneskort”.
Numera grämer jag mig mycket när jag måste byta mobil för att hänga med i utvecklingen av hjälpmedlen för mobiltelefoner och kunna vara med och beta-testa programvarorna. Jag har redan en gång valt bort alternativet att ha en privat mobil och en tjänstetelefon av det enkla skälet att man då ska bära, ladda och svara i två telefoner när man redan idag kan få lätt teknikpanik av allt som piper och blippar och alla sätt vi kan söka varandra på. Fast ibland undrar jag om vi på något vis ändå inte är mycket längre ifrån varandra än tidigare?
Nåväl. Jag har väntat in i det längsta med att byta mobil. Jag har inte tyckt att det funnits någon värdig ersättare till Nokia N82 och Nokia E51 som hittills varit mina stora favoriter. Nokia N86 fick bli en kanditat.
Nokia N86 tycker jag påminner väldigt mycket om Nokia N85 i sin design — såklart =) Klart förbättrad knappsats där faktiskt alla knappar är lätta att känna och bra storlek på. Nackdelen med dessa musikmobiler tycker jag är lurarna. De här in-ear-hörlurarna sluter så tätt att ens egen röst ekar i huvudet när man pratar i telefon och allt ljud runt omkring blir avskärmat. Och för att använda dem som bara headset är det på tok för mycket kablar. I det fallet saknar jag det rena gamla headsetet med en mikrofon mitt på kabeln och bara en hörlur. Det här trasslar in sig och ”tussarna” på hörlurarna fastnar i jackor och annat och efter 2 minuter ramlade den första tussen av.
För min personliga del är telefonen inte lösningen på alla problem. Även om telefonen har många och bra funktioner är det alldeles för jobbigt att ”flytta in” i mobilen och alldeles för jobbigt att ta backup och flytta ur. Telefonerna har blivit små datamonster men brister i den viljan. På min PC är filen med kalenderposter och epost och adressbok lätt att komma åt och säkerhetskopiera utan extra program. Mina internetfavoriter kan jag lätt komma åt för att säkerhetskopiera eller ta till annan dator. Kort sagt, telefonerna inbjuder till att använda dom mycket till allt men är inte redo att hantera konsekvenserna av det ännu.
[tags]Mobiltelefohn, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Nokia, Nokia N82, Nokia N85, Nokia N86, Nokia E51, Symbian, Symbian 60, Symbian S60, Nuance, Talks, Wayfinder, Wayfinder Access, GPS, Skärmläsare, Synskada, Synskadade, Funktionshindrad, Funktionshindrade, Funktionsnedsättning, Blind, Blinda, Tillgänglighet[/tags]
Herre min skapare, vad har jag givit mig in på egentligen =)?
En massa CD!
Nu du!
Hej och hå, jobba på!
Det blev lite krångel att komma igång. Min ”iTunes-dator” har flyttat hem och fått en hel ny hårddisk på 1TB för att klara mitt projekt. Nu har jag räknat med att alla skivor ska sluta på 30GB diskutrymme så det borde inte vara något problem även med den gamla disken. Men den har gått sedan 2006 och det känns bra att stoppa i en ny så den inte går och dör lagom tills man hunnit halvvägs! iTunes har jag nu ställt in att fortsättningsvis spara på den nya disken och då var allt klart att sätta igång på allvar!
En av de två flyttlådorna med CD-skivor har jag nu konkat ner och staplat upp skivorna på ett bord. Och bara vetskapen om att detta bara är hälften gör mig trött =)
Redan de 2 första skivorna krånglade och ville inte läsas in så högen ”felskivor” har redan bildats. Får se om en rengöring räcker sen men tanken är att spara den högen till sist. Men den normala tiden att rippa en felfri skiva verkar bli ca 5 minuter. En snabb överslagsräkning borde då visa att det kommer ta 37 timmar konstant arbete att rippa 450 CD-skivor!
Jag har just påbörjat ett jätteprojekt, att rippa alla musik-CD vi har. Jag har varit på gång länge och velat göra det men nu har jag tagit tag i det och börjat. Om jag kommer ro i land det eller tröttna efter en stund, återtår att se. Varje skiva tar ju en god stund att rippa och jag vet heller inte hur många som har kopieringsskydd och inte kommer gå att rippa.
Enligt min gamla databas i MySQL jag gjorde över alla CD-skivor så har vi 485 stycken och det har köpts ganska lite skivor sedan den uppdaterades senast, så det kan nog stämma ganska bra.
Musiken ska in i iTunes för att sedan kunna användas i iPod och iPhone.
Det skulle vara väldigt roligt att lyckas med detta. Idag ligger alla skivorna i två flyttlådor inpackade på vinden och även omjag ibland längtar efter endera skivan så är det alldeles för jobbigt att gå och leta. tidigare stod dem prydligt uppradade i hyllor i bokstavsordning men så får jag inteha det längre, det är fult ;)!
En annan sak som oroar mig en smula är alla fel i CD-databasen. Jag hann bara provrippa tre skivor när jag kom till första felstavade artisten, Johan Johansson med 2 N i ”Johann”. Jag är rädd för att allt för många spån velat bidra till innehållet i den där databasen och att närjag väl genomlidigt rippningsfasen som lär ta hela hösten, så kommer nästa fas, att rätta alla fel och det lär bli betydligt svårare. Och att lägga in de skivor som inte finns alls i databasen. Jag hoppas just dom inte är så många =)
Just då var jag inte så imponerad av och skulle nog inte kunna använda det. Fast där är det mer oklart om det beror på min gamla oförklarliga MAC-fientlighet =)
Men det var grymt att se en tillverkare av dator och operativsystem som jobbar så hårt med frågan om tillgänglighet och en egen integrerad skärmläsare. Dessutom i ett operativsystem som ansetts som grafiskt och svårt, för att inte säga omöjligt att ta del av om man inte ser.
Väldigt kort efter den svenska lanseringen av iPhone så började man prata om tillgänglighet för synskadade och vi var många som funderade på hur dom skulle lösa det. En självklar lösning åtminstone jag tänkte mig, var att trä över ett sorts ”överdrag” över skärmen med taktila tryckpunkter så att man skulle veta var man tryckte på skärmen. Så har till exempel Humanware löstproblemet med handdatorer med pekskärm. Men med tanke på hur avancerat iPhones peksystem är, skulle det bli svårt att få en bra funktionalitet i det.
Och nu är produkten här, iPhone 3GS med samma inbyggda skärmläsare VoiceOver i operativsystemet och syntetiskt tal. Man har inte löst pekskärmsproblematiken med något överdrag utan man använder fingrarna på skärmen som vanligt och allt man trycker på beskrivs med tal. Och enligt uppgift ska det mesta fungera. Det lilla jag testat på min kamrats telefon, är grymt imponerande. Jag som har en medfödd skepsism undrar verkligen om jag kommer att lägga min telefon med knappar och skärmläsare för Symbian helt åt sidan? Men jag blev så påverkad att jag efter en kortare betänketid beställde en telefon även till mig själv. Det lär visa sig. Man kan komma långt med demonstrationer och testa andras telefoner, men helt på riktigt blir det bara om man har en egen och kan göra vad man vill och när man vill. Och nu hoppas jag butiken snart ringer så att jag kan sätta igång! Jag lär berätta vidare hur det går.
tills vidare, lyssna gärna på ett podcast-inslag som min kamrat gjort om grunderna i iPhone och VoiceOver.
I slutet av november skrev jag senast om vår strävan efter en bra lösning med en dator vid TVn. Vår förhoppning var att inspelning av TV-program, uppspelning av både DVD och musik, rippning av både CD och gamla VHS-kassetter skulle göra TV och videolivet lättare. Men så blev det inte riktigt. faktum är att vi inte lyckats få någon vättig användning för det ännu.
Vi hittade en halvfärdig dator som var förberedd med moderkort och skal men behövde kompletteras med hårddisk, CPU, minnen, DVD-spelare och operativsystem. Först råkade vi välja vista 64-bitars för att det kändes bäst och snabbast. Men det visade sig snart att hårdvaran inte stödde 64-bitars operativsystem. En del saker i enhetshanteraren gick inte att hitta drivrutiner till, bland annat displayen på datorns framsida och vi lyckades inte få det trådlösa tangentbordet att fungera med datorns inbyggda radio utan var tvungna att använda medföljande USB-penna. visst, det funkar men är grymt störande.
För någon vecka sedan efter ett halvårs dvala tog jag tag i det igen och började med att göra om allt från början, degradera till 32-bitars Vista och samla ihop alla drivrutiner som behövdes. Installationen slutade med samma okända hårdvara som inte gick att hitta några drivrutiner till. Inte lätt när datorn själv inte ens vet vad det är för typ av enhet! Tangentbordet gick fortfarande inte att få att kommunicera med datorns egen radiodel. tillbaka på ruta 1.
Under tiden har behovet och önskemålen kring vår mediadator ändrats. Första tanken var som sagt att ha den vid TV-bänken men nu ville vi ha den som TV och musikmaskin i vårt sovrum. Och då vill man inte ha allt för mycket kablar. Vi satte därför igång att leta efter en stor LCD-skärm med inbyggda högtalare för att kunna ta ljudet den vägen. Vi hittade en hos Dustin, en Samsung Syncmaster T260 25.5″ Wide TFT vars specifikationer lätt illtalande.
Men det blev även det en stor besvikelse. Säkert inget fel på själva skärmen, men en avgörande stor del var ljudet. Det visade sig snart att trots att det är en PC-skärm utan TV-mottagare, kan den bara ta emot ljud via HDMI och vår Fic Spectra mediadator kan bara skicka ljud antingen via 5.1 RCA-kontakter, Toslink optisk port eller enkel RCA digitalkontakt, men inte HDMI. Efter en stunds letande hos de vanliga kedjorna hittar jag de allra flesta omvandlare från det ena till det andra men inte digitalt ljud + digital bild till HDMI.
Så nu sitter vi här igen med en dator som inte går att få att fungera till 100% och en skärm som inte uppfyller våra önskemål. Och just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra åt det. Hade jag handlat i en vanlig bemannad butik, och frågat efter en skärm för PC-ljud och fått fel hade jag lätt kunnat gå tillbaka och med rätt hävda att jg inte fått det jag efterfrågat. men nu, med alla dessa internetbutiker där man inte kan kolla grejerna på riktigt först. Möjligen går det att returnera, vad vet jag, med bruten förpackning och plasten borttagen.
Men mest av allt är energinivån nere på minus när det gäller datorer och jag verkligen orkar inte med mer av den här typen av krångel. Så om någon står här utanför fönstret vid rätt tillfälle när jag slänger ut skiten…
[tags]Datorer, HTPC, Windows Vista, Vista, MediaCenter, Media Center, Samsung, Syncmaster, LCD, TFT, LCD-skärm, LCD skärm, Datorskärm, Dustin, Dustin Home, Internetbutik[/tags]
Jag tycker om när små enkla saker löser jobbiga problem. Och mitt ”stora” problem nu bestod i att jag inte har någon musik ute i båten. För ett tag sedan köpte jag en ny iPod-stereo, en Harman Kardon Go+Play för att ha både när jag tränar, på semestern och inte minst i båten. När maskinen kom visade det sig att den gick på 18 volt. Jag hade förutsatt att den skulle gå på 12 volt så att den skulle bli lätt att ansluta i båten.
Lösningen fanns hos Kjell & Company — såklart =)! Artikelnummer 44473 omvandlar 12 volt till 15, 16, 18, 19, 20, 22 eller 24 volt. Mellan 15–20 volt orkar den leverera 6A och vid 22 och 24 volt 5A. Den levereras med fem DC-pluggar för att passa dom vanligaste datorerna, och nu även min iPod-stereo. Och vid behov kommer jag även kunna ladda min laptop. Mycket trevligt!
Efter exakt 8999 bilder byter vi nu vår kära Canon EOS 400D mot en Canon EOS 500D istället. Jag siktade på att blogga om bild med nummer 10000, men det får således bli med nästa kamera istället om ett par år =).
Meningen var egentligen inte att byta kamera utan bara objektiv. Hittills har vi haft två att välja på, ett 18–85 och ett 75–300 som har överlappat varandra ganska bra. Men det har varit lite drygt att byta objektiv och till tele kanske bara för ett par bilder och sedan byta tillbaka igen.
Så när jag fick korn på ett objektiv som täcker 18–200 bestämde vi att skaffa ett sådant istället för två stycken. Men väl i vår favoritbutik för foto alla kategorier, Expert Gunnar Olssons Foto AB på Hornsgatan i Stockholm, gick det inte att motstå ett komplett byte av utrustning. Vi har alltid handlat våra foto- och videogrejer i den butiken. Till en början för att en bekant arbetade där, men sen gick det av bara farten på grund av deras enorma kompetens inom området foto. Man slipper standardkommentaren ”den är skitbra, jag har en själv” om precis alla modeller =)
Canon Eos 500D SLR specifikationer
Beskrivning
Med EOS 500D skapar du din egen story. Fånga varenda detalj i 15,1 megapixels upplösning eller växla till knivskarp videoinspelning i Full HD. EOS 500D kombinerar exceptionella stillbildstagningar med möjligheten att spela in videosekvenser i Full HD (1080p). Om längre sekvenser behöver sparas på ett minneskort kan användarna också välja 720p eller VGA-upplösning. Med HDMI-anslutningen spelas sekvenser och bilder upp i High Definition på alla HDTV-apparater.
Exponeringsmätning Utvärderande, partiell (9%), centrerad, punkt (4 %)
Exponeringslägen Program, fältdjup, B-inställning, automatisk, manuell, öppningsprioritet, slutarprioritet, E-TTL II program flash
Exponeringsomfång EV 0-20 ( ISO 100 )
Exponeringskompensation ±2 EV-område, i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Automatisk sekvenstagning med förinställd exponering 3 steg i 1/2 eller 1/3 EV-steg
Områden för exponeringsmätning 35
Ansiktsigenkänning Ja
Vitbalans Anpassad, automatisk, förinställningar
Förinställningar för vitbalans Fluorescerande, molnigt, volframljus, Flash, dagsljus, skugga
Alternativ vitbalansering Ja
Format för digital video H.264
Stillbildsformat JPEG, RAW, RAW + JPEG
Fortsatt tagningshastighet 3,4 frames per second
Fjärrkontroll Tillval
Videofångst H.264 – 1920 x 1080 – 20 fps
H.264 – 1280 x 720 – 30 fps
H.264 – 640 x 480 – 30 fps
Minne / Lagring
Flashminne som stöds MultiMediaCard, SD Memory Card, SDHC-minneskort
Bildlagring RAW 4752 x 3168 – 20.2 MB
Tunn JPEG 4752 x 3168 – 5 MB
Normal JPEG 4752 x 3168 – 2.5 MB
Tunn JPEG 3456 x 2304 – 3 MB
Normal JPEG 3456 x 2304 – 1.6 MB
Tunn JPEG 2352 x 1568 – 1.7 MB
Normal JPEG 2352 x 1568 – 0.9 MB
Kamerablixt
Kamerablixt Utfällbar blixt
Guidenummer (m / ISO 100) 13
Blixtlägen Utfyllnadsläge, auto-läge, läge för avstängd blixt, röda ögon reduktion
Reducering av röda ögon Ja
Egenskaper AF-belysningsanordning, blixt +/- kompensation, sekvenstagning med förinställd blixtexponering
Linssystem
Typ Zoomlins – 18 mm – 55 mm – f/3.5-5.6 Canon EF-S
Brännvidd 18 mm – 200 mm
Brännvidd motsvarande 35 mm-kamera 29 – 480mm
Fokuseringsjustering Automatisk, manuell
Autofokus TTL phase detection
Autofokuspunkter (zoner) 9
Min fokuseringsområde 25 cm
Max bildvinkel 74.3 grader
Linsöppning F/3.5-5.6
Optisk zoom 3 x?
Zoomjustering Manuell
Linskonstruktion 9 grupp/-er / 11 del/-ar ?
Filterstorlek 58 mm
Montering av linssystem Canon EF-S
Funktioner Icke sfärisk lins
Ytterligare funktioner
Automatisk timer Ja
Fördröjning för självutlösare 10 sek, 2 sek
Flash-terminal Varmkoppling
Ytterligare funktioner Direktutskrift, USB 2.0-kompatibilitet, inbyggd högtalare, RGB primärt färgfilter, automatisk effektsparande, digital brusdämpning, DPOF-stöd, kontroll för ljusstyrka på display, knapp för förhandsvisning av djupskärpa, rotering av digital bild, avkänningsfunktion för kameraorientering, Stöd för PictBridge, exponeringsmätare, AE-lås, AF-lås, FE-lås, visning av tonprioritet, LCD Live-visningsläge, visning av belyst punkt, spegellås, Remote live view, autobelysningsoptimerare
Sökare
Viewfinder-typ Optisk – spegelpentaprism i ögonhöjd
I november förra året skrev jag om min första riktiga 
Jag har länge känt ett stort behov av en smidig inspelningsmaskin! Jag har haft flera stycken som antingen vart för stora och klumpiga eller för dåliga eller jobbiga att få ur ljudfilerna ur. Förra året skaffade jag ett 
Så var det då åter dags att i tjänsten byta mobiltelefon. Min ”gamla” 
